Ungdomsrörelsen i siffror 2022

UNGDOMSRÖRELSEN I SIFFROR 2022

© 2022 LSU - Sveriges Ungdomsorganisationer

Text: Ella Coogan, Emelie Nilsson, Evelina Bravo

Layout: Evelina Bravo

”Ungas egen organisering är kärnan i svensk ungdomspolitik” – detta är något som står starkt från Ungdomspolitiska propositionen som alliansregeringens stöpte fram 2013 tillsammans med ungdomsrörelsen, och även något som Sveriges tidigare röd-gröna regering bekräftade genom sin ungdomspolitiska skrivelse till riksdagen så sent som förra året. LSU –landsrådet där ungdomsrörelsen enas och kommer samman för gemensam vilja – bevakar denna politik. Ett av våra sätt att göra det är genom denna årliga rapport du nu håller i din hand. Rapporten ger oss ett nuläge som visar att den fysiska distanseringen under pandemin föga förvånande inneburit stora medlemstapp och behov av nya satsningar. Att ge unga mandat och resurser att skola sig demokratiskt genom reella inflytandemöjligheter är att ta ansvar för demokratiförsörjningen och bygga ett land där medborgarna väljer fredliga metoder för att göra sin röst hörd. Vi vill se mer av det erkännandet som synliggör just hur vanliga onsdagsklubbar, lägerbus och budgetberedningar bygger fredliga verktyg i ett land där vi ska vända varje sten och få ordning på Sverige. I vår omvärld krymper utrymmet för unga röster, det känner vi och våra partners vars kontexter blir mer och mer våldsamma. Det är dags att satsa mer på det som fungerar och göra permanenta satsningar på ungas egen organisering. Låt denna rapporten bidra till ett bra diskussionsunderlag för det!

Hannah Kroksson generalsekreterare Noura Berrouba ordförande

UNGDOMSRÖRELSEN I SIFFROR 2022 UNGDOMSRÖRELSEN I SIFFROR 2022

Årets Ungdomsrörelsen i siffror riktar fokus på perioden februari 2021 till mars 2022. En tid präglad av fortsatt nedstängning och omställning till följd av pandemin. Svaren i årets rapport speglar därmed den sista tiden med restriktioner, inte hur återstarten efter att de tagits bort har påverkat våra medlemsorganisationer. Andra oroligheter som drabbat vår värld under första delen av 2022, som ökad inflation och anfallskrig i Europa, kommer heller inte att ingå i analysen av de siffror som tagits fram.

Därav blir fortfarande coronapandemin central för analysen av ungdomsrörelsens förutsättningar i det underlag vi presenterar. Situationen liknar 2021 men med en väsentlig skillnad – vi ser hur omställningen mot det nya normala har blivit mer permanent, kunskapen om digitala förutsättningar ökat och med det större möjligheter att kunna planera och strukturera verksamheten efter de rådande omständigheterna. Trots dessa positiva trender är avsaknaden av fysiska sammanhang något som fortfarande påverkar våra medlemsorganisationer i vardagen, och det är tydligt att inget kan ersätta behovet av det mellanmänskliga mötet och dess inverkan på social meningsfullhet.

UNDERLAG OCH UPPLÄGG

I årets rapport är pandemin fortsatt central och hur dess konsekvenser skapat nya erfarenheter för ungdomsrörelsen i Sverige. Vi fortsätter att följa upp vad det höjda statsbidraget innebär för ungdomsrörelsens verksamhet. Under 2022 går vi in i ett valår och vi har därför valt att titta närmre på hur engagemanget inför valrörelsen ser ut bland våra medlemsorganisationer.

Årets Ungdomsrörelse i siffror är den sjunde i sitt slag. Vi följer i rapporten även upp återkommande teman som funnits med i våra undersökningar under flera år - hållbar organisering, krympande utrymme och hat och hot – för att se hur kartläggningen av dessa frågor förändras över tid.

Rapporten består av två delar. Den första bygger på medlemsenkäten LSU koll 2022. Den skickades ut till våra medlemsorganisationer den 21 januari 2022 och stängdes drygt en månad senare. Enkäten besvarades av 68 organisationer vilket innebär att totalt 81 procent av alla våra medlemsorganisationer svarade. Stort tack till er alla!

Den andra delen är en fördjupande reportageserie om hur ungdomsrörelsen hanterat pandemin och dess konsekvenser, vad som inneburit svårigheter och vilka oväntade möjligheter som uppstått i pandemins spår. Här kan man bland annat läsa om både ökat medlemstal, förlusten av organisationsminne, digitala lösningar för att öka tillgängligheten, förändring av interndemokrati och hur digital kunskap öppnar upp för verksamheterna att ta en annan form. Stort tack till Ung Media, Frisksportens Ungdomsförbund, Förbundet Unga Rörelsehindrade, Fältbiologerna och Utrikespolitiska förbundet Sverige som frikostigt delat med sig av sina lärdomar och utmaningar!

1. UNGDOMSRÖRELSEN I SVERIGE

Ungdomsrörelsen och det unga civilsamhället är unik i sin karaktär och sammansättning. Här samlas över 650 000 barn och unga i engagemang och intresse i hundratals olika frågor och aktiviteter: allt från deltagande i intresse-eller aktivitetsbaserade och bredare partipolitiska ungdomsförbund. Genom organisationer och föreningar får barn och unga möjlighet att träffa vänner med liknande intressen eller upptäcka och lära sig nya saker om allt från natur, politik, mänskliga rättigheter, internationella frågor till att utveckla hobbys och färdigheter inom exempelvis idrott, forskningsområden eller digitala verktyg. Aktiviteterna och möjligheterna är oändliga. Likaså är betydelsen av en starkt och livskraftig ungdomsrörelse.

Förutom att skapa samhörighet och vara en meningsskapande plats är organisationerna och rörelsen också en avgörande kraft för demokratin, där barn och unga får möjlighet att påverka samhället och sina livschanser. Förutsättningar för ungas inflytande och möjlighet till att påverka genom sina organisationer är alltså en grundläggande förutsättning för en levande demokrati.

När vi återigen lät våra medlemsorganisationer kategorisera vilken typ av organisation som de identifierade sig som kan vi konstatera det som nämnts ovan, att det

IntressepolitiskHobbyochfritidAnnatSkolaochutbildningKulturFunkis

RättigheterReligiösPartipolitiskBarnrätt InternationelltNaturochmiljö FredNykterhetMinoritet/Urfolk Bildadpåetniskgrund

* Typ av organisation

finns en oerhörd bredd i verksamheter och frågor och att detta understryker den rikedom av kunskap och perspektiv som ungdomsrörelsen har att bidra med till hela samhällsutvecklingen.

MEDLEMMAR

När COVID-19-pandemin slog till mot Sverige och världen så utmanades också det breda samhälleliga och politiska deltagandet. Att organisationer tvingats ställa in, ställa om och gång på gång omvärdera sina mål efter rådande begräsningar har såklart inneburit stora påfrestningar både kortsiktigt och långsiktigt för verksamheten. Vi tycker att det fortfarande är för tidigt att säga exakt hur stor påverkan pandemin haft på ungdomsrörelsen och i förlängningen ungas demokratiska deltagande. Som vi konstaterat föregående år och som bekräftas genom ännu en ökning i årets medlemsundersökning, så upplever stora delar av ungdomsrörelsen att de tappat medlemmar under pandemin. Denna ögonblicksbild är dock alarmerande och det synliggör ett enormt behov kommande år för att återbygga verksamheten.

HAR UPPLEVT MEDLEMSSTOPP UNDER PANDEMIN

För att kartlägga storleken på ungdomsrörelsen inhämtar vi varje år statistik från Myndigheten för Ungdoms- och Civilsamhällesfrågor (MUCF). Likt förra året har

800000

600000

500000

400000

300000

200000

100000

700000 2022 2021 2020 2019 2018 2017 2016 2015 2014 2013 2012 2011 2010 2009 2008 2007 2006 2005 2004

en stor del av det medlemsantal som myndigheten hämtar från uppgifterna från statsbidragsansökningarna varit baserat främst på organisationernas medlemsstatistik från innan krisen, vilket innebär att de organisationer som beviljats statsbidrag år 2022 fick det baserat på sitt medlemsantal från 2019, och i vissa fall uppdaterade siffror från 2020, som en pandemiåtgärd i statsbidragsansökan. Även om medlemsrapporteringen visar på en ökning från 2021, där vi återigen ser en ungdomsrörelse som består av mer än 650 000 barn- och unga, innebär de eftersläpande siffrorna att vi ännu inte kan utläsa exakt i vilken grad som pandemin påverkat engagemanget.

För att fördjupa vår kunskap om storleken på ungdomsrörelsen så tillfrågade vi LSU:s medlemsorganisationer om storleken på deras medlemsbas 2021/2022. Då alla statsbidragsberättigade ungdomsorganisationer inte är medlemmar hos LSU kan vi inte jämföra svaren med medlemsunderlaget från MUCF, men däremot redovisa variationen i storleken på LSU:s medlemsorganisationer sett till deras eget medlemsantal. Då det är första gången vi ställer frågan om faktiskt antal medlemmar i vår årliga medlemsundersökning kan vi tyvärr inte heller jämföra med medlemsantalen från innan pandemin. Det innebär att vi exempelvis inte vet om de 20 procent av organisationerna som redovisat att de har färre än 1000 medlemmar har upplevt ett medlemstapp under krisen.

medlemsorganisationer

Däremot visar storleken på organisationernas medlemsbas också här på en stor bredd. Medeltalet för medlemsantalet är 7200 medlemmar, vilket till viss del kan ge en missvisande bild av den genomsnittliga storleken på organisationen då framförallt två av LSU:s medlemsorganisationer är exceptionellt stora jämfört med övriga.

Framförallt kan vi utläsa att majoriteten av LSU:s medlemsbas består av organisationer med 1000–2000 medlemmar. Ungefär en fjärdedel av organisationerna har fler än 5000 medlemmar.

87%

UPPLEVER FÖRSVÅRAD MEDLEMSREKRYTERING

81%

UPPLEVER MINSKAT MEDLEMSENGAGEMANG

Trots eftersläpande siffror kan vi genom vår medlemsundersökning redan nu börja identifiera både anade och oanade konsekvenser och mönster som är sprungna ur det tillstånd som ungdomsorganisationerna försatts i de senaste två åren. En stor majoritet – över 80 procent – rapporterar att medlemsrekryteringen försvårats samtidigt som medlemsengagemanget minskat under pandemin. Kombinationen av dessa effekter tillsammans med det upplevda medlemstappet riskerar att få långtgående effekter för hela rörelsen, där både organisationsminnet (som ofta bärs upp av medlemmar) och verksamheten tar stryk. Förhoppningsvis har denna potentiellt negativa spiral hindrats av att samhället öppnat upp under våren och att det unga civilsamhället lyckats möta det ökade behovet av sammanhang och gemenskap hos unga efter år av växande ensamhet till följd av ökad isolering.

En relativt liten men positiv effekt av pandemin som våra medlemmar pekat ut är möjligheten att nå nya målgrupper. Detta har starka samband med det faktum att man, framförallt på nationell nivå, fått ställa om till digitala alternativ och att detta inneburit att potentiella medlemmar och intresserade inte behövt vara lika bundna av att kunna närvara fysiskt. Geografisk placering spelade alltså inte lika stor roll för möjligheten att delta i nationella aktiviteter som innan pandemin.

DEN PROFESSIONELLA UNGDOMSRÖRELSEN

I förra årets medlemsundersökning rapporterades det in totalt 447 heltidstjänster som rymdes inom de 65 svarande organisationerna. De 67 organisationer som svarat på frågan i årets upplaga har totalt 457 heltidsanställda, vilket innebär att det inte

skett någon större ökning totalt sedan förra året. Jämfört med föregående år är det dock fler organisationer som saknar heltidspersonal, en ökning från ett par till tio procent av organisationerna. Samtidigt har det skapats en större spridning av antal anställda bland de organisationer som har heltidspersonal. Det vanligaste antalet heltidsanställda är bland barnoch ungdomsorganisationer runt 1–3 tjänster. Endast tre organisationer har fler än 20 anställda, varav en organisation sticker ut rejält från mängden med 100 heltidstjänster.

