KustNytt 10/2022 Tema: Vinterliv

LISBETH BÄCK

Lutfisken är en riktig vattendelare

ÅRET TAR SLUT och julen är här. Det är mycket prat om mat och mera mat och mycket mat. Vi äter och fröjdas och det mesta är gott. Lutfisken däremot är en riktig vattendelare. Den väcker känslor hos oss i stil med när man pratar om memma eller surströmming. Det är antingen eller. Jag träffade en Daniel som sa: ”Libbi du vet ju att jag är en allätare. Men när det kommer till lutfisk… Jo, den går väl an men när man talar om både lutfisk och vitsås på samma gång vet jag inte vad jag ska säga. Båda är ju konstiga”.

JAG SJÄLV TYCKER så väldigt mycket om lutfisk. Det har jag alltid gjort. Lutfisk och potatis och vitsås och kryddpeppar. På Lilla Jul fick jag äta lutfiskmat vid vännen Rut och då började julen. Jag tycker väldigt mycket om memma också för den delen. Men inte surströmming. Nej. Jag försökte en gång, verkligen försökte. Men nej. Där och då fick jag i stället försöka tala in mig till nästa års surströmmingsfest med andra kvaliteter.

Jag tycker ju inte heller om lök, ett slags handikapp i sig som jag lärt mig leva med. Precis – det gäller alla former av lök. Och precis. Jag är vuxen och vet att jag borde växa upp. Jag jobbar på det.

Risgryn. Risgryn är gott. Bilden här intill är från en jul när Övermalax UF serverade julgröt i Solhem.

TESTA GÄRNA ANN-LOUISE

Sjöstrands mustiga köttgryta. Receptet finns på sidan sjutton. Eller Pepparkakscheesecaken som Martina Väglund gjorde till sin Anders när han fyllde år och som var så god så god. Receptet finns på sidan tjugotvå. Njut av maten så som Katarina Vestersund har lärt sig och vila på maten. Gör något gott av resterna så minskar vi matsvinnet. Behöver du tillbehör till middagen som servetter, ljus, grytunderlägg och stekspade – då kan du prenumerera på ByaNytt och/eller KustNytt åt dig själv eller åt någon du tycker om – så får du en sådan gåva på köpet.

DRICK NÅGOT GOTT till maten och gå långa promenader så att motionen jämnar ut det där med maten.

Dela gärna med dig av ett favoritrecept till oss. Publicerade recept betyder en gåva som tack på posten. Det skulle vara trevligt.

JAG RIKTAR ETT stort TACK till er alla som prenumererar, köper lösnummer, tipsar oss och läser KustNytt. Till personalen, medarbetare på fältet, annonsörer, leverantörer och återförsäljare.

Utgivare av ByaNytt och KustNytt är företaget Kustmedia. Kustmedia har många kunder och samarbetspartners. Riktigt bra projekt tillsammans med kunder. Tack alla fina Ni för året som gått. Ni är så bäst!

EN FIN AVSLUTNING på året och en bra början på 2023. Det önskar jag Er alla. KramKram!

TIDNINGEN KUSTNYTT GES UT AV:

Kustmedia Ab Oy Kungsgårdsvägen 37 A 65380 Vasa Tfn (06) 344 1800 info@kustmedia.fi

CHEFREDAKTÖR / ANSVARIG UTGIVARE

Lisbeth Bäck, tfn 06 344 1813 lisbeth@kustmedia.fi

REDAKTÖR / PROJEKTANSVARIG Jennifer Hägen, tfn 06 344 1815 jennifer@kustmedia.fi

SIDOMBRYTNING / ANNONSOMBRYTNING Maria Lillås, tfn 06 344 1830 maria@kustmedia.fi

VD

PRENUMERATIONER / ADRESSÄNDRINGAR www.lokalnytt.fi Tomas Bäck, tfn 06 344 1814 prenumerationer@kustnytt.fi

ANNONSFÖRSÄLJNING

Tina Westergård, tfn 044 49 38 712 tina@kustmedia.fi

REDAKTIONELLA MEDARBETARE I KUSTNYTT 10/2022: Carina Nordman-Byskata, Johanna Björkell, Anna Sand, Gunilla Heick, Joakim Snickars, Linnea Strömfors, Jennifer Hägen

den 1 december 2022

Julklapp på köpet!

Gåvoprenumerera på ByaNytt och/eller KustNytt. En tidningsprenumeration är en trevlig gåva till dig själv eller någon annan som gläder hela året!

ByaNytt eller KustNytt nr 1-10/2023 + julklapp, Finland 58€, EU 63€, utanför EU 65€

ByaNytt & KustNytt nr 1-10/2023 + julklapp, Finland 108€, EU 118€, utanför EU 122€

Tfn 06 344 1814 prenumeration@kustmedia.fi eller besök vår hemsida www.lokalnytt.fi

Erbjudandet gäller alla nya gåvoprenumerationer under tiden 8.11-23.12.2022. Årets gåva är en stekspade, grytunderlägg, ljus och servetter. Begränsat antal, vi förbehåller oss rätten att ge en annan gåva till motsvarande värde om dessa tar slut.

Lokaltidningarna ByaNytt och KustNytt har i 40 år dokumenterat lokalsamhället och människorna som bor och verkar i bygden, alltid ur ett mänskligt och äkta perspektiv. Enligt oss har alla en historia värd att berättas och inget är för stort eller för smått för våra tidningar. ByaNytt är lokaltidningen för Korsholm med omnejd och KustNytt för Malax-Korsnäs. Håll historierna om landsbygden levande genom att prenumerera eller köpa lösnummer på ByaNytt och/ eller KustNytt.

TRYCKERI Botnia Print, 2022 UPPLAGA 2300 exemplar, 10 nr/år

PRENUMERATIONSPRISER 2023 Finland 60 €, EU 65 € Övriga världen 67 € Digital prenumeration 49 € Kombi BN+KN Finland 112 €, EU 122 € Övriga världen 126 €

ANNONSPRISER 2023

ByaNytt: 1,67 € per sp.mm. KustNytt: 1,67 € per sp.mm. Blickhörnan (50x50 mm): 140 € Faktureringstillägg: 3,75 € Moms 24 % tillkommer på samtliga priser. Upprepningsrabatt enligt överenskommelse.

SPALTBREDD

1 sp. = 47 mm, 2 sp. = 99 mm 3 sp. = 150 mm, 4 sp. = 202 mm 5 sp. = 254 mm

ANNONSMATERIAL

Färdiga annonser i PDF-format, upplösning 200 dpi För insänt ej beställt material ansvaras ej. För felaktighet i annons uppgår tidningens ansvar högst till annonsens pris.

Vid eventuell beskattning av tävlingsvinster står vinnaren själv för denna kostnad. Medlem i Tidskrifternas förbund

Torsdagen

FYRKLÖVERNVINNARE

Fredrik Runonen från Övermalax vann huvudvinsten i Fyrklövern, omgång 347. Tröstpriser fick Angelica Nyroos i Petalax samt Inger Båssar i Övermalax. Gratulerar till alla vinnare!

Fredrik Runonen är 18 år och sistaårsstuderande på kocklinjen vid YA. För tillfället har de fullt upp med olika cateringuppdrag utöver lunchen som de preparerar till skolans restaurang Fyrklövern.

– Det bästa med att vara kock är att få äta gott, nä men att få bestämma själv vad man ska laga är kul, säger Fredrik med glimten i ögat. Efter studierna hoppas han på en praktikplats på Wasaline som senare skulle leda till en fast arbetsplats.

Fredrik bor i Övermalax och har ännu inte några planer på att flytta hemifrån. – Jag trivs bra där så jag har inte bråttom bort!

Vinsten denna gång är ett 40 euros presentkort till en K-affär, kanske blir det mat för hela slanten?

Tävla och vinn

TexT och foTo: Jennifer Hägen

Glädje och gott från Lions i Korsnäs

LIONS CLUB KORSNÄS gör som de brukar göra inför jul- och nyårshelgen. De kommer ihåg äldre, ensamma, hemmaboende eller boende vid Buketten i kyrkbyn. Lis-Britt Södergran ordnar med konfekt och skriver julkort. Sen delar aktiva klubbmedlemmar på uppgiften att personligen åka hem till de äldre och önska God Helg. Ett fint initiativ och en sak som Lions Club Korsnäs har ombesörjt många år. I år är det drygt 60 personer som får extra god choklad till helgen.

På bilden till vänster Lis-Britt Södergran och Marina Nylund. Marina hämtade sin beskärda del av gåvor för utdelning.

Inför julen ordnar klubben också en julkonsert i Korsnäs kyrka. Söndagen den 11 december 2022 kl. 18:00. Välkommen då!

TÄVLINGSSVAR K922:

Presentkort

FRÅGA 1: FRÅGA 2: 6,7,5,7

FRÅGA 3: 16,20,10,6 FRÅGA 4: 7,10,17,13

Svaren vill vi ha på redaktionen senast den 25 januari 2023. Adressen är KustNytt, Kungsgårdsvägen 37A, 65380 VASA Det går också bra att kopiera kupongen eller fota och skicka till tavling@kustmedia.fi eller på whatsapp nummer 050-3277920.

De här fyra detaljbilderna har vi plockat ur olika annonser i tidningen. Kan du lista ut på vilka sidor de finns?

ÅRETS JULKLAPP 2022

DET HEMSTICKADE PLAGGET

ÅRETS JULKLAPP UTSES varje år av HUI Research, som är ett utredningsinstitut som ägs av Svensk Handel. I år är det handarbete som gäller, en minskad konsumtion på grund av inflation och stigande energipriser gör det hemstickade plagget till den perfekta gåvan. Vid sidan om en tidningsprenumeration vill säga ☺

I den här bilden finns det fyra fel. Jämför med originalbilden som du hittar inne i tidningen och ringa in de fyra felen!

På vilka sidor kan man läsa följande fyra: – Vi fick överta... – Vi planerar att... – Det är viktigt att.. – Det känns bra...

Bostadsrätt är ett smart val

Bo riskfritt, utan att lägenhetens värde minskar.

Rantalinna, Strandgatan, 65100 Vasa tel. 044 541 1217

Öppet mån 9–17, tis–fre 9–16

Om jag vinner vill jag ha:

Omgång 348 K1022

Natursköna och stora tomter till salu i Korsnäs kommun egnahemstomter radhustomter

Här bjuder vi på lite inspiration!

1. Korsnässockan: Ett originalmönster från Korsnäs Hembygdsförening, baserad på en vante från 1950 ur deras samlingar omgjort till socka. Foto: Korsnäs hembygdsförening.

För mera information kontakta: info@korsnas.fi

2. Petalaxvantar på utställning med lokala mönster i januari 2022. Foto: Lisbeth Bäck

3. Bergösockan: Sedan en tid tillbaka har Bergö ett eget stickmönster, Margareta West har komponerat mönstret. Inspirationen tog hon från logon som finns på Bergös hemsida. Foto: Anton Holm

4. Malaxtröjan: År 1964 ingick ett mönster på en malaxtröja i marthornas tidning Husmodern. Foto: Johanna Granlund

TexT: Jennifer Hägen

Ingela & Pontus Granqvist

TexT och foTo: Lisbeth Bäck

Katarinas hälsoresa

Jag är så glad och nöjd!

Hon lyser. Katarina Vestersund i Jakobstad. Född Forsberg i Malax. Ett stort beslut mognade och hon började sin viktresa hösten 2021. Nu, i slutet av september 2022 genomgick hon en gastric bypass-operation. Det bästa hon gjort på väldigt länge. Hör henne berätta här. Så som jag gjorde där vi satt i var sitt hörn av soffan hemma hos Vestersunds i Jakobstad med familjehunden Bella mellan oss.

