Ungdomsrörelsen i siffror 2018

LSU – SVERIGES UNGDOMSORGANISATIONER

Barn- och ungdomsorganisationer förändrar och förbättrar unga människors vardag. Att gemensamt driva en organisation ger barn och unga en möjlighet till makt och resurser för att påverka sin egen omgivning. Barn- och ungdomsorganisationerna är mötesplatser för över 700 000 unga medlemmar i Sverige som genom sitt engagemang får unik kompetens och ett sammanhang för sina idéer. LSU samlar sveriges barn- och ungdomsorganisationer för att vi gemensamt vill förbättra förutsättningarna för barn och ungas organisering, i Sverige och världen.

E-post: info@lsu.se

Tel: 08-672 66 70

Instagram och twitter: LSU_se

Facebook: LSU – Sveriges ungdomsorganisationer

Ansvarig utgivare: LSU – Sveriges ungdomsorganisationer

Skriven av: Anders Lindell, Feben Hadgu

Layout: Area Media Group

År: 2018

Rapporten är producerad med finansiellt stöd av Nordiska ministerrådet

FÖRORD

Barn och ungas engagemang är en folkrörelse som sträcker sig över samhällsnivåer och landsgränser med mål om att skydda mänskliga rättigheter, värna demokrati och skapa hållbar utveckling. Ungdomsrörelsen är en kraft som byggt samhällen genom föreningsformen. Vi drömmer stort eftersom våra utmaningar är stora.

Utmaningar som vi ser finns för barn- och ungas demokratiska organisering i Sverige finns även i andra delar av Norden och Baltikum. I denna rapport, som är den fjärde årgången i en serie av LSU – Sveriges ungdomsorganisationer, kan ni läsa om de politiska, sociala och ekonomiska förutsättningar som finns för ungdomsrörelsen i Sverige, Norden och Baltikum.

Bland LSU:s medlemmar anges de största utmaningarna vara finansiering, rekrytering och psykisk ohälsa. Vi är inte ensamma. I andra delar av Norden och Baltikum delas vi dessa utmaningar, framförallt gällande de ekonomiska förutsättningarna där vårt finansiella oberoende minskar, projektfinansiering ökar och vårt engagemang i föreningsformen inte uppvärderas eftersom barnoch ungdomsorganisationer får dela på mindre medel. Landsrådens arbete har gått från att öka statsbidraget till att behålla det. Detta sker samtidigt som samhällsbehoven ökar vilket leder till utmaningar med rekrytering och psykisk ohälsa. Vi den största generationen engagerade barn och unga sedan 70-talet men det finns både en ovilja och oförmåga att erkänna vår folkrörelse politiskt, socialt och ekonomiskt.

Vi är stolta över att vara en samlande kraft för engagemanget för en rättvis och hållbar värld. Våra medlemsorganisationer skapar ökad hoppfullhet hos barn och unga, driver ett outtröttligt arbete för de allra mest marginaliserade och principfast praktiserar allas lika värde. Trots gränsöverskridande utmaningar står vi starka, för vi är ungdomsrörelsen.

Ordförande LSU – Sveriges ungdomsorganisationer

Rosaline Marbinah

Vi är stolta över att vara en samlande kraft för engagemanget för en rättvis och hållbar värld.

SAMMANFATTNING

Ungdomsrörelsen i siffror är en tvådelad rapport. I den första delen redovisar vi ungdomsrörelsens förutsättningar och verksamhet i stora drag. Den andra delen är en jämförande rapport om förutsättningar för de nordiska och baltiska ungdomsorganisationernas organisering.

Ungdomsorganisationerna samlar en stor variation i typ av verksamhet och en bredd av politiska frågor. Vi kan även se en hög grad av rörlighet i den verksamhet som bedrivs, som anpassar sig efter rådande behov och samhällsfrågor.

I del två vänder vi blicken mot oss själva, genom att fördjupa oss i förutsättningarna för organisering i Norden och Baltikum. Här presenteras en fördjupande komparativ studie, som syftar till att undersöka och kartlägga de nordiska och baltiska organisationernas politiska, sociala och ekonomiska förutsättningar för organisering.

Vi ser en nordisk och baltiska ungdomsrörelse som delar många gemensamma utmaningar. De ekonomiska förutsättningarna är en av de utmaningar som sticker ut tydligast som en gemensam utmaning, med beroendet av projektfinansiering som ett uttryck för detta. Resultatet visar dessutom en märkbar skillnad mellan de nordiska och baltiska paraplyorganisationernas ekonomiska förutsättningar där grundbidragsfinansiering skiljer sig i struktur, form och storlek.

LSU vill passa på att rikta ett tack till Nordiska ministerrådet som är med och finansierar projektet, samt ett tack till de nordiska och baltiska nationella ungdomslandsråden– som möjliggjorde andra delen i denna rapport.

