Rapport: Man och makt

Innehållsförteckning Förord…………………………………………………… 2 Makt… …………………………………………………… 3 Maktmönster… ……………………………………… 4 Makt i politiken … ………………………………………

Riksdagspartier och kvinnoförbund…………………

Nomineringsprocessen… ……………………………

Personval och kön… …………………………………

Makt och kön på kommunnivå… …………………

Makt och kön på landstingsnivå… …………………

Den jämställda representationen i riksdagen… ……

6 6 6 7 8 9 9

Makt i näringslivet… …………………………………… 11 Den låga kvinnorepresentationen i näringslivet…… 13 Makt i offentlig förvaltning……………………………… 15 Makt i organisationer… ………………………………… 18 Makt inom kultur, akademi och media………………… 19 Varför finns det så få kvinnor på toppen?……………… 21 Är jämställd makt en tidsfråga?… ……………………… 22 Åtgärdsförslag… ………………………………………… 23

SERIE: RAPPORTER 2010 NR 14

1

2

Förord Varför finns det så få kvinnor på maktpositioner i samhällstoppen? Tre fjärdedelar av de så kallade toppjobben innehas i dag av män. Skillnaderna är dock stora mellan olika samhällsområden. I näringslivet finns det bara 5 procent kvinnliga toppchefer medan könsfördelningen på inflytelserika poster i politiken, i stort sett, är jämställd.1 Vad krävs egentligen för att nå en maktposition och vad är orsaken till skillnaden mellan riksdagens jämställdhetssuccé och näringslivets ojämna könsstruktur? Vad måste förändras om vi vill förverkliga målet om att kvinnor ska inneha lika mycket makt som män i samhället?

Kristdemokratiska Kvinnoförbundet strävar efter att rekrytera kvinnor och öka kvinnorepresentationen inom vårt eget parti och inom politiken som helhet, men också i övriga samhället. Strävan efter jämn könsfördelning på maktpositioner är grunden för demokrati såväl som för ett jämställdhetspolitiskt arbete. I den här rapporten presenteras och diskuteras könsfördelning och maktpositioner i det svenska samhället.

Rapporten syftar främst till att beskriva dagens situation, med aktuell statistik, men mynnar också ut i ett antal politiska förslag och önskvärda jämställdhetsåtgärder.

Den här rapporten uppmärksammar inte andra sociala kategorier såsom etnisk bakgrund, ålder, funktionsnedsättning osv. Diskussioner om en ökad mångfald är central och pågår. I denna rapport har vi dock valt att sätta tydligt fokus på frågan om makt utifrån ett könsperspektiv.

Förhoppningen är att denna rapport ska bidra till kristdemokratisk politikutveckling, såväl som till den allmänna politiska samhällsdebatten.

Stockholm, juni 2010 Maria Fälth

Förbundsordförande Kristdemokratiska Kvinnoförbundet

Ellen Larsson

Politisk sekreterare Kristdemokratiska Kvinnoförbundet

1 Marilyn J Davidsson & Ronald J Burke, Women in Management Worldwide, 2004.

3

Makt Jämställdhet är att båda könen får makt över sina liv, makt att forma sitt liv utifrån sina egna önskemål.

Kristdemokraternas principprogram

Det finns naturligtvis olika former av makt. Ofta mäts makt i beslutsmakt. Då ligger fokus på de kvinnor och män som demokratiskt har valts till maktpositioner och utifrån dessa positioner har fått förtroendet och möjligheten att fatta beslut åt andra. Utöver denna makt talas det ofta om dagordningsmakt. Vem har makten att sätta agendan för vad som ska beslutas? En tredje maktfaktor som bör nämnas är makten över samtalsordningen, den så kallade diskursiva makten. Vem har möjlighet att påverka och styra den offentliga debatten? Media är en viktig maktfaktor att räkna med när det gäller den diskursiva makten.

Varför är det viktigt att kvinnor och män har lika stora möjligheter och tillgång till makt? En anledning är beslutens kvalitet. Både kvinnors och mäns erfarenheter behövs som underlag när beslut fattas. Att lämna halva befolkningen utanför beslutsfattandet innebär att mycket kompetens går till spillo. Besluten som fattas får dessutom större legitimitet när de är bättre förankrade och representativa. I slutänden är att det också en fråga om människovärde. Varför ska man ges olika förutsättningar till bestämmande beroende på om man är kvinna eller man?

4

A IG TL M SA

sk en

rk Ky

ap

an Ve t

r Sv

Ku

ltu

r ie sm as

M

O

rg a

ni

rv

sa

al

tio

tn

ed

in

ne

r

g

ik lit Po

Fö

N

är

in

gs

liv

Andel kvinnor på toppositioner 1989 och 2001

Källa: Anita Göransson, Kön, makt och statistik, SOU 2007:108.

