Frälsningsarméns tidning Stridsropet nr 5 - 2021

EN TIDNING FRÅN FRÄLSNINGSARMÉN # 5.2021

Julia Adolfsson:

Med kärlek till förorten VÄLKOMMEN TILL Nystart i Ö-vik MIN VÄG TILL GUD Fängslad för tron AKTUELLT Stöd till unga i riskzon KRÖNIKA ”Mamma, jag fick en julklapp!”

FOKUS Julgrytan hjälper hela året VÄRLDEN Vattenframgångar i Kenya

LEDARE

Frälsningsarméns tidning i Sverige, 138:e årgången.

Postadress Box 5090, 102 42 Stockholm Telefon 08/562 282 00 E-post, hemsida och Facebook stridsropet@fralsningsarmen.se www.fralsningsarmen.se/stridsropet www.facebook.com/stridsropet Territoriell ledare och ansvarig utgivare Bo Jeppsson Redaktion Charlotte Ander, Emilia Beijer, Kiki Broms, Annette Emmoth, Eva Gustin, Teresia Jansson, Jonas Nimmersjö, Carina Tyskbo, Christina Vauhkola, Gabriel Wahl Utgivning 2021 22 januari, 26 mars, 11 juni, 17 september och 26 november.

Vill du inte ha Stridsropet per post så mejla eller skriv till oss.

Tryck Trydells, Laholm ISSN 0346-1890 Omslagsbild Jonas Nimmersjö Internationell ledare Brian Peddle Internationellt huvudkontor The Salvation Army, 101 Queen Victoria Street, London, EC4P 4 EP, England Gåva till Frälsningsarméns arbete pg 900480-5, swish 9004805

N VA

ENMÄRK

Trycksak 3041 0091

2

E T

S

För ej beställda manus ansvaras ej.

Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera inkomna manus.

Stridsropet trycks på miljövänligt papper.

Kära läsare!

DET ÄR JULTIDER och med det går tankarna gärna i särskilda banor, liksom handlingar på en rad olika sätt. Är det då inte på sin plats att i dessa inledande rader rikta ett tack till dig, till er i tusental, som i dessa dagar går de extra stegen, gör den extra insatsen för att stötta Frälsningsarméns julinsamling? Ta emot ett tack från vårt huvudkontor, men jag til�låter mig att också vara tolk för alla lokala medarbetare runt om i landet. I dagarna tar de tacksamt emot från dig, från er, olika former av support i samband med denna årliga stora insamling. Tack!

Mina tankar i dessa tider har av olika anledningar gått till en julgåva jag fick för – låt oss säga – länge sen. I familjens gemenskap öppnade och höll jag i min hand för första gången ett kalejdoskop.

OCH SATTA TILLSAMMANS FRAMTRÄDER EN BILD, KLARARE OCH KLARARE JU FLER DESSA PÄRLOR ÄR. Just denna gåva var nog inte avsedd att vara årets julklappshöjdpunkt, men en sådan där ”extra” present. Nu vill jag ju inte verka otacksam men där och då förstod jag nog inte helt att fascineras någon längre stund av det vackra som framträdde när man vred på tuben några varv och glasbitarna eller pärlorna bildade nya färgsprakande mönster. Det stod på sin hylla och någon gång då och då blev den använd, innan den åkte in i skåpet för gott. Slut på den historien.

Till nyligen. Jag använde i en predikan en i mitt tycke vacker bild som illustration. Den var sammansatt inte av glasbitar eller pärlor som i ett kalejdoskop, men

av pixlar. Små, små prickar som tillsammans skapar en bild. Den bild som framträdde med hjälp av hundratals, kanske tusentals prickar föreställde Jesus, men i själva verket var varje prick ett mikroporträtt av en människa. En människa som bekänner sig till Jesus. I det drar jag en parallell till kalejdoskopets glasbitar eller pärlor, där varje person genom tron på Jesus blir en liten skärva av Jesus och himmel. En liten ”pärla” för Guds rike på jorden. Och satta tillsammans framträder en bild, klarare och klarare ju fler dessa pärlor är. ”Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud…” Lukas evangelium 2:13.

Vi firar i dagarna detta frigörande av himmel på jorden i och med Jesu födelse. Och jag vill stanna upp och tänka på den vackra och mångfacetterade bilden av himmel på jorden som också vårt samfund, Frälsningsarmén, är en del av att spegla. Och inte bara samfundet, utan varje enskild människa, bärare av Jesus, en skärva av himmel.

Gud välsigne dig som den pärla i mångfalden, och i den vackra bilden av himmel som du är.

Christina Jeppsson, Samfundsledare tillsammans med Bo Jeppsson

Innehåll

#5.2021 VÄLKOMMEN TILL

6. Nystart i Ö-vik

Nu hoppas Frälsningsarmén i Örnsköldsvik på att nå fler unga.

FOKUS

22. Julgrytan hjälper året om Långsiktig julgryteplanering ger resultat för Frälsningsarmén i Södra Vätterbygden.

MIN VÄG TILL GUD

10. Flydde för sin tro

”Ett mirakel att jag lyckades komma till Sverige och hittade Frälsningsarmén”, säger Setareh.

PERSONLIGT

26. Många bollar i luften

Barnkonsulent Julia Adolfsson har Jesus i centrum och förortsbarnen på sitt hjärta.

PÅ JOBBET

14. Varma möten mot demens

Omsorgsofficer Ulrica Karlsson gör hembesök hos äldre i Alingsås.

KRÖNIKA

19. Jul på skyddat boende ”Mamma, jag fick en julklapp!”

GENERALENS JULHÄLSNING

20. Vänd dig till Jesus

Julen är en lämplig tid för att återuppliva kontakten med Jesus.

VÄRLDEN

30. Ringar på vattnet i Kenya

Frälsningsarmén summerar tolv år av livsviktiga vattenprojekt i Kenya.

s. 30

Stridsropet är en tidning från Frälsningsarmén om tro, arbete och de människor som engagerar sig där. Stridsropet distribueras gratis till Frälsningsarméns medlemmar, anställda och andra intresserade. Den delas också ut i samband med gudstjänster och friluftsmöten. Stora delar av innehållet kan läsas på www.fralsningsarmen.se Tidningsutgivning är förknippat med kostnader och du erbjuds att via bifogat inbetalningskort bidra med en gåva till dessa.

Det går också att prenumerera på Stridsropet som e-tidning. Webbadress: www.fralsningsarmen.se/ stridsropet-etidning Mejla stridsropet@ fralsningsarmen.se om du inte längre önskar få Stridsropet i pappersupplaga utan i stället endast vill läsa den som e-tidning.

3

Bilden

4

VARJE JUL samlar Frälsningsarméns kårer in pengar vid olika julgrytor runt om i Sverige. Har du tur när du går förbi en gryta så står där en musikkår och spelar. Hösten 2018 när Henrik Dorsin satte upp ”Karl Bertil Jonssons julafton” på Scalateatern, var Frälsningsarmén inbjuden att ha sin julgryta utanför teaterns entré. På premiärkvällen satsades lite extra när en grupp blåsare från Söderkårens musikkår kom för att för att spela. Allt för att personer utsatthet ska kunna få en mer dräglig jul.

foto: jonas nimmersjö

5

Anita Allandotter, kårledare, Evangelina Bergh, biträdande kårledare och Carina Lindgren, kadett, hoppas nå fler unga i Örnsköldsvik.

