06 / 2011

RI

EP OR

R

se r ie n ö r d

M ”vi susanne morgan OD LI N har ER A N NE M ID bott spurlockmöller ED E EL STA hä TI M D r i 5 ä – A SYN busar 00 r trött L B AR AN K år Ö ” med – påIEN NS unga S RO att SI L reklambransc ST LE romer A R spela ED M SV E D alfa U R FE tar NA MI h ä hen ntligen anneJU niS NG TI S FR K S plats UR E

T SO I D N #6 U N C I A I N G 20 G D L D E F R 11 OM M Å PR S F OK N S I S ÖR RA VE 20 B U T I R I KR N D S KA G E S

EN

VÄLKOMMEN

Låt hela världen växa

J

ter återfinns i alla större städer i västvärlden. Fenomenet är globalt och en produkt av större processer, där den politiska dagordningen förskjutits från gemensamma analyser och lösningar till individuella handlingar. Samtidigt som globaliseringen accelererat, inte minst kulturellt, tycks perspektiven och politikens spännvidd ha krympt.

ag går längs Hornsgatan i Stockholm, själva källflödet som knyter ihop västra och östra Södermalm. Klockan är strax efter fem och sommarfolket som bara för ett par veckor sedan flanerade med glass i handen har ersatts av det halsduksklädda och kärvare höstfolket. Promenaden fortsätter en smula söderut, viker av österut och vidare mot Nytorget, området som i mäklarannonser går under akronymen SOFO. ”South Of Folkungagatan”. Här har processen som kallas gentrifiering, när nyinflyttade invånare med högre inkomster höjer statusen, dragits till sin spets. För 30 år sedan sågs stora delar av Nytorget som ren slum, en plats att undvika för att inte råka illa ut.

För 15 år sedan rappade Petter om ”Nytan” som ett mångfasetterat ur­ bant nav. Den som besöker området i dag möts i stället av en mångfald av småbutiker, ekologiska bagerier, kaféer och restauranger. Skyhöga lägenhetspriser ingår.

Det är både naivt och enögt att tro att introvert hembygdsnostalgi är lösningen på vår tids utmaningar. Tidigare generationer fick väl­ ståndskakan att växa och gav människor makt och frihet genom en kombination av en politik för jämlikhet och teknologisk utveckling.

På samma sätt måste vår generation våga investera i forskning och teknologi som garanterar ett grönare klot utan att minska världens välstånd. Problemet är inte, som vissa argumenterar, tillväxten i sig.

I själva verket är en växande pool av gemensamma resurser en förut­ sättning för höjda ambitioner. Vad som nu behövs är nya och hållbara källor till tillväxt, källor som inte bygger på spekulation och låne­ frossa. Där gemensamma beslut knyter ihop nya varor och tjänster med en global politik för jämlikhet. Utan att snabbmikra jordklotet.

Den nya, urbana och socialt och ekonomiskt välbärgade samhälls­ klass som flyttar in i tidigare arbetarklassområden ritar om den so­ ciologiska kartan. Liksom skiftar krav och markörer, värderingar och synsätt. Från att ha varit solida fästen för vänsterpartier är det framför allt de gröna och högern som vunnit sympatier i innerstadens bostadsrättsgrytor. Under samma period har andelen väljare som identifierar sig som höger eller vänster minskat ordentligt, enligt Sta­ tistiska centralbyrån. Samtidigt som låginkomsttagare trängts ut har ideologi fått ge vika för livsstilsåsikter.

Snarare än att vända oss inåt och självgott predika om den svenska matens överlägsenhet behövs en politik för ökad och rättvis handel i alla delar av värl­ den. Till att börja med måste Europeiska unionen avveckla de jordbrukssubventio­ ner och tullmurar som gör att en ko i Frank­ rike får mer i resurser än vad en människa i nöd får i bistånd. Världens industrialise­ rade länder måste också göra miljöskadliga beteenden olönsamma och aktivt investera i ny teknologi. Det är åtminstone en början.

Först då kanske den där tygkassen med mid­ dagsingredienser innehåller schysta och miljövänliga varor från hela världen. S

debatten blir därefter. I stället för ett nödvändigt samtal om vilka gemensamma lösningar som fixar miljövänligare transporter får organisationer som Svenskt Sigill, som ivrigt lobbar för svenska va­ ror, tolkningsföreträde. Notan för reklamkampanjerna står Lantbru­ karnas Riksförbund för. Bara genom att odla och haffa lite närodlad mat och minska handeln med världen kan miljö och människa räddas, resoneras det. Men problemet med ett synsätt som reducerar politik till närodlad mat i en rättvisemärkt tygkasse är att det stänger dör­ ren för omvärlden. Tanken att världens länder, städer och byar ska vara självförsörjande är inte bara en märklig illusion, det är också en konservativ idé. I samma stund som västvärlden bestämmer sig för att strypa handeln under förevändningen att det gynnar miljön, förnekar det en generation av jordbrukare, entreprenörer och människor i ut­ vecklingsländer möjligheten till en bättre framtid. Trots att ett hållbart ekosystem och ökad global jämlikhet och utveckling inte behöver vara en motsättning.

Daniel Mathisen är chefredaktör för Frihet. daniel.mathisen@frihet.se PS! Varför agerar inte utrikesminister Carl Bildt mot den etiopiska regim som tidigare i år fängslade journalisten Martin Schibbye (som skrivit flera reportage för Frihet) och fotografen Johan Persson i samband med en reportageresa? Tydligare övertramp får man leta efter.

Men det handlar varken om Södermalm eller Sverige. Platsen skul­ le lika gärna kunna vara Paris, Berlin eller New York. Samma möns­

3 6/2011

FRIHET

INNEHÅLL

14

13

13 Machoöverdos

24

Spelskribenten Susanne Möller är trött på att tevespel alltför ofta reducerar karaktärerna till endimensionella stereotyper.

14 skolsolidaritet

Romerna på Agnesbergs folkhögskola stärks av gemenskapen och drömmer om framtiden.

22 vad gäller egentligen?

Frihetskolan om arbetsrätt.

24 porr utan offer

Serietecknaren Lina Neidestam mixar fantasy och erotik i sitt nysläppta seriealbum ”Maran”.

30 albaniens tredje kön

På Albaniens landsbygd saknar kvinnor politiska och ekonomiska rättigheter. Men genom att bli livslånga oskulder och klä sig som män får de åtminstone begränsat inflytande.

40 cash is king

I sin nya film granskar Morgan Spurlock,

dokumentärfilmaren bakom ”Super size me”, sponsring inom kulturlivet.

43 Fokus SSU

Reportage från valet i Norge. Troende socialdemokrater om nätaktivism. Intervju med SSU:aren Tanja Rebandi.

Young Labour i Storbritannien leder protesterna mot högerns nedskärningar.

40

22 4 5/2011

FRIHET

30

Frihet Box 115 44 100 61 Stockholm Besöksadress — Krukmakargatan 37 A, plan 4 Telefax — 08 714 95 08 Prenumerationsärenden — 08 714 48 30 Mejl — info@frihet.se Annonsbokning — Fronthill media AB: 08 545 517 30 Prenumerationspris — 150 kronor/år Tryck — Sörmlands Grafiska, Katrineholm Upplaga — 10 100 exemplar (TS-kontrollerat gällande 2010)

Frihet Nummer 6/2011, årgång 93 Utgivare — Frihet Media Ek. Förening Omslagsbild — Phil Jamieson Ansvarig utgivare — Daniel Mathisen Chefredaktör — Daniel Mathisen, 076 199 40 02 daniel.mathisen@frihet.se Andreredaktör — John Antonsson, 076 199 40 02 john.antonsson@frihet.se Layout — Anna-Maria Marklund, 08 714 48 32, anna-maria.marklund@frihet.se Form —

Frihet är Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbunds medlemstidning. Du som inte är medlem i SSU kan prenumerera på tidningen för 150 kronor om året. Tidningen är socialdemokratisk men åsiktsmaterialet behöver inte alltid följa en socialdemokratisk linje. Redaktionen arbetar självständigt från SSU och skriver om politik, samhälle och kultur för dig mellan 13 och 25 år.

För eventuell vinstskatt på av Frihet ordnade tävlingar ­ansvarar vinnarna själva. För insänt ej beställt material ansvaras ej. Den som säljer material till Frihet anses ­medge digital lagring och publicering.

Du kan köpa Frihet på Direkten i Sunne, Press Stop på Drottninggatan i Göteborg, Tidskriftsbutiken i Malmö och Torslanda bokhandel.

Vinnare av Svenska Publishingpriset 2010

5 5/2011

FRIHET

Vår Korrektur — Per Axelsson Krönikeporträtt — Annelie Carlström Medarbetare 6/2011 Anders Hansson, Anne-Li Karlsson, Björn Renner, Cecilia Köljing, Göran Engström, Katrine Kielos, Linus Fremin, Maja Kristin Nylander, Mattias Vepsä, Nils-Petter Ekwall, Susanne Möller, Sara Hansson, Phil Jamieson, Tove Solbeckar

Brev!

Det nya Europa

Jag skriver för att jag vill uppmärksamma folk på en ideologi som inte ser alla människors lika värde, en ideologi som tar sig uttryck i olika former. Det här är min berättelse om ett skrämmande Europa som håller på att målas om. I Europa är förhållningssättet till islam mer aktuellt än någonsin. Men kunskapen om islam är ytterst liten i proportion till alla uttalanden och antaganden. Efter terrordåden i Norge är det ingen tvekan om att rasism, främlingsfientlighet och högerextremism vinner mark.

I Europaparlamentet sitter 40 högerextrema och främlingsfientliga ledamöter. Fler och fler gör inträde i parlamenten. Sverigedemokraterna i Sverige, Dansk folkeparti i Danmark, Jobbik i Ungern, Lega Nord i Italien, Front National i Frankrike, FPÖ i Österrike för att nämna några. När tjeckiska Nationella partiet kräver en slutgiltig lösning på zigenarfrågan låter det otäckt likt nazisterna på 1940-talet. I Italien föreslår Lega Nord-politikern Roberto Castelli att vapen ska börja användas mot flyktingar. Var går gränsen? Är det när vi pratar om införande av språktest, kräver förbjudna platser i tunnelbanan för invandrare eller förbjuder minareter?

Men det är också viktigt att komma ihåg att det inte bara är hetsen och hatet mot muslimer som växer. Antisemitismen växer sig starkare, speciellt i Östeuropa och arabvärlden, där förintelsen inte haft lika hämmande kraft som i Västeuropa. Och romerna är Europas mest utsatta minoritet. Vem försvarar dem?

Romerna har blivit hela Europas slagpåse och syndabock. Förföljelsen och segregationen av romer runt om i Europa är ovärdig och brutal.

Vi måste ta debatten. Inte debatten om vi ska bojkotta SD utan debatten om vilket samhälle vi egentligen vill ha. Vilka värderingar vill vi att vårt samhälle ska bygga på? Det är så enkelt att göra SD till syndabockar, men vi får inte stanna där.

”Antisemitismen växer sig starkare, speciellt i Östeuropa och arabvärlden, där förintelsen inte haft lika hämmande kraft som i Västeuropa. Och romerna är Europas mest utsatta minoritet. Vem försvarar dem?”

”Islam är som ett virus; alltid redo att attackera den svagaste punkten.

Islamofobi är inte en rädsla – det är en skyldighet!” / Filip Dewinter, Vlaams Belang

Vi kan inte bara prata generellt om hoten som finns. Vi måste också visa konkreta exempel på hur människor förtrycks, misshandlas och mördas utan att någon får stå till svars. Detta är min generations stora utmaning. Om vi inte vinner kampen för en värld där alla människors lika värde är grundstenen, riskerar vi att uppleva en ny förintelse, men med nya förövare och nya offer. Det är dags att agera. /Hanna Lindquist, SSU Göteborg

”Med tanke på vår nuvarande situation är antisemitism inte bara vår rättighet, utan en plikt för varje älskare av det ungerska moderlandet, och vi måste förbereda oss för ett väpnat krig mot judarna.”

Orden är Judit Szimas, kandidat nummer fyra på Jobbiks lista i valet och även en av de som står bakom polisfacket TMRSZ. Kanske är det inte så konstigt att detta får passera tämligen obemärkt i Ungern, då endast fyra procent av dagens ungrare under 30 år förstår vad termen Förintelsen innebär. ”Här brukade det bo drösvis med zigenare; en riktig skamfläck för Rom. Dem har vi rensat bort nu. Varenda en.” / Carolina Lussana, ordförande i Lega Nords kvinnoförbund

Medarbetaren John Antonsson andreredaktör BILD: MATTIAS VEPSÄ

Dela med dig av åsikter, skriv till oss! (Max 1 500 tkn) Publicerade bidrag belönas med en Frihetkasse.

Adress: Frihet, Box 115 44, 100 61 Stockholm E-post: info@frihet.se

Ålder: 27 år.

Bor: Gröndal, södra Stockholm.

Gillar: Fika och mat.

Står inte ut med: Slaskmörker, överstekt kött och brunskjortor.

Ville bli som liten: Jag ville bli ninja (gärna med skal) och sedan kock.

Du började jobba som andredaktör på Frihet den 1 september. Vad gör du och vad tycker du om jobbet?

– Jag gör lite av varje, skriver reportage, fixar med webben och lär mig rutinerna. Det är jätteroligt, men lite stressigt så här i början.

Vad har du gjort tidigare?

– Pluggat journalistik och lite annat. Sedan har jag praktiserat på Kommunalarbetaren, vikarierat på Arbetarbladet och jobbat som webbredaktör på P4 Radiosporten. Dessutom har jag flippat burgare på Max och lastat båtar i Piteå hamn.

Vad gör du när du inte jobbar?

6 6/2011

FRIHET

– Kollar på fotboll, tränar och läser bra böcker.

Dessutom har jag en halvfärdig roman i byrålådan som handlar om Pelle och Skatan.

Vem är din drömperson att intervjua?

– Han är tyvärr död, men jag skulle jättegärna velat intervjua Joe Strummer från The Clash, eller kanske Iggy Pop. Vilket är det knäppaste uppdrag du haft?

– Efter två veckor på journalistutbildningen gick jag på praktik. Mitt första uppdrag var att skriva någonting om hösten eftersom en fotograf på tidningen tydligen tagit fina höstfoton. Jag intervjuade en meteorolog och en konstnär.

BILD: ANNA-MARIA MARKLUND

Färdigsnackat om så kallad invandrarbrottslighet Den journalistiska sensationalismen har med SvD:s ledarskribent Per Gudmundson nått nya rekord. Med anledning av den senaste rapporten om brottsstatistik från den norska motsvarigheten till Statistiska centralbyrån menar Gudmundson att de etablerade partierna i Sverige borde oroas av invandrarnas brottslighet. Som stöd förvanskar han Brottsförebyggande rådets undersökningar från 1996 och 2005.

Bakom allt kvasivetenskapligt språkbruk döljer sig också en kraftigt främlingsfientlig attityd som borde vara främmande för en dagstidning som gör anspråk på seriositet.

I sin artikel påstår Gudmundson att ”den senaste svenska mätningen gav vid handen att överrepresentationen i registrerad brottslighet för utrikes födda var 2,5. Ännu högre när det gäller grövre brott: Överrepresentationen var 4,2 i kategorin dödligt våld och försök till mord och dråp, samt 5,0 vad gäller våldtäkt och försök till våldtäkt. Sett till antalet brott, i samtliga kategorier, som begicks under mätperioden stod utrikes födda och barn till utrikes födda för sammanlagt 40 procent, enligt BRÅ.” Dessa siffror återfinns förvisso i BRÅ 2005:17, men Gudmundson utelämnar en liten men viktig

detalj: De refererar till misstanke om brott.

Undersökningens resultat anger således att utlands- och inrikesfödda med utlandsfödda föräldrar löper en högre risk att misstänkliggöras än svenskar utan invandrarbakgrund (överrisken är på 2,5 resp. 2,0).

Problemet med Gudmundson är att han tar för givet att misstanke om brott är ett adekvat mått som avspeglar den faktiska brottsbenägenheten hos olika grupper. Dock betonas i BRÅ 2005:17 att det är ”viktigt att vara medveten om osäkerheten när det gäller hur stor roll en eventuell selTektion kan spela. Mot denna bakgrund bör resultaten tolkas med försiktighet.”

I BRÅ:s rapport från 2008 kan vi läsa att datamaterialet visar ”dels att det finns informella koder och förhållningssätt inom rättsväsendet som negativt påverkar minoritetsgruppers förutsättningar i rättsprocessen, dels att dessa ofta bygger på generaliserade föreställningar om personer med minoritets­bakgrund”.

Som Gudmundson påpekar får socioekonomiska faktorer ingen större betydelse bland resultaten från BRÅ 2005:17. De förklarar bara 16 procent av överrisken bland invandrare och 25 procent av överrisken bland svenskfödda med

utlandsfödda föräldrar. Kriminologiprofessorn tillika ordförande för Scandinavian Research Council for Criminology, Jerzy Sarnecki, har funnit att socioekonomiska faktorer står för merparten av överrisken bland inrikesfödda med utlandsfödda föräldrar. Brå missar detta på grund av faktorer som refererar till omständigheter kring de studerade individerna, medan Stockholms universitets nyare studie från 2011 studerar faktorer knutna till individernas uppväxt, som föräldrarnas utbildning och inkomst, familjesammansättning och bostadssegregation. Skillnaden förklaras av diskriminerande processer och mätfel.

Ska man dra några slutsatser med relevans för det politiska samtalet, så är det att enbart förslag med syfte att åtgärda diskriminering och ojämlika socioekonomiska villkor kan ha en effekt. Förslagen på hårdare invandringsoch flyktingspolitik får Gudmundson driva tillsammans med Sverigedemokraterna, men de får knappast stöd av gällande forskning.

Ska vi med Gudmundsons ord påstå att kunskapsläget därmed är ”tämligen gott”, så talar helhetsbilden från den samlade forskningen definitivt inte för de anklagelser som han så okritiskt förmedlar som givna sanningar. Man förväntar sig mer av en ledarskribent för en av Sveriges största dagstidningar. /Alejandro Caviedes, SSU Umeå

Vad hände sen? ”Svensk skola – en miljardindustri”, Frihet 2/2011 sympatisörer som svarat på enkäten begränsa möjligheten till vinstuttag från friskolor.

Motsvarande siffra för de rödgröna väljarna är 88 procent. Med andra ord vill i genomsnitt åtta av tio tillfrågade begränsa friskolebolagens vinstutdelning till ägare. I rapporten konstaterar Lärarnas riksförbund att staten måste reglera vinstuttaget i friskolesektorn, då de menar att det inte räcker med kvalitetsgranskningar. Enligt förbundet legitimerar det kompakta motståndet mot vinster i skolan kraftiga begränsningar.

7 6/2011

FRIHET

Dessutom publicerade den borgerligt präglade tankesmedjan Studieförbundet Näringsliv och Samhälle nyligen en rapport som granskar effekterna av privatiseringar inom offentlig sektor. I rapporten konstateras att dagens friskolemodell spätt på segregering och skapat betygsinflation. Författarna skriver också att det inte finns belägg för att konkurrensutsättning skapar en skola med högre kvalitet. Genom tydligare regleringar och krav går det att vända trenden, spår SNS.

BILD: ANNA-MARIA MARKLUND

I det andra numret i år skrev Frihet ett stort reportage om den svenska friskolan, där ett fåtal stora koncerner tjänar mångmiljonbelopp på att producera utbildning som finansieras av skattebetalarna. Lärarnas riksförbund lät nyligen 10 500 personer svara på frågan om hur skolan ska styras i framtiden.

Från svaren går det att utläsa att hälften av de tillfrågade inte tycker att skolorna i hemkommunen håller en likvärdig kvalitet. I vinstfrågan vill hela 73 procent av borgerliga

H AL LÅ DÄ R! BILD: PRIVAT

– Inom några timmar var vi en medborgarrörelse

SARA MURILLO CORTES Redigerare som samlat tusentals nätaktivister för att köra gratis bussar i Stockholm.

Berätta, vad är Stockholms nya medborgarbusslinje för något?

– Vi är ett medborgarinitiativ, där en Facebooksida med tusentals fans är navet. Den 18 september genomförde vi en aktion där vi körde en buss och plockade upp folk gratis runt om i staden. På så sätt belyser vi den stora prishöjning som SL genomförde den 1 september.

– Idén om kollektivtrafiken är att den är gemensam, inte exkluderande och tillgänglig för alla.

Hur föddes idén?

– Ur min frustration när jag hörde att priserna skulle höjas. Jag kände att det skulle slå mot stockholmare som inte har råd, och dessutom drabba miljön.

– Jag lade helt enkelt upp några funderingar på min vägg på Facebook och fick massor av kommentarer. Då bestämde jag mig för att starta

sidan. Inom loppet av några timmar var vi en medborgarrörelse.

Vad vill ni uppnå med projektet?

– Målet är att SL ska dra tillbaka prishöjningen. Vi har bevisat att det är många stockholmare som vill ha en annan stad, en annan kollektivtrafik. En modern stad där människor kan mötas, utbyta varor och nå kultur kräver en fungerande och prisvärd infrastruktur.

– Förhoppningsvis kan projektet leva vidare också i fortsättningen.

Vad har ni fått för respons från allmänheten hittills?

– Responsen från allmänheten har varit jättepositiv. Många är glada för att vi gör något konkret och vill gärna hjälpa till. Det är fantastiskt. S Text: daniel mathisen

”Den miljardärsvänliga kongressen har daltat tillräckligt med mig och mina vänner.”

400 procent

Warren Buffett, världens tredje rikaste person, förespråkar högre skatter för USA:s allra rikaste.

Sjönära I Nederländerna, ett litet land som till stor del skulle ligga under vatten om det inte vore för dammar, har ett gäng arkitekter specialiserat sig på bostäder som kan byggas på vatten.