Diagrammet ovan visar att utvecklingen har gått framåt när det gäller kvinnors representation på maktpositioner i det svenska samhället. Efter 2001 har utvecklingen fortsatt i samma positiva riktning. En fjärdedel av de högsta makthavarna i dag är kvinnor. I rikspolitiken innehas nästan hälften av de centrala maktpositionerna av kvinnor. På toppositionerna i näringslivet är det däremot fortfarande en mycket liten andel kvinnor.2

Maktmönster En forskningsgrupp, sammansatt av Nordiska ministerrådet, presenterade nyligen en forskningsrapport kring kvinnors och mäns makt i samhället.3 Resultaten visade bland annat att jämställdhet förekommer i större utsträckning på de synligaste och mest granskade maktpositionerna i Sverige. På andra områden där jämställdhet eftersträvas, men där det inte finns någon granskningsfunktion, är kvinnors representation på maktpositioner lägre. När det gäller sådana positioner innehas endast en tredjedel av kvinnor. När det gäller lokala och regionala maktpositioner 2 SOU 2007:108.

3 Kön och makt är ett tematiskt tyngdpunktsområde i Nordiska ministerrådets jämställdhetssamarbete 2006-2010. På uppdrag av jämställdhetsministrarna har NIKK, Nordiskt institut för kunskap om kön, genomfört ett ettårigt forskningsprojekt om kön och makt i Norden. Se Kirsti Niskanen & Anita Nyberg (red.), Kön och makt i Norden, TemaNord 2009:569.

5

är mansdominansen massiv. Detta gäller också för akademier och storföretag med kollegial rekrytering och låg omsättning på ledamöter, samt inom kultur och press.

Forskning har kartlagt att kvinnor och män innehar olika slags makt och chefspositioner. Bland annat har det konstaterats att kvinnor generellt sett är chefer i mindre företag och organisationer, ofta inom vård, omsorg och skola. Män dominerar på chefspositioner inom större verksamheter, exempelvis inom byggnad, tillverkning, IT, affärsverksamhet och finanssektor. När man studerar företagsledningars sammansättning så kan det konstateras att män ofta är vd och ordförande och att kvinnor är ledamöter. 4 En jämställd representation finns främst i politiken och på offentligstyrda positioner på statliga företag, public-servicemedier och statliga forskningsråd. Män innehar oftare än kvinnor maktpositioner inom näringslivet och på ekonomiska positioner. Män besitter också ofta tillsatta nyckelpositioner som bestämmer viktiga symbolvärden, såsom i Nobelkommittéerna, Svenska Akademien, kommersiella medier och privata forskningsstiftelser.5 Sammanfattningsvis kan det konstateras att kvinnor ofta är valda till maktpositioner och att kvinnor ofta får möjlighet att besluta om offentliga resurser. Män, i sin tur, är oftare utsedda, av högre chefer eller av varandra, och bestämmer över privata resurser och symboliska värden.

4 Kirsti Niskanen & Anita Nyberg (red.), Kön och makt i Norden, TemaNord 2009:569.

5 Ibid.

6

Makt i politiken Så länge svensk politik är mansdominerad så behövs det kvinnliga nätverk.

Maria Fälth, Förbundsordförande i Kristdemokratiska Kvinnoförbundet

Sverige brukar omtalas som ett av världens mest jämställda länder och kvinnors höga representation i politiken brukar lyftas fram som ett exempel på detta. I riksdagen är andelen kvinnor i dag 47 procent. Faktum är att rikspolitiken är det mest jämställda området när det gäller ledande positioner i Sverige. Även regering är sammansatt av ungefär lika många kvinnor som män. Detsamma gäller EU-representationen. Samtidigt visar statistiken att den politiska kvinnorepresentationen är sämre på lokal nivå än på riksnivå. De politiska maktpositionerna på kommunal nivå innehas oftast av män medan de mest synliga maktpositionerna på central nivå är jämställd.6

Riksdagspartier och kvinnoförbund Riksdagspartiernas kvinnoförbund har länge drivit frågan om ökad kvinnorepresentation på partiernas listor. Detta har varit en bidragande faktor till att Sverige har fått en allt bättre politisk kvinnorepresentation.7 En annan faktor är att attityder till kvinnors politiska deltagande har förändrats. Synen på kvinnor som politiker har gått från att vara kopplad till hem och omvårdnad till att en jämnare könsfördelning utgör en demokratisk rättighet. Trots detta vittnar kvinnor alltjämt om ojämlika möjligheter att påverka och delta i politik. 8

Nomineringsprocessen Nomineringsprocessen är central när det gäller kvinnors representation i politiska sammanhang. Partiernas nomineringskommittéer gallrar och rangordnar kandidaterna inför valen. I detta arbete kan normer och föreställningar om kvinnligt och manligt avgöra vem som betraktas som lämplig för olika uppdrag.9 Forskare tycks vara eniga om att nomineringsprocessen är avgörande 6 Anita Göransson, Kön, makt och statistik, 2007:17.