Med hopp om att nå fler unga TEXT OCH FOTO: TERESIA JANSSON 6

välkommen till | Frälsningsarmén i örnsköldsvik

Från planer på nedläggning till omprioriteringar och stort uppsving i medlemsantal.

Frälsningsarmén i Örnsköldsvik har blivit en viktig träffpunkt för ensamma och utsatta.

Nu är utmaningen att dra fler unga vuxna till gemenskapen. Stridsropet var på plats under uppstartsveckan inför hösten.

D

et är en solig förmiddag i början av september. Inne i köket på Frälsningsarméns kår (församling) häller volontären Janne pannkakssmet i stora ugnsformar. Det vankas sopplunch fast utan soppa precis som alla andra måndagar och torsdagar här. Högt upp på väggen i den stora samlingslokalen strilar ljuset in genom det runda fönstret som är målat i blått, rött och gult. På borden i kafédelen brinner ljus i små lyktor invid glasvaser med höstlika grenar. De vinröda bordstabletterna matchar stolstygen och där gudstjänstdelen tar vid leder en lång mörkröd matta fram till scenen där ett stort mörkt och upplyst kors hänger i bakgrunden. Ur högtalarna ljuder på låg volym ”En liten stund med Jesus” med Ulf Christianssons hesa stämma.

Henry Lindell är volontär numera och dessutom pensionerad kårledare.

— Vi har haft soppköket öppet under hela pandemin och det har inte varit så stor skillnad i antal gäster, säger han.

Henry är klädd i Frälsningsarméns gråmelerade fleecetröja. Han och ytterligare en volontär, Maud Granlöf, skojar friskt under arbetets gång.

— Vi tokar oss här men man ska ha roligt på jobbet, säger Henry och skrattar.

— Henry är som en far för mig eftersom jag inte har några föräldrar. Vi pra-

Ovan: Det var planer på att lägga ner kåren men efter nya tag har den blomstrat. Nu får även fasaden ett lyft. Till höger: Henry Lindell, pensionerad kårledare, håller i andakten på sopplunchen.

tar, jag ber om råd och får praktisk hjälp, säger Maud.

Hon är lång och har rosa slingor i den korta, blonda kalufsen. Maud har missbruksbakgrund och alla år i familjehem har påverkat henne negativt. När hennes mor gick bort svartnade allt och hon har försökt ta sitt liv tre gånger. Idag är hon drogfri och soldat i kåren.

— När jag blev frälst försvann alla mörka tankar och hålet inombords och jag behöver ingen medicin längre, säger hon entusiastiskt.

— Det bästa med Frälsningsarmén är sammanhållningen, värmen och att man alltid är välkommen. Jag är här mycket och hjälper till för jag vill ge tillbaka efter allt jag har fått från kåren, fortsätter hon.

Klockan tio öppnas dörrarna och ett tiotal personer slår sig ner med kaffe och smörgås. De flesta ser ut att vara svenska pensionärer. Klockan 11 serveras ugnspannkakan och snart hörs slammer med bestick här och var. Vid ett runt bord lunchar två kvinnor iklädda hijab. De pratar varken svenska eller engelska. Intill serveringsdisken reser sig en stor vit eldstad som pryds

av en sjuarmad ljusstake i gjutjärn. Där, i en av de svarta skinnsofforna, sitter Tecle, 67 år. Han kom till Sverige från Eritrea för sex år sedan.

— Jag går hit två gånger i veckan för jag vill få kontakt med svenskar så att jag lär mig språket bättre, säger han lite försynt med brytning och tar en tugga av den ostprydda tekakan.

Henry greppar mikrofonen och sin Bibel och håller en kort andakt.

— Det är lätt att hamna snett i livet men då får man be om ledning från Gud, påpekar han.

— Men det är tur att vi har Jesus, ropar en kvinna i svart-vit tunika och scarf.

Hon heter Agneta, är 66 år, och har ett 35-årigt missbruk bakom sig.

— Jag behöver AA (Anonyma Alkoholister) och NA (Anonyma Narkomaner) men också Jesus för att hålla mig nykter.

Han är underbar! säger hon med eftertryck.

— Kåren har gett mig kärlek och stöd, den är allt för mig, fortsätter hon.

Henry och Maud förflyttar sig till ett rum intill där de sorterar livsmedel som 7

välkommen till | Frälsningsarmén i örnsköldsvik

Några av gästerna på kårens sopplunch GUDRUN, 65 ÅR — Livet har inte varit något vidare men det är väldigt värdefullt för mig att kunna komma hit.

Här finns den bästa gemenskapen.

ALF, 76 ÅR Alf är medlem i kåren sedan lång tid tillbaka.

— Jag började komma till soppluncherna före pensionen för att träffa folk, fika och äta mat. Jag har inte känt mig isolerad alls under pandemin.

Agneta Landfors lyckades bryta med ett långvarigt missbruk. Via Frälsningsarmén har hon blivit frälst och fått stöd och kärlek.

SALAM Salam är från Syrien och går folkhögskola och gör sin första praktikdag på kåren.

— Jag städar och diskar och kan prata arabiska med gästerna. Jag hoppas också på att få träffa snäll personal och prata mer svenska när jag är här.

Henry Lindell och Maud Granlöf gör iordning matkassarna som delas ut till besökarna varje vecka.

HÄR HAR VI EN BROKIG SKARA MÄNNISKOR OCH ALLA ÄR VÄLKOMNA OCH JAG TROR ATT FOLK KÄNNER DET. skänkts av Willys. Ungefär 60 matkassar delas ut varje vecka till de 60-80 besökarna. Inger, 80 år och kårmedlem, glider in i en elrullstol. Hon har lilafärgat hår, röda gympaskor och dinglande örhängen.

— Det betyder mycket att få en matkasse. Jag känner mig trygg och får hjälp här, säger hon och tar emot en påse med matvaror.

Besökarna droppar av och kårledare Anita Allandotter och biträdande kårledare Evangelina Bergh slår sig ner i soffgruppen. Likaså Carina Lindgren som läser på Frälsningsarméns officersskola och gör sin praktik på kåren. Det axellånga håret har en varmbrun nyans och blicken är pigg.

— Nu har jag fått en längtan efter församlingsarbete på ett annat sätt. Jag utmanas hela tiden och har lärt mig massor, som att stå och prata inför folk utan att känna obehag, säger hon och ler.

Anita är klädd i rosa och svart, har blond snedlugg och ett uppståndelsekors i silver runt halsen. Hon är gift med Henry och de två tog över rodret här för sju år sedan. Det hade varit diskussioner om att lägga ner kåren tidigare men förre ledaren, Christer Eklöv, lyckades vända den nedåtgående trenden och Anita och Henry hakade på. Idag har kåren 100 medlemmar.