– Nej kanske inte de första levnadsåren. Men låt oss säga sedan fyra, fem års ålder. Så länge har jag varit överviktig. Jag har inget minne av att man pratade om min vikt hemma, hos skolhälsovårdaren eller att någon skulle ha talat med mina föräldrar om min vikt. Att jag skulle ha begränsats på något sätt.

Jag har alltid tyckt om mat, varit allätare – och jag vittjade skåpen som barn. Om jag var ensam hemma tittade jag runt om det

fanns kex i skåpen. Sockerbitar gick också bra. Och kanske jag öste upp ordentligt på tallriken, åt stora portioner, var matglad.

– Jag tror också att maten i något skede, kanske under tonårstiden, kom att bli någon form av tröst för mig för något. I olika repriser i vuxen ålder har jag bantat. Det finns också gånger när det gått bra och jag har gått ner mycket i vikt. Tills jag så småningom har

börjat unna mig kalorier igen och långsamt ökat i vikt tills jag varit på samma nivå igen – och ökat lite till. Ätit i smyg för andra. Ätit upp en chokladplatta på några minuter.

Jag har alltid tidigare ätit snabbt. Inte njutit av maten. Tyckt att det varit gott, ätit lite till och lika snabbt. För att sen bli alldeles för mätt.

Med åren har viktkurvan pekat uppåt. Värk på grund av fibromyalgi, värk på grund av artros och psykisk ohälsa emellanåt har gjort att jag inte fått sova på nätterna. Då har jag stigit upp och ätit och det har satt sig runt midjan.

– Jag har haft på tok för hög vikt och det förstår ju alla. Vid hälsokontroller har jag fått frågan om jag tänkt på gastric bypass. Jag har svarat att jag tänkt – men innerst inne har jag nog inte tänkt. Och om jag tänkt är det på komplikationer som jag toppat med rädsla.

Sommaren 2021 var sommaren då jag började fundera på allvar på gastric bypass. Då beslutet sakta mognade fram. Lea sa till mig en dag att om tio år är hon kanske

mamma. Och så tillade hon: ”hur gammal är du då mamma – ungefär 60 – då kommer du inte att orka med barnbarn”.

Klart jag vill orka med barnbarn och vara frisk, orka mycket och leva länge!

– Viktresan började på allvar i november 2021 då jag beställde tid till en läkare vid hälsovårdscentralen i Jakobstad. Jag frågade om det var möjligt att få en remiss till gastric bypass-operation. Det var en diplomatisk läkare som inte klagade på vikten utan sa att jag har rätt ålder, rätt vikt och är annars helt rätt – för gastric bypass. Hon ville mycket gärna skriva en remiss åt mig.

Jag åkte hem och tänkte att det tar tid. Men redan i början av december fick jag en tid till en läkare i inre medicin och en näringsterapeut vid Vasa Centralsjukhus. Det var invägning, så kallad In bodymätning och ett långt frågeformulär att fylla i.

Näringsterapeuten gav mig en ny tid efter två månader. Och hemläxa att få bukt med mina nattliga

matvanor och just detta destruktiva beteende. Annars skulle det inte bli någon remiss. Gör vad du kan, sa näringsterapeuten.

– På hemvägen från sjukhuset bestämde jag mig. Jag gör vad jag kan för att sluta äta på nätterna. Jag föreställde mig en viktminskning som resultat av det och lade ribban på åtta kilogram. Men det blev tolv kilogram. Med hjälp av mycket protein, inga smörgåsar på nätterna, sparsamt med kolhydrater och kvarg med bär i stället för kaffebröd.

Proteinerna blev mina vänner: kött, fisk, ägg, tonfisk, kvarg. Grönsaker, sallad. Olja. Vatten.

Jag kokade vanlig mat åt familjen och valde sedan de delar av måltiden som passade mitt schema.

Barnen hjälpte till och i stället för godis på fredagar fick de pengar. Så har vi det än och på köpet tappade de sötsuget.

– I februari 2022 var de nöjda med mig vid sjukhuset och skulle

– Det här är min resa. Nog var det svårt i början att ändra matvanorna men jag är så tacksam över att möjligheten gavs mig. Jag är så glad och nöjd, säger Katarina Vestersund.

OM KATARINA

Född och uppvuxen i Klockarbacken, Malax 50 +

Utbildad primärskötare 1990 och sjukskötare 1997

Gift med Mats-Erik och har tre barn: Markus 23 år, Joel 14 år och Lea 13 år

Har en familjehund som heter Bella och är helt förtjusande

Bor i egnahemshus och trivs också bra vid sommarstugan i Kronoby

Har arbetat många år inom vården, främst inom äldrevården

Arbetar nu deltid som dagklubbsledare

Tycker om att skriva, sjunga, vara i naturen, lyssna, prata, leva

Genomgick gastric bypass hösten 2022

Har från november 2021 – november 2022 gått ner 58 kilogram i vikt

Tycker om sitt nya jag och gillar att kaffe börjar smaka igen efter operationen

Är med i flera grupper på facebook med samma erfarenheter som hon

Ser stora hälsovinster. Fick diagnosen Diabetes 2 för några år sedan men nu visar hennes värden fina resultat så kanske medicineringen för det kan avslutas på sikt.

Skriver omtyckta kolumner i KustNytt

skriva remiss. Nu skulle det gå snabbt var löftet. När det gick mot påsk anade jag oråd och det visade sig att det i misstag inte lämnats in någon remiss. Då förstod jag att det skulle dröja. Sommaren kom emot och jag kände mig besviken. Samtidigt var jag väldigt målmedveten och fortsatte med min egen diet.

I augusti, när jag fick samtal om operationstid till 28 september 2022, hade jag gått ner 35 kilogram. Fint. Jag var beredd. Några veckor före operationen skulle jag enbart äta flytande föda. Då minskade jag ytterligare tio kilogram så saldot var minus 45 kilogram före operationen.

– Operationen gick bra. Gastric bypass är ett operativt ingrepp där största delen av mag-

säcken och en del av tunntarmen kopplas bort, så att maten inte passerar dessa delar. Operationen görs med titthålsmetod. Magsäcken rymmer 30–50 milliliter efter operationen. Magsäcken töjer lite så småningom och portionsstorleken kan bli 1,5 deciliter. Detta är individuellt och beror också på vilken sorts mat man äter. Till en början är det enbart mosat, smått och pureat. Måltider var tredje timme och passligt med vätska. Man lär sig äta på nytt och allt är så individuellt. För mig har allt gått bra. Inga komplikationer. Och jag vill betona att det här är min resa medan andra kan ha helt andra erfarenheter.

Här och nu vill jag också säga att jag blivit så bra bemött av vårdpersonalen genom hela processen. Från mig får de högsta betyg.

– Gastric bypass är sista utvägen. Det handlar om en stor livsstilsförändring och det ska vara ett moget övervägt beslut. Det finns tillfällen när man kan unna sig, ja, en gång och sen ska man tillbaka... Jag har lärt mig njuta av maten på ett nytt sätt. Jag tuggar och njuter. Nu är det färdigbantat, det här är min nya livsstil.

Man räknar att det tar två år tills allt har stabiliserats och då görs också bedömningen ifall ”extra hud” ska avlägsnas. Fram tills nu är min viktminskning 58 kilogram. Målet är att gå ner ytterligare 15–20 kilogram.

Jo, jag är ännu uppe på nätterna en stund men jag äter inte. Jag dricker vatten. Jättemycket vatten.

– Absolut. Jag känner mig lättare, smidigare. Jag har mera energi än tidigare. Det gnistrar till och jag tycker det är roligare att ”nåssa” hemma. Jag har gjort det här för hälsans skull. Nu behöver

jag satsa på att bygga styrka och muskler. Det behövs och är min nästa satsning.

Jag har inte bytt garderob helt men har behövt handla vissa nya plagg. Skulle min bror Mitchel, som dog alldeles för tidigt, ha sett när jag tog vinterjackan på mig hade han sagt som han brukade säga förr: ”Var har du hittat det där armétältet?”.

Jag ser framemot nya kläder. Vill stoppa skjortan lite innanför byxlinningen som man gör nu så där modernt du vet och inte alltid ha stora tunikor.

Jag har flyttat fram sätet i bilen. Det känns bra.

Tyckte du om ditt stora jag?

– Både och. Jag är inte fåfäng. Har heller inte tagit före och efter bilder i BH och trosor. Inom mig har jag känt att jag duger. Att jag varit stor och tjock men ändå haft kvaliteter. Inte dragit mig undan för det. Fast kanske ändå lite när jag tänker efter. Före jag träffade Mats-Erik var jag inte bekväm med att vara i simhallen till exempel. Det blev sen mera möjligt då

Vigselringarna är på tok för stora numera så Katarina har dem kring en halskedja. Hon ska pröva dem för att visa mig och Mats-Erik hjälper till med halsbandet. På den här tidningens pärmsida ser ni att hon har ringarna på. Men det var bara under fotograferingen. När hon hängde ner handen föll de av ☺

jag inte behövde duga för alla andra utan kände att jag har honom och han tycker om mig som jag är. Om man är stor behövs det skinn på näsan. Man får vara beredd på att höra ett som annat. Jag kan redan märka att jag blir tagen mer på allvar nu när jag närmar mig normen. Är man tjock kan man lätt uppfattas som lat, en som inte bryr sig riktigt.

– Jag har alltid valt att vara öppen med mig och mitt. Jag tror att vi enbart vinner på att tala högt om saker i stället för att tabubelägga. Vi ska inte vara så snabba att döma andra. Vi har inte gått i deras skor. Vi är ju alla människor, varken bättre eller sämre än någon annan.

TexT och foTo: Lisbeth Bäck

Jag ångrar ingenting. Det här är det bästa jag gjort på länge.

Närvårdarna

händerna fulla under arbetsskiftet. De önskar mer tid med de äldre, att hinna prata och utan stress känna trivsam gemenskap. De understryker att de trivs att arbeta med och för sina klienter, även om det ibland är ont om tid.

Tid står på önskelistan vid Emiliacentret

Institutet för hälsa och välfärd frågade i våras, via en enkät. våra äldre i Finland hur de har det och hur servicen på hemvården eller boendet upplevs. Tyvärr upplever många äldre att vårdarna inte har tillräckligt med tid och var femte klient känner sig ensam. KustNytt besökte Emiliacentret i Petalax, för att höra hur personalen upplever situationen.

KLIENTERNA IDAG BEHÖVER mycket mer vård och omsorg jämfört med för några år sedan, konstaterar Anna-Lena Häggblom.

–Det innebär ju att vi i personalen upplever vårt arbete mer stressigt, vi får inte mycket tid över för att sitta och lyssna på de äldre.

Camilla Nygren funderar länge på hur en bra dag på arbetet kunde beskrivas och kommer fram till att det troligen är när deras boende mår bra och är trygga.

– Vi vill ju kunna ge tid åt våra boende, så att de får utföra sina sysslor i egen takt och inte stressas av att vi vårdare skulle behöva susa vidare till följande syssla.

Livskvalitet i vardagen

På frågan om de har en uttalad värdegrund eller hur de ser på kvalitet i vården väljer Camilla att beskriva högklassig omsorg som att

den äldre bemöts som den person hon eller han är.

– Vi väcker till exempel inte upp våra klienter en viss tid på morgonen, utan de får själv vakna till enligt den egna rytmen. Det är klart att vi styr dygnsrytmen så att man blir sömnig mot kvällen, men vi försöker respektera de egna vanorna så långt det bara går.

Anna-Lena säger att personalen också försöker få de äldre att känna sig delaktiga i mindre vardagsbestyr, som att duka bordet, delta i bakning eller hjälpa till att stryka gardiner. Allt enligt den äldres förmåga och utan att riskera skador eller olyckor.

Delaktighet och gemenskap

De äldre uppskattar när någon i personalen har högläsning ur någon bok, just nu är ”Tomten” en dikt som snart kommer att läsas.