7 Drude Dahlerup & Brita Gulli, Kvindeorganisationerne i Norden: afmagdt eller modmagdt, 1983.

8 Lenita Freidenvall, Vägen till varannan damernas : Om kvinnorepresentation, kvotering och kandidaturval i svensk politik 1970-2002, 2006.

9 För en utförlig diskussion om partiernas nomineringsprocesser, se Lenita Freidenvalls avhandling: Vägen till varannan damernas: Om kvinnorepresentation, kvotering och kandidaturval i svensk politik 1970-2002, 2006.

7

för kvinnorepresentationen och i dag har flera partier infört partikvotering där vallistorna varvas mellan kvinnor och män. Trots detta finns det en numerär skillnad mellan kvinnliga och manliga kandidater som innebär att fler män blir nominerade och invalda på politiska uppdrag. 10 Det kan vara intressant att studera politiska partiers interna ledning och innersta kärna utifrån ett makt- och jämställdhetsperspektiv, eftersom många viktiga beslut tas av de personer som befinner sig på centrala positioner. Från 2002 har alla riksdagspartierna haft jämlik representation i partistyrelserna, med undantag av Kristdemokraterna som 2006 hade en majoritet (64,3 procent) kvinnor i styrelsen.11

Personval och kön 1998 infördes personval i Sverige och det blev då möjligt att kryssa en kandidat på valsedeln och på så vis flytta upp kandidaten på listan. 8 procent av ett partis väljare i aktuell valkrets måste sätta kryss för en viss kandidat för att hon eller han ska hamna högst upp på listan. När det gäller val till kommun och landsting krävs det 5 procent av väljarnas röster för att flyttas upp på listan. Införandet av personvalssystem kan sägas ha gynnat manliga kandidater eftersom de har fått fler personröster än kvinnliga kandidater. 62 procent av personvalsrösterna i valet 1998 tillföll män. I riksdagsvalet 2002 fick män 57 procent av personvalsrösterna och i riksdagsvalet 2006 var siffran 58 procent. 12 Tabell: Personval och kön, 2006 (%) Val

Nominerade Nominerade Personröster totalt toppkandidater

PersonPersonvalda, valda totalt ej valbar plats

Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män Riksdag 44,7

55,3 46,6

53,4 42,0

58,0 40,4

59,6 50

50

Landsting 45,9

54,1 44,7

55,3 48, 3

51,7 46,5

53,5 53,5

46,7

Kommun 41,1

58,9 30,9

69,1 39,3

60,7 30,6

69,4 23,3

76,7

Källa: Peder Nielssen, Ett decennium med personval, SOU 2007:68.

10 Lenita Freidenvall, Vägen till varannan damernas: Om kvinnorepresentation, kvotering och kandidaturval i svensk politik 1970-2002, 2006.

11 Kirsti Niskanen & Anita Nyberg (red.), Kön och makt i Norden – Del 1 Landsrapporter, S.254, Nordiska ministerrådet, 2009.

12 För att studera personvalseffekterna för varje enskilt parti, se Lenita Freidenvall, Regeringsformen ur ett könsperspektiv – en övergripande genomgång. Grundlagsutredningens rapport IV, SOU 2007: 67, s 72ff. För en diskussion om kön och personval, se Lena Wägnerud, Kvinnorepresentation: Makt och möjligheter i Sveriges riksdag, 1999, s. 301ff.

8

Kvinnliga kandidater har svårare än manliga kandidater att få förtroendet att tillhöra den absoluta toppen på kommunal nivå. 39,3 procent av personröster lades på kvinnliga kandidater medan manliga kandidater fick 60, 7 procent i kommunvalet 2006. I 270 av Sveriges 290 kommuner fick manliga kandidater fler personröster än kvinnliga kandidater och i tio av dessa fick män över 80 procent av personrösterna (Fagersta, Markaryd, Boxholm, Vellinge, Åsele, Västervik m.fl).13 Sammanfattningsvis åskådliggör resultaten i valet 2006 att kvinnor missgynnas av personvalssystemet på kommunal nivå och marginellt på riksnivå och landstingsnivå.14 Anledningen till varför svenska folket lägger fler personröster på män än på kvinnor är svår att fastställa. En bidragande faktor kan dock vara föreställningar om kvinnligt och manligt politiskt ledarskap.15

Makt och kön på kommunnivå Genom åren har det varit få kvinnliga ledamöter i kommunfullmäktige.

