Logopeden Nr 1 2024

Tema: Samverkan

Nummer 1/2024

AKTUELLT

Pediatric Feeding Disorder & diagnosrekommendationer

PANELEN

Tre olika infallsvinklar på teamarbete och samverkan

FORSKNING

Kommunikativa resurser i opera & tidig identifiering av språkstörning 4

FRÅGOR TILL EN FORSKARE

MÖTET

- Möt Susanna Müller och Kerstin Jillefors Melin

Röstlogopedteamet vid Logopedkliniken: Karin Huss, Beatrice Engström, Jenny Tegnevi, Helena Zetterman och Mia Bäcklin arrangerade i november den första nationella röstlogopediska konferensen.

Specialistlogoped Helena Johansson argumenterar för diagnosen PFD och en fokusgrupp med Helena som deltagare har sammanställt diagnosrekommendationer för barn med ätsvårigheter.

REDAKTÖRERNA

logopeden@logopedforbundet.se Europeiska Logopedidagen 6 mars har i år tema: Speech and language therapists working with professionals and caregivers. Det temat fångar vi bland annat upp i Panelen, men också i Mötet där ni får träffa logopederna Susanna Müller och Kerstin Jillefors Melin i ett samtal om att jobba med nätverk och deras arbete i KomBo-projektet.

INNEHÅLL

4. Aktuellt - Överenskommelse Halland

6. Aktuellt - Diskrimineringsärende

9. Panelen - Samverkan

10. Aktuellt - Pediatric Feeding Disorder

14. Mötet - Susanna, Kerstin och KomBo

20. Forskning - Monica Blom Johansson

22. Forskning - Nya avhandlingar

26. Rapport - Röstkonferens

27. Fackligt - Juridisk rådgivning

Monica Blom Johanssons forskning berör framför allt kommunikationspartnerträning.

FOTO: ADOBE STOCK

FOTO: BEATRICE ENGSTRÖM

LEDARE

Logopeden

LOGOPEDFÖRBUNDET

Box 1419

111 84 Stockholm

08-442 44 60 www.logopedforbundet.se

ANSVARIG UTGIVARE :

Kerstin Wiström Tel. 076-030 49 76 kerstin.wistrom@logopedforbundet.se

TRYCK : Linderoths tryckeri

REDIGERING OCH LAYOUT : Stina Lindkvist

REDAKTÖRER :

Signe Tonér och Stina Lindkvist logopeden@logopedforbundet.se

VETENSKAPLIG REDAKTÖR :

Joakim Körner Gustafsson logopedenva@logopedforbundet.se

Redaktionen förbehåller sig rätten att språkligt ändra och förkorta bidrag.

UTGIVNINGSPLAN 2024 :

Nr Manusstopp I brevlådan

2 16 maj 14 juni

3 29 augusti 20 september

4 14 november 6 december

Prenumerationspris : 250:- / år

Utanför Sverige : 300:- / år

ANNONSPRISER : ( inkl moms )

Plats-, kurs- och produktannonser Storlek Pris

1/1-sida 10 800 :1/2-sida 7 300 :1/4-sida 5 100 :-

WEBBANNONSER : Logopeden.se 440 x 1212 pixlar 3250:3 veckor för produktannonser, platsannonser till sista ansökningsdag

ANNONSER SÄNDES TILL : logopeden@logopedforbundet.se

LÅNGSAM TORR POLITIK

Jag tror att det finns en konflikt i många av oss, där en sida av oss vet att förändringsarbete tar tid och kräver ihärdighet, och där en annan sida av oss (den förbannade) vill att allt ska hända nu, eller snarare igår. Den här konflikten kan såklart vara aktuell på många plan, men här och nu vill jag fokusera på den professionella. Till att börja med vill jag verkligen poängtera att jag tror på en långsam och torr politik. Inga populistiska utspel, inga förhastade beslut. Det ska tröskas. Frågor ska beredas, det ska tillsättas referensgrupper och förslag ska ut på remiss. Det är demokrati, i all sin grå byråkratiska anda. Jag förstår att det är tacksamt clickbait men jag vill inte se fler oproffsiga uttalanden från oinsatta politiker som tror sig ha snabba lösningar för professioner de inte ens har tillfrågat.

Samtidigt kan det ibland kännas tröstlöst när köerna inte minskar utan snarare växer, när den administrativa bördan fortsätter att vara konstant och vården fortsätter att vara underfinansierad. Det är lätt att känna frustration när det magiska ordet ”samverkan” kastas runt för sjuttioelfte gången som något som ska bota allt, men inga ramar skapas för hur det ska gå till. När det är allas ansvar verkar det bli ingens ansvar. Det är lätt att den frustrationen färgar av sig på det dagliga arbetet, trots att varenda logoped jag någonsin har träffat har älskat det som är kärnan i vårt uppdrag, nämligen patientarbetet. Vi håller två tankar, två känslor, i huvudet samtidigt. Att jobba inom vården i dag är inte lätt, men att jobba inom vården är och förblir fantastiskt. Vilken ynnest det är att ha ett yrke där man får uppleva att man gör skillnad för en annan människa på daglig basis! Jag är väldigt stolt över att tillhöra en kår som engagerar sig så djupt i sina patienter. Jag säger inte att det räcker. Att jobba inom vården ska inte behöva vara ett kall och vi är värda goda arbetsvillkor. Men visst är det kärleken till patientarbetet som skapar ihärdigheten.

”Jag

förstår att det är tacksamt clickbait men jag vill inte se fler oproffsiga uttalanden från oinsatta politiker som tror sig ha snabba lösningar för professioner

de inte ens har tillfrågat.”

Kerstin Wiström Ordförande i Logopedförbundets styrelse kerstin.wistrom@logopedforbundet.se

FOTO: MARIA OLSSON

Tydligare överenskommelse mellan kommuner och Region Halland

Region Halland och de halländska kommunerna har tecknat en ny gemensam överenskommelse som tydliggör ansvarsfördelningen mellan regionen och kommunerna när det gäller barn och elever som har läs- och skrivsvårigheter eller tal- och språksvårigheter.

Överenskommelsen innebär att skolan kommer att ha helhetsansvaret för såväl utredning som stöd till elever med läs- och skrivsvårigheter. Det behövs ingen ytterligare utredning eller medicinsk diagnos för att barn och elever ska få det stöd de behöver. I överenskommelsen framkommer att varje halländsk kommun ansvarar för utredning av läs- och skrivsvårigheter, inklusive utfärdande av intyg för körkortsprov/högskoleprov och att tillhandahålla hjälpmedel. Det innebär alltså att Region Halland inte längre kommer att ta emot remisser för dyslexiutredningar, varken inom regionen eller utomlänsremisser.

Expertkompetens för barn och elever med taloch/eller språksvårigheter samlas hos Region Halland, vilket innebär ett utökat uppdrag i och med att barn med tal- och språksvårigheter ska få stöd via regionen även i skolåldern. Kommunerna ska givetvis ge särskilt stöd till barn och elever med

tal- och språksvårigheter i den pedagogiska verksamheten. - Vi har en samlad kompetens inom området och kommer att kunna erbjuda stöd till barn oavsett ålder. Överenskommelsen ger oss möjlighet att kunna lägga mer resurser och öka kompetensen för att kunna stötta barn och unga med tal- och språksvårigheter, säger Marie Sjödén, verksamhetschef Hallands sjukhus.

Regionen och kommunerna tillsammans ska se till att samverkan sker för att följa överenskommelsens genomförande. I överenskommelsen finns också skrivningar om ökad samverkan, att bidra till ökad likvärdighet och att initiera gemensam kompetensutveckling. Det finns också en skrivning om att lösa meningsskillnader inom överenskommelsen samt att utvärdera och förbättra.

Överenskommelsen mellan regionen och kommunerna syftar alltså till att förtydliga ansvarsfördelningen men beskriver också hur parterna ska samverka för att barn inte ska hamna mellan stolarna. Överenskommelsen trädde i kraft vid årsskiftet med en övergångsperiod på tre månader.

Länk till överenskommelsen hittar du på logopeden.se.

(Källor: Laholms kommun; Region Halland)

ORGANISATION

Nystartad yrkesförening

för hörsellogopeder

I våras startade arbetet med att lyfta det nationella nätverket för hörsellogopeder från att vara en Facebookgrupp till att bli en yrkesförening. Inom den svenska audiologin finns yrkesföreningar som för flera olika professioner, men fram tills nu har yrkesförening för logopeder saknats. I kontakt med samordningsorganet Svenska Audiologiska Sällskapet (SAS) har det diskuterats om att utöka nuvarande sektorer med en logopedisk sektor, vilket kräver en yrkesförening

för hörsellogopeder på nationell nivå. Med hjälp av en arbetsgrupp som har arbetat under hösten kunde man i januari 2024 på ett konstituerande möte klubba igenom uppstart för Svenska Logopediska Audiologiska Föreningen (SLAF), inklusive val av styrelse fastställande av stadgar. SLAF vill bland annat verka för att utveckla och stärka den logopediska audiologin, utgöra ett forum för logopeder som arbetar inom hörsel- och dövområdet och bidra till kompetensutveckling för logopeder.

Under 2024 kommer SLAF att ansöka om medlemskap i SAS, och arbetar för att anordna en nätverksträff för medlem-

SIGNE TONÉR

mar den 13 september i Uppsala. Temat kommer att vara ”Att lära sig flera talade språk vid en hörselnedsättning – utmaningar och interkulturellt perspektiv”. På föreningens hemsida kan man läsa mer om vad som är på gång, www.slaf.nu.

Ny nationell arbetsgrupp om språkstörning

Insatsområde språkstörning hos barn och ungdomar presenterades tidigare i år som en ny del av arbetet inom nationell kunskapsstyrning av hälso- och sjukvård. I slutet av november presenterades medlemmarna i den arbetsgrupp som bland annat ska kartlägga tillgång och väntetider för målgruppen och beskriva best practice för stöd till barn med tal- och språkstörningar.

Ordförande i arbetsgruppen är Nelli Kalnak , forskare tillika specialistlogoped. Deltar gör också Jennie Karlsson BHV-logoped, Ulrika Schachinger Lorentzon, specialistlogoped och doktorand, Linnéa Cooke, specialistlogoped, Christin Bjarnell, förskole- och skollogoped, och Marika Habbe, specialistlogoped och utredare på Socialstyrelsen. I övrigt består arbetsgruppen av psykologer, barnläkare, specialistsjuksköterska, elevhälsosamordnare och patientföreträdare. Som kontaktperson och processledare fungerar Martina Larsson som är utvecklingsledare för kommunal utveckling i Jönköpings län, område barn och unga.