Genom ny teknologi och flexibla lösningar för el- och vattendistribution är det fullt möjligt att expandera städer bortom landmassan, spår arkitekten Koen Olthuis i en intervju med tidskriften Time.

Så mycket har andelen kvinnliga fångar ökat med i Mexiko sedan år 2007. Orsaken är landets krig mot droger.

Hyckleri

IDEALISTISK FOTBOLLSSPELARE Den spanska fotbollsspelaren Javi Poves har bestämt sig för att lägga skorna på hyllan. Han har tröttnat på fotbollen som enligt honom är en rutten sport som bara handlar om pengar.

– Jag vill inte att Javi Poves blir en ikon, jag är bara en till och jag kämpar mot ojämlikhet, sa Javi Poves till spanska ABC.

Den republikanske presidentkandidaten Rick Perry, en konservativ politiker från Texas, har vid flera tillfällen uttryckt skepsis över växthuseffektens existens. I en tevesänd debatt använde han Galileo Galilei, 1600-talsvetenskapsmannen som lagt grunden för modern astronomi, som argument. Perry har tidigare sagt att de kristna trossatserna är överordnade all forskning.

”Hockey är en tjej­idrott, för den är lättare att förstå.”

Sportprofilen Arne Hegerfors menar att fotboll är för komplicerat för kvinnor.

8 6/2011

FRIHET

VAL I VÄRLDEN: BULGARIEN

Typ av val: President-, lokal- och regionval.

Valdatum: 23 oktober.

Invånare: 7,5 miljoner.

Statsskick: Republik.

Kuriosa 1: Bulgarien var det första landet att tillämpa det kyrilliska alfabetet.

Kuriosa 2: Världens första digitala klocka uppfanns av bulgaren Peter Petrov.

Hur: Bulgarien går till val för att välja ny president efter sittande Georgi Parvanov. Dessutom väljs lokala och regionala församlingar i landet. Presidentval hålls vart femte år.

Historia: Strax före modern tideräkning erövrades området som i dag utgör Bulgarien av romarna. När romarriket kollapsade inkorporerades regionen i det bysantinska riket. I samband med de stora europeiska folkvandringarna ökade det slaviska inflytandet, som legat till grund för landets slaviska prägel i modern tid. Under 1300- och 1400-talen låg Bulgarien inom den turkiska maktsfären, och först 1878 blev landet återigen självständigt som furstendöme. Bulgarien stödde Tyskland militärt under både första och andra världskriget, men när sovjetiska trupper intog landet 1944 tog kommunistpartiet makten. Efter kommunismens fall 1989 har flertalet koalitioner styrt landet, och 1990-talet präglades av flera ekonomiska kriser.

2004 blev Bulgarien medlem i militärorganisationen Nato och 2007 i Europeiska unionen. Den ekonomiska krisen år 2008 drabbade landets tillväxt hårt, inte minst på landsbygden, med svår fattigdom som följd. Landet rankas tillsammans med Rumänien som EU:s fattigaste. Människorättsorganisationen Amnesty riktar kritik mot Bulgariens regering för att inte prioritera kampen mot diskriminering och förföljelse av romer.

Inför valet: Frihet har pratat med Emilia Zankina, professor i statsvetenskap och internationella relationer vid Amerikanska universitetet i Bulgarien.

Den avgående presidenten, Georgi Parvanov, tillhör det socialdemokratiska partiet BSP, som förlorade parlamentsvalet 2009 efter korruptionsanklagelser. Vad har BSP för chanser den här gången?

– Parvanov är en kontroversiell figur inom partiet och BSP:s ledare Sergei Stashinev har flera gånger uttryckt fientlighet gentemot honom. BSP:s kandidat till presidentposten, Ivailo Kalfin, är en erfaren, omtyckt och västorienterad politiker. Mycket tyder på att han tar sig till den andra omgången mot

9 6/2011

FRIHET

högerpartiet GERB:s kandidat, som sannolikt blir Rosen Plevneliev.

Samtidigt som det är presidentval väljer bulgarerna också lokala och regionala parlament. Vad tror du om utgången?

– BSP har traditionellt en stark position i lokalval, särskilt på landsbygden och i mindre städer. Huruvida partiet vinner ytterligare borgmästarposter den här gången beror på hur rörliga missnöjda GERB-väljare visar sig vara. Mindre partier som turkisk-etniska MRF och högerextrema ATAKA har marginellt inflytande lokalt. Det stora slaget står mellan BSP och GERB. Vilka frågor väntas dominera valet?

– Den ekonomiska krisen, utan tvekan. GERB kommer att betona deras framgångar när det gäller att bekämpa brottslighet och kriminalitet, utökade EU-investeringar och en utvidgad infrastruktur. BSP kommer att kritisera nedskärningar inom välfärden, exempelvis minskade pensioner, en minskning av utbildningsbudgeten med 40 procent och en kraftigt begränsad sjukvård. ATAKA kommer att gå till val på en antiturkisk och antiromsk plattform.

Hur har landet förändrats sedan högerpartiet GERB vann parlamentsvalet 2009?

– För det första har partiet infört en polisstat, med utvidgade befogenheter när det gäller avlyssning och spionage. För det andra har vänner till GERB fått poster inom offentlig byråkrati. Och för det tredje har investeringar i landet sjunkit kraftigt, mycket beroende på ett försämrat affärsklimat. GERB har gett vissa storföretag fördelar på andras bekostnad.

Vilket är valets största orosmoment?

– Den organiserade brottsligheten. GERB har inte lyckats få bukt med de omfattande problem som förknippas med landets undre värld. Jag skulle snarare säga att den organiserade brottsligheten förvärrats.

Dessutom väntas GERB ägna sig åt omfattande röstköp, bland annat via företag och organisationer. Det hotar legitimiteten för själva demokratin.

TEXT: DANIEL MATHISEN BILD: BJÖRN RENNER

Otippad bildgömma I samband med en räd i Muammar Khaddafis tidigare bostad i Libyens huvudstad Tripoli gjorde rebellstyrkor en förvånande upptäckt.

I ett omfattande fotoalbum fanns otaliga bilder på USA:s före detta utrikesminister Condolezza Rice. Vad bilderna använts till är oklart. En talesperson vid det amerikanska utrikesdepartementet kallar händelsen för ”djupt bisarr och djupt obehaglig”.

”Valfrihetsrevolutionen var mycket mer än kommunal iver att spara pengar. Det var i stället medborgarnas önskan om ökat inflytande och rätt även för kreti och pleti att välja skola och omsorgsform.”

13

Maria Ludvigsson på Svenska dagbladets ledarsida.

PROCENT

mobil övervakning Forskarlag vid Karolinska Institutet i Stockholm och Columbiauniversitetet i New York har funnit att hjälporganisationer kan använda datatrafik från mobilmaster för att snabbare och mer effektivt allokera bistånd vid katastrofer. Idén föddes i samband med jordbävningen i Haiti förra året, då en femtedel av befolkningen i huvudstaden Portau-Prince flydde till kringliggande regioner.

Sydafrikas president utsåg nyligen Mogoeng Mogoeng till ny överdomare i landet, trots omfattande invändningar från ledande människorättsorganisationer. Mogoeng anklagas bland annat för eftergivenhet mot våldtäktsmän och homofoba uttalanden.

”För mig är det inte nödvändigt att definiera feminism.

Det är bara något som är väldigt naturligt.”

Beyoncé

ILLUSTRATION: ANNELIE CARLSTRÖM

Tveksam utnämning

13 procent av alla mobilanvändare har någon gång låtsats använda sin enhet för att undvika andra människor, enligt en ny studie.

Separationsproblem Nederländska myndigheter har stämt en 42-årig kvinna som uppges ha ringt sin före detta pojkvän inte mindre än 65 000 gånger inom loppet av ett år. Den 62-årige man som varit föremål för samtalen ska ha anmält kvinnan till polisen. Så småningom greps kvinnan och flera mobiltelefoner och datorer beslagtogs från hennes hem i Amsterdam.

En domstol i landet har förbjudit kvinnan att kontakta mannen.

”Vi står inför en gigantisk överföring av förmögenhet från fattiga till rika.”

Författaren Torbjörn Flygt om regeringen Reinfeldts reformer.

10 6/2011

FRIHET

SEXSPALTEN

Fråga Tove om relationer och sex!

Tove Solbeckar är sexualupplysare för RFSU och svarar på frågor om relationer, sex och kroppen. Mejla dina funderingar till tove.solbeckar@rfsu.se.

Hur kysser man någon?

Hej! Kan du snälla förklara hur man kysser någon?

Jag är 16 och har inte gjort det än. Kommer bli skitpinsamt om jag gör helt fel.

– Att kyssa en ny person kan vara nervöst, oavsett om man är en van hånglare eller aldrig har kysst någon tidigare. Hur man kysser och hur man vill bli kysst kan vara så otroligt olika från person till person och från gång till gång. Mitt bästa råd är att göra på det sätt som känns rätt för dig, men är du nervös för att det ska bli fel eller pinsamt kan jag ge dig ett extra råd: känn efter hur den du kysser gör, ta det lugnt och försök följa med i den personens rörelser. Efter ett tag kommer du att veta vad just

att kroppens hormoner påverkas. Alla hormonella preventivmedel kan orsaka biverkningar. Man kan inte veta på förhand hur hormonerna kommer att påverka just dig. Oregelbundna blödningar är dock en vanlig biverkan och kan till exempel innebära att man har blödningar hela tiden under en period. Ofta minskar de med tiden och det kan till och med bli så att mensen försvinner helt efter en tid.

– Man kan ta ut staven när som helst och då kommer ägglossning och mens snabbt tillbaka. Jag skulle dock råda dig till att vara beredd på att ha lite tålamod om du väljer att sätta in p-staven, eftersom de oregelbundna blödningarna som sagt ofta minskar

POLITISK KALENDER

20 OKT – 14 NOV

20

oktober. Moderaterna håller partistämma i Örebro.

22

oktober. Lokalval i Västbanken, Palestina.

23

oktober. Andra omgången i det franska Socialistpartiets primärval till presidentkandidat.

– Mitt bästa råd är att göra på det sätt som känns rätt för dig. du tycker är särskilt härligt, och då blir det lättare att styra mer. Man använder inte bara munnen när man kysser, du kan använda hela kroppen för att visa vad som känns bra och mindre bra. Lycka till!

Jag funderar på att sätta in en p-stav men har hört att det kan bli så att man får mens hela tiden, kan man veta om det kommer att bli så innan? Och kan man ta ut staven direkt igen om det blir så?

– P-stav är ett preventivmedel som fungerar genom

med tiden. När det gäller preventivmedel får man prova sig fram. Jag hoppas du hittar ett som passar, och vill dessutom påminna dig om att använda kondom vid nya sexuella kontakter eftersom det skyddar mot både graviditet och könssjukdomar.

24

oktober. Internationella FNdagen.

SKILJELINJEN

Hur ser du på att företag som bedriver verksamhet i offentlig sektor plockar ut vinst?

GABRIEL WIKSTRÖM, ssu

Erik Bengtzboe, muf

– Vi tycker att det är slöseri med skattepengar. Vi tar in dem för att de ska gå till olika välfärdstjänster och liknande. Nu går det många gånger till riskkapitalister i andra länder. Jag tror att vi måste hitta vägar för att reglera sådan här verksamhet.

– Det är bra, det betyder att företagen levererar en verksamhet som efterfrågas och att man klarar av att göra det bättre än andra.

Kan du se en intressekonflikt mellan vinstmotiv och verksamhetsmål?

Ingen vinst alls, eller lite vinst?

– Vi tycker att skattepengarna som är till för välfärden ska stanna i välfärden.

Kan inte vinsten bli en sporre för bättre verksamhet?

– Det är det som är teorin bakom, men vi har sett att det är

– Nej, egentligen inte. Vill man göra vinst måste man leverera bra verksamhet. Är det rimligt att skattebetalares pengar blir privat vinst?

– Nej, att ha flera aktörer skapar ett mervärde i sig, vinsten

11 6/2011

FRIHET

många företag som får en sämre kvalitet, därför att de enda delar man kan spara in på är personal, och sparar man in på personal vid till exempel ett äldreboende så sänker man ofta kvaliteten.

Det såg vi i en rapport nu från organisationen SNS.

blir på så sätt en besparing.

Sedan kanske man ska justera ersättningarna. Ser man till verksamhet, exempelvis friskolorna, där aktörer plockar ut väldigt stora marginaler måste man kanske sänka ersättningarna.

27 6 7

oktober. Presidentval i Irland.

november. President- och parlamentsval i Nicaragua.

november. Provinsval i Saskatchewan, Kanada.

14

november. Internationella världsdiabetesdagen.

Anslut dig på något av våra kontor

När, var och hur du vill Med internetbanken och telefonbanken kan du enkelt sköta dina bankärenden när och var det passar dig. Vår internetbank är öppen dygnet runt och har ett lättanvänt utbud.

Telefonbanken 0771-22 11 22. Självbetjäning öppet dygnet runt. Personlig service 07.00 – 23.00.

Anslut dig på något av våra kontor eller läs mer på swedbank.se.

Bli en hjälte!

Vi på BRIS har öppet 365 dagar om året så att alla barn och unga kan få prata med en vuxen som lyssnar. En del hör av sig till oss för att de vill prata om något och vara anonyma, andra har inga kompisar att leka med och några kommer från en dysfunktionell familj och behöver hjälp utifrån.

Hos oss jobbar 600 hjältar frivilligt med att svara i telefon, mejl och chatt.

När du skänker 50 kr blir du också en av våra fina vardagshjältar!

Skicka “bris50” i ett SMS till 729 09 och skänk 50 kr till BRIS verksamhet. bris.se

PG 90 15 04 -1

GÄSTKRÖNIKA

”Trots att det i de digitala spelens världar bara borde vara fantasin som sätter gränser för vem eller vad man ska spela, så harvar vi fortfarande runt med saggiga könsroller som cementeras i spel efter spel.”

BILD: ANNE-LI KARLSSON

Fräls oss från tjurnacken Jag spelar en man. Han har tjurnacke, över­armar grova som trädstammar och är bullrig. Han är vit. Hans vokabulär kan få vilken borstbindare som helst att bli rosig om kinderna. Han är en typisk tevespelskaraktär. Tyvärr.

Jag själv är inte man. Jag saknar tjurnacke och jag är ganska spinkig och relativt obullrig. Men ändå är det honom jag måste spela. Teve- och datorspel har gått från ett barnsligt nöje till en självklar del av vår kultur. Mediet har mognat, grafiken blivit bättre och spelskaparnas sätt att berätta historier allt mer raffinerat. Sorgligt vore ju annars.

Men i vissa aspekter så känns det ibland som att spelen står och stampar. Till exempel om vi snackar om de individer vi har möjlighet att styra. De som på skärmen ska representera oss. Tjurnackmannen alltså.

Trots att det i de digitala spelens världar bara borde vara fantasin som sätter gränser för vem eller vad man ska spela, så harvar vi fortfarande runt med saggiga könsroller som cementeras i spel efter spel. Normen är vit man. Allt måste, för säkerhetens skull, kläs i en stereotypisk skrud – för om vi inte utgår från våra fördomar, hur ska spelarna då veta

exakt vad som väntar? Hur ska de då känna sig trygga? Självklart är spelen, precis som film, musik och litteratur, en spegling av vårt samhälle. Även om vi tar oss ut i rymden på en odyssé eller knatar runt i en värld med stora drakar och fula fantasimonster, så kan man ge sig på att de karaktärer vi möter under spelets gång är stöpta i de urtrista former vi känner igen från vår verklighet och våra förutfattade meningar. De populärkulturella mallarna är inget man bryter sig loss från bara för att det digitala mediet gör det möjligt. Det ligger djupare än så. Tyvärr.

Ja, inte överallt förstås. Det finns undantag som både bekräftar regeln och ger en gnutta hopp. Där du kan välja att spela som man eller kvinna utan att det gör skillnad.

Där du kan inleda en ångande homosexuell romans. Spel som helt enkelt utmanar normen. Som får i förtroende av både skapare och förläggare att våga bryta sig loss. För det är klart att teve- och datorspel är kommersiella produkter, de kostar en smärre förmögenhet att utveckla, och som förläggare vill man veta att spelet säljer. Ett spel som utmanar normer, som riskerar att uppröra, är ett stort risktagande.

13 6/2011

FRIHET

Så det handlar inte bara om att spelskaparna helst rör sig i sin comfort zone. Hela den dyra apparat som är spelutveckling måste börja lita på att vi spelare kan hantera att identifiera oss med en färgad person eller en kvinna, eller något mitt emellan eller helt annorlunda. Hur bänder man då bort de stereotyper och den etnocentrism som fortfarande härskar i tevespelsvärlden? Kanske är det inte så svårt som man tror. Kanske handlar det bara om att slänga in lite mer kvinnor, lite mer färgade människor, människor med olika världsåskådningar, med olika sexuella läggningar och ja … människor helt enkelt, i den stora speltombolan och snurra runt. Det kanske inte botar helt, men nog borde det frälsa oss från fler slentrianmässiga tjurnackmän. S

Susanne Möller är spelskribent och bloggare på Dagens Nyheter. Hon har också varit programledare för tevespelsprogrammet ”Kontroll” i SVT.

En ärlig chans

Det har gått mer än femtio år sedan den romska minoriteten fick tillträde till utbildning. Trots det går långt ifrån alla romska elever ut grundskolan med fullständiga betyg.

Därför finns Agnesbergs folkhögskola, Nordens enda romska folkhögskola belägen i Bergsjön i nordöstra Göteborg.

Text: Cecilia Köljing Bild: Maja Kristin Nylander

N

är en blond journalist och en ännu blondare foto­ graf kliver in på Agnesbergs folkhögskola är det flera som vänder på huvudet. Media är inte särskilt popu­ lära här, många har blivit felciterade när de gått emot sin magkänsla och uttalat sig i tidningar.

Vi försöker hitta några elever som vill ställa upp på en intervju, berätta om skolan, vad den betyder för dem. Vi får undvikande svar. Plötsligt är den nyss så välfyllda lunch­ matsalen nästan helt tom.

Wichia Wiszniewski var en i den första kullen som tog studenten på Agnesberg i juni 2011. Han är fortfarande ett känt ansikte på skolan, han hälsar till höger och vänster när vi går genom korridorerna. Han berättar att skolan inte officiellt är separatistisk, vem som helst kan gå här.

– Frågan är om de vill. Kanske känner de sig utanför. Om en svensk kommer hit och sätter sig i en klass med 20 romer, då får de veta hur vi har känt när vi har satt oss i ett klassrum. Det är inte så behagligt.

Många romska elever lämnar grundskolan i förtid och går aldrig

vidare till gymnasiet. Det finns flera orsaker till detta, bland annat kan det förklaras genom bristen på romska förebilder såväl i själva skolvärlden som i det omgivande samhället. Även diskriminering, tra­ kasserier, dålig kunskap om romer och deras rättigheter samt brist på stödåtgärder i skolan kan ses som orsaker till lägre skolnärvaro och sämre studieresultat. Wichia Wiszniewski tror att det hade varit bra med romsk historia under historielektionerna i grundskolan.

– Om man bara tar en timme per år och förklarar att romerna kom till Sverige redan för 500 år sedan, att det finns en massa romska ord i svenska språket, att romer är vanliga människor precis som vem som helst, då kan de andra barnen acceptera de romska barnen. Då kanske de slipper känna sig utanför. Då kanske de kan få känna sig som alla andra.

Själv har han i stort sett missat skolan. Från första till femte klass bodde han i Köpenhamn. Sedan flyttade familjen till USA där han gick i tre olika skolor och hade svårt att hänga med. När det var dags att börja nian flyttade han till Sverige.

– Jag pratade ingen svenska, bara engelska, så jag kunde inte hänga

14 6/2011

FRIHET

r fö g er. an or ut teb rom lic ö är ko r G r ni fö ve d an ler na ut e Ne ola alla ch sk är i o ög d sk kh en fol ni s isz rg W be a es hi n ic Ag W

15 6/2011

FRIHET

n te en u ud e st ttad n. N er. en ka lla ck lig ps me bö ny up a e ut og ch n ge i t o er tt sk lan lev m a e w ie sko en n o isn ög p ha W lkh ska er a n hi n fo me mm ic ö W frå ge dr

– Om en svensk kommer hit och sätter sig i en klass med 20 romer, då får de veta hur vi har känt när vi har satt oss i ett klassrum. Det är inte så behagligt.

16 6/2011

FRIHET

”Många romska elever lämnar grundskolan i förtid och går aldrig vidare till gymnasiet. Det finns flera orsaker till detta, bland annat kan det förklaras genom bristen på romska förebilder såväl i själva skolvärlden som i det omgivande samhället.” med i undervisningen. Jag var mest ute i korrido­ rerna och dansade breakdance, det var mitt stora intresse. Jag fick ingen riktig kontakt med någon av lärarna, de lät mig bara vara. Det var ingen som tog tag i mig för att se vilken nivå jag var på. Ingen nämnde någonting om Svenska 2 eller annan stöd­ undervisning.

När alla andra började gymnasiet åkte Wichia utomlands för att jobba. Men genom åren har hans bildningslängtan tagit överhanden.

– Alla jag träffade hade minst gymnasiekompe­ tens. Alla utom jag som egentligen inte ens hade gått färdigt grundskolan. Det har gett mig ångest.

Jag har undrat: Vad är det alla vet som jag inte vet.

Det har hängt över mig fram tills för tre år sedan då jag ansökte hit.

Agnesberg blev en andra chans i livet.

– Jag blev så hungrig på kunskap, det var som att jag inte kunde släcka min törst. När jag tog stu­ denten var det en gammal dröm som gick i uppfyl­ lelse. Det var inte det att jag blev smartare, men nu hade jag det där som jag undrat över. Och helt plötsligt känner man att man börjar drömma igen.

Nya drömmar som kanske handlar om att läsa vi­ dare eller ge ut böcker.