Fram till 1958 var andelen endast 10 procent, men därefter har det skett en gradvis ökning.

Diagram: Andel (%) valda till kommunfullmäktige efter kön

Källa: SCB 13 Peder Nielssen, Ett decennium med personval, SOU 2007:68.

14 Ibid.

15 För närmare beskrivningar av synen på politiskt ledarskap utifrån ett jämställdhetsperspektiv, se Peder Nielssen, Ett decennium med personval, SOU 2007:68.

9

En tredjedel av de hel- och deltidsarvoderade förtroendevalda i kommunerna är i dag kvinnor. Det har inte skett någon nämnvärd förändring de senaste tio åren. Andelen deltidsarvoderade kvinnor har sjunkit något och andelen heltidsarvoderade kvinnor har ökat något, men sammantaget är kvinnor underrepresenterade på tyngre poster i kommunerna.16

Makt och kön på landstingsnivå Sedan 1970-talet har det blivit allt fler kvinnliga ledamöter i landstingsfullmäktige. I dag är landstingsrepresentationen närmare jämställdhet än representationen i kommunerna. Efter valet 2006 utgör kvinnor cirka 48 procent av de förtroendevalda i landstingen. Precis som i kommunerna är kvinnor underrepresenterade bland hel- och deltidsarvoderade förtroendevalda, men skillnaderna är betydligt mindre i landstingen.17 Diagram: Andel (%) valda till landstingsfullmäktige efter kön

Källa: SCB

Den jämställda representationen i riksdagen Det finns en mängd olika förklaringsmodeller till den jämställda representationen i Sveriges riksdag. 18 Den förhållandevis höga andelen kvinnliga riksdagsledamöter förklaras också ofta utifrån kulturella faktorer, som 16 Kirsti Niskanen & Anita Nyberg (red.), Kön och makt i Norden, TemaNord 2009:569.

17 Ibid.

18 Se exempelvis Pippa Norris, The Impact of Electoral Reform on Women’s Representation, 2006, Diane Sainsbury, The Politics of Increased Women’s Representation: The Swedish Case, I: Joni Lovenduski & Pippa Norris, Gender and Party Politics, 1993, s. 267.

10

till exempel politisk kultur och samhälleliga värderingar kring könsroller.

Forskning visar att yngre medborgare har en mer positiv inställning till kvinnors deltagande i politiken än äldre medborgare, vilket ökar kvinnors möjligheter till politisk mobilisering.19 En annan förklaring till att rikspolitiken är jämställd är socioekonomiska faktorer, såsom andelen yrkesarbetande kvinnor och utbildningsnivå. Utbildning och ekonomiskt oberoende påverkar möjligheten att göra självständiga val, som att välja ett aktivt politiskt deltagande.

Partiernas olika strategier för att öka kvinnorepresentationen har också haft betydelse.20 Alla svenska riksdagspartier har utvecklat olika strategier och tre linjer kan urskiljas: allmänna målformuleringar, rekommendationer och kvoter.

Generellt när det gäller kvotering till nationella parlament visar forskningen att detta inte är en nödvändighet för att öka kvinnorepresentationen. Samma vetenskapliga studier har visat att valet av kvoteringssystem, och i vilken mån det valda systemet matchar landets valssystem, är det som avgör om det leder till en ökad andel kvinnor i parlamentet.21 I Sverige har alla partier valt att prioritera befolkningens krav på jämställdhet och ökad kvinnorepresentation. Att det kravet har varit så starkt och allmänt har gjort att partierna inte har kunnat bortse från det.22 Olika faktorer har tillsammans bidragit till den höga kvinnorepresentationen i Sveriges riksdag.23 Det är dock ett faktum att kvinnoorganisationerna, både inom partierna och utanför, har haft en avgörande betydelse för ökningen av kvinnorepresentationen. Kvinnor har blivit en etablerad del av offentlig politik, mer på nationell nivå och i landstingen än på kommunnivå.

19 Lenita Freidenvall, Riksdagen ur ett genusperspektiv: En forskningsöversikt, 2005.

20 Lenita Freidenvall, Vägen till varannan damernas: Om kvinnorepresentation, kvotering och kandidaturval i svensk politik 1970-2002, 2006, s.73-75.

21 Drude Dahlerup, Women, Quotas and Politics, 2006 och Drude Dahlerup & Lenita Freidenvall, Quotas in Politics: A constitutional Challenge, I: Susan H Williams, Constituting Equality: Gender Equality and Comparative Constitutional Rights, 2009.

