Då var dottern Lilly nyfödd och bästa väninnan sjuk i cancer. Hon berättar att det var en märklig tid, med både lyckorus och sorg. När väninnan sedan gick bort följde en tid kantad av kriser. Jennifer sköt på såväl skivsläpp som comeback. Sorgearbetet måste få ta sin tid. Så är det bara, säger hon. Väninnan som blev sjuk fick magcancer. Det upptäcktes efter att hon hade haft problem med krånglande mage under en längre tid. Hon opererades snabbt och tvingades ta bort både delar av tarmen, den ena äggstocken och livmodern. Jennifer berättar att trots att det var illa så var väninnan väldigt stark. Hon tvingades genomgå flera omfattande operationer och strålbehandlingar men den enda märkbara skillnaden var att hon kändes nedsatt i humöret. Hon var lugnare och tröttare än hon brukade vara. De umgicks mycket under den sista tiden och stod varandra väldigt nära. Det var både sorligt och fint, men hela tiden en väldigt smärtsam och tung period, förklarar Jennifer. Det är dags att ta tag i matlagningen och vi börjar med kalkonfärsen, som vi häller i en stor skål. Färsen ser ut att vara noga utvald och hon berättar att hon gärna lägger pengar på kvalitetsråvaror, en lyx man måste unna sig själv i vardagen, enligt Jennifer, som i stort sett alltid har kalkonfärs i frysen (och hon äter mycket hellre kalkonfärs än vanlig köttfärs) eftersom ingen av butikerna i Gamla Stan har det i sortimentet. För det mesta köper hon färsen på Ingelsta Kalkon på Humlegårdsgatan, eller så beställer hon via Mathem. En tjänst hon använder flitigt, då det är så smidigt att slippa bära alla matpåsar uppför trapporna. Jag förstår henne verkligen. Huset hade behövt en hiss, men vi konstaterar att det blir perfekt vardagsmotion om man tar trapporna. Och det är ju aldrig fel. Hon plockar fram alla kryddor som hon ska använda. Tre, fyra … nio och plötsligt står det tretton olika kryddor framför oss. Jag inser att den här rätten kommer att bli väldigt smakrik. Hälften av kryddorna känner jag inte ens igen. Den färska basilikan som vi blandar ner i färsen har jag koll på. Så även den färska timjan som ska blandas ner i tomatsåsen senare. Jennifer har alltid massor av kryddor i maten och hon gillar variation och smakrik mat, berättar hon. Hon säger att hon vill tillfredsställa sin tunga, vilket får mig att skratta en aning. Och snart ser hon också det komiska i sitt uttalande och vi skrattar högt. Jag förstår dock vad hon menar. Med kryddorna. Och tungan.
”Att se en människa som alltid varit stark och lysande plötsligt förlora livskraften var hjärtslitande.”
Allt prat om kryddor gör att vi blir törstiga och Jennifer häller upp lite vatten ur en karaff. På botten ligger ett kolfilter som renar vattnet. Hon har nämligen läst i en av dotterns
83
barnböcker att vattnet som vi dricker i dag har runnit i urminnes tider och kan för över 500 år sedan ha tvättat Gustav Vasas fötter. Hon ler när hon berättar det. Jennifer tänker extremt mycket på vad hon stoppar i sig och vad som är bra och nyttigt för kroppen. Hon äter inte särskilt mycket rött kött, eftersom hennes blodgrupp inte lämpar sig för det, men för dottern Lilly, som har blodgrupp 0, är det precis tvärtom. Jag märker genast hur engagerad Jennifer blir när vi kommer in på det här, och hon menar att hon helt enkelt försöker se till att hennes kropp får rätt förutsättningar för att kunna fungera optimalt. För kroppen är ju hennes instrument. Hon har haft problem med både matsmältningen, stressmage och andra åkommor, vilket har gjort att hon har tvingats bli ännu mer uppmärksam på vad hon mår bäst av. Hon frågar sig varför inte alla människor vill försöka ta reda på vad deras kropp mår bäst av – och jag kan bara instämma. Jag får i uppdrag att skiva tomaterna, som är i flera olika färger – gröna, gula och röda. De känns exotiska, tycker jag. Tydligen är de lättast att få tag i sommartid men vanliga röda tomater går också bra att använda. De ska sedan blandas med konserverade tomater, hellre hela än krossade eftersom de som är hela ger mer smak. Jennifer berättar om sin far som kommer från Västindien och hur han har influerat henne i matlagningen eftersom han lagar mycket med curry och andra smakrika kryddor. Såväl Jennifers pappa som hennes mamma är riktiga entusiaster i köket och de har båda inspirerat henne mycket.
S A L U H A L L E N M AG A S I N
N o 2 2016