GUNNAR JARRING
Svensk-turkiska kulturmöten
År 1764 utkom det i Lund en skrift med titeln »Bref till Cancellie Rådet och Riddaren, Herr Joh. Ihre om Swenska och Turkiska Språkens likhet». Det var en liten bok, tryckt hos Carl Gustav Berling. Författare var lundaprofessorn Sven Lagerbring, som i de gamla isländska sagorna - främst i Hervarar-sagan - hade funnit belägg för att Oden kom från turkarnas land eller för att använda Lagerbrings egna ord: »Odin war Förman för en stor swärm af folk, bestående af Tirkiar och Asiemän». Efter en lång och vidlyftig utflykt i den tidens lärda litteratur kommer Lagerbring till följande slutsats: »Blir det nu, som tilförne är anmärkt, en afgiord sak, at Oden och hans swärm warit Turkar: måste nödwändigt någon likhet finnas i de ord, som i dagliget tal förekomma» . Med stor fantasi radar Lagerbring upp ett hundratal turkiska ord som han anser kan återfinnas i svenskan - de flesta är arabiska eller persiska, inte turkiska. Men de tre turkiska ord som finns i svenskan: kalabalik, kiosk och (kål-)dolma saknas hos Lagerbring. De kom in i vårt språk med de hemvändande svenska krigarna som följt Karl XII i hans landsflykt i Turkiet åren 1709-1714. Den långa tiden i Bender och senare i Adrianopel medförde ett svenskt intresse för Turkiet och dess kultur som ger utslag under hela 1700-talet. Åren i Turkiet använde Karl XII, utöver militär-politiska intriger, till att låta utforska den turkiska Orienten. Cornelius Loos sändes i väg att avrita 'monumenter' i det Heliga landet, som då var en turkisk provins. Mest berömda är hans avritningar av Palmyra. Större delen ·av Loos teckningar förstördes under kalabaliken i Bender. De återstående förvaras i Nationalmuseum. Eneman och Benzelius, för att ta några andra namn, har givit oss mycken kunskap om det dåtida turkiska imperiet, dess olika folk, religion och kultur.
202