22 Lena Wängnerud, Från diskriminering till jämlik behandling. Om könsmönster i den svenska riksdagens utskott, 2001.

23 För en bredare diskussion kring faktorer bakom kvinnors makt i svensk politik, se Birgitta Niklasson, Den politiska eliten, i Anita Göransson (red.), Maktens kön, 2007.

11

Makt i näringslivet Om kvinnor ska få lika mycket makt och möjligheter som män har i näringslivet så krävs det ett medvetet och strategiskt arbete.

Maria Fälth, Förbundsordförande i Kristdemokratiska Kvinnoförbundet

Företagsledningar har en stark manlig tradition i Sverige. Svenskt näringsliv har historiskt dominerats av råvaruindustri (skog, papper, metall) och verkstadsindustri. Detta var branscher där man i princip uteslutande har anställt män. Företagsledarna var också män, med teknisk eller företagsekonomisk utbildning. Ökningen av andelen tjänsteföretag har i modern tid inneburit en förändring av ledarrekryteringen, men fortfarande är det män som dominerar på maktpositioner inom näringslivet.24 Endast 22 procent av styrelsemedlemmarna i bolagsstyrelser är i dag kvinnor och bara 3 procent av ordförandeposterna innehas av kvinnor.

När det gäller verkställande direktörer så har kvinnor 2 procent av dessa poster. I jämförelse med den totala andelen kvinnor i styrelserna25 så är andelen kvinnliga ordföranden och verkställande direktörer extremt låg.

Utvecklingen pekar inte heller mot en ökning av kvinnor på dessa poster.

När det gäller affärsområdeschefer och divisionschefer i näringslivet är 8 procent utav dessa poster företrädda av kvinnor.26

24 Anita Göransson, Kön makt och statistik, SOU 2007:108, samt Anita Göransson, Maktens kön – Kvinnor och män i den svenska makteliten på 2000-talet, 2007.

25 Inräknat i detta är både ordinarie, suppleanter och personalrepresentanter.

26 Tomas Nilsson, Kön och makt i svenskt näringsliv, i Kirsti Niskanen & Anita Nyberg (red), Kön och makt i Norden, Del 1 Landrapporter, TemaNord 2009:569.

12

Diagram: Andelen kvinnor (%) i börsbolagens styrelser

Källa: Sundin/Fristedt och Sundqvist 1996-2008, samt SCB.27 Allt eftersom politiken har blivit mer könsbalanserad, när det gäller ledande positioner inom rikspolitiken, har näringslivet uppmärksammats för den sneda könsfördelningen i företagsledningar. Politiska krav om att lagstifta om kvotering kom 2002 och bidrog direkt till en ökad andel kvinnor i bolagsstyrelserna. Denna utveckling stannade sedan av.

I Norge infördes en kvoteringslag år 2004, vilket bidrog till att andelen kvinnor i de norska börsbolagens styrelser steg från 9 till 36 procent. Att lagstifta om generell kvotering är effektivt, men problematiskt eftersom det innebär att staten tar sig beslutanderätt kring styrelseposter i ett privat företag.

Inom kvinnodominerade branscher, såsom vård- och omsorg, är det vanligare med kvinnliga chefer. Avgörande för om en kvinna eller en man är chef är ofta storleken på företaget; små företag har oftare kvinnliga chefer än de stora. På mellanchefsnivå, en nivå som sällan granskas, är mansdominansen utbredd. 28

27 Diagrammet avser rådande förhållanden i juni varje år och anger ordinarie styrelseledamöter.

28 Anita Göransson, Maktens kön – Kvinnor och män i den svenska makteliten på 2000-talet, 2007.

13

Diagram: Operativa mellanchefer

Källa: Anita Göransson, Kön, makt och statistik, SOU 2007:108.

Bland näringslivets högsta chefer finns det mycket få kvinnor. Det privata näringslivets stora företag är de mest enkönade på chefsnivå. Det finns dock branschskillnader. I dagligvaru-, finans-, fastighets- och hälsovårdsbranschen finns det fler kvinnor i styrelserna. Minst andel kvinnor i styrelsen har IT-branschens företag. 29 Kvinnor är främst stabschefer och har specialistfunktioner, medan män innehar linjepositioner och därmed har resultatansvar. Resultatansvaret leder män vidare till vd-poster och stabspositioner som marknads- eller ekonomichef.

Undersökningar visar att företag med fler än tre kvinnor i toppen är mer lönsamma än andra.30 Om Sverige skall hävda sig i den globala ekonomin och nå jämställdhetsmålen måste kvinnor rekryteras även till de mest inflytelserika positionerna och deras arbete måste avlönas i lika stor utsträckning som mäns.