OM RAPPORTEN

Rapporten baseras på tre huvudsakliga källor: officiella siffor från myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF), LSU:s årliga medlemsundersökning LSU Koll och en kvalitativ jämförande studie genomförd av LSU.

Medlemsundersökningen gjordes genom en digital enkät som skickades ut till LSUs medlemsorganisationer under våren 2018. Två tredjedelar (52/83) av medlemsorganisationerna svarade på enkäten vilket ger LSU insyn i de enskilda organisationernas verksamhet och utmaningar. Enkäten kan även ses om en grov uppskattning av generella mönster och trender i barn- och ungdomsorganisationers förutsättningar. Då det skiljer sig i vilka som besvarar enkäten och vi är försiktiga med jämförelser över tid och med att dra generella slutsatser kring hela ungdomsrörelsen.

Den jämförande nordiska och baltiska undersökningen som utgör temaområdet för denna rapport gjordes genom en enkät som skickades ut till de nordiska och baltiska nationella landsråden för ungdomsorganisationer under våren 2018. Denna har i sin tur kompletterats med uppgifter som lämnades på en konferens LSU anordnade på ämnet samt genom uppföljande intervjuer. Rapporten är tryckt med stöd från Nordiska ministerrådet.

1. UNGDOMSRÖRELSENS FÖRUTSÄTTNINGAR

1.1 Antal aktiva unga och organisationer

Ungdomsrörelsen är bred och samlar organisationer som fokuserar på intressen, religion, etnicitet, funktionalitet och politik. Det som förenar dem är att både ledarna och medlemmarna är unga. I barn- och ungdomsorganisationer får unga möjligheter att mötas och förändra och förbättra sin egen vardag. Idag finns 112 nationella ungdomsorganisationer som uppnått kraven för statsbidrag. Vi utgår från förteckningen av dessa organisationer eftersom det ger en överskådlig bild över vilka organisationer som finns och hur det går för dem, även om det inte är en fullständig beskrivning av ungdomsrörelsen.

De senaste åren har ungdomsrörelsen vuxit i antalet organisationer men framförallt i antalet medlemmar de samlar tillsammans. Inför 2018 bröts den trenden något. Antalet organisationer har ökat sedan 2017 medan vi för första gången på tre år ser en minskning i antalet totala medlemmar. De nationella ungdomsorganisationerna samlar idag totalt 684.886 medlemmar under 25 år. Det är historiskt sett en hög siffra, men 17 000 lägre än förra året. Två tredjedelar av minskningen har skett i en enskild organisation.

Antal medlemmar och organisationer

MEDLEMMAR

Antalet nationella ungdomsorganisationer är högre än någonsin och vi ser ett fortsatt förtroende och intresse för föreningsformen, vilket bitvis talar emot den bild som ofta ges av att unga är ointresserade av föreningslivet. Förtroendet för

organisationsformen syns inte bara i antalet beviljade organisationer, utan även i att det är fler också som söker, men inte får bidrag.

1.2 Ungdomsorganisationernas finansiering

Statsbidraget till barn- och ungdomsorganisationer är delat i två delar, en som disponeras helt fritt och en som är vikt till lokal verksamhet. Den fria delen är totalt 72 miljoner kronor medan det lokalt öronmärkta stödet är ungefär dubbelt så stort. De senaste tretton åren har storleken på det nationella statsbidraget varit konstant. Fram till 2011 fördelades en procentandel av spelmonopolets vinst till ungdomsrörelsens lokala verksamhet vilket gjorde att den totala potten kunde variera fram till dess.

Det fasta anslaget kombinerat med en rörelse som i allt väsentligt växer innebär att bidraget till de enskilda organisationerna minskar årligen. Detta gäller även de organisationer som har ett bibehållet antal medlemmar, och i vissa fall till och med växande organisationer.

Sex av tio organisationer får lägre anslag 2018 än 2017. För merparten av dem motsvaras det av en minskning även i antalet medlemmar, men för de flesta är den ganska liten och nio organisationer ökar i medlemsantal

Fig 1 Antalet organisationer och medlemmar över tid. Diagrammet visar antalet nationella barn- och ungdomsorganisationer som beviljats statsbidrag mellan åren 2006 och 2018 och deras samlade antal medlemmar.

medan de minskar i resurser. Det tydligaste fallet är Unga Örnar som ökade med 10 procent och ändå fick ett minskat anslag på över 40 000 kronor. Det genomsnittliga stödet till en organisation som beviljats statsbidrag minskar successivt i och med att fler organisationer tillkommer i systemet och ska dela på samma summa pengar. År 2006 fick en organisation i genomsnitt 2,34 miljoner kronor. I fördelningen 2018 ligger snittbeloppet på knappt 1,9 miljoner. Det innebär att en genomsnittlig organisation mellan 2006 och 2018 har förlorat en fjärdedel av sitt statliga stöd.