— Nycklar tror jag är bön, att ta bort sådant som inte ger frukt och att vara flexibel och våga pröva nya saker, säger Anita.

Man ser även till att synas på stan och i olika sammanhang. Här tas även de som gör samhällstjänst emot och flera

blir därefter volontärer. Någon har till och med blivit medlem. Anita nämner ett missbrukande par som sa att Frälsningsarmén var den enda kyrkan som velat ta in dem som medlemmar.

— Här har vi en brokig skara människor och alla är välkomna och jag tror att folk känner det. Jag tror att kåren och i synnerhet soppköket, är viktig för Örnsköldsvik, säger hon.

Det finns en del barnfamiljer i gemenskapen men unga vuxna lyser med sin frånvaro.

— Men jag hade en del kontakt med skolkyrkan före pandemin så de ungdomarna har varit här en del, säger Evangelina som själv är 24 år.

Hon har runda glasögon och en glad uppsyn. Som skidlärare träffar hon också 11-12-åringar som hon bygger relationer med. Här har Evangelina sin första tjänst efter officersskolan och hon sökte sig till Norrland på grund av intresset för vintersporter. Kåren brukar även finnas på plats när unga anordnar bilträffar och sedan Evangelina kom till kåren är man mer flitig i sociala medier.

Den här veckan är det uppstart efter sommaren och Anita beskriver det som att de är i efterdyningarna av pandemin då det handlar om att fånga upp varandra, jobba ihop sig och sen sätta nya mål.

Klockan 18 samlas ett 20-tal personer till fika i stora salen. Därefter står valet mellan Israelbön, alphakurs eller ledarskapsutbildning. Emma Goding, 16 år, deltar i den sistnämnda gruppen. Hon har nyligen flyttat upp hit från Finspång för att gå på hockeygymnasiet och trivs väldigt bra i både Örnsköldsvik och skolan. Det gäller även kåren fast det inte finns fler i hennes ålder här i nuläget.

— Jag kan prata med vuxna om det mesta och här har de verkligen tagit hand om mig så det är en väldig trygghet för mig, säger hon glatt.

Hon har det blonda axellånga håret bakom öronen och ett tunt silverkors vilandes mot den syrenlila jumpern.

— Jag döpte mig i somras och det var

Emma Goding flyttade upp till Örnsköldsvik för att gå hockeygymnasium. Här stortrivs hon i både skolan och kåren och hon har en längtan efter att läsa och sprida Guds ord.

så mycket kärlek som kom över mig på en och samma gång. Sedan jag kom hit har jag börjat läsa Bibeln mer och tycker det är så viktigt att fylla mig med Guds ord. Det känns så bra med allting så det är härligt. Jag tror det var Guds mening att jag skulle flytta upp hit, fortsätter hon och ler med hela ansiktet.

På senare tid har det även väckts en längtan hos henne att evangelisera så vem vet om hon kan vara en bidragande orsak till att det snart blir fart på ungdomsverksamheten i kåren. g

fakta kåren i Örnsköldsvik Startades: År 1893.

Anställda: 1 kårledare, 1 biträdande kårledare, 1 städare.

Medlemmar: 100.

Juniorsoldater: 2.

Gudstjänstbesökare: Cirka 40 (före pandemin). Övriga aktiviteter: Alphakurs, distansbibelskola, ledarutbildning, Mätt och förlåten, Vandra med Gud, Israelbön. .

9

10

Setareh lämnade både Iran och islam efter att hon blivit nyfiken på kristendomen. I Sverige blev hon frälsningssoldat och nu hoppas hon på att få stanna här.

min väg till gud | setareh

Flydde för sin tro Fängelse, förhör och förnedring blev följden när Setareh intresserade sig för kristendomen i hemlandet Iran. Hon flydde till Sverige men kände sig ensam och deprimerad. När hon kom till Frälsningsarmén fick hon hopp, frid och en ny familj.

TEXT: TERESIA JANSSON FOTO: PRIVAT

S

etareh växte upp i ett muslimskt hem i Iran.

— Jag blev väckt klockan fem på morgonen för att be och jag var rädd för Allah för jag trodde att han skulle bli arg eller besviken på mig om jag gjorde något fel, säger hon.

Hon gifte sig med en muslimsk man som började ifrågasätta islam och efter samtal med en kristen vän konverterade han till kristendomen. Setareh blev också nyfiken och en dag fick hennes chef se att hon skrivit ut information om kristendomen från nätet. Snart knackade det på lägenhetsdörren hemma och ett par poliser beordrade Setareh att följa med dem. Hon låstes in i en tom och kal fängelsecell.

— Det var jättesvårt att vara där, jag grät mycket och visste inte vad som skulle hända. De var hårdhänta, drog mig i håret och förnedrade mig och de frågade mig hela tiden varför jag intresserade mig för kristendomen, berättar hon.

— Jag vet människor som blivit avrättade för att de bytt religion från islam. En del hängs ute bland folk så att alla kan se.

Andra blir kvar i fängelset hela livet eller begår självmord där inne, fortsätter hon.

Efter några dagar släpptes hon tack vare att maken lämnade ett lägenhetskontrakt i pant. De insåg att de måste fly landet innan någonting värre hände dem. Med hjälp av människosmugglare

gick färden via Serbien och Makedonien.

När de nådde Grekland ville de stanna, men en dag arresterades maken för att han inte hade de rätta dokumenten som behövdes för att vistas i landet. Setareh försökte få hjälp att söka asyl men utan resultat. Hon gick till en kyrka ibland för hon ville tro på den kristne guden samtidigt som hon drabbades av tvivel.

— Sedan jag börjat närma mig Jesus hade jag fått en massa problem och nu var jag ensam i Grekland och hade inget att äta och ingenstans att sova. Det blev som ett krig inom mig, förklarar Setareh.

Hon hade fortsatt kontakt med smugglarna och hennes syster skickade pengar till henne så att hon kunde försöka resa vidare. Setareh tänkte att hon kanske kunde få uppehållstillstånd i Tyskland eller Österrike där hon har släktingar. Flera gånger åkte hon till flygplatsen med biljetter till olika länder men hon blev nekad varje gång då passkontrollanterna förstod att det inte var hennes egna resehandlingar hon hade med sig. Setareh försökte nämligen använda sin systers pass.

— Jag blev ledsen och frågade mig själv varför jag litade på Jesus, säger hon.

Men mitt i allt detta öppnade hon sin Bibel och fastnade för texten i Lukasevangeliet 8:22-25. Den handlar om när Jesus var på ett stormigt hav tillsammans med några lärjungar som drabbades av rädsla. Där står det: ”… Han (Jesus) talade strängt till vinden och vågorna, och de lade sig och det blev stilla. Sedan frågade han dem: Var är er tro? Förskräckta och förundrade sade de till varandra: Vem är han? Till och med vindarna och vattnet befaller han, och de lyder honom! ” (SFB15)

— Jag har fått mycket stöd hos Frälsningsarmén när jag har mått dåligt och känt mig ensam. Jag lämnade min familj i Iran men nu har jag fått en ny familj här, säger Setareh.

