Anton ropar att det är dags att slå igen. – Aaj! – Men Fatima! suckar Jakob. När vi ropar att det är dags att slå ska du ducka! – Varför ropar ni inte det då? Fatima gnuggar tinningen. – Första gången. Dieter gör tummen upp. En del saker får man lära sig den hårda vägen. – Nu styr vi upp mot vinden, säger Anton. Han lägger om kursen och ropar att de ska slå. – Håller vinden på och vänder hela tiden? frågar Sanna. – Japp. Och det är det som är kul, eller hur? – Där har ni Tallön. Dieter pekar mot en ö som sticker upp ur vattnet. Han låter killarna ta ner seglen. Sedan sköter Jakob rodret medan Anton står i fören och spanar efter grund när de glider fram mellan klipporna. Snart kan de hoppa i land. – Där borta är det säkert att hoppa. Jakob drar t-shirten över huvudet. Försten i! De hoppar och dyker tills de inte orkar längre. Då plockar Anton fram en kortlek ur båten och så spelar de Banka bäver i solen. – Hur mycket är klockan? undrar Anton. Min mobil har dött. – Halv fyra, säger Fatima. Kanske dags att ta fram grillen? Anton och Jakob langar fram korv och tillbehör från båten. – Detta är livet! Fatima drar in sjöluften. Jakob skivar några tomater och Anton tänder grillen. När korvarna är gyllenbruna lyfter Dieter av gallret och ställer det på berget. – Varsågoda! – Hur mycket tror du vi äter egentligen? frågar Fatima. – Man blir hungrig av att vara på sjön. Anton hugger in på sin andra korv och Sanna
”När hon böjer sig ner för att fiska upp Fatimas väska ur sittbrunnen ser hon något som blänker …
kan bara hålla med. Dessutom smakar allt extra gott utomhus. – Det är väl bara att inse att vi måste dra oss hemåt. Dieter kisar mot solen. Det ser ut att bli bra segling i alla fall. De packar ihop och tar på sig flytvästarna. Anton lossar knopen, skjuter ut båten och hoppar ombord. – Det är viktigt att hålla ut ankaret när man drar upp det, annars får man nya skrapmärken i färgen. Dieter trasslar ut några långa sjögrässlingor ur ankaret innan han fäller ihop det och lägger det i ett fack i sittbrunnen. Snart har de letat sig ut mellan grunden och kan hissa segel. Sanna tar platsen i fören tillsammans med Fatima. – Vilken dag! Fatima försöker nudda vattenytan med tårna. – Hoppas vi får följa med fler gånger, säger Sanna. Det är svalare nu och hon har dragit på sig vindjackan. När de närmar sig hamnen revar de seglen. De glider intill bryggan och killarna förtöjer
båten. Sedan plockar de ihop sina saker och går mot parkeringen. – Ånej! säger Fatima. Jag glömde min ryggsäck i båten! – Typiskt dig! skrattar Sanna. Jag kan hämta den. Medan de andra väntar skyndar Sanna tillbaka till båten. När hon böjer sig ner för att fiska upp Fatimas väska ur sittbrunnen ser hon något som blänker i ett hörn. En klocka. Det vore kul att lämna klockan till rätt person utan att fråga vem som tappat den. Det är inte Fatimas, den känner Sanna igen, men vems klocka är det?
Kan du lösa mysteriet? Läs texten nog. Vems klocka har Sanna hittat? Lösningen hittar du på sidan 30, men tjuvkika inte! 9