– Vi strävar efter att ingen bara lämnar att sitta, utan att alla ska få

känna sig delaktiga och vara med i gemenskapen här, säger Camilla. Något så enkelt som att dricka kaffe, gärna tillsammans med oss i personalen när vi igen får lägga bort munskydden.

Jaana Juthborg tillägger att en målsättning nog är att de äldre ska ha rätt att få vara för sig själva också, ifall man inte vill delta i olika aktiviteter med de övriga boendena.

– Ingen här har ju valt vilka övriga som de bor i samma hus som, konstaterar Camilla. Därför måste vi också ge den som önskar möjlighet till att njuta av lugnet i sitt eget rum eller i de gemensamma utrymmena.

Pyssel och knåp

Nu står julen för dörren och visst, redan är det pyssel på gång.

– Ja, vi råkar nu ha flera män bland de boende, så då försöker vi hitta på julpyssel som även passar karlar, skrattar Camilla, och visar julgranar i trä som de äldre spikat

och som ska förses med ljusslingor och sättas i lådor på utsidan.

I den utsträckning det finns tid brukar man baka tillsammans med de äldre, pyssla och färglägga julmotiv eller sjunga tillsammans.

– Vi är också glada över att anhöriga eller frivilliga i olika föreningar kommer hit och ger en guldkant åt våra boende, säger Jaana.

Jag frågar en av damerna på boendet hur hon trivs efter att hon flyttade in för några veckor sedan.

– Jo, alla som bor här är riktigt passliga och vi arbetar mycket ”ilaag”. Jag tycker mycket om då det doftar av julkryddor, då blir jag extra hungrig! Inte är det här som hemma, men inte är det nu sämre heller.

Bättre betyg kan ett seniorboende knappast få.

TexT och foTo: Carina Nordman-Byskata

Jaana Juthborg, Anna-Lena Häggblom och Camilla Nygren har

JOHANNA BJÖRKELL

JAG HAR UPPTÄCKT något jag kan göra för att hjälpa vägarna bli tryggare på vintern. Det här är något jag gör när det nyss snöat, snöar och när jag har tid på mig att göra det tryggt för mig och för mina medtrafikanter. Hastigheten får inte vara för hög – jag måste kunna känna efter hur väglaget är. Vilken kvalitet snön har. Hur halt det är undertill. Du och jag – vi nordbor – vet nog hurudan sorts snö det är under däcken när vi kör.

BILENS HEMLIGHETER

Oavsett om jag är den första bilen på vägen eller den tjugonde så försöker jag köra konsekvent i min körfil, det vill säga tricket är att inte följa de bilar som har kört mitt på vägen för att det har snöat, snöar eller varit mörkt och det har känts enklare och tryggare för personen att göra så.

Vi har alla kört på vägar under vintern med bara tre spår i stället för fyra och kanske har du då – ofta för sent – insett att du får ett möte, håller för hög situationshastighet eller delar ett spår som blivit alldeles för djupt för att hastigt och tryggt ta sig upp ur. Genom att tänka på de som kör efter dig kan du ge dem ett tryggt spår att följa.

DET ANDRA TRICKET är att när det väl finns ett spår i rätt körfil – på rätt sida av mittstrecket – är att tryggt bredda det spåret. Så länge snökvaliteten och temperaturen tillåter det och din körhastighet kan vara tillräckligt låg, kör lite bredvid det första eller enda spåret.

Då ser man till flera saker. För det första att det inte bildas farliga och djupa spår på vägbanan. För det andra, om det är en landsortsväg eller ännu närmare en oplogad skogsväg så gör det att vardagsmotionärer, cyklister, barnvagnar och fotgängare får en bredare stig att gå på och att till och med sparkstöttingar får rum. Smart körande plattar ner snön och det kan rädda underreden på bilar innan snön fryser fast i sin form. Se ändå till att du inte kör för nära dikesrenen, eftersom snön drar och du kan hamna i diket, alternativt kan du lura någon annan för nära diket.

EN FISKARE I Sundom brukar säga att när isen lägger sig och hen är redo att bege sig ut på fiske med skoter så väntar hen ofta lite extra. För folk har en tendens att se hens skoterspår och säga till sig själva att nu kan de också åka ut. Och det vill inte fiskaren känna sig ansvarig för. Medan fiskaren har intim kunskap om strömhål, vassar, väderlek, iskvalitet, vattentemperatur och var man kan åka tidigt, så har gemene man ofta inte det.

Tänk på fiskaren som sparkar med sin pontonkälke för din skull. Bli en sådan du också som tänker på de som kommer efteråt. Du kan känna dig som en god samarit medan du gör det här också. Alla vinner. Även du vinner, för högst troligt kommer du att åka på vägen igen. Eller komma tillbaka i mötande fil.

Säkert & riskfritt

Bostadsrätt är ett smart val

Bo riskfritt, utan att lägenhetens värde minskar.

Rantalinna, Strandgatan, 65100 Vasa tel. 044 541 1217 Öppet mån 9–17, tis–fre 9–16 vaasanasumisoikeus.fi info@stampelfabriken.fi Magasinvägen4-66100Malax

HELENAS HÄLSOHÖRNA

LYMFABEHANDLING

Jonas Nylund har fungerat som disponent på Malax kommun de senaste åtta åren, och under den tiden har inga nya byggprojekt genomförts. Det finns heller inga beslut om några sådana.

Stor efterfrågan på hyresbostäder

Det råder brist på hyresbostäder i såväl Malax som i Korsnäs. En kommun har inga skyldigheter att erbjuda hyresbostäder, men i båda kommunerna har man som målsättning att på sikt utöka antalet lägenheter som man tillhandahåller. Detta till trots har det under de senaste decennierna inte hänt speciellt mycket på produktionsfronten.

Storätarhusen, som byggdes på 1970-talet, är det största komplexet av kommunala hyresbostäder i Malax. Kommunen har tre dotterbolag i form av fastighetsaktiebolag - ett för Yttermalax, ett för Övermalax och ett för Petalax. De här bolagen ägs helt och hållet av kommunen.

MALAX KOMMUN ÄGER idag cirka 230 hyresbostäder. Största delen av bostäderna ägs av hyresbostadsbolag som ingår i kommunkoncernen. De flesta är byggda på 1970- och 80-talet samt delvis även på 90-talet. Det handlar främst om en- till trerummare, men någon enstaka fyra och femma finns också på listan.

– Det är länge sedan vi byggt något nytt nu, konstaterar disponent

Jonas Nylund. Renoveringar görs kontinuerligt enligt behov, men det är, precis som nyproduktion, alltid en budgetfråga.

Nylund har fungerat som disponent för kommunens bostäder i åtta år och under hans tid har inga nya lägenheter byggts.

– När privata byggbolag byggt radhus har kommunen ibland köpt upp någon nyare lägenhet, men mig veterligen har inte heller det skett sedan 2013 – och det är tio år sedan nu, fortsätter han.

Strategin talar för nybyggen

Frågan är delvis omtvistad och många anser att man då det gäller hyresbostäder borde förlita sig främst på den privata marknaden, men hyresbeståndet nämns de facto som en av kommunens svagheter i dess strategiska dokument.

– I kommunstrategin fastslås också att man ska bygga fler hyresbostäder, men något konkret beslut finns ännu inte, berättar Nylund.

FAKTA

• Malax kommun har cirka 230 hyresbostäder, Korsnäs cirka 95.

• En kommun har ingen lagstadgad skyldighet att erbjuda hyresbostäder, men det hör till kommunens uppgifter att utveckla bostadsförhållandena i området.

• Kommunen ska inte konkurrera med privata aktörer - därför styrs ägandet till dotter- eller intressebolag (koncernstyrning).

• Utdrag ur kommunallagen (kap. 15, paragraf 126): “När en kommun sköter uppgifter enligt 7 § i ett konkurrensläge på marknaden ska den överföra skötseln av uppgifterna till ett aktiebolag, ett andelslag, en förening eller en stiftelse (bolagiseringsskyldighet).”

– Ser vi tio år framåt i tiden så hoppas vi i Korsnäs kunna erbjuda fler hyresbostäder. Men samtidigt är det är en balansgång med samhällssituationen. Läget kan förändras snabbt, och då står vi kanske plötsligt med många tomma bostäder, konstaterar Ulf Granås, teknisk chef i Korsnäs.

Två nya projekt på gång

De renoveras vartefter enligt behov utgående från de granskningar som görs vid varje utflyttning. En grundrenovering är nu på gång i de sex lägenheterna som finns i anslutning till kommungården. När renoveringen här kan påbörjas hänger dock på två helt nya projekt som är under planering.

– Två nya radhus med totalt åtta lägenheter kommer att byggas av ett privat byggföretag i Molpe, och kommunen har fattat beslut om att köpa ett av radhusen med fyra bostäder, berättar Granås.

Också i kyrkbyn kommer nya bostäder att byggas:

Bostadsbristen har blivit ett faktum under de senaste åren, och för tillfället är också utflyttningen mindre än tidigare.

– För tillfället finns det få lediga bostäder och ansökningarna som jag har på bordet är tvåsiffriga till antalet. De flesta vill ha en bostad i Ytter- eller Övermalax. Då det gäller åldern på de sökande är spridningen stor – det är allt från ungdomar till pensionärer, konstaterar Nylund vidare.

Kö även i Korsnäs Även i grannkommunen råder brist på hyresbostäder, där kom-

munen äger 58 egna hyreslägenheter och 37 aktielägenheter, totalt alltså 95 bostäder.

– Då tillkommer även lägenheterna inom ramen för effektiviserat serviceboende – räknar man med dem har vi totalt 130 lägenheter, förtydligar Ulf Granås, teknisk chef i Korsnäs.

Det är kö till bostäderna, som även här har relativt hög ålder.

– Vi köper oftast en lägenhet när något nytt radhusprojekt startas, men på grund av efterfrågan har det också förekommit att vi sålt lägenheter, berättar Granås.

– Vi planerar att bygga sex nya lägenheter här, och projektet, som till 100 procent är i kommunens regi. Vi hoppas att de här bostäderna skulle vara inflyttningsklara till våren 2024.

På längre sikt hoppas man i Korsnäs kunna få ett större utbud av hyreslägenheter – det är enligt Granås en klar målsättning.

– Samtidigt är det också en balansgång med samhällssituationen. Läget kan förändras snabbt, och då står vi kanske plötsligt med många tomma bostäder.

TVÅ NYA RADSHUSPROJEKT ÄR PÅ GÅNG I KORSNÄS

– ETT I KYRKBYN OCH ETT I MOLPE.

”Södern” trafikerade direkt mellan Bergö och Vasa under åren 1938-1962. Resan tog cirka två timmar en väg. Fotoägare: Torsten Westerlund

Under menförestider ryckte sjöbevakningen ut och hjälpte till med transporterna, medan man vintertid kunde förlita sig på isvägarna. – Då fanns ingen global uppvärmning och skillnaden till idag är enorm. Där vi hade en meter tjock is på 1980-talets vintrar, har vi idag 30-35 cm, berättar Per-Erik.

På bild: sjöbevakningens menföresbåt RV 131 lastar/lossar varor på Bredskär från tillfälliga bryggan bredvid vägbanken till 1962 års blivande färjfäste. Fotoägare: Janne Lagström

BERGÖFÖRBINDELSEN GENOM

TIDERNA

Från egen båt till ny färja

Per­Erik Berglund, pensionerad befälhavare och aktiv hembygdsforskare, hade hellre sett ett brobygge än en ny färja.

Arbetet med de nya färjfästena är på slutrakan på Bredskäret och datum då den nya Bergöfärjan enligt planerna ska sättas i trafik, närmar sig. På köksbordet hemma hos Per-Erik Berglund ligger boken ”Från Wargö till Bergö – Ett skärgårdssamhälles historia”. Boken utkom 2015 och Per-Erik fungerade som redaktör för projektet, och besitter därmed en hel del information om hur förbindelserna till Bergö såg ut ”förr i tiden”.