11

min väg till gud | setareh

— Då tänkte jag att jag måste tro på att Gud är stark, menar Setareh som nu ville ge honom en ärlig chans.

Hon lät troendedöpa sig i kyrkan och dagen efter gick hon till flygplatsen med en biljett till Sverige, ett land hon inte visste mycket om alls. Men den här gången hade hon sagt till Gud att det inte spelade någon roll för henne om hon var kvar i Grekland eller åkte någon annanstans.

— Jag ville bara tro på och tillhöra honom och vara där han ville att jag skulle vara, säger hon.

Nu hade hon en grekisk identitetshandling med sitt eget foto på som smugglarna hade hjälpt henne med.

Passkontrollanten tittade snabbt på den och vinkade förbi henne.

— Det kändes som ett mirakel att jag kom med planet och att passkontrollanten inte började prata grekiska med mig!, utbrister Setareh.

För två år sedan landade hon på Arlanda men förflyttades till en flyktinganläggning i Göteborg. I början kände hon sig ensam och deprimerad och hon grät mycket. Setareh besökte olika kyrkor men

kände sig inte riktigt hemma någonstans.

Hennes kusin i Tyskland är barndomsvän med Amir Moghadam som tillhör Frälsningsarmén här i Sverige och nu går officersskolan. Han och Setareh hade mycket kontakt och hon lärde sig mer om Jesus och den kristna tron. Det hela resulterade även i att hon en dag gick till Centrumkåren Haga Mölndal i Göteborg.

— Även om jag inte förstod allt de sa så kände jag ett lugn och jag mådde bra av att vara där. Alla var så snälla emot mig och kåren kändes som ett hem, säger hon.

Hon läste på om Frälsningsarmén och grundaren William Booth och imponerades av det sociala arbetet och hjälpen till utsatta. Ett bibelord som betytt mycket för henne är Matteusevangeliet 23:11-12 där det står: ”Den som är störst bland er ska vara de andras tjänare. Var och en som upphöjer sig ska bli förödmjukad, och var och en som ödmjukar sig ska bli upphöjd” (SFB15) — Att Frälsningsarmén följer de orden är orsaken till att jag har valt den kyrkan för jag gillar att hjälpa människor. Jag har fått mycket stöd där när jag har mått dåligt och känt mig ensam. Jag lämnade min familj i Iran men nu har jag fått en ny familj här, säger Setareh.

Förra hösten invigdes hon till fräls-

fakta Setareh Ålder: 34 år.

Bor: I ett rum på kåren i Göteborg.

Familj: Make, en syster och föräldrar.

Sysselsättning: Studerande/ praktikant.

Läser gärna: Om historia, världen och olika kulturer.

Intressen: Promenera och upptäcka omgivningen.

Matlagning. .

ÄVEN OM JAG INTE FÖRSTOD ALLT DE SA SÅ KÄNDE JAG ETT LUGN OCH JAG MÅDDE BRA AV ATT VARA DÄR. ALLA VAR SÅ SNÄLLA EMOT MIG OCH KÅREN KÄNDES SOM ETT HEM. ningssoldat i kåren och hon brukar hjälpa till med städning och fika i gemenskapscentret. Idag hyr hon ett rum i Frälsningsarméns regi där hon får bo tills fastigheten ska rivas. Setareh tror att om hon och maken stannat kvar i Iran så hade de kanske blivit dödade eller mått så dåligt av att sitta i fängelse att de inte velat leva. Hennes dröm är att kristna i Iran blir fria och att de öppet kan visa sin trostillhörighet.

Hon har inte rätt att läsa på SFI, svenska för invandrare, men har gått en kurs på ABF, arbetarnas bildningsförbund, och lär sig språket genom att prata med svenskar. Nu går hon på en folkhögskola och gör praktik på en förskola. Det enda Setareh vill är att leva ett normalt liv med sin man, läsa på universitetet och gå en bibelskola men hon har svårt att planera för framtiden eftersom hon inte vet om hon kommer få permanent uppehållstillstånd här. Det är dock hennes högsta önskan och något hon ber mycket för och idag känner hon sig hoppfull.

— Nu mår jag jättebra för jag vet att jag inte behöver vara rädd och att Gud är med och kommer hjälpa oss. Och jag är jätteglad över att jag känner Jesus, säger hon.

— Det är ett mirakel att jag lyckades komma till Sverige, att jag hittade Frälsningsarmén och att jag har fått boende här, avslutar hon. g

aktuellt

foto: unsplash

foto: jonas nimmersjö

g

Jenny Alm är ansvarig för projektet på Frälsningsarmén.

Samarbete ska hjälpa unga i riskzonen SEDAN I OKTOBER samarbetar Frälsningsarmén med Socialtjänsten Hässelby Vällingby för att kunna ge tidigt socialt stöd till unga i riskzonen för missbruk och kriminalitet. Frälsningsarmén arbetar utifrån konceptet Connect, som går ut på att hjälpa föräldrarna att knyta an till sina barn, få förståelse för deras utveckling och att minska stress och konflikter i föräldraskapet.

— Vi vet att föräldrarnas roll är oerhört viktig när ett barn befinner sig i riskzo-

nen. Jag tror att många mammor och pappor känner sig ensamma i detta. Om vi kan skapa ett sammanhang där de kan uttrycka och dela tankar och känslor och stötta varandra så är det ju fantastiskt, säger Jenny Alm, som är ansvarig för projektet på Frälsningsarmén.

Föräldrasamtalen kan handla om frågor som hur relationen till barnen ser ut, vad föräldrarna tänker när barnet beter sig på ett visst sätt, vad anknytning är och hur man bevarar den under tonårstiden. g Eva Gustin

Julgrytan kokar igen Nu kan du se Frälsningsarméns välkända julgrytor ute på stan igen! I år finns de på cirka 40 orter från Haparanda i norr till Trelleborg i söder. Alla gåvor bidrar till att fler får möjlighet till en god jul. Julgrytans swishnummer gör att den som vill kan ge sin gåva utan kontanter och även på distans.

När restriktionerna kring corona nu hävts finns större möjlighet att på gator och torg nå givmilda stadsbor och andra i julhandeln.

Frälsningsarmén kan med pengarna från insamlingen hjälpa barnfamiljer med julmat och julklappar, göra besök i jultid till isolerade äldre och arrangera julfrukostar och julmiddagar för ensamma och personer i hemlöshet. Tack vare julgrytan får många människor, som annars inte skulle fått det, en värdig och god jultid. g Lars Beijer

Unga visioner på FARM

foto: simon hurtig

FARM, Frälsningsarméns Ungdomsförbunds Riksmöte som arrangeras vartannat år, ägde rum den 25 september 2021 i Södertälje. Några av programpunkterna var verksamhetsberättelse, revisorernas redovisning och det nya förhållningssätt som Frälsningsarméns Ungdomsförbund ska ha framöver. Mötet beslutade att låta FA UNG-teamet sköta huvuddelen av barn- och ungdomsarbetet och att inlemma Frälsningsarméns vision i sin förbundsförklaring. Här underströks innebörden och vikten av att stämman ska välkomna unga som får dela sina tankar och forma Frälsningsarméns framtid för barn och unga. Till nya ledamöter för Ungdomsrådet NUR valdes: Erik Flink, Lukas Vauhkola, Alfred Carlsson, Hanna Karlsson, Mikkel Rasmussen och Mackan Andersson. Dagen präglades av väldigt god stämning, stor glädje över att få träffas igen efter pandemin och ett brinnande engagemang för barn, unga och Jesus. g Carina Tyskbo/Simon Hurtig

13

85-åriga änkan ViviAnne får stöd av Frälsningsarmén i Alingsås genom hembesök och samtal om vardag, hälsa, familj och historia.