Bredvid Wichia i det stora kala klassrummet sitter Nenad Nikolic. Han går inte på Agnesberg. Ännu. Han har inte heller några ljusa minnen från skoltiden.

– Jag gick nästan ut gymnasiet men hoppade av eftersom jag inte pallade trycket. Jag var utstött, de satte upp rasistklistermärken på mitt skåp, min stol, följde efter mig vart jag än gick på skolan. Lä­ rare och rektor gjorde ingenting trots att jag hade möte efter möte.

I lågstadiet reste han och familjen runt mycket, vilket ledde till hög frånvaro. Och när han var i skolan hade han svårt att koncentrera sig.

– De sa att jag var uppe bland molnen, bland fisk­ måsarna.

I mellanstadiet började han i en hård skola med tufft rykte.

– Jag var jätterädd för att börja där. Jag hade inga planer på att läsa, det var bara tankar på att överleva som rörde sig i mitt huvud. Jag ville inte

bli slagen, inte få stryk, det var nummer ett.

Han tyckte aldrig att han fick stöd av lärarna. Att han var rom gjorde inte saken bättre.

– Mina vänner var araber, jugoslaver, ingen av dem fick samma behandling som jag. Sättet som de bemötte en på, jag skulle aldrig kunna prata så med en liten pojke. De såg bara problem i en, som om det inte fanns något hopp.

I gymnasiet började han först på en specialskola för individuella programmet och elever som behöv­ de stöd med svenskan.

– Det var ett skämt. Den skolan kan vara bra för någon som precis har kommit till Sverige, men inte någon som är född och uppvuxen här. Det var som att gå tillbaka till grundskolan. Så jag gjorde en deal med skolan och fick komma dit och göra alla prov.

Han klarade proven och kom in på maskinpro­ grammet på en annan skola. Den första tiden gick allt bra. Han var i skolan varje dag och var en av toppeleverna i alla praktiska ämnen. Det var svå­ rare med de teoretiska, framförallt matte.

– Jag kämpade men hade inte grunden. Jag skäm­ des och ville inte visa mig svagare än någon annan.

Helt plötsligt började det dyka upp klistermär­ ken på skåpet av typen ”Håll Sverige rent”.

– Det var bara jag och två till från skolan som kom från förorten, alla andra var såna som aldrig hade sett blattar förut. Jag hade aldrig upplevt ra­ sism i så stor skala, jag kom ju från en skola där alla var utlänningar, vem skulle kalla mig för blatte där?

Nenad vände sig till rektorn men inget hände.

– Det var bara en lärare som stod bakom mig, den första och enda någonsin. Hon kämpade och skrek för min skull men det hjälpte inte. De andra lärarna låtsades som ingenting. Det blev mer och mer tjafs, jag slutade att gå på gympan. Sen matten. Sen andra lektioner. Det blev för mycket helt enkelt. Vem or­ kar vakna klockan sex varje morgon och förbereda sig på bråk?

Wichia nickar när han hör Nenad berätta.

– Fördelen med Agnesberg är att vi kan inspirera varandra och slippa gå igenom sånt som Nenad har gått igenom på andra skolor. Här är du hemma, här är alla lika mycket värda. Ska du studera så måste

17 6/2011

FRIHET

Romer i Sverige Romernas historia i Sverige är en historia kantad av förföljelse, trakasserier och diskriminering. Den första noteringen om romer i Sverige finns i Stockholm år 1512. År 1637 utfärdades den första allmänna zigenarförordningen som kom att följas av många fler och av århundraden präglade av förföljelser, försök att stoppa invandring och assimileringsförsök.

Mellan 1914 och 1953 var romsk invandring till Sverige förbjuden.

Inreseförbudet gällde även under andra världskriget, vilket gjorde att romer på flykt undan förföljelser inte kunde få en fristad i Sverige. Bara två romer lyckades komma med Folke Bernadottes vita bussar som räddade fångar från nazisternas koncentrationsläger till Sverige. Det var först på 1960-talet som man bröt med den gamla förmyndarattityden. Fram till dess blev de tvungna att bo i tält eller i ”zigenarläger”.

De drabbades av tvångssteriliseringar, tvångsomhändertaganden av barn och tvångsassimilation.

Romer är idag en av Sveriges mest utsatta etniska grupper. Den 30 juli 2010 lämnade Delegationen för romska frågor in rapporten ”Romers rätt – en strategi för romer i Sverige” till regeringen. Där konstaterades att romer har blivit vår tids syndabockar och att kampen mot rasismen mot romer, den så kallade antiziganismen, aldrig har tagits.

Detta beror till stor del på att romer saknar en skriven historia. En grupp med enbart muntliga traditioner har svårare att sprida information om sin situation och får sämre förankring i gemenskapen. Detta leder till att fördomar enklare får stå oemotsagda.

Katarina Taikon, författare till barnböckerna om Katitzi. Här med Ivar Lo- Johansson.

Romsk familj i Sverige runt förra sekelskiftet.

Ett sätt att fånga upp romska elever tidigt är att satsa på romska elevassistenter som kan fungera som stöd både för lärare och för ele­ ver med familjer. Nenad tror att det är en bra idé men påpekar att det är viktigt att utse rätt personer.

– Vi hade elevassistenter hela mellanstadiet som knappt visade sig överhuvudtaget. Den enda bra lärare jag har haft var på gymnasiet.

Bara för att hon visade att hon brydde sig så försökte jag på riktigt.

Men det var de sista åren i skolan och då var det för sent.

För tillfället ser han inte att han någonsin kommer att sätta sig i skolbänken igen.

– Mentalt så kan jag inte, jag är för stressad. Men jag är absolut för skolan. Jag predikar varje dag för mina syskonbarn: gå i skolan.

Det är den enda vägen om du vill bli en riktig människa, en normal människa.

När vi träffade hans brorsdotter Francesca några veckor tidigare, strax innan hon skulle börja första året på gymnasiet, intygade hon det.

– Han brukar säga att utbildning är allt. Att man inte är någonting utan kunskap. Även om du är rom så kan du bli det du vill.

Och han stänger inte dörren helt vad gäller sin egen utbildning.

– Vem vet, det är aldrig för sent …

En annan viktig orsak till varför få romer går färdigt grundskolan är en svag studietradition hos den äldre generationen.

– Det finns väldigt få välutbildade romer. Det kanske finns blivande konstnärer, professorer och författare bland oss, men det finns ingen uppmuntran, varken från samhället eller från vår egen grupp. När jag var liten sa jag till mina föräldrar att jag ville bli läkare men de förstod inte varför, säger Bagir Kwiek, Francescas pappa och Nenads bror.

– Jag gick nästan ut gymnasiet men hoppade av eftersom jag inte pallade trycket. Jag var utstött, de satte upp rasistklistermärken på mitt skåp, min stol, följde efter mig varrt jag än gick på skolan. Lärare och rektor gjorde ingenting trots att jag hade möte efter möte.

18 6/2011

FRIHET

a sc ce far . an äf ar Fr rtr ng rn öve tni tte m än do o rv h er s fö s oc k rom gen ie w fler nin r K e iv gi ll s g Ba vi om

du koncentrera dig. Det kan du inte om du är stressad eller bara försö­ ker överleva som Nenad. Han är en intelligent individ. Vi vet inte vad som finns i honom, vad han hade kunnat tillföra till svensk framtid.

Vi har missat en. Därför är det livsviktigt att den här skolan finns. För alla romer i Göteborg.

Romer Av världens uppemot 20 miljoner romer finns 12-15 miljoner i Europa. Uppgifterna om deras antal är osäkra, ofta därför att romerna själva av fruktan för förföljelse inte har velat registrera sig eller har dolt sin etniska identitet.

– Det finns fördelar med att vara en separatistisk skola.

Man skapar en trygg zon, pratar på sitt eget språk. På det sättet kan man skapa en plattform för romer som i sin tur kan påverka sina barn.

I Sverige finns mellan 15 000 och 35 000 personer med romsk bakgrund. De kan delas in i fem olika grupper: Finska romer – kalé Svenska romer – kalderash Resande Utomnordiska romer – lovara och kalderash Nyanlända romer – arli Innan romerna kom till Europa var de ett homogent folk. Därefter har de splittrats upp i olika grupper alltefter språk, religion, yrke och nationalitet. Språkligt är romerna splittrade i underdialekter av språket romani.

Numera är romerna erkända som en svensk nationell minoritet. Romska barn har rätt till modersmålsundervisning.

Romerna sägs ha utvandrat från Indien under 900- eller 1000-talet, troligen på grund av social oro och svält. I Europa slog sig romerna ner i framför allt Ungern, Rumänien, Slovakien, Bulgarien och forna Jugoslavien.

Flertalet blev från början bofasta; det är endast mindre grupper som nomadiserat.

Från 1450-talet och framåt angreps romerna och anklagades för att vara turkiska spioner.

Liksom andra minoriteter blev romerna utsatta för förföljelser och folkmord när nationalstaterna växte fram. I nuvarande Rumänien och Moldavien förslavades den romska befolkningen, slaveriet upphävdes först 1864. Under Förintelsen i Nazityskland hörde romerna och närbesläktade sinti, vid sidan om judarna, till de hårdast drabbade.

Romer förföljdes och dödades urskillningslöst, och hundratusentals romer fördes till koncentrationsläger. Omkring en halv miljon romer och sinti dog under Förintelsen.

Efter Sovjetunionens sammanbrott har romernas situation i östra Europa än en gång försämrats.

Romer och skolgång g go da r en er. m pe se är h om r ro st oc g s fö Po lan ber rm s fo ya o ra sk ne att So på Ag pl

Många romska ungdomar går ut grundskolan utan fullständiga betyg. Man vet inte exakt hur många, eftersom det saknas statistik över unga romer i Sverige jämfört med andra ungdomsgrupper. Det finns en stor variation mellan de olika romska grupper som funnits i Sverige i 500 år och nyanlända romer. Det kan tyckas naturligt att nyanlända romer i landet inte har samma studieresultat som infödda svenskar. Mer anmärkningsvärt är att problemen inte enbart gäller de nyanlända romerna utan även de svenska, finska och utomnordiska romer som levt i landet under flera decennier.

Agnesbergs folkhögskola Agnesbergs folkhögskola i Göteborg är den första romska folkhögskolan i Norden. Skolan invigdes av kronprinsessan Victoria år 2007 och är en filial till Göteborgs folkhögskola. Skolan bedriver verksamheter som förberedande grundskola, grundskola och gymnasium.

Cirka 70 elever går på skolan. I juni 2011 tog de första sju deltagarna studenten. På Agnesberg läggs stor tyngd på kulturidentitet.

Skolans främsta mål är att vara en trampolin ut i samhällets övriga institutioner.

19 6/2011

FRIHET

Mycket av arbetet på skolan handlar om att skapa förebilder efter principen ”kan jag så kan du”. Varken etnicitet, kön eller ålder behö­ ver vara ett hinder. Romer har en lång historia av utanförskap och förtryck, och många har kommit att identifiera sig med utanförskapet, det förenar romerna även om de tillhör olika grupper. Därför finns det en stark misstro mot majoritetssamhället, och de flesta ser inte vad en utbildning tjänar till, förtroendet för skola och myndigheter är ofta lika med noll. Samtidigt ligger fördomarna fortfarande nära till hands i majoritetssamhället.

– Om en rom stjäl gör han det för hela gruppen. Om en Anders Ek­ lund mördar ett barn är inte alla svenska manliga lastbilschaufförer barnamördare. Varför värderar man inte sina tankar när det gäller romer? Vad är det som skiljer oss från andra? Vi är alla födda under samma sol.

Men Soraya Post ser ändå att något historiskt är på väg att hända.

Frågorna har börjat komma upp på den politiska agendan, och romer har börjat kämpa för sina rättigheter. På många sätt är det som att tända en tändsticka när man behöver en eld, det som behövs är en mass­ organisering av romer, och dit har vi ännu inte kommit menar Soraya.

– 500 år av förtryck försvinner inte över en natt, det tar längre tid än en generation. Under 500 år har det funnits en samverkan för att få ut romerna ur Sverige: kungahus, stat, kyrka och lagar har gått ihop.

Lika mycket behövs nu för att samla krafterna och bryta mönstret.

Alla måste med. Då kanske de romska barn som föds i dag får en na­ turlig väg in på högskolan, avslutar hon. S

vi Nu m Nen d i Ag öv sstä ad ne erv nk Nik sb äg sa ol er er m ic gs h he (t fo an t u h) m lk at nd ö hö t l gs äs er h ttes ko a i el av la n g a s ra . ym ko sis na ltid m sie en och t .

Om man ständigt blir bemött med misstro ger man till slut upp.

Det blir en självuppfyllande profetia, du blir den samhället förväntar sig att du ska vara. Bagir Kwiek har fyra barn och arbetar hårt för att bryta trenden inom sin egen familj.

– Hos oss finns en misstänksamhet som vi fått från våra föräldrar.

De fick den i sin tur från sina föräldrar. Jag försöker lära mina barn att vara stolta över vilka de är. Och att man kan gå framåt utan att ta avstånd från sitt folk och sin identitet.

Folkhögskolan fyller en funktion i och med att den stärker de romska grupperna och deras identitet. Därför har det varit viktigt att de flesta elever är romer. Det säger Soraya Post, pedagog på Agnes­ bergs folkhögskola.

– Det finns fördelar med att vara en separatistisk skola. Man skapar en trygg zon, pratar på sitt eget språk. På det sättet kan man skapa en plattform för romer som i sin tur kan påverka sina barn.

Hon har arbetat länge med skolfrågor och tycker att romer behöver egna etablerade institutioner. Därigenom kan man påverka andra och ge de romska grupperna en legitimitet som är likvärdig den övriga grupper har i samhället.

– Även om vi varit svenskar i 500 år så har vi en annorlunda svensk kultur och ett annorlunda svenskt språk. För att romer ska kunna etablera sig och integreras i samhället måste vi ha ett likvärdigt ut­ gångsläge och samma förutsättningar som alla andra. Då behövs först en organiserad romsk rörelse. Man behöver få känna att det här är mitt, stärka sin kulturella identitet. Sedan kan man vända sig utåt.

20 6/2011

FRIHET

KRÖNIKA

ILLUSTRATION: ANNELIE CARLSTRÖM

Krisen handlar om politik ”Världsbanken skulle gärna låna ut de pengar som Grekland behöver, om bara grekerna orkade jobba tillräckligt länge för att fylla i ansökningsblanketten.” Skämten florerar om lata skuldsatta sydeuropéer och nordbor som sparar och ”sköter sig”. Och Anders Borg verkar ha förvandlats från finansminister till ekonomisk expertkommentator. Från sidlinjen kommenterar han utvecklingen.

Några frågor i egenskap av finansminister, något som faktiskt i högsta grad påverkar utvecklingen – det får han sällan.

Men krisen handlar faktiskt om politik.

Den gemensamma valutan var tänkt att föra samman Europa, men när krisen slog till var solidariteten bortblåst. Alla pekade finger åt varandra. Att rädda banker för miljarder var en sak. Att hjälpa ett litet land som Grekland var något helt annat. Tyskland som tidigare alltid har ställt upp för EU (av uppenbara historiska skäl) betedde sig plötsligt som vilket själviskt land som helst. Inrikespolitik och kortsiktig taktik var plötsligt viktigare.

Tysklands kansler Angela Merkel kan mycket väl bli kvinnan som drev fram slutet för EMU. Den vanliga berättelsen om eurokrisen handlar om länder som inte skötte sina statsfinanser. Anders Borg presenterade exempelvis ett grandiost förslag om att stöd till krisande länder skulle finansieras genom straffavgifter från dem som drar på sig underskott. Problemet är att de flesta krisande länder visst skötte

sina statsfinanser. Spanien och Irland hade knappt behövt betala en krona till Borgs magiska fond men skulle sedan alltså ändå räddas med pengarna ur den. Eller? Hur tänkte han?

har det blivit uppenbart att EMU saknar både institutioner, ekonomisk kultur och framför­ allt politiskt ledarskap för att överhuvudtaget kunna hantera ekonomiska kriser.

Grekland hade visserligen ett underskottsproblem, men Irland hade ett bankproblem, Portugal hade ett problem med stora skulder i privat sektor, Spanien hade en kombination av alla tre och Italien är framför allt politiskt dysfunktionellt. Det är inte så enkelt som högern säger. Framför allt är deras recept livsfarligt: Om alla ska dra åt sina ekonomier samtidigt kan vi glömma allt vad tillväxt heter.

Förhållandet mellan skuld och BNP är egentligen bättre i eurozonen än i exempelvis USA, Japan eller Storbritannien. Ekonomiskt borde krisen gå att hantera. Problemet är politiskt. Och samtidigt som Europas politiker sätter kortsiktig taktik och nationella intressen främst, kapitulerar kontinenten inför rädsla och främlingsfientlighet. Precis den europeiska förbannelse som EU-projektet en gång skapades för att motverka.

Kommer den valutaunion som presenterades som kronan i den Europeiska drömmen, i själva verket att bli dess död? Det får inte hända. Oavsett vad man tycker om EMU. Men i skrivande stund är det svårt att inte vara dyster. S

Dessutom är eurokrisen i grund och botten en bankkris. Det glömmer man lätt bort när all ekonomisk debatt handlar om hur löntagarna ska betala för att finanssektorn gjort bort sig, som om det vore det mest självklara i världen. Men bortsett från Grekland var det först efter att regeringar tvingades rädda banker som de fick problem med stora underskott. Hade EU-ledarna redan från början sagt att unionen gemensamt skulle rädda krisande banker, innan problemen nådde ländernas statsfinanser, hade vi antagligen inte haft en lika svår situation.

De som konstruerade EMU tänkte inte på vad som skulle hända i fall marknaden faktiskt inte hade den där magiska förmågan att korrigera sig själv. Europa började trycka sedlar utan att ha skapat några krishanteringsmekanismer. De senaste 19 månaderna

21 6/2011

FRIHET

Katrine Kielos är ledarskribent på Aftonbladet. katrine.kielos@aftonbladet.se

Frihetskolan

Effekterna av den stora finanskrisen 2008 lever kvar ännu i dag, med en allvarlig europeisk skuldkris och hög arbetslöshet.

Frihet guidar dig till några av historiens ekonomiska bubblor.

Finansbubblor

text: Daniel Mathisen illustration: nils-petter ekWall

Tulpanmanin (1634-1638) En av de tidigaste ekonomiska bubblorna inträffade i Nederländerna.

Holländarna, historiskt kända för sin passion för blommor, omfamnade introduktionen av tulpaner i Västeuropa mot slutet av 1500-talet. Kärleken till den spröda blomman fick köpmän att skapa ett värdeindex för tulpaner, baserat på färg, sort och form. Och eftersom det var omöjligt att avgöra vilken typ av tulpan som skulle blomma från en viss lök öppnade det för spekulation. Till en början var spekulationen mestadels något förmögna sysslade med, men under mitten av 1630-talet var även medelklass och fattiga involverade i vadslagningen. Den ökade efterfrågan på tulpaner fick priset att skjuta i höjden, och i slutändan gick det så långt att folk belånade sina hus och företag för att köpa tulpanlökar. I februari 1637 sjönk konsumenternas förtroende och hela tulpanmarknaden imploderade. Därmed var tusentals holländare ägare av en handfull lökar som ingen ville köpa.

Mississippibubblan (1719-1720) Mississippibubblan, som fått sitt namn efter det franska Mississippibolaget, var resultatet av Frankrikes knackiga ekonomi i början av 1700-talet. Med hjälp av John Law, en skotsk storspelare, genomförde den franska staten en reform som i praktiken ersatte landets metallbaserade valuta med en form av sedlar. Som tack för hjälpen fick Law, via Mississippibolaget, exklusiv rätt att handla med franska kolonier.

1719 lät Law Mississippibolaget ta över hela den franska statens skuld, som i sin tur byttes vidare mot aktier i företaget. Med löften om 120 procents vinst ansökte åtminstone 300 000 fransmän om att köpa de 50 000 aktier som bjöds. När efterfrågan ökade började den franska centralbanken Banque Royale ge ut nya sedlar, något som eldade på inflationen. Ett år efter börsintroduktionen sprack bubblan, när centralbanken meddelade att andelen metallvaluta inte ens uppgick till hälften av den totala mängden pappersvaluta i omlopp. Några månader senare var aktierna i Mississippibolaget i praktiken värdelösa och Law tvingades fly landet.

Det glada tjugotalet (1924-1929) Tjugotalet var bråda dagar för USA:s spekulanter och finansmän.

Forskare talade om en ”ny era” för ekonomins funktionssätt och pekade ut underlättad handel, låg inflation och delvis avskaffad konkurrenslagstiftning som framgångsfaktorer. I verkligheten var det en kraftig utvidgning av lån och krediter som låg bakom den snabba tillväxten.

Amerikanska hushåll tog allt större lån för att finansiera köp av till exempel radioapparater och bilar. Dessutom bidrog automatiseringen inom industrin till massproduktion och lägre priser. Fler och fler intresserade sig för att spekulera på en aktiemarknad som upplevt värdestegringar på över 400 procent inom loppet av bara ett år. Den 3 september 1929 nådde Dow Jones-börsen sin toppnotering för året, men redan den 24 oktober samma år, ”den svarta torsdagen”, började korthuset falla samman. En oförklarlig panikstämning utbröt på börsgolvet, och när dagen var över hade nästan 13 miljoner aktier bytt ägare. Måndagen den 28 oktober föll börsen med hela 38 punkter och ytterligare 30 punkter dagen efter, en dag som i historieböckerna är känd som ”den svarta tisdagen”. Börskrisen fortsatte under resten av året och spred sig så småningom till alla delar av den amerikanska ekonomin. Inom loppet av ett par år drabbades USA av en depression av enorma proportioner.