Målet med arbetet är att barn och föräldrar ska få tidigt stöd, att kunskapsbasen ska förbättras och att evidensbaserade metoder ska spridas. I arbetsgruppens uppdrag ingår därför också att identifiera behov av kunskapsstöd och kompetensutveckling för att skapa förutsättningar för hållbara vårdkedjor och strukturerade, evidensbaserade arbetssätt för att stödja barn och unga med tal- och språkstörningar. I förlängningen kommer detta att leda till jämlik vård för barn och ungdomar med språkstörning. (Källa:kunskapstyrningvard.se)

RÄTTELSE

Föregående nummer

I föregående nummer rapporterade vi den senaste logopedstatistiken från Socialstyrelsen. Det hade smugit sig in ett fel i bildtexten på sidan 11. Statistiken kring logopedtäthet gäller för 2021, såväl för logopeder inom hälso- och sjukvård som i andra verksamheter. Någon mer uppdaterad statistik finns ännu inte att tillgå.

AVHANDLNING

Barn med hörselnedsättning och skrivande

Nationell konferens i logopedi äger rum den 14-15 november i Göteborg. Årets tema är möjligheter och utmaningar inom dagens logopedi. Anmälan öppnade 1 februari. Deadline för att skicka in abstracts är 1 augusti.

I sin färska avhandling om skrivprocessen hos döva barn och barn med hörselnedsättning har Moa Gärdenfors undersökt skrivande hos 58 barn och ungdomar i åldrarna 8-18 år med varierande grad av hörselnedsättning och teckenspråkskompetens och jämfört med hörande barn som ej behärskar teckenspråk samt med CODA (children of deaf adults). Resultaten visar på små skillnader mellan grupperna när det gäller den färdiga texten, men barn med hörselnedsättning går tillbaka och reviderar sin text oftare. Barn som är tvåspråkiga med talad svenska och svenskt teckenspråk presterade lika bra eller till och med något bättre än jämnåriga utan teckenspråkskompetens, vilket författaren tolkar som att bimodal flerspråkighet inte är någon nackdel för skriftspråksutvecklingen. Moa Gärdenfors disputerade vid institutionen för lingvistik vid Stockholms universitet den 12 januari.

FOTO: PIXABAY

Kommun fick rätt i diskrimineringsärende kring barn med autism i förskolan

I slutet av november meddelades dom i det uppmärksammade ärendet där en familj stämde Österåkers kommun för diskriminering. Familjens nu 7-årige son har autism och detta är första gången där en strid om hjälp till ett barn med autism i förskolan har blivit en rättssak.

TEXT: SIGNE TONÉR BILD: PIXABAY

Kärnan i rättsfallet har två aspekter: den ena är om barnet hade rätt till egen resursperson på heltid i förskolan och den andra är att kommunen valde att arbeta efter egna metoder istället för att arbeta evidensbaserat, enligt rekommendationer från vårdgivare och på ett sätt som var anpassat efter det aktuella barnets behov.

Pojken fick både autism- och adhd-diagnos vid tre års ålder och senare även diagnosen svår intellektuell funktionsnedsättning. I intyget till förskolan skrev överläkaren att barnet behöver 100 % tillsyn, att få vistas i en mindre barngrupp och behov av stöd i olika former, bland annat för att lära sig att samspela med andra barn. Föräldrarna fick veta att kommunen hade en informell policy som bestod i att alla särskilda behov hos barnen skulle lösas inom den ordinarie personalgruppen. Det blev ingen egen resursperson och det medförde enligt föräldrarna att sonen inte fick de insatser som skulle ske i samverkan med Autismcenter för små barn, Region Stockholm.

Diskriminering ?

års tid i flera avseende inte fått den hjälp och det stöd som han har haft rätt till enligt skollag, skolförordning och Läroplan för förskolan och att han därmed har diskriminerats genom bristande tillgänglighet. Österåkers kommun menar dock att pojken inte har diskriminerats och motsätter sig att betala någon ersättning.

Oenighet kring metoder och arbetssätt

”Man hävdade att PECS var att anse som vård och därmed inte ingick i förskolans uppdrag. Barnet fick inte ta med sig sin PECS-pärm till förskolan.”

I målet görs gällande att barnet under cirka fyra

Parterna i målet är oense om i vilken omfattning förskolan tillämpade insatser som rekommenderats och initieras ( inklusive handledning av förskolans pedagoger ) via Autismcenter för små barn. Vad gäller kommunikationsinsatser rekommenderades PECS och arbete med PECS inleddes vid Autismcenter, men förskolan accepterade inte att använda PECS utan valde istället att använda TAKK i kombination med bildstöd. Det framgår i domen att förskolans rektor beslutade att pedagogerna inte fick fortsätta handledningen avseende PECS. Man hävdade att PECS var att anse som vård och därmed inte ingick i förskolans uppdrag. Barnet fick inte ta med sig sin PECS-pärm till förskolan. Förskolechefen avbröt hösten 2020 allt samarbete med Autismcenter. Föräldrarna upplever att förskolans insatser ledde till ständiga miss-

lyckanden för barnet. Hans självskadebeteende och repetitiva beteende ska också ha ökat kraftigt under åren på förskolan.

Österåkers kommun hävdar att diskriminering inte har skett och att man har fullgjort sitt uppdrag enligt skollag och läroplan.

”Om samtliga de krav som [pojken] begärt skulle ha införts skulle inte någon förskoleverksamhet kunnat bedrivas” ( Dom, Attunda tingsrätt 2023-11-29 ).

Kommunen hävdar också att man haft resurser för pojken som har motsvarat en extra personalresurs på heltid. Tillämpningen av TAKK menar man är i enlighet med kommunens egna styrdokument. Man menar att den träning man erbjudit avseende bland annat funktionell lek och toaletträning har skett i den omfattning som kan krävas i förskoleverksamhet.

Bevisbörda

I diskrimineringslagen finns en bestämmelse om

bevisbörda som kan sammanfattas med att den som anser sig ha blivit diskriminerad ska visa faktiska omständigheter som ger anledning att anta att hen har blivit diskriminerad. För att det ska vara fråga om direkt diskriminering behöver man alltså kunna visa omständigheter som innebär att man har missgynnats i förhållande till annan person i jämförbar situation. Om man anser sig diskriminerad och kan visa sådana omständigheter är det motparten som ska visa att diskriminering inte har förekommit, exempelvis genom att visa att man vidtagit skäliga åtgärder för att den enskilde ska komma i en jämförbar situation med personer utan funktionsnedsättning.

Dilemma för expertvittnen

Vittnen för pojken / familjen i form av psykolog och specialpedagog från Autismcenter för små barn och en professor i specialpedagogik hamnade förmodligen i en svår sits när det i domen framstår som att de fick mycket kategoriska frågor. Specialpedagogen verkar ha fått frågor i stil med ”Skulle barnet

Familjen som stämde Österåkers kommun anser att deras barn inte fått det stöd i förskolan som han haft rätt till enligt skollag och därför diskriminerats.

aldrig kunnat lära sig att gå på toaletten utan Autismcenters metod ?” utifrån formuleringarna i domen. Vittnesmål från professorn i specialpedagogik och psykologen från Autismcenter kring PECS har tingsrätten tolkat som att det inte finns entydigt stöd för att PECS var den enda metoden i sammanhanget. När det gäller individuell resurs har psykologen inte kunnat bekräfta att barnets utveckling hade kunnat bli bättre med en individuell resurs i den form som föräldrarna menar att sonen behöver.

Tingsrättens bedömning

”Sammantaget

anser Attunda tingsrätt att det inte har visats sådana omständigheter som innebär att barnet har missgynnats på ett sätt som innebär direkt diskriminering.”

Sammantaget anser Attunda tingsrätt att det inte har visats sådana omständigheter som innebär att barnet har missgynnats på ett sätt som innebär direkt diskriminering. Tingsrätten konstaterar att det är tydligt att förskolan inte har använt PECS och att

ANNONS

BLI VÄN MED DET SKRIVNA ORDET

DEN TIONDE NORDISKA KONGRESSEN OM DYSLEXIPEDAGOGIK

22-24 AUGUSTI 2024, STOCKHOLMS UNIVERSITET

• Dyslexi – kognitiva och neurologiska grundvalar

• Tidiga insatser, läsinlärning

• Anpassning och särskilt stöd – bästa pedagogiska praxis

• Dyslexi i ett andraspråksperspektiv

• Dyslexi, språkstörning (DLD), dyskalkyli

Ledande svenska och internationella forskare och pedagoger medverkar:

Hugh Catts, Marketta Caravolas, Esther Geva, Juha Kere, Minna Torppa, Sven Bölte och Ulrika Wolff

Stipendier kan sökas av studenter och post-doc

de inte har följt Autismcenters rekommendationer vad gäller toaletträning. Detta sakförhållande innebär dock inte enligt domslutet att barnet blivit utsatt för diskriminering, bland annat för att vittnen för käranden inte har kunnat styrka att rekommenderade metoder skulle kunna garantera bättre utveckling för barnet i fråga jämfört med de insatser som förskolan istället valde att genomföra. Medan föräldrarna menar att förskolan heller inte har följt metoder för att träna funktionell lek, anser tingsrätten att det inte tydligt har visats att insatserna har uteblivit, baserat på pedagogernas vittnesmål.

I domen konstateras att begreppet ”behov av särskilt stöd” saknar definition i lagen. Bestämmelsen om särskilt stöd tar sikte på att barn i förskolan ska få tillräckligt stöd för att kunna tillgodogöra sig utbildningen så långt som möjligt utifrån sin funktionsnedsättning.

Tingsrätten menar att det framstår som att förskolan har vidtagit skäliga åtgärder avseende pojken i fråga. Man anser vidare att förskolan varken har brutit mot bestämmelser i Europakonventionen eller barnkonventionen.

I domen framgår att man anser det ytterst svårt att bedöma vad som är en jämförbar situation med andra barn eftersom pojken till följd av sina funktionsnedsättningar inte har haft samma möjligheter som andra barn att tillgodogöra sig förskoleutbildningen i den mening som avses i bestämmelsen om direkt diskriminering.

Familjen begärde att parterna skulle stå för sina egna rättegångskostnader om man förlorade målet medan Österåkers kommun bestred detta och alltså ansåg att familjen skulle täcka kommunens kostnader. Tingsrätten beslutade dock att parterna ska bära sina egna rättegångskostnader, eftersom käranden har haft skälig anledning att få tvisten prövad.

