GUNILLA ERIKSSON
Kosmopolitiskt - konstindustriellt Keramiksamlingen och världskulturen
En av våra styrelseledamöter berättade häromåret att hon ofta undrat, när hon tidigare i livet med sina barn gått bland stugorna och getterna på Kulturen, varför det också fanns t ex en stor silversamling och en internationell keramiksamling på museet. Det hade ju inte mycket med sydsvensk folkkultur att göra. Frågan kan bemötas på (minst) två sätt. Jovisst~ Silvret spelade en stor roll i sydsvenska hem, både i staden och på landet; om tillgångar fanns utöver det som var bundet i gård och mark placerades de ofta just i silver. 1 Och i sydsvenska hem fanns vid 1800-talets slut, då insamlingsarbetet för Kulturen började, både holländsk fajans, tyskt stengods, engelskt flintgods och kinesiskt porslin. Det är handelsvaror som under olika perioder haft en marknad också i Sydsverige, och ibland kunnat bevaras i flera generationer. 2 Men man kan också svara att det redan från Kulturens första år fanns andra motiv för samlandet än att i framtiden kunna teckna en levande bild av folkets liv »sådant det rört sig och ännu rör sig i södra Sveriges landskap». Det fanns en annan huvudströmning i tiden som Kulturen anslöt sig till, med rötter i den diskussion som uppstod kring den första världsutställningen i London 1851 , och som runt om i Europa ledde fram till bildandet av skådesamlingar och utbildningsanstalter i museal regi. 3 I denna rörelse fanns det två olika drivkrafter. Den ena var viljan att av nationalekonomiska skäl skapa en konkurrenskraftig nyproduktion. Här var kulturpolitikern Henry Cole och arkitekten Gottfried Semper huvudgestalter, båda engagerade i den första världsutställningens uppbyggnad och i det arbete som följde. Den andra var drömmen om ett bättre samhälle, där konsten är ett uttryck för människans arbetsglädje, och vardagsting av kvalitet tillhör ett slags
123
