MIRAKLERNAS HUS Jan Mark

JAN MARK

Miraklernas hus

Glimtar från rum som en gång fanns men inte finns mera ...

Det var en gång för mycket länge sedan en man. Han ägde en oskattbar ring. I ringen fanns en sällsam kraft: den som bar den älskades av både Gud och människor. Mannen ville att den han älskade mest av sina barn skulle få ringen efter honom.

Och han tog löfte av det barnet, att denne i sin tur skulle låta sitt mest älskade barn få ringen efter honom. Så gick ringen i arv i släktled efter släktled.

Så hände sig en dag att en far hade tre söner som han älskade lika mycket. De var alla tre goda söner. Han kunde inte gör någon skillnad på dem. I tur och ordning lovade han dem därför alla tre att de skulle få den förunderliga ringen.

En dag kände han Döden nalkas. Vad skulle han ta sig till? Efter mycken vånda kom han på råd. I största hemlighet skickade han efter stans skickligaste guldsmed och bad honom att göra två nya ringar likadana som den gamla. Ja de var så lika att det var helt omöjligt att skilja dem Inte ens fadern kunde säga vilken av ringarna som var den ursprungliga. Så kom då Dödens änglar för att hämta den gamle. När han låg där på sitt yttersta, kallade han sina söner till sig en och en.

Varje son fick en ring och den gamles välsignelse.

Efter faderns död upptäckte sönerna att de hade fått varsin ring och alla var på pricken Ett fruktansvärt gräl utbröt. Alla menade de sig äga den äkta

Till slut gick de till en vis domare. Han frågade: Vem av er äger ringens kraft? Vem av er älskar de båda andra mer än sig själv?

De tre bröderna blev tysta. De skämdes. Då sa den vise domaren: Ni har blivit lurade alla tre. _Ingen av er har den äkta ringen. Er far gjorde sig av med den när han lät göra de tre

I. Borgarhuset och tv Berlingska huset eller »Habitatio pastoris» som det från början kallades. Där fanns de religionshistoriska samlingarna inrymda. I förgrunden bysten av Karl XII. Tiden för första världskriget. Foto: A W Rahmn.

andra ringarna.Han ville inte att någon av er skulle bli favoriserad framför de

Nu vill jag ge er ett råd: Var och en av er ska betrakta just sin ring som den äkta och på så sätt tävla om att uppenbara ringens kraft.

Ni ska vara ödmjuka, tålmodiga och vidsynta. När stenens kraft en gång visar sig på era barnbarns barn kom då Då sitter här en man som är visare än jag. Han må avgöra tvisten.

Denna historia berättades en gång av en spansk jude som svar på den arabiske furstens fråga om vilken av de tre stora religionerna som var den främsta: islam, judendom, kristendom. Legenden speglar också ett synsätt som började växa fram redan på 1 700-

talet: övertygelsen om att det finns något som i grunden binder alla religioner samman. För att förstå vad det är måste man jämföra dem.

Grundaren av Kulturen i Lund - Georg Karlin - försökte med ting visa något så svårfångat som människans förhållande till gudar och makter i olika kulturer. Han ville pröva teorin att det finns ett kitt mellan alla kulturer och alla religioner. Den som ger sig in på något sådant måste verkligen vara dödsföraktande!

Man får lust att travestera cirkusdirektören: Mina damer och herrar! Får jag be om största möjliga tystnad! Vi ska strax se hur museidirekt? ren Georg Karlin balanserar på slak lina ... utan skyddsnät!

Året är 1918. Ute i världen rasar första världskriget. Människor och allt som skapats av vackra byggnader och ting förstörs.

I Lund bygger Karlin ett museum som hyllar gångna generationers ödmjukhet inför de ofattbara krafterna i Skapelsen.

Låt oss mötas på den öppna torgplatsen i Kulturens stadsmiljö sommaren 1918. Ser ni vad det är för en byst därinne bland de låga, formklippta buxbomshäckarna: En av den religiösa toleransens symboler, kung Karl XW Han umgicks både med muslimske turkar, katolske polacker och judar!