Nuläget

Nu går pojken i anpassad grundskola i en grannkommun, med 100 % individuellt vuxenstöd. PECS tillämpas och den funktionella leken och kommunikationen har förbättrats avsevärt. Enligt pojkens juridiska ombud kommer domen att överklagas.

(Källor: Attunda tingsrätt Dagens Nyheter; Autism Sverige)

Samverkan

Samverkan

MED ANDRA PROFESSIONER OCH NÄTVERK

Tre kollegor delar med sig av olika infallsvinklar på teamarbete och samverkan med andra professioner och patienter/närstående.

1. Vilken typ av team arbetar du i?

2. Kan du beskriva någon utmaning när det gäller tvärprofessionellt arbete och samverkan med närstående?

3. Ge exempel på konkreta arbetssätt eller verktyg som underlättar teamarbete och/eller samverkan med närstående?

FOTO:PRIVAT FOTO: PRIVAT

MAGNUS ANDERSSON

MIA PENNLING

Storumans kommun

1. Jag är med i kommunens HLT-team (Hälsa, Lärande och Trygghet). Det är en modell för hur hälso- och sjukvård, skola och socialtjänst i Västerbotten kan ge stöd till barn och familjer. Storuman är en kommun med stora avstånd, så därför har vi två team. Jag sitter med som representant för förskolan i vårt team.

2. För vår del handlar det framför allt om logistiken, exempelvis att få in alla samtycken från familjen så att vi kan bryta sekretessen.

3. Absolut avgörande för att samverkan ska fungera är att alla teammedlemmar har kännedom och respekt för övriga medlemmars kompetens och uppdrag. Vi går in i möten med ödmjukhet och fokus på vad vår egen verksamhet kan göra för att stötta den familj som vi lyfter i mötet. Jag vill passa på att slå ett slag för logopeder i förskolan. Det borde vara en självklarhet att logopeder jobbar nära barnen i förskolan, vilket jag har förmånen att göra.

KERSTIN HILL SVENSSON

Logopedbyrån Västerås

1. Jag och en till logoped arbetar i nätverk (oftast helprivat) med två neuropsykologer, en specialpedagog och en specialistläkare. Vi jobbar tillsammans vid behov vilket är mycket lärorikt och fruktbart. Läkaren säger till exempel: ”Tänk om jag känt till allt detta om logopeders kompetens när jag var chef på BUP!”.

2. Andra professioner har ofta en smal bild av vad logopeder gör och har därför andra förväntningar på oss vilket kan leda till frustration. Det är ett arbete att bilda ett fungerande team.

3. Man behöver vara flexibel, ha social kompetens och vara så trygg att man vågar ha med en psykolog vid testning till exempel. Det är viktigt att ha gemensam och tillräcklig tid när man reflekterar kring ett aktuellt ärende. Det blir i sig en form av internutbildning.

SARA MORITZ

Barn- och ungdomshabiliteringen, Östersund

1. Jag jobbar i team tillsammans med arbetsterapeut, sjukgymnast/fysioterapeut, specialpedagog, psykolog, socionom/ kurator, dietist, barnneurolog/läkare, barnsjuksköterska och uroterapeut. Jag jobbar främst i vårt barnteam. Vi samverkar med närstående (syskon, föräldrar samt moroch farföräldrar) genom gemensam vårdplanering, utbildningar och handledning. Vi samverkar även med förskola och skola.

2. En utmaning kan vara att habiliteringens insatser, framför att när det gäller grupper, hamnar under samma period vilket gör att patient och närstående inte har möjlighet att ta del av insatserna. Det kan även vara svårt att prioritera vilken insats som bör komma först i teamet.

3. Teamträffar och teamdiskussioner underlättar vårt teamarbete internt på habiliteringen. Vi har även tillgång till extern handledning några gånger per termin. Habiliteringsplanerna tillsammans med närstående underlättar för oss i teamet att göra de insatser som efterfrågas av familjerna.

FOTO:

Pediatric Feeding Disorder

EN MULTIPROFESSIONELL DEFINITION AV ÄTSVÅRIGHETER HOS BARN

Helena Johansson, specialistlogoped på Logopedkliniken, Danderyds sjukhus argumenterar för PFD som diagnostiskt begrepp vid mångfasetterad ätproblematik.

TEXT: HELENA JOHANSSON, MSC, SPECIALISTLOGOPED, LOGOPEDKLINIKEN, DANDERYDS SJUKHUS, STOCKHOLM BILD: PIXABAY

ICF-baserad definition

Ätsvårigheter hos barn är vanligt, prevalens hos yngre förskolebarn i Sverige uppskattas till ca 9 % [ 1 ]. Trots detta har det både i Sverige och internationellt tidigare saknats en samlad definition av ätsvårigheter hos barn. Konsensus kring diagnossättning är självklart gynnsam för forskning, kliniska riktlinjer och förbättrad vårdkvalitet [ 2 ].

Denna artikel syftar till att presentera diagnosen Pediatric Feeding Disorder ( PFD ) som lanserades 2019 av en multiprofessionell expertpanel [ 3 ]. Dess utgångspunkt var att ätsvårigheter hos barn kräver en helhetsbedömning och att de definitioner som tidigare lagts fram endast utgått från perspektivet hos en kategori av vårdgivare och därför är otillräckliga. Expertpanelen ger en tydlig definition av PFD som fångar den mångfasetterade problematik som ofta föreligger. Definitionen baseras på WHO:s internationella klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa ( ICF ) och lyder ( fritt översatt ) :

En störning av oralt intag som inte är åldersadekvat, har varat minst två veckor samt associeras med svårigheter inom en eller flera av följande domäner : medicinska problem, psykosociala svårigheter, brister i barnets ätfunktion och/eller komplikationer vad gäller näringsintaget.

För att diagnosen ska ställas måste ätstörning

såsom anorexi och bulimi uteslutas, så även brister i näringsintag på grund av brist på mat eller kulturella normer.

Svårigheter i upp till fyra domäner

Vid PFD kan barnets svårigheter alltså finnas under en eller flera av fyra olika domäner, som är tätt sammankopplade och påverkar varandra. Under den medicinska domänen ryms alla somatiska åkommor som kan bidra till ätsvårigheter, till exempel avvikande gastrointestinal funktion, neurologisk skada, medfödd hjärtsjukdom eller

Pediatric Feeding Disorder (PFD)

Figur 1. Schema över de fyra olika domäner som ingår under diagnosen Pediatric Feeding disorder och hur de förhåller sig till diagnosen ARFID.

respiratorisk svikt hos exempelvis prematura barn. Under den psykosociala domänen ingår till exempel stress hos vårdnadshavaren med ogynnsamma strategier för att hantera barnets ätsvårigheter, men även psykogena faktorer hos barnet så som rädsla för att svälja och undvikandebeteenden sekundärt till obehag kopplat till ätande. Domänen svårigheter gällande barnets ätfunktion inkluderar sensoriska ätsvårigheter, sensomotorisk utvecklingsförsening och orofaryngeala dysfagisymtom. Under nutritionsdomänen ingår utöver avplanande tillväxt även brist på mikronutrienter till följd av ensidig kost med mera. För en mer ingående beskrivning av svårigheter under de olika domänerna, se [ 3 ]. PFD-modellen förefaller effektiv för att ur ett samlat, multiprofessionellt perspektiv bedöma ätsvårigheter hos barn [ 4, 5 ]. I USA lades diagnoskod för PFD till i ICD-10 år 2021 och finns där som akut eller kronisk.

PFD lyfter teamperspektivet

I Sverige saknas i dagsläget adekvata diagnoskoder för ätsvårigheter hos barn. År 2013 lanserades ARFID ( avoidant / restrictive food intake disorder ) i psykiatrins diagnosmanual DSM-5. ARFID har alltså i grunden ett psykiatriskt perspektiv på ätsvårigheter, men har också tagits in i engelska versionen av ICD-11 som ännu ej översatts till svenska. ARFID exkluderar ungefär hälften av alla barn med ätsvårigheter eftersom diagnosen inte kan användas om barnet har en bakomliggande sjukdom eller neuropsykiatriskt tillstånd som förklarar ätproblemet [ 6 ]. Ätsvårigheter hos barn är ofta multifaktoriella; det är inte ovanligt att barnet har till exempel reflux, förstoppningsbesvär eller födoämnesallergi / -intolerans och i vilken grad detta bidrar till ätsvårigheterna är som regel svårt att bedöma kliniskt. ARFID är alltså ingen fungerande etikett vid multifaktoriella ätsvårigheter hos barn, men kan sägas ingå under det bredare PFD-paraplyet.

I en nylig svensk intervjustudie ger föräldrar till barn med PFD uttryck för hög stress och oro över barnets ätsvårigheter samt frustration över uteblivna, missriktade eller dåligt koordinerade vårdinsatser [ 7 ]. Teamomhändertagande av barn med ätsvårigheter är eftersträvansvärt och bör innefatta vårdgivare med kompetens inom alla fyra domänerna ; i första hand läkare, psykolog,

Specialistlogoped Helena Johansson lyfter fram den internationella diagnosen PFD och propagerar för att den börjar användas i Sverige.

logoped och dietist. Nuvarande organisatoriska och ekonomiska ramar för vården kan dock försvåra uppbyggnad av sådana team. Även i detta avseende kan den nya diagnosen PFD vara till hjälp genom att lyfta fram teamperspektivet på barn med ätsvårigheter.

( En version av artikeln har publicerats i Läkartidningen 2023-12-07 )

Referenser:

1. Lamm K, Landgren K, Vilhjálmsson R, et al. Feeding problems in young children: a cross-sectional study in Sweden. JPGN Rep. 2023;4(2):e297

2. Estrem HH, Park J, Thoyre S, et al. Mapping the gaps: a scoping review of research on pediatric feeding disorder. Clin Nutr ESPEN. 2022;48:45-55.

3. Goday PS, Huh SY, Silverman A, et al. Pediatric feeding disorder: consensus definition and conceptual framework. J Pediatr Gastroenterol Nutr. 2019;68(1):124-9.

4. Alexander E, Armellino A, Buchholtz, J, et al. Assessing pediatric feeding disorders by domain in complex aerodigestive patients. Cureus. 2021;13(8):e17409.

5. Sharp WG, Silverman A, Arvedson JC, et al. Toward better understanding of pediatric feeding disorder: a proposed framework for patient characterization. J Pediatr Gastroenterol Nutr. 2022;75(3):351-5.