PER-ERIK BERGLUND ÄR pensionerad befälhavare och aktiv som hembygdsforskare. Var tar man då avstamp om man ska avhandla Bergöfärjan och förbindelserna innan dess?

UTDRAG UR BOKEN

FRÅN WARGÖ TILL BERGÖ

”Under 1950-talet kom riksdagsmannen och VoV:s ledande ingenjör Torsten Nordström till Bergö för att valtala. Nordström gav Bergöborna hoppet om att inom en snar framtid kunna tänkas ha färjeförbindelse till fastlandet. Nordström fick i valet nästan samtliga röster från Bergö, vann valet och fortsatte som riksdagsman. Inom en snar framtid började saker och ting röra på sig.”

– Vi får gå tillbaka till slutet 1800-talet, konstaterar Per-Erik. Det var då som den första regelbundna båtturen till och från ön etablerades. Innan dess hade alla Bergöbor en egen båt att ta sig till fastlandet med, och vintertid gick resorna över isen till Vasa och fastlandsbyarna. Hur många som dränkte sig på färden vågar jag inte uttala mig om, tillägger Per-Erik.

SS Trafik, byggd i Korsnäs, började trafikera Korsnäs-Molpe-Bergö-Malax-Vasa utrustad med en 12 hästkrafter stor ångmaskin 1875.

Den kunde ta några tiotal passagerare och efterföljdes sedan av flertalet andra, motsvarande båtar med samma syfte - ”Tärnan” och ”Vågen” var två av dem. De gick från brygga till brygga med kurs mot Vasa.

Direkttrafik till Vasa

Den första ”egna” Bergöbåten inköptes till byn 1938 och började då trafikera från Perisgrund direkt till Fiskstranden i Vasa.

– ”Södern” hade en restid på cirka två timmar en väg, berättar Per-Erik. Vintertid var man förstås fortfarande beroende av isvägarna, och det fanns två huvudsakliga sådana: En till Åminne och en över Sundom till Vasa. På den här tiden låg isen ofta från december till april, och isvägar kunde dras varje vinter utan undantag.

Halvvägs in i 1900-talet blev funderingarna på en vägförbindelse alltmer konkreta.

– Det fanns ett förslag om att dra vägen österut över holmarna och Malax skärgård. Ett motbud från Molpe kom då om att man skulle efterskänka marken ner till Bredskär, om någon bara byggde vägen dit. Det här blev öppningen för dagens trafiklösning.

Vägbygget inleddes 1954 och var klart tre år senare, 1957.

Under de här ”mellanåren” flyttades postrutten tillfälligt så att Bergös postiljon kunde köra också passagerare med sin båt. En egen postrutt till Bergö hade etablerats redan då poststationen grundades i Bergö 1892 och postföraren körde den med egen båt – från 1911 med motorbåt.

– Nu började postföraren köra passagerare till Vägvik hamn, därifrån de plockades upp av Postbussen och Strandlinjebussen, förklarar Per-Erik. Från 1958 kördes bussturerna via nya Bredskärsvägen ned till blivande färjfästet.

Postrutten kördes flera gånger per dag och dåvarande Väg & Vatten var delaktiga i arrangemanget. Man körde så länge det gick, fram till menförestiden, då sjöbevakarna ryckte ut och bistod med en större järnbåt.

Första färjan

Samtidigt trafikerade fortsättningsvis ”Södern” direkt mellan Vasa och Bergö, ända fram till 1962 då den första färjan äntligen kom.

– Vi fick överta den gamla Replotfärjan, som var byggd 1952 och sattes i trafik till Bergö 20 november 1962.

Redan från början var det diskussion om tidtabellerna – färjan

körde då fyra gånger per dag men stod helt stilla på nätterna och även en hel dag mitt i veckan. På grund av det måste skoleleverna som gick i Petalax inkvarteras där.

– Det här var ordnat tills jag skulle börja i skolan där 1966, minns Per-Erik.

Färjeförbindelsen innebar ett stort uppsving för livet på Bergö.

Fram tills dess fanns bara ett fåtal bilar på ön – de behövdes helt enkelt inte. I stället betade får och kor överallt på ön och träd inne i byn var en sällsynt syn.

– Efter att färjan kom blev det möjligt att köpa mjölk i affären, varpå många började göra sig av med sina djur. Det i sin tur ledde till att byn och landskapet började växa igen – plötsligt växte det sly överallt, minns Per-Erik, som själv hade sin lekplats på vägen som barn – eftersom den enda trafiken bestod av postbilen.

Fatalt beslut

Den första färjan, MS Bergö, trafikerade fram till 1974, och gick i en annan banan än vad dagens färja gör.

– Man körde i en S-kurva och färjfästena var då på en annan plats, förklarar Per-Erik.

Färjan klarade inte av vinterisarna, utan ”stampade” sig igenom

så länge det gick. Sedan fick man återigen förlita sig på isvägarna. Men i stället för att förlita sig på lokalbefolkningens kunskap, valde Väg & Vatten att dra isvägen vid sidan av färjans rutt – på det svagaste stället. – De sade att de skulle vattna isen. Det gick i några år, men en morgon när jag satt i bussen på färjan på väg till skolan, såg vi lamporna på Väg & Vatten-gubbarnas bil ute på isen slockna. Båda två drunknade och efter det flyttades isvägen till östra sidan och drogs från Perisgrund i stället. Den vägen användes i många år framöver.

Endast en uppgradering

Den nya färjan, vajerfärjan som kom 1974, började trafikera på den rutt som används ännu idag och ersattes 1999 med nuvarande färja byggd 1973. Den ska nu alltså efter 24 år bytas ut till en större, med bättre bärighet.

– Nuvarande färja bär 90 ton, vilket är ett problem om flera grusbilar ska över samtidigt. Den nya har tydligen en bärighet på 150 ton, säger Per-Erik.

Tidtabellerna har återigen varit en diskussionsfråga och nuvarande system med 3x20 minuters turer i timmen ser ut att ligga i farozonen. Något slutligt besked har ännu inte getts och byggnadsarbetena med de nya färjfästena pågår ännu. Per-Erik tror inte att den nya färjan kommer att innebära några större förändringar för inflyttningen till Bergö.

– Det skulle ha behövts en bro för det. Ett par nya hus byggs varje år här, men befolkningen

ändå

minskar

sakta men säkert.

TexT och foTo: Anna Sand

Den första färjan, MS Bergö, kom 1962. Besättningen bestod från 1966 av fr.v. maskinchef Evert Söderholm, motorman Lennart Nordberg, matros Folke Högback, matros Knut Högback samt befälhavare Edward Back. Fotoägare: Bojan Back och Bernt Åkerback

Bergö får en större färja från och med 2023. Samtidigt sker också ett annat byte, Kymen Saaristoliikenne tar över efter Finferries.

Grekland i våra hjärtan

Vi är många som har fallit pladask för Grekland. Det är något med det sköna klimatet, dofterna, maten, musiken, de vänliga människorna. Får jag lov att bjuda på en vandring genom minnenas korridor – till inspiration för andra, också för dem som bara reser i soffan.

JAG MINNS GANSKA precis när mitt Greklandsintresse började. Inte exakt datum, men det var i oktober 1978. Jag hade varit i Berlin några dagar för att hälsa på min kompis Seidi, som bodde där nere. På vägen hem hade jag platsbiljett vid fönstret i en tysk sexmanskupé. Mittemot mig satt en dansk dam. Hennes namn har jag glömt. Men hon hade en flaska Chivas Regal med sig (bästa whiskymärket) och två små glas. Hon började berätta om Gerald Durrells bok ”Min familj och andra djur”, och jag blev mer och mer fascinerad. Boken försiggår på Korfu, och handlar om det grekiska folklivet, mentaliteten och människorna, som de upplevs av en liten pojke.

När tåget närmade sig Næstved i Danmark och jag skulle stiga av, var jag för länge sedan såld, långt innan bottnen var nådd i flaskan. Jag glömmer aldrig den speciella förtätade stämningen i vår kupé. Och efter det var det bara en fråga om tid innan jag skulle sätta mina fötter på grekisk jord. Jag kunde nästan inte vänta!

Första resan 1979 Ögonblicket kom några månader senare, i mars 1979. Vi hade hittat en billig charterresa till Rethymnon på Kreta. Då vi lämnade hemmet i Albertslund i Danmark var det snökaos – det kändes som ett mirakel att landa i sol och ”nästansommar”. Turistsäsongen hade inte riktigt startat ännu, och det var gott om plats både på stränderna och i gränderna. Vår specielle vän blev läderhandlaren Manolis, vars butik låg granne med vårt hotell. Vi fick också en annan god vän, handelsresanden Antonios från Aten. Vi började prata en dag vid middagen på en taverna. Det blev starten på en lång vänskap.

Ett problem hade jag dock: Jag kunde inte tala med vanligt folk. Grekiskan var helt främmande för mig, det var djupt frustrerande. Jag slog mig i backen på att det skulle ske en ändring tills jag kom tillbaka nästa gång. Och det gjorde det. Jag skaffade mig en lärobok, ”Nygræsk for folk fra Danmark”, som jag studerade flitigt hemma i soffan. Redan nästa gång gick det bättre att konversera. Och sedan dess har jag tagit en kort repetitionskurs inför varje resa till Grekland.

Två

år senare 1981

Två år efter Rethymnon, i maj 1981, flög vi till Grekland igen. Denna gång ville vi se Akropolis, och sedan ta en färja från Pireus ut till Sifnos, en ö i Kykladerna som jag hört om av vänner som rest i Grekland. I Aten besökte vi Antonios och hans fru Joanna. Sonen Demosthenes var en långhårig ung man. Han spelade schack med vår son Pål, som passade på att fylla 7 år dagen vi besteg Akropolis.

Färjan vi åkte med ner genom Kykladerna med visade sig att det var en utrangerad dansk sådan, vid namn ’Kronprinsesse Ingrid’. ’Kold’ och ’Varm’ stod det ännu på vattenkranarna. Sifnos står för mig fortfarande som ett paradis. De första dagarna bodde vi på stranden, för det fanns icke rum i härberget, läs: ovanpå tavernan. En natt regnade det, så vi drog in i det lilla kapellet med våra sovsäckar.

Första resan 1979.

Två år senare 1981.

Men sedan flyttade vi in i ett riktigt rum. Faros var ett pyttelitet samhälle, som bestod av bara några få hus. Vi var kanske tio turister, från Danmark, Tyskland och Schweiz. Mycket snart blev vi som en enda stor familj. Vi åt kvällsmat tillsammans, och på dagarna utforskade vi resten av ön.

Öresor 1983

Två år senare var det dags för nästa öferie. Vi köpte en paketresa till Hersonnisos på nordöstra Kreta, en bra bas för utfärder. Till exempel tog vi en dag bussen upp till Lassithislätten, som är full av vindmöllor. En annan dag åkte vi ner till Ierápetra på sydkusten – en sömnig liten stad, Europas sydligaste. Vi hade hört att årets första färja till Santorini skulle angöra Kreta på vägen från Rhodos, och till Santorini ville vi. På den tiden fanns det ännu ingen flygplats på ön, som senare har blivit en stor turistmagnet. Efter många timmars väntan på kajen i Agios Nikolaos kom färjan äntligen – igen en utrangerad skandinavisk sådan. Santorini var fantastiskt, med branta stup och svart lavastrand. Vi hyrde ett rum med utsikt mot Nea Kameni, den lilla ön med vulkankratern. Den besökte vi, och rös över svavelstanken. När vi några dagar senare skulle tillbaka till Kreta blev det knepigt: Färjan var avlyst! Nu var goda råd dyra, för vi skulle ju nå vårt flyg från Kreta tillbaka till Danmark. Lösningen blev att vi smugglades ombord på ett kryssningsfartyg, mot löfte om att inte avslöja det, och låtsas som om våra ryggsäckar inte existerade. Det lyckades. Redan då hade jag uppfunnit begreppet filhellensk nisomani: Filhellen är man när man är vän av Grekland. ’Nisos’ betyder ö, och nisoman är man när man som jag älskar öar. Voilà!