När Ulrica kom klickade det direkt. ”Vi kan tala om precis allt!” intygar Vivi-Anne.

på jobbet | salomearbetet alingsås

Varma möten mot demens I Alingsås samarbetar Frälsningsarmén med kommunen och vårdcentralen för att skapa en god verksamhet för äldre i demensjukdom och Alzheimers. Också de anhöriga erbjuds stöd. Varje vecka får Vivi-Anne besök av omsorgsofficer Ulrica Karlsson.

TEXT OCH FOTO: CARINA TYSKBO

S

alomearbetet har funnits sedan 2015 och är en del av Frälsningsarméns breda sociala arbete. Syftet är att personer i demenssjukdom och Alzheimers ska få känna omsorg och stimulans. Genom gemenskap, sång och musik vill man motverka den isolering och ångest som sjukdomen kan ge. Salomearbetet vill också hjälpa och avlasta anhöriga, dels genom att bjuda med till kafé- och sångstunder och genom stödsamtal i den svåra situation det kan innebära att leva med en person i demenssjukdom.

På kåren (församlingen) i Alingsås finns omsorgsofficer Ulrica Karlsson, som tillsammans med kollegan Gunilla Trygg ansvarar för Salomearbetet. Varje vecka besöker de äldre, såväl i deras hem som på kommunens äldreboende, där de har en etablerad kontakt. När coronapandemin drabbade landet blev de dock tvungna att pausa besöken.

— Men nu när restriktionerna lättats hoppas vi kunna komma ut och ha våra sångstunder igen. Dessutom vill vi utöka arbetet och komma till fler avdelningar på boendena, säger Ulrica.

När det gäller hembesöken vill de arbeta med kvalitet, snarare än kvantitet.

— Vi försöker göra fyra besök om dagen, där Gunilla tar två och jag två. Däremellan kan det bli ytterligare akuta saker men fyra är grunden, säger Ulrica.

Vem som helst som utretts för demens av kommunen kan i samverkan med hemtjänsten få besök av Frälsningsarmén.

Personerna behöver inte vara troende eller aktiva i kyrkan. I slutet av besöket får däremot alla frågan om Ulrica och Gunilla får avsluta besöket med en bön. Hittills har ingen tackat nej.

— Vi profilerar oss som kristen kyrka, det är viktigt att hålla fast vid, säger Ulrica och lägger till att de runt timslånga 15

”OM JAG BER? JA, OFTA! JAG BER EN BÖN NÄR JAG SKA SOVA VID HALVTIOTIDEN. JAG BER OM ALLT MÖJLIGT SOM LIGGER PÅ HJÄRTAT”, SÄGER VIVI-ANNE.

Vivi-Anne har tappat i vikt och lider av järnbrist efter en canceroperation.

Men hon håller humöret uppe och skrattar och skojar ofta.

mötena kan leda till djupa samtal eller frågor om livet och tron. Här gäller det att lyssna in den man möter.

85-åriga änkan Vivi−Anne är en av personerna som får besök varje vecka. En riktig tuffing, menar Ulrica, när hon med en påse bullar i handen styr stegen mot Vivi−Annes adress i centrala Alingsås.

— Jag ersatte en tidigare anställd som slutade eftersom Vivi-Anne gärna ville fortsätta ha besök från oss, säger Ulrica medan vi passerar flera av de pittoreska träkåkarna längs allén vid Norra Ringgatan.

En stund senare öppnas dörren av en plirögd och leende Vivi-Anne i vita 16

sommarbyxor och lika vit topp. Hon går före oss med rullatorn in i den ljusa lägenheten, där hon bott sedan 2005. Från köksfönstret syns Alingsås hustak och kyrktornet som sticker sin spira upp mot den klarblå junihimlen. I en stor hylla som löper längs väggen i vardagsrummet samsas foton på nära och kära med prydnadssaker och minnen. Det är svalt och skönt trots sommarhettan därute.

— Jag trivs så bra här, säger Vivi-Anne och visar sin inglasade uteplats.

Tidigare i år opererades hon för tjocktarmscancer. På grund av komplikationer fick det hela göras om, varpå hon blev

tvungen att gå med dränage via en pump från det stora operationssåret. Vivi−Anne ser spröd och liten ut i den stora fåtöljen, när vi slagit oss ner i en vinröd soffgrupp.

Hon har tappat i både vikt och färg på kinderna av järnbristen under blodförlusten.

Men hon har inte ont, intygar hon.

— När jag träffade dig hade du pumpen i rullatorn, säger Ulrica från köket där hon hemtamt ordnar med kaffe och koppar.

Vivi−Anne nickar och minns. Hon smakar lite på bullen. Så ställer hon sig upp och vill visa sina ärr.

— Nu får du ta bort kameran, hojtar hon och vecklar upp tröjan. Sedan skrattar hon. Under besöket blir det mycket av den varan, för trots att Vivi−Anne den senaste tiden har gått igenom så mycket tycks det goda humöret intakt.

— Igår var det en så käck hematolog må du tro, som var så noga och klämde och kände på mig. Så visst är det otroligt hur kroppen ändå kan läka! Men det är ju lite oroväckande att de inte vet varför järnvärdet sjunker. Det läcker väl någonstans, säger hon och sätter sig igen.

Hon visar sprutan för blodförtunnande medicin som ligger på bordet bland korsord, ljusstakar och post. En gång när vården inte dök upp i tid, tog Vivi-Anne den själv. Det gick alldeles utmärkt.

Under mer än ett år har coronapandemin isolerat Vivi-Anne från dottern Eva

Ulrica rör sig hemtamt hemma hos Vivi-Anne.

De regelbundna veckobesöken skapar förtroende och trygghet.

på jobbet | salomearbetet alingsås

och de två barnbarnen. Men de har hållit kontakt via telefon och Skype och sågs på juldagen och till påsk. När pandemin bröt ut läste Vivi−Anne i lokaltidningen hur kommunen ville erbjuda surfplattor till äldre och isolerade. Hon nappade på erbjudandet och ett av barnbarnen köpte en egen Ipad till Vivi−Anne.

— Jag har till och med fått ett brev om att komma och lära sig mer om surfplattan! Men jag tror inte jag ska gå när magen krånglar som den gör efter operationen, säger hon betänksamt.

Men hon har redan lärt sig mycket.

Ulrica hjälper till när hon är här; pekar och reder ut hur man hittar rätt i konton, klickar upp eller lägger till bilagor, eller var på skärmen olika symboler kan hämtas som Vivi−Anne kan ha nytta av.