HAR NÅTT NYA MÅLGRUPPER

Att fler organisationer saknar heltidspersonal skulle kunna vara en indikation på en oroande effekt av COVID-19-pandemin och bör därmed tas på stort allvar. Sju procent uppger att de behövt säga upp personal under det senaste året som en konsekvens av pandemin trots att bara sex procent uppger att de tagit del av permitteringsstöden. Trots denna tendens så har den sänkta arbetsgivaravgiften under 2021 och offentliga stödåtgärder under pandemin varit viktiga faktorer för att en så stor del av personalresurserna kunnat behållas och i förlängningen en förutsättning för att ungdomsrörelsen fortsatt ska kunna vara en attraktiv och professionell arbetsplats med förutsättningar för bra arbetsgivarskap.

*Antal heltidstjänster

Ungdomsrörelsen är inte bara en plattform för externt påverkansarbete och samhällsengagemang utan också del av en viktig sektor inom arbetslivet. Många unga lär sig och praktiserar genom ungdomsrörelsen viktiga roller och ansvarsuppgifter så som arbetsrätt, arbetsmiljö och arbetsgivarskap, vilket i längden främjar både ansvarstagande och kunskap om ledarskap och organisatorisk förståelse hos nya generationer. Det är också viktigt att förstå betydelsen av detta i en demokratisk kontext, där unga oavsett bakgrund får förutsättningar att lära sig om viktiga funktioner, rättigheter och institutioner i arbetslivet. För att denna kunskap ska fortsätta att omsättas inom organisationerna och bibehållas hos nya generationer behövs fortsatt stöd och åtgärder för att fortsatt hindra kraftiga efterverkningar på arbetslivet och personalresurserna för barn-och ungdomsorganisationer.

Om vi inte lyckas med detta riskerar stora delar av verksamheterna att drabbas och den professionella delen av ungdomsrörelsen att förringas.

ORGANISATIONS- OCH STYRELSEARBETE

Ja, endast ordföranden är arvoderad

Ja, ordföranden och andra förtroendevalda är arvoderade

Vet inte Nej, ingen är arvoderad

*Antal arvoderade

Runt 60 procent av ungdomsrörelsens organisationer arvoderar sin ordförande, och fler än en av tre arvoderar även andra förtroendevalda. Av de organisationer som arvoderar sin ordförande så är i genomsnitt 56 procent av uppdraget arvoderat och de vanligaste typerna av arvoden för ordföranden och andra förtroendevalda är antingen uppdragsbaserat, sker i samband med möten eller utgår som symbolisk ersättning. Drygt 40 procent av organisationerna arvoderar sin ordförande till 100 procent.

Ti dsredovisad

Mötesarvode för andra ar betsgrupper

Heltidsar bete Annat

Deltidsar bete

Symbolisk ersättning Mötesarvode/styrelsesammanträde Uppdragsbaserad * Typ av arvodering

Att pandemin haft negativa konsekvenser för det nationella styrelsearbetet är kanske inte en iakttagelse att förvånas över. Den fysiska distanseringen och reserestriktioner har inneburit att de flesta möten och sammankomster behövt hållas digitalt, en omställning som krävt mycket hårt arbete och anpassning. Förra året svarade 68 procent att styrelsearbetet försvårats när fysiska möten uteblivit. Motsvarande siffra i år är 59 procent och indikerar därför en liten minskning, glädjande nog. Detta kan bero på att fler organisationer fått mer kunskap och har haft tid att implementera en struktur kring nya mötesformer eller att fler organisationer funnit andra vägar att genomföra styrelsearbetet. Det är dock viktigt att poängtera att det fortsatt varit en stor utmaning att upprätthålla styrelsearbetet i det unga civilsamhället.

En annan konsekvens som många organisationer pekar ut är svårigheten att hålla ihop organisationen och bygga på den gemensamma identiteten. När man inte haft möjlighet att mötas genom nationella sammankomster och aktiviteter har också stor del av verksamheten flyttats från förbundsnivån till det regionala och lokala arbetet. Detta har såklart slagit hårt mot viktiga grundbultar för organisationerna, så som gemenskapsbygge och att kunna erbjuda medlemmar ett socialt sammanhang i form av läger, årsmöten och andra rikstäckande aktiviteter där den fysiska närvaron är en central del. Från ett organisatoriskt perspektiv har svårigheten att hålla ihop organisationen framförallt handlat om att upprätthålla relationen mellan den nationella styrelsen och

UPPLEVER FÖRSVÅRAT STYRELSEARBETE

de lokala föreningarna, där 43 procent menar att kontakten mellan dessa instanser blivit lidande. 10 procent menar dock att det är enklare att hålla kontakt med lokala föreningar, något som kanske framförallt beror på flexibiliteten som följer av de digitala mötesformerna och ökade möjligheter för medlemmar att mötas från olika delar av landet. Nästan 30 procent av organisationerna menar att interndemokratin och medlemsinflytandet försvagats.

NEGATIV STRESS

2022 2021 2020 2019 2018 2017

*Andel organisationer som har problem med negativ stress

Under de år som LSU arbetat med att kartlägga hur negativ stress drabbar unga i civilsamhället så har ett dilemma blivit tydligt. Samtidigt som engagemang i föreningslivet bidrar till att minska psykisk ohälsa genom gemenskap och meningsfullhet, kan det också bidra skapa negativ stress och utbrändhet. Detta beror inte på engagemanget i sig utan kan snarare kopplas till begränsade resurser som ökar arbetsbelastningen för förtroendevalda och anställda. Sedan 2017 har LSU arbetat aktivt med att minska stressen i medlemsorganisationerna genom projekten Hållbart engagemang och ledarskap samt Vi brinner. Under denna tid har vi sett att den negativa stressen minskat i relativt stadig takt - en trend som även håller i sig i årets undersökning där 65 procent uppger att de har problem med negativ stress, 2021 låg siffran på 71 procent. Detta tror vi kan bero på en blandning flera faktorer: att ungdomsorganisationerna arbetat aktivt med frågan, att den tillfälliga höjningen av statsbidraget bidragit till att minska påfrestningen på bärande individer och att

pandemin och omställningen medfört att resor och fysiska möten ställts in. Trots minskningen över åren ser LSU att problemen med den negativa stressen i ungdomsorganisationerna är alarmerande. 65 procent är fortfarande en alldeles för hög siffra och bakom varje procent döljer sig unga personer som vars hälsa riskerar att drabbas av långsiktiga konsekvenser till följd av en ohållbar situation. De fria medlen måste höjas permanent för att organisationerna ska få möjlighet att skapa hållbara strukturer. Det växande hat och hot som drabbar unga engagerade har också visat sig vara en viktig anledning till negativ stress i organisationerna. Ansvariga politiker och instanser behöver ta hotet på allvar, annars riskerar den psykiska ohälsan att öka och unga engagerade att tystas.

2. UNGDOMSRÖRELSENS EKONOMI

I förra årets upplaga av Ungdomsrörelsen i siffror konstaterade vi att det sällan varit så svårt att analysera de ekonomiska förutsättningarna för ungdomsrörelsen. Tyvärr är årets situation liknande då pandemin fortsatt att slå mot ungdomsrörelsens finansiella förutsättningar och breddade inkomstkällor, där det är svårt att uttala sig om vilka långsiktiga konsekvenser som vi har att vänta. Inkomstkällor som tidigare varit viktiga för organisationerna, så som försäljning eller medlemsavgifter riskerar att minska när verksamheter ställts in samtidigt som organisationerna upplever ett medlemstapp och svårighet att rekrytera nya medlemmar. År 2020 skedde också en historisk ökning av statsbidraget med 50 miljoner kronor över tre år, vilket innebär en total ökning på nästan 25 procent. Trots att pandemins fysiska restriktioner har haft en negativ effekt på verksamheten så tror vi att situationen hade varit långt mer instabil utan höjningarna av statsbidraget.

Vet inte

Stöd för inkomstbortfall

Regionalt och kommunalt corona-stöd

Perm ittering

Annat

Vi har inte tagit del av någon stödåtgärd

Nya tillfälliga bidrag

Underlättade regler för projektmedel och statsbidrag

Ökat statsbidrag

*Offentliga stödåtgärder som organisationen tagit del av

När vi frågade våra medlemsorganisationer vilka typer av stödåtgärder som de tagit del av under pandemin var föga förvånande just det ökade statsbidraget den åtgärd som flest nyttjat – drygt 65 procent av organisationerna. Nästan 40 procent har i samband med projektansökningar fått ta del av underlättade regler vilket innebär exempelvis undantag för årsaktuell medlemsstatistik eller krav på en viss typ av verksamhet. 20 procent anger också att de nyttjat andra typer av tillfälliga bidrag.

Anmärkningsvärt är att nästan 18 procent av de svarande inte överhuvudtaget tagit del av några stödåtgärder. Huruvida detta beror på att stödåtgärderna inte varit tillräckligt inkluderande eller om det beror på att organisationerna helt enkelt inte behövt mer stöd är svårt dra slutsatser om nu men är viktigt att utvärdera framåt.

FÖRBUNDENS FINANSIERING

För hela 75 procent av det unga civilsamhället är Statsbidraget från MUCF den viktigaste inkomstkällan och därmed också fortsatt den överlägset viktigaste. Ungefär 12 procent av organisationerna uppger att moderorganisationen är den viktigaste finansieringskällan och ett fåtal att lotteri/spel eller andra former av intäkter i form av försäljning eller avgifter. Mer utspridda svar finner vi när organisationerna fick uppge den näst viktigaste finansieringskällan, där den vanligaste är andra typer av

statliga medel eller olika projektbidrag, exempelvis från Arvsfonden. Runt 30 procent av organisationerna uppger att den näst viktigaste intäkten antingen är statsbidraget, moderorganisationen eller medlemsavgifter. Andra typer av statliga medel och projektbidrag är också, tillsammans med fonder och stiftelser, återkommande som den tredje viktigaste finansieringskällan.

Förändringarna är små jämfört med föregående år, men andelen som anger Andra statliga medel som både näst viktigaste finansieringskälla har ökat från runt 14 procent till 20 procent, och som tredje viktigaste från 8 procent till 17 procent. Även projektbidrag och finansiering från Arvsfonden har ökat som tredje viktigaste inkomstkälla - från ca 6 procent till 15 procent. Betydelsen av intäkter från försäljning ligger fortsatt på en ganska låg nivå, och har även halverats som tredje viktigaste inkomstkälla- från 20 procent 2021 till 10 procent 2022. Även om det är svårt att dra slutsatser om förändringarna skulle detta kunna vara en indikation på att fler organisationer behövt ta del av offentliga stödåtgärder under pandemin utöver statsbidraget samt fått söka sig till alternativ projektfinansiering som konsekvens av minskade intäkter från försäljning och avgifter som uteblivit när fysiska aktiviteter fått ställas in.

FÖRENINGARNAS FINANSIERING

De ekonomiska systemen i organisationerna är ofta uppbyggda med utgångspunkt i att det nationella förbundet på olika sätt finansierar distrikt och lokalföreningar i organisationen. Detta resulterar i att nästan 60 procent uppger att förbundet är den viktigaste finansieringskällan för de lokala föreningarna. I en av fyra organisationer är dock kommunala bidrag eller finansiering från moder/vuxenorganisationen de primära inkomstkällorna. Den näst viktigaste finansieringen kommer också från förbundet eller vuxenorganisationen men också från försäljning eller medlemsavgifter. Likaså är det nationella förbundet den tredje viktigaste finansieringskällan tillsammans med medlemsavgifter, fonder och stiftelser samt kommunala bidrag.

Trots att finansiering från det nationella förbundet är den främsta finansieringskällan för föreningarna, har andelen minskat med nästan 10 procent jämfört med 2021. ler organisationer klassar också det nationella förbundet som den andra och tredje viktigaste finansieringskällan. Även betydelsen av kommunala bidrag och medlemsavgifter har minskat. Inkomstkällor som i stället ökat på lokal och regional nivå är bland annat finansiering från vuxenorganisationer, som ökat från noll till nästan

Folkbildning/studieförbund Annat

KommunalabidragInInsamling/gåvor get Försäljning/delt.