22 6/2011

FRIHET

Japans bubbelekonomi (1984-1989) Från 1960-talet till och med mitten av 1980-talet var Japans tillväxt rekordhög, under perioder till och med högst i världen. På 1970-talet avreglerades Japans finansmarknader, och under 1980-talet lät landets centralbank räntorna vara låga för att sporra ytterligare tillväxt. Båda faktorerna bidrog till att skapa en spekulationsbubbla där banker och investerare tog allt större risker. Bubblan byggdes på av att företag kunde rapportera vinst på spekulativa grunder. De pengar som företagen fick in användes ofta för ytterligare spekulationer. Mot slutet av 1980-talet dominerade därför risktagande hela sektorer av ekonomin, där hälften av företagens rapporterade vinst kom från ren spekulation. Som om det inte vore nog kunde landområden användas som säkerhet för lån. Mellan 1989 och 1990 insåg den japanska regeringen att situationen var ohållbar och höjde räntan för att bromsa den snabba värdeutvecklingen på börsen. Resultatet blev att Japan upplevde långsammare tillväxt än något annat land i västvärlden under 1990-talet.

Den svarta måndagen (1987) 1980-talets första år i USA präglades av hög tillväxt och klirr i champagneglasen på aktiemarknaden. Motorn bakom spekulationen var framför allt komplicerade värdepapper som förväntades öka i värde år efter år. När prognoserna väl skruvades ner spred sig paniken, och måndagen den 19 oktober 1987 minskade aktiemarknaden Dow Jones med över 22 procent i värde. Börskraschen blev startpunkten för en lågkonjunktur i stora delar av västvärlden.

Den svenska finanskrisen (1990-1994) 1985 drev dåvarande finansminister Kjell-Olof Feldt igenom en avreglering av kreditmarknaden, vilket gav bankerna större spelrum och ökade utlåningen med över 50 procent. Bankerna lånade ut till finansbolag som i sin tur lånade ut till fastighetsbolag. Effekten blev att fastighetsmarknaden överhettades – i Stockholms innerstad ökade värdet på kommersiella fastigheter med 790 procent inom loppet av ett par år. Krisen inleddes när finansbolaget Nyckeln inte längre kunde verkställa utbetalningar till kunder, något som drog med närapå hela bank- och finanssektorn i fallet. De kommande åren krympte svensk ekonomi med fem procent, och priset på kommersiella fastigheter sjönk med 70-80 procent. Krisen var ett faktum.

It-bubblan (1995-2000) Entusiasmen inför internet och den nya teknologin tycktes inte veta några gränser under 1990-talet. Med startpunkt den 9 augusti 1995, då webbläsarbolaget Netscape börsintroducerades, växte Sveriges och världens it-sektorer mångfaldigt. Företag som ofta inte var mycket mer än en lös idé kunde tack vare luftvärderingar i mångmiljonklassen snabbt nyanställa och expandera sin verksamhet, utan egentliga produkter att sälja. I Sverige tjänade konsultföretag som Framfab och Icon Medialab enorma summor på att fungera som rådgivare till bolag.

Kulmen på bubblan blev när det svenska klädföretaget Boo, med uppbackning från stora modehus och investerare, lanserade en nätbutik på våren 1999. Bara ett år senare gick bolaget i konkurs. När bubblan slutligen sprack drabbade det hela världsekonomin. It-bubblan kan ses som ett psykologiskt fenomen, i likhet med tulpanmanin på 1630-talet.

23 6/2011

FRIHET

Blick för snusk Som barn ritade hon serier och drömde om att bli journalist. Nu är hon en av Sveriges hetaste serietecknare. Lina Neidestam är feministen som gör porrserier. text: john antonsson Foto: phil jamieson styling & arrangemang: anna-maria marklund

D

et är nittiotal, en tioårig tjej står vid tidningshyllan på Ica i Södertälje. Hon vickar huvudet uppåt och tittar på en förbjuden serietidning bredvid porrtidningarna. Hon sneglar på kassörskans välbekanta ansikte och vågar inte köpa den, i stället väljer hon barnvänliga ”Acke” på den lägligt låga barnhyllan.

Sommaren tar flickan tillsammans med mamma och bror på tågluff genom Sverige. Rälsen bär henne till Arvika. Här är kassörskan ett främmande ansikte, så flickan letar sig med mod i kroppen från campingen till den lokala matvarubutiken. Nu struntar hon i de färgglada tidningarna på barnhyllan, hon sträcker på den lilla kroppen och tar ner den efterlängtade, farliga och spännande ”Megapyton”.

Snart står flickan bakom en röd stuga på campingen och med solen som läslampa läser hon sig in i en helt ny värld. Flickan har blivit 27 år och heter Lina Neidestam. Hon är en del av den politiskt medvetna

serie­våg som sköljt över Sverige under 2000-talet. Tidningen lever kvar inom henne. I berättelsen om Pervo Kris får man läsa hur denne blir ihop med Leni, hur förhållandet tar slut och om hur protagonisten Pervo Kris hittar ett toalettpapper, som lägligt heter Leni.

– Det var en vändpunkt, jag tänkte: ”Får man rita så här snuskigt?”

Jag hade alltid ritat snuskiga bilder men gömt dem under sängen, avslöjar Lina.

Tidningen ligger tryggt kvar i en låda i föräldrahemmet.

– Den är väldigt pubertal och jag kommer nog aldrig att plocka upp den mer, men den var viktig, hjärnan programmerades om och jag såg möjligheterna att få ett litet utlopp för det där lilla tourettessyndromet som vi alla har.

Lina ritar serier och hittar på berättelser genom hela uppväxten.

Men det finns också andra drömmar som hägrar. Hon tänker söka in på journalisthögskolan. Betygen räcker inte riktigt till och snart

24 6/2011

FRIHET

kommer andra planer. Pratminus ersätts med pratbubblor och huvudrollerna blir produkter ur fantasin i stället för verkliga människor. Året är 2005 och Lina Neidestam söker till Serieskolan i Malmö. Då antagningsbeskedet kommer sitter Lina i en statarlänga i Södermanland, där hon bor tillsammans med svartarbetande lantarbetare från Baltikum i samband med jobb på ett gods.

Vad har jag på Serieskolan att göra? Jag, som bara har läst ”Megapyton” och ”Acke”. Lina bråkar med självförtroendet, hon känner inte att hon vet nog om den värld hon ger sig in i. För den som är intresserad av litteratur är inkörsportarna många, lärare i svenska och engelska introducerar klassiska författare och erbjuder många chanser att utveckla den egna kreativiteten. Men för den serieintresserade är vägarna desto färre. Bor man inte i Stockholm och besöker Serieteket regelbundet är kunskaperna om serier ofta begränsade.

Från jobbet på godset rullar det in en behaglig klumpsumma. Lina tänker att ”nu ska jag bilda mig” och med sökmotorn Google till sin hjälp komponerar hon en fyllig lista på serier och så är det klart vad

hon ska lägga lönen på. Särskilt en serie sticker ut.

– Mats Jonssons ”Hey Princess”, den var fantastisk, speciellt då man är typ 20 år.

Sedan går det fort. Lina gör snabbt avtryck och ger ut seriestrippen ”Zelda”. Där får man följa radikalfeministen Zelda som med en stor dos humor skildrar de krav som ställs på människor som vill följa sina politiska ideal.

– Det är så spännande, så fort man plockar upp en åsikt kan man bli taliban. När man ska köpa åsiktspaketet, då blir det viktigt att framhålla det hela tiden. Men det är viktigt att kunna förlåta sig själv, slår hon fast.

– Men man är uppväxt med vissa normer som påverkar en. Det betyder inte att man ska ge upp, det är väldigt viktigt att vara politiskt korrekt.

Tiden på serieskolan tar slut och flyttlasset går från Malmö till huvudstaden. Där tecknar Lina serier och studerar etnologi för att

– Jag tror att det kan vara bra att vara medelmåttig, då lär man sig att jobba hårdare.

25 6/2011

FRIHET

lära sig mer om mytologi, ett ämne som intresserar henne mycket. En dag ringer telefonen. I andra änden av tråden presenterar sig Fabian Göranson, som blivit ett namn på serieintresserades läppar efter att hans debutalbum ”Gaskriget” mötts av hyllningskörer från kritikerkåren. Lina känner honom inte alls men vet mycket väl vem han är och tycker att han är jättehäftig, så visst vill hon träffa honom på en fika i Gamla stan. Det är hösten 2007, september, solen letar sig fram och tillåter dem att sitta på Café Edenborgs uteservering. Lina köper en kaffe latte och ser till att inte köpa något med kött.

– Jag tänkte att han var sådär politiskt medveten och att han säkert inte åt kött.

Fabian Göranson är en av grundarna till serieförlaget Kolik. Våren 2007 gav förlaget ut ”Drift”, en feministisk sexserie skriven av Liv Strömquist och Jan Bielecki. Boken var den första delen i Koliks Femisexserie, och Fabian Göranson frågade Lina Neidestam om hon ville göra del två.

– Jag var förbryllad över varför de hörde av sig till mig, jag var ju ingen, men jag tror att det var det förtroendet som senare höll mig igång.

För att förverkliga projektet söker Lina pengar från Konstnärsnämnden och beviljas ett anslag på 217 000 kronor. Därefter ger Lina en hel del intervjuer och berättar om den kommande boken, något hon till viss del ångrar i dag: – Jag ångrar att jag berättade så mycket om boken, jag borde ha pratat mer om vad jag ville undersöka.

Lina växte upp runt Södertälje, några år bor familjen på landsbygden en bit utanför staden, andra år tillbringas i förorten Ronna. Mamman jobbade på Åhléns och sedan som idrottslärare, pappan som elektriker. Med hennes arbetarklassbakgrund är Stockholm med sina medelklassideal lite skrämmande.

– Ett tag kändes det som att alla hade gått på Södra latin. Men i slutändan är det hur hårt man jobbar som avgör, man kommer bara så långt med sitt efternamn, säger Lina.

Trots att Lina Neidestam är ett respekterat namn i Seriesverige talar hon om sig själv som medelmåtta, och kanske är det den synen som driver henne.

– Jag tror att det kan vara bra att vara medelmåttig, då lär man sig att jobba hårdare.

Stipendiet ger henne chansen att jobba med serier på heltid. Hon kommer igång med ”Zelda” på allvar och säljer in den till flera tidningar. Sedan dess lever hon på att kombinera serieskapande med illustrationsjobb. De fattiga hundåren är inte riktigt förbi, men det har åtminstone blivit bättre.

– Nu funkar det, jag kan åka på semester, betala hyra. Det funkar i jobbet, jag lever för nästa bok, har råd att åka bort och att vara sjuk. när Lina Neidestam kommer till kaféet möter hon upp med en tjock bunt färgglada papper i sin högra hand. Det är det senaste provtrycket av hennes bidrag till Femisexserien, ”Maran”, en berättelse om en ung kvinna som heter Nora som reser till en stuga i skogen för att skriva den stora generationsromanen.

– Jag har alltid tyckt idén om att isolera sig i en skogsstuga är intressant. För den som vill skriva en bok är det så mycket som är i vägen, man tänker: ”Jag hinner inte.” Alla tror att det skulle gå mycket bättre om man åker i väg.

– Jag har också försökt åka ut på landet, men det går inte, man måste göra allt det tråkiga den svåra vägen, säger Lina.

I ”Maran” är sexscenerna explicita och humoristiska, till det blandar Lina in övernaturliga element.

– Jag har alltid varit intresserad av mytologi och hur sagoberättan-

det alltid förts vidare i ett sedelärande syfte, jag vill ta gamla element, upptäcka och vrida om.

Att ge sig in i en värld med övernaturliga inslag var ett stort steg.

– ”Zelda” kan bli ganska mycket diskbänksrealism. Nu gjorde jag något om det jag gillar och har lite fetisch för och blandar sedan in erotiken.

– Det finns så mycket erotik och porr, men det är den manliga blicken som genomsyrar vår bildkultur. Jag vill göra serier som byter perspektiv med bilder. Det har så dåligt rykte, men i sig är det inte fel med erotiska bilder eller texter. Det finns en bild av att killar gillar att kolla på bilder och tjejer gillar det som är torrt och textigt, typ Harlequinböcker och sådant. Jag vet att alla gillar det visuella.

Politiska teman genomsyrar såväl ”Zelda” som ”Maran”. Lina vill göra politik i sina serier, även om det inte handlar om att som hon säger ”springa partipolitiska ärenden”.

Tror du att du påverkar genom dina serier?

– Oh ja, men det är aldrig mitt syfte att slå någon på näsan, i stället jobbar jag med igenkänning, humor och satir som vapen. Mitt mål är inte att folkbilda, men jag vill vända uppochner på olika synvinklar.

Den här hösten är en massiv bokhöst, utgivningen är större än på länge. Därför känner Lina en viss oro över att boken ska drunkna i bokfloden.

– Men samtidigt så är det porr och det har en tendens att sälja, säger Lina Neidestam och ler.

På tal om porr, när du pratar om ”Maran”, vad kallar du det du gör för?

– För mig själv säger jag porr eller snusk, men om det är till någon äldre kanske jag säger erotik.

Vad är egentligen grejen med porr i serieform?

– Men vet att ingen kommer till skada.

Lina kliar sig på underläppen och funderar för ett ögonblick.

– Det blir mer lekfullt, det blir en tydlig avsändare, det är bara en person som ligger bakom. Här är det Lina som har skapat det, man vet att ”my intentions are good”. Är det meningen att det ska kittla lite då man läser?

– Det vågar jag nog säga, det är väl roligt om det gör det. Men samtidigt är det effektsökeri, man gör något för att det ska skapa en reaktion.

När framtiden kommer upp är Lina först förtegen. Utgivningen av ”Zelda” kommer att fortsätta, men ett nytt projekt är på gång, en ungdomsserie som utspelar sig i uppväxtens Södertälje. Hon vill behandla uppväxtvillkoren för dem som växer upp i Södertälje med omnejd, serien ska behandla klasskillnader, segregation och så klart genomsyras av feministiska teman. Tanken är att serien ska publiceras i ”Utopi”, seriemagasinet som Lina och några kollegor än så länge driver ideellt från den gemensamma ateljén i Stockholmsförorten Midsommarkransen. Lina kommer på sig med att hon nog avslöjar lite för mycket om den nya serien och tystnar.

– Men det är nog lugnt, intygar hon.

I ”Maran” finns referenser från vad Lina kallar ”högt och lågt”, för den iakttagande läsaren finner man spår från såväl poeten Dan Andersson som filmen ”The Shining”. Kanske är det de blandade referenserna som får Lina att kalla serier för fulkultur, men hon är säker på att serier höjt sitt anseende de senaste åren.

– Serier har fått ett uppsving och en respekt, mediet i sig har accepterats. Man klankar inte längre ner på mediet eller berättarformerna. S Tack till: Old Touch för lån av kläder, Folkbaren för lån av lokal.

26 6/2011

FRIHET

LINA NEIDESTAM Ålder: 27 år.

Bor: Stockholm.

Aktuell: Har just gett ut serieromanen ”Maran” och mottog nyligen seriepriset Adamsonstatyetten.

Bakgrund: Född och uppväxt i Södertälje. Läste på Serieskolan i Malmö. Hon slog igenom med humorserien ”Zelda” och är en av personerna bakom Utopi Magasin.

Favoritplats: Lurberget, ett par mil utanför Södertälje.

Okänd talang: Wakeboard.

27 6/2011

FRIHET

SPANINGEN

Läs mer: 66Rapporten ”The changing newsroom”, Project For Excellence In Journalism.

66Rapporten ”The changing context of news work: liquid journalism and monitorial citizenship” av Mark Deuze på Indiana University.

66Boken ”Nyhetsfabriken: journalistiska yrkesroller i en förändrad medievärld” av Gunnar Nygren.

Det stora tidningsslaget Vad händer med journalistiken när en förändrad marknad pressar mediebolag till sparkrav och nedskärningar? Är vår tids nyheter morgondagens pappersflygplan? Frihet letade svar under en promenad i samtidens mediemylla. text: daniel mathisen ILLUSTRATION: anna-maria marklund

28 6/2011

FRIHET

H

istorier om hur journalister på 1960- och 70-talen fick sina första jobb genom att knalla upp till en redaktion med ett utkast till en artikel är närmast guldbeströdda myter på landets journalisthögskolor. Det behövs knappast domedagsprofetior för att förstå att medielandskapet stöpts om i grunden sedan dess. På bara tre år har tidningssektorns inkomster från annonser minskat med en tredjedel. Under samma period har hela 85 procent av alla tidningar med en upplaga på över 100 000 minskat personalstyrkan. Denis Finley, chefredaktör på tidningen The VirginianPilot, beskriver det accelererade händelseförloppet bättre än någon annan: ”Det känns som att jag blivit inslungad i en annan värld, en värld jag inte riktigt förstår”, berättade han nyligen i en intervju för Journalism.org.

Effekterna av det senaste decenniets omvandlingstryck inom medie­industrin kartlades nyligen i en amerikansk studie. Chefer från mer än 250 olika dagstidningar tillfrågades om effekterna av nedskärningar, tekniska landvinningar och omstruktureringar.

Slutsatserna är tydliga. Å ena sidan hotar sviktande lönsamhet och allt tunnare budgetar den tryckta tidningens själva existens. Å andra sidan bygger framväxten av webben och nya kommunikationskanaler broar gentemot läsarna och sporrar innovativa former av journalistik. Mycket tyder på att morgondagens pressflora blir en produkt av dessa två processer. Utmaningen ligger i att hitta sätt att gå med lönsamhet innan redaktioner tvingas säga upp medarbetare och sänka ambitionerna för bevakningen. Den stora tidningsdöden i västvärlden kan till stor del förklaras i en negativ spiral av sämre försäljning, nedskärningar och krympt bevakning. I samband med att Gunilla Herlitz tillträdde som ny chefredaktör för Dagens Nyheter 2009 minskade kulturbilagans budget med 40 procent. Åsa Beckman, kritikchef på DN, är en av dem som hårdast kritiserat sparkraven. Hon menar att det i längden är omöjligt att behålla samma kvalitet med mindre pengar.

Samma konflikt syns också på andra redaktioner runt om i landet.

Mark Deuze, professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Indiana University, har i studien ”The changing context of news work” undersökt hur journalistiken påverkas av ovan nämnda processer. Enligt honom har medier gått från att fungera som en upplysande kraft med stor auktoritet till en källa bland andra. Han pratar om en ”individualiserad upplysning”, där mediekonsumentens kritik och frågasättande ökat. Traditionella tidningar är inte längre portvakter till nyhetsflödet som tidigare, snarare en i mängden av aktörer.

Ska tidningsmediet överleva ställs det högre krav på morgondagens journalister, spår han. Deuze menar att dagens mediekonsumenter är petigare och kräver en mer nischad och personlig bevakning. Det räcker inte längre för stora tidningsdrakar att enkom vidarebefordra händelseförlopp för att attrahera läsare. Utvecklingen kastar ljus över en traditionell vattendelare inom medier och kultur. Dels kulturut­ övare och reportrar som menar att medier är till för att bilda och upplysa, som tror på att det finns ett egenvärde i kvalitet och ny kunskap.

Dels medieägare och chefer som i sin iver att generera lönsamhet ”ger läsarna vad de vill ha”. Två synsätt, två mål.

Den framlidne kommunikations- och mediekritikern James Carey menade att framtidens reportrar mer kommer att få funktionen av ”en förstärkare av de samtal som redan finns i samhället”. Och kanske är det just den processen vi nu ser inledningen av. Kanske är de stora mediebolagens strömlinjeformning, bemanningsbolagens intåg och den snabba bevakningen tröskeln till en tid då tweets och länkningar är den främsta värdemätaren på journalistik.

Krisen inom mediesektorn har också fått konsekvensen att bevakningen minskat i omfång och ambition. Ämnen och reportage som inte genererar klick på nätet eller inte passar i den traditionella nyhetsmallen ratas till förmån för andra, mer förenklade vinklingar.

Chef- och nyhetsredaktörer är visserligen entusiastiska inför webbens möjligheter, men är till lika delar oroade för att det ska urholka det journalistiska hantverkets precision och standard. I jakten på de stora besöksvolymerna på nätet offras det smala och specifika.

Vad vi kan se är två parallella trender. Samtidigt som en centralisering i beslutsfattande inom bolagen förändrar sättet reportrar och redaktioner kan och får jobba på, sprids möjligheterna till publicering till fler aktörer. Trots att det råder en dyster stämning på många tidningar är det ändå intressant att konstatera att fler människor på fler platser i världen konsumerar mer nyheter än någonsin tidigare.

Skillnaden är att mediebolagen ännu inte funnit verktyg för att också lyckas ta betalt för innehållet. Men ljusglimtarna finns. Dagstidningen New York Times, som för bara ett år sedan mer eller mindre var utdömd av medieexperter, uppvisade nyligen siffror som visar att nedskärningarnas och strömlinjeformningarnas tid tycks förbi för den här gången. Kanske finns det en framtid för papperstidningen, trots allt.

Klart är i alla fall att tidningsägarnas iver att vända röda till svarta siffror gör att en kår av journalister hamnar i kläm. Den generation som i dag lämnar portarna på universitet och högskolor finner en arbetsmarknad där fasta anställningar framstår som lika guldkantade som en lotterivinst. Tidsbegränsade vikariat eller projektbaserade bemanningsanställningar har blivit norm när svångremmen dras åt – ledorden är flexibilitet och skalbarhet.

Förra året fick biståndsorganisationen Sida mycket kritik för att man sade upp den dåvarande redaktionen på tidningen Omvärlden och gjorde en upphandling. Den 14 september i år beslutade förbundsstyrelsen i organisationen Djurens Rätt att dess medlemstidning ska läggas ut på entreprenad.

– De vill få kontroll över innehållet i tidningen. Vi har blivit ofattbart dåligt behandlade. Det ekonomiska underlaget för beslutet är snudd på obefintligt, säger Jonas Nilsson, tidigare chefredaktör på tidningen Djurens Rätt, till Journalisten.