Det genererar allt mindre statsbidrag till ens organisation att samla många medlemmar eller att ha ett stort antal medlemsföreningar. I kombination med att de flesta organisationer har en stadig tillväxt och att flertalet bedömer statsbidraget som sin viktigaste inkomstkälla skapar det vissa utmaningar för rörelsen i sin helhet.

1.3 Organisatoriska utmaningar

När LSU:s medlemmar får lista sina främsta utmaningar väljer 75 procent finansiering. I detalj handlar det framförallt om mekanismen som beskrivs ovan: verksamheten ökar medan medlen minskar, men också om att en ökande andel projektmedel gör finansieringen svåröverskådlig och osäker. Statsbidrag från MUCF är med god marginal (20/52) den viktigaste finansieringskällan, och för många den näst eller tredje viktigaste. På delad andra plats kommer andra offentliga medel samt projektbidrag.

Den näst vanligaste utmaningen är att rekrytera och engagera medlemmar, något som återkommer i fritextsvar med anknytning till både finansiering och stress.

Den tredje vanligaste utmaningarna är problem med stress och hållbart engagemang. I undersökningen uppger 76,5 procent att det finns en problematik med utbrändhet och negativ stress, jämfört med 83 procent under 2017. Minskningen är liten och kan bero på någon av de felkällor som nämns i metodavsnittet. Men det kan förhoppningsvis också handla om att projektet Hållbart engagemang och ledarskap (HEL) haft en positiv inverkan på LSU:s medlemsorganisationer.

Hållbart engagemang och ledarskap

Samtidigt som problemen med stress tycks avtagit något har problemet blivit erkänt i fler organisationer. Under 2017 uppgav 51 procent att utbrändhet och negativ stress var ett erkänt problem inom organisationen, medan siffran idag är hela 75 procent.

Sett till vad som utgör stress, så kallade stressorer är svaren stabila mellan årets mätning och fjolårets. De tre som ökar mest är (med 0,7, 0,5 respektive 0,4) är ”ojämn eller otydlig arbetsfördelning”, ”Hög omsättning av ideellt aktiva och personal” och Orealistiska krav.

HAR PROBLEM MED STRESS OCH UTBRÄNDHET

Fig 2. Statsbidrag per medlem och per organisation 2006-2018. Diagrammet visar statsbidraget till barn- och ungdomsorganisationer fördelat per organisation och per bidragsgrundande medlem mellan 2006 och 2018.

Hot och trakasserier

Det relativa låga medelvärdet för stressoren ”hot och trakasserier” kräver vidare förklaring. För de allra flesta organisationer finns ett litet eller obefintligt problem med hot och hela 26 organisationer svarar med lägsta möjliga värde. Istället är problemet stort där det väl finns och de utsatta organisationerna följer ett visst mönster då de generellt arbetar för den egna gruppens mänskliga rättigheter till exempel kopplat till religion eller sexualitet. Vidare har alla politiska ungdomsförbund som svarat också angett höga siffror, mellan 3 och 4.

2. UNGDOMSRÖRELSENS VERKSAMHET

Den svenska ungdomsrörelsens verksamhet är väldigt varierad och LSU samlar en rad olika organisationer som arbetar med allt från bostadspolitiska frågor till astronomi och rymdfartsfrågor. Bland svarande i LSU:s medlemsenkät är den näst största definitionen i typ av organisation intresseorganisation. Andra grunder för organisationerna är (i storleksordning): partipolitisk, funkis, religiös och kultur, solidaritet och bildad på etnisk grund.

Denna bredd ser vi även i de nya och bidragsberättigade organisationerna, Fritidsförbundet- Riksförbundet för barn och unga med funktionsvariationer, Ung teaterscen och Demokrati för barns framtid.

2.1 Arbete med unga nyanlända och asylsökande

Vi kan se ungdomsrörelsen fortsatta engagemang kring arbete för och med unga nyanlända och asylsökande. Andelen medlemsorganisationer som uppger att de arbetar med unga nyanlända och asylsökande är ungefär lika stor 2017, med en ökning på en medlemsorganisation.

Många av organisationer uppger att deras arbete försvårats på grund av de hårdare asyllagarna, där många uppger en ökande psykisk ohälsa bland deltagarna och att de blivit svårare att nå målgruppen då boenden för ensamkommande stängt. Men vi observerar samtidigt en variation i hur medlemsorganisationerna påverkats av de hårdare asyllagarna.