VuxenorganisationProjektbidrag/ArvsfondenSPartnerorganisationer ponsorerNationellaförbundet

1:a 2:a 3:a

*Föreningarnas viktigaste finansieringskällor (rankat 1–3)

10 procent som viktigaste finansieringskälla sedan förra året. Dessutom har bidrag och fonder fått större betydelse som tredje viktigaste inkomst, genom en ökning med drygt 7 procent. LSU har tidigare lyft betydelsen av att se över utformningen på kommunala och regionala stödsystem samt storleken på bidrag för att minska de geografiskt ojämlika förutsättningarna för barn- och ungdomsorganisationer runt om i landet och för att kunna stötta det lokala civilsamhället genom krisen. Tyvärr ser vi inte att detta skulle ha skett, mer än i undantagsfall, utan snarare indikationer på att vikten av de kommunala och regionala stöden minskat under det senaste året.

STATSBIDRAGET

2020 höjde regeringen statsbidraget med 50 miljoner kronor för att stötta det unga civilsamhället genom pandemin, vilket innebär en ökning med nästan 25 procent. Det meddelades också att höjningen var begränsad till en period om tre år och planeras således att sänkas igen inför fördelningen av statsbidraget 2023. Förändringen av statsbidraget medförde att 77 procent av organisationerna förra året uppgav att de fått en höjning, ett efterlängtat besked efter många år av i realiteten minskat bidrag med drygt 15 miljoner kronor mellan 2015–2020, sett till dessa års inflation. Årets statsbidrag är alltså ungefär samma summa som förra året, men då fler organisationer beviljats bidrag så har bidraget per medlem minskat från 410 kronor 2021 till 400

270000000 250000000 230000000 210000000 190000000 170000000

2022 2021 2020 2019 2018 2017 2016 2015

Statsbidragets storl ek Bidrag per medlem

450 400 350 300 250 200 150 100 50

*Statsbidragets utveckling

kronor 2022. I år uppger drygt 35 procent av de svarande att de fått ett lägre statsbidrag och endast 25 procent ett högre statsbidrag. Att så många färre uppger att de fått högre statsbidrag jämfört med förra året är inte så konstigt då nästan 80 procent av medlemsorganisationerna fick ta del av höjningen 2021. En del av organisationer som uppgett att de fått lägre statsbidrag förklarar att det handlar om en liten minskning till följd av att de tog del av höjningen förra året och i år får lite lägre eftersom det är fler organisationer som delar på potten. Att en så stor andel svarat att de fått lägre bidrag skulle dock kunna indikera en mer oroande utveckling där de som sökt medel baserat på 2020 förlorat medlemmar under pandemin eller har haft utmaningar med tillräckliga aktiviteter och därmed också erhållit ett lägre bidrag. Detta är något som LSU kommer att fortsätta bevaka och om så är fallet så kommer det att behövas resurser och olika typer av stödinsatser för att bryta utvecklingen och bygga upp organisationerna. Annars riskerar vi att förlora verksamhet i en stor del av det unga civilsamhället vilket skulle vara förödande både för ungas engagemang och det demokratiska deltagandet.

Av de drygt 30 procent som svarat “annat” är den främsta förklaringen att man beviljats liknande belopp som 2021. Glädjande för i år är också att ingen av LSU:s

medlemmar fått avslag på sin ansökan om statsbidrag.

Annat Lägrestatsbidrag

AnmärkningarpåansökanIntesöktstatsbidragHögrestatsbidrag

AvslagpåansökanBidragetvillkorat

EKONOMISK STABILITET

När vi tittar på förändringar av den ekonomiska stabiliteten i organisationerna skedde en stor ökning i samband med höjningen av statsbidraget. Innan höjningen år 2020 uppskattades den genomsnittliga ekonomiska stabiliteten 3,7 på en skala 1–6, och efter höjningen ökade stabiliteten till nästan 4,3 2021. I år har det skett en viss minskning av upplevd stabilitet till 4 på skalan, vilket antagligen har att göra med att nästan 35

2022 2021 2020 2019 2018 *Genomsnittlig ekonomisk stabilitet 2018–2022 (Skala 1–6)

procent av organisationerna beviljats ett lägre bidrag än föregående år.

Antalet svarande som beskriver sin organisations ekonomiska stabilitet som okej, bra eller mycket bra är fortsatt hög jämfört med innan höjningen av statsbidraget, dock något lägre än 2021. Tyvärr är det också fler organisationer vars ekonomiska stabilitet befinner sig på den lägre delen av skalan jämfört med 2021, där det skett en ökning av de som klassar sin ekonomi som sådär, dålig eller mycket dålig. Sammantaget är det alltså en fortsatt mer stabil ekonomisk situation hos organisationerna än innan höjningen av statsbidraget, samtidigt som vi ser en trend i årets undersökning att utvecklingen börjat vända.

6 5 4 3 2 1 2020 2021 2022

*Ekonomisk stabilitet 2020–2022

Trots att det höjda statsbidrget och andra stödåtgärder som riktats till ungdomsrörelsen under åren med pandemin onekligen haft en enormt viktig betydelse för många organisationers fortsatta överlevnad, vittnar de organisationer som fått lägre eller villkorat bidrag eller som av olika anledningar inte fått ta del av åtgärderna om konsekvenserna. De uppger att stress bland anställda och personal är en av de primära effekterna, följt av att verksamheten och tillgänglighetsarbetet blir lidande. Runt 20 procent av organisationerna uppger också att de tvingas vända sig till alternativa finansieringskällor så som projektbidrag eller annan finansiering. Detta riskerar också att drabba kärnverksamhet liksom den långsiktiga finansieringen,

*Konsekvenser av avslag eller minskat statsbidrag fi

då organisationer ofta behöver anpassa sina fokusfrågor, och där den långsiktiga planeringen offras till förmån för kortare projekt med specifika villkor.

PERMANENTERA HÖJNINGEN

Organisationernas förmåga att ställa om och anpassa sig efter pandemin har tillsammans med höjningen av statsbidraget och andra offentliga stödåtgärder lett till att stora delar av ungdomsrörelsen klarat sig relativt bra genom krisen sett till den ekonomiska stabiliteten. Samtidigt har många verksamheter blivit lidande på grund av inställda aktiviteter, minskad försäljning och minskat medlemsantal - en utveckling som riskerar att kraftigt förvärras vid en sänkning av statsbidraget 2023. Vi ser att detta skulle påverka möjligheten för ungdomsorganisationerna att återhämta sig och riskera att förvärra en redan hög stressnivå i organisationerna.

Ungdomsrörelsen har länge kämpat för ökade resurser och bevisligen har höjningen av de fria medlen redan medfört många positiva effekter för barn och ungas organisering. LSU hoppas att regeringen ser de stora fördelarna som den långsiktiga finansieringen och stabiliseringen innebär för ungdomsorganisationernas verksamhet och vilken betydelse det har för barn och ungas möjlighet att engagera sig i det breda civilsamhället. LSU hoppas därför att det höjningen av statsbidraget permanenteras för att undvika den negativa spiral som organisationerna riskerar att hamna i vid sänkta fria medel kombinerat med minskade intäkter- ett scenario som med all säkerhet innebär ökad stress, mindre verksamhet och nödvändigheten att behöva finansieras av kortsiktiga projektmedel vilket ofta innebär ökad reglering och svårighet att planera långsiktigt. Även om vi ännu inte kan dra slutsatser om vad alla ekonomiska och sociala konsekvenser av pandemin kommer att innebära för ungdomsrörelsen så vet vi hur

Mer beroende av projektbidrag

Inga konsekvenser

Ver ksamheten blir mindre tillgänglig

Mindre ver ksamhet

Stress bland personal och ideella

viktig funktion rörelsen har som jämvikt mot den ensamhet och isolering som många unga fått erfara i spåren av pandemin. Här har rörelsen en unik ställning som behöver fortsatt stöd från hela samhället.

3. POLITISK PÅVERKAN

Ungdomsrörelsen samlar unga över hela det politiska spektrumet och har en avgörande demokratisk röstbärande funktion för barn och unga. Genom deltagande i demokratiska processer från lokal- och regional nivå, till nationella församlingar och i internationella organ driver ungdomsrepresentanter och ungdomsorganisationer på för att förbättra ungas möjligheter att påverka och få ökat inflytande över samhällsutvecklingen. Ungdomsrörelsen är mångfacetterad och har en mängd funktioner, både som social arena och möjlighet för unga att möta andra med liknande intressen, men också som en viktig politisk aktör vars kunskap och ungdomsperspektiv är avgörande för den demokratiska utvecklingen. Det internpolitiska arbetet i organisationerna gör föreningslivet till en skola i demokratiskt deltagande och organisering och genom styrelsearbete, representation och deltagande i demokratiska processer så lär sig barn och unga hur man kan gå tillväga för att påverka samhällsutvecklingen. Det är en kunskap som är oumbärlig i ett demokratiskt samhälle.

BEDRIVER PÅVERKANSARBETE

Över 80 procent av de svarande bedriver politiskt påverkansarbete, vilken är en stabil siffra som LSU sett övertid. Detta sker bland annat genom att granska makten, delta i politiska processer, utveckla idéer och politiska förslag eller svara på remisser. Påverkansarbetet speglar också den stora bredden av åsikter, hjärtefrågor och ställningstaganden i ungdomsrörelsen. Här återfinns också många typer av organisationer- alltifrån renodlat partipolitiska till intresse-eller rättighetsbaseradebaserade som på olika sätt lyfter viktiga frågor och perspektiv som rör barn och unga. Genom att släppa in unga i politiska processer säkrar man också möjligheten att ge unga makt över såväl samhällsutvecklingen som sina egna liv - ett ungdomspolitiskt mål som kommer hela samhället till gagn.

ORGANISATIONERS PÅVERKAN

Att öka ungas organisering och inflytande är fortsatt en av de frågor som samlar störst delar av ungdomsrörelsen, mer än en av fyra organisationer klassar denna fråga som sin viktigaste. Detta är också en ökning från 2021 då drygt en av fem organisationer uppgav att detta var den viktigaste frågan för organisationen. Därefter följer frågor som rör hälsa och tillgänglighet, samt rättighetsfrågor. I kategorin organisering och inflytande ryms frågor som rör statsbidraget, minskad administrativ börda eller ungas möjlighet att påverka, och kategorin hälsa och tillgänglighet handlar ofta om art arbeta för inkluderande samhällen för alla, oavsett fysisk eller psykosocial funktionsvariation. Att arbeta för ökad inkludering och ge röst till de som sällan får komma till tals är ett viktigt element i flera återkommande frågor som anses viktiga i organisationerna, exempelvis inom antirasism, minoriteters rättigheter och djurskydd. Det visar också på den viktiga funktionen det unga civilsamhället har som röstbärande roll i samhällsdebatten.

*Viktigaste frågan som enskild organisation

HINDER FÖR PÅVERKANSARBETE

Tid och resurser är fortsatt ett stort hinder för ungdomsrörelsen att bedriva påverkansarbete där nästan hälften av organisationerna tampas med detta problem, trots höjningen av statsbidraget. Då de fria medlen under lång tid minskat har organisationerna tvingats söka sig till alternativa finansieringskällor och projektmedel som ofta innebär mer verksamhetsreglering och aktivitetsbaserade villkor. Detta innebär ofta att det långsiktiga påverkansarbetet och idéutvecklingen blir lidande.

Hälsa/tillgänglighet

Rättighetsfrågor

Antirasism

Annat

Klimat/miljö

Minoriteters rättigheter

Djurskydd

ANDT

Påverkan tar tid och då behöves dessa långsiktiga och förutsägbara faktorer. Vår finansiering kommer från väldigt många olika finansiärer och vi lägger mycket tid på ansökningar och rapportering vilket tar tid från annat.