Den låga kvinnorepresentationen i näringslivet Varför är andelen kvinnor fortfarande så liten inom börsbolag och kommunalt ägda bolag? Ju närmare den politiska sfären man kommer, desto 29 SOU:2007:108 30 Se exempelvis rapporten Så kan företagen utnyttja sin fulla potential – Jämn fördelning mellan kvinnor och män som konkurrensmedel, Handelns Utredningsinstitut (HUI), 2006.

14

högre är andelen kvinnor. Både inom statliga myndigheter och statliga företag är andelen kvinnor i styrelserna betydligt över 40 procent. En anledning till detta kan vara de riktlinjer för ”jämn könsfördelning” som styr rekryteringen inom den statliga sfären, i detta fall till styrelser och ledning.

Anmärkningsvärt är att de kommunala företagen liknar de börsnoterade mer än de statliga när det gäller styrelsernas sammansättning. Trots att dessa styrelser borde utses efter samma logik och riktlinjer som statliga företag och myndigheter så avviker de kommunala bolagen från mönstret genom en lägre kvinnorepresentation.31 Fram till 2003-2004 saknades officiella riktlinjer för könssammansättningen inom det privata näringslivet. Andelen kvinnor var då ca 3-5 procent, dvs. en mycket låg andel. Införandet av koden för bolagsstyrning, samt diskussioner om att införa kvotering, har fått dramatiska effekter och bidragit till höjningen av andelen kvinnor i bolagsstyrelser till 22 procent.32 När kvinnorepresentationen i svenska börsnoterade bolagsstyrelser steg till 22 procent år 2009 utropade statssekreteraren Christer Hallerby följande: Det är oerhört provocerande för stora grupper i samhället när en liten herrklubb, som bolagens valberedningar, vägrar ta något som helst intryck av samhällsdebatten. Lagstiftad kvotering är dock ett långtgående ingrepp i fria företags inre liv och bör undvikas. Näringslivet bör lösa den frågan självt, men det går inte att göra ingenting om man vill hålla politiken och politikerna utanför.33

31 Anita Göransson, Näringslivseliten, i Anita Göransson (red.), Maktens kön, 2007.

32 År 2004 presenterade en förtroendekommission Svensk kod för bolagsstyrning som numera är en del av noteringsavtalet för företagen på stockholmsbörsen. Koden stadgar bland annat jämn könsfördelning vid rekrytering.

33 Christer Hallerby, Börsbolagens herrklubb provocerar, www.regeringen.se/sb/d/10882/a/127331

15

Makt i offentlig förvaltning Inom offentlig förvaltning finns det, precis som i politiska sammanhang, fler kvinnor på maktpositioner än vad det finns i näringslivet. Huvudsakligen gäller det dock synliga positioner och positioner på central nivå. På det lokala och regionala planet innehas maktpositioner, som kommunchef och regionchef, oftare av män.34 Vanligtvis är det 30-40 procent kvinnor på maktpositioner inom offentlig förvaltning. Skillnaderna är dock stora mellan olika grenar av förvaltningen och mellan olika chefsnivåer.35 Diagram: Kvinnor och män i ledningen för statliga myndigheter

Källa: Anita Göransson, Kön, makt och statistik, SOU 2007:108.

På länens toppositioner som landshövding och länsråd dominerar män.

Tillsammans utgör dessa två positioner verksledningen. Kvinnor finns främst som styrelseledamöter, där de utgör en knapp majoritet. Styrelserna utses av regeringen på förslag av landshövdingen.

34 Birgitta Niklasson, Förvaltningseliten, i Anita Göransson (red.), Maktens kön, 2007.

35 SOU 2007:108.

16

Diagram: Toppositioner inom länen

Källa: Anita Göransson, Kön, makt och statistik, SOU 2007:108.

Inom landstingen besitter män två tredjedelar av toppchefspositionen som landstingsdirektör, medan jämställdhet råder på lägre chefspositioner, som exempelvis avdelningschef och tandvårdschef.36 Diagram: Toppositioner inom Landstingen

Källa: Anita Göransson, Kön, makt och statistik, SOU 2007:108.

36 SOU 2007:108

17

I kommunerna innehas bara en fjärdedel av toppchefspositioner och mellanchefspositioner av kvinnor. Kvinnor dominerar dock bland skolledare, där de utgör 60 procent.37 Diagram: Toppositioner inom Kommunerna

Källa: Anita Göransson, Kön, makt och statistik, SOU 2007:108.