Flera av Journalistförbundets distrikt var snabbt ute och fördömde agerandet, med förklaringen att det urholkar hela yrkeskårens status och integritet. Men frågan är vad som händer när missnöjesekot tystnat, när nyhetsflödet rullat vidare och andra frågor toppar twitteruppdateringarna. Händelsen skvallrar om något viktigt. För när arbetsmarknaden tippar över till arbetsgivarens favör är det den enskilda reportern som drabbas. Det tryckta ordet riskerar samtidigt att paketeras och reduceras för att kunna levereras till lägsta möjliga pris. Maktaspekten är central. Backar man en smula från specifika händelser och ser den större bilden känns fenomenen igen överallt. Public servicebolag som SVT, SR och UR anlitar antingen externa produktionsbolag eller förlitar sig på bemanningsföretag för att fylla sina tablåer.

Det nya tankesättet kring medieproduktion förskjuter journalisten från självständig aktör till någon som anpassar arbetssätt och nyheter av rädsla för att inte få uppdrag i framtiden. När fast tjänst blir vikariat eller frilansuppdrag skiftar också möjligheten till granskning, eftertanke och reflektion. Fler och fler ställer sig frågan hur det påverkar det demokratiska samtalet och vilka röster som hörs i den offentliga sfären när medier förenklas och strömlinjeformas. För vem vågar samla in, granska och tränga förbi toppnyheterna när det är det lättillgängliga och breda som finansierar allt tunnare tidningar? S

29 6/2011

FRIHET

kv

30 6/2011

FRIHET

innorna som blev Män

Albanien är ett land fullt av kontraster, uråldrigt och modernt på samma gång.

I Tirana, landets luxuösa huvudstad och hemvist för en tredjedel av landets befolkning, kämpar genomkorrupta politiker för att accepteras av EU. På landsbygden, i de otillgängliga bergstrakterna i norr, tycks tiden stått stilla i hundratals år. Familjer lever som de alltid gjort – inordnade i ett patriarkalt system där kvinnorna är männens egendom och där tvister mellan klanerna löses i blodiga uppgörelser. Men även här går det att ana en förändring.

Frihet åkte till några av de mest traditionsstyrda klanområdena för att söka efter ett utdöende socialt fenomen – Albaniens svurna jungfrur.

Text: göran engström Bild: anders hansson

31 6/2011

FRIHET

D

iana Rakipi kommer trampande över torget i staden Durrës på en silvergrå mountainbike. Svart basker, rutig skjorta, chinos och den figursydda axelväskan i en bred rem över bröstet. Hon bromsar in utanför kommunhuset, en modern byggnad med glasentré och pampiga vita pelare. Ur fickan på den beige västen fiskar hon fram en nyckelknippa av imponerande storlek. Det är varmt. Närmare 35 grader och en luftfuktighet som får kläderna att kännas som en blöt disktrasa mot kroppen. Värmen tycks inte bekomma Diana Rakipi. Hon rättar till baskern. I nacken och på sidorna sticker den kortklippta grå kalufsen fram. Med dov röst, nästan lite uppfordrande, ber hon vakten i entrén att se efter cykeln tills hon kommer tillbaka.

– Är ni kaffesugna, ska vi sätta oss på ett kafé i hamnen? undrar Diana och sätter av nerför gatan utan att invänta svar.

ie

tt

en be tid Cy Som r e k cy cyk ätt n, lar ung ke el ar me va ä llo av att n r o lsk pp en ho de va ad fö fa n v gic nli e D r p rb id k gt ia a oj ro n ka r o ett tt h i Al a R r – ch till yr ba ak oc stä fäll a. D nie ipi n e h va llde lån ian på att nn u a a de cyk d p n . la p e

.

Diana Rakipi är 57 år gammal. Hon tillhör en liten och sakta men säkert utdöende skara kvinnor i Albanien som enligt landets medeltida traditioner kallar sig för svurna jungfrur. Gemensamt för de svurna jungfrurna är att de föddes som kvinnor men av antingen ekonomiska eller sociala skäl valt att leva som män. De klär sig som män, klipper sig som män, de svär evig oskuld och lovar att aldrig gifta sig eller skaffa barn.

I gengäld får de den albanska mannens alla rättigheter: De kan förvärvsarbeta, umgås med andra män, gå på krogen, engagera sig politiskt, bära vapen och ärva sina föräldrar när de dör. Socialt sett är de helt jämställda mannen. För kvinnorna innebar traditionen en möjlig flyktväg, en exitstrategi bort från påtvingade äktenskap, ekonomisk exploatering och socialt utanförskap. Traditionen med svurna jungfrur har sitt ursprung i en samling medeltida lagar, Kanun, som ända sedan 1500-talet reglerat tillvaron i de klanstyrda, otillgängliga bergstrakterna i norra Albanien. Det är dit vi är på väg. För att söka efter, och förhoppningsvis få träffa, någon eller några av Albaniens sista svurna jungfrur. Enligt den albanske sociologen Fatos Tarifa, som studerat fenomenet, finns det inte mer än en, högst två, svurna jungfrur kvar i hela Albanien.

32 6/2011

FRIHET

– Jag kände mig annorlunda redan som barn. Trots att jag var flicka umgicks jag mest med pojkar. Jag hade ofta shorts, något som ansågs mycket olämpligt för en flicka, men jag brydde mig inte om vad andra sa.

t. än s e, n. gl nne sh mä på he ele ka Q s år h st oc es an et ile nn alb e m m am h av ru Q er rs ov ng äng bä ls u til n en h som e t er å st t p ng at ön ät v sä ta h i t f tr et por n a a v en ett nde ell , m r tä on at ge fo diti m n d m hä vi tra bo en ok en en g kr d ig än n är r s å e us nfö a. P s h va m ile O am m m Qa

Första stoppet på resan är kuststaden Durrës, belägen en knapp halvtimmes bilresa västerut från huvudstaden Tirana. Sedan kommunistdiktaturens fall för drygt 20 år sedan har Durrës vuxit mycket.

Utgrävningar i samband med bostadsbyggande i stadens centrum avslöjar att området var bebyggt redan under antiken. I dag har staden omkring 100 000 invånare, en stor del av dem kom hit efter upplösandet av de kommunistiska jordbrukskollektiven. De flacka och lät�tillgängliga områdena i och omkring Durrës är kanske inte den mest naturliga platsen att starta sökandet efter Albaniens sista svurna jungfrur på. Enligt Fatos Tarifa är det högst otroligt att få napp där.

Men med hjälp av en ambitiös tolk har vi lyckats få kontakt med Diana Rakipi, som säger sig ha levt som man i drygt 40 år. Efter en kort promenad slår vi oss ner på ett kafé i hamnen. Inredningen är modern och utsikten från balkongen magnifik. Diana Rakipi plockar fram ett paket cigaretter ur bröstfickan och beställer en dubbel espresso utan mjölk. Hon berättar att hon ursprungligen kommer från Tropojë, en region i den allra nordligaste delen av Albanien, nära gränsen mot Kosovo. Det är ett av de mest traditionella klanområdena i landet, där medeltida lagar och regler fortfarande har ett stort inflytande över befolkningen. Pappan var militär, mamman hemmafru. Totalt var de nio syskon, berättar Diana Rakipi.

– Jag kände mig annorlunda redan som barn. Trots att jag var flicka umgicks jag mest med pojkar. Jag hade ofta shorts, något som ansågs mycket olämpligt för en flicka, men jag brydde mig inte om vad andra sa. Jag uppfostrades i en extremt mansorienterad värld, och tog intryck av den tuffa bergsmiljön som omgav byn. Jag gjorde de saker som jag tyckte var roliga och bad aldrig om lov eller ursäkt. Det retade både mina bröder och systrar, som undrade varför jag fick göra saker som inte de fick.

– Vi var sex systrar och tre bröder, men pappa sa alltid att han hade fem döttrar och fyra söner.

Diana Rakipi var nio år gammal när familjen flyttade till hamnstaden Durrës. Hon började i en ny skola, men fortsatte att umgås med pojkar. Något som inte alltid sågs med blida ögon av omgivningen.

Föräldrarna lät henne vara. De till och med uppmuntrade henne att gå sin egen väg.

– När pappa var hemma fick jag alltid följa med honom. Vi umgicks med hans vänner i militären, gick på ölkafé, spelade biljard, och jag brukade hjälpa honom att hugga ved, minns Diana Rakipi.

33 6/2011

FRIHET

Trots föräldrarnas liberala inställning fanns det en gräns som inte fick överskridas. Diana berättar att mamman förbjöd henne att klippa av sig det långa, mörka håret.

– Hon såg det i ett längre perspektiv och var nog orolig att jag skulle ångra mig. Att klippa håret kort är starkt förknippat med traditionen av svurna jungfrur. När det väl är gjort finns det ingen återvändo, förklarar Diana Rakipi. Diana var 17 år gammal när hon bestämde sig för att ta steget fullt ut och bli en svuren jungfru. Hon klippte själv av sig håret och visade därefter upp sig för sina föräldrar. I enlighet med traditionen motsatte sig föräldrarna dotterns beslut – men det var för sent. Diana Rakipi hade tagit steget in i männens värld. Inte av ekonomiska skäl, som många andra, utan av sociala.

– Jag såg förtrycket av kvinnor, hur de var totalt underställda männens beslut, och vägrade att leva mitt liv på det sättet, förklarar Diana Rakipi.

Efter ytterligare en dubbel espresso utan mjölk, och ett oräkneligt antal cigaretter, fortsätter samtalet ute på piren. Längst där borta, säger Diana och pekar, ligger min båt.

Båten visar sig vara en trampbåt med två sittbrunnar och platt skrov. Diana använder den för sina dagliga fisketurer.

Hon hejar bekant på en äldre man i röda badbyxor och hatt. Mannen står med vatten upp till knäna och spanar ut från land.

– Fisket är inte som det var förr, berättar Diana. Då kunde jag dra upp tio, tolv kilo fisk om dagen, nu är jag glad om jag får en tiondel så mycket. Det är många som fiskar här nu. Se själv, det ligger båtar överallt.

På väg tillbaka till kaféet föreslår Diana ett möte med hennes nära vän Qamile. Precis som Diana är Qamile svuren jungfru, hon bor en bit utanför Krujë ungefär två timmars bilresa från Durrës. Krujë är en liten, nött stad som ligger utslängd på en oförtjänt vacker bergssluttning. Vägen dit är både krokig och skakig. Det är ett par månader sedan Diana var där senast för att hälsa på Qamile. Bilresan går genom samhället. På båda sidor av huvudgatan löper trånga, krokiga gränder mellan rader av skamfilade hus. Det går brant uppför och i slutet av stigningen bromsar vi in framför ett lågt vitputsat hus med röda tegelpannor. Det är sista huset i byn. Efter det upphör asfalten och en näst intill ofarbar grusväg tar över. Diana vevar ner rutan och en kvinna kommer oss till mötes.

– Vi är på väg till Qamile. Vet du om hon är hemma, frågar Diana med myndig röst.

– Har du inte hört, Qamile dog förra månaden?

Dianas ansikte hårdnar.

– Varför har ingen hört av sig? Senast jag var här bad jag er se efter Qamile och gav er ett telefonnummer att ringa om något hände henne.

Efter en stunds diskussioner bestämmer vi oss för att fortsätta resan till Qamiles hus. Diana säger att familjegraven ligger på en bergstopp, tio – femton minuters fotvandring från huset. Hon är angelägen om att få ta avsked av sin vän. Huset ligger inte mer än ett par kilometer upp längs bergssidan. Men vägen är i så uselt skick att den lilla Renaultbilen inte har en chans att ta sig fram. Från ingenstans dyker plötsligt en illa tilltygad minibuss full av poliser upp. Det visar sig att det ligger ett fängelse lite längre upp längs vägen, för några få euro kan en av poliserna tänka sig att skjutsa oss till Qamiles hus.

Bilresan håller som bäst rask promenadtakt. Lösgående getter och kor som parkerat mitt på vägen sinkar upprepade gånger resan. Utsikten är vidunderlig: ett mjukt kuperat och bitvis frodigt bergslandskap som aldrig tycks ta slut. Fågelvägen är det inte mer än ett par mil till huvudstaden Tirana. Men just nu känns den väldigt avlägsen. Det tar närmare en timme att åka de få kilometerna till huset.

– Jag såg förtrycket av kvinnor, hur de var totalt underställda männens beslut, och vägrade att leva mitt liv på det sättet.

Graven ligger precis som Diana sagt på en bergstopp i utkanten av den lilla byn där Qamile levt hela sitt liv. Hon blev 91 år gammal, berättar Diana, medan vi kämpar oss upp för den branta stigen. Några grannar följer oss. De berättar att begravningen hölls dagarna efter Qamiles bortgång. Ovanpå stenhögen som utgör Qamiles grav ligger stora buketter av plastblommor. Några småmynt ligger utspridda i gruset, en marinblå plasttallrik vippar fram och tillbaka i vinden. Bredvid en stor sten har någon lagt en fruktkola. Diana tänder en cigarett och lägger den ovanpå en sotsvart konservburk. Hon för ihop handflatorna framför bröstet och börjar nynna en sång. Den korta ceremonin avslutas med att Diana högt läser en bön över sin döda vän.

Vi vänder tillbaka ner för berget igen. Qamiles hus är igenbommat.

Någon har satt ett hänglås på dörren, en symbolisk handling som signalerar att någon just dött men att huset fortfarande tillhör familjen.

Enligt den albanska traditionen lämnar huset aldrig familjen. Detta trots att Qamile inte hade några arvingar. Om ett tag tas hänglåset bort, då är det fritt fram för främlingar att flytta in tillfälligt. Huset kommer dock aldrig att tas över av någon annan, berättar Diana. Qamiles bortgång stärker möjligen Fatos Tarifas hypotes att det numera inte existerar mer än högst en eller ett par svurna jungfrur i Albanien.

Men vi har fått tips om ytterligare en person, Samir. Hon kommer från en liten by strax utanför staden Burrel i den bergiga Mati-regionen, ett par timmars bilresa från Krujë.

34 6/2011

FRIHET

Qa D se åk da a h vi mi iana ss le n åt em te s g Rak er oc in ra ip vä h te v nd sn om i e i vid a ida a n b n til y l h en tt ho erg lig en trä n sb en ne fig va y u bo s g ur r d tan rtg sä rav åt öd, för ån ge m he nu K ga r D ed nn s ruj vä ë e k n ia na den oc a ja . Ja ne g g n . , h

Albanien Statsskick: Republik.

Huvudstad: Tirana.

Invånare: 3,6 miljoner.

BNP per invånare (PPP): 48 317 kronor.

Religion: Albanien är ett av få länder i Europa där en majoritet av befolkningen bekänner sig till den muslimska tron. Vid den senaste folkräkningen, som var 1945, bekände sig två tredjedelar till islam, en sjättedel till ortodox kristendom och en tiondel till katolicism.

Mellan 1967 och 1985, då Albanien var kommunistiskt, var landet officiellt ateistiskt och all offentlig religionsutövning var förbjuden. Förbudet upphävdes först 1990.

Albaniens historia

Den oplanerade utflykten till Qamiles hus har saboterat all planering. Chauffören har lämnat oss på en bergssluttning i norra Albanien. Med minimal packning fortsätter resan norrut. Det har blivit kväll när den lokala transportbussen rullar in i Burrel. Solen håller på att gå ner bakom de illa åtgångna husfasaderna. Vår kvinnliga tolk, måttligt förtjust över de ändrade resplanerna och att inte ha fått med sig varken tandborste eller något ombyte, berättar att staden i dag har omkring 20 000 invånare, att den byggdes upp kring gruvnäringen från i stort sett ingenting under kommunistregimen och att den efter diktaturens fall i slutet av 1980-talet lämnats helt åt sitt öde. Ingen har investerat i gruvnäringen på många år och merparten av de grå hyreshusen förfaller. Samir, eller Samira som är hennes flicknamn, föddes i en av de många småbyar som omger Burrel i slutet av 1920-talet. Föräldrarna hade en liten bit mark där de odlade för husbehov.

De var fattiga och levde enkelt. Pappan drygade ut inkomsterna genom tillfälliga byggjobb.

– Vi var tre systrar och en bror, minns Samir.

Men min bror, som föddes sist, dog redan vid ett års ålder. Det var en stor tragedi för familjen, och hela

byn beklagade det inträffade. I Albanien anses en familj utan en son vara utan framtid.

Samir minns hur mamman lärde henne att sticka strumpor, i övrigt har hon inte många minnen från sin tidiga barndom. Förlusten av sonen tog föräldrarna hårt: Vem skulle nu sörja för familjen och överta egendomen om föräldrarna gick bort? Samira var sju år gammal när brodern dog, och föräldrarnas attityd gentemot sin äldsta dotter förändrades över en natt. Pappan började kalla Samira för ”min son”, och det gick upp för den unga Samira hur mycket föräldrarna saknade en pojke. Hon tyckte synd om dem och bestämde sig för att spela med i spelet. Ingen i byn ifrågasatte föräldrarnas agerande. Säkert anade många vad som höll på att hända.

– Jag levde som en pojke, gjorde det som pojkar på den tiden brukade göra, och hjälpte min pappa med det tunga arbetet på gården.

Trycket på Samira var stort. Ingen sa någonting, men alla förväntade sig att hon en dag skulle svära eden och bli en svuren jungfru.

– Jag var 14 år gammal. Jag vaknade en morgon

35 6/2011

FRIHET

Albanien utgjorde under långa perioder en provins inom det romerska imperiet. När romarriket sedermera delades tillföll Albanien det östromerska riket. På 1100-talet bildade serberna ett inflytelserikt kungadöme, som efter erövringar så småningom omfattade hela Albanien. Först på 1300-talet intog osmaner det serbiska kungadömet, som därigenom upplöstes. Albanerna åtnjöt viss självständighet gentemot osmanerna men fick utkämpa återkommande gerillakrig för att markera sitt inflytande. Det beräknas att en tredjedel av albanerna tvingades till landsflykt till södra Italien som en följd av det osmanska rikets maktsfär. Majoriteten av de kvarvarande albanerna konverterade till islam. Albanien var osmanskt i hela 450 år och blev självständigt först 1912.

Efter första världskriget var landet nära att delas upp, men genom ett fredsdiktat i Paris 1920 stoppades förslaget. 1928 svors en klanledare från norra Albanien, Ahmet Zog, in som kung. Under andra världskriget ockuperades landet av axelmakternas trupper, men genom de kommunistiska partisanernas motståndskamp blev Albanien återigen självständigt. Landet utropades till socialistisk folkrepublik med Enver Hoxha som ledare. Hoxhas regim präglades av förföljelse, skenrättegångar och tortyr av meningsmotståndare. 1985 avled Enver Hoxha och 1992 föll kommunistregimen. Då var så många som 32 000 albaner fängslade.

Under 1990-talet infördes ett flerpartisystem, men efter rapporter om valfusk drabbades landet av en politisk kris. 1997 kollapsade landets ekonomi i sviterna av en statlig form av pyramidspel, något som fick Albanien att stå på randen till inbördeskrig. Sedan dess har landets situation förbättrats.

– Att se tillbaka tjänar ingenting till. Jag gjorde valet när jag var mycket ung och upplevde aldrig att det fanns några alternativ för mig. och kände att det var dags att ta steget fullt ut. Jag tog en av min mors saxar och klippte av mig mitt långa hår. Efter det gick jag till mina föräldrar och visade upp mig. Jag berättade för dem att jag nu var deras riktige son, berättar Samir.

Föräldrarna reagerade precis som traditionen bjuder, de protesterade och beklagade att deras dotter valt att bli en svuren jungfru.

Alla visste dock att beslutet var oåterkalleligt. Strax därefter godkände byrådet, bestående av tolv manliga byäldste, hennes beslut.

Samira blev Samir. Hon hade blivit en han. Och för att ytterligare förstärka sin nya identitet klädde Samir sig i pojkkläder och satte den traditionella manliga albanska huvudbonaden, qeleshe, på huvudet.

De kommande 30 åren ägnade Samir åt att försörja föräldrarna och sina systrar. Hon hjälpte pappan med jordbruket och tog extra jobb som byggnadsarbetare.

– Jag minns att det var ett mycket tungt jobb.

en frå dä Fa Sam da n re tos ir sä kvi fter Ta kan tte nn sk ri t a a t ul fa, var tt ill le so a d un m et m en dk an t rå stu e om va d de nd m r a av rat a ä t a et ntin olv fen kta to g b o s ön en yä me vur sk ek lds ne na at on te t. j gi om ge En ung fte i li f rm ska sitt gt t run g r s ål . elle odk adit om r s än io fin oc na ne n ia n n s s k la de k va ,f ör . M ulle r i m oti ed Alb ån ve e a ga n b n s nie un ak vär n, ga om as me fli fö inf na ck rv ör r s or an fö oc va dl rä io r d in ldr log et gen ar en na ,

Det blev Samirs ansvar att se till att det fanns pengar till mat och andra nödvändiga utgifter. Tack vare dotterns förvandling hade föräldrarna dessutom försäkrat sig om att någon från familjen skulle ärva gården. När Samir var 42 år gammal dog pappan. Tre år senare dog även mamman. Det gick upp för Samir vilken enorm uppoffring hon gjort för sina föräldrar.

– Plötsligt var jag utan familj. Mina föräldrar var döda, mina systrar hade skaffat egna familjer och flyttat till Italien. Jag var helt ensam, utan möjlighet att bilda egen familj.

Att bryta det 30 år gamla celibatlöftet var otänkbart. Det ansågs alltför skamfyllt, ett regelbrott som i värsta fall kunde straffas med döden i det traditionsstyrda albanska klansamhället. Samir är mycket noga med att påpeka att det var hon själv som fattade beslutet att bli svuren jungfru.

– Ingen tvingade mig, samtidigt är det uppenbart att mina föräldrar gjorde vad de kunde för att påverka mig i den här riktningen.