Ett annat hinder som visat sig vara återkommande i LSU:s medlemsundersökning är svårigheten att nå ut. I en digitaliserad tidsålder där det är krav på snabb kommunikation och där konkurrensen är stor krävs mer resurser än tidigare för att kunna nå ut med sina budskap och synas inför sin målgrupp. Ett grundligt och långsiktigt kommunikationsarbete är ofta svårt att planera för när organisationerna saknar långsiktiga resurser i form av finansiering och i förlängningen också långtidsanställda. Svårigheten att nå ut har också att göra med vad som sker i omvärlden, där coronapandemin tagit sånär allt medialt utrymme vilket gör det svårt att nå ut med andra frågor i samhällsdebatten. Organisationer vittnar också om att möjligheter att nå ut med sin politik hindras av åldersmaktordningen. Barn och ungas perspektiv behandlas som särintressen och blir därför inte blir tagna på allvar av makthavare och politiker. Detta leder till att frågor som drivs av det unga civilsamhället inte får den tid, utrymme eller fokus som de förtjänar, något som LSU ser som mycket allvarligt och som kräver förändring.

Två hinder som växt jämfört med 2021 är bristande medlemsengagemang samt byråkrati och administration. Bristande medlemsengagemang har nästan fördubblats och beror sannolikt på svårigheten att hålla i gång verksamheten under pandemin, och som konsekvens av detta både medlemstapp och utmaningar med att hålla engagemanget vid liv. I del två av den här rapporten kommer vi att ge en fördjupad

*Hinder för politisk påverkan

bild av pandemins konsekvenser för ungdomsrörelsen, där vi bland annat undersöker hur medlemsengagemanget påverkats. Hinder för påverkan som ett resultat av ökad administrativ börda har ökat med fem procent sedan 2021. Detta hör också ihop med den allt vanligarprojektfinansieringen som ofta går hand i hand med ökade krav och kontroll, och som i sin tur innebär mer administrativt arbete och mindre tid och resurser för påverkansarbete.

VALET 2022

57%

PLANERAR FÖR AKTIVITETER KOPPLAT TILL VALET 2022

Den 11 september 2022 var det val i Sverige och över hälften av LSU:s medlemmar planerade att på olika sätt delta i valrörelsen. För de partipolitiska ungdomsförbunden är detta en av de viktigaste och mest intensiva perioderna som innebär att försöka påverka den ideologiska och samhällstäckande debatten. Ofta arbetar man i form av olika kampanjer och opinionsarbetet sträcker sig över hela året. Men det är inte bara de partipolitiska förbunden som deltar i valrörelsen utan det är också ett viktigt tillfälle för intressepolitiska organisationer att få upp sina hjärtefrågor på den politiska agendan och i debatten. Valarbetet sker ofta både genom påverkan gentemot makthavare och politiker men också genom opinionsbildning och att bygga en rörelse kring politiska frågor. Här är unga experter på att lyfta och ta ansvar för frågor som är avgörande för samhällsutvecklingen. Ta miljö- och klimatfrågan som exempel: utan ungas engagemang och kraftsamling hade frågan aldrig hamnat så högt upp på den politiska agendan som den befinner sig idag.

Det är framför allt genom kampanj- och opinionsarbete som barn-och ungdomsorganisationer planerat att delta i valrörelsen, där drygt 35 procent angett detta som den primära aktiviteten. Efter det följer att arrangera olika typer av event i form av panelsamtal eller debatter och att delta i nationella events såsom Almedalen eller Järvaveckan. 13 procent av organisationerna planerade skriva debattartiklar och närvara på sociala medier som påverkansaktivitet i valet.

Aktiviteter kring skolvalet

Annat/ej bestämt

Opinionsbildning

Delta i nationella event

Arrangera event

*Planerade aktiviteter inför riksdagsvalet 2022

UNGDOMSRÖRELSENS PÅVERKAN

LSU:s medlemsorganisationer anser att de två viktigaste frågorna som LSU bör driva som paraplyorganisation för barn- och ungdomsorganisationer i Sverige är att verka för att ökat och långsiktigt ekonomiskt stöd (29 procent) och ungas makt och inflytande (23 procent). Därefter följer ungas organisering. Vi ser det som en stor styrka att det finns en stark enighet bland LSU:s medlemsorganisationer om vad som är vårt viktigaste påverkansuppdrag. Dessa frågor är väl förankrade i organisationen och hänger på många sätt ihop: med fria och långsiktiga medel ökar möjligheterna för det unga civilsamhället att organisera sig och delta i politiska processer och påverka samhällsutvecklingen.

*Viktigaste frågan för ungdomsrörelsen

Kampanjarbete

En fråga som ökat i betydelse för ungdomsrörelsen sedan förra året är krympande utrymme, från ungefär fem procent 2021 till nästan tio procent 2022. Detta bekräftar den bild som vi lyft tidigare i rapporten, att finansieringsformer har stor betydelse för barn- och ungdomsorganisationernas förutsättningar att verka fritt och självständigt. Indikationerna på att civilsamhällets utrymme fortsätter att krympa är ytterst allvarligt och visar hur viktigt det är att LSU och ungdomsrörelsen fortsätter att verka för en motsatt effekt.

4. DEMOKRATISKT DELTAGANDE

KRYMPANDE UTRYMME

Civilsamhällesaktörer i många länder runt om i världen har under de senaste åren larmat om ett alltmer krympande utrymme. Tillbakagången är ofta en konsekvens av antidemokratiska krafter och auktoritära styren som pressar tillbaka civilbefolkningens fri- och rättigheter att uttrycka sig och granska makten. I den demokratiska organiseringen finns ett grundläggande element att syna maktfullkomlighet och konstitutionella övertramp. Detta element har nu satts på spel. Utvecklingen är tydlig i länder som Myanmar, Ryssland och Belarus såväl som i Ungern och Polen.

Men även i Sverige ser vi en utveckling där civilsamhällets utrymme krymper, även om det sker på ett annat sätt och har en annan skepnad än i länder som Myanmar eller Ungern. Det är helt avgörande att vi följer utvecklingen i Sverige och identifierar de mönster som indikerar det krympande utrymme och den demokratiska förskjutning som civilsamhällesaktörer och ungdomsrörelsen länge vittnat om. I en tid där

*Andel som upplever krympande utrymme

kriserna byter av varandra - som coronapandemin, klimatkrisen, Rysslands invasion av Ukraina - samtidigt som antidemokratiska och populistiska krafter växer, behöver civilsamhället vara kraftfullare än någonsin. För att ungdomsrörelsen ska kunna verka som motvikt behöver utrymmet växa, och det med råge.

Andelen barn- och ungdomsorganisationer som anger att deras demokratiska utrymme krymper har ökat från 27 procent 2019 till 53 procent 2022. Det innebär en fördubbling av organisationer som upplever att möjligheten att påverka samhällsutvecklingen har försämrats. Dessa siffror är ytterst alarmerande och behöver tas på allvar av såväl politiker och makthavare som samhället och civilsamhällesorganisationerna själva. Traditionen av starka folkrörelser och ett föreningsliv med en bred representation av samhällsmedborgare har länge spelat en stor roll för den demokratiska samhällsutvecklingen. Det finns en risk att denna viktiga demokratiska beståndsdel går förlorad om civilsamhällets position fortsätter att ifrågasättas och målas upp som en belastning som behöver mötas med mer kontroll och granskning.

*Faktorer som påverkar krympande utrymme

När vi riktar blicken mot vad organisationerna förknippar med det krympande utrymmet finns en rad faktorer som är återkommande sedan vi började fördjupa oss i frågan 2019. Den främsta orsaken de uppger är att det skett en förskjutning genom kontroll och ökade administrativa krav från bidragsgivare, kommuner och stat. Detta

Annat repolitiskte Hat,hotochinering ndradsyn civilsa hället ont reregelvening t rande kaisktstöd derativak

hänger också ihop med striktare regelverk, ifrågasättande utredningar, skärpta villkor och bristande ekonomiskt stöd. Tillsammans med ett ökat misstänkliggörande och mindre politiskt inflytande så hotar alla dessa faktorer den fria organiseringen. När vi jämför med 2021 så har andelen som svarat annat mer än fördubblats 2022. Detta har bland annat att göra med att den pågående pandemin får negativ påverkan på organisationernas demokratiska utrymme i form av försvårad medlemsrekrytering, minskat mediautrymme och färre resor för demokratiska utbyten. Dessutom märks faktorer som inte enbart påverkas av coronapandemin, så som svårighet att komma in på skolor för medlemsrekrytering samt försvårad kommunikation med kommunanställda, som hinder för ett växande demokratiskt utrymme. Vi ser även hur ett fortsatt krympande utrymme särskilt drabbar minoritetsorganisationerna genom en negativ trend av ökat misstänkliggörande i det offentliga samtalet. Något som får direkta konsekvenser på vilka unga som får ta plats, synas och verka i civilsamhället i stort.

Pandemin har fört med sig att lokaler som behövs för vår lokala verksamhet inte har varit tillgängliga. Viktiga möten och diskussioner uteblir när all kommunikation flyttar online.

HAT OCH HOT

Sedan 2019 har LSU arbetat med att fördjupa sin kunskap om hur hat och hot mot unga engagerade påverkar engagemanget och barn-och ungdomsorganisationers verksamheter. Detta har vi bland annat gjort genom en egen kartläggning som mynnade ut i rapporten Vi sluter oss inåt som visade att 46 procent av LSU:s medlemsorganisationer någon gång utsatts för hat och hot. I LSU koll har vi de senaste två åren ställt frågan om man utsatts för hat och hot under de senaste 12 månaderna, vilket 28 procent svarade att de hade 2021. Årets siffror visar ungefär samma resultat: 27 procent uppger att de utsatts, vilket indikerar att hat och hot mot det unga civilsamhället är ett fortsatt stort samhällsproblem som hämmar ungas demokratiska deltagande och organisationernas verksamheter.

HAR UTSATTS UNDER DET SENASTE ÅRET

Vi misstänker också att antalet organisationer som drabbats hade kunnat vara ännu större om de inte tvingats ställa in verksamheter och utåtriktat opinionsarbete till följd av coronapandemin. Dessutom ser vi också ett skifte i vem som utsätts från organisationen. Antalet svarande som uppger att organisationen som helhet utsatts för hat och hot har ökat sedan 2021, från 47 procent till nästan 55 procent. Samtidigt har antalet förtroendevalda som utsatts minskat från ungefär 70 procent till 45 procent. Denna förskjutning beror sannolikt på att färre förtroendevalda varit ute och representerat organisationerna till följd av inställda evenemang, och att organisationerna istället bedrivit stor del av sin verksamhet och påverkansarbete på nätet vilket bidrar till en viss grad av anonymisering. Till viss del är också övertygade om att detta är en medveten anpassning.

Vi ser att hatet riktas mot hela den organisatoriska strukturen, från förtroendevalda till personal och medlemmar. De som i högst utsträckning drabbas är politiska, religiösa, etniska- och rättighetsorganisationer samt förtroendevalda och andra representanter som anses avvika från normen i form av sexuell läggning, kön, religion eller funktionalitet.

*Utsätts för hat och hot

I takt med att hat och hot mot ungdomsrörelsen ökar tvingas också fler organisationer att anpassa sin verksamhet. Det finns många exempel på hur anpassningen sker: vissa tar fram kris- och handlingsplaner, andra väljer att inte gå ut offentligt med evenemang eller medlemsträffar och att anonymisera kontaktuppgifter på nätet. 15 procent av organisationerna har till och med avstått från verksamhet en eller flera gånger det senaste året.

Annan

Medlemmar

Ordföranden

Förtroendevalda

Personal

Organisationen som helhet

SOU

Som vi tidigare visat är en stor majoritet av barn- och ungdomsorganisationer bedriver politiskt påverkansarbete. Den kunskap och expertis inom hundratals olika områden som ryms inom organisationerna är unik och en viktig del av samhällsutvecklingen. Medlen för att nå ut är också många - från opinionsbildning och att bygga starka rörelser till kampanjer och samverkansnätverk. Däremot är det ofta svårt att nå makthavare och politiker som är ansvariga för frågor som påverkar barn- och ungas förutsättningar, vilket beror både på strukturella problem så som åldersmaktordningen där unga inte tas på allvar och på andra faktorer som krympande utrymme och bristande resurser. När de ekonomiska förutsättningarna inte räcker till är det svårt att hitta den tid och personal som krävs för att sätta sig in i de komplexa och långsiktiga processer som möjligheter till inflytande idag kräver.