Buss och bil 1985

I oktober 1985 gick turen igen till Kreta, där vi bland annat avverkade Samariakyftan – en 18 km lång ravin som man vandrar ner igenom till sydkusten. Från Agia Roumeli åkte vi båt till den lilla

kustbyn Loutró, där vi fick lov att sova i en stor järnsäng i ett stort nybyggt hönshus. Väggen mot havet var inte färdig, så vi hade frisk luft och direkt utsikt mot Libyska havet. Nästa dag, när vi skulle gå längs kusten till Chora Sfakion, var mina knän fruktansvärt ömma.

Jag rekommenderar inte att man går många kilometer brant neråt i sandaler! Förutom att åka buss liftade vi ofta, och hade goda erfarenheter med det. Ofta var det små ”flakabilar” som tog upp oss. För det mesta satt vi på själva flaket, med vind i håret. En gång tog vår chaufför oss med till sitt stamställe strax utanför Chania, där vi blev rikligen trakterade. Inte tal om att vi fick lov att betala.

Påsken 1987

Det blev inte bara öar, men också en halvö: I april 1987 åkte vi med buss och tåg (man kunde köpa tågpass) runt hela Peloponnesos. Vi såg antika ruiner som Mykene, Epidauros och Olympia, och nya ruiner i Kalamata, som hade drabbats av en jordbävning några månader tidigare. Påsken firade vi hos Antonios och Joanna i deras små hembyar på västkusten: Antonios härstammade från Kakóvatos, Joanna från Zacharó. Trots att de kom från grannbyar hade de mött varandra i Australien!

Till sist besökte vi Kostas och hans familj utanför Aten. Kostas hade vi träffat på en busshållplats på Kreta två år tidigare, och han var mycket mån om att bevara kontakten – vi håller den ännu. Det blir för långt att rada upp alla öar jag besökt, så det får bli några punktnedslag.

Yoga och reseledare

under 1990- & 2000-tal Sensommaren 1994 reste jag med en god väninna till Korfu. Vi tog en färja till Albanien, som då precis hade öppnat för turister, efter att länge ha varit ett slutet land. På vår båt var det flera exilalbaner från Sverige, som nu för första gången på många år kunde hälsa på sina släktingar. Rörande scener utspe-

lade sig på kajen. I september 1996 och 1998 var jag på Folégandros, på kurs i Alexanderteknik. Tre gånger, 1995, 2001 och 2002 var jag på kurs i yoga och qigong på Kreta, på ett underbart ställe på sydkusten, YogaPlus. I juni 2004 vände jag tillbaka till Kreta, nu som reseledare.

Senare samma år, i november, var det dags för Aten igen. Ole Norrback var då Finlands ambassadör i Grekland, och jag hade fått lov att göra en intervju med honom. Det blev ett par trevliga dagar, då jag bland annat var med till att avtäcka en staty av Lasse Virén. En finsk skulptör, Eino Romppainen, hade fått i uppdrag att göra en bronsskulptur av OS-hjälten just i det ögonblick han reste sig upp efter att ha snubblat i OS-finalen på 10.000 meter i München 1972 – och sedan löpte sig till guld!

Från Aten flög jag till Kreta, för ännu en yogakurs, på ett nytt ställe på sydkusten. Fast det var november var badvattnet fortfarande varmt och skönt. I maj 2008 stod en ny ö på programmet, Amorgos. Innan dess var jag i Aten för att göra reportage om både Nordiska biblioteket och det nya stora Akropolismuseet, som just höll på att uppföras.

Reseplaner 2022

Två år senare skulle vi till bröllop i Grekland. Det var Mikael Backman, utgången från Korsholm, som gifte sig med sin polska Joanna. Mikael, professor i Lund, hade tillsammans med Joanna köpt ”Ett hus vid världens ände”. Det är titeln på den bok han och Joanna skrev om deras husprojekt i den lilla byn Sigri på Lesbos. Det blev ett minnesvärt bröllop med många gäster, från Finland,

Sverige, Grekland och Danmark. År 2013 åkte vi på en bussresa i Alexander den stores fotspår. Den tog oss genom både Albanien, Makedonien, Grekland och Turkiet.

I Thessaloniki hade vi ett kärt återseende med Kerstin Siakas, hemma från Vasa, född Järf, och hennes man Paschalis. Grekland kan också vara fint på vintern. I februari 2018 tillbringade vi två veckor i Ierápetra, den lilla staden på Sydkreta som vi första gången besökte år 1983. Vi hyrde en liten lägenhet via AirBnb – det funkade fint. Ett och ett halvt år senare, i september 2019, satt jag en torsdag vid datorn och slökollade av-

beställningsresor till Kreta. Då dök det upp en paketresa för 998 DKK per person med avgång nästa dag. Haps, dem köpte jag genast! Man fick bara ha 5 kg handbagage med, men det gick hur bra som helst. Det går ju sport i att minimalisera. Och NU har vi alldeles nyligen kommit hem från tre fina veckor på Peloponnesos! Vi hann bland annat med ett besök till ön Hydra, där min idol Leonard Cohen bodde under sex år på 1960-talet – och jag rörde vid hans dörr! Nostalgi i kubik.

TexT och foTo: Gunilla Heick

Öresor 1983.

Buss och bil 1985.

Påsken 1987.

Yoga och reseledare under 1990- och 2000-tal.

JAN-ERIK WESTERLUND

SOM driver Westfix

Korsnäs bil- och båtinredning korades till årets företagare i Korsnäs 2021 i november. Företaget är grundat för 22 år sedan och influensområdet sträcker sig långt bortom Österbotten.

Att ihågkommas av den lokala företagarföreningen och koras till årets företag i Korsnäs 2021 ger givetvis en kick och lite extra inspiration i höstmörket. Den premierade Korsnäsföretagaren Jan-Erik Westerlund skiner upp och är på gott humör när den färska utmärkelsen förs på tal i samband med att KustNytt besöker hans verkstad i kyrkbyn en måndagsförmiddag i november.

– November är en lugnare period för oss. De enda som är på plats i verkstaden är jag samt företagaren Agneta Westerback som gör sömnadsarbeten, säger Jan-Erik.

– På våren är det helt ett annat arbetstempo. När båtsäsongen inleds brukar det vara mycket hektiskt och arbetsstyrkan ökar därefter. På kort tid kan beställningar som motsvarar flera veckors jobb strömma in, säger Jan-Erik.

TRANSPORTFÖRETAGAREN

PONTUS

WESTERLUND är årets unga företagare i Korsnäs 2021. Pontus tog över familjeföretaget Transport Kennet Westerlund ifjol. Han satsar inför framtiden och har nyligen anskaffat en ny lastbil och en flismaskin. Under fjolåret axlade den idag 31-årige transportföretagaren Pontus Westerlund från Taklax en ny och bredare roll i arbetslivet då han tog över familjeföretaget Transport Kennet Westerlund. Som företagare fortsätter Pontus den verksamhet som hans far Kennet Westerlund i praktiken har byggt upp sedan mitten av 1980-talet. Kennet Westerlund avled i en sjukdomsattack i slutet av december 2020.

– Jag har varit aktiv som chaufför inom företaget sedan

2009, berättar Pontus som tidigare har gått logistik- och chaufförsutbildningen vid Yrkesakademin i Närpes.

– Officiellt blev jag registrerad företagare sommaren 2021. Förändringen har gått smidigt. Jag har lärt mig mycket den praktiska vägen efter många år i familjeföretaget. Det har gått bra, berättar Pontus.

Flistransporter allt viktigare

Under lång tid har transport och försäljning av skogsflis varit en viktig del av rörelsen vid Pontus Westerlunds företag. Pontus har skaffat en ny flismaskin i höst för att kunna utveckla den biten framöver.

– I samband med övertagandet av Transport Kennet Westerlund ifjol tog jag också över ett annat

bolag, Westerlunds Flis och Transport. Den senare bolagsverksamheten har egentligen legat nere efter en brand 2006, men företaget har funnits kvar i registret.

– De flesta växthusföretagare har egna flisvärmecentraler nuförtiden. Vi har flistransportuppdrag främst i Närpes. Men vi har också körningar till Vasa- och Seinäjokitrakten samt ner till Björneborg.

– Som allt annat har skogsflis blivit dyrare på sistone. Men prishöjningen är inte så kraftig jämfört med de senaste höjningarna av el- och oljepriser, säger Pontus.

Transport Kennet Westerlund har sex anställda utöver Pontus för närvarande. Vid sidan av flistransporter är grustransporter, jordbyggnad och underhåll av vintervägar andra typiska grenar för bolaget. Nyligen har företaget anskaffat en sjunde lastbil.

Jan-Erik Westerlund årets företagare i Korsnäs 2021.

Kunder från andra landsdelar

Typiska bilinredningsarbeten för Westfix Korsnäs bil- och båtinredning är cabbyten, vinyltakarbeten och olika slags matt- och inredningsarbeten i främst amerikanska bilar.

Apropå cabbyten brukar företaget anlitas av kunder från Tammerfors och olika delar av landet vid sidan av den österbottniska kundkretsen, framhåller Jan-Erik.

På båtsidan handlar det ofta om impregnering, tvättning och reparering av båtkapell.

– Om vårarna åker jag ut på fältet för att ta mig an båtrelaterade inredningsjobb. Kärnområdet finns mellan Sideby och Karleby, säger Jan-Erik.

– En av våra stamkunder i båtvärlden är Botnia Marin. Företaget har orderstocken fylld för flera år framåt. Detta bidrar till att öka tryggheten i dessa osäkra ekonomiska tidevarv, tillägger han.

Förutom att erbjuda nämnda inredningsarbeten samt diverse specialarbeten driver Jan-Eriks företag även en nätbutik.

– Visst har de senaste coronaåren bjudit på utmaningar. Under fjolåret var det svårare än vanligt

att få tag i material från olika fabriker. Leveranstiderna kunde sträcka sig till 4-5 månader. Under det gångna året har leveranserna fungerat mera smidigt igen, tilllägger Jan-Erik.

Jobbade 14 år i Sverige

Jan-Erik är uppväxt i ett jordbrukarhem i Taklax. Redan som 16-åring gav han sig in i företagarvärlden för första gången då han startade en pälsfarm i hembyn. – Jag höll på med farmningen åren 1981-85. Efter att jag hade varit i armén flyttade jag till Sverige. Det var först meningen att jag bara skulle stanna ett år i grannlandet för att kunna arbeta ihop till och skaffa en amerikanare.

Jan-Erik förverkligade visserligen sitt mål och köpte småningom en eftertraktad Dodge Challenger. Men ett år i Sverige skulle i praktiken bli hela 14 år. Familjens fasta punkt fanns i Lidingö.

– Först jobbade jag som lastbilschaufför i tre år. Därefter sadlade jag om och tillbringade elva år som anställd på Alfa Bil & Båtsadelmakeri med säte i centrala Stockholm.

Strax efter millennieskiftet, närmare bestämt i slutet av 2000,

återvände Jan-Erik med familj till rötterna i Korsnäs. Med sina förvärvade inredningskunskaper i bagaget grundade han företaget Korsnäs bil- och båtinredning som först var inrättat i samma fastighet som kyrkbyns blomsteraffär.