6. Williams KE, Hendy HM, Field DG, et al. Implications of avoidant/ restrictive food intake disorder (ARFID) on children with feeding problems. Child Health Care. 2015;44(4):307-21.

7. Lamm K, Kristensson Hallström I, Landgren K, et al. Parents’ experiences of living with a child with paediatric feeding disorder: an interview study in Sweden. Scand J Caring Sci. 2023;37(4):949-58

Avsaknad av adekvata diagnoskoder för barn med ätsvårigheter - Rekommendationer

Logopeder som arbetar med barn med ätsvårigheter har i flera år saknat adekvata diagnoser och diagnoskoder för att tydligt beskriva ätsvårigheterna. Inom ramen för logopednätverket för barn med ätsvårigheter påbörjades därför under hösten 2022 ett arbete med att ta fram tydliga diagnosrekommendationer för barn med ät- och sväljsvårigheter. En fokusgrupp om nio logopeder från olika vårdnivåer och instanser i hela landet har deltagit i arbetet med syfte att underlätta diagnossättning och likrikta vården för barn med ätsvårigheter.

En konsensusdefinition av Diagnosen Pediatric Feeding Disorder ( PFD ) lanserades 2019 av en multiprofessionell panel sammansatt av experter från USA och Kanada. År 2021 inkluderades diagnosen i den amerikanska versionen av ICD-10. Diagnosen saknas i den svenska versionen av ICD-10, men

Deltagare i fokusgruppen

Annie Ahlinder, Logoped och verksamhetsutvecklare

Kompetenscentrum för Mödra- och Barnhälsovård i Västerbotten

Emma Gotthardsson, Logoped VO barnmedicin, Skånes Universitetssjukhus, Malmö

Jenny Harlid, Logoped Logopedmottagning Barn, Södra Älvsborgs Sjukhus, Borås

Helena Johansson, Logoped, Specialist ät- och sväljsvårigheter

Logopedkliniken, Danderyds Sjukhus, Stockholm

Kajsa Lamm, Logoped, Med lic, Med vet. Medicinska fakultetens Centrum för Undervisning och Lärande (MedCUL), Lunds universitet

Amanda Liljegren, Logoped Habilitering & Regionalt ätteam, Region Jämtland Härjedalen

Stina Lindkvist , Logoped Habilitering och Hälsa, Region Stockholm

Desirée Söderlund, Logoped och verksamhetsutvecklare Barn- och ungdomspsykiatrin, Värmland

Maria Törnhage, Logoped Barnspecialistmottagningen, Akademiska barnsjukhuset, Uppsala

Under drygt ett år har en fokusgrupp jobbat med att ta fram diagnosrekommendationer för barn med ätsvårigheter.

gruppen rekommenderar att den internationella definitionen av PFD används även i Sverige. Tills vidare under en liknande diagnoskod. Socialstyrelsen arbetar med att översätta ICD-11 och uppskattar att en svensk version publiceras i slutet av 2024. Förhoppningen är att PFD kan inkluderas där. Mer om PFD på föregående uppslag.

Fokusgruppen har även konstaterat att diagnosticering av ätsvårigheter inom psykiatrisk och somatisk vård skiljer sig åt, till exempel vad gäller synen på diagnoserna PFD och ARFID (Avoidant Restrictive Food Intake Disorder). Konsensus är önskvärd för god och jämlik vård.

I ett dokument som nu finns publicerat på Logopedförbundets hemsida presenteras tillgängliga diagnoskoder, samt gruppens rekommendationer och reflektioner kring diagnossättning. På nästa sida följer en översikt av gruppens huvudrekommendationer.

STINA LINDKVIST

FOTO: PIXABAY

1. Ätsvårigheter hos barn/Pediatric Feeding Disorder (PFD)

Definition:

En störning av oralt intag som är icke åldersadekvat, har varat minst två veckor samt associeras med svårigheter inom ett eller flera av följande områden:

- Medicin

- Nutrition

- Ätförmåga

- Psykosocialt

För att diagnosen ska ställas måste ätstörning uteslutas, så även brister i matintag på grund av brist på mat eller kulturella normer.

Rekommendationer vid diagnossättning:

- Om ovanstående kriterier uppfylls används R63.3 Svårigheter med och försummelse av födointag. Byt ut texten mot Ätsvårigheter hos barn/Pediatric Feeding Disorder (PFD)

- Vid oklarhet om kriterierna för diagnosen PFD uppfylls rekommenderas att använda diagnoskoden R63.8 Andra symtom och sjukdomstecken som har samband med födo- och vätskeintag tills dess att utredning är klar.

- Multiprofessionell bedömning bör sammanvägas vid diagnossättning av PFD. Professioner som exempelvis läkare, logoped, dietist och psykolog, med kunskaper inom området kan sätta diagnosen.

2. Dysfagisymtom hos barn

Definition:

Svårigheter att förflytta mat eller dryck från munnen, svalget eller matstrupen till magsäcken. Svårigheter med oral transport, trögutlöst faryngeal sväljning, ineffektiv sväljning, felsväljningsproblematik mm.

Rekommendationer vid diagnossättning:

- Föreligger dysfagi utifrån definitionen ovan så används R13.9 Sväljningssvårigheter (dysfagi) som huvuddiagnos.

- Vid påverkan på fler områden utöver dysfagi används även R63.3 Ätsvårigheter hos barn/Pediatric Feeding Disorder (PFD) som bidiagnos.

- Om barnet uppvisar oral problematik i form av till exempel isolerade tuggsvårigheter och/eller sensorisk känslighet för smak, doft och konsistens används endast diagnoskoden R63.3 Ätsvårigheter hos barn/Pediatric Feeding Disorder (PFD), i enlighet med diagnosdefinitionen för PFD.

3. Avoidant Restrictive Food Intake Disorer (ARFID)

Definition:

Ett undvikande och/eller restriktivt ätande på grund av bristande intresse för mat och ätande, matens sensoriska egenskaper och/ eller rädsla kring negativa konsekvenser av matintag; som i sin tur påverkar ett eller flera av följande områden:

- Signifikant viktminskning och/eller näringsbrist. Hos barn utebliven viktuppgång och/eller näringsbrist.

- Beroende av enteral nutrition eller oralt näringstillskott.

- Påtagligt negativ inverkan på psykosocial funktionsförmåga. Ätsvårigheterna kan inte bättre förklaras av andra medicinska eller psykiatriska tillstånd samt ska ej bero på bristande tillgång på mat eller kulturella sedvänjor eller störd kroppsuppfattning.

Rekommendationer vid diagnossättning:

- Vårdpersonal som arbetar inom psykiatrin och använder diagnossystemet DSM-5 kan använda diagnoskoden 307.59 ARFID när ovanstående kriterier uppfylls.

- Vårdpersonal som använder diagnossystemet ICD-10 kan använda diagnoskoden F50.8 Andra specificerade ätstörningar och byta ut texten mot Avoidant Restrictive Food Intake Disorder (ARFID).

- ARFID exkluderar barn med multifaktoriella ätsvårigheter eftersom diagnosen inte kan användas om barnet har annan sjukdom eller tillstånd som bättre förklarar problemet. ARFID är alltså ingen fungerande etikett vid multifaktoriella ätsvårigheter hos barn men kan sägas ingå som en del under det bredare PFD-paraplyet.

- Multiprofessionell bedömning bör sammanvägas vid diagnossättning av ARFID. Professioner som exempelvis psykolog, läkare, logoped och dietist med kunskaper inom området kan sätta diagnosen.

: Utmaningar och framgångsfaktorer i

Natverksarbete inom vuxenhabilitering

Logopeden har träffat logopederna Susanna Müller och Kerstin Jillefors

Melin som båda ägnat sina logopedkarriärer inom olika delar av vuxenhabilitering. Vi möts i ett samtal om utmaningar med och framgångsfaktorer i att jobba gentemot personal inom LSS-verksamheter samt hur KomBo har förändrat deras förutsättningar och sätt att arbeta.

TEXT: STINA LINDKVIST BILDER: PRIVAT OCH DART

Susanna är något så ovanligt som en logoped inom kommunal habilitering. Hon arbetar på det privata bolaget Hammarlyck Rehab Team som bland annat driver kommunal habilitering på samtliga LSS-boenden och dagliga verksamheter i Linköpings kommun. Kerstin har sedan snart 25 år tillbaka jobbat inom den regionala vuxenhabiliteringen, varav 24 år i Göteborg. Sedan 2021 ingår de båda i den projektgrupp som jobbar med KomBo, ett koncept i AKKtiv-familjen med syfte att utbilda bland annat personal på boenden och dagliga verksamheter om kommunikation och AKK.

Utmaningar i att jobba med nätverk

fokuserad på bedömningar och tester. Jag gick snabbt in och gav rekommendationer, men förstod ganska snart att det är viktigt att det får ta tid och att hela nätverket involveras tidigt, berättar Susanna.

En stor utmaning med att jobba mot personal på boenden och dagliga verksamheter samt assistentgrupper är att det kan vara stor personalomsättning, vilket innebär att kunskap försvinner när personal slutar.

”Min upplevelse är att det absolut är mer sannolikt att implementeringen fungerar och arbetet kan hållas vid liv om det finns en involverad chef.”

Båda är överens om vikten av att få med hela nätverket, personal på boenden och dagliga verksamheter samt anhöriga och assistenter, i arbetet med personer i behov av kommunikationsinsatser. En uppgift som inte alltid är helt enkel.

När jag kom in som ny logoped var jag väldigt

– Jag upplever också vid insatser riktade till patienter att det är svårt att nå hela personalgrupper eller nätverk. Det är vanligt att en eller två personal får information. De kanske då kommer tillbaka till gruppen superpeppade, men får inte med sig de andra, vilket tenderar att leda till att förändring uteblir, säger Kerstin.

– Men jag vill verkligen lyfta styrkan i att jobba med nätverk. När våra olika kompetenser, erfarenheter och kunskaper om en person möts och vi

Samverkan

tillsammans arbetar mot det gemensamma kommunikationsmålet för personen då är det fantastiskt att jobba med nätverk, säger Susanna.

Chefen som framgångsfaktor

Kerstin berättar om den första KomBo-gruppen som hon utbildade inom KomBo-projektet, där två olika personalgrupper från olika verksamheter deltog. Ena gruppen hade chef med vid utbildningstillfällena, den andra hade det inte. Där chefen var med fungerar även fortsättningsvis den kommunikativa miljö som byggdes upp i samband med utbildningen, medan arbetet inte har kunnat upprätthållas och utvecklas över tid, i den grupp där chef inte deltog.