Ett sätt som ger civilsamhället möjlighet att påverka är genom SOU-processer som fyller en viktig demokratisk funktion där olika perspektiv beaktas i utformningen av lagar och politiska prioriteringar. I förra årets Ungdomsrörelsen i siffror fördjupade vi oss i hur ungas perspektiv bättre kan tas tillvara i SOU-processer efter att Regeringskansliet rapporterat att allt färre barn- och ungdomsorganisationer deltar i remissarbetet. Genom vår egen kartläggning identifierade LSU flera utmaningar kopplat till barn- och ungdomsorganisationers deltagande. Bland annat att det politiska arbetet kopplat till utredningar och remisser måste ges bättre förutsättningar och att stora delar av ungdomsrörelsen lämnas utanför trots att intresset finns.

*Anpassat verksamhet efter hat och hot, 2020–2022

2022 2021 2020

Sammanfattningsvis var det fem faktorer som vi såg bidrog till det minskade deltagandet: avsaknad av inkludering på remisslistor, resursbrist, höga byråkratiska och språkliga trösklar, för kort svarstidsfrist och bristande interna rutiner. För att ungas demokratiska deltagande ska tillvaratas och öka måste unga också bli inbjudna till de rum där det går att påverka.

När vi tittar på antalet SOU-förfrågningar som våra medlemsorganisationer fått det senaste året kan vi tyvärr konstatera att det fortfarande är 40 procent av organisationerna som helt lämnas utanför och inte bjuds in överhuvudtaget. En svag positiv trend jämför med 2021 är att de som faktiskt bjuds in får fler förfrågningar än tidigare, exempelvis har antalet organisationer som fått mellan tre och fyra förfrågningar ökat från sju procent till tjugo procent.

SOU-förfrågningar till medlemsorganisationer

5. INTERNATIONELLT ARBETE OCH MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER

ASYL

En stor del av ungdomsrörelsen är aktiv i frågor som rör asylrätt och mänskliga rättigheter. Arbetet sträcker sig från politisk påverkan till praktiskt arbete, till exempel genom att söka upp unga asylsökande eller ensamkommande och bjuda in till organisationernas verksamheter. Under flyktingkrisen 2015 ökade engagemanget för asylfrågan i det unga civilsamhället för att sedan avta och öka igen från 2019–2020 då frågan om januariavtalet och den striktare migrationspolitiken dominerade den politiska debatten. Ungdomsrörelsen har alltid stått upp för mänskliga rättigheter och en solidarisk migrationspolitik, även när populistiska vindar blåser och debatten hårdnat. När vi gjorde undersökningen som ligger till grund för årets rapport hade Ryssland ännu inte inlett invasionen av Ukraina. Det innebär att vi i årets Ungdomsrörelsen i siffror inte fångat upp en eventuell ökning i engagemanget för asyloch solidaritetsfrågor bland våra medlemsorganisationer i samband med kriget, utan det presenteras i nästa års utgåva.

2022 2021 2020 2019 2018 2017 2016

*Andel organisationer som arbetar med unga ensamkommande och asylsökande

AGENDA 2030

Engagemanget för och arbetet med Agenda 2030 fortsätter att genomsyra en stor del av ungdomsrörelsens organisationer, även om det skett en minskning från förra året, från ca 65 till 45 procent. För flera organisationer är arbetet med de globala

målen en integrerad del i de grundläggande perspektiv och politiska budskap som organisationerna driver. Flera organisationer har externa projekt kopplat till Agenda 2030. Det är svårt att säga om en minskning beror på minskat projektbidrag för denna typ av verksamhet under det gångna året. LSU har själva påverkats av minskat informationsstöd för arbetet med Agenda 2030 och följer biståndsdebattens fortsätta utveckling.

2022 2021 2020 2019 2018 2017 2016

*Andel organisationer som arbetar med Agenda 2030

GLOBALA PARTNERSKAP

Andelen organisationer som arbetar med globala partnerskap fortsätter att öka. Nästan hälften av de svarande uppger i år att de har partnerskap med organisationer i olika delar av världen. Att arbeta tillsammans mot gemensamma mål gör det globala civilsamhället starkt och livskraftigt, och möjligheten att både utbyta idéer och perspektiv såväl som att ge stöd och uppbackning är en enorm styrka i en tid när civilsamhällets utrymme krymper i snabb takt i olika delar av världen. Trots att pandemins framfart fortsatt gjort det svårt för våra medlemsorganisationer att genomföra internationella resor så har inte detta alltså inte påverkat våra medlemsorganisationer från att utöka sina globala partnerskap, en viktig markering i ett alltmer protektionistiskt debattklimat.

KLIMATET

Under de senaste åren har engagemanget för klimatet ökat i rapp takt, både på ett nationellt och globalt plan. Vi står inför stora beslut och omställningsbehov och det är tack vare unga och deras engagemang som klimatfrågorna hamnat så högt upp på den politiska agendan. För första gången har vi i årets undersökning ställt frågan om

2022 2021 2020 2019 2018

*Andel organisationer som ingår i globala partnerskap

klimatengagemang till våra medlemsorganisationer. 52 procent svarade att de arbetar med klimatfrågan och gav många exempel på hur detta arbete ser ut: allt från att driva opinion i sakfrågor till att låta klimatperspektiv genomsyra redan grundläggande frågor för organisationen. Vi ser att engagemanget vuxit inte bara genom fler renodlade klimatorganisationer, utan också genom att andra typer av intresseorganisationer inkorporerar klimatfrågan, exempelvis genom att synliggöra fackförbundens ansvar eller att koppla ihop klimatet till bostadsbyggande, alkoholkonsumtion, tillgänglighetsfrågor och religion/etik.

Det blir tydligt att ungdomsrörelsen vill ta ett större grepp om klimatfrågan genom att koppla samman till frågor rörande rättvisa och social hållbarhet. Vi har också anledning att tro att erkännandet av ungas roll i klimatarbetet har gett ytterligare glöd i den bredare ungdomsrörelsen. Då har satsningar på ungas inflytande fått stor betydelse. Unga betonar i högre grad behovet av systemskifte och kräver ambitiösa åtaganden som resulterar i bindande lagar. Trots att klimatengagemanget når högt och brett, i etablerade organisationer och nya nätverksformer, så blir det också tydligt att finansiering av ungas klimatengagemang är otillräcklig och tillfredsställer inte det stora engagemang som samlas i ungdomsrörelsen.

ÖVER HÄLFTEN AV UNGDOMSRÖRELSEN ARBETAR MED FRÅGANKLIMAT-

AVSLUTANDE REFLEKTIONER

När vi gör bokslut för årets Ungdomsrörelsen i siffror kan vi se samma mönster som förra årets rapport gällande pandemins påverkan på våra medlemsorganisationers verksamhet, medlemsantal och ekonomiska förutsättningar. Det är ännu för tidigt att dra några avslutande slutsatser, men under nästa års rapport kommer vi förhoppningsvis kunna göra tydligare bokslut kring pandemins effekter. Vi har visat siffror på försvårad medlemsrekrytering med medlemstapp som följd, förlust av inkomstkällor och otillräckliga resurser för att kunna möta det ökade behovet av sammanhang och gemenskap. Men också att de stödåtgärder som satts in för civilsamhället fortsatt att komma våra medlemsorganisationer till gagn.

Att ungdomsrörelsen har en avgörande roll att fylla i kristider är återigen något som tydliggörs i årets rapport. Därmed blir vikten av ett fritt och stabilt statsbidrag en grundläggande förutsättning för ungdomsrörelsens tillväxt och återuppbyggnad. I del två av denna rapport fördjupar vi oss i pandemins effekter och får möta några av våra medlemsorganisationers utmaningar under samhällets nedstängning, men också de möjligheter som uppstått när vi varit tvungna att ställa om.

I kartläggningen av de viktigaste frågorna för ungdomsrörelsen är att öka ungas organisering och inflytande fortsatt den viktigaste frågan. Men det finns en bredd av frågor som visar på den mångfald som ungdomsrörelsen representerar - hälsa och tillgänglighet, rättigheter, inkludering och röstbärarrollen är exempel på frågor som speglar denna bredd. Ungdomsrörelsens engagemang för klimatarbetet, där över hälften av de svarande organisationerna uppgav att de arbetar med frågan, visar på hur medlemsbasen kan organisera sig för en gemensam sak från olika perspektiv. Trots det stora intresset för politisk påverkan upplever många organisationer svårigheter med att nå ut med sitt påverkansarbete. Framförallt är det svårt att allokera tillräckligt med resurser till verksamhet som kräver långsiktigt arbete.

Det demokratiska utrymmet fortsätter att krympa. I Sverige tar det sig uttryck i en ökad misstro för civilsamhället, med stegrad kontroll och krav som konsekvens. Vi ser en särskild utsatthet mot minoritetsorganisationer, vilket blir extra viktigt som paraplyorganisation att fortsätta bevaka och backa upp. Bland den globala ungdomsrörelsen ser vi förödande konsekvenser när demokratin är på tillbakagång. Därför är det extra glädjande att se att våra medlemsorganisationer fortsätter utveckla

den politiska agendan. För första gången har vi i årets undersökning ställt frågan om klimatengagemang till våra medlemsorganisationer. 52 procent svarade att de arbetar med klimatfrågan och gav många exempel på hur detta arbete ser ut: allt från att driva opinion i sakfrågor till att låta klimatperspektiv genomsyra redan grundläggande frågor för organisationen. Vi ser att engagemanget vuxit inte bara genom fler renodlade klimatorganisationer, utan också genom att andra typer av intresseorganisationer inkorporerar klimatfrågan, exempelvis genom att synliggöra fackförbundens ansvar eller att koppla ihop klimatet till bostadsbyggande, alkoholkonsumtion, tillgänglighetsfrågor och religion/etik.

Det blir tydligt att ungdomsrörelsen vill ta ett större grepp om klimatfrågan genom att koppla samman till frågor rörande rättvisa och social hållbarhet. Vi har också anledning att tro att erkännandet av ungas roll i klimatarbetet har gett ytterligare glöd i den bredare ungdomsrörelsen. Då har satsningar på ungas inflytande fått stor betydelse. Unga betonar i högre grad behovet av systemskifte och kräver ambitiösa åtaganden som resulterar i bindande lagar. Trots att klimatengagemanget når högt och brett, i etablerade organisationer och nya nätverksformer, så blir det också tydligt att finansiering av ungas klimatengagemang är otillräcklig och tillfredsställer inte det stora engagemang som samlas i ungdomsrörelsen.

DEL 2 - UNGDOMSRÖRELSEN OCH PANDEMIN

DEL 2 - UNGDOMSRÖRELSEN OCH PANDEMIN

Sedan våren 2020 när coronavirusets spridning på riktigt fick samhälleliga konsekvenser har civilsamhället varit en grundbult i att bemöta en ny typ av utsatthet och ensamhet för alla olika typer av grupper. LSU:s medlemsorganisationer har haft en otrolig kraft i omställningen till ny typ av verksamhet, men brist på tydlighet i restriktioner i början av pandemin har också lett till verksamhet som hade kunnat bedrivas ställdes in. LSU tror också att civilsamhället hade kunnat vara en större motvikt till isolering och ökad psykisk ohälsa om staten allokerat ydligare resurser till detta.

I rapporten Pandemin och civilsamhället1, som tagits fram av organisationerna Famna, Forum, Fremia och Giva Sverige, ser vi att liknande problematik lyfts. Civilsamhället har burit många delar av samhället under pandemin och precis som i andra krissituationer har haft en viktig stödjande funktion för utsatta och sårbara grupper. Dessutom har vi varit en aktiv part för att främja minskad smittspridning under hela pandemin. Det gäller inte bara att smittsäkra arrangemang eller ställa om till digital verksamhet, även i informationsspridningen kring restriktioner och

1 Pandemin och civilsamhället - konsekvenser, insatser och stödåtgärder (2022). Famna, Forum, Fremia, Giva Sverige.

rekommendationer har civilsamhället varit viktiga för att nå ut till olika grupper. Som exempel arbetade LSU med MSB under 2021 för en digital kampanj gentemot unga.

