15
LUCAS SNELLMAN
Patrik Sjökvist, Hasse Sjökvist och Simon Björkbacka.
Njut av
lokala fiskdelikatesser Färsk och lokalfisk i olika former, till exempel den goda sikrommen, är en av höstens delikatesser. Allt detta – och mycket mer – hör till den österbottniska matkulturen. Fiskar du inte själv har du ändå alla möjligheter att tillreda och avnjuta de godaste fiskrätter tack vare Polarfilés fiskbutik i Nämpnäs, inte långt från Närpes centrum.
F
ÖRÄDLINGEN SKER PÅ plats i den gamla skolfastigheten i Nämpnäs, som byggts om enligt Polarfilés behov och med fokus på miljötänk och klimat. Här driver Polarfile’ med Hasse och Patrik Sjökvist i spetsen, sedan hösten 2019 för man också minuthandel över disk. Förutom färsk, lokal fisk säljs här även rökt fisk, fiskröror, sill och inläggningar, samt andra fiskar och skaldjur från övriga Norden. Till exempel delikatesser som rödspätta, hälleflundra, krabba, färska blåmusslor men även färdig, fiskbaserad husmanskost. Med över 15 års erfarenhet som företagare och dessförinnan 25 år som yrkesfiskare, vet Hasse det mesta om fisk och kan också ge värdefulla tips om hur du bäst tillreder den. – Vi är en av de få som fokuserar på lokal fisk, importen är endast 30 procent och i Österbotten har vi över 100 olika leverantörer, berättar han. Partihandeln är viktig för företaget, men nu betjänar man alltså även alla ortsbor och förbipasserande över disk. – Sommarens diskförsäljning har gått över förväntan. Vi vill verkligen rikta ett stort tack till våra kunder för förtroendet.
Trots den utmanande tiden vi lever i som gör att partihandeln är oroligare än normalt har Polarfílé lyckats öka omsättningen och utöka förädlingsgraden av underskattade fisksorter. – Vi har fått flera nya duktiga fiskare som levererar till oss, ett växande intresse för lokal vildfångad fisk finns definitivt. Utmaningarna ligger i att kunna styra fisket enligt efterfrågan samt att lösa logistiken kring mindre partier.
Text och foto: Anna Sand
VI FIRAR EN av de helger då finländare söker sig till gravgårdar och begravningsplatser för att tända ljus för nära och kära. För en del innebär det ett besök på den gravgård där släkten följt släktens gång. Där man vandrar längs bekanta gångar, ser gravsten efter gravsten med samma släktnamn och påminns om äldre generationer. För andra kan det vara långt till fädernejord och traditionen tar sig andra uttryck. För dem finns det på många begravningsplat-
de andra på altaret eller i ljusgloben. Förenas i gemensam bön där man innesluter personens liv och alla dem som sörjer och saknar. Sammantaget vittnar det om att den avlidne och alla som berörts är en del av samma gemenskap. Att ingen lever eller dör för sin egen skull utan att vi alla hör ihop. ALLHELGONA GÖR INGET stort väsen av sig. I det avseende är den raka motsatsen till Halloween med sina maskeraddräkter och prydnads-
ANNORLUNDA ALLHELGONA ser minnesstenar där man kan tända och sätta ner sitt ljus för dem som är gravlagda på en annan ort. I en tid då allt fler har långt till släktens begravningsplats blir den här möjligheten allt viktigare. Att trots det långa fysiska avståndet kunna tända ett ljus och förenas med dem som gått före dem. Att hitta nya sätt att ta del i gamla traditioner. PRECIS SOM MÅNGA saknade möjligheten att delta i påskens gudstjänster eller kände av begränsningarna vid sommarens konfirmationer och vigslar så är det många som denna allhelgonahelg inte kan delta i församlingarnas parentationer, det vill säga tacksägelse- och minnesgudstjänster för dem som dött under året. På grund av coronans framfart kan de inte ta del av detta unika ögonblick och denna fina möjlighet till kollektivt farväl. I år är antalet närvarande i kyrkan begränsat och många församlingar strömmar därför sina gudstjänster på webben. Det gäller att hitta nya sätt att ta del i gamla traditioner. I ALL SIN enkelhet är gudstjänsten på Alla helgons dag en viktig stund för de familjer som släkter för vilka döden kommit nära. Att få samlas och höra den avlidnes namn läsas upp högt i kyrkan eller kapellet. Se minnesljuset tändas och sättas i skaran av
pumpor. Då den ena söker uppmärksamhet och erbjuder krimskrams så håller den andra sig till det för livet unika och fundamentala. Och måhända är det just det enkla, kravlösa och personliga som gjort att Alla helgons dag är just så populär som den är i Finland. I DEN SKUMMA belysningen på gravgården behöver vi inte skylta med vår tro. Den får finnas där som en personlig grundtrygghet och kravlös relation mellan oss och vår Herre. Vid minnesstenen är det ingen som ser hurdant gravljus du köpt och sätter ner på gravgården. I den stunden är själva åminnelsen det väsentliga. Och då du står där tyst eller söker efter ord är det ingen som bedömer innehållet i din bön. Just där och då räcker det med att se det lilla tända ljuset skingra höstmörkret för att inse att ljuset övervinner mörkret, att livet segrar över döden och att vi med Guds hjälp kommer att klara oss genom också denna tid av begränsat liv.
Välsignad allhelgonatid!