Har Samir någonsin ångrat sitt beslut?

– Att se tillbaka tjänar ingenting till. Jag gjorde valet när jag var mycket ung och upplevde aldrig att det fanns några alternativ för mig.

Som tonåring visste jag ingenting om livet, hur långt det var och hur ensamt det kunde kännas. Jag kunde inte föreställa mig vilka konsekvenser mitt beslut skulle få.

Samir har nyligen fyllt 82 år. Det har gått nästan 40 år sedan föräldrarnas död. 40 år av ensamhet. För två år sedan flyttade hon från det ärvda huset i bergsbyn till Tirana för att få behandling för sin diabetes. Efter tio månader återvände hon till huset, det var då i så dåligt skick att hon inte kunde flytta in där igen. I dag bor Samir på ett sjabbigt hotell i utkanten av Burrel. Pensionen från staten är på motsvarande 500 kronor i månaden. Rummet kostar 250 kronor i månaden.

36 6/2011

FRIHET

Resten ska räcka till mat och medicin, vilket det naturligtvis inte gör, påpekar Samir. Dagarna tillbringar hon på hotellets uteservering. Det är den billigaste baren i hela Burrel, berättar en av ägarna stolt.

– Ingen annanstans hittar man så billig raki.

En lätt berusad man, som suttit några bord längre bort på uteserveringen, reser sig plötsligt och kommer fram till bordet. Han dunkar Samir i ryggen och utbringar en skål för en man som genom hela livet fullföljt sina familjeplikter.

– Alla här kallar mig för Samir, för dem är jag ingenting annat än en man, förklarar Samir och höjer glaset.

Men vad är det egentligen vi firar?

Samir säger att hon inte haft en enda lycklig dag i sitt liv. Att hon är besviken på sina föräldrar som pressade henne att ta det livsavgörande beslutet trots att hon inte visste vad det skulle innebära.Vad är det hon saknat allra mest? Familj? Barn? Samir blir tyst och funderar.

Sedan säger hon med låg röst: – Att jag inte fått gå en enda dag i skolan. Att jag aldrig har fått chansen att lära mig läsa och skriva.

På ett bokKafé i centrala Tirana träffar vi Fatos Tarifa, sociologen.

Enligt honom har fenomenet med de svurna jungfrurna i stort sett dött ut. Det skedde samtidigt som kommunisterna tog makten i landet: Samhället skulle moderniseras, religionsutövning förbjöds och de traditionella regler som folket haft som rättesnöre i hundratals år ersattes av nya lagar. Att någon skulle ha svurit eden och blivit evig jungfru efter 1950 är enligt Fatos Tarifa högst osannolikt.

– Det fanns två skäl för en kvinna att vilja bli man. Det var antingen för att det saknades unga män som kunde försörja och försvara familjen samt ärva egendomen när föräldrarna dog. Eller så var det ett sätt för unga kvinnor att undvika giftermål med den man som familjen utsett åt henne.

I enlighet med Kanun, som framför allt följdes av invånarna i de

otillgängliga klanområdena i norra Albanien, kunde en make respektive maka utses redan på fosterstadiet. Det var en uppgörelse mellan familjerna. Om det vid födseln visade sig att barnet var av fel kön kunde man tinga ett nytt barn. Om den tilltänkta bruden vägrade att gifta sig med den man som föräldrarna utsett, hade den tilltänkte makens familj rätt att utkräva hämnd. Det slutade inte sällan med att någon i familjerna dödades. Offrets familj hade då rätt att hämnas, enligt principen öga för öga, tand för tand.

– Enda sättet att undkomma ett blodbad var om flickan beslutade sig att svära eden om evig oskuld. Att bli man.

Enligt Fatos Tarifa finns det ett antal grundläggande kriterier som måste vara uppfyllda för att en kvinna ska räknas som svuren jungfru.

– Beslutet ska vara hennes eget, det får inte finnas några andra unga män i familjen, eden ska sväras inför föräldrarna, och en jury bestående av tolv byäldste ska därefter ge sitt godkännande.

De utförliga reglerna är en av de främsta anledningarna till Fatos Tarifas misstankar om att det inte finns mer än ett par svurna jungfrur kvar i Albanien.

– Om det finns några så måste de vara mycket gamla. En bra bit över 70.

Samir skulle kunna vara den sista, tror Fatos Tarifa. Däremot uppfyller inte Diana Rakipi de kriterier som ursprungligen gällde för en svuren jungfru. I hennes fall handlar det snarare om en frigörelse från det manliga förtryck som många albanska kvinnor lever under än i dag. Ett slags exitstrategi det också, konstaterar vi innan vi skiljs åt.

Om än i något modernare tappning. Diana Rakipi från några dagar tidigare, precis innan vi vinkade adjö på en bergssluttning i Krujë, dröjer sig kvar: – Jag ångrar inte en minut att jag tog beslutet att leva som man. Det har gett mig en frihet som de flesta albanska kvinnor saknar.

a rn ra skt rje ir. ga nd an va am da e a alb las r S on d d tt å g era r h e i, e tv tat ga a m rak ker ons in at br pr cka dric n, k i ill i, r t rb dr ag ppe Hä r fö och n. J kro o r g. ra rin se &M m fö s ve pa a L plom bra k er r es som jerö ller t ä e ut e ts folk ked or n, d v o , lle te era na dru rg ho tud ter på mo på s äs rt ir att ellg gjo m t d Sa me ho vin n än br

37 6/2011

FRIHET

BILD: MIA CARLSSON

No rd ko re an sk a

fly kt in ga rå r1 95 1.

KULTUR & NÖJE

Berättelser från rivna murar ”En hel sekund i livet” är ett fragment av en spännande reporterkarriär. I artikelsamlingen får läsaren uppleva en utmärkt stilist och en mänsklighetens upptäckare. Text: john antonsson

5

Gellert Tamas är kanske mest känd för den alltid aktuella samtidsskildringen ”Lasermannen” och den tankeväckande ”De apatiska”.

I reportagesamlingen ”En hel sekund i livet” samlar Tamas sina bästa och viktigaste reportage från en fascinerande karriär. Vi får följa revolutionerna i Östeuropa, möta nomader i Mongoliet och träffa slätrakade förintelseförnekare. Reportagen är stilrent skrivna och vindlar mellan författarens egna reflektioner och nära möten med spännande människor.

Det som gör Tamas reportage så unika är det engagemang som hela tiden syns, känns, ja nästan doftar.

Mest minnesvärda är de reportage som väver ihop parallella berättelser, som reportaget ”Nässlorna blomma”, där Tamas berättar om författaren Harry Martinsons arma uppväxt när han slussades mellan fosterhem, samtidigt som han tecknar en bild av Olofström i Blekinge under mitten av nittiotalet. På samma sätt briljerar Tamas i ”Krig och schack”, reportaget där han berättar om när schackstjärnan Bobby Fischer gör oväntad comeback i ett brinnande

Belgrad 1992 . I texten får den oinvigde insyn i den fascinerande världen av schack, samtidigt som Tamas målar upp bilden av kriget på Balkan, en av det sena 1900-talets stora europeiska tragedier.

Efter varje reportage berättar Tamas om hur det har gått sedan; på så sätt får läsaren en inblick i den kaotiska värld en kringflackande reporter måste filtrera genom sin penna. Och det blir inte alltid rätt. Som då Tamas besöker ett Rumänien mitt under brinnande revolution, precis som resten av världen svalde han revolutionärernas bilder på massgravar med hull och hår. Historien har visat oss att bilderna var propaganda för att snabbt ge revolutionen stöd från omvärlden. Att Tamas väljer att ta med ett reportage där han kommer med felaktig information visar en journalistisk ödmjukhet.

För då skott avlossas runt hörnet och hopp om en ny och bättre framtid är stort, då är det lätt att desinformation letar sig in i texter av journalister med de ärligaste av uppsåt.

Tamas lånar bokens titel ”En hel sekund i livet ” från Stig Dagermans dikt ”En liten

38 6/2011

FRIHET

måndagströst”. Att döpa en reportagesamling efter ett verk av en av Sveriges främsta reportrar förpliktigar. Gellert Tamas kan vara lugn, han är en av få svenska journalister som med engagemang kan sätta ord på samtiden, precis som Stig Dagerman kunde. ”En hel sekund i livet” är inte bara fragment från en fin reporterkarriär, det är också en berättelse om Sverige och världen. Han låter de röster som vi sällan hör, och ofta inte vill höra, tala.

Ett exempel på det är reportaget där en skinnskalle får följa med till Auschwitz och se koncentrationslägret med egna ögon. Gellert Tamas låter den unge mannen berätta om sin förvirrade verklighetssyn Tamas lyckas göra det med respekt för förnekaren men också för alla dem som föll offer för Förintelsen.

Att ett par reportage först publicerades i Frihet gör så klart att ”En hel sekund i livet” får en guldstjärna i kanten. S Bok – ”En hel sekund i livet” (Natur & Kultur) finns i bokhandeln nu.

Text: daniel mathisen

Spel – ”NHL 12” finns i att köpa i butik eller på nätet nu.

Mediemetamorfos

4

Den västerländska journalistikens klarast skinande fyrbåk. Eller pompös och utdaterad drake som lever på forna dagars magi. Åsikterna om tidningsjätten New York Times går isär. I dokumentären ”Page One: Inside The New York Times” får vi för första gången följa med bakom fasaderna till 620 Eight Avenue, byggnaden där 1 150 journalister dagligen levererar nyheter till hela världen. Regissören Andrew Rossi har gjort ett gediget arbete i att få fatt på intervjuer med allt från chefredaktörer och avdelningschefer till nyanställda.

Och det flitiga hantverket i det gigantiska maskineri som är New York Times är imponerande. Men det är inte i första hand det redaktionella arbetet som får

REKOMMENDATIONER Världens kanske bäste författare. Jonathan Franzens ”Frihet” är en stor roman om konflikten mellan politiska ideal och det vissa kallar pragmatism.

Höstsoundtrack.

Philadelphiabaserade indiebandet War On Drugs har i ”Slave Ambient” släppt de perfekta temaspåren till rödglödgande löv och kyliga kvällar.

Intelektuell pop. Vi är många som har väntat på Umeåbandet Deportees uppföljare till “Under the pavement - the beach”. Nu är “Islands & shores” snart här.

Framgångsrik diktatur. Loretta Napoleonis ”Made in China” berättar om Kinas framgångsrika tillväxt, och jämför med Reagan och Thatchers ruggiga politik.

Medborgarrätt på svenska. Med unikt material berättar ” Black power mixtape” historien om afroamerikanernas längtan efter frihet och kamp för rättvisa. Snart på SVT.

text: Daniel Mathisen

Bio – ”Page One: Inside The New York Times” har svensk biopremiär 4 november.

KALENDERN 14 okt – 11 nov

14

oktober. Teatergruppen Ashtar Theatre gästar Stockholms stadsteater med den ordlösa pjäsen ”48 minutes for Palestine.”

Björk förbryllar

3

Björks senaste platta ”Biophilia” släpps nu i dagarna efter en tids försening, som artisten förklarar med att hon kände att albumet hade mer tillväxtpotential. Skivan kommer också ges ut som app där man på skärmen kan skydda celler från virusangrepp – allt ackompanjerat av låten ”Virus”.

Om skivan fick bli fullvuxen är ovisst. Men förbryllande är den. Gillar man det? Svårt att säga.

Björk är som en vetenskapskvinna. Hon studerar och dissekerar varenda rytm och ljud till minsta beståndsdel, och resultatet känns ganska introvert.

Tankarna går till Lars von Trier-filmen ”Dancer in the dark” där hennes musik fyllde en viktig fuktion för handlingen.

Den här skivan känns introvert och skör på ungefär samma sätt och skulle behöva den typen av sammanhang för att på riktigt komma till sin rätt. Men lyssnar man på det på bussen? Förmodligen inte.

Av det som en gång gjorde henne världskänd – den säregna rösten och det experimentella soundet som trots det lyckades bli kommersiellt – finns nu en renodlad Björk kvar. En Björk som inte kompromissar.

15

oktober. Den outtröttlige låtskrivaren och aktivisten Steve Earle uppträder på Storan i Göteborg.

23

oktober. Melissa Horn släppte nytt album i september och ger sig ut på höstturné, hon uppträder på Folkets Hus i Umeå.

text: anna-maria marklund

Skiva – ”Biophilia” släpps i Sverige den 10 oktober.

Ra pp Gu aren dr K u m n S en R yc ch in k g m et v yma res yc är n ke da , d one t m so å h ra er m on r kr vä mä ba ing rd n ra v a ä , m a ar n ed nse för m an r än a ha . Rin tt k n är gs vin m ås no er ik r s fem tä k r a a v ini tt ar sti kv a sk in lika än no rä r

5

När förra årets medlem i NHL-familjen landade i spelbutikerna förra året hyllades spelet som den perfekta hockeysimulationen.

Någon muttrade över enformiga kommentatorer, men mestadels möttes spelutvecklarna på EA Sports av unisona hyllningar.

Mot den fonden var förväntningarna inför släppet av ”NHL 12” något nedskruvade. Vad finns det egentligen att förbättra, frågades det på spelsidorna. När tolvan väl glidit in i luckan på konsolen och surrat igång är slutsatsen: en hel del. Fjolårets hyllade fysikmotor har putsats så att finter, tacklingar och spelarinteraktioner är mer följsamma och autentiska jämfört med tidigare. Dessutom publikfriar EA genom att återintroducera klassiker som att spelare kan tacklas in i spelarbås, krossade plexiglas och målvakter som slåss. Roliga detaljer men knappast banbrytande. Det allra viktigaste tillskottet i ”NHL 12” är i stället förfiningen av målvaktens fysikmotor, där blockerat synfält och en överbelamrad målgård spelar en väsentligt större roll jämfört med tidigare.

Sammantaget lyckas EA Sports än en gång bevisa att det är NHL-serien som är juvelen i spelportföljen.

dokumentären att lyfta. Tangentknatter, ljummet kaffe och stressade redaktionschefer är liksom inte dramastoff.

I stället är det samtal mellan chefer, medarbetare och medieprofiler som väcker störst intresse. ”Page One” är i första hand berättelsen om hur en sviktande annonsmarknad tvingar etablerade medier att tacklas med konkurrens från mer snabbrörliga dito. I slutändan är poängen tydlig: Bra, djuplodande och granskande journalistik kan aldrig ersättas med retweets eller länkningar.

jo so ka ”D bb m n e ti a b sk t ä sk i o e r t i Ferde ja ni m g ti in at i iv s”

Förädlad hockeykärlek

39 6/2011

FRIHET

28

oktober. Steven Spielberg och Edgar Wrights tolkning av serietidningsikonen Tintin går upp på bio.

3

november. Gubbarna Bob Dylan och Mark Knopfler ställer sig på samma scen i Malmö Arena.

11

november. ”Scyrim”, del fem av ständigt revolutionerande ”The Elder Scrolls” släpps till PS3, Xbox360 och PC.

– Vill vi leva i en värld där allt sponsras?

Efter Morgan Spurlocks megasuccé ”Super size me” började hela västvärlden tänka på snabbmatsindustrins skadlighet. Nu är han tillbaka med ”The greatest movie ever sold” och gör sitt bästa för att klä av reklambranschen med humor. TEXT: John antonsson

U

tanför står en liten bil tillverkad av ett stort företag, bilen pryds av en stor dekal med en man med välansad hästskoformad mustasch. Bredvid honom kan vi läsa titeln på hans nya film: ”The greatest movie ever sold”.

I källaren på Kungsholmen i Stockholm. sitter dokumentärfilmaren Morgan Spurlock. Ni kanske minns när han nära nog åt sig till döds i dokusuccén ”Super size me”. Nu har han gett sig på reklambranschen.

Det hela började framför teveserien ”Heroes”. Karaktären Claire får en bil av sin pappa. Kameran zoomar in bilnycklarna och bilföretagets logo, karaktären Claire utbrister: ”The Rogue, the Nissan Rogue”.

– Jag tänkte att jag just hade sett en reklamfilm och där kom idén att göra en film om produktplacering och låta företag betala för den, säger Morgan Spurlock.

Arbetet med filmen kom igång, men ganska snart började Spurlock tveka om huruvida det skulle gå att få ihop projektet.

– Från att jag började ringa till dess att det första företaget nappade tog det nio månader. Vi ringde till sammanlagt 650 företag och fick till slut 15 som sponsrade.

Spurlock har egentligen inga problem med att varumärken syns i film och på teve, men han tycker att de ska finnas där av rätt anledning.

– Jag vill att filmskaparna ska få bestämma själva, om det passar med en cola på bordet ska den få stå där, den ska inte stå där för att någon betalat för det.

– Frågan är var vi ska dra linjen, hur mycket är för mycket. Vill vi leva i en värld där allt presenteras av en sponsor, eller finns det fortfarande något som är heligt?

Den retoriska frågan får ett svar i filmen då Spurlock besöker en skola där reklamen har letat sig in i klassrummen och undervisningen.

– En tjej jag pratade med i filmen sa det väldigt bra, hon sa: ”Skolan borde lära oss att tänka, inte vad vi ska tänka”, säger Spurlock.

– Men samtidigt tycker jag synd om lärarna, för det är inte de som sätter budgeten.

Han har svårt att släppa skolan. Under vår pratstund som under filmbolagets översyn inte går en minut över de överenskomna 20, återkommer Spurlock hela tiden till skolan.

– Skolorna är en viktig del av filmen, om något kommer ur det här hoppas jag att det är att reklamen försvinner från skolorna. Jag tycker att företag kan ge pengar till skolorna, men man ska göra det för att det är viktigt, för att vara altruistisk, inte för att sprida sitt namn.

I en värld där varje yta, varje intryck kan vara företagssponsrat så finns det ett fascinerande undantag. I filmen besöker Morgan Spurlock São Paulo, megastaden i Brasilien som i princip är helt fri från reklam.

Det var 2007 som den nyvalde socialistiske borgmästaren Gilberto Kassab drev igenom lagen som förbjuder reklam på offentliga platser. Det lokala

näringslivet och de många och mäktiga reklambyråerna protesterade högljutt och målade svarta bilder. Nu har en del av kritiken tystnat.

– Det har snarare blivit så att företagen går bättre då de måste fokusera på kärnverksamheten. Jag pratade med ungefär 80 personer där och alla var väldigt nöjda, konstaterar Spurlock.

Och trots att reklamen saknas i det offentliga rummet så sprids den så klart genom teve, radio och internet.

– Det är otroligt vackert där. Stockholm skulle vara fantastiskt utan reklam, säger Morgan Spurlock. S

40 6/2011

FRIHET

SERIEN AV SARA HANSSON

41 6/2011

FRIHET

KULTURKRÖNIKA

Snövitssyndromet I en sminkstol sitter den vita toppmodellen Crystal Renn. Hennes mörka hår har satts upp i en knut på bakhuvudet, sminkösen har målat hennes läppar röda och huden har sminkats porslinsvit. Nu sätts små tejpbitar fast på sidorna av hennes ögon och sminkösen drar huden lite snett uppåt tills hon får det önskade resultatet. Crystal Renn ser nu asiatisk ut, med asiatiskt ”sneda” ögon. Perfekt för ett modejobb i magasinet Vogue Japan.

Det här scenariot är tyvärr inte ovanligt inom modeindustrin. Där regerar nämligen den vita smala modellen. Hon förkroppsligar den norm som denna mångmiljardindustri ständigt utgår från. Där den vita huden får vara den tomma duk som designer och moderedaktörer målar sina visioner på. Det gör att när de vill visa något icke-vitt så sminkas vita modeller mörkhyade, eller som i exemplet ovan, tejpas ögonen upp så att de ser asiatiska ut.

Problemet är inte att det inte finns modeller av annan hudfärg eller etnicitet än vit. Problemet är att modeindustrin sällan använder sig av dem. Om man ser på statistiken från senaste modeveckan i New York var 84,8 procent av modellerna vita. Svarta modeller utgjorde 7,3 procent, asiatiska 6,2 procent och mörkhyade latinamerikanska endast 1,5 procent. Liknande eller än allvarligare statistik uppvisas från alla stora modeveckor runt om i världen.

KULTURNOTERAT Sträng tystnad Regionbiblioteket i DeKalb, Atlanta, tar det här med tystnad på fullaste allvar. I samband med att 20-åriga Donnetta Foster, ensamstående mamma och student, sökte jobb på bibliotekets datorer började hennes 14 månader gamla bebis att skratta förtjust åt något i omgivningen. Det föll inte

Det är tydligt att vithet ständigt befästs som det enda vackra. För när andra etniciteters attribut, som hudfärg eller formen på ögonen, används som vilka andra verktyg som helst från modeverktygslådan är det inte bara stötande och respektlöst. Det är framför allt en del i en rasistisk struktur där vitheten som norm ständigt upprätthålls. Och det värsta är att det får tydliga konsekvenser då många människor utanför västvärlden gör allt för att uppnå ett vitt ideal.

I Kina till exempel har näs- och ögonoperationer för att tona ner asiatiska ansiktsdrag blivit allt vanligare. I Indien talar man om ”Snow white syndrome”, där unga indier med hjälp av hudprodukter med farliga blekmedel i försöker att få samma ljusa hud som sina västerländska idoler. I Västafrika rakar kvinnor bort håret i hårfästet för att få ett högre och mer “vitt” hårfäste. I thailändsk tv ser man mest thailändare från norra delen av landet för att de har ljusare hud än de som kommer söderifrån.

Den vita normen, som modeindustrin ständigt reproducerar, har en tydlig påverkan på alla dem som står utanför den. Och det är ju precis så det är med alla normer. Att det är de som står utanför den som får betala. Men det är inte rättvist att det är fattiga människor utanför västvärlden som tvingas betala, det

bibliotekarierna i smaken, som prompt körde ut Foster från lokalerna. När Foster sedan protesterade högljutt tillkallades polis och hon arresterades. Från Gawker.

borde i stället den ansvariga modeindustrin få göra. För personerna och företagen som utgör modeindustrin har gjort den vita smala modellen till norm för att de tror att det bara är den som kan sälja kläder och modemagasin.