– Detta är endast ett exempel och det är klart att det kan fungera även utan chefs medverkan, men min upplevelse är att det absolut är mer sannolikt att implementeringen fungerar och arbetet kan hållas vid liv om det finns en involverad chef, säger Kerstin.

kation och AKK är A och O. – Sen kanske inte chefen behöver leda arbetet, men chefen behöver möjliggöra för personalen att arbeta med kommunikation och AKK. Det behöver finnas tid, rutiner och reflektionstid, fortsätter Susanna.

KomBo-projektet

KomBo syftar till att ”öka möjligheterna för personer med nedsatt kommunikationsförmåga att få sina rättigheter tillgodosedda i sitt boende eller vid sin dagliga verksamhet” (akktiv.se). I beskrivningen av KomBo betonas att fokus är att bygga upp en miljö där kommunikation är en självklar del för samtliga som vistas i den. Detta uppnås genom att personal i verksamheterna får utbildning och därigenom ökad kunskap om kommunikation och användandet av kommunikationsstöd.

”I beskrivningen av KomBo betonas att fokus är att bygga upp en miljö där kommunikation är en självklar del för samtliga som vistas i den.”

Susanna är tydligt av uppfattningen att en chef som ger gruppen mandat att jobba med kommuni-

Susanna Müller

LOGOPEDEXAMEN : Linköping 2011

GÖR : Logoped på Hammarlyck Rehab Team i Linköping

Sedan projektet startades 2021 har både Susanna och Kerstin deltagit i projektgruppens arbete tillsammans med bland annat personal från Dart, som också är huvudansvariga för projektet. Innan arbetet påbörjades gick både Kerstin och

Kerstin Jillefors Melin

LOGOPEDEXAMEN : Stockholm 1999

GÖR : Logoped inom Vuxenhabilitering, Göteborg, VG-region

Samverkan

KomBo riktar sig bland annat mot personal inom LSS-verksamheter, men också mot anhöriga till personer med kommunikationssvårigheter. På bilden syns en personal och en deltagare på den dagliga verksamheten Unik Musik i Linköping.

Susanna basutbildningen AKKtiv KomIgång som är utvecklad för barn. De har sedan varit delaktiga i att anpassa materialet så att det passar även för vuxna. Bland annat har nya filmexempel och anpassade hemuppgifter tagits fram. De kommer

KomBo-projektet

• DART, FUB och Autism- och Aspergerförbundet är huvudsakliga parter som samverkar med Vuxenhabiliteringen vid Habilitering och Hälsa i Västragötalandsregionen, Riksföreningen JAG Assistans, Hammarlyck Rehab, Eslöv kommun, Skellefteå kommun, Kungälvs kommun och Skärholmens stadsdelsförvaltning i Stockholms stad.

• Finansieras av avsfonden

• Projektledare: Gunilla Thunberg (Källa vgregion.se)

också att vara delaktiga i att utbilda KomBovägledare.

Utvärdering av KomBo

Vad gäller forskning på responsiv kommunikationsstil, som är central i KomBo, finns tydlig evidens för insatsen gentemot både barn med kommunikationssvårigheter och personer med afasi ( kommunikationspartnerträning ). Men få studier finns där populationen är vuxna inom LSS. Hittills har KomBo utvärderats i två magisteruppsatser, en enkätstudie och en intervjustudie, med positiva resultat. Deltagarna i enkätstudien ansåg bland annat att deras syn på kommunikation breddats och att deras AKK-användning ökat. Susanna och Kerstin är överens om att det är viktigt att insatsen blir evidensbaserad.

– Det är klart att chefer vill veta att det är en effektiv insats när de ska skicka en hel personal-

Samverkan

grupp på en kurs som är åtta tillfällen à två timmar ( KomBo basmodell ), säger Susanna.

Vad har KomBo betytt?

– På ett personligt plan har jag lärt mig mycket nytt, jag har delvis tillägnat mig ett nytt vokabulär till exempel gällande responsiva samspelstrategier som känns väldigt användbart, säger Kerstin. – Att ha ett färdigt koncept som innebär att vi utbildar hela nätverk eller åtminstone en hel arbetsgrupp, det är en viktig skillnad mot hur det oftast sett ut tidigare. Vi ser tydligt att det ger större effekt än när endast några få utbildas, säger Susanna.

”Att ha ett färdigt koncept som innebär att vi utbildar hela nätverk eller åtminstone en hel arbetsgrupp, det är en viktig skillnad mot hur det oftast sett ut tidigare. Vi ser tydligt att det ger större effekt än när endast några få utbildas.”

En annan viktig fördel som KomBo har är att reflektion är en central del i utbildningen. Det finns ett tydligt fokus på samspelspartnerns viktiga roll i kommunikationen. Där ses reflektionen som ett verktyg för att utveckla kommunikationen i samspel med en person med kommunikationssvårigheter. Reflektion kring hur arbetet med kommunikation och AKK ska implementeras, upprätthållas och utvecklas inom en verksamhet är också en stor del.

– Förhoppningen, eller kanske drömmen, är att kommuner ska kunna besluta att KomBo är obligatoriskt för alla som jobbar inom LSS-verksamheter, säger Kerstin.

Projektgruppen för KomBo hoppas att den webbresurs som är på gång kan vara en resurs för att kompetenshöja ny personal, som tillkommer i en arbetsgrupp där KomBo redan implementerats, innan de har möjligheten att gå utbildningen. Webbresursen som utvecklas i KomBo är öppen för alla och kommer förhoppningsvis vara ett stöd för alla som jobbar med kommunikation och i synnerhet för logopeder som jobbar med att implementera kommunikationsstöd/AKK både för barn och vuxna.

Fortsättningen för KomBo

När projektet avslutas om några månader är förhoppningen att KomBo sedan ska spridas på bred front, likt de andra koncepten i AKKtiv-familjen, och höja kompetensen inom kommunikation och AKK för personal inom LSS-verksamheterna.

En del i projektet har varit att utbilda Kom-

Bo-vägledare och efter att projektet avslutas kommer fler vägledare fortsatt att utbildas kontinuerligt. Vanligt är att KomBo-vägledare är personal på habiliteringen, men det kan också vara en stödpedagog eller metodutvecklare. Det viktiga är att personen har intresse och har kompetens inom kommunikation och AKK men också vad gäller att utbilda kollegor. Susanna har precis hållit en utbildning tillsammans med en stödpedagog och upplevde det som en väldigt lyckad kombination.

– Stödpedagogen har möjlighet att bygga ett annat förtroende med gruppen då de själva jobbar i en liknande verksamhet. Det ger ett ökat mandat att lyfta vissa frågor och perspektiv, vilket jag upplever gör att hen når fram till personal på ett sätt som jag som kommer utifrån inte gör medan jag tillför den viktiga logopediska kompetensen, avslutar Susanna.

KomBo

KomBo (kommunikationsstöd i boende och daglig verksamhet) är ett insatspaket som passar personal inom boende, assistans eller daglig verksamhet och anhöriga till vuxna och barn med  svårigheter att förstå och/eller uttrycka sig.

KomBo strävar för att bygga upp en miljö där kommunikation är en självklar del för alla som vistas där. Det handlar både om att anpassa miljön och om att samtalspartners ska ha kunskap om hur kommunikationshjälpmedel används och på ett bra sätt kan samspela med personer med kommunikationssvårigheter.

KomBo-utbildningens innehåll

1. Kommunikation

2. Kommunikationsutveckling

3. Kommunikationspartner

4. Alternativ och Kompletterande Kommunikation

5. Kommunikation i motiverande aktivitet

6. AKK-verkstad

7. Hur får vi det att fungera i vardagen

8. Uppföljning

(Källa: akktiv.se)

VitalStim Plus

–effektiv och beprövad metoden för oralmotorisk träning vid dysfagi och sväljsvårigheter.

Det är NMES (Neuromuskulär Elektrisk Stimulation) som används för att underlätta och förstärka den neuromuskulära kontakten vid sväljövningar. Svaga impulser passerar genom externa elektroder på halsen för att stimulera sväljmuskulaturen. Målet är att stärka musklerna och förbättra motorisk kontroll för att återställa sväljfunktionen. VitalStim Plus är utformad för att användas på muskulatur kring ansikte och hals och är ett mycket effektivt verktyg vid rehabilitering av dysfagi eller eventuell dysfunktion i ansiktsmusklerna. Fungerar även bra till patienter som har röstproblem, såsom förlamning av stämbanden eller av muskulaturen som formar ljudet, inklusive kinder, tunga och läppar.

När använder man VitalStim Plus

VitalStim Plus används i alla faser av rehabiliteringsfasen av både vuxna och barn. Huvudsyftet är att säkerställa effektiv, säker och njutbar konsumtion av mat och dryck, maximera sväljfunktionen, undvika lunginflammation

BEHANDLINGSMÖJLIGHETER MED VITALSTIM PLUS

VitalStim Plus Behandling

Mild ström kontraherar ansikts- och halsmusklerna vilket främjar återhämtning och förbättrar muskelfunktion.

VMS Behandling

Stimulera med olika kanaler samtidigt för att simulera en naturlig sväljfrekvens.

sEMG Behandling

Elektriska signaler i muskeln mäts och visas på en skärm samt förstärks till ljud vilket ökar patientens motivation.

sEMG+ Aktiverad stimulering

Patienten initierar sväljningsövningen efterföljt av stimuleringsläge för succesivt ökad belastning.

samt för att uppnå adekvat näring- och vätskeintag. Metoden används på sjukhus, inom kommunal vård och på specialiserade rehabiliteringscenter. På sjukhus används metoden inom allt från intensivvårdsenheten till öppenvården. VitalStim Plus används även i vissa fall när patienten har skrivits ut från sjukhuset, för fortsatt rehabilitering.

Hur genomförs en behandling med VitalStim Plus VitalStim Plus används alltid i kombination med andra övningar eller aktiviteter, exempelvis oralmotoriska övningar. Man arbetar med olika former av oral intagning, olika former av sväljövningar, ätande, stretching av strama och förkortade muskler, talövningar, andningsövningar. Elektroder placeras på de muskler och nerver som är påverkade och när den elektriska stimuleringen intensifieras till en nivå där man kan se att patienten kan arbeta effektivt med stimuleringen, påbörjas den traditionella terapin.