– Jag lärde mig mycket om praktiskt företagande via Vasekföretagsombudsmannen Kjell Nydahls upplysningar. År 2007 blev jag uppmanad att börja anamma det internationellt klingande företagsnamnet Westfix, med tanke på att jag importerade mycket från USA och dessutom var aktiv på den finskspråkiga marknaden. – Språkligt sett var det utmanande i början att flytta tillbaka till Finland. Jag hade varit i Sverige i många år och inte använt det finska språket. Med tiden har mina kunskaper i finska förbättrats. Jag har rentav gått någon kurs här i Korsnäs, säger Jan-Erik. Sedan fem år är Westfix Korsnäs bil- och båtinredning stationerat i rymlig miljö på industriområdet i kyrkbyn. Jan-Erik säger att han allmänt taget är nöjd med de nuvarande faciliteterna och gällande villkor.

TexT och foTo: Joakim Snickars

Vi önskar God Jul och Gott Nytt År till våra kunder och samarbetspartners Strandvägen 1677, 66100 Malax, 045 1333678

önskar alla kunder och leverantörer en God Jul och ett Gott Nytt År!

God Jul och Gott Nytt År önskar

Br. Bäcklund

Gruvägen 5, Korsnäs, tel. 364 3140

God Jul och Gott Nytt År till alla kunder och samarbetspartners

Transport Kennet Westerlund

Tfn. 050-4310658 transport.westerlund@gmail.com

CNC-svarvning, borrning, fräsning. Delleveranser för industrin. Grankärrv. 10 , Långåminne Tel. 365 7105, www.wv.fi

– Vi utför största delen av servicefunktionerna på egen hand här i Taklax, säger Pontus.

Hur är det att driva företag på landsbygden idag?

– Det fungerar bra. Samtidigt är det också viktigt att kunna stå på många ekonomiska ben nuförtiden.

– Visst finns det klara utmaningar just nu. De höga bränslepriserna är den största utgiftsposten och man följer därför noggrant med utvecklingen på området.

– Att konsumentpriserna i samhället skenar är också ett oroande fenomen. Det är något som kan medföra att det blir lugnare för oss nästa år, säger Pontus.

Taklaxbon Pontus Westerlund tog över rodret för Transport Kennet Westerlund ifjol. I början av november förärades han utmärkelsen årets unga företagare i Korsnäs 2021.

TACK FÖR TIPSET

Plankgolvet dolde inredningspärla

Det har gått drygt fyra år sedan Ann-Louise Sjöstrand prydde paraden i KustNytt, som då gjorde ett reportage om hennes husrenovering i Åminne. Renoveringsprojektet var då i startgroparna och ingen visste ännu vad Ann-Louise skulle hitta under processens gång. Det var alltså läge för ett återbesök, när vi nåddes av ryktet om en vinkällare under vardagsrumsgolvet.

HUSET SOM ANN-LOUISE Sjöstrand nästan helt och hållet renoverat med egna händer, har tidigare tillhört hennes farföräldrar. En del av huset härstammar från 1800-talet, medan tillbyggnaden restes 1959. Ann-Louise köpte huset 2018 och lade sedan ned både själ och hjärta i renove-

ringen, där hon endast tagit hjälp med våtrumsarbeten och VVS samt elinstallationer.

– Jag är jättenöjd med resultatet – och med att jag gjorde det mesta själv, ler hon. En del talkohjälp av familj och vänner har jag också haft – speciellt med moment som kräver fler än en person, tillägger hon.

Golvet dolde hemlighet

Några byggare råkade vara på plats när hemligheten under vardagsrumsgolvet uppenbarade sig.

Under plankgolvet i vardagsrummet, i den del av huset som är byggd på 1800-talet, dolde sig en källare, som varken AnnLouise eller den äldre generationen som vuxit upp i huset visste något om.

Ann-Louise har inrett källaren med marksten, dimbar belysning och fristående hyllor som låter väggarna av kilsten komma till sin rätt.

– Jag är absolut ingen vinkännare, utan köper mest sällskapsviner som jag själv tycker är goda, säger Ann-Louise Sjöstrand.

Tack vare glasluckan han man full insyn till källaren då man sitter i soffan.

– Jag hade rivit bort skivorna av golvet i hopp om att möjligen hitta ett gammalt plankgolv där under.

Det låg mycket riktigt ett sådant där, men i golvet fanns också en

lucka. Döm om min förvåning när det öppnade sig en källare under luckan, berättar Ann-Louise.

Hon ropade dit byggarna som var på plats, och som genast föreslog att hon skulle bygga en vinkällare där. Sagt och gjort källaren –några kvadratmeter stor och med väggar av kilsten – hade då bara ett golv av sand. Efter att ha frågat sig fram och bett om goda råd av olika hantverkare, beslöt sig Ann-Louise för att lägga marksten på golvet och gjuta en kant runtom. Även fogarna mellan kilstenarna rappades igen med cement och en dimbar belysningsslinga som tål temperaturväxlingar och fukt installerades. För att kunna ha full insyn till källaren valde Ann-Louise att beställa en lucka i glas.

– Att få en offert på en specialbeställd glaslucka med hydraulisk öppning och mässingsfärgad metallram gick inte, det är inte direkt någon standardprodukt, skrattar hon.

Ingen vinkännare

Utmaningen blev att få samma nyans på luckans ram som på kristallkronan och kakelugnens lucka, som Ann-Louise också målat om. – Jag lyckades till slut och det är jag glad för. Det blev en fin helhet. Ett nytt soffbord krävdes också, i

Köpingsvägen 11, Malax Tel. 050 572 7115 kottdisken.fi

Fiskstranden, Vasa

050 4098

RECEPT

ANN-LOUISES

MUSTIGA GRYTA

2 kg tärnat nötkött 2 dl öl

0,5 dl äppelmust eller äppeljuice 1 msk soja 0,5 tsk timjan 5 enbär 2 lagerblad Buljong så att det täcker 1 burk crème fraiche

Bryn det tärnade köttet och lägg över i en gryta. Koka ur stekpannan med buljongen och slå över köttet. Tillsätt alla ingredienser utom crème fraiche och låt koka ca 2 h. Vispar ner crème fraiche och servera med potatis i valfri form.

Till julen tipsar Ann-Louise gärna om drycken Glöet –en mix av glögg och mousserande vin som dricks kyld.

Ann-Louise har gärna middagsgäster och bjuder då alltid på vint till maten. Eftersom hon har ett treskiftesjobb inom vården blir det inte så ofta som hon önskar, men vintertid står det gärna en mustig gryta på bordet. Ur vinkällaren plockar hon då gärna fram en Cabernet Sauvignon.

Behöver du hjälp

•

•

Ta kontakt

045 1112135

• Sandblästring och målning

• Person- och paketbilsdäck

• Traktor- och lastbilsdäck

• Lantbruksdäck

• Släpvagnsdäck med eller utan fälg

• Nu även balansering av lastbilsdäck

K-G

Revahl

glas förstås, så att jag kan titta ner i källaren även om bordet står på luckan.

För Ann-Louises del är vinkällaren i första hand en inredningsdetalj som förgyller hemmet – vinintresset och lagringsmöjligheterna kommer i andra hand.

– Jag är absolut ingen vinkännare och köper mer på etikett, skrattar hon. Jag har främst sällskapsviner i olika former.

Behålla känslan

För att stenväggarna ska synas valde hon att inte ha några fasta vägghyllor, utan använder sig av olika golvstående lösningar.

– Det är viktigt att alla hyllor alltid är fyllda så att det ser snyggt ut, fastslår hon.

Temperaturen i källaren ligger sommartid kring +10 grader, vintertid 2-4 grader lägre. Under sommarmånaderna har luckan också blivit en favoritplats för hunden Bambi, som gärna svalkar sig där. Plankorna från den gamla luckan har Ann-Louise bevarat och gjort ett sideboard av, som också det står i vardagsrummet.

– Jag har inte behandlat det på något vis, utan ville behålla känslan av att mina förfäder gått på plankorna en gång i tiden, avslutar hon.

TexT och foTo: Anna Sand

Natursköna och stora tomter till salu i Korsnäs kommun

egnahemstomter radhustomter

För mera information kontakta: info@korsnas.fi

TACK FÖR TIPSET

För Övermalaxbon Gösta Ljungqvist har den lokala idrottsverksamheten alltid varit ett stort intresse. Gösta var engagerad i Malax IF under många år och är numera den enda kvarlevande som var med på det stiftande mötet för Malax IF för över 77 år sedan.

GÖSTA VAR MED NÄR MALAX IF GRUNDADES 1945

MALAX IF GRUNDADES officiellt på ett möte i UF Strimman en söndagskväll i maj 1945. Med sina nio år var Gösta Ljungqvist den klart yngsta personen på plats i ungdomslokalen i Långåminne.

– Jag kommer inte riktigt ihåg vad som fick mig att delta i mötet. Kanske var det någon slags instinkt som drev mig. Jag var i varje fall mycket idrottsintresserad redan i ung ålder.

– Jag blev inte antecknad som närvarande i mötesprotokollet. Där satt 10-12 personer i åldern 40-70 kring ett runt bord. Tillställningen pågick i ungefär två timmar, minns Gösta som numera är den enda mötesdeltagaren som är kvar i livet.

På mötet utsågs föreningens första styrelse. Till ordförande valdes ortsbon Toivo Koivisto som sedermera profilerade sig som en långvarig styrelsemedlem och en veritabel eldsjäl inom Malax IF.

– Toivo Koivisto var delvis handikappad efter att ha varit med om en motorcykelolycka. Han var mycket aktiv inom föreningslivet i Malax. Senare gjorde han gedigna insatser när Åminne folkpark byggdes upp.

– Tillkomsten av Malax IF ledde till att idrottsverksamheten i bygden tog fart och utvecklades. Innan det officiella grundandet fanns det en interimistisk styrelse. Det lokala idrottandet var främst koncentrerat till Bygdegården och friidrott var den största sporten. Även skidlöpning utövades rätt mycket, berättar Gösta

medan han bläddrar i Malax IF:s 50-årshistorik hemma vid köksbordet.

Aktiv som friidrottare Från 1950-talet engagerade sig Gösta flitigt för Malax IF i flera årtionden. Han har suttit med i styrelsen många år och har även varit långvarig kassör med ansvar för föreningens ekonomi och byråkratiska ärenden.

– Själv idrottade jag aktivt i yngre år, 60 meter var huvudgrenen i friidrott. Jag var rätt bra även om jag inte slog några rekord. Länge spelade jag också fotboll, bland annat i Malax IF. Min position var högerytter, berättar han.

Gösta betonar att aktiviteterna och byggprojekten i Malax ökade markant efter att idrottsföreningsverksamheten etablerades på allvar. Han nämner anläggandet av sportstugan 1962 och andra 60-talsbyggen vid idrottsområdet i Pixne.

– Kommunfullmäktige och kommunstyrelsen i Malax gick inte med på att bevilja anslag för läktarbygget vid idrottsplanen i Pixne. Till slut löste det sig genom att vi inom föreningen startade en omfattande insamlingsverksamhet i olika byar i nejden. Totalt donerade inte mindre än 600 personer medel till läktarprojektet.

– Samtidigt byggde kommunen idrottsgården. När vi byggde vårt privata bostadshus i Övermalax 1967 sade jag till de anlitade byggnadsarbetarna att de efter sina arbetspass skulle åka ut till idrottshallskomplexet och göra spikarbeten, minns Gösta.

Gösta betonar att den lokala talkoandan hela tiden har varit stark och drivande i samband med olika konstruktionsprojekt inom idrottsvärlden.

– När vi skulle skaffa en ishockeyrink på 1970-talet tog vi först kontakt med Sport i Vasa. Småningom fick vi tag i en rink via en annan stadsförening. Vi transporterade materialet till Malax och monterade det med talkokrafter.

– Den kände fotbollsprofilen Stig-Göran Myntti från Vasa innehade rollen av ett slags statlig övervakare. När han granskade rinken i Malax konstaterade han kort och gott att ”det här är den sista sargen som vi beviljar stöd för”.