Det finns tre övergripande mönster i hur organisationerna påverkats av de hårdare asyllagarna: de som uppger att de inte påverkats i verksamheten de bedriver, de som behövt göra om en stor del av sin verksamhet då deras målgrupp inte längre är nåbar eller de som arbetar med unga nyanlända som inte är i asylprocessen längre.

Tabell 1: Stressorer i ungdomsrörelsen. Organisationerna har besvarat frågan ”I vilken utsträckning är följande faktor ett problem för er” där 1 är mycket lite och 6 väldigt mycket. Siffran anger medelvärdet av alla organisationers svar.

Arbetar ni med nyanlända och asylsökande?

Diagrammet visar hur stor andel av de svarande medlemsorganisationer som arbetar med unga nyanlända och asylsökande 2017 och 2018.

2.2. Arbete inom och med unga i socioekonomiskt utsatta områden

Vi ser en fortsatt stor grupp av våra medlemsorganisationer som arbetar med unga i socioekonomiskt utsatta områden. Drygt hälften uppger att de arbetar med att nå unga i socioekonomiskt utsatta områden.

Sätten organisationer arbetar med socioekonomiskt utsatta områden skiljer sig åt. Många organisationer har verksamhet i områden som kategoriseras som socioekonomiskt utsatta, och därmed medlemmar som oftast kommer därifrån. För en annan stor grupp av organisationerna handlar det om riktade insatser genom tidsbegränsade projekt med syfte att sprida information om allt från hälsorelaterade frågor så som psykisk ohälsa och sexualkunskap, till information om infrastrukturfrågor som rör hur unga i de områdena kan få möjlighet att påverka byggandet i sina egna stadsdelar. En tredje stor grupp är de organisationer som bedriver lägeraktiviteter.

De flesta av organisationerna arbetar fortfarande praktiskt med unga nyanlända och asylsökande, det kan handla om individuellt språkstöd och sociala aktiviteter. Men de finns också de som uppger att de bedriver både praktisk och politiskt påverkansarbete med unga nyanlända och asylsökande.

Frågan är omformulerad sedan 2017, då den var formulerad: Arbetar er organisation med unga i socio-ekonomiskt utsatta områden?

I Ungdomsrörelsen i siffror 2017 redovisades summan av de som arbetar praktisk och politisk med asylfrågor, då missade vi gruppen övriga som både arbetade med och för målgruppen. Den rätta siffran är egentligen 32/48 svarande medlemsorganisationer.

Arbetar er organisation med att nå unga i socioekonomiska utsatta områden?

2.3 Agenda 2030

Arbetet med Agenda 2030 är ännu ett exempel på ungdomsrörelsens rörlighet. I undersökningen under 2018 uppger 22 organisationer att de arbetar med Agendan, jämfört med 16 i 2017. Vi ser ett fortsatt stort engagemang kring utvecklings- och hållbarhetsfrågor.

Samtidigt finns det fortfarande ett upplevt stort behov i utbildningsinsatser och stöd i projektledning kring hållbarhetsfrågor. När organisationerna ombeds gradera sin kunskap i ämnet mellan 1 (lågt) och 6 (högt) , så hamnar medelvärdet på 3.3 för förbundsstyrelse och kansli, och 2.4 för medlemmar.

Andel % som uppger att de bedriver påverkansarbete] 81 % av LSU:s medlemsorganisationer bedriver påverkansarbete av något slag.

2.4 Politisk påverkan

Fyra av fem av LSU:s medlemsorganisationer uppger att de bedriver påverkansarbete i någon form. Vanligast är frågor kopplande till mänskliga rättigheter och inkludering, följt av skolpolitik. Andra aktuella frågor reflekterar den bredd av intressen och perspektiv som finns i ungdomsrörelsen.

DEL 2

Förutsättningarna för ungas organisering i Norden

1. INLEDNING

Barn och unga i de nordiska länderna möter ofta liknande utmaningar och problem. Det finns tydliga likheter i strukturer för stödsystem i hur de nordiska ländernas välfärdssystem ser. Vilket bland annat kan observeras i hur formerna för organisering ser ut. LSU ser gränsöverskridande samarbete mellan de nordiska och baltiska ungdomslandråden som en metod för att stärka förutsättningar för barn och ungas organisering i Sverige. Den här rapporten är framtagen genom projektet Ungdomsrörelsens organisering i Norden (Youth Movement Organized) som genomfördes av LSUSveriges ungdomsorganisationer under 2018. Syftet med projektet har varit att skapa en plats att diskutera förutsättningarna för ungas organisering i Norden och Baltikum. I detta har ingått att öka medvetenheten och kunskapen inom de nordiska och baltiska länderna och dra vissa slutsatser om vad som kan förbättras i regionen.

