CLAES WAHLÖÖ
Samuraien från Vanadis Apropå Kulturens japanska vapen
Många är de Kulturenbesökare som bär med sig det skräckblandade barndomsminnet från mötet med den japanske krigaren med det vredgade anletet. Plötsligt, bakom ett hörn, fanns (och finns~) han där beredd att kasta sig över en. Att han kom fjärranifrån och från en farlig värld var ju alldeles klart. Och att intrycket blev outplånligt, lika klart. Inte är det en slump att Darth Vader i »Stjärnornas krig» uppträder i en rustning som tydligt har lånat drag från den japanska samuraiens stridsmundering. Och vad är lasersvärden i samma film om inte uppgraderade varianter av de mytifierade japanska svärden (för all del kombinerade med excaliburlegenden)? Det är avslöjande att i föreställningarna om en framtida hightechvärld möta det förgångnas fascination inför andra okända världar. Man griper efter minnen och myter som fortfarande har aktualitet. Referensramarna är för all del av naturliga skäl ytterst jordbundna i sciencefictionlitteraturen, den modärna genre som tillgodoser mångas behov av exotism i de enda återstående terrae incognitae - framtiden och universum. Barnets oförmedlade upplevelse av det främmande, exotiska och skrämmande präglade en gång också de flesta europeers uppfattning om vad den outforskade världen kunde dölja för monstrositeter. Det tog ett par århundraden av upptäcktsresor innan man fått en någorlunda fast föreställning om hemmaplaneten. Men, långt borta vid den mentala synranden låg ett hemlighetsfullt och otillgängligt land som envetet värjde sig mot kolonialismen. Landet var Japan eller mer korrekt Nippon=Den uppgående solens rike. Det blev det sista högutvecklade riket som en alltmer irriterad kristen krämarkultur till slut tvingade sig på med vapeninakt. Men fascinationen inför det okända, exotismen, fanns där också - liksom
114