BRITIA HAMMAR
Kimono, kariginu och hangire Två japanska dräkter
I Bukowskis katalog hösten 1924 har Georg Karlin ringat in nr 607 »Mandarinrock i vitt siden, broderat i drakar mm i vitt» och skrivit billigt i kanten. Rocken kostade 155 kronor och Karlin införlivade den med samlingarna som ett prov på kinesisk dräkt. I samband med en utställning av japanska dräkter på 1960-talet omattribuerades mandarinrocken och ställdes ut som en kvinnodräkt från Japan, möjligen använd som bruddräkt. Rocken är skuren som en kimono med en liten öppning för händerna och har ett dubbelt motveck i mittsömmen bak. Materialet är vitt tuskaftssiden broderat med tretåiga drakar och moln i företrädesvis vitt, tvåtrådigt, tvinnat silke med enstaka inslag av mycket svagt röda partier. Rocken har foder av vitt japonsiden och är vadderad med bomull i nederkanten, de dubbla slagen och runt ärmöppningarna. Tygets vådbredd är ca 67,5 cm. Kimonon verkar vara gjord årtiondena runt sekelskiftet. Kimono är idag den gängse benämningen på det T-formade plagg, som i västerlandet kommit att betraktas som Japans »folkdräkt». Före 1850 kallades det kosode, vilket betyder liten ärm och syftar på de smala öppningar för handen, som blev kvar, då de vida ärmarna sytts ihop i höjd med axeln för att bilda en ficka. Traditionell japansk dräkt är enkel och praktisk, skuren så att inget tyg går till spillo och ihopsydd av hela stycken, som låter mönster och färg komma till sin rätt i det färdiga plagget. Kimono bärs av både kvinnor och män. Snittmässigt föreligger inga skiljaktigheter mellan könen, men väl i val av färg, mönster och tyg. Dräkten markerade samhällstillhörighet och status och stor vikt lades vid konstnärlig kvalitet och tekniskt utförande. Brudens vita sidenkimono kallas shiromuki, av orden shiro som
108