Mönstret där kvinnor innehar synliga positioner på hög nivå medan männen innehar maktpositioner på regional och lokal nivå kan appliceras även på rättsväsendet, där det finns kvinnor bland högre domare, men där 80 procent av tingsrättsdomarna är män. Bland åklagare är situationen tvärtom den motsatta. 52 procent av kammaråklagarna är kvinnor medan det huvudsakligen är män som är åklagare på högre nivå.38

37 Ibid.

38 Birgitta Niklasson, Förvaltningseliten, i Anita Göransson (red.), Maktens kön, 2007.

18

Makt i organisationer Kvinnor och män i Sverige är i dag lika föreningsaktiva och lägger ner ungefär lika mycket tid på deltagande i föreningsverksamhet. Det kan därför tyckas märkligt att få kvinnor når positioner som gör dem synliga utåt.39 På lokal nivå leder kvinnor exempelvis ofta föräldraföreningar medan män leder invandrarföreningar. Av de religiösa samfunden är frikyrkor mest jämställda med 44 procent kvinnor i styrelserna. 40 Principen är följande: ju högre upp i organisationen, desto färre kvinnor. Var fjärde topposition i organisationsvärlden innehas i dag av en kvinna. När det gäller organisationer så finns det ofta kvinnor på chefspositioner i dessa, men jämställdhet förekommer främst på riksnivå.

Studier av chefspositioner i organisationer på regional och lokal nivå visar att män är tydligt överrepresenterade. Detta gäller exempelvis för stora organisationer såsom LO, TCO, Svenskt näringsliv och Riksidrottsförbundet. 87 respektive 100 procent av ordförandena inom LO och Svenskt Näringsliv är män.

39 Se Joachim Vogel m.fl., Föreningslivet i Sverige under 1990-talet – välfärd, socialt kapital och demokratiskola, 2003, s.36, och Agneta Stark & Robert Hamrén, Frivilligarbetets kön - En översikt.

Svenska kommunförbundet, 2000, s.25ff.

40 För statistik, se SCB och för statistisk analys kring kvinnors representation i organisationer, se Pernilla Jonsson och Ulrika Lagerlöf Nilsson, Organisationseliten, 2007, och SOU 2007:108.

19

Makt inom kultur, akademi och media Kulturpolitiska institutioner leds av både kvinnor och män medan akademierna är mansdominerade. På riksnivå råder jämställdhet bland museichefer och teaterchefer. På länsnivå leds däremot teater, musikverksamhet och museer nästan bara av män. Kvinnor dominerar dock på positionen bibliotekschef.41 När det gäller universitet och högskolor så styr män oftare universiteten medan kvinnor styr högskolor. Mellancheferna (dekanerna) är oftast män. På grundnivå är det fler kvinnor än män som studerar i dag, men efter doktorsexamen försvinner jämställdheten. Endast 19 % av professorerna är kvinnor.42 När det gäller makt och inflytande i mediebranschen är kvinnor kraftigt underrepresenterade på de viktigaste maktpositionerna.

Diagram: Dagspress med störst upplaga i varje region

Källa: Anita Göransson, Kön, makt och statistik, SOU 2007:108.

De kvinnliga toppcheferna inom medier har betydligt större nätverk, fler mentorer samt ett starkare professionellt och socialt stöd från omvärlden i karriären, än vad män som befinner sig i samma position har. Medier som har kraftig marknadsstyrning har en låg kvinnorepresentation, med 41 SOU 2007:108.

42 Ibid.

20

undantag för populärpressen. Där marknadsinflytandet är lägre ökar kvinnors andel. Ett exempel på det är public-servicemedierna som domineras av kvinnor. 43

43 För en utförlig beskrivning och analys av makten i mediavärlden, se Monika Djerf-Pierre, Medieeliten, 2007, samt SOU 2007:108.

21

Varför finns det så få kvinnor på toppen?

Varför sitter det män på de flesta och de viktigaste maktpositionerna i samhället? Statistiken visar att mansdominansen och ojämställdheten är störst på lokal nivå. Det finns också regionala skillnader som visar att kvinnors representation på maktpositioner är bättre i storstadsregioner än på landsbygden. En förklaring till den låga representationen på landsbygden och på mindre synliga positioner, såsom mellanchefsnivå, kan vara just bristen på granskning av dessa positioner utifrån ett jämställdhetsperspektiv.

När kvinnor och män, som innehar ledande poster i näringslivet, tillfrågas44 om anledningen till den låga kvinnorepresentationen i näringslivet så svarar kvinnor att det är för att män rekryterar andra män i sina informella nätverk och att många män inte vill samarbeta med kvinnliga chefer. Män, i sin tur, svarar att kvinnor inte söker topptjänsterna tillräckligt ofta. Det ska dock tilläggas att många av topptjänsterna i näringslivet inte läggs ut för ansökningsprocedur. Ofta blir personer tillfrågade om de är intresserade av tjänsten.