Nu häver den rödhårige intendent Karlin upp sin stämma. Han pekar mot en gavel, som skjuter fram vid det ståtliga borgarhuset i korsvirke: "Habitatio Pastoris!" - säger han - "den gamla prostabostaden till S:t Nicolas kyrka. Där i denna femtonhundratalsbyggnad på medeltida grund har jag inrymt mina religionshistoriska samlingar!"

Var skulle de religionshistoriska samlingarna vara, om inte i en medeltida kyrkoanknuten byggnad! Det gör liksom hela det vanskliga företaget litet säkrare! Kanske kan de gamla byggnadernas skyddande krafter hjälpa intendenten Karlin i hans himlastormande ambitioner. Faktum är att det har redan hörts invändningar mot att med förnuftet närma sig de outrannsakliga tingen! Fast den lärde bonnapågen Martin P:son Nilsson i Lund talade om den skenbara motsättningen mellan förnuftet och mystiken redan för tio år se'n - det händelserika året 1908!! Det var då iallafall som Martin P:son

2. Interiör från Berlingska huset. Bottenvåningen med de religionshistoriska samlingarna. T v syns intendenten Karlin. Tiden för första världskriget. Foto: A W Rahmn.

Nilsson svarade på den sortens kritik mot religionshistoria: "Även affekt och mystik ha sin ratio ... Jag kan icke inse, att det är bättre vetenskap att ständigt åberopa Makten, Det Heliga, Den Religiösa Upplevelsen än att försöka spåra och fatta de vägar, som dessa följa." Så sa han, Martin P:son

En mörk och tung gammal kyrkport leder in till samlingarna. "Stopp" ropar intendent Karlin. "Den här porten är minnsann inte vilken port som helst. Se på beslagen som formligen tynger ner

Vart och ett av beslagen sägs vara ett offer för att blidka de högre krafterna när pigorna i byn hade haft ihop det med olika karlar."

Så släpper han in oss och höjer upp sin röst:

"All naturlig religion leder sitt ursprung ur känslan av egen begräns·ning och därav avhängighet av makter, som ingripa i mänskans liv oberoende av hennes vilja.

De ännu outforskade och och på den grund till hela sitt väsen hemlighetsfulla och mystiska naturkrafterna: solen, åskan, elden, stormen äro sådana personifierade makter på gott och ont, som det gäller att blidka genom böner och offer eller bekämpa genom besvärjelser dvs genom att alliera sig med andra starkare makter. Med naturkraftens personifiering sammanhänger också att människan skapar sin gud efter sitt beläte - större, starkare, bättre och skönare än hon själv ifall han tillhör de goda makterna, eller om han tillhör demonernas värld, visserligen även då starkare men därjämte ondskefullare, grymmare och därför även mer fördärvbringande än någon människa."

Vi står i en riktig Längs väggarna löper läktare. På läktarna finns de icke-kristna religionerna. Rummet är fullt av religiösa föremål: krucifix, altare, helgonbilder, mässkrudar, kyrkliga baldakiner. Intendenten försäkrar oss att han inte velat röva heliga ting ur kyrkor och tempel. Allt som finns här har hotats av förstörelse eller för länge sedan ryckts ur sitt organiska sammanhang.

Kyrkor och tempel bör egentligen själva bevara sina gamla minnessaker menar Karlin.

I den nedre salen ser vi framförallt föremål som berör den kristna föreställningsvärlden. Men det finns också föremål som har med gammal ickekristen folktro att göra.

Precis vid trappan upp till avdelningen för främmande religioner ber Karlin oss titta på ett julträd: titta på fågeln i trädets topp och de fyra hästarna vid trädets Tror ni att det där är ren och skär dekoration? Jag tror att de här symbolerna skvallrar om julgranens ursprung: världsträdet som vi här i Norden kallar Y ggdrasil.

De fyra hästarna är solens hästar och tuppen är den mångomtalade Gyllenkamme vars galande hörs i hela världen.