2. BAKGRUND

2.1 Ideellt engagemang i Norden och Baltikum

Den här rapporten täcker ungdomsrörelsen i de baltiska och nordiska länderna och självstyrande områdena, alltså Estland, Lettland, Litauen, Sverige, Norge, Danmark, Finland, Grönland, Färöarna och Åland. Vi samarbetar ofta som ungdomsrörelse, men det finns mycket som skiljer våra samhällen åt både såväl ekonomiskt och kulturellt. Framförallt finns det en skillnad mellan de nordiska och baltiska ländernas levnadsstandard. I Human development report, som mäter välfärd baserat på olika centrala faktorer rankas Norge (1), Sverige (7), Danmark (11), Finland (15) högre än Estland (30), Litauen (35) och Lettland (41). I globala studier på värderingar, som World Value Survey3 finns också vissa skillnader, där de nordiska länderna över lag sticker ut som sekulära och självförverkligande medan de baltiska staterna framstår som lika sekulära men i högre utsträckning fokuserade på materiella förutsättningar. Sett till dessa något förenklade beskrivningar borde det finnas ett större utrymme, både kulturellt och ekonomiskt, i de nordiska staterna att investera i idéburen verksamhet än i de baltiska.

Det är viktigt att komma ihåg att det finns betydande skillnader inom grupperna. De baltiska staterna blandas ofta ihop på ett onyanserat sätt. De har en gemensam historia, särskilt under senaste århundradet, men skiljer sig åt språkligt och kulturellt på många sätt. Gällande de nordiska länderna finns det forskning som visar att de trots många likheter utvecklas åt olika håll vad gäller ungas demokratiska värderingar och politisk kultur4.

2.2 Ungdomsrörelsen i Norden

Med begreppet ”ungdomsrörelsen” syftar vi på organisationer som drivs för och av unga. Rörelsen är bred och samlar organisationer som fokuserar på intressen, religion, etnicitet, funktionalitet och politik. Det som förenar dem är att både ledarna och medlemmarna är unga. Det finns därmed många organisationer som gör viktiga saker för unga utan att vara en del av ungdomsrörelsen, såsom många välgörenhetsorganisationer och stora delar av idrottsrörelsen.

Unga organiserar sig på andra sätt är genom föreningar såsom nätverk, kampanjer eller initiativ för en specifik sakfråga. Olika typer av organisering står inte emot varandra. Tvärtom ser vi ofta hur informella organisationsformer med tiden görs om till starkare organisationsstrukturer för att överleva som demokratiska rörelser. I den här rapporten har vi utgått från de nordiska och baltiska landsråden, så den är framförallt fokuserad på nationella organisationers förutsättningar.

En andra viktig utgångspunkt inom ungdomsrörelsen är att allt engagemang värderas lika. Vi som organiserar unga vet att ungas frivilliga och demokratiska engagemang stärker demokratin, oavsett om det gäller en hobby, en politisk fråga eller en kulturyttring. Det finns stöd i forskning för att ungas engagemang oavsett form ökar sannolikheten i att engagera sig politiskt.

De deltagande organisationerna i den här studien är de landsråd som samlar nationella organisationer för barn- och unga i respektive land: (Danmark (DUF), Estland (ENL), Finland (Alliansi), Färöarna (FUR), Grönland (SORLAK), Island (LUF), Lettland (LJP), Liatuen (Lijot), Norge (LNU), och Sverige (LSU))

Finlands ungdomslandråd - Allianssi Är störst och samlar 127 medlemsorganisationer.

Latvijas jaunatnes padome/Lettlands ungdomslandsråd LJP Samlar 26 medlemsorganisationer.

Förutsättningarna för organisering beror på en mängd olika faktorer som formar ett samhälle. I början av projektet formulerade vi tre huvudsakliga dimensioner för att förstå dessa. Poängen med det var att få fram ett verktyg för att bedöma och kategorisera situationen för ungdomsrörelsen i respektive land, utan att för den delen vara ett mått på vilka som har det bäst eller sämst. Dimensionerna vi valt att utgå ifrån är kulturella förutsättningar, politiska förutsättningar och administrativa förutsättningar.

Kulturella förutsättningar innehåller ungas attityder till organisering och ideellt engagemang. Det handlar bland annat om förtroendet för demokratin och tro på att engagemang leder någon vart. Ett utrycks som används kring detta är ”civic culture”, som vi valt att översätta ”engagemangskultur”.

Politiska förutsättningar handlar om bemötande som ideellt engagemang får från landets makthavare. Det gäller formella regler och rutiner men också informella som viljan att lyssna och ta in vad unga säger.

Administrativa förutsättningar gäller regler kring, och stöd till, ungdomsorganisationer. Här fokuserar vi på tillgång till trygg och rättssäker finansiering av verksamheten, men också tillgång till information

Vi fokuserar framförallt på politis ka och administrativa då mycket av den forskning som finns idag täcker just kulturella förutsättningar. Undersökningen baserar sig på en enkätstudie som alla nordiska och baltiska landsråd besvarat. Svaren har i sin tur graderats enligt en poängskala och sammanställt till ett värde per dimension.