VITALSTIM PLUS KURSER OCH CERTIFIERING

Certifiering sker genom en endagskurs där man utbildas i användningen av VitalStim Plus. Målet med certifieringen är utbildning, kunskap och handhavande. Deltagare förväntas ha klinisk erfarenhet samt en god teoretisk förståelse kring dysfagi. En avancerad kurs erbjuds därefter för en mer djupgående utbildning och hjälp att uppnå ännu bättre resultat.

Introducerande Workshop, VitalStim våren -24: Malmö 13/2 | Göteborg 27/2 | Stockholm 14/3

Vid intresse anmäl till katarina.kvarnrud@enovis.com Ange vilken stad ni önskar delta i.

Intervju – VitalStim Plus specialist Bettina Aller arbetsterapeut Rigshospitalet Köpenhamn.

Hur länge har du arbetat med VitalStim plus?

Jag arbetar som arbetsterapeut och har använt mig av VitalStim Plus sedan 2016. Det är ett mycket meningsfullt arbete att hjälpa patienter så att de kan konsumera mat och dryck igen. Jag hjälper även Pernille Schrøder, Chattanooga VitalStim Plus productspecialist, med certifieringskurser i Danmark och Norden.

Vem kan använda Vitalstim plus?

VitalStim Plus används av arbetsterapeuter, fysioterapeuter och logopeder. För att använda VitalStim Plus som ett verktyg i en klinisk verksamhet är det prioriterat i Danmark att vara certifierad.

Varför är VitalStim Plus en viktig komplettering i behandlingen av dysfagi?

Den kan stimulera kraniala nerver och muskler som ansvarar för sväljfunktionen. Vi stimulerar sensoriska och motoriska färdigheter, vilket är avgörande för att återfå sväljfunktionen. När patienterna, till exempel efter en stroke, inte längre kan skicka en bra signal från hjärnan till musklerna på grund av hjärnskadan, kan elektrisk stimulering användas för att påverka cortex. Du ”tränar hjärnan” att bli bättre på att skicka signalen, så att säga. Om vi har intakta perifera nerver kan vi alltid fästa en elektrod över nerven och skapa en muskelkontraktion i den ytliga muskulaturen. Det stöder lyftningen av struphuvudet för säkrare sväljning, samt ger en enorm sensorisk input till ansiktet och halsen. VitalStim Plus stöder sväljfunktionen på ett sätt som inte kan göras på annat vis.

Kontakta din produktspecialist

Helene Garpefors 0730 43 70 20 helene.garpefors@enovis.com Stockholm, Uppsala, Örebro Västernorrland, Gävleborg

Studier:

Mattias Ahlstrand 0763 11 28 22

Vad bidrar VitalStim Plus med?

En mer effektiv rehabilitering av dysfagiproblem och ansiktsförlamning. Med VitalStim Plus som ett verktyg i det dagliga kliniska arbetet blir behandlingen mer effektiv och patienten kan i större utsträckning komma tillbaka till sin ursprungliga funktionella nivå. Till exempel har jag upplevt att patienter som blivit tillsagda ’att de aldrig skulle kunna äta igen’ och som sedan har arbetat med VitalStim Plus som ett komplement till annan terpi, har återfått sin sväljfunktion och fått sonden borttagen. Patienter som behandlas med VitalStim Plus kommer ut med mycket högre funktionsnivåer, når sina mål snabbare och uppnår en mycket bättre livskvalitet och sociala fördelar.

Hur används VitalStim Plus i Danmark?

Ca 1150 terapeuter i Danmark är certifierade för att använda VitalStim Plus. Rehabiliteringen och användning av VitalStim Plus påbörjas redan i den akuta fasen när patienten tas in på sjukhus, och sedan fortsätter rehabiliteringen så långt som möjligt under kommunal kontroll. Eftersom Vitalstim Plus är så utbrett i Danmark är det ofta ett erbjudande som finns under hela patientens rehabiliteringsprocess, om det behövs. Vi har mycket nätverkande i Danmark kring VitalStim Plus. Produkspecialist Pernille Schrøder och jag är alltid tillgängliga för att hjälpa och ge råd i relation till patientfall, och jag är ofta ute för att handleda och undervisa ytterligare för att förbättra implementeringen av verktyget i olika kommuner och/eller kliniker.

mattias.ahlstrand@enovis.com Blekinge, Kalmar, Skåne, Halland Kronoberg, Jönköping, Norrbotten

Kundtjänst 040 39 40 00 order.nordic@enovis.com V. Götaland, Dalarna, Västmanland Värmland, Södermanland, Östergötland Gotland, Västerbotten, Jämtland

- The Effects of Neuromuscular Electrical Stimulation on Swallowing Functions in Post-stroke Dysphagia: A Randomized Controlled Trial. Tarihci Cakmak E, Sen EI, Doruk C. Dysphagia. 2022 Aug 20. Department of Physical Medicine and Rehabilitation, Istanbul Faculty of Medicine, Istanbul University, Istanbul, Turkey.

- ”Effects of neuromuscular electrical stimulation combined with effortful swallowing on post-stroke oropharyngeal dysphagia: a randomised controlled trial.” -Park JS, Oh DH, Hwang NK, Lee JH. Journal of Oral Rehabilitation, Juni 2016

- ”A randomized controlled study of neuromuscular electrical stimulation in oropharyngeal dysphagia secondary to acquired brain injury.” - Terré R, Mearin F. European Journal of Neurology, Jan 2015

- ”The value of adding transcutaneous neuromuscular electrical stimulation (VitalStim) to traditional therapy for post-stroke dysphagia: a randomized controlled trial.” - Li L, Li Y, Huang R, Yin J, Shen Y, Shi J. Eurpean Journal of Physical Rehabilitation Medicine, Feb 2015

- ”Effect of surface sensory and motor electrical stimulation on chronic poststroke oropharyngeal dysfunction.” - Rofes L, Arreola V, López I, Martin A, Sebastián M, Ciurana A, Clavé P.Neurogastroenterology & Motility, Nov 2013

ENOVIS/DJO Nordic AB | Murmansgatan 126 | 212 25 Malmö | 040 39 40 00 | ENOVIS.se

4

frågor till en

Monica Blom Johansson Logopedprogrammet Akademiska sjukhuset. bland annat kommunikationspartnerträning.

FORSKARE

Monica Blom Johansson är universitetslektor vid Logopedprogrammet, institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap vid Uppsala universitet. Hennes forskning rör framför allt psykosociala konsekvenser vid afasi och stöd och samtalsträning till närstående. Monica har även en klinisk del av sin tjänst där hon arbetar som logoped på Akademiska sjukhuset.

TEXT: SIGNE TONÉR FOTO: PRIVAT

Hur kom det sig att du intresserade dig för kommunikationspartnerträning?

– Det har varit något av ett återkommande tema ända sedan magisteruppsatsen. Intervjuerna jag gjorde för uppsatsen påverkar mig fortfarande, det blev otroligt starkt att erfara hur närstående upplever sin situation, berättar Monica Blom Johansson.

Fokuset på närstående till personer med afasi och samtalsträning fortsatte i och med doktorsavhandlingen. Monica disputerade 2012 med avhandlingen Aphasia and communication in everyday life: Experiences of persons with aphasia, significant others, and speech-language pathologists.

Vad är aktuellt i din forskning och kliniska verksamhet?

På Akademiska sjukhuset i Uppsala har man trots neddragningar nyligen kunnat starta så kallad ICAP-behandling ( intensive comprehensive aphasia program ). I ICAP jobbar man utifrån ett ICF-perspektiv med funktionell kommunikation i grupp men också med individuell träning. Behandlingen ges med hög intensitet och kommunikationspartnerträning till närstående är en del i behandlingspaketet.

Behandlingsomgången i höstas gjorde vi i form av pilotstudie och vi har planer på att formalisera såväl ICAP som kommunikationspartnerträning som forskningsprojekt för att ännu bättre förstå hur metoderna fungerar. Det görs bland annat genom examensarbeten på logopedprogrammet, berättar Monica.

Berörda chefer för logopedverksamheten men även högre upp i linjen har arbetat för att logopederna ska kunna följa strokeriktlinjerna, där ju såväl intensivträning som kommunikationspartnerträning skrivs fram som högt prioriterade åtgärder. Beslutet om att genomföra ICAP kom innan nyheterna om att sjukhuset går med rekordstort underskott men då var det ( som tur var ) för sent att backa ur. – Vi vet att personer med afasi behöver insatser under lång tid. Det är fortfarande ett mycket stort problem att man på många håll i landet inte kan ge de insatser som behövs. Deltagarna i Uppsalas ICAP gjorde stora framsteg, var nöjda och ville gärna fortsätta. Vi vet, baserat på tidigare forskning, att ICAP ger förbättrad funktion men personen med afasi behöver bra samtalspartners för att bibehålla de funktioner som träningen resulterat i, förklarar Monica.

Johansson är universitetslektor vid Logopedprogrammet i Uppsala och logoped på sjukhuset. Hennes forskning berör kommunikationspartnerträning.

3Finns det några utmaningar med kommunikationspartnerträning?

– Kommunikationspartnerträning handlar om beteendeförändring, vilket är svårt oavsett vilket beteende det handlar om och kanske ännu svårare när det gäller ett så invant beteende som kommunikation med en nära anhörig. Därför är det viktigt att man får möjlighet att träna, testa och få direkt individuell återkoppling, säger Monica.

En fråga som intresserar Monica just nu är varför en del närstående tackar nej till erbjudande om kommunikationspartnerträning.

– Bristande resurser gör att många närstående inte ens erbjuds kommunikationspartnerträning. Men vi ser också att det kan vara svårt att motivera närstående att ta del av sådana insatser. Att ta reda på mer om skäl till varför man tackar nej är något som jag vill titta närmare på. Det vittnar kanske delvis om att man som närstående inte helt och fullt har förstått vilken betydelse man har som kommunikationspartner, säger Monica.

Vad har du för framtidsplaner?

– Det finns fortfarande mycket som vi inte vet tillräckligt om. Vad händer till exempel med det psykiska välbefinnandet på sikt . Hur många personer med afasi förlikar sig med sina svårigheter och hur hanterar de vardagen ? Vilka faktorer inverkar på den processen ? Det här är intressanta

frågor som gäller även de närstående, säger Monica som drömmer om att få forskningsfinansiering för ett flerårigt longitudinellt projekt för att följa upp personer med afasi och även deras närstående.

Vad gäller det kliniska arbetet skulle Monica önska stärkta möjligheter att komma in mycket tidigt med enkel kommunikationspartnerträning, att exempelvis jobba med någon enstaka strategi som fungerar för den aktuella patienten och dess närstående. Det skulle också kunna förebygga föreställningar om att det inte är någon idé eller ”vi förstår varandra så bra ändå”.