Rapporten lyfter även upp problemet med att de stödåtgärder som först togs fram främst var tillgängliga för näringslivet och inte följde civilsamhällets logik. Till exempel var det enbart organisationer med F-skattsedel och momsskyldiga som kunde få stöd i början av pandemin. Något liknande ser vi i LSU:s egen undersökning där 18% av våra svarande medlemsorganisationer uppger att de inte tagit del av några stödåtgärder alls. Om detta beror på att åtgärderna varit otillräckliga eller svåra att utnyttja är svårt att säga, men det är trots detta en siffra värd att betona.

Oro för bristande medlemsengagemang och medlemstapp är något som är genomgående i LSU:s undersökning såväl som den framtagna pandemirapporten. Bland LSU:s medlemsorganisationer upplever 87% försvårad medlemsrekrytering och 67% har upplevt medlemstapp. På liknande sätt beskriver man i rapporten Pandemin och civilsamhället hur pandemins framfart inneburit minskat intresse för att engagera sig ideellt. Framförallt beror detta på inställda aktiviteter, men också en omställning till digital verksamhet som inte fångar upp människors sociala behov på liknande sätt. LSU och det större civilsamhället vittnar om att många återkommande engagemang har fått ställas in helt och att återväxten för organisationerna har försvårats under pandemiåren. I Volontärbyråns volontärbarometer2 för 2021 uppger 77% av de svarande organisatonerna att uppdrag behövt skjutas upp eller ställas in. LSU rapporterar också om att de inställda aktiviteterna går hand i hand med utvecklingen mot ett krympande demokratiskt utrymme och att pandemin till exempel har bidragit till minskat medieutrymme att driva sina frågor och färre möten med makthavare. Det blir tydligt att omställningen till digital verksamhet både varit ett hinder för civilsamhällets arbete men också i många fall en möjliggörare för ny typ av verksamhet och kunskap som organisationerna kommer ha fortsatt nytta av i framtiden.

Däremot kan vi konstatera att pandemins påverkan på organisationernas finansiella stabilitet inte blivit så stor som befarat. Den största vinsten för ungdomsrörelsen var det extra anslaget på 50 miljoner i statsbidraget som vi sett fått betydande effekt på våra medlemsorganisationers ekonomiska stabilitet. I rapporten Pandemin och civilsamhället (2021) blir det tydligt att organisationer i den ideella sektorn påverkats väldigt olika av pandemin. Vissa uppgav att deras finansiering påverkats positivt då man sparat pengar på inställda evenemang. Medan andra organisationer drabbats

2 Volontärbarometern 2021 : rapport om ideellt engagemang (2021). Ola Höiden

negativt när medlemsintäkterna minskat.

Civilsamhällets verksamhet är oersättlig i kris, då vi snabbt kan ställa om och mobilisera många människor. Pandemin har därmed visat att ett starkt och uthålligt civilsamhälle är nödvändigt för att kunna planera långsiktigt och rusta sig för nya kriser i framtiden. För detta behövs långsiktig finansering och ett slut på den projektifiering som just nu präglar debatten. Precis som man i rapporten Pandemin och civilsamhället skriver: “...kräver att vi tar ett fördjupat och holistiskt grepp kring hållbara lösningar, snarare än att vi genomför ytterligare punktinsatser. För detta krävs nya finansieringsmodeller som tar hänsyn till civilsamhällets logiker och särart.”3

Våra medlemsorganisationer berättar

I del 2 av denna rapport gör vi besök hos några av våra medlemsorganisationer för att få en fördjupad bild av vilka olika effekter som pandemin har haft på det unga civilsamhället. Utrikespolitiska förbundet Sverige lyfter bland annat upp en förändrad interndemokrati som en oväntad effekt av pandemin medan Fältbiologerna kunnat öka sitt medlemsantal under perioden. Ung Media betonar möjligheterna som den digitala omställningen skapat och Unga Rörelsehindrade lyfter det viktiga perspektivet av vad som händer när ens målgrupp är riskgrupp. Frisksportens ungdomsförbund ger oss ett breddat perspektiv på vad restriktionerna kan innebära för idrottsverksamheten.

Med dessa fördjupade reportage hoppas vi att du som läsare ska få en mer breddad förståelse av hur påverkat olika delar av ungdomsrörelsen. Precis som för samhället i stort så har betydelsen sett olika ut. För flera organisationer har pandemin på många sätt skapat nya möjligheter att utveckla sin verksamhet och för en del organisationer har pandemin inneburit stora svårigheter för engagemang och medlemstillväxt. Lika mångfacetterad som ungdomsrörelsen är, lika många olika initiativ och lösningar har våra medlemsorganisationer arbetat fram under rådande restriktioner.

I nästa års Ungdomsrörelsen i siffror hoppas vi kunna göra bokslut för pandemin och dess konsekvenser och rikta mer fokus på återstarten för det unga civilsamhället. Med nya lärdomar i bagaget hoppas vi att vi står mer rustade för framtida kriser och att de möjligheter som skapats under pandemin tas tillvara på och sprids vidare bland förbund och föreningarna. 3 sid 23.

Pandemin och civilsamhället - konsekvenser, insatser och stödåtgärder (2022). Famna, Forum, Fremia, Giva Sverige.

FRISKSPORTENS UNGDOMSFÖRBUND

Med ett ben i idrottsrörelsen blev restriktionerna mer tydliga

Frisksportens Ungdomsförbund har verksamhet på såväl lokal, regional och nationell nivå och samarbetar med moderorganisationen Svenska Frisksportsförbundet i frågor som rör utbildningar, läger och ledarskap. Deras verksamhet vilar på drogfria arrangemang och varje ung medlem skriver därför på ett nykterhetslöfte. Vi träffar Linus Hagander, vice förbundsordförande för Frisksportens Ungdomsförbund*, för att höra mer om hur pandemin har påverkat organisationen.

Linus berättar att Regeringens

rekommendationer om att idrottsverksamhet ska fortsätta för barn och unga har gjort att deras lokala verksamhet i mång och mycket har kunnat fortgå som förut. Han framhåller även att det gavs tydliga riktlinjer för främst idrottsverksamhet vilket togs emot väl av ledarna i förbundet. Däremot har många nationella och regionala träffar fått ställas in på grund av smittspridningsrisk, vilket har påverkat engagerade ledare som är vana vid att träffas kontinuerligt. Den årliga forspaddlingen i Björbo ställdes in helt och årsmötena hölls helt

digitalt. Dessutom genomfördes deras sommarläger digitalt, men han medger att denna typ av event inte kan ersätta fysiska träffar.

Vad anser ni att pandemin haft för konsekvenser för er som organisation?

— Det har varit kompetenshöjande för alla i organisationen eftersom vi fått ställa om till digitala möten. Framför allt har vi som ungdomsförbund kunnat stötta Svenska Frisksportsförbundet och deras äldre medlemmar med den digital omställningen. Vi upplever även att restriktionerna varit tydliga när det gäller idrottsverksamheten och därmed förväntades inte att vi skulle ta fram speciella rekommendationer för föreningarna. Om vi inte har ingått

i idrottsrörelsen på det sättet vi gör och med de undantag som gjordes för barn och ungas idrottande så hade flera lokala föreningar fått lägga ner. Jag skulle nog också säga att vi är en ganska platt organisation, vilket gör att initiativ skapas lokalt och sådana typer av initiativ har fortsatt att uppstå under pandemin.

Restriktionerna har varit tydliga när det gäller idrottsverksamheten

Hur tror du att pandemin har påverkat er organisation, på långoch kortsiktigt?

— Vi hade redan innan pandemin svårt med återväxten i organisationen. Det har varit en kärngrupp av ledare och engagerade som drivit mycket av verksamheten och vi har haft fortsatt svårt att få in nya unga som vill vara engagerade som ledare eller i styrelsearbetet. Hög belastning har lagts på kärngruppen, då vi fått ställa in nya ledarutbildningar och nationella träffar. Vi är en organisation man växer upp i, man kanske börjar gå på typ pepparkaksträffar när man är 13 år och några år senare är man ledare själv. Vi har därför en lång ledtid på återväxten och nu

Frisksportens Ungdomsförbund bildades 2014 och organiserar klubbat över hela landet. De står med ena benet i idrottsrörelsen och arrangerar aktiviteter såsom trampolin, cir kus, gymnastik och cheerleading. Samtidigt är de en etablerad ungdomsorganisation som drivs av och med unga, där de vill utveckla sina aktiva i att ta ansvar och erbjuder därför unga möjlighet att utvecklas som ledare inom organisationen.

har vi tappat två år av det arbetet. Linus berättar vidare att de har fått mer tid att fokusera på utvärdering av vad som är kärnverksamhet där de konstaterat att gemenskapen i själva förbundet behöver bli lika viktigt som den lokala verksamheten. En insikt de kommer utveckla vidare.

Vilken typ av externt stöd har ni fått under pandemin?

Linus berättar att de inte har haft behov av ekonomiskt stöd på samma sätt som andra organisationer och såg det som en solidaritetshandling att själva inte ta del av lättnader som andra har större behov av.

— Det enda jag har kännedom om är att vissa kommuner har gått in med extra pengar till våra lokala verksamheter. Vi har inte utnyttjat arbetsgivarlättnader eller andra åtgärder som regeringen lagt fram.

Ungdomsrörelsen fyller en trygghetsskapande funktion i en orolig tid

Tror du att ni kommer återgå till hur verksamheten såg ut innan eller har ni utvecklats mot en ny riktning?

— Ja, i hög grad kommer vi återgå. Eftersom vår rörelse funnits sen 30-talet (Svenska Frisksportsförbundet) så är vi traditionstunga med

långt organisationsminne. Nyare organisationer kanske behöver tänka om mer för att få verksamheten att fungera framöver, då organisationsminnet kanske saknas. Däremot så ser vi ju såklart värdet i att fortsätta använda den digitala kompetens som vi utvecklat och kunna kombinera det med fysisk verksamhet på ett bättre sätt än tidigare.

Linus avslutar vårt samtal med att han tycker det är svårt att överblicka vad för konsekvenser pandemin kommer att få på hela vår unga generation och den känslan som uppstått gällande att vi befinner oss i oroliga tider. Jag frågar honom om detta kan skapa initiativ till engagemang? Han svarar att vissa typer av organisationer kan nog se ett uppsving på grund av detta. Han framhåller framför allt att det nu blir tydligt att ungdomsrörelsen fyller en trygghetsskapande funktion i en orolig tid.

*Linus Hagander avgick från förbundsstyrelsen juli 2022, denna intervjun gjordes innan dess.

FÄLTBIOLOGERNA

Ökat medlemsantal men rubbat organisationsminne präglar organisationen efter pandemin

Fältbiologernas aktiviteter är ofta förankrade i naturen och ett liv utomhus. Isoleringen som pandemin innebar drabbade därför Fältbiologerna särskilt hårt. Trots det har medlemsantalet ökat, men den interna kunskapen rubbats. Vi träffar Signe Propst, ordförande i Fältbiologerna och snackar utomhusaktiviteter, intern kunskap i organisationer och bristande pandemidirektiv.

Hur skulle du beskriva Fältbiologernas verksamhet innan pandemin?

— För att förstå behöver man ha koll på kontexten och hur det var innan. Om vi backar bandet långt tillbaka, innan jag ens var född, så hade vi vårt största medlemsantal under 1980-talet. Då hade vi runt 10 000 medlemmar. Det var en större andel av Sveriges unga som var organiserade överlag.

Signe menar att man nästan kan räkna med att nästan alla unga som var intresserade av natur, miljö och

friluftsliv var med i Fältbiologerna. Sedan 1990-talet har Fältbiologerna sett ett medlemstapp med en lägsta punkt någon gång under sent 2000-tal eller tidigt 2010-tal. Tappet tror Signe har att göra med en allmän samhällstrend, det man kallar föreningsdöden.