– Personligen hade jag önskat att Malaxrinken främst skulle ha varit ämnad för skridskoåkning och träningar av olika slag. Men ganska snart tog ishockeyn över med besked, tillägger Gösta.

En önskedröm som tyvärr inte har gått i uppfyllelse för Göstas del är byggandet av en större simhall i Malax. Vid sidan av byggsatsningarna nämner Gösta den populära bingoverksamhet som Malax IF tidigare upprätthöll i Solhem i Övermalax.

– Jag tog hand om den byråkratiska och ekonomiska biten i samband med bingokvällarna. Inför tillställningarna brukade ett halvt dussin pensionärer först plocka fram stolar och ställa lokalen i ordning.

– Bingon genererade mycket pengar till föreningen i tiderna. Efter en kväll uppgick vinsten till hela 5000 mark. Verksamheten lades sedermera efter att lönsam-

heten hade blivit nästan obefintlig, säger Gösta.

Tidigt föräldralös

Gösta är född 1936 i Långåminne i en familj med sex barn. Föräldrarna drabbades av svåra sjukdomar och gick bort tidigt. Redan som femåring var Gösta föräldralös.

– Jag och tre andra syskon blev därefter placerade hos släktingar i Övermalax. Ett syskon stannade i Långåminne och en bror blev i sin tur adopterad till en familj i Åbo, berättar han.

Småningom gjorde Gösta en yrkeskarriär som lokal föreståndare vid Vasa Andelsbanks kontor i Övermalax.

– Jag hann arbeta i bankvärlden i jämna 30 år. På grund av svåra ryggproblem blev jag pensionär när jag var 53 år, säger Gösta som också tampas med besvärliga axelproblem.

Gösta har varit hembygden i Malax trogen under sina 86 levnadsår. Den enda frånvaron skedde under tre vintrar på 1950-talet då han säsongsarbetade på ett pappersbruk i Gävle.

– Lönerna och villkoren var klart bättre i Sverige på den tiden. Det kändes som om ”halva Malax” var på plats i Gävle när det begav sig.

Numera är Gösta en flitig bänkidrottare i hemmet i Övermalax. I skrivande stund har fotbolls-VM 2022 nyligen sparkats i gång. På köksbordet ligger ett utklippt spelschema som garanterar många timmar världsfotboll i teverutan i flera veckors tid.

– Jag är allätare i fråga om idrott. Fotbollen placerar sig högt

på listan. Men ishockey är nog den absoluta favoriten, säger han.

Apropå det Malax IF som han har varit med om att bygga upp framhåller han bland annat att han är imponerad av den solida sammanhållning och den starka juniorverksamhet som bedrivs på hemorten.

– Det går framåt inom den lokala idrottsvärlden. Till våren kommer man att ha tillgång till konstgräs i Pixne. Över hälften av projektets finansiering är redan säkrad, säger Gösta.

TexT och foTo: Joakim Snickars

Övermalaxbon Gösta Ljungqvist har minnen från kvällen då föreningen Malax IF grundades officiellt. Han var bara nio år när han satt med på det stiftande mötet på UF Strimman i Långminne.

Mycket på Wasa Teater

PRISSKÅPET

DET HÄNDER MYCKET på Wasa Teater. Ann-Luise Bertells Heiman har spelats hela hösten och fortsätter fram till mars 2023. Heiman innehåller så mycket som berör vårt Österbottniska arv. Många bottnar där och en i mitt tycke berörande pjäs. Bockarna Bruse på badhuset såg jag i början av hösten vid Vasallen i Vasa och den har turnerat i regionen under hela hösten. Visor i vintertid är en musikalisk stund med sånger om livet förr och nu. Den kommer att turnera i regionen, bland annat på äldreboenden. Därtill några föreställningar i Glaset vid Wasa Teater. Man får väl ställa upp är en fars som hyllar eldsjälar i föreningslivet. Adde Malmberg från Sverige, som regisserat har lyckats med att ta ut svängarna ordentligt och det är precis som det brukar – mycket smättande i dörrar och otroligt många missförstånd. Roligt! Lina Teir gästspelar i januari, Barnens dag var det i början av december, föreställningen för äventyrslystna lågstadiebarn: Patrik, Irene och pensionärsmakten kommer till våren. Plus flera gästspel och Glänta , som är en skolturné. Väl mött på Wasa Teater!

SammanSTällning: Lisbeth Bäck

Marita Bagge, ordförande för redaktionen och arbetsgruppen, med pärmbilden till årets upplaga av Murmursunds Allehanda. Årets nummer kan köpas bland annat på Neste Malax och K-affär Sten’s i Sundom eller genom att kontakta någon i redaktionen.

Murmursunds Allehanda

PUBLIKATIONEN MURMURSUNDS ALLEHANDA ges ut av Sundom bygdeförening rf. I år är det 69:e utgåvan. Innehållet är en blandning av gammalt och nytt, bland annat får man läsa den tragiska historien om Johan Erik Sjöberg som oförklarligt frös ihjäl på Stadsfjärden. En matrikel över de Solf- och Sundombor som skrev under en hemlig protest mot förryskningen i Finland 1899 väcker också intresse – speciellt i dessa tider. En nyare historia är den om Rönnqvist-båttillverkning, imponerande 6000 båtar har man kommit upp till. Illustrationerna är också värda att lyftas, bakom dem står Anders Hortans.

TexT: Jennifer Hägen Foto: Lisbeth Bäck

Malax kommun delade ut kultur- och idrottsstipendier samband med fullmäktigemötet 14 november. I samma veva utsågs även Årets Företag.

IDROTTSSTIPENDIER 2022

Följande personer fick idrottsstipendium: Jenny Finnäs, orientering, Elizabeth Fogde, friidrott, Petter Herrgård, ishockey, Fotboll, juniorer, flickor 09.

KULTURSTIPENDIER 2022

Följande personer fick kulturstipendium: Matilda Hemming och Ahmed Hashim Abed.

ÅRETS FÖRETAG

Procons Oy Ab, hittas på Brinkens industriområde i Malax. Företaget fungerar som underleverantör åt industrin. Aktuella marknadssegment är i huvudsak gruvindustrin, bygg och interiör, cykelindustrin och växthusteknik. Företaget har en kundkrets som växer såväl i Finland som i övriga Norden. Ett skickligt företagarskap och modiga investeringar har möjliggjort att företaget växer kraftigt. Företaget har fördubblat sin omsättning från 2019 till 2021, och omsatte år 2021 4,8 miljoner euro. Procons Oy Ab sysselsätter 14 personer.

KustNytt skrev om Elizabeth Fogde i våras om hennes framtidsplaner inom friidrotten. Du kan läsa artikeln på lokalnytt.fi .

Foto: Joakim Snickars

Fotografen Ahmed Hashim Abed ser skönheten i naturen i och kring Malax. Läs om Ahmed och se smakprov på hans foton på lokalnytt.fi

Foto: Anna Sand

Matilda Hemming från Malax med kompisen Madelene ”Madde” Wik från Vasa sjöng låten Cool Down som blev en viral hit. De är frontfigurerna i musikvideon kring samma låt.

Malax fotbollsflickor har utmärkt sig med goda resultat under säsongen. Läs en intervju med laget från i somras på lokalnytt.fi. Foto: Privat

Foto: Wasa Teater Frank A Unger

Hjärtligheten var värmande och tårtan god vid Korsnäs bibliotek en kväll i november. Kvinnoförbundets lokalavdelning i Korsnäs firade sina 40 år den 9.11.2022.

Kaffefest för de 40 åren!

KVINNOFÖRBUNDETS

LOKALAVDELNING I

Korsnäs hade bjudit in till kaffefest för att fira sin fyrtioåriga verksamhet. Och precis på dagen 40 år var det sedan deras konstituerande möte hölls i Harrström skola den 9 november 1982.

Nuvarande ordförande Ann-Sofi Backgren hälsade välkommen och ville att det skulle bli en kväll där gästerna såg lite bakåt, lite nuläge och framtid. Hon hyllade de modiga kvinnorna i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet för att de trotsade stormarna och kämpade för kvinnors rätt i samhället, för sin rösträtt och för att få gå i skola. Bland annat.

– Vi talar om en tid när Finland inte ens var ett självständigt land, påminde hon.

Anna-Lena Kronqvist fick taltur och visade upp avdelningens dåvarande anmälan till föreningsregistret, som sjutton kvinnor hade undertecknat. På den tiden var det Häradsskrivaren i Korsholms Härad som stämplade ett sådant dokument.

Anna-Lena var nämligen med vid det grundande mötet. Hon var nyinflyttad i kommunen och såg en annons om att lokalavdelningen skulle bildas. Hon minns att hon fick skjuts av maken Guy till mötet och skjuts hem med Carita Norrgård från Molpe. Det var så hon blev bekant med Carita.

Lokalavdelningens allra första styrelse hade följande sammansättning: ordförande Vivian Båsk, viceordförande Carita Norrgård,

sekreterare Inga-Britt Mannfolk, kassör Inga-Lill Lundén samt ledamöterna Carola Juthback, Birgit Juthström, Gull-Britt Lillbäck, Darling Nyman och Lisen Östring.

Anna-Lena minns att avdelningen genast började fundera på hur man skulle få högre antal kvinnor med i kommunfullmäktige i Korsnäs och i valet två år senare skördade de frukt av sitt arbete då flera kvinnor än tidigare valdes in.

Anna-Lena var ordförande i många år, fram till 2016. Idag är det Ann-Sofi Backgren som är ordförande. Inom Svenska Kvinnoförbundet är Lovisa Östman ersättare i styrelsen. Till kvällens fest var också Ragni Prost inbjuden som talare. En betydelsefull kvinna. Tyvärr var hon förhindrad att delta.

Mycket sker på gräsrotsnivå

Kvinnorörelsen fick sin form i Finland på 1880-talet. Ungefär 100 år före lokalavdelningen i Korsnäs grundades. Och Finland var det första landet i Europa där kvinnor

FAKTA

1907 grundades Svenska Kvinnoförbundet i Finland 2509 medlemmar har förbundet i november 2022 907 av dem finns i Österbotten 29 är antalet lokalavdelningar totalt i Svenskfinland 11 av dem finns i Österbotten 1 av dem är lokalavdelningen i Korsnäs, som grundades 1982 1983 grundades lokalavdelningen i Malax, som samarbetar en del med Korsnäsavdelningen

fick rösträtt år 1906. Följande år, 1907 bildades Svenska kvinnoförbundet som förbund.

På plats i Korsnäs och Gratulerade var förbundets generalsekreterare Agneta Udd-Saarela. Också hon börjar med att nämna Carita Norrgård.

– Det är nostalgiskt att komma hit för det var här jag fick starten på engagemanget i Kvinnoförbundet. Jag var med i Carita Norrgårds stödgrupp när hon kandiderade i riksdagsvalet och hon inspirerade mig till att bli medlem i kvinnoförbundet.

Agneta redogjorde för Svenska Kvinnoförbundet av idag, delade

med sig av sifferuppgifter, målsättningar, aktuellt för närvarande och pratade kring målsättningar inför riksdagsvalet 2023. Det är på gräsrotsnivån, i lokalavdelningarna, som en stor del av kvinnoförbundets verksamhet sker.

Under programstunden bjöd Jasmine Urwäder på sång och pianomusik och innan det blev kaffe med rosa princesstårta från Malax Bageri tackade Ann-Sofi dem som ville komma och för uppvaktningarna. Härifrån tas nu avstamp för många år av verksamhet framåt.

Fler kvinnor i fullmäktige

TexT och foTo: Lisbeth Bäck

Ann-Sofi Backgren och Agneta Udd-Saarela, ton i ton med roll up:en i bakgrunden med texten: Framtiden är jämställd.

Först var det program och sedan flyttades borden så att alla var samlade kring kaffet. Marianne Nyqvist-Mannsén och Christina Båssar.

Ann-Sofi Backgren med sina avdelningssystrar från Malax, Carola Bengs-Lattunen och Ann-Caroline Björkholm.