– Mer kunskap behövs på alla nivåer om vad det innebär att ha en kommunikationsstörning och om logopedi, avslutar Monica.

Tips till dig som vill implementera kommunikationspartnerträning

• Använd de nationella strokeriktlinjerna för att få gehör uppåt i organisationen. Kommunikationspartnerträning är en insats som är högt prioriterad!

• Börja i litet format. Testa till exempel med en patient och närstående. Sätt inte upp för höga trösklar för dig själv!

• Bra resurser finns t ex via Better conversations for aphasia, SPPARC och i boken Afasi och samtal av Corneliussen med kollegor, som i första hand riktar sig till närstående men kan vara en bra första ingång även för logopeder. Det finns också litteraturöversikter som förutom att sammanställa evidens också ger exempel på hur kommunikationspartnerträning kan läggas upp, både för närstående, vårdpersonal och professionsgrannar som möter personer med afasi i sina respektive yrkesroller.

Corneliussen, M., Haaland-Johansen, L., Knoph, M. I. K., Lind, M., & Qvenlid, E. (2010). Afasi och samtal, goda råd om kommunikation. Härnösand: OrdAF.

• Cruice, M., Blom Johansson, M., Isaksen, J., & Horton, S. (2018). Reporting interventions in communication partner training: a critical review and narrative synthesis of the literature. Aphasiology, 32 (10), 1135-1166. doi:10.1080/02687038.2018.1482406

• Lock, S., Wilkinson, R., & Bryan, K. (2008). SPPARC Supporting partners of people with aphasia in relationships and conversation. Bicester: Speechmark.

• Simmons-Mackie, N., Raymer, A., & Cherney, L. R. (2016). Communication Partner Training in Aphasia: An Updated Systematic Review. Archives of Physical Medicine and Rehabilitation, 97 (12), 2202-2221.e2208. doi:https://doi.org/10.1016/j. apmr.2016.03.023

NY AVHANDLING OM

Kommunikativa resurser i opera

I höstas försvarade logoped Agnes Löfgren sin avhandling ”Bodies to suit the music: Depictions in opera rehearsals” vid institutionen för kultur och samhälle, Linköpings universitet.

Kommunikativa resurser

Syftet med avhandlingen var att undersöka vilka kommunikativa resurser som en operaensemble använder när de skapar de sceniska aspekterna av en operaföreställning. Löfgrens avhandling skrevs som en del av ett forskningsprojekt om icke-lexikala ljud, under ledning av Leelo Keevallik, som är professor och forskare i interaktionell lingvistik vid Linköpings universitet ( se www.nonlexicalvocalizations.com ).

–Jag ville undersöka hur långt deltagarna kom med språkliga resurser i den kreativa processen, och när de behövde nyttja andra kommunikativa resurser. Ett av det övergripande forskningsprojektets syften var att undersöka och ifrågasätta den ofta binära distinktionen mellan språk och kropp, och det var det som jag tog fasta på när jag påbörjade mitt avhandlingsarbete, berättar Agnes Löfgren.

I avhandlingens tre delstudier visar Löfgren att gestaltningar är multimodala praktiker som används av deltagarna i förslag om performativa kroppar och att dessa förslag blir mer och mer gestaltande över tid i dialogiska processer.

Gestaltning kontra beskrivning

Avhandlingen visar hur deltagarna använder sig av en kommunikativ resurs som Löfgren kallar för gestaltning ( efter Herbert H. Clarks term depiction ). Gestaltning innebär att man visar något med kropp och röst. Detta kan ställas i motsats till beskrivning (desription) där man i stället använder sig av språk. En operasångare kan till exempel beskriva en idé som hen vill göra på scenen i ett förslag: ”Jag skulle kunna ligga ner bredvid dig och sjunga”. Om samma sångare föreslår samma sak med hjälp av en gestaltning kanske hen däremot lägger sig ned bredvid sin motspelare vid ett visst tillfälle under repetitionen. På så sätt har sångaren kommit med ett förslag utan att använda sig av språklig lexikal betydelse.

–Jag visar hur de här gestaltningarna både är en resurs för att skapa föreställningen och samtidigt konkreta fysiska manifestationer av den framväxande föreställningen som sådan. Gestaltningar under operarepetitioner är samskapade, det vill säga att de åstadkoms genom samarbete mellan alla närvarande deltagare. Slutligen visar avhandlingen att förslag på idéer för vad man kan göra på scenen blir mer och mer gestaltande, och mindre språkliga, över tid, i takt med att de övriga deltagarna uppvisar en ökad förståelse för idéerna, förklarar Agnes Löfgren.

Social interaktion är multimodal

Avhandlingen bidrar till forskning om samverkan mellan språk och kropp och frångår en logocentrisk syn på mänsklig kommunikation. Löfgrens resultat stöder uppfattningen om social interaktion som multimodal, det vill säga att flera olika resurser såsom språk, röst, blick, hållning, gester och rörelser samverkar för att skapa mening och sociala handlingar.

–Språket är förvisso en central kommunikativ resurs, men inte den enda, och inte nödvändigtvis den viktigaste, menar Löfgren, som också vill betona att även typisk social interaktion är så mycket mer än bara fonologi, grammatik och lexikon.

Även om logopeder, framför allt de som arbetar med patientgrupper som har stora språkliga svårigheter, redan är väl medvetna om samverkan mellan olika kommuni-

FOTO: PRIVAT

Agnes Löfgren tillsammans med opponenten Beatrice Szczepek Reed, från King’s college, London.

kativa resurser, tror Löfgren att logopeder i ännu högre utsträckning skulle kunna fokusera på en individs hela kommunikativa beteende.

–En alldeles utmärkt studie av Wilkinson med kollegor, som kanske kan fungera som förståelsemässig brygga mellan min forskning och logopedisk verksamhet, behandlar hur personer med afasi använder sig av just gestaltningar, tipsar Agnes Löfgren ( se referens nedan ).

Fortsatt forskning om fransk samtalsgrammatik

Löfgren har just påbörjat en fyraårig postdok vid universitetet i Neuchâtel i Schweiz.

–Jag kommer att forska om fransk samtalsgrammatik och fokus är precis som i avhandlingen på hur språk och kropp samverkar i social interaktion, berättar Agnes.

Hon kommer att undersöka hur grammatisk produktion påverkas av vad människor gör samtidigt med sina kroppar och hur kroppsliga och grammatiska resurser samverkar ör att åstadkomma sociala handlingar.

–Mer specifikt kommer jag att fokusera på hur adverbialsatser fungerar i interaktion och hur kroppsligt beteende inverkar på användandet av adverbialbisatser. Något som

är roligt är att Neuchâtel är en av få utbildningsorter i Schweiz som bedriver logopedutbildning. De sitter dessutom i samma korridor som jag, så jag hoppas att det finns möjlighet till utbyte med de schweiziska logopedkollegorna, avslutar Agnes Löfgren.

Avhandling:

Löfgren, A. (2023). Bodies to suit the music : Depictions in opera rehearsals (PhD dissertation, Linköping University Electronic Press).

Lästips:

Wilkinson, R., Beeke, S., & Maxim, J. (2010), ”Formulating actions and events with limited linguistic resources: enactment and iconicity in agrammatic aphasic talk”, Research on Language and Social Interaction, 43 (1), pp. 57–84.

Länkar till avhandlingar

Direktlänk till avhandlingar 2021-2024 finns på Logopedförbundets hemsida.

Har vi missat någon avhandling?

Maila logopeden@logopedforbundet.se

NY AVHANDLING VISAR ATT

Språkstörning kan identifieras tidigt

Specialistlogopeden och den nyblivna doktorn Ulrika SchachingerLorentzon har bedrivit sina forskarstudier vid Gillbergcentrum, Göteborgs universitet och försvarade nyligen avhandlingen Children who screen positive for language delay but not autism: from 2.5 to 6 years of age.

Vad händer med barn som faller ut på

BVC:s språkscreening?

I Sverige genomgår nästan alla barn barnhälsovårdens språkscreening mellan 2 ; 6 och 3 års ålder och i Göteborg genomförs även screening för autism vid 2 ; 6 årsbesöket. Det övergripande syftet med Ulrika Schachinger-Lorentzons avhandling var att kliniskt beskriva och att över tid följa både den språkliga och den generella utvecklingen hos barn som remitterats till Logopedimottagning barn och ungdom, Drottning Silvias barnsjukhus i Göteborg efter att ha scre-

enats positivt för sen språkutveckling men inte för autism vid 2 ; 6-årsbesöket.

Schachinger-Lorentzon följde 100 barn, såväl enspråkiga som flerspråkiga. Samtliga flerspråkiga deltagare var födda i Sverige, vistades på förskola och hade svenska som sitt starkare språk enligt vårdnadshavarna. Språkbedömning genomfördes i nära anslutning till språkscreeningen och föräldrarna fick fylla i ett nytt frågeformulär om barnets generella utveckling. Vid 6 års ålder följdes barnen upp med en ny och mer omfattande språkbedömning och för-

SIGNE TONÉR

FORSKNING

Ulrika Schachinger-Lorentzon har studerat vad som händer med de barn som remitteras vidare till logoped efter språkscreeningen på BVC vid 2;6 års ålder.

äldrarna fyllde i formuläret om barnets generella utveckling på nytt. Både barn och föräldrar skattade dessutom barnets livskvalitet. En journalgranskning genomfördes för att få fram information om vilken typ och omfattning av språkinterventioner som erbjudits och om eventuell förekomst av andra diagnoser.

Träffsäker screening?

Schachinger-Lorentzons uppföljning visade att barnhälsovårdens språkscreening vid 2 ; 6 år identifierar språkstörning, 87 av studiens 100 deltagare som remitterades till logoped uppfyllde kriterier för språkstörning / DLD och föräldrarapporterad oro. Föräldrarna i gruppen barn med DLD rapporterade mer problem inom språk, kommunikation och social förmåga än föräldrarna till barn som inte uppfyllde kriterier för språkstörning. Vid den tidiga mätpunkten verkar det dock som att föräldrar generellt är sparsamma med att rapportera om utvecklingsneurologiska problem. Vid 6-årsuppföljningen ( 85 av barnen deltog ) rapporterade föräldrarna till barn med DLD problem inom desto fler utvecklingsområden, såsom motorik, minne, språk,

perception och inlärning. Det var 68 barn som hade DLD, 6 barn hade fonologisk språkstörning och 11 barn hade ingen språkstörningsdiagnos vid 6-årsuppföljningen.