— Det har varit svårt att få folk i alla åldrar att engagera sig i traditionella folkrörelseföreningar. Folk kanske dyker upp på en demonstration eller blixtaktion men det faller sig inte lika naturligt att engagera sig långsiktigt.

Signe menar att vi lever i en kultur där föreningsengagemang inte är så starkt, särskilt inte bland unga.

— Många unga idag har ju föräldrar som är 80-talister som inte heller var med i föreningar som unga. Det gör ju att det inte känns lika självklart att engagera sig i en förening, eller att man inte ens vet hur det fungerar. Uppgången som vi har sett nu är en uppgång från det allmänna tappet under hela den här tiden. Det är kopplat till ett ökat engagemang i

Fältbiologerna är Sveriges största ideella förening för natur- och miljöintresserade unga. Organisationen har funnits sedan 1947 och anordnar utflykter, resor och träffar för medlemmar. Fältbiologerna är också en politisk kraft som bildar opinion genom debattartiklar, demonstrationer och kampanjer.

miljöfrågor.

Innan pandemin har Fältbiologernahaft mycket verksamhet som utgick från de lokala klubbarna. De vanligaste aktiviteterna är utflykter, skrivarkvällar, filmer och filmdiskussioner. Det är ofta naturupplevelser som gör att folk söker sig till i Fältbiologerna, men många är också mer politiskt intresserade. Fältbiologerna anordnar också riksaktiviteter där alla medlemmar är välkomna att delta.

— Till exempel har vi riksårsmöte i januari som är mycket fokuserat på politik och debatter. Sedan har vi också vårt årliga evenemang Fältstation Öland, men det har varit inställt nu under pandemin två år i rad. Det är traditionellt vår största aktivitet där folk från hela landet möts. Det är som ett läger där man lagar mat i stormkök, tältar, umgås, fågelskådar och lär sig om vilda växter. Det är tillgängligt för alla och enkelt att delta och umgås.

Hur påverkade pandemin er verksamhet?

— En stor del av aktiviteterna blev svåra att genomföra. Många aktiviteter byggde på att man sågs och åkte på resor och utflykter tillsammans. Vissa aktiviteter var vi tvungna att genomföra ändå, till exempel årsmötet som vi hade digitalt 2021 och 2022. Även föreläsningar hölls digitalt. Det gav en möjlighet för de medlemmar som inte haft någon lokal

klubb eller var med i en mindre aktiv klubb att ta del av fler aktiviteter.

Omställningen till det digitala bidrog till att Fältbiologerna fick en ökad synlighet. Men Signe menar att de digitala aktiviteterna inte skapade samhörighet och inte gav kunskap om föreningsarbete. Det blev också svårare att knyta vänskapsband, vilket är en stor del av det lokala engagemanget.

— Många som kommit in i Fältbiologerna under pandemin vet inte hur sammansvetsade man är under aktiviteterna. De kom in i något helt annat och har inte kunnat få vänner på samma sätt.

Om man engagerade sig under pandemin är det svårt att veta hur man vanligtvis anordnar utflykter och resor inom organisationen. Även nätverken inom Fältbiologerna har rubbats och organisationsminnet har påverkats. Gamla medlemmar som har suttit på organisationsminnet har försvunnit, och kunskapen har inte kunnat föras över till

nya medlemmar.

— Många av de nya medlemmarna saknar kunskap om föreningsliv, hur man är fältbiolog och vad man förväntas kunna. Men ännu mer saknar vi nätverk och kunskap om alla nya medlemmar. Det är ju de gamla medlemmarna jag har träffat på aktiviteter och suttit och diskuterat miljöpolitik eller varit på demonstrationer tillsammans med. Många initiativ som aktiviteter, demonstrationer eller debattartiklar har tidigare fötts under riksaktiviteter och utflykter när man bara sitter och pratar.

Signe menar att Fältbiologerna nu är inne i ett återhämtningsår.

— De nya behöver gå på ett par aktiviteter innan de lär sig hur man kan

organisera dem själv.   Under pandemin fortsatte Fältbiologerna med utomhusaktiviteter i viss mån. Många aktiviteter behövde dock ställas in och de som genomfördes blev tydligt drabbade av pandemin. Att anordna aktiviteter blev omständligt och krävande. Signe menar att restriktionerna och direktiven inte fångade upp Fältbiologerna och liknande organisationer.

— Väldigt få av rekommendationerna riktade sig till föreningsvärlden. Det var inte lika tydligt som direktiven till idrotten eller skolan, till exempel. För oss var det väldigt oklart vad som gällde. Många av våra medlemmar upplevde isolering och ensamhet.

När unga har behövt isolera sig och tvingats stanna hemma - tror du att längtan till naturen har ökat? Kan det också förklara er medlemsökning?

— Jag tror att det kan finnas, men samtidigt tror jag att den typen av medlem blir den här personen som väntar på att någon ska fixa någonting åt den. Det är få aktiviteter som bara händer, det krävs att man gör mycket som medlem. Jag tror tyvärr att isoleringen kan ha bidragit till att man har glömt bort hur härligt det är att vara i naturen eftersom man har förlorat vanan. Men det är lite för tidigt för att säga något riktigt än.

Isoleringen kan ha bidragit till att man har glömt bort hur härligt det är att vara i naturen.

Har ni sökt något extra stöd? Ni har ju sett ett ökat medlemsantal - men har ni också fått extra stöd på grund av pandemin?

— Vi har sökt stöd från MUCF och haft möjlighet att ta bort det villkorade stödet där det funnits tidsramar. Vi har också sökt pengar från Naturvårdsverket och fått lite mer från Naturskyddsföreningen. Totalt har vi fått ganska mycket extra pengar som vi inte har budgeterat för. Är det något stöd som ni hade behövt eller hade velat se inför en eventuell framtida kris?

— Vi hade velat se att myndigheterna gav specifika råd till föreningarna. Det kändes som att civilsamhället glömdes bort. Många saknar en förståelse för hur viktiga vi är för samhället och för unga. Man tog ju framför allt hänsyn till näringslivet och inte lika mycket till civilsamhällets demokratiska, folkbildande funktion.

Fältbiologerna har drabbats mycket av pandemin och kommer att känna av effekterna under längre tid. Signe betonar ännu en gång svårigheten med att upprätthålla identiteten och kulturen när organisationsminnet utmanas. Men det finns också positiva lärdomar.

— En positiv aspekt är ju det digitala. Digitala möten är ibland tråkigt, men de korta mötena är lättare att ta digitalt och hitta tid till. Det kommer nog att stanna kvar. Man behöver inte alltid ses.

UTRIKESPOLITISKA FÖRBUNDET

Nytt interndemokratisk fokus resulterade i nya frågor på dagordningen

Utrikespolitiska förbundet Sveriges vice ordförande Carl Åkerström var inte aktiv i den nationella styrelsen under pandemin. Däremot var han ordförande i en av föreningarna och kan därmed ge oss en inblick i pandemins påverkan på lokal nivå. Han berättar om att pandemin har fått långgående konsekvenser för organisationens verksamhet, framförallt påverkade ett betydande medlemstapp förbundet i en oväntad riktning.

Hej Carl! Hur skulle du beskriva er verksamhet innan pandemin?

—Mycket av verksamheten sker ju i våra föreningar och deras storlek varierar alltid över tid. De första föreningar ägnade sig åt föreläsningar och debatter på universiteten. Vi hade en återkommande delegation till Almedalen som arrangerades av det nationella förbundet. Flera andra föreningar har också skapat större nordiska

arrangemang så som Nordic Convention on International Affairs nere i Lund. Innan pandemin har vi haft en period med svårt att rekrytera medlemmarna och det är klart att det inte blev bättre under den fysiska distanseringen.

Vilka är de största förändringarna som skett under pandemin för er som organisation?

—Flera större nationella konvents och våra egna forumhelger har fått genomföras digitalt. Det har som sagt inneburit minskat engagemang och färre deltagare. Många av våra återkommande aktiviteter har fått ställas in så som ambassadbesöken, som varit en återkommande verksamhet innan pandemin. Dessa var omöjliga att genomföra digitalt. I flera föreningar har man försökt ha flera utomhusarrangemang eftersom det sociala är så centralt för vår verksamhet.

Utrikespolitiska förbundet Sverige (UFS) är riksorganisationen för Sveriges utrikespoli tiska föreningar. Förbundet och dess föreningar verkar för att sprida kunskap och intresse utrikespolitiska, internationella och globala frågor. Första föreningen bildades på 1920-talet och sen dess har förbundet växt bland Sveriges studenter. Förbundet genomför ofta debatter och seminarier på Sveriges universi tet och verkar som en plattform för utrikespolitisk debatt både lokalt och nationellt.

Våra största föreningar har halverat sitt medlemsantal

Carl utvecklar att många föreningar har haft ett stort medlemstapp eftersom deras verksamhet till mångt och mycket har varit bundet till universiteten. Omställningen till digital verksamhet tog också olika lång tid för olika föreningar då det i börjar fanns en osäkerhet kring hur länge pandemin skulle pågå. En av de större konsekvenserna är att de två största föreningarna har halverat sitt medlemsantal, framförallt för att de är tydligare knutna till universiteten. Däremot mindre föreningar som inte har lika lång tradition med att samarbeta med universiteten har istället kunnat växa.

Vad har ett sådant skifte i medlemmar haft för konsekvenser?

— Det är svårt att säga eftersom vi fortsätter att komma på banan igen efter pandemiåren, men såklart är inte de stora föreningarna så dominanta i antal som innan. Det har inneburit att föreningar på mindre lärosäten har fått större utrymme i den nationella styrelsen. Det skapar såklart en annan maktfördelning som vi inte kunnat förutse innan pandemin.

Carl tror också att de mindre föreningarna har klarat sig bättre för att

de var mer flexibla och hade medlemmar från flera fakulteter. Deras verksamhet var inte upphängda på stora arrangemang som kräver fysiskt deltagande, vilket gjorde att de kunde ställa om snabbare.

Internationella perspektivet viktigt –men Erasmusstudenterna försvann En annan viktig del av UFS arbete är internationellt utbyte. Innan pandemin arrangerande man flera utbytesresor med partnerorganisationer. Många europeiska studenter var en del av Utrikespolitiska förbundet verksamheten vilket kan förklara tillbakagången av medlemsengagemang under pandemin, eftersom många erasmusstudenter har tvingats avbryta sina utbytesterminer. UFS har även tagit del av olika pandemiåtgärder och enligt Carl Åkerström har dessa varit välkomna:

— Framförallt har vi kunnat använda oss av medlemssiffror från 2019 när vi

nu sökt statsbidrag från MUCF, som en pandemiåtgärd. Det har underlättat väldigt mycket då medlemstappet påverkat oss mycket. Nu fokuserar vi på återväxten av medlemmar och planerar mycket mer aktiviteter, så som introveckor under hösten, för att locka fler engagerade medlemmar till våra verksamheter.

Carl tror att det fortsatta fokuset på medlemsrekrytering kommer innebära en återväxt för flera av de traditonellt stora föreningarna. Han framhåller även att många av föreningarna har fortsatt att drivas av eldsjälar även under pandemin vilket har gjort att organisationsminnet funnits kvar under pandemin. Eldsjälar som fortsätter vara viktiga för rekrytering av nya utrikesintresserade medlemmar.

UNG MEDIA

Pandemin minskade avstånden

Ung Media är riksförbundet för unga som är intresserade av medieproduktion av alla dess slag. Precis som alla organisationer har Ung Medias verksamhet påverkats av pandemin på flera olika vis, men inte bara negativt. Vi träffar Alexandra Hjortswang, vikarierande generalsekreterare på Ung Media för ett samtal om digitala perspektiv och pandemins påverkan på verksamheten.

Hur såg er verksamhet ut innan pandemin?