Vivi-Anne nickar intresserat. När bilderna på Facebook till slut blir synliga böjer hon sig fram över bordet och visar skärmen.

— Detta är Eva, och så barnbarnen, säger hon stolt.

Hon blir allvarligare när hon berättar att hon förlorade 45−åriga sonen Jan för nästan 20 år sedan, efter komplikationer med diabetes och amputation. Sorgen var naturligtvis oerhörd. Men Vivi−Anne har ändå burits av sitt goda humör och den tro hon har sedan barnsben.

Tron betyder trygghet och tacksamhet för Vivi-Anne. Hon tillhör en frikyrkoförsamling där hon varit väldigt delaktig och arbetat som frivillig. Men hon känner sig som en ekumen och kan vara med ”överallt” som hon säger.

— Om jag ber? Ja, ofta! Jag ber en bön när jag ska sova vid halv-tiotiden. Jag ber om allt möjligt som ligger på hjärtat, säger Vivi-Anne — Halv tolv vaknar jag och måste upp och äta tre skorpor med smör och falukorv. Alltid! Sedan somnar jag om, fortsätter hon.

Hon skrattar igen och förklarar att eftersom hon tunnat ut så mycket tycker dietisten att skorpstunden på natten är helt i sin ordning. Annars lagar hon gärna mat då och då.

17

När kommunen erbjöd isolerade äldre surfplattor under pandemin nappade Vivi-Anne. Ulrica hjälper henne förstå mer av alla funktioner så att hon till exempel kan följa dottern Eva på sociala medier.

Det är tydligt att Ulrica och Vivi-Anne vid det här laget känner varandra väl.

Hela tiden under besöket talar de hjärtligt, ser på och rör vid varandra. De har delat sina berättelser i ett år nu och Ulrica intygar att även hon får ut mycket av besöken. Ulrica lyfter frågor om vad som hänt sedan sist och knyter an till berättelser om Vivi-Annes närmiljö och historia.

— Vi ger och tar verkligen, säger hon.

— Ja, jag och Ulrica kan prata om precis allt! säger Vivi-Anne med eftertryck.

På frågan om hon har några drömmar tänker Vivi-Anne en stund.

— Att corona ska ta slut så att jag får umgås med mina vänner.

Sedan funderar hon lite till.

— Ändå är det så konstigt att jag inte saknar dem mer än jag gör. Jag behöver inte ha folk omkring mig hela tiden när hemtjänst och vården är här så pass ofta.

Och så kommer ju Frälsningsarmén, säger hon varmt och tar Ulricas hand. Det är lika bra varenda gång. g 18

Fakta

Kafé vid sommarhemmet en gång i veckan under sommarsäsongen, med lunch och sångstund.

SALOMEARBETET ALINGSÅS

• Etablerades 2015 av Frälsningsarmén.

• En metod för att hjälpa människor i olika typer av demenssjukdom och deras anhöriga.

• Sker via samarbete med kommunen och andra aktörer, där en person som utretts för

demens av vården kan erbjudas besök av Frälsningsarmén • Utgår ifrån ett helhetsperspektiv med kontakt med den demenssjuke, de anhöriga och instanser som hemtjänst, demensboende och vårdcentralen.

• Arbetar med bland annat sång, musik, samtal och bilder för att träna minnet.

• Erbjuder i Alingsås även kafé vid sommarhemmet en gång i veckan under sommar säsongen, med lunch och sångstund.

• Målet förutom stimulans och minnesträning är att personer med demenssjukdom ska kunna bo hemma så länge som möjligt och att anhöriga/närstående genom stöd och aktiviteter ska känna att Frälsningsarméns kår är ett andningshål som ger vila och kraft.

krönika

Jul på skyddat boende ÖGON SOM GLITTRAR, förväntan och

spänning ligger i luften. Tomten slår sig ner på fällen, öppnar säcken och tar fram julklapp efter julklapp, ”God jul Oskar!” ”God Jul Anna!” ”God Jul Kalle!” ”God jul Emma!” Barnen kommer fram tar emot julklapparna, skyndar tillbaka till sina mammor och öppnar – eller, hinner inte öppna förrän namnet ropas upp igen.

BARN SOM VI ALLA KAN GÖRA SKILLNAD FÖR GENOM ATT SE, VARA UPPMÄRKSAMMA PÅ OCH VÅGA FRÅGA OM VI UPPLEVER ATT NÅGOT INTE VERKAR VARA BRA. ”Nämen! Det är ju jag igen! Mamma, jag fick en till!!”. Det är jul på Frälsningsarméns skyddade boende.

Varje år bor tusentals barn på skyddat boende tillsammans med sina mammor.

I en kartläggning av skyddat boende som Socialstyrelsen publicerade 2020,

framkommer att mellan åren 2018 och 2019 var det 6200 barn som minst en natt bodde skyddat. Det är 6200 barn för mycket, barn som har tvingats bryta upp från skola, fritidsaktiviteter, hem och kompisar och flytta till något okänt.

Barn som finns mitt ibland oss! I våra egna barns klass, i vårt bostadsområde, i fritidsaktiviteter och barngrupper. Barn som vi alla kan göra skillnad för genom att se, vara uppmärksamma på och våga fråga om vi upplever att något inte verkar vara bra.

På vårt boende finns plats för 15 kvinnor och omkring 21 barn. Nu bor här 18 barn, som alla bär på samma erfarenhet – deras mammor har utsatts för våld av barnens pappa, eller mammans nya man. Det betyder att barnen också har utsatts för våldet. I olika grad har de sett och hört. Flera har gått emellan för att försöka få pappan att sluta. De bär så många känslor inom sig. Skam. Skuld.

Kärlek. Längtan. Rädsla. Oro. Här på det skyddade boendet ges barnen en chans att landa, bearbeta, leka, prata, pyssla, börja i ny skola. Här erbjuds en fristad, en plats fri från våld, en trygg plats.

Veckorna före jul har föregåtts av pyssel, pyntning, förberedelse av mat, och naturligtvis inslagning av julklappar (i hemlighet så klart). Barnen undrar om tomten kan hitta hit, kan han komma till ett skyddat boende? Kan ni tänka er

Helena Andersson Verksamhetschef för Frälsningsarméns skyddade boende Skogsbo

lyckan när de efter julmat, sång, lek och julgodis tittar ut genom fönstret och ser hur han kommer gåendes mot huset bärandes på sin säck!

När sista julklappen är utdelad och vi vinkat hej då till tomten (hmm, undrar förresten vem det var – alla var ju kvar i rummet!) kommer en av mammorna fram – lycklig och tårögd. ”Tack, det här var vår första riktiga jul. Vår första jul utan våld.” Och kanske det är den största julklappen av alla – en jul av glädje, frid och hopp (förutom en Elsadocka, ett legoset, en trollerilåda…). Det är ju faktiskt vad hela julen handlar om – Jesus kommer med budskapet om räddning, hopp, frid och glädje till folket.