Så fortsätter vi upp på läktarna. Vi passerar de ceylonesiska dansmaskerna. Dem bar man under ceremonier när man ville driva ut sjukdomsdemonerna. Men en av maskerna är målad med något som ser ut som Så kommer vi fram till föremål, som

3. Berlingska huset hade från början inte en andra våning utan en läktare. Här är det, som det står på hylletiketten, avdelningen for BRAMAISM, BUDDAISM, TAOISM, KONFUCIANISM, SHINTOISM. Foto:A W Rahmn.

har att göra med egyptisk kult. Nu börjar Karlin att tala om livet och döden. Han talar om hur vi sett sömnen som en bild av döden och hur vi liksom ur sömnen också ska vakna upp ur dödens sömn. Runt mumien här ser ni några små figurer av trä och stengods. De är den dödes följeslagare och tjänare i det kommande livet. Samma vilja att hjälpa den döde i livet på andra sidan stöter vi på i många folkliga kulturer över hela världen. Det var bara lite mer än l 00 år sedan man stoppade ner en brännvinsflaska i den ryske, skånske eller småländske bondens grav.

På den högra läktaren samsas islamitiska kultföremål med israelitiska. I dessa båda religioner respekterar man bildforbudet som finns i Moseböckerna. I stället växer det fram en magi runt ordet och bokstäverna. Det finns en gammal judisk historia om hur bokstäverna en gång i tidernas begynnelse steg ner ur Livets Krona. Varje bokstav ville argumentera for sin rätt att vara den bokstav genom vilken världen skapas. Bokstaven blir både ett magiskt skydd och en prydnad.

Både inom Islam och Judendom spelar bokstaven en viktig symbolisk roll. Istället för bilder smyckar man med de härligaste bokstavsornament.

Finns inte något som påminner om den här bokstavsmagin bland föremålen som handlar om nordisk folktro? Himlabrevet, som Lasse Jönsson i Lökaröd köpte mot sex riksdaler. Det är ett magiskt brev med magiska ord. Det skyddar mot eld och vatten. Såväl i Orienten som i Norden använder man bokstaven som besvärjelse.

Åter låter vi Martin P:son Nilsson komma till orda: "Ord och handling är för många folk nästan samma sak. Så förenas ordet och människans önskan om att något ska bli verklighet med magiska band. De rätta orden får en omedelbart tvingande kraft. De till synes meningslösa ramsorna i sena grekiska trollpapyri, trollformulär från alla länder ända till vår folkvidskepelses abrakadabra och bakvända Fader Vår, alla vill de göra världen, andarna, ja gudarna och deras krafter till redskap för mänskliga behov. Den som känner det rätta ordet har makt över himmel och jord, för honom öppnar sig dödsrikets portar."

Innan vi lämnar det rum som en gång fanns låter vi en av de män, Troels-Lund, vars tankar påverkat Karlin sammanfatta:

"Att granska Guds uppenbarelse i den oändliga världen kan inte föra oss längre nu än förr, endast till en möjlig tro på utvecklingen. Vänder vi oss då till Guds uppenbarelse i oss själva, upplever vi en missräkning. Ty det visar sig snart, att allt vad människan trott sig veta om Gud, blott är en avspegling av henne själv. Var och en har endast den Gud, han förmår uppfatta. Därför är vårt gudsbegrepp olika i skilda åldrar och under skilda yttre omständigheter. Alla dessa religioner, som vi här ha betraktat, är ingenting annat än verkningar av skilda naturintryck på skilda människosjälar. Här har Persiens klimat, där Nilen, där Jotunheimens klipptyngd, där Indiens brännande hetta format Gudsbegreppet."

Källor

Eriksson, G., Kulturens samling av konst & bilder. Kulturen 1988. Fehrman, M., Bönekvarnar från Tibet. Kulturen 1961 . Fehrman, M., Mosaiska kultförmå!. Kulturen 1966 Karlin, G. J:son, Kulturhistoriska museet i Lund. En handbok för besök och självstudium. 1918. Landberg, A., Apropå en fästegåva ... Kulturen 1993 P:n Nilsson, M., Primitiv Religion. 1934. Martin P:n Nilssons bok baserar sig på föreläsningar han höll dels på sommarkurserna i Lund 1908, dels i Malmö föreläsningsförening samma år. Troels-Lund,T. F., Dagligt liv i Norden på 1500-talet. Livsbelysning. Del

XIII. 1941.