— För våra medlemsorganisationer har förbundet tidigare varit en möjlighet att mötas och nätverka. Vi har erbjudit föreläsningar, workshops och utbildningar. Det slogs ju bort under pandemin. Men en del av vår verksamhet har gått att genomföra digitalt. Vanligtvis sätter vi i förbundet ihop redaktioner inför stora evenemang som bokmässan, idrottsevenemang och Almedalen där vi sedan publicerar innehåll på vår webbtidning. Målet är att föra fram ungdomsperspektiv i mediebevakning.

Hur har tiden under pandemin varit? Vilka är de största förändringarna som skett i Ung Medias verksamhet?

— Att jobba digitalt har hjälpt oss att nå ut till fler. Både externa och interna events försvann ju under pandemin, och event som vi skulle bevaka ställdes in. Vi hade en digital redaktion som bevakade Almedalen 2021 vilket gjorde det möjligt för personer från hela Sverige att vara med i en redaktion.

Alexandra berättar att man påverkades mer av pandemin internt i förbundet än ute i medlemsföreningarna. Det var tydligt att förbundet inte kunde träffas, men verksamheten kunde ändå fungera digitalt.

— Vi har hållt årsmöten digitalt och kombinerat en digital dag med årsmöte och föreläsningar. 2020 höll vi en digital presskonferens som vår utbildningshelg. Vi har kunnat göra en del digitalt.

ni sett någon skillnad i medlemsengagemanget under pandemin?

Har

Ung Media är en mötesplats och möjlighet till nätverkande och utbildning för mediein tresserade unga. Förbundets vision är att alla unga genom egenproducerad media fritt ska kunna sprida sina ord, idéer och drömmar. Medlemsföreningar finns utspridda över flera orter i landet.

— Innan pandemin, under 2019, hade vi 8600 medlemmar. Under 2020 sjönk det till 6400 och där har det i princip legat kvar. Men det kan ju också ha påverkats av att en eller flera större föreningar försvunnit. Vi hade till exempel ett större tapp 2018 till 2019, och det var ju före pandemin. Därför är det lite svårt att veta vad som är en effekt av pandemin och inte.

När det fanns möjlighet för fysiska möten trodde Ung Media att de skulle möta fler deltagare än någonsin. Men anpassningen till det digitala hade förändrat mångas sätt att se på möten. — I oktober 2021 fanns ett fönster i restriktionerna för att kunna hålla vår utbildningshelg fysiskt. Vi trodde att vi skulle få en större anstormning av deltagare som var med på plats, men det blev inte så många som vi trodde. Jag har hört samma sak från flera andra organisationer. Man har ju anpassat hela livet till andra förutsättningar. Det är intressant att det digitala snabbt blev det nya normala.

Många organisationer upplever att man tappat medlemmar och engagemang, men samtidigt har funnit möjligheter att nå ut till fler än någonsin. Under presskonferensen 2021 blev det tydligt för Ung Media att det nya normala kom med både fördelar och nackdelar. Färre deltog på plats, men möjligheterna att jobba på nya sätt ökade.

— Vi jobbade med ett hybridformat där vi hade digitala föreläsare. Alla är inte så peppade på att resa på grund av pandemin och livet har planerats om för många. När man kan vara med digitalt finns en möjlighet att få in andra föreläsare som vi annars kanske inte hade kunnat ha med.

Många av era medlemmar är ju förankrade i det digitala och har stor kunskap i hur man kan bedriva verksamhet utan fysisk närvaro. Hur har det digitala perspektivet varit till er fördel?

— Våra föreningars verksamhet har i stort sett tuggat på som vanligt. Många format såsom skoltidningar och podcasts har gått att genomföra utan att ses fysiskt i stora grupper. Förbundets verksamhet har påverkats betydligt mer än föreningarnas. Västra Götalands distrikt har till exempel haft ett bidragskriterium på ett visst antal deltagare under ett antal aktiviteter. Distriktet fick kämpa en del för att komma upp i antalet och fick anpassa sin verksamhet därefter. Det

har varit en stressfaktor. Men det fanns en möjlighet att få välja vilket år man räknade ifrån vilket underlättade.

Det är intressant att det digitala snabbt blev det nya normala.

Vilka är pandemins effekter för Ung Media på kort och lång sikt?

— Det har gett en välbehövlig paus. Vi har till exempel gjort om lite i vår struktur och tillsatt en medlemsutvecklare för att satsa mer på medlemskontakt och medlemsvård. Under pandemin hann vi med att identifiera det behovet. Eftersom vi kan erbjuda stöd och verksamhet digitalt kan vi också ge ett geografiskt jämnare stöd till våra medlemsföreningar. Det fanns utrymme att förbättra den löpande kontakten med föreningar.

Finns det några risker med att jobba mer digitalt?

— Vi har anpassat våra liv och lärt oss hinna med fler saker genom digitala verktyg, men det finns en risk att förlora värdet av att ses fysiskt. Tillbakagången till att ses fysiskt är en ganska stor grej, men där kan vi behöva ställa om igen. Alexandra påtalar att det fortfarande är svårt att få folk att dyka upp på fysiska event, vilket är ett problem. Med tiden tror hon dock att det kommer att skifta.

— Jag tror att det kommer att bli blandat men att vi på lång sikt till stor

del kommer att återgå till hur vi jobbade innan pandemin med fysiska möten och fysiska redaktionella bevakningar.

Vilket externt stöd har ni fått under pandemin?

— Vi har bara tagit del av potten från MUCF. Vi har inte tagit del av något annat stöd. Det är svårt att få kulturbidrag där det ju fanns mycket stöd, eftersom vår verksamhet inte alltid räknas som kultur.

Vilket typ av stöd hade ni behövt få?

— Ung Media har inte lidit av pengabrist. Men direktiven hade kunnat vara tydligare. När det kommer till förbundets verksamhet har det varit tydligt att vi inte hade kunnat ses. Men de lokala föreningarna hade behövt mer direktiv och information kring till exempel hur många man får lov att samla, om man hade fått ha öppen verksamhet eller bara medlemsverksamhet. Det fanns både funderingar kring om man följer reglerna, men också ett moraliskt ansvarstagande. Många tog nog det säkra före det osäkra genom att stänga ned helt.

UNGA RÖRELSEHINDRADE

”Unga kan också vara i riskgrupp, men det talades det inte så mycket om”

Nya digitala kunskaper bidrar till ökad räckvidd och möjligheter för fler att delta. Men hur säkerställer man tillgänglighet för alla när man möts digitalt? Och hur ser det ut när ens målgrupp är riskgrupp? Vi möter Unga Rörelsehindrades ordförande Oscar Sjökvist.

Unga Rörelsehindrade jobbar med påverksansarbete och har mycket kontakt med myndigheter, deltar i samverksansråd, samtal med ministrar och andra organisationer. Förbundet anordnar ofta sociala aktiviteter för medlemmar, såsom sporttillfällen, spelkvällar, sommarläger och filmvisningar. Det är också återkommande att man bjuder in olika talare och föreläsare. Innan pandemin befann sig Unga Rörelsehindrade i en period med mycket förnyelse. Man sökte nya samarbeten, nystade i hur man når ut till yngre målgrupper och satsade särskilt

mycket på norra Sverige.

— Vi kände att vi borde kunna nå ut till fler än vad vi gjorde. Vi ville utöka vårt nätverk och synas mer även utanför storstäderna.

Vilka förändringar har skett i er verksamhet under pandemin?

— Framför allt att vi jobbade med digitalisering och utvecklade digitala möten. Det har varit positivt att vi fler har haft möjlighet att vara med, om det fanns tekniska förutsättningar. Det gjorde det lättare för flera av våra målgrupper att delta.

Unga Rörelsehindrade är förbundet för barn och unga med nedsatt rörelse förmåga. Förbundet arbetar för att stärka barn och ungas rättigheter i Sverige genom kampanjer, kunskapsspridning och opinionsbildning, men anordnar också sociala aktiviteter för medlemmar.

Målet att nå utanför storstadsregionerna har delvis hjälpts av pandemin och digitaliseringen. På lokal nivå fungerade det digitala bättre på vissa ställen än andra.

— Dels handlar det ju om kunskap och utrustning eller om man har någon som kan hjälpa till med den tekniska biten. Många lärde sig nya saker.

Hur fungerade det digitala för era medlemmar?

— Det kan ju vara jobbigt att sitta och kolla in i en skärm. Många medlemmar behöver ta pauser ofta eller ändra position. Vissa behöver gå iväg en stund. Då riskerar man ju att missa delar. Det kan också vara svårt med hur långa pauser man ska ha.

En utmaning för Unga Rörelsehindrade är riskgruppsperspektivet. Oscar tror att det har påverkat organisationen mer än många andra organisationer. Oscar tycker att personer med funktionshinders röster inte hörts under pandemin.

— Många av våra medlemmar är utomhus mindre och isoleras mer. Det kan bero på att man saknar stödinsatser, men det handlar såklart också om rädslan för att bli sjuk. Det dröjde också väldigt länge innan våra målgrupper kom upp till diskussion. Det tog ett tag innan unga överhuvudtaget diskuterades i pandemin. Unga kan också vara i riskgrupp, men det

talades det inte så mycket om. Det var väldigt mycket fokus på äldre.

Unga Rörelsehindrade drev frågan kring unga och rörelsehindrade i riskgrupp. Man hade regelbundna avstämningar med Socialdepartementet tillsammans med andra organisationer. Oscar menar att Unga Rörelsehindrades målgrupp inte fick tillräckligt med information och att deras perspektiv saknades. Man kunde inte säkerställa att de fick rätt resurser.

— Om man är beroende av någon annan i vardagen som inte vaccinerat sig behöver man ändå vara nära den personen, och personal byts ofta av vilket gör att man träffar flera olika personer. Där finns många risker som kan skapa stress. Även om man själv isolerar sig kan smittan komma in på andra sätt.

Vilka effekter ser du att pandemin kommer att ha på organisationen?

— Vi är många som har fått nya digitala kunskaper. Många är mer restriktiva kring

att delta på större evenemang och träffas fysiskt. Vi ser att det är färre som vill delta på det sättet.

Att många inte längre vill delta fysiskt kan göra det svårare att arrangera evenemang, vilket Oscar ser som en risk med digitaliseringen. Hybridevenemang kan fungera men kräver bra lösningar. Förlusten av sociala sammanhang är också en risk med digitala arrangemang. Men det digitala har också gett Unga Rörelsehindrade en ny räckvidd.

— Vi har deltagit i fler evenemang på nationell nivå. Där har det digitala underlättat mycket, vilket jag tror kommer gynna oss i längden.

Det finns också utmaningar med tillgänglighet kopplat till digitala möten. Unga Rörelsehindrade försöker vara en organisation som lyfter olika perspektiv.

— Vi har medlemmar med hörseloch synnedsättningar där de tekniska bitarna måste vara bra för att alla ska kunna delta. Digitala träffar måste vara jämbördiga med fysiska möten. En utmaning vi står inför är tolkning som är något vi behöver utveckla. Vi har samarbeten med organisationer som har mer kunskap om det.

Det tog ett tag innan unga överhuvudtaget diskuterades i pandemin.

Tror du att organisationen kommer att återgå till hur det var innan pandemin, eller har verksamheten förändrats i grunden?

— Jag tror att vi kommer fortsätta med det digitala till viss del. Påverksansarbete och externa möten blir oftast digitala för att fler ska kunna delta. Jag önskar att vi med det digitala kan hitta till fler och bjuda in till digitala aktiviteter som kan blandas med fysiska träffar.

När samhället börjar öppna upp igen finns det fortfarande svårigheter för Unga Rörelsehindrades målgrupper. Dels är många fortfarande isolerade och rädda för att bli sjuka, men även problem som fanns innan pandemin kvarstår. Oscar hoppas att många lärde sig vikten av tillgänglighet och stöd under pandemin. Isoleringen kan ha bidragit med perspektiv som främjar bättre förutsättningar.

— Det finns problem med tillgänglighet, färdtjänst och rätt till stödinsatser, problem som också fanns innan pandemin. Man måste tänka in hur det var i en isolerad vardag. Under pandemin blev fler beroende av andra och man kunde inte sköta saker som innan. Jag hoppas och tror att det perspektivet kan vara en del i att skapa mer inkluderande förutsättningar och tillgänglighet för fler.