Det är stort och tänk - det får vi vara med och förmedla! g

19 19

Vänd dig till Jesus i jul TEXT: BRIAN PEDDLE FOTO: UNSPLASH OCH FRÄLSNINGSARMÉN

H

an är till före allt, och allt hålls samman genom honom. (Kolosserbrevet 1:17) Vilket år 2021 har varit! Under de senaste 12 månaderna har vår värld fortsatt att möta utmaningen och verkligheten med covid-19-pandemin, vi har behövt hantera både sjukdom och död, likaväl som återhämtningsstrategier och vac-

20

cinationsprogram. Som kontrast kom det en välkommen lättnad i och med de olympiska och paralympiska spelen som gav ett positivt engagemang, något att njuta av och en möjlighet att fira våra länders prestationer.

Naturligtvis har vi också bevittnat både naturkatastrofer och tragedier orsakade av människor – skogsbränder i olika

länder, mordet på en president, orkaner och stormar – som var och en inneburit betydande utmaningar. Talibanerna har återtagit kontrollen över Afghanistan, med människor som flyr landet, oro för kvinnors utbildning, den potentiella återgången till tidigare regimer och förlusten av varje sken av demokrati.

I sådana tumultartade tider, vart, el-

generalens hälsning | JUL

General Brian Peddle och kommendör Rosalie Pedde önskar alla en välsignad jul.

ler till vem, vänder vi oss? Hebreerbrevet 13:8 säger oss att vi vänder oss till Jesus, som är densamma ”i går och idag och i evighet”, medan Kolosserbrevet 1:17 beskriver honom som den som ”håller samman allt”; Uppenbarelseboken 22:13 som ”A och O, den första och den sista, begynnelsen och änden”.

Vi måste vända oss till den som är klo-

kare än vi, mer medkännande än vi är, mäktigare än vi är, som både är Gud och här mitt ibland oss, och som är närvarande mitt i tumultet och kaoset eftersom, som vi läser i Psalm 23 och i Matteus 11:28, han inbjuder oss att vila. Ett av de bästa tillfällena att vända sig till Jesus är vid jul, när vi pausar för att minnas och fira inkarnationen, hans födelse och att han blev Immanuel (Gud med oss).

Vad betyder allt det här? Det betyder att det finns hopp! Det betyder att vi inte behöver vara ensamma! Det betyder att vi har någon som kan återuppliva våra själar när vi är trötta; någon som kan ge oss vila; någon som kan ge ett evigt perspektiv när det omedelbara känns förtärande; någon som håller ihop oss och vår värld när vi och den faller isär. Det är verkligen något värt att fira denna jultid. Varför skulle vi inte vilja lära känna någon som Jesus?

Om ditt förhållande till Jesus har försummats ett tag, är julen en lämplig tid för att återknyta och återuppliva kontakten. Och om du inte redan känner honom är julen också ett tillfälle att möta Jesus för första gången – att bjuda in honom i ditt hjärta och liv som frälsare och vän.

Kommendör Rosalie ansluter sig till mig och önskar er en god jul och Guds välsignelser under denna heliga högtid. g

Frälsningsarméns världsledare, general Brian Peddle

DET ÄR VERKLIGEN NÅGOT VÄRT ATT FIRA DENNA JULTID. VARFÖR SKULLE VI INTE VILJA LÄRA KÄNNA NÅGON SOM JESUS?

22

En av många trogna med insamlingsbössa vid julgryteinsamlingen i Huskvarna är Hans Mannefred.

fokus | lokala insamlingar

Julinsamlingen hjälper hela året För Frälsningsarmén i Södra Vätterbygden är den lokala insamlingen vid jul viktig för den sociala verksamheten under hela året. De traditionella julgrytorna använder de fortfarande och ställer ut dem på fem platser i Jönköping, Habo och Huskvarna under december månad.

TEXT: JONAS NIMMERSJÖ FOTO: JONAS NIMMERSJÖ OCH EDVARD BJÖRNVINGE

I

nsamlingen för jul börjar inte vid julgrytepremiären, planeringen börjar långt tidigare, likaså arbetet med att bearbeta givare. Alltså arbetet med att prata med olika företag som skulle kunna skänka pengar till julinsamlingen.

Edvard Björnvinge och Karin Hansson Lindgren på Södra Vätterbygdens kår (församling) ringer under året till exempel till företagare som givit gåvor privat för att se om inte deras företag kan vara med som sponsor.

— Det handlar både om att ringa upp lokala företag som gav förra året och att ringa upp nya företag, säger Edvard. En givare som vi bearbetat i några år hörde av sig och vill i år ge 30 000 kronor. Han har varit privat givare innan, men ger nu från sitt företag också.

Ett sätt att sprida information om arbetet och insamlingen är via medierna, därför arbetar man även med att locka till sig lokalpress och lokalradio för att de ska skriva och berätta om kårens sociala arbete inför julinsamlingen. Planen är att skicka ut pressmeddelanden i oktober, november och mitten av decem-

ber. Edvard berättar att taktiken med att skicka ut pressmeddelanden fungerade bra under förra årets insamling, då ökade givandet efter varje artikel i lokalpressen eller inslag i radion. Det är dock viktigt att inte skicka pressmeddelanden om samma sak vid varje tillfälle och samma sak som i fjol, utan det är nödvändigt att man varierar sig för att ge medierna något nytt att berätta om.

Något som blir allt tydligare är att samhället blir mer och mer kontantlöst, därför är ett Swish-nummer för insamlingen viktigt. Förra året kom det in mer pengar under insamlingen via Swish än i grytorna. Men grytorna är också en viktig del för att få människor att uppmärksamma insamlingen. Södra Vätterbygdens kår brukar ha sedvanliga julgrytor på fem platser.

— Vi har en gryta på Ica i Habo, berät-

– Förra året gick gåvorna via Swish om kontanterna i grytan, berättar Edvard Björnvinge som är ansvarig för det sociala arbetet och insamlingen.

tar Edvard. Den kör vi ut till dem och hämtar när det är klart. ICA sköter om den hela tiden, så där har vi ingen personal eller grytvakter.

Kåren har också julgryta vid CityGross, där står man med julgrytan inomhus vid entrén med vakter och spelar ibland musik. Sedan är man vid Rosen i Huskvarna och vid A6.

— Vid A6 stod vi vid en ingång förra året, men ska försöka stå vid två ingångar i år. Där kan vi också spela musik.

personligt | Mackan andersson En gång i veckan under sommaren har kåren grillkväll i Huskvarna. Ingvar Olsson och Berth Andersson sjöng och spelade denna kväll.

Dessa fyra platser är på privat mark och kräver inget tillstånd från Polisen, men så är man också alltid vid Hoppets torg, i Jönköping, med julgrytan. Där behövs det tillstånd från Polisen att vara.

Förra året samlade man in strax över 400 000 kronor, och hade budgeterat för att få in 200 000 kronor. Även i år ligger budgeten på 200 000 kronor, men man hoppas givetvis på att slå fjolårets insamling. När det gäller budget så tycker Edvard Björnvinge att det känns fel att budgetera insamling, men har förståelse för att det kan behövas.

— Vi samlar in till vår lokala verksamhet, säger Edvard. För att vi ska kunna bedriva hjälpverksamheten, som våra grillkvällar, våra familjeaktiviteter, resor med mera.