Vi måste därför bevisa att de har fel.

Det kan handla om allt från att bojkotta modemagasin som bara använder sig av vita modeller till att protestera hos modeveckornas arrangörer för bristen på modeller av annan etnicitet än den vita västerländska. Vi måste helt enkelt göra det vi kan för att dra bort tejpen från modeindustrins ögon och visa att den bara förlorar på att inte ha en större mångfald både i kroppar och etniskt ursprung. S

Linus Fremin är skribent

barnhälsovårdstidskriften Pediatrics att Svampbob är en av orsakerna till att barn får allt sämre koncentrationsförmåga. Doktor Dimitri Christakis, en av rapportförfattarna, uppmanar oroliga föräldrar att dissa kommersiell teve till förmån för public service. Från MSNBC.

Anklagad barnfavorit Det är synd om Svampbob Fyrkant. 2005 drabbades den svampformade seriefiguren av en hatattack från en ortodoxt kristen grupp för att dess ledare trodde att han var homosexuell. Nu påstår en studie som publicerats i

Slutsnuskat Regimen i Iran beslutade nyligen att totalförbjuda förekomsten av män i bar överkropp och kärlekstrianglar i landets tevekanaler, rapporterar den farsispråkiga

42 6/2011

FRIHET

och bloggare.

nyhetskanalen Iran TV. Förbudet är ett led i den konservativa statens tillslag mot medier i landet. Under 1990-talet förbjöds parabolantenner, med förklaringen att det påverkade befolkningens moral negativt.

Under den reformvänlige president Mohammad Khatami luckrades förbuden upp, men sedan den konservative Mahmoud Ahmadinejad valdes år 2005 har klimatet återigen hårdnat.

M ÅN

I N F S Y O S H L U E K ! T & E R

Nä VA tak LK G A SY tivi M SS P IN sm LA O N i Sverige RG D E E A s.

KT 44 IV IST s.

46 s.

48

ka Et T De ga anj m tl n pa am ni a R ar sa ab nj e ad slag tio ba is ka e e ne nd m tN i vå n ed or Ve är r en sy ge rd de sk g i fic an n 1 on ck k di 7sy or til . år re ga l l ig frå a ni ok SS sa alv n U: sv tio a ar en ne l. S en sk n SU a AU v so da m F. ar to är på re ve pl r. rk at sa so m ch id en so ci al po lit is ka

or

FOKUS SSU

FRIHET

43 6/2011

oc h nj SSU ut er :ar av e d so ela le r u n i O t fly s l gb o. la d

SSU valspurtade i Oslo Det är lokalval i Norge. Frihet besökte grannlandet i väst för att följa SSU:arna som hjälpte AUF och Arbeiderpartiet i valets slutspurt.

den som inte kan sin norska kan det först låta lite konstigt. ”Stäm Arbeiderpartiet”, så uttalas det. Men det stavas ”stem” och är det norska ordet för rösta.

– Stem Arbeiderpartiet, stäm Håkan Juholt, säger Emma Malmström till Ayla Eftekhari, de kan inte hålla sig från skratt.

Med leendet kvar på läpparna återkommer allvaret och kampanjarbetet.

– Stem Arbeiderpartiet, håll sammen Oslo.

TEXT & bild: john antonsson

Hon bär en tröja i bästa Che Guevara-stil, men personen på bilden är inte en revolutionär från Argentina, det är Libe Rieber-Mohn som är Arbeiderpartiets kandidat till kommunledare. Tjejen med tröjan heter Juni Solbräkke och är aktiv i AUF. Hon är den som svarar på SSU:arnas frågor och pekar ut bra stråk att dela ut flygblad på. Hon blir liksom den där personen man vänder sig till. På andra sidan gatan har Aza Cheragwamdi hittat ett riktigt bra ställe att nå dem som undviker stråket med valstugorna, buntarna blir fort tunna och måste snart fyllas på.

På Karl Johan står socialdemokratiska Arbeiderpartiets valstuga, bredvid huserar högerpopulisterna i Fremskrittspartiet. Det är fredag förmiddag och de lokala partiaktivisterna är här sedan länge. Grånade herrar och damer samarbetar med tonåringar. Samtidigt har 40 SSU:are från Stockholm samlats för att få en snabb genomgång av valets hetaste frågor. Ett gäng åker till universitetet, till Karl Johan kommer ett annat för att arbeta vid valstugan.

Grundbudskapet kommer i två enkla ord. För

Notiser Rock i Mora SSU i Mora arrangerade en rockkväll fredagen den 16 september.

Ungefär 150 personer kom till Norets Folkets Hus för att lyssna på fem lokala band.

– Det var så många

– Jag säger det på skånska och sätter ett e bakom, då låter det som norska säger Aza. Om man går från Arbeiderpartiets valstuga längs Karl Johan passerar man Stortinget – är man inte uppmärksam på detaljerna är det svårt att tro att området bara för några månader sedan utsattes för Ander Behring Breiviks terrorattentat – och efter ett par hundra meter till och en vänstersväng når man snart Youngstorget. Här finner man hjärtat av den norska arbetarrörelsen med såväl Arbeiderpartiet som norska LO, ungefär som om Norra Bantorget och Sveavägen 68 hade varit på samma plats.

På LO:s byggnad finns fortfarande spånskivor som täcker fönster, som en påminnelse om de tryckvågor som fick hela Oslo att skaka. Här organiseras valarbetet. Partimedlemmar håller expeditionen öppen, kartonger hämtas och läsk serveras till törstiga valarbetare. Här möter gänget som varit på Karl Johan upp några av dem som kampanjade vid universitetet. En av

som gillade den musikkvällen att de vill uppleva något liknande på nytt, säger Sara Niburg till Dalarnas Tidningar.

dem som dödades på Utöya kom tolv personer från Handels norska systerorganisation HK.

Jobba rätt, brevbärare!

Internationellt i Uppsala SSU-förbundet anordnar en utbildning för internationella ledare. Kursen går av stapeln 11-13 november och hålls i Uppsala. På schemat finns bland annat medverkan på Palmedagen, då årets tema är EU:s globala roll. Varje distrikt får skicka två deltagare.

Handelspengar till Utöya Fackförbundet Handels skänker 100 000 kronor till återuppbyggnaden av Utöya. Av

44 6/2011

FRIHET

Fackförbundet Seko uppmanade sina medlemmar som arbetar på Posten att under en veckas tid jobba på ett sätt som inte medför förslitningsskador. Det för

SSU i media

Så gick det i valet Arbeiderpartiet 31,7 procent Höyre 28 procent Fremskrittspartiet 11,4 procent Senterpartiet 6,8 procent Venstre 6,6 procent Kristelig Folkparti 5,6 procent Sosialistisk Venstreparti 4,1 procent Rödt 1,5 procent

d e m är Anna Larsson från Huddinge, hon ser inga problem i att kampanja på norska och prata om norsk politik.

– Det gick bra, vi lyckades övertala en som inte hade tänkt rösta. Hon sa att hon tyckte som Arbeiderpartiet, och så övertygade vi henne att faktiskt gå och rösta, säger Anna Larsson.

– Aj! säger Frida de Acha Törnbom.

Hon och Savanna Gustafsson hjälps åt med att ta bort taggar från rosor och ordna dem i buntar som ska ut. Ett par SSU:are försvinner snart med rosor mot Nationalteatern. Savanna blir kvar vid rosorna, hon har bara varit aktiv i SSU en vecka, men att redan nu jobba i ett val är inget problem, tycker hon.

– Jag tycker bara att det är kul att lära känna nya människor. Jag gick med efter att våra lärare hade uppmanat oss att gå med i ett politiskt ungdomsförbund, men jag visste inte att det fanns i Norrtälje förrän förra veckan.

Till kvällningen är det dörrknackning på schemat, SSU:arna som sluter upp är nästan lika många som AUF:arna. Maja Nordström känner av en väsentlig skillnad mot Sverige. Fler människor med invandrarbakgrund vet om att de har rösträtt.

– Man märker att de har koll på om de får rösta, någon sa ”jag får inte rösta för att jag inte har bott här tillräckligt länge, men min man ska rösta”, säger Maja Nordström.

Måndagen den 12 september, dagen då de norska väljarna fick utse sina representanter till 428 kommuner och 18 fylkesting. Valet var en måttlig framgång för Arbeiderpartiet och ett succéval för Höyre, som är den norska motsvarigheten till Moderaterna. Arbeiderpartiet gick fram med drygt två procentenheter, ännu bättre gick det för Höyre som ökade med 8,7 procentenheter.

Anders Behring Breivik var under flera år medlem i Fremskrittspartiet, ett parti som i valet tappade en tredjedel av sina väljare. S

att visa hur svårt det är att jobba säkert och utan stress efter Postens rationaliseringar och besparingar.

”Välståndet har mångfaldigats, men trots detta minskar satsningarna på välfärden.”

Mohamed Hama Ali vill att ökad tillväxt också används inom offentlig sektor. Ur Ny Tid.

”Vi känner att vi har kämpat länge för att anslaget ska höjas.”

Ida Eliasson, ombudsman SSU Skaraborg, är upprörd för att landstinget betalar miljonbelopp i fallskärmar, samtidigt som anslagen till ungdomsförbunden är fortsatt låga. Ur Västgötabladet.

”När vi själva definierar politiken kan vi bättre påverka det egna moderpartiet.”

Paulina Granberg, SSU Västerbotten, är optimistisk inför förbundets idépolitiska arbete. Ur Västerbottens Folkblad.

”Det som gör mig förbannad är när en del säger att det inte har med politik att göra.”

Kristin Linderoth, SSU Lund, i en krönika om attentatet på Utöya. Ur Efter Arbetet.

”Jag tycker att det är roligt att man kunde enas om en ledning den här gången.”

Anton Holmgren, SSU Oskarshamn, om SSU-kongressen. Ur Östran.

”Vi blir fler och fler, det är bra för demokratin och Sveriges framtid.”

Kim Lundin, SSU Sollefteå och Emma Borg, SSU Sundsvall, skriver att de är entusiasmerade att kämpa för jämlikhet när SSU växer. Ur Dagbladet.

utforska olika sätt att samskriva och stärka unga tjejers självförtroende med pennan i hand.

Klubb för makthungriga SSU Stockholms län har startat en klubb för dem som sitter på kommunala förtroendeuppdrag. Målet är att göra politik av de beslut som fattas på distriktsårskongressen och forma politiken i de 25 kommunerna i regionen.

Feministiskt samskrivande ABF Norra StorStockholm anordnar en studiecirkel i feministiskt samskrivande. Genom övningar ska cirkeln

Höstträff för S-studenter Den 29-30 oktober arrangerar S-studenter

45 6/2011

FRIHET

en höstkonferens i Stockholm. Där ska hundratalet röda studenter delta i workshops och gå på seminarier. Ungefär hälften av programmet är vikt för nya studenter.

M

a dr om an s d ein an Kl . bl le ion ns Hel uss an k t f och dis l ie ar an e in ef pan m is se bu- i en på j A og ed ara elt F d

­ ts or n. he st sie ny fick uni T de ra som n i ne s re di w ro or Ne pp u ko is bi un er ar t T nd G h ve e u di bre els d eh ty be

M

d än om en sk d s pp m rik åla gru so k n” t ev bl utm oo io at t b ed då ce lu lk ay - Fa evo e fo ra. r ad re -S n r t al rie fö n a Sy t - ria an ns da i oris Sy pm mo Fi e up de rr te ”Th

Arabisk vår

från svenska datorer Demokratins hjältar finns överallt. Föreningen Hjärta bjöd in två av dem för att berätta om svensk nätaktivism under den arabiska våren. TEXT: john antonsson bild: anna-maria marklund Våren 2011 kommer att skrivas in i historieböckerna som månaderna då människors längtan efter frihet resulterade i seger för demokratin. Under några intensiva veckor gick människor ut på gatorna och trotsade diktaturer, despoter och förtryckarmekanismer. I Egypten är Mubarak borta, Ben Ali har flytt från Tunisien och syrierna går fortfarande ut på gatorna för att protestera mot diktaturen.

Den arabiska våren var kanske första gången man kunde se en revolutionär kraft i sociala medier. För att belysa frågan om nätaktivismens sprängkraft anordnade Hjärta, en förening för troende socialdemokrater, ett seminarium med två svenska aktivister som har gjort mycket för demokratikampen i arabvärlden.

– Det här är vårt första seminarium och det är stort, vad ni än tror så är det stort, säger Omar Mustafa när han presenterar torsdagkvällens seminarium. År 2000 startade den svenske exiltunisiern Mehdi Gharbi Tunis News tillsammans med en vän i Stockholm. De hade pratat om att starta en hemsida men kom fram att det skulle vara

bättre och säkrare att nå läsare med ett nyhetsbrev. Till en början nådde nyhetsbrevet ungefär 40 personer, numera når informationen tusentals människor. Tunis News konstruktion är enkel men har en enorm slagkraft. Varje dag får de information, den informationen modere-

– En informerad man är en Superman, och jag tror att vi har nått målet. ras och skickas sedan vidare i ett nyhetsbrev.

– En diktatur står på tre ben. De tre benen är västvärlden, polisen och järnridån. Vi bestämde oss för att anfalla järnridån, säger Mehdi Gharbi.

– Man kan välja mellan att använda våld eller att använda nya vapen som Facebook, Twitter och internet. Vi valde att använda oss av de senare.

46 6/2011

FRIHET

I elva år har Mehdi Gharbi jobbat varje morgon, lunch och kväll med Tunis News, tid har inte funnits för rast, inte heller för semester.

Men det hårda arbetet har också varit fruktbart, den tunisiske diktatorn Ben Ali har flytt landet och de tunisiska demokratikämparna säger alla samma sak: Tunis News har varit en livsviktig källa till hopp.

– En informerad man är en Superman, och jag tror att vi nått målet, säger Mehdi Gharbi.

Den andre nätaktivisten som bjudits in är Fidaa al-Sayed, en av personerna bakom Facebookgruppen ”The Syrian revolution”. En Facebookgrupp kan till en början verka som ett harmlöst sätt att visa vad man tycker, men gruppen har betytt mycket mer än så. Där uppmanade man nämligen läsarna att gå ut och demonstrera. Först var det ingen som hörsammade uppmaningen, men snart vågade sig folk ut på gatorna. Gruppen har nu mer än 280 000 följare och är en viktig informationskälla för de syriska revolutionärerna. Med ödmjukhet säger Fidaa al-Sayed att det är andra som är hjältar, de vars blod rinner på gatorna i Damaskus. Men inte heller Fidaas kamp har varit utan uppoffring.

– Det ringde folk varje kväll som sa att de skulle slakta mig, varje kväll visade teve en halvtimmes film om mig och sa att jag inte var en riktig syrier. Men regimens kampanj var den bästa reklam vi kunde få, säger al-Sayed.

Numera är ”The Syrian revolution” en av Syriens viktigaste källor till oberoende information och al-Sayed hyser stort hopp om en demokratisk framtid.

– Folket har blivit mogna för demokrati, de är vakna, de ser vad som händer och kan göra det själva. Vi säger nej till en militant insats.

Hjälp oss mediemässigt och politiskt, men vi vill inte ha era stridsvagnar på våra gator. S

Frihet från förr. 2001 Året är 2001 och al-Qaida har genomfört ett vidrigt terrordåd med tusentals döda New York-bor som följd. Världen har börjat förändras. Rädslan för terrorism har nått oanade proportioner, USA har attackerat talibanerna i Afghanistan. Frihet bjuder in högerdebattören Thomas Idergard, Maria Ermanno från Svenska Freds och Mehmet Kaplan från Sveriges unga muslimer. De diskuterar USA:s insats i Afghanistan och åsikterna spretar. ”Det spelar ingen roll vem det är, har de skitit i det blå skåpet ska de tillintetgöras militärt”, säger Idergard. ”Konsekvenserna kan bli ödesdigra”, fyller Ermanno i.

Beviljat SSU- och studentklubbar kan söka snabbaktivitetsstöd ur SSU-förbundets verksamhetsutvecklingsfond, VUF. Snabbaktivitetsstödet syftar till att på ett enkelt sätt möjliggöra lokal verksamhet med en tydlig koppling till aktivering av befintliga och värvning av nya medlemmar. En klubb kan maximalt söka 5 000 kronor per tillfälle och maximalt 20 000 kronor årligen. På www.ssu.se/om finns de blanketter som behövs för att söka stödet liksom information om hur ansökan ska se ut.

5 000 kronor till SSU Cave Canem Stockholmsklubben arrangerade en studieresa till Bergslagen för att ge ungdomar utan sommarjobb något att göra på fritiden.

Målet var att aktivera nya och gamla medlemmar.

5 000 kronor till SSU Kungälv SSU Kungälv hyrde minibussar för att köra upp tio medlemmar till kongressen. Målet var att låta medlemmar som inte är ombud lära sig saker från kongressen och få inspiration till verksamheten på hemmaplan.

5 000 kronor till SSU Lysekil SSU Lysekil ställde upp ett tält under seglarveckan. Där spelade man musik och bjöd förbipasserande på kolsyrat vatten med buskap på.

5 000 kronor till SSU Tanum Det lilla och engagerade gänget i SSU Tanum deltog på Grebbestadskarnevalen, där man bjöd hungriga ungdomar på hamburgare och värvade nya medlemmar.

4 FRÅGOR

Lisa Ulander, 15 år, SSU Sundsvall

Fredrik Bernhardtz, 23 år, SSU Örebro

Felix Samuelsson, 18 år, SSU Borås

1. Regeringen satsar stora pengar på att sänka restaurangmomsen, tror du att det är rätt väg att gå för att få ner ungdomsarbetslösheten?

– Jag tror inte att olika typer av skattesänkningar skapar nya jobb. Jag tror på investeringar!

– Nej, det finns inte många restaurangägare som kommer att sänka priserana. Vissa kanske anställer en till, de flesta vill nog bara tjäna mer pengar.

– Sänkningen av restaurangmomsen är ytterligare ett steg i alliansens kaptialkramande politik som enbart handlar om att aktivt fördela skattepengar från det gemensamma in i näringslivets fickor.

2. Vilken blir höstens viktigaste politiska fråga?

– Skolan kommer nog bli en stor fråga, framför allt genom den nya gymnasiereformen. Hoppas dock att kulturen får ett uppsving.

– Det jag vill är att man pratar mer om lärarlicenser, hur man ska hantera biten med landsbygdsskolor. Ska man lägga ner skolor och ska då elever åka långt för att komma till en annan skola, hur påverkar det deras fritid?

– Bevara det gemensamma. I ett privatiserat samhälle blir demokratin urholkad.

3. Tror du att ungdomarnas protester i bland annat Spanien, Grekland och Storbritannien sprider sig?

– Det beror på hur ”krisen” utvecklas. Dras fler länder ner så kommer det nog att sprida sig.

– Jag hoppas det, om det händer något i Sverige kan det spridas hit. Men jag tror inte att det kommer av att ungdomar läser på Facebook om protester någon annanstans.

– Det är svårt att säga, upproren och protesterna handlar i sig om missriktat klasshat, om det finns möjligheter att kanalisera hatet mot klassamhället politiskt är sannolikheten att det sker i form av uppror lägre. Däremot tror jag att protesterna kommer att spridas och öka i takt med att arbetslöshet, fattigdom och förtryck ökar.

4. Tycker du att man via lagstiftning ska begränsa eller förbjuda reklam på offentlig plats?

– Med tanke på hur dagens reklam cementerar könsrollerna så kan jag mycket väl tänka mig en begränsning av dess spridning.

– Nej, alltså det kan jag inte tycka på rak arm.

Det skulle bli ganska knasigt för företagen.

Kanske kan man reglera mer.

– Lågt prioriterad fråga tycker jag, men ja, i och med att konsumtionssamhället i sig inte är hållbart borde givetvis propagandan för den aktivt tonas ner.

47 6/2011

FRIHET

Tanja Rebandi är aktiv i den socialpolitiska organisationen Verdandi och kassör i den lokala SSU-klubben i Hallonbergen. Hon vill förändra samhället genom klassiskt folkrörelsearbete.

– Unga ska kunna skapa sin egen verksamhet, säger Tanja.

TEXT: john antonsson bild: mattias vepsä

Tanja Rebandi Ålder: 17 år.

Bor: Stadsdelen Hallonbergen utanför Stockholm.

Gör: Pluggar på gymnasiet, jobbar på Max och är aktiv i SSU Sundbyberg och Verdandi.

Okänd talang: Spelar piano.

48 6/2011

FRIHET

T

Praktisk idealist

anja Rebandi har ända sedan barnsben sprungit till Verdandis lokal i Hallonbergen, en stadsdel strax norr om Stockholm. Föreningslokalen har fungerat som en fritidsgård, med den stora skillnaden att öppettiderna är bättre och att barn med föräldrar som inte jobbar är välkomna. Numera är Tanja aktiv i Verdandi på ett annat sätt. Hon har varit med på kongressen och börjar få en bättre bild av bredden i organisationen.

– Jag har inte förstått hur stort det var, att man håller på med så många olika saker, säger hon.

Verdandi är lite av en doldis i arbetarrörelsen. Organisationen har sina rötter i det sena 1800-talet och är arbetarrörelsens utbrytning ur nykterhetsrörelsen. Verdandister tyckte att det var fel av organisationen IOGT att skylla missbruk på individen, i stället menade man att det huvudsakligen är samhället som skapar problemen. Än i dag har Verdandi som organisation grundsynen att människan är starkt påverkad av miljön. Här kommer människor som Tanja in i bilden. Verdandi är en organisation med stark lokal förankring, det är klassiskt folkrörelsearbete, vars mål är att stärka människor genom föreningsengagemang.