Ett lågt värde innebär att landsrådet sammantaget bedömt sina förutsätt ningar som problematiska och ett högt innebär att de i stort är tillfreds med sin si tuation.

4. RESULTAT

I den här rapporten är vi främst intresserad av förutsättningarna för ungdomsrörelsens organisering i Norden och Baltikum. Eftersom de nationella ungdomslandsråden i respektive land samlar de flesta ungdomsorganisationerna, kommer vi undersöka deras förutsättningar för organisering i tre olika dimensioner.

Landsrådet för Estlands Ungdomsorganisationer/Estonian national youth council, ENL. ENL, samlar 55 medlemsorganisationer

4.1 Engagemangskultur

Landsrådet för Grönlands Ungdomsorganisationer, SORLAK Är en pan-Grönländsk paraplyorganisation, som samlar 3500 unga från olika ungdomsorganisationer.

Alla nationella ungdomslandråd rapporterar att unga är väldigt engagerade, i både olika typer av ungdomsorganisationer och intressefrågor. I Estland kan vi observera en växande ungdomsrörelse, som har sett en ökning på runt 100,000 individuella medlemmar. Samtidigt rapporterar de också att ungas engagemang ofta sker i aktuella samhällsfrågor och på ad-hoc basis, snarare än mer formellt engagemang genom en förening. Vi ser dessutom en utmanande kontext kring ungas engagemang i Lettland, där det saknas starka ungdomsorganisationer och en väldigt låg nivå av engagemang i partipolitiska ungdomsförbund.

Den allmänna bilden som målas upp av ungdomslandråden i regionen överensstämmer därmed nära Erik Amnås senaste forskning (2018). Amnå beskriver en nivå av engagemang hos dagens unga som lika hög, om inte högre, än tidigare generationer men att sätten att kanalisera engagemanget är annorlunda än tidigare. Det är väldigt tydligt att finansiering är en utmaning som alla av de nordiska och baltiska nationella landsråden delar, även om det finns kontextuella skillnader och grader den ekonomiska förutsättningen och stabiliteten.

4.2 Administrativ stabilitet

Trots skillnader i förutsättningar och land, kan vi observera en likhet kring administrativa strukturer, där respektive lands utbildnings och kulturdepartement oftast är de som administrerar ungdomspolitik och finansiering.

Nästintill alla nationella ungdomslandsråd i Norden och Baltikum får grundbidrag. Och grundbidrag är också den viktigaste finansieringskällan för dem, följt av projektfinansiering och finansiering från lotteri.6

Så ser inte situationen ut i Lettland, där landsrådet LJP inte erhåller något kärnstöd alls, och istället har stora utmaningar kring finansiella skulder. Även i Estland och Finland ser vi finansiella utmaningar, med både Allianssi och ENL rapporterar ett minskat grundstöd.

LUF får inte tillräcklig finansiering för att kunna anställa personal som kan leda och administrera projekt, vilket leder till att vi fastnar i en slags negativ feedbackslingadå det saknas kompetent personal som kan söka och leda projekten.

(Marino Orn Olafsen, LUF)

I Norge ser situationen lite annorlunda ut kring de administrativa strukturerna, då landsrådet i Norge, LNU, är de som administrerar en del av stödet till sina medlemsorganisationer. Från Island rapporterar landsrådet LUF en utmanande finansiell situation: där kärnstöd erhålls, men är endast tillräckligt stort för att finansiera kontor. Hälften av organisationens pengar kommer från EU-håll. En annan skillnad är att det finns en tydlig skiljelinje mellan partipolitiska ungdomsförbund och övriga ungdomsorganisationer – där de partipolitiska oftast har mer stabil finansiering.

Det är väldigt tydligt att finansiering är en utmaning som alla av de nordiska och baltiska nationella landsråden delar, även om det finns kontextuella skillnader och grader ekonomiska och stabilitet.

När det gäller finansiellt stöd för deras medlemsorganisationer rapporterar de flesta att det är relativt enkelt för dem att söka stöd, men att strukturen och tillvägagångsättet stöd skiljer sig. Här kan vi observera en intressant kontextuell skillnad i Norge. Medan LNU generellt upplevs som finansiellt stabila i relation till de andra nationella ungdomslandsråden, så möter deras lokala föreningar en alltmer utmanande finansiell situation. I Norge finansieras lokalföreningar helt genom överskott från det statliga lotteriet, men där ser vi en motsatt utveckling från utvecklingen för nationella föreningar - då deras finansiella stöd inte reflekterar ökningen i antal medlemmar och inte heller täcker upp för inflation/prisnivå.

