Profil Johnny Åkerholm

Finland behöver nytänkande

och större risktagningsförmåga

Med en nästan livslång erfarenhet av ekonomifrågor - som avdelningschef på Finlands Bank, understatssekreterare på finansministeriet, generalsekreterare för European Bank for Reconstruction and Development i London samt VD för Nordiska investeringsbanken - är det ingen överdrift att hävda att Johnny Åkerholm vet vad han talar om när han analyserar Finlands ekonomi och förutspår utvecklingen efter ett år med en pandemi.

Text: Anna Sand • Foto: Anna Sand

Pandemin har, precis som för alla andra, inverkat även på Johnny Åkerholms liv det senaste året. Sedan sin pensionering 2012 delar han normalt sin tillvaro mellan hemmet i huvudstaden, bostaden i Vasa och förtroendeuppdragen han har här samt sommarstugan i Petsmo skärgård i Korsholm.

Därtill – under normala förhållanden – regelbundet också gärna på resa. – Merparten av året som gått har vi tillbringat i

Österbotten av förekommen anledning, berättar

Åkerholm.

Han beskriver pandemin som ”en oväntad störning”. – Den har drabbat näringar som normalt är ganska okänsliga för störningar, vilket varit unikt i sig. Den viktigaste lärdomen är att vi aldrig kan kontrollera och planera allt och att vi måste ha en beredskap också för osannolikheter, både verksamhetsmässigt och ekonomiskt, menar Åkerholm. Men. De problem vi har i Finland och som är orsaken till de finansiella siffror som nu uppvisas, fanns redan innan och kan inte skyllas på någon pandemi.

Johnny Åkerholm, ursprungligen hemma från Korsholm, delar idag sin tid mellan Helsingfors, Vasa och sommarstugan i Petsmo. För framtiden och de strukturella problem Finland har idag lyfter han fram utbildning och forskning, innovatörer och entreprenörer med större privat risktagningsförmåga.

– Finlands problem är strukturella och beror i huvudsak på två faktorer: Dels har vi numera en mycket ofördelaktig befolkningsstruktur. Den sätter stort tryck på den offentliga sektorn och det är en utveckling som kommer att pågå länge ännu. Dels är vår produktivitetstillväxt alltför låg. Många länder har haft och har problem med detta, men frågan är om vi inte ligger i botten. Finland har helt klart misslyckats på detta plan, konstaterar Åkerholm.

Problemen kommer därmed också att kvarstå efter pandemin. – Vi kan definitivt förvänta oss en period med högre tillväxtsiffror efteråt, men risken är att dessa siffror misstolkas. En tillväxttopp som beror på att folk igen vill ut och resa och använda de pengar de sparat efter att ha suttit hemma i ett år, löser dessvärre inte landets strukturella problem, förklarar Åkerholm vidare.

– Vi har goda innovationer i Finland men är dåliga på att förvandla dem till säljbara produkter och tjänster. Höga förädlingsvärden är nyckeln till en högre produktivitet och vi måste därför få till stånd investeringar som skapar detta mervärde.

I Sverige har man enligt Åkerholm varit betydligt bättre på att fånga upp sina innovationer medan vi ofta valt att hålla fast vid det gamla. – I Finland har den offentliga sektorn valt att stöda skapandet av specifika arbetsplatser i stället för att stöda forskning och utveckling. Det är en farlig väg att gå då man handskas med skattebetalarnas pengar, menar Åkerholm. I Finland finns dessutom betydligt mindre riskkapital och betydligt färre rika människor än i vårt västra grannland, och vi har dessutom skapat ett system där det är möjligt att vara väldigt passiv – man behöver inte ens försöka lyckas.

Pandemin i sig kommer att leda till strukturella förändringar i samhället – digitaliseringstakten är ett exempel. Dessa förändringar innebär både hot och möjligheter. – Nu gäller det att vara den som kan ta vara på möjligheterna. Vi borde få till stånd ett snabbare och större nytänkande. Den som lyckas dra nytta av de förändringar som är på gång och som kommer att ske kommer att lyckas. Det gäller att tänka utanför boxen, menar Åkerholm.

– Satsningar i olika utvecklingsverksamhetslöningar vore viktiga, fortsätter han. Trenden är tydlig: Den rena industriproduktionens relativa betydelse går ner – i stället utvecklas allt fler tjänster utanför den direkta varuproduktionen. De traditionella produktionsindustrierna kommer i framtiden att fungera lika mycket som servicebolag.

Att fånga upp trender och tendenser är alltså A och O oavsett bransch. – Det gäller att vara ute i exakt rätt tid – är man för tidig kan det gå fel, likaså om man är för sent ute.

Åkerholm menar att detta även gäller transportbranschen. – Behovet av transporter kommer fortsättningsvis att öka i takt med levnadsstandarden. Transportformerna kommer dock högst sannolikt att genomgå förändringar – dels på grund av klimatproblematiken, dels till följd av förändringarna i efterfråge- och produktionsstrukturerna.

Trycket på att utveckla och i stigande grad utnyttja klimatvänliga transportformer ökar. Nya produkter och tjänster skapar nya transportbehov samtidigt som digitaliseringen eliminerar en del transporter. – Posten är ett typiskt exempel på förändrade strukturer; transporten av brev och tidningar minskar, medan e-handeln ökar transporten av paket.

Behovet av transporter kommer fortsättningsvis att öka i takt med levnadsstandarden. " Längden på tillväxttoppen beror enligt honom på hur man lyckas hålla inflationstrycket i styr. – Idag tror många att vi efter så lång tid utan en inflation är immuna mot dem, vilket är fel. Stormakternas politik har varit mycket expansiv och kan beskrivas som rena krigsekonomin, vilket skapar ett inflationstryck inom olika sektorer. Inflation med därtill hörande högre räntor skulle innebära stora problem för alla som är skuldsatta – såväl stater, företag och hushåll. Jag hoppas att det här scenariot inte kommer att förverkligas, tillägger Åkerholm.

Hur ska vi då åtgärda de strukturella problem vi har? Vad är lösningen? – Tyvärr finns det ingen magisk knapp att trycka på, ler Åkerholm. En viktig punkt vore ändå att befrämja inflyttningen av kompetens och expertis, samtidigt som vi också borde måste få stopp på vår egen ”hjärnflykt”. – Det är ingen lätt sak – språket är svårt, lönerna låga, skatterna höga och många har en felaktig och dyster bild av vårt land och vårt klimat. Det är inte omöjligt, men åtgärder krävs för att det ska lyckas, anser han.

Vår stora akilleshäl är ändå produktiviteten, som stiger för långsamt för att finansiera en nordisk välfärdsstat.