–Tidig identifierad DLD är alltså sannolikt bestående, såväl hos en- som flerspråkiga 6-åringar. säger Ulrika Schachinger-Lorentzon.

De 85 barn som följdes upp vid 6 års ålder hade samtliga screenats negativt för autism vid 2,5 år men trots detta hade 20 av dessa barn andra utvecklingsneurologiska diagnoser, varav 5 hade autism.

–Förekomsten av andra utvecklingsdiagnoser vid 6 års ålder, understryker vikten av att följa dessa barn ur ett ESSENCE-perspektiv. Det är något som både logopeder och andra professioner behöver vara uppmärksamma på, menar Ulrika Schachinger-Lorentzon.

Skillnader mellan enspråkiga och flerspråkiga barn

–De flerspråkiga barnen i min studie presterade signifikant sämre på satsförståelse, receptivt och expressivt ordförråd, meningsrepetition och berättarförmåga vid 6-årsuppföljninen jämfört med de enspråkiga barnen. Skillnader i språkförmåga mellan en- och flerspråkiga kunde ses redan vid den första mätpunkten när barnen var i genomsnitt 2 ; 9 år gamla, berättar Schachinger-Lorentzon.

Barnens uppfattning om livskvalitet

Vad gäller livskvalitet vid 6 års ålder rapporterade föräldrarna inga problem med nedsatt livskvalitet medan barnen med DLD däremot rapporterade en nedsatt livskvalitet i förskole- eller skolmiljön.

–Mitt avhandlingsarbete indikerar alltså att det går att tala med barn i 5-6-årsåldern om livskvalitet, något som ju är en avgörande faktor när det gäller prioritering av insatser, säger Ulrika Schachinger-Lorentzon.

Lågt deltagande i intervention

I en journalgranskning av interventioner erbjudna mellan 3 och 6 år framkom att de aktuella barnen/föräldrarna endast deltagit vid 50 % av tillfällena som en behandlingsomgång innehåller.

–Familjernas låga deltagande i erbjudna interventioner är något man behöver titta närmare på, exempelvis i form av kvalitetsprojekt på mottagningen, säger Ulrika Schachinger-Lorentzon.

Schachinger Lorentzon, U. (2024). Children who screen positive for language delay but not autism: from 2.5 to 6 years of age. Diss. (sammanfattning) Göteborg: Göteborgs universitet.

SIGNE TONÉR

FOTO: PRIVAT

Nomine

För6–11-åringar

Ett nytt svenskt benämningstest för logopeder

Nomine är ett bildbaserat benämningstest som prövar produktivt ordförråd hos barn i åldern 6 till 11 år.

Orden i testuppgifterna är valda för att passa den avsedda åldersgruppen. Bilderna består av tilltalande och entydiga illustrationer för att underlätta benämning. Nyhet!

Nomine har utvecklats av logoped Gertrud Edquist och har utprovats och validerats i flera studier.

Normerna är insamlade i en grupp barn med svenska som starkaste språk.

Läs mer om Nomine på hogrefe.se

Rapport från den första nationella röstlogopediska konferensen

Logopedkliniken på Danderyds sjukhus arrangerade den första röstlogopediska nationella konferensen den 9–10 november på initiativ av specialistlogoped Karin Huss.

Karin Huss initierade konferensen eftersom hon hade saknat ett sammanhang där röstlogopeder träffas, tar del av föreläsningar, workshops och diskuterar ämnen som berör den logopediska professionen. Hela logopedteamet på Logopedkliniken hjälptes åt för att dagarna skulle flyta på så smidigt som möjligt och omkring 60 logopeder från olika delar av landet anslöt till konferensen.

Elin Marsk, överläkare i foniatri, redogjorde övergripande för olika foniatriska insatser. Stellan Hertegård, även han överläkare i foniatri och adjungerad professor vid Karolinska institutet (KI) och Erika Bergström Börlin, logoped och doktorand vid KI, presenterade preliminära resultat från en klinisk studie av behandling med stamceller för patienter med ärrskadade stämband och sulcus (stämbandsfåra).

FOTO: BEATRICE ENGSTRÖM

Foniater och överläkare Elin Marsk var en av talarna vid den första röstlogopedikonferensen.

Erika presenterade även ett nytt egenskattningsformulär som utvecklats på Karolinska universitetssjukhuset och som nu är klart att användas för att utvärdera röstbehandling.

Maria Södersten, logoped och adjungerad professor vid KI talade om behovet av konsensus vid bedömning och utvärdering av behandling och Elisabet Lundström, logoped och verksamhetschef på Medicinsk enhet Logopedi, på Karolinska Universitetssjukhuset ledde en diskussion där logopeder fick delge varandra hur rutiner och eventuella minimal standard sets ser ut på olika arbetsplatser. Logoped Jenny Iwarsson, lektor vid Köpenhamns Universitet ledde röstworkshopen ”Att förändra röstbeteende” och växlade skickligt mellan praktiska övningar och teorier om inlärning av beteende.

Efter ett glas bubbel på Logopedkliniken tillbringades torsdagskvällen på Stockholms golfklubb i Kevinge där middag intogs och där deltagarna fick tillfälle att nätverka och prata med kollegor från andra arbetsplatser.

Utvärderingen som gjordes visade att majoriteten av deltagarna var mycket nöjda med konferensen och att de hoppades på att det blir återkommande röstlogopediska konferenser. Innehållet beskrevs vara en bra mix och att deltagarna själva fick vara aktiva i diskussioner och workshops uppskattades. Röstlogopederna på Logopedkliniken Danderyd är beredda på att anordna en ny röstkonferens 2025 innan man lämnar stafettpinnen vidare.

KARIN HUSS, SPECIALISTLOGOPED LOGOPEDKLINIKEN, DANDERYDS SJUKHUS

NÄTVERKSTRÄFF

Att växa och bli sina bästa jag

Den 10 november 2023 hölls nationell nätverksträff i Uppsala för 150 logopeder och andra intresserade inom förskola och skola. Temat var språk-, läs- och skrivutveckling på vägen till studentmössan. Välkomsttalet hölls av Eva Christiernin, ordförande i utbildningsnämnden i

Uppsala. Hon lyfte fram att logopeder hjälper barn och elever att växa och bli sina bästa jag. Hitresta deltagare fick sig också lite Uppsalahistorik, nutid och turisttips till livs.

Först ut av föreläsarna var Maria Levlin, logoped och lektor i språkdidaktik vid Umeå universitet. Hon talade om lässvårigheter, skrivande och skolresultat utifrån studier på elever i grundskolan och gymnasiet. Nästa talare var Rasmus

Riad, logoped och doktorand i specialpedagogik vid Stockholms universitet, som berättade om bokläsning med mer dialog, ett projekt som bedrivits i några förskolor i Stockholm med omnejd. Efter lunch följde två föreläsningar utifrån praktiknära erfarenheter. Josefin Berglund och Karin Öbrink Boman, som är logopeder på Uppsala kommuns resursenhet för elever med språkstörning, berättade och visade exempel på

Juridisk radgivning .

EN MEDLEMSFÖRMÅN VIA SRAT

Som medlem i SRAT erbjuds du en kostnadsfri familjejuridisk rådgivning och behovsanalys med en jurist.

Vad gäller om du köper bostad tillsammans med din partner? Hur ska ni tänka om ni betalat olika mycket i kontantinsats?

Vad säger arvsreglerna gällande särkullbarn? Och hur fungerar arvsreglerna för sambor? Livet är fullt av situationer då det kan vara bra att skriva avtal. SRAT erbjuder därför ett enkelt sätt att skriva fulltäckande avtal med en webbtjänst som är noggrant kvalitetssäkrad av jurister.

Vad gäller i just din situation och vilka avtal du kan behöva? Läs mer på srat.se

WEBB

Nya hemsidan lanserad

Logopedförbundets nya webbplats har nu lanserats. Förhoppningsvis uppskattar ni nu ännu mer att surfa in på logopedforbundet.se. Materialet kommer att flyttas över successivt så ha tålamod om ni inte direkt hittar det ni behöver, det kommer inom kort.

DEBATT

Logopeder inom äldreomsorg

Ordförande, i Lokalföreningen Logopedförbundet JämtlandHärjedalen, Sara Moritz har skrivit en debattartikel i Östersundsposten. Där beskrivs de allvarliga konsekvenserna av obehandlade ät- och sväljsvårigheter och att en stor grupp människor riskerar att lida i onödan trots att hjälp och stöd från logopeder skulle kunna erbjudas.

Logopedförbundet Jämtland-Härjedalen vill se att politikerna i Jämtlands och Härjedalens kommuner tittar närmare på möjligheten att anställa logopeder inom äldreomsorg för att därmed öka hälsa och livskvalitet hos många äldre.

hur de tillsammans med en engagerad lärare fått högstadieelever med DLD att utveckla sitt skrivande. Det var många i auditoriet som blev tagna av de fina texterna. Därefter berättade Erik Landfeldt, biträdande rektor och logoped, om Sverkerskolans projekt om aktiv högläsning. Den sista föreläsningen hölls av hörselpedagogerna Jakob Hansson och Johanna Kylin, vars tema var ljudmiljö, hörsel och språk.

Psykolog Stefan Boström höll auditoriet i kognitiv form med att dyka upp mellan föreläsningarna med olika minneslekar. Arrangör var Uppsala kommuns logopeder. Vi tog över stafettpinnen från våra kolleger i Borlänge och hoppas att någon har möjlighet att ta hand om nästa sträcka.

ANNA SELMER

LOGOPED UPPSALA KOMMUN

Mer information på logopeden.se

logopedforbundet_sverige

FOTO: PIXABAY

SVENSKA LOGOPEDFÖRBUNDET/ SRAT

Box 1419

SE-111 84 Stockholm

Effektivisera din tid med TD Snap

TD Snap är en flexibel AKK-app med material och verktyg som enkelt kan anpassas för olika behov.

Lätt att komma igång Är du trött på att skapa nytt material för varje ny patient? I TD Snap hittar du robust och färdigt material som är lätt att komma igång med.

Enkel att anpassa TD Snap är designat för att växa i takt med användaren. Nya symboler kan enkelt tas fram så att vokabuläret anpassas i takt med att kommunikatören utvecklas.

Kom i kontakt med oss

Vill du veta mer om hur du kommer igång med TD Snap på ett enkelt och effektivt sätt? Skanna OR-koden för mer information, eller kontakta oss på sweden.sales@tobiidynavox.com