Landsrådet för Norges ungdomsorganisationer, LNU LNU samlar 95 medlemsorganisationer.

Dansk ungdoms Faellesråd, DUF DUF samlar 72 medlemsorganisationer.

Den största utmaningen för den nordiska och baltiska ungdomsrörelsen kretsar kring finansiering. Andra utmaningar som inte har en direkt koppling till ekonomiska resurser har ofta en indirekt koppling. Hög omsättning av personal och svårigheter att rekrytera ledare är en följd av ekonomisk osäkerhet. En annan är ökad extern målstyrning och bristande långsiktighet på grund av ökad andel projektfinansiering.

Administrativ stabilitet

Lietuvos jaunimo organizaciju taryba, Litauens landsråd – LIJOT Samlar 68 medlemsorganisationer.

Landssamband ungmennafélaga/

Landsrådet för Islands Ungdomsorganisationer, LUF LUF samlar 30 medlemsorganisationer.

Tabellen visar det sammanlagda resultatet av tre frågor kring administrativ stabilitet. Maxpoäng totalt är 6 och minsta möjliga är 0.

Med grundbidrag menar vi årliga och återkommande kärnstöd som inte är öronmärkta för enskilda projekt och aktiviteter.

Regeringen behöver ha tillit till civilsamhället och lita på att vi utför värdefull verksamhet, utan att öronmärka finansieringen genom projekt. (Diego Vaula Foss, LNU)

Ungas engagemang uppfattas generellt positivt rapporterar nästan alla de nordiska och baltiska ungdomslandråden. Situationen ser däremot lite annorlunda ut i Baltländerna Lettland och Litauen, där ungas engagemang inte uppfattas som positivt av samhället. I Litauen rapporterar Lijot att det synen på ungas engagemang genom föreningsliv varierar beroende på vilken typ av ungdomsorganisation det är. En liknande situation kan vi observera på Färöarna: där ungas engagemang genom sport-och idrottsungdomsföreningarna är mer erkänt och uppskattat i relation till engagemanget i övrigt föreningsliv.

Detta mönster kan vi även se till en viss grad även I Sverige, där engagemang i vissa typer av organisationer inte är lika erkänt, uppskattat och ibland till och med misstänkliggörs.

Dessutom delar landsråden en syn på att ungas inkludering i beslutsfattande nationellt och i regionen kan förbättras. När landsråden ombeds att gradera sin grad av makt och inkludering i politiska processer, så hamnar medelvärdet på 3.3 av 6, där 6 innebär en väldigt hög grad av inkludering. Bakom siffran gömmer sig en ganska skarp uppdelning. Medan hälften inte är nöjda med sin grad av makt och inflytande (fem uppger nivån 1 eller 2), så är den andra gruppen ganska nöjda, och graderar sin möjlighet till politiskt inflytande som väldigt högt (4 eller 5)

LSU – Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer

Samlar 83 medlemsorganisationer.

Føroya Ungdómsráð/Landsrådet för Färöarnas Ungdomsorganisationer, FUR FUR samlar 25 medlemsorganisationer.

Trots skillnader i grad av tillfredsställelse med sin möjlighet till politiskt inflytande, finns det en gemensam uppfattning av att politiska beslutsfattande processer är öppna, men inte nödvändigtvis tillgängliga. I Norge och Sverige är till exempel graden av tillfredställelse kring möjlighet till påverkan ganska hög, men de uttrycker också en process som ofta inte är tillgänglig. Ett sätt ojämlikheten yttrar sig är i offentliga samråd. De är ofta formellt sett öppna för alla organisationer, men ansvariga regeringsdepartement ger ibland inte tillräckligt med tid för ungdomsorganisationerna att samordna sig och hinna ge svar.

Tabellen visar det sammanlagda resultatet av tre frågor kring politisk tillit. Maxpoäng totalt är 6 och minsta möjliga är 0.

På lokal och kommunal nivå finns det också ofta byråkratiska hinder som hindrar ungdomsorganisationerna från att delta i beslutsprocesser. Hos gruppen som upplever sig möta allra sämst möjlighet till delaktighet i politiska processer kan vi observera stora skillnader. Medan LJP i Lettland och FUR på Färöarna rapporterar en nästintill avsaknad av dialog mellan regering och ungdomsorganisationer, så rapporterar LSU en hög, men ojämlik nivå av dialog. Ojämlikhet är också en rapporterad oro hos organisationer från den andra gruppen med en hög möjlighet till påverkan, så som ENL i Estland.

Hos den gruppen som rapporterar en högre grad av möjlighet till politisk påverkan och inkludering i beslutsfattande processer ser vi två återkommande teman. Det första handlar om formaliteten i processerna och den andra om bemötandet inom de processerna. Hos Allianssi (Finland) uppger de unga har möjlighet till att delta i frågor som rör dem, och DUF (Danmark) uppger att de att det finns en skillnad i ungas inkludering beroende på formalitet: bättre möjlighet till inkludering mer formella processer än de som är av mer ad-hoc natur.