Sammanfattningsvis kan det konstateras att makten är jämställd först när följande faktorer finns: en representativ ambition, en genomskinlig rekryteringsprocess, synliga positioner som granskas och att positionen inte är unik i sitt slag.45

44 Anita Göransson (red.), Maktens kön, 2007.

45 För vidare analys av dessa faktorer, se SOU 2007:108.

22

Är jämställd makt en tidsfråga?

Stämmer det att utvecklingen alltid går framåt och att kvinnor automatiskt kommer att inneha högre maktpositioner allt eftersom tiden går?

Svaret på den frågan är inte självklar med tanke på att statistiken visar hur allt fler kvinnor utnämns på de synliga toppositionerna, samtidigt som det fortfarande råder ojämställdhet på mellanchefsnivå och lokal nivå.

Statistiken pekar på att det är svårt för kvinnor att bli chefer lokalt.

De största jämställdhetsinsatserna framöver bör inriktas på chefspositioner på kommunal och regional nivå samt de exekutiva maktpositionerna generellt sett. Där är kvinnors representation fortfarande mycket låg. Det gäller alla samhällsområden, men alldeles särskilt dagspress, näringsliv, vissa organisationer46 samt akademierna inom vetenskap och kultur. För att uppnå en mer allsidig rekrytering av chefer krävs en öppen och genomskinlig rekryteringsprocess, synliga positioner och offentlig opinionsbildning. 47 Det kan vara så att jämställd makt är en tidsfråga. Det tar naturligtvis tid för en välutbildad generation kvinnor att nå toppositioner. De måste gå från lägre chefspositioner till högre. Det kan vara en bidragande förklaring på en del områden. Samtidigt är det uppseendeväckande att kvinnor ofta når toppositioner, men inte de lokala chefspositionerna såsom exempelvis tingsrättsdomare, kommunchef, länsteaterchef eller chefredaktör på landsortstidningarna. Jämställd rekrytering är vanligare på riksnivå och på synliga positioner som granskas i större utsträckning. Det krävs därför att mellanchefsnivån uppmärksammas om jämställd rekrytering ska bli möjlig.

Forskningen48 visar att opinionsbildning spelar stor roll. Att uppmärksamma ojämställdhet kan vara nyckeln till förändring. Kristdemokratiska Kvinnoförbundet vill skapa granskningssystem och incitament som driver utvecklingen framåt. Den samhällspolitiska diskussionen, bevakningen av jämställdhetsfrågor och trycket från kvinnorörelsen är avgörande för jämställdhetsutvecklingen.

Det finns alltid kompetenta kvinnor – men det behövs också en representativ ambition.

46 Exempelvis LO, Svenskt Näringsliv och idrottsförbunden.

47 Slutsatsen baseras på den statistiska analysen i Anita Göranssons, Kön, makt och statistik, SOU 2007:108.

48 Anita Göransson, Kön, makt och statistik, SOU 2007:108.

23

Åtgärdsförslag Kristdemokratiska Kvinnoförbundet föreslår: Att Statistiska Centralbyrån (SCB) regelbundet samlar in och publicerar könsuppdelad statistik för maktpositioner på olika samhällsområden. Detta bör gälla även mellanchefspositioner (exempelvis inom näringsliv, förvaltning, myndigheter, universitet, medier och andra organisationer).

Att Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) regelbundet samlar in och publicerar könsfördelningen bland cheferna i de företag som ägs av kommuner och landsting.

Att valmyndigheten redovisar och publicerar könsfördelningen i riksdags-, landstings- och kommunvalen efter varje allmänt politiskt val.

Att kravlistor för rekryteringar och nyanställningar inom offentlig verksamhet, såväl som det privata näringslivet, alltid offentliggörs.

Att regeringens ambassadörsprogram för kvinnors företagande görs till permanent verksamhet i stället för att drivas i form av projektverksamhet.

Att särskilda resurser avsätts för att stödja kvinnors företagande på såväl lokal, regional som nationell nivå.

Att särskilda resurser avsätts för att stödja kvinnors ledarskapsutveckling på såväl lokal, regional som nationell nivå.

Att jämställdhetscertifiering av företag införs som en kvalitetssäkring på jämställdhetsområdet.

Att frivilliga jämställdhetskontrakt införs, där bolag åtar sig att åstadkomma jämställdhet genom jämnare könsfördelning i styrelser (minst 40 procent kvinnor och män) och på maktpositioner, samt skapa jämställda rekryteringsrutiner.

Att bolag som lever upp till kraven i så kallade jämställdhetskontrakt belönas med skatteavdrag.

24