– Det ryms människor med väldigt olika bakgrund och man arbetar mycket mot alkohol och droger. Verksamheten blir mycket konkret, säger Tanja.

När Tanja har några dagar ledigt från skolan hjälper hon till i Verdandis lokal, bland annat genom att passa barn så att deras föräldrar får en chans att komma bort en stund för att prata och samla sig. I somras var Tanja med på Verdandis sommarläger, där hon gjorde samma sak, hjälpte till med barnen. En sommarresa med Verdandi ger människor som bor i samma område en chans att åka bort tillsammans och lära känna varandra, men det fyller också rollen av att ge en ekonomisk möjlighet till semester för dem som annars inte har råd.

Tanja är 17 år och gick med i SSU för ett och ett halvt år sedan. Det var i samband med en grundkurs anordnad av SSU-distriktet i Stockholms län som hon fastnade.

– Det var en kompis som värvade mig och det verkade intressant. Det som var roligast var att träffa nya människor och utvecklas.

Numera är Tanja kassör i SSU Sundbyberg. Att brottas med kvittohögar är ingen svårighet, tycker hon.

– De visade hur man ska göra, det är bara att bokföra.

Samhällsintresset är stort, men Tanja drar sig från att välja en enskild hjärtefråga.

– Det är mer så att jag tycker till om en massa saker, då jag hör om något så vet jag genast var jag står. Men ekonomin är viktig, som att man sänker skatterna i stället för att satsa pengarna på välfärden, säger hon. i våras gick Tanja på sin första distriktsårskonferens, eller kongress som man kallar det i SSU Stockholms län. På en distriktsårskonferens går diskussionerna heta och många är de som vill upp i talarstolen.

Just då kände Tanja inte för att yttra sig offentligt, men nästa år ska hon nog våga, spår hon.

– Jag gick aldrig upp i talarstolen, folk pratade så mycket och hela tiden. Men nästa gång, nu vet jag vad jag vill och vad jag står för.

När Frihet träffar Tanja har hon just kommit från gymnasiet i Jakobsberg, där hon läser samhälle-juridik. Inom några år siktar hon på att plugga juridik på universitetet. Den här dagen är hon på väg till Maxrestaurangen i Solna för att jobba. Dagarna är nästan alltid så här jäktiga, så förströelse som tevetittande finns det sällan tid för.

”Verdandi är lite av en doldis i arbetarrörelsen. Organisationen har sina rötter i det sena 1800-talet och är arbetarrörelsens utbrytning ur nykterhetsrörelsen.”

– Det är onödigt, däremot så gymmar jag mycket, det får man energi av, säger Tanja.

Hon är starkt förankrad i Hallonbergens kvarter, det visar hennes engagemang och hennes sätt att prata om platsen där hon bor.

– Man vet vilka alla är, man känner sig som hemma i omgivningen.

Därför är det naturligt att Tanjas kommande projekt sker just i hemmakvarteren. Hon är en av dem som ska hjälpa Verdandi att nå en ny målgrupp.

– Vi ska starta en ungdomsgrupp, då ska jag vara med och hjälpa till att få igång den. Målet är att ungdomar ska komma dit och skapa en egen verksamhet. S

49 6/2011

FRIHET

1

Bildbevis

2

3

1. SSU Stockholms tjejnätverk manifesterar på Sergels torg.

2. Pizzakväll med SSU Motala.

3. Den socialdemokratiska studentföreningen i Uppsala, Laboremus, och riksdagsledamoten Veronica Palm uppmärksammar bostadsbristen i samband med Uppsala universitets välkomstdag.

4. Valrörelse med DSU, det socialdemokratiska ungdomsförbundet i Danmark.

5. Kommunordförande i SSU Stockholms län träffas och planerar höstens verksamhet.

Mejla dina egna SSU-bilder och en beskrivning till info@ frihet.se, märk mejlet ”Bildbevis”.

4

5 7

7

50 6/2011

FRIHET

Å andra sidan

Surrogatmödraskap Eleonore Eriksson, ordförande för Stockholms socialdemokratiska studentklubb.

Kristina Ljungros, förbundsordförande RFSU.

Varför vill du inte tillåta surrogatmödraskap, det vill säga att en kvinna genomgår graviditet och förlossning för andras räkning?

– Jag tycker att det finns ett alldeles för tydligt klassperspektiv i den här frågan. Majoriteten av dem som använder sig av surrogatmödraskap är vita, heterosexuella och välutbildade par som åker till utvecklingsländer där kvinnorna som används som surrogatmödrar får ekonomisk ersättning. Det är alldeles solklart att det ”fria valet” att bli surrogatmoder inte är helt fritt när den ekonomiska ersättningen kan motsvara flera årslöner. I länder med svår fattigdom blir det här en industri och enda försörjningsalternativ.

Det är kapitalismen som visar sitt allra fulaste ansikte.

I Storbritannien uppger organisationen COTS att andelen surrogatadoptioner fungerat bra i 98 procent av fallen. Varför skulle inte samma modell fungera också i Sverige?

– Jag tycker att vi bör ställa oss frågan: Vad innebär det att surrogat­ adoptionen fungerat bra? Jag har i stället läst undersökningar där siffror pekar på det motsatta. Surrogatmödrar får gå kurser i hur de ska lära sig att inte knyta an till det barn som växer i deras mage. Det hela går ut på att kvinnan ska lära sig att särskilja sin kropp och sina känslor.

Kroppen är endast en leverantör av en vara.

Varför vill du tillåta surrogatmödraskap?

– Vi vet att det finns kvinnor som genom att bära ett barn vill hjälpa vänner eller släktingar som av olika anledningar inte själva kan bära barn. Detta är inte tillåtet i dagsläget. RFSU vill att en statlig utredning, i positiv anda, utreder möjligheterna att tillåta surrogatmödraskap, eller värdmödraskap, i Sverige.

Många kritiserar surrogatmödraskap för att det skulle göra barn till en handelsvara. Hur ser du på det?

– När frågan utreds måste denna typ av frågeställningar besvaras.

En aspekt kan vara att den kvinna som bär barnet bara får ekonomisk ersättning för kostnader kopplade till graviditeten. Det kan vara sjukvårdskostnader och en eventuell sjukskrivning. Då kommer inte detta problem att uppstå.

– Viktigt att komma ihåg är att det redan i dag finns barn i Sverige som tillkommit genom värdmödraskap. Dessa barn har fötts av värdmödrar i Sverige, trots att svensk lagstiftning inte tillåter detta. Likaså har många svenska par använt sig av möjligheten till värdmödraskap utomlands. Samhället kan inte fortsätta att blunda för dessa barn, och svensk lagstiftning måste börja ta ansvar för barnen, värdmodern och barnets föräldrar.

Är barn en rättighet eller en gåva? Surrogatmödraskap innebär en möjlighet för barnlösa att få egna biologiska barn, men kritiker pekar på att det leder till kolonisering av människor från fattiga förhållanden på ytterligare ett område.

För många hbt-personer är surrogatmödraskap det enda sättet att bli förälder på. Varför ska inte alla ha rätt att skaffa barn?

– Det rör främst män i samkönade relationer och transpersoner.

Eftersom jag inte anser det vara någon rättighet att få ett biologiskt barn, ser jag hellre att de jobbar med adoptionsfrågan. Jag vet att det i praktiken inte är möjligt för män som lever i samkönade relationer att adoptera, eftersom det inte finns några givarländer. Jag skulle hellre se att vi lade ner resurser på att jobba med att faktiskt möjliggöra adoptioner för hbt-personer och ensamstående.

I länder där surrogatmödraskap är tillåtet är det ofta kvinnor ur övre medelklassen som i praktiken köper barn av kvinnor med sämre ekonomiska villkor. Hur kan det vara försvarbart?

– Sverige kan bara bestämma över den nationella, svenska lagstiftningen. Att vi är positiva till att se över möjligheten att tillåta värdmödraskap i Sverige innebär inte att vi inte ser problem med situationen i utvecklingsländer. Om ingen ekonomisk ersättning skulle utgå, förutom ersättning för kostnader kopplade till graviditeten, skulle detta scenario inte uppstå.

51 6/2011

FRIHET

Internationella vänner Labour Students Labour Students är det socialdemokratiska studentförbundet i Storbritannien. Labour Students finns på högskolor och universitet över hela landet.

Studentklubbarna är kärnan i verksamheten, Labour Students arbetar också inom studentkårerna. Labour Students har 5 000 medlemmar och en nationalkommitté som utses vid den årliga kongressen.

Labour Students, Storbritanniens socialdemokratiska studentförbund, verkar i en nation som slits sönder av snabbt växan­de sociala klyftor. Nu kämpar förbundet för att alla ska ha en lön som det går att leva på.

– Universiteten är just inne i insparksfasen. Jag har inte siffror på det, men jag vet att det finns ett stort intresse. Många är också arga på Liberaldemokraterna, som tidigare varit starka motståndare till avgifterna men nu varit med och höjt dem.

Text: john antonsson

S

torbritannien är en delad stat. Det blev extra tydligt då tevenyheterna rullade ut bilder på ett brinnande London, en eld som snart spred sig över hela landet. Vissa valde att kalla det protester mot klassamhället och en manifestation av ungdomsgenerationens missnöje och hopplöshet. Ren vandalism, sa andra. Det är nog lite av båda, säger Thomas Graham som är verksam i Labour Students och arbetar hos Ecosy, organisationen för unga europeiska socialdemokrater.

– Det har lugnat ner sig lite, men det råder ingen tvekan om att vi kommer att se nya vågor av protester så länge de underliggande orsakerna finns kvar. Men vi får inte heller glömma att det finns en liten grupp av människor som har hoppat på för att stjäla och förstöra, och de är inte där på grund av det sociala missnöje som finns.

Sedan förra året styr de konservativa Tories tillsammans med Liberaldemokraterna. Under den ekonomiska krisen har regeringen genomfört flera neddragningar, en av de mest kontroversiella har varit att man höjt den högsta tillåtna universitetsavgiften till 9 000 pund per läsår. Labour Students är en av de organisationer som arbetar för att återinföra avgiftsfri högskoleutbildning.

– När det kommer till terminsavgifterna är jag stolt över att Labour Students identifierat problemet och att vi varit i fronten i kampen mot dem. Jag är också stolt över att vi fått partiet att ändra åsikt i frågan, säger Thomas Graham.

Graham berättar att missnöjet mot universitetsavgifterna är stora och att det leder till ökat stöd för Labour Students.

Samtidigt som Labour Students protesterar mot skolornas avgifter bedriver man en landsomfattande kampanj som heter ”Living wage”.

– Den går ut på att vi tycker att alla ska ha en lön att leva på, inte bara en minimilön. Den ska inte bara räcka till att leva i fattigdom, man ska kunna vara en del av samhället.

Kampanjen bedrivs tillsammans med Unison, ett av Storbritanniens största fackförbund som organiserar offentliganställda.

– Vi har ett nära band till våra kamrater i facken och dem vill vi utveckla. Det här är en fråga där vi har gemensamma mål och är helt överens om politiken, säger Thomas Graham.

– Vi har ett nära band till våra kamrater i facken och dem vill vi utveckla.

Labour har tappat mycket av det stöd man först vann under Tony Blair och den mitteninriktade politik som kallades ”den tredje vägen”.

Debatten om Labours framtida inriktning är högljudd. En del säger ta höger, andra vänster. En föreslagen inriktning kallas ”Blue Labour”, går ut på att man ska ta ett rejält steg åt vänster i ekonomiska frågor och bland annat föra en mer konservativt inriktad invandringspolitik.

– Även om jag inte hyllar de åsikter som förs fram, så välkomnar jag debatten. Labour är inne i en intressant tid av förnyelse. Arbetarklassen har allvarliga bryderier kring invandring, och den oron måste vi svara på. Jag tror inte att en konservativ riktning är rätt väg att gå, men vi måste prata om det, vi måste återuppfinna den ”tredje vägen”.

Men är inte den ”tredje vägen” död?

– Det är inte samma sak som då, det är ett nytt paradigm i det politiska klimatet. Men vi får inte glömma att den tredje vägen förändrade hur vi såg på Labour i regeringsställning. Vi ska ta fram en lista på reformer som kan tilltala de människor som avgör om Labour är de som sitter i regeringen, säger Thomas Graham. S

52 6/2011

FRIHET

BILD: FLICKR

Ett splittrat land

– Sedan hoppas jag att ungdomsarbetslösheten debatteras mer, den är hög men lyser med sin frånvaro i den politiska debatten.

Arbetsförmedlingen dragit ner jättemycket. Samtidigt som vi har en hög arbetslöshet har vi brist i många yrken.

Tror du att den arabiska våren kommer att sprida sig ytterligare?

– Jag tror att den kommer att fortsätta, frågan är om den kommer att fortsätta i vinter eller om några år, det är svårt att sia om. Det vi däremot kan säga är att den har spridit sig norrut. Stora ungdomsgrupper i Spanien, Portugal, Italien och Grekland har tagit intryck och demonstrerar på sina håll. Det här är länder som är demokratier, men också länder som har vänt sin ungdomsgeneration ryggen. Jag tror att vi kommer att se en fortsatt politisering av samhällsklimatet i Europa.

över vad olika tjänster ska innehålla, vad vi har för kompetens och vilka som egentligen behöver komma till och vilken kompetens de ska ha. Vi hoppas att i januari ha en ny struktur på plats. Den ska bli tydligare kopplad till förbundsstyrelsen, och fram till dess att vi har gjort den ordentliga översynen vill vi inte anställa folk.

Hur fungerar verksamheten trots det?

– Den skulle kunna fungera ännu bättre. I och med att jag och Gabriel är så nya och att vi snart ska ha en ny strategisk plan, har vi inte pekat ut vägen än, och det behövs en väg om man ska komma någonstans. Inom några månader är den spikad. Det är då vi vill ha folk på plats, nu behöver vi mest folk för att hålla saker igång.

53 6/2011

FRIHET

V SS ad U gö ju r d st u nu fö ? r

SSU har hjälpt de norska och danska syskonorganisationerna i valrörelser under hösten. I vissa frågor kan man ligga en bit från varandra, hur fungerar det?

– Alla är överens om att vi vill ha mer av socialdemokrati och att vi vill ha maktskiften och mer jämlikhet. Så länge man är överens om de stora penseldragen tycker jag inte att det är några problem för oss att kampanja. Vi kommer ur samma rörelse och delar samma ideologi, sedan har vi landat olika i hur man ska genomföra den visionen.

Det är visionen som jag upplever att våra SSU:are är där och stöttar.

Hur upplever du skillnaden mellan svensk och dansk socialdemokrati i frågan om integration och mångfald?

– Man måste våga ha en debatt och våga säga att man inte håller med, men kanske inte just under valrörelsen.

Det ekar tomt i förbundsexpeditionens korridorer, vad har ni för planer?

– Planen är att vi ska göra en rejäl organisations­ översyn, alla tjänster ska ses över. Vi ska fundera

Je hä so ko Pa Ne ha oc fö Or rb d nt m n – ng lm dr g – h s – un för n de som het Vi res ece ust run Sed ätt Jag a d y ss nd e fu s ti nt nin dk an a m sk Ah ty e re g ur da gör r ”R nde . a i re fö t s sk se hä g i sn ör ra g a lm lse r S om ur r o nd n i a st tt le S U se ch er a rt at m inte r oc an vi n da å lig an v ks r No vi gr en det bet ka m t ä in år å ll un k ot rrb en et på gd te gr på f u ör d i i S ot a r u a a ar rs o he FS mit S U ten gr ikti va” tt s vi si m l d . tf uv gt . D ta : da g ör oc e bo ve et rta st re i e kär l p h a n la t v är u n å ny til v f p ge a h m ö a lS em rb p o t L d r olik p e oc tio en un m KA eg a s n g ia n ne a ds ld fr p B. eri ak am st em ån dru lan ng er m yr st , v el en so al ok n se in i s ra pl m h ka m g. ka te an a m öt rn er r pan e as ar j

Vad blir den hetaste politiska frågan i höst?

– Jag tror tyvärr att det blir tågeländet. Förra vintern såg vi hur resenärer satt fast mitt ute i ingenstans och fick sitta och vänta i flera timmar. Det beror på att man har lagt för lite resurser på infrastrukturen. Jag tror att man måste satsa mer pengar på att rusta upp järnvägen och på att bygga nya järnvägar. Sedan tror jag att man måste reglera tågmarknaden mer, det har ju såväl Socialdemokraternas partiordförande Håkan Juholt som den gamla moderatledaren och föredetta ordföranden för SJ Ulf Adelsohn sagt. Det är för många kockar i järnvägen.

– Sedan hoppas jag att ungdomsarbetslösheten debatteras mer, den är hög men lyser med sin frånvaro i den politiska debatten. Jag tror tyvärr att den kommer att vara fortsatt hög och stiga under den ekonomiska krisen.

Hur tycker du att man ska svara på ungdomsarbetslösheten?

– Dels tycker jag att man ska ha mer utbildning.

Man måste se till att är man arbetslös ska man snabbt kunna få en utbildning till ett bristyrke, där har

g

Förbundssekreterare SSU

in

Förbundsordförande SSU

kr

Ellinor Eriksson

id oc m un pa oc sa Pr M éd h el oj a – iv rt h m – ek ja po eb for lan M ers iets lok arb Vi t å s a l a i u e si ed N tio tte kar niv let tets för l n tar i Sar o ne n, b e k er är or tro ivå m stu e rd fö – r. or an site att ter end fö ed de r O r a A nt st t f m t br . s So ch e e B rå a oc e er rå tt m F ci rö d n n d. sk o h in al eft en lät h p da De ap ch åll de er ar m o d t ie po ar lit is a So er t m som k se ok la e g ik. ku om idé cia på rie ris å I m ss ra Sd m l m io te st n er v i er eba dem ed rn ud Pr in da öte ne at tt o e og a g n e t r t h kr kra tt p be nte so e t me oc re i i r n m ll ål te oj tt lla h s ss rä g l e os r lä as e rn ek iv n n k k tt a ek s o br td ny po ap s o p e b on m ap m no å c är ef n lit a e om in m äs iv ik n hj å v e ar i in nt i äl de te å i er br i.s ie p. t ra r y f e: ö g rp r l ha g a r å

Gabriel Wikström

V SS ad U gö ju r d st u nu fö ? r

Sossesfären

1

7 FRÅGOR

Vinn biobiljetter och Frihetkassar.

Skicka in din lösning till Frihet Media, Box 115 44, 100 61 Sthlm, eller mejla till info@frihet.se senast den 1 november.

PS. Glöm inte att meddela oss namn och postadress.

Världens första tevespelskonsol för hemmabruk hette Magnavox Odyssey och släpptes 1972. För att ordna ”färgliknande grafik” fick man ett tillbehör, vilket var det?

1. Två par 3d-glasögon X. En plastfilm att fästa på teverutan 2. Det gick inte att få något som liknade färg

2

Romska folkgrupper i Europa är ofta utsatta för olika former av diskriminering, förföljelse och trakasserier. I Sverige var romsk invandring helt förbjuden till och med år 1953. Vilket år erkändes romerna som en nationell minoritet?

1. 1976 X. 1992 2. 1999

3

Hockeyligan NHL grundades 1917 i Montreal. Vilket av nedanstående lag tillhörde ”The original six”, en av de sex klubbar som utgjorde ligan 1942–1967?

1. Chicago Blackhawks X. Montreal Maroons 2. Los Angeles Kings

4

Aktivister ur det ultranationalistiska partiet Ataka i Bulgarien angrep tidigare i år bedjande muslimer i en moské i staden Sofia. Vad blev straffet för våldsaktionen?

1. Två års fängelse för alla inblandade X. 2 500 bulgariska leva, motsvarande 10 500 svenska kronor, i böter 2. Samhällstjänst i ett år för alla inblandade

54 6/2011

FRIHET

5

Terrordåden mot USA den 11 september 2001 har blivit föremål för otaliga konspirationsteorier. Vilken känd skådespelare tror att det är den amerikanska regeringen som ligger bakom attentaten?

1. Scarlett Johansson X. Keanu Reeves 2. Charlie Sheen

6

Danmark är känt för sin röda kokkorv, så kallad röd pölse. Hur kommer det sig att korven är just röd?

1. Under andra världskriget färgades korv av sämre kvalitet röd för att kunna skilja den mot finare varianter X. Den röda färgen kom ursprungligen från en speciell kryddblandning 2. För att hedra Danmarks dåvarande kung, Kristian X, med en färg som symboliserade landet.

7

En internationell studie visar att 93,8 procent av alla som laddar ner via nätet är män. Vilken fildelningsteknologi byggde fildelningstjänsten Napster på?

1. Peer-to-peer X. Torrent 2. FTP

Grattis!

Martin Tunström, Helsingborg, Alesia Goncharik, Örebro, och Helena Bengtsson, Hässleholm. Ni har vunnit två biobesök och en Frihetkasse var.

55 4/2011

FRIHET

Stöd våra norska kamrater!

Bidra till Utöya-insamlingen!

Terrordådet på Utøya var inte bara en mänsklig tragedi, det var ett angrepp på unga människors möjlighet till demokratiskt politiskt engagemang. Terrorn får aldrig segra. Återuppbyggnaden av Utøya är viktigt för SSU:s systerorganisation AUF, men det är också viktigt för hela den skandinaviska arbetarrörelsen. SSU startar därför en insamling för återuppbyggnaden av Utøya och för fortsatt verksamhet kring demokrati och mänskliga rättigheter på ön.

Ditt stöd är viktigt!

Via SMS:

Via bankgiro eller plusgiro:

Exempel: Skicka ett SMS med texten ”Utöya100” till nummer 72 456 för att skänka 100 kronor.

Du kan välja mellan följande SMS-koder för olika belopp:

Bankgiro: 5676-4962 Plusgiro: 32 28 64-0

Utöya50 Utöya150

Utöya100 Utöya200

Märk insättningen ”Utøya”.

Tack för ditt stöd!

www.SSU.se