Den andra faktorn handlar om hur individuella politiker bemöter förslag från ungdomsorganisationer i dialoger och debatter. Både från Grönland och Danmark framkommer flexibilitet och lyssnande som positiva drag. Detta är förenligt med tidigare forskning av Amnå (2007), som målar upp en mer flexibel dansk politisk kultur jämfört med de andra skandinaviska länderna.

4.4 Slutsats

När vi kombinerar svaren kring politiska och administrativa förutsättningar syns ett mönster där de följer varandra. Länder med hög administrativ stabilitet präglas också av politisk tillit. Vi ser tendenser i svaren på att en del av det som minskar det upplevda politiska förtroendet är just minskade resurser. Därmed vore det intressant att i kommande studier följa upp det avvikande fallet är Grönland, som visar hög nivå av tillit trots litet administrativt stöd.

Administrativa och politiska förutsättningar

5. VÄGEN FRAMÅT

Baserat på resultaten ovan ser vi fem utmaningar som alla nordiska och baltiska beslutsfattare behöver ta ställning till för att stötta en stark och trygg ungdomsrörelse.

•Likvärdighet inom rörelsen.

I svaren om kulturella uppfattningar vittnar många om en att olika typer av engagemang värderas olika. Detta är ofta formellt, genom att flera länder har olika typer av stöd till olika organisationer, men också informellt i hur engagemang beskrivs av politiker och i media.

Det är viktigt att se över de stödsystem som är uppdelade mellan olika typer av ungdomsorganisationer och säkerställa att det inte bidrar till en hierarki mellan dem.

•Långsiktigt stöd för att undvika osäkerhet i politiskt utrymme. Politisk tillit bygger inte bara på självupplevda faktiska omständigheter utan också på större trender i den nationella kontexten. Även bland de som litar på sin regerings opartiskhet finns ett visst tvivel kring att politiska uttalanden kan gå ut för kommande finansiering. För att ungdomsrörelsen ska bidra med sitt kärnvärde - alltså demokratisk och självständig organisering- måste organisationerna vara trygga i att utrycka åsikter. Ekonomiskt stöd, oavsett storleken på det, bör därför ges för mer än ett år i taget.

•Jämlikhet i politiska processer.

I politiska processer märker landsråden av en ojämlikhet bland vilka som deltar, vilket tyder på att det från politiskt håll finns en vikt i att vara vaksam på processers jämlikhet. Att några ungdomsorganisationer deltar i remissförfarande och dialoger innebär inte att de nödvändigtvis är tillgängliga för alla. Politiska processer måste i högre utsträckning anpassas efter de som idag inte har kapacitet att delta.

•Rusta upp eller förändra stödet till unga.

Vi ser en anmärkningsvärd samsyn kring finansiering. Trots variation i nivåer är frågan något som sysselsätter alla, antingen genom att öka eller att bibehålla nivån. Om ungdomsrörelsen ska kunna fortsätta vara livskraftig och självständig krävs en långsiktig tydlighet i hur finansieringen ska gå till. Idag bygger en stor del av stress och organisatorisk svaghet på osäkerhet inför framtiden. Om det är så att nuvarande finansiering kommer att fortsätta att krympa krävs en politisk tydlighet som gör organisationerna beredda på det.

•Nya vägar till finansiering.

Oavsett stödsystem behöver ungdomsrörelsen hitta självständiga bestående intäkter och politiken kan redan nu underlätta genom nya stöd- och samverkansformer eller skatteregler. Här finns ett behov att gemensamt använda de erfarenheter som finns i regionen för att både förhålla sig till nuvarande stödsystem och ta fram nya.

Även bland de som litar på sin regerings opartiskhet finns ett visst tvivel kring att politiska uttalanden kan gå ut för kommande finansiering.

KÄLLOR OCH VIDARE LÄSNING

Källor:

The End of a Distinctive Model of Democracy?

Country-diverse Orientations among Young Adult Scandinavians.

Amnå, E. Ekman T. och Almgren, E. 2007

Nordic Political Science Association

Staten, kapitalet eller medborgaren vem finansierar civilsamhället?

Frivilligorganisaitonernas insamlingsråd (FRII) 2018

Human Development Indices and Indicators: 2018 Statistical Update, UNDP

Education and Civic Engagement:

Review of Research and a Study on Norwegian Youths

Lauglo, J. and T. Øia. 2007

OECD Education Working Papers, No. 12, OECD Publishing, Paris.

Cultural evolution

Ronald Inglehart. 2015

World Values Survey.