I övrigt försöker hon se till att helheten fungerar och hon tror absolut att allt hänger ihop. Kropp och själ. Med balans mellan dessa kan allt vara optimalt. Alla strävar egentligen efter det, men inte alltid medvetet, menar hon. Jennifer är väldigt intresserad av psykosyntes, och har studerat det under två års tid. Det är en terapiform där man utgår ifrån att just kropp, själ, känslor och intellekt står i intimt samspel med varandra. Det viktiga är hur samspelet fungerar och att det är just detta som är avgörande för hur man mår både fysiskt och psykiskt. Jennifer tar maten som ett exempel – om hon inte har fyllt på i anden och själen, så kan hon inte njuta av maten. Jag förstår vad hon menar och det känns logiskt. Vi tillsätter lite senap och citronzest (finrivet citronskal) i färsen, och Jennifer säger att det är själva basen i rätten. Sedan är det dags för kryddorna. Bland annat har vi i en av Jennifers favoritkryddor. Den heter Montreal, och hennes syster brukar ta med den hem till Sverige från USA. Den doftar massor och innehåller lite av allt möjligt. Vi börjar rulla kalkonfärsbullarna och lägger de färdiga bollarna i en fin stekpanna i koppar som Jennifer har fått för många år sedan. Mina blir lite större än Jennifers och det tar ett tag innan jag får in snitsen. Jag undrar om det är det här som kallas frikadeller. Den där rätten som Lady & Lufsen äter i Disneyfilmen. Men nej, det här är något helt annat, svarar Jennifer och berättar att hon ofta bjuder på just den här rätten om hon har middag hemma. Och det har hon ganska ofta. Istället för ris, potatis eller pasta ska vi ha rostad blomkål till kalkonfärsbullarna. Jag börjar dela upp blomkålen i små bitar på en plåt, för de ska strax in i ugnen. Det finns nästan inga kolhydrater i Jennifers hem, inser jag. GI verkar vara hennes filosofi. Socker och mjöl används sparsamt, hon har nästan slutat med det helt och hållet. Hon säger att just socker och mjöl blir som ett gift. Återigen har hon lärt känna sig själv och lyssnat på sin kropp.
eftersom det ibland kan bli lite ”toppigt” med tomater. Slutligen tar hon i lite curry. Det kändes rätt, tycker hon – och det är alltid dagsformen som avgör. Om hon inte sovit bra kanske hon inte är sugen på något starkt, men i dag blir det perfekt. Det gäller även för mig, jag älskar stark mat och känner mig utvilad i dag. Blomkålen, som bara tar tio minuter i ugnen, är redan färdig och vi börjar lägga upp rätten i djupa tallrikar. Vi dekorerar med timjan och Jennifer river ännu mer citronskal ovanpå, vilket blir extra snyggt. Vill man så kan man även ha parmesan eller pecorinoost i, för att skapa en mer kraftfull och fyllig smak. Vi sätter oss i det vackra vardagsrummet bland alla gitarrer och skivor. För skivor finns det sannerligen många av och just i det här rummet spelas det alltid skivor. Den digitala streamingvärlden känns rätt avlägsen, vilket gör att det skapas en genuin känsla härinne på något vis. Jennifer sätter sig på golvet och jag i soffan. Jag smakar på vår rätt och kryddorna fyller hela mig. Rätten är det mest smakrika jag har ätit på länge. Curryn ger en skön och rund eftersmak. Citronsmaken är påtaglig. Allt känns väldigt näringsrikt och, återigen, balanserat. Jag upplever det lite som en vinprovning när vi sitter där och smakar. Solen skiner utanför och det är massor av ljusstrålar som letar sig in. En fin balans med alla delar på plats. Autentiskt Jennifer Brown, enligt henne själv. Ja, en helt vanlig ”Tuesday afternoon”. Låten som blev hennes genombrott. Och nog kan hon gärna få vara vår egen souldrottning ett bra tag till.
Jag pressar lite vitlök över blomkålen medan Jennifer häller på olja. Sedan ska allt rakt in i ugnen. Under tiden steker vi kalkonfärsbullarna på spisen. Ovanför spisen finns en fantastiskt läcker fläkt som verkligen ser ut att ha blivit kvar från Gustav Vasas tid. Jennifer pysslar med tomatsåsen och hon berättar att det inte är helt lätt att få till en riktigt bra tomatsås och att man behöver smaka av flera gånger. Hon häller i lite flingsalt och jag ser att det kommer från Himalaya. Ett nyttigare alternativ med bra mineraler direkt från en bergvägg, tydligen. Hon köper det för att det är bra och nyttigt. Vi lägger även i en skivad lök innan hon kryddar ytterligare med bland annat färsk timjan. Därefter pressar hon i en vitlöksklyfta och slänger i en stor klick smör. Hon smakar av och ler nöjt. Nu börjar det dofta magiskt i köket. Mycket vitlök. Kalkonfärsbullarna har jag koll på och det gäller att vara noggrann, för det är lätt att de bränner fast i kopparpannan. Jag provsmakar en för att se om de är färdiga. Gott! Inte den smak jag hade förväntat mig, utan något helt annat, och tillsammans med tomatsåsen och blomkålen blir det nog kalas, tänker jag. Jennifer häller i lite buljong i tomatsåsen. Det ger en kraftigare smak, säger hon. Den ”brer ut smaken lite” S A L U H A L L E N M AG A S I N
Rosa Kokboken av Anna Benson. Inbunden, utgiven september 2014. Förlag: Bladh by Bladh. Formgivare: Karin Tingstedt. Omslagsfoto: Charlotte T Strömwall. Foto: Yessica Thor och Anna Lundell (pro l-bilder), Andreas Hylthén (matbilder).
N o 2 2016
85