Jasmine Urwäder bjöd på pianomusik. Anna-Lena Kronqvist var med när lokalavdelningen grundades.

Namn: Adress: Telefon: E-mejl: Fyll i korsordet, skicka in och delta i utlottningen av ett fint pris. Skicka in lösningen senast 25 januari 2023 till adressen KustNytt, Kungsgårdsvägen 37A, 65380 VASA

JULKRYSS

TUNGOMÅL I

BOENDE FÖR SPÅRLÄGGARE

KARLALFREDS FAVORIT

SLITNA ANVÄNDES FÖRR PÅ SVARTA TAVLAN

VILLERVALLA MÖRKA TIDEN

BROMSA HÄST FÖRUT MED GUDFRUKTAN NÄSTAN TANIG

MYCKET KOLERISKT

DET ÄR DE SOM UTÖVAR

KAN JU IFYLLANDET AV LOTTO KUPONGEN SÄGAS VARA EN BORTSKÄMDA

HAR RÅD OM MAT

LÅTIT ANNAN FÅ FUSKANDEN

FÖREBUD NÅGORLUNDA

IBLAND MED TON

HETER EN MAN SOM EN AMFORA GLYKOKEMISKT INDEX

JOSEF, SOVJETDIKTATOR

NATT OCH DAG GROVT GRUS

AREA OMGIVNINGEN UTTORKAD SJÖ REPELLERADE LÅTA SOM FINK

PÅ ARENABANA UNDERHÅLLER

LEDER BLEV RUNAN NILS-ERIK

LÄMNAR EFTER TRÖSKA DELMÅL

FÖRDELAR LAST

DE IRRELIGIÖSA

PÅSTÅS HA BRÄNT ROM

GRUMSANDE BEN?

DET ÄR ÖVRE GRÄNSEN

EN STILIG MITSUBISHI MODELL

TINTINS TANKSPRIDDE PROFESSOR

SKIVFORM BRUN, SÅNGERSKA SKYMNING ULYSSES S, PRESIDENT

MÖBEL FTG AKRONYM SYREKRÄVANDE

VILDFRUKT TUR PÅ GLACIÄR

MYTEN

DÅRSKAP UPPRORET

GEOLOG. TIDRYMD

SKEDE EN SÅN DEL KAN VARA POLITISK

BALTSTAD RESPITERNA FÖRR PÅ FINSKA BILAR

STRÅLAR

HADE LUTHER MÅNGA AV

GOTT PÅ GRILLKORV

BUMS MED SPÄND BLICK SPELARE

KONTINGENT

FÖR EN KUNGENS MAN VÄRMANDE VÄN ÄLDRE RYMDMÅTT BUSKE

ÄR BUSAR SOLDATÄMNE

ROADE KUNGLIGT KUBMATERIAL SKA SNÖIGA VÄGAR JULATTRIBUT

SJUKDOM FÖRR ? FÖRUTSE TJI

EGENARTADE

Konstruktion: Jan H. Eriksson

PEPPARKAKSCHEESECAKE

Martina Väglund i Malax gjorde den här som födelsedagstårta. Underbart god! I bottenskalet, gjort av smör och mixade pepparkakor kunde man eventuellt byta ut smöret mot något bredbarare alternativ av Oivariini. Det skulle ge en mjukare konsistens åt ”degen”. Tranbär kunde vara ett alternativ till lingonen om man vill testa sig fram.

PEPPARKAKSBOTTEN:

300 g pepparkakor 150 g smör

CHEESECAKEFYLLNING:

300 g vit choklad 600 g färskost

2 dl strösocker 2 dl vispgrädde

SALT KOLATOPPING:

1,5 dl strösocker 2 msk vatten 1,5 dl vispgrädde 25 g smör 0,5 tsk flingsalt

DEKORATION:

0,5 dl frysta lingon flingsalt

GÖR SÅ HÄR: BOTTEN:

• Mixa pepparkakorna i en matberedare eller för hand.

• Smält smöret i en kastrull och blanda ihop med kexsmulorna.

• Klä din form med bakplåtspapper och tryck ut kexmassan i botten på formen i ett jämnt lager.

• Ställ formen i kylskåpet medan du gör fyllningen.

FYLLNING:

• Grovhacka den vita chokladen och smält över ett vattenbad. Ställ åt sidan för att svalna.

• Ta fram två bunkar. I den ena vispar du upp grädden till mjuka toppar. I den andra

vispar du samman färskost och strösocker till en jämn och glansig smet.

• Tillsätt smält vit choklad till färskostsmeten och vispa lite till.

• Vänd ner vispgrädden i färskostsmeten tills du får en jämn smet.

• Bre ut fyllningen över botten i formen.

• Plasta in formen och låt den stå i frysen i minst 4 timmar.

• Ta ut cheesecaken ur frysen och ställ den i kylskåpet när det är dags att servera den.

KOLATOPPING:

• Blanda strösocker och vatten i en tjockbottnad kastrull. Låt koka till en gyllenbrun karamell på hög värme. Till-

sätt grädden och vispa ihop för hand med hjälp av en spiralvisp tills allt socker löst sig i grädden. Låt sedan smeten sjuda till en temperatur på 110°. Vispa i botten då och då.

• Ta bort kastrullen från värmen och tillsätt smör och salt.

• Häll upp kolan i en skål och låt svalna och tjockna i rumstemperatur innan du toppar din cheesecake med den tillsammans med frysta lingon och flingsalt.

God Jul och Gott Nytt År!

Tillönskas alla återförsäljare av KustNytt. Vi på Kustmedia framför ett stort tack för ett gott samarbete å våra egna och kundernas vägnar.

M Nybo´s, Töjby Norrnäs Närköp Sale, Kvevlax

K-Market Holms, Kvevlax S-Market Eepee, Närpes K-Supermarket Närpes K-Närbutik Martens, Närpes Sale Korsnäs

Sale Replot Bergö Ahl K-Market Sandström, Petalax S-Market Gerby S-Market Smedsby Korsholms HVC Café Dosetten, Smedsby Ostajan Onni, Smedsby K- Supermarket Piffi, Smedsby

Folkhälsan Retro Bazar, Smedsby ABC Stenhaga, Vasa Prisma Vasa Sale Rewell Center Akademiska Bokhandeln Gros S-Market Korsnäståget K-Supermarket Wasa ABC Kiitokaari, Runsor ST1 Fladan, Helsingby K-Market Sten´s, Sundom M-Market Solf

Grill & Café Solf S-Market Köpings Neste Pappadagis, Malax K-Market Stenco, Övermalax

Vi hjälper med marknadsföring och innehållsproduktion. Nära, lätt och flexibelt.

Recept fRån mykitchenstoRies se foto: Lisbeth Bäck

BÄSTA PRENUMERANT!

Tack om du meddelar oss ifall du byter adress då vi inte nås av uppgifter från ordinär flyttanmälan. Vi får inga uppgifter om att någon avlidit eller flyttat automatiskt. Adressförändringar måste meddelas direkt till oss, annars sänds tidningen som förr till den adress som vi har i vårt register.

Adressändringar kan göras på hemsidan: www.lokalnytt.fi via e-post: prenumeration@kustnytt.fi per telefon: 06 344 1814 Utgivningsdatum 2023

GISSA

VEM?

Här ser du en pixlad bild på en känd person.

Vem är personen på bilden? Skicka in din bästa gissning, bland alla rätta svar drar vi en vinnare som får två casinolotter på posten. Vi gratulerar Siv Söderlund i Vasa som vann utlottningen bland de som gissat rätt i förra tävlingen. Rätt svar: Carola Häggkvist

Skicka in kupongen senast 25 januari till KustNytt, Kungsgårdsvägen 37 A, 65380 Vasa eller mejla tavling@kustmedia.fi. Det går bra att kopiera kupongen om du inte vill klippa i tidningen.

Personen på bilden är:

Namn: Adress: Telefon: E-mejl:

JULEN PÅ BERGÖ DAGHEM

BERGÖ DAGHEM BESTÅR av två avdelningar, Måsen och Tärnan. På avdelningen Måsen finns i dagsläget fem barn, två som går i den två-åriga förskolan och tre som går i förskolan. Tärnans avdelning finns i den gamla daghemslokalen. Där huserar 12 barn i åldrarna ett till fyra. Det finns en hel del fördelar med det lilla daghemmet på Bergö.

– Daghemmet ligger mitt i centrum på Bergö, det gör att samarbetet mellan både skolan och äldreboendet är bra, säger Isa Granqvist, föreståndare.

Både Måsen och Tärnan har ett gott samarbete med lågstadieskolan, det gör att övergången från förskola till skola blir att lättare för barnen. Barnen känner igen lärarna och har vistats i skolan redan från liten ålder. Även med äldreboendet Fyrgården har man ett samarbete. Barnen åker bland annat till Fyrgården på Lucia och sjunger för de äldre.

– Daghemmet har nära till skog och vandringsleder. Det gör att barnen har större möjlighet att ta del av olika lärmiljöer, säger Granqvist.

VI FRÅGADE:

ALEX SUNDÉN SEX ÅR går på avdelningen Måsen.

1. Jag tycker om bokstäver och matte. Matte är kul, jag älskar matte!

2. Massa grejer, typ Minecraft så jag kan spela.

3. Pommes är gott.

EMIZA MOLANDER FEM ÅR går på avdelningen Måsen.

1. Leka med lego och ploppisar. 2. En klänning som är blå.

Revbensspjäll är godast.

På daghemmet är utomhusvistelsen en central del av verksamheten. Både barn och personal tycker om att vara utomhus och närmiljöerna utforskas så ofta som möjligt. Skogen nära daghemmet är en plats som kontinuerligt besöks.

– Det syns en tydlig skillnad i mognadsnivån på grovmotoriken från tidig ålder eftersom det satsas mycket på rörelseglädje och att utforska sin egen grovmotoriska kapacitet. Barnen på Bergö har

väldigt välutvecklad grovmotorik, säger Granqvist.

Barngrupperna på Bergö är heller inte fullsatta. Det gör att pedagogerna har mer tid och energi att lägga på varje enskilt barn.

– Det känns bra att vi hinner prata och se alla barn varje dag. Det är en skön känsla att veta att man lyssnat på allt de vill berätta, säger Pia Ekholm, lärare inom småbarnspedagogik.

– Risken för att barnens utveckling går i regression minskar när pedagogerna hinner med alla barn, säger Granqvist.

Det finns dock också några utmaningar när daghemmet är så litet. En utmaning är att alla barn ska hitta någon de tycker om att leka med.

– När vi har så små barngrupper som fem barn så kan det vara utmanande att hitta lekkamrater med samma intressen. Det är en mellanväg att hitta en lek som passar alla och att undvika att någon blir utfryst, säger Ekholm.

På ett större daghem är det lättare för barnen att leka med andra barn på samma mognadsnivå. Därför är det viktigt att pedagogerna är lyhörda och närvarande i leken.

En annan utmaning är att hitta personal när någon är sjuk. När daghemmet är så litet finns det heller inte så mycket spelrum med personalstyrkan. På Bergö daghem finns det enbart sju anställda, därför är det viktigt med ett gott samarbete och flexibilitet mellan avdelningarna.

OLIVA WEST TRE ÅR går på avdelningen Tärnan. 1. Gunga, leka i sandlådan och leka med Emil och Mona. 2. Pappa ska ha en potatis. 3. Bullor och fiskpinnar är bäst på dagis.

EMELINA MOLANDER TRE ÅR går på avdelningen Tärnan.

1. Leka med modellera och Olivia. 2. Bara choklad 3. Choklad, he äter jag hemma, inte på dagis.

En kylig dag strax innan lilla jul fick vi besöka Bergö daghem. Julen har flyttat in och daghemmet är pyntat.

TexT och foTo: Linnéa Strömfors