Pengar används även för subventionerade platser på kårlägret som är i slutet av varje sommar. På kåren ser man det som viktigt att mötas över åldersgränser, men 24

också över de sociala gränserna. Att de som får hjälp av kårens sociala arbete och kårens medlemmar får mötas och dela gemenskap.

SÖDRA VÄTTERBYGDENS KÅR har två

kårlokaler, en i Jönköping och en i Huskvarna och det sociala arbetet bedrivs på båda platserna. Till exempel så har man kafé två dagar i Huskvarna och två dagar i Jönköping varje vecka där det finns möjlighet till stödsamtal när kaféet är öppet.

Man försöker också mer och mer gå ifrån att ge matkassar till hjälpsökande. Därför kommer man gå med i ett samarbete med Hela Människan som har matbutik, ”matbank”, i Jönköping med så kallat ”matsvinn”, mat som skänkts från olika grossister och butiker i området. I Dela projektet, som det heter kommer man ifrån matkassen som är färdigpackad och låter de behövande själva välja ut den mat

de vill äta, som i en vanlig butik. En kasse som de dock behåller är julkassen, som delas ut varje jul vid det lilla julbordet med julmat och julklappar.

Några annonser i dagspress har man inte lokalt, utan litar på det redaktionella materialet som tidningarna själva skriver.

— Vi hade Facebook-annonser något år men har inte köpt annonsplatser, vi har Swish-nummer vid grytorna. Och förra året gick Swish om inkomsterna i kontanter. Det blir mer digitaliserat över lag och det är betydligt säkrare med Swish.

De grytor man har töms varje dag och pengarna sätts in direkt. Det ligger aldrig stora pengasamlingar någonstans, berättar Edvard.

— Frälsningsarmén behöver bli mer på tårna, menar Edvard Björnvinge. Och nå ut till företagare och sponsorer mer och mer.

Särskilt när antalet grytvakter minskar eftersom vi har många äldre medlemmar. Vi måste hitta nya inkomstmöjligheter. g

korsord

Under 2022 kommer Stridsropet att innehålla korsord i nr 2/påsknumret, nr 3/sommarnumret och nr 5/julnumret.

Lösningen publiceras på Stridsropets webbsida www.fralsningsarmen.se/mer/tidningen-stridsropet/

Konstruktion: text & Bild Lars Fridestig foto: jonas nimmersjö och The Salvation Army/Library of Congress

Julkryss

25

26

personligt | julia adolfsson

Många bollar i luften Pionjär entreprenör med späckat schema. Julia Adolfsson, barnkonsulent inom Frälsningsarmén, har full fart framåt. Hon lever för andra och har Jesus i centrum.

Vi möts i utsatta Järvaområdet i nordvästra Stockholm där hon sprider kärlek och bygger relationer.

TEXT OCH FOTO: TERESIA JANSSON

Å

h, det där är våra kids, utbrister Julia Adolfsson glatt under en promenad i Stockholmsförorten Husby.

Hon stannar till och växlar några ord med de två killarna och tjejen som alla ser ut att vara i tioårsåldern. Själv är hon 28 år och nationell barnkonsulent inom Frälsningsarmén. Här i Järvaområdet har hon varit med och arrangerat aktiviteter två år i rad för barn i åldern 9-12 år. Sommarkul som dessa veckor har kallats blev snabbt en succé som förra året samlade över 70 barn och nu i somras det dubbla.

Det är en mild septembereftermiddag och den svala höstvinden griper tag i Julias långa hårsvall som hänger ner över den svarta polon. De snälla grön/blåmelerade ögonen glittrar i solgasset. Julia har nu arbetat i sex år för Frälsningsarmén efter att hon flyttat upp till Stockholm från lilla Rockneby norr om Kalmar. När hon slutfört sina studier i musik på dåvarande Betel Folkhögskola såg hon en platsannons där kåren (församlingen) i Södertälje sökte en barnmusikkonsulent.

— Jag ringde mamma och sa att jag hade hittat mitt drömjobb med kombinationen av det bästa; barn, Jesus och musik, utbrister Julia med ett stänk av småländska i dialekten.

Hon är gladlynt och lättsam med en

ödmjuk framtoning men det är tydligt att hon vet vad hon vill i livet. Själv beskriver hon sig som kärleksfull, energisk, tacksam, hängiven och kreativ. Som barn lekte hon inte med Barbie utan stod hell-

JAG RINGDE MAMMA OCH SA ATT JAG HADE HITTAT MITT DRÖMJOBB MED KOMBINATIONEN AV DET BÄSTA; BARN, JESUS OCH MUSIK.

re utanför Ica och sålde blommor som hon plockat, egentillverkade smycken, våfflor och saft och leksaker hon slagit in som hemliga paket. Idag har hon eget företag vid sidan av anställningen där hon erbjuder olika kreativa tjänster. Julia kastar sig gärna in i nya sammanhang, skaffar sig den kunskap hon behöver för uppgiften och testar sig fram.

Föräldrarna skildes när hon var fem år, något hon upplevde som väldigt jobbigt

då hon hamnade i kläm. I början förstod hon inte riktigt vad som hände.

— Men i sjuårsåldern kom det i kapp mig att jag alltid skulle ha två hem och jag valde att bo varannan dag hos mamma och varannan hos pappa för att slippa sakna dem så mycket, berättar Julia.

— Och jag var högpresterande i skolan för att få bekräftelse både där och hemifrån så jag gick ut grundskolan med toppbetyg i alla ämnen, fortsätter hon.

Julia växte inte upp i något kristet hem men när hon som elvaåring var med sin far på en grillfest hamnade hon mittemot Rocknebys frikyrkopastorspar och söndagen därefter gick Julia själv på gudstjänst där.

— Jag kände mig väldigt välkommen och fick mycket kärlek och bekräftelse och de bad för mig. De gav mig tidigt ansvar för söndagsskolan och jag kände mig viktig, delaktig och behövd, berättar hon.

Två år senare åkte hon på ett kristet läger i England och det var då hon tog emot Jesus på allvar.

— Jag minns att under lovsången kände jag att jag verkligen menade det jag sjöng, att jag tror på detta, this is real! Jag döpte mig när jag var 14 och jag har hängt med Jesus sedan dess, Jag hade ju levt livet både utan och med Jesus och jag ville inte leva utan honom, förklarar Julia.

27

personligt | julia adolfsson

FRÄLSNINGSARMÉN KAN HA SVÅRT ATT NÅ YNGRE MEN I UTSATTA OMRÅDEN HAR VI MÄRKT ATT DET INTE ALLS ÄR DET.

Att hon fick ta mycket ansvar både i församlingen och hemma tror hon lade grunden till att hon idag tar sig an många saker samtidigt och alltid har inställningen ”Jag fixar det!”. I 20-årsåldern hade hon mer än fullt upp med låtskrivarstudier på universitetet, arbete som elevassistent samtidigt som hon var ideell ungdomsledare i kyrkan. Efter en tid kände hon hur hjärtat började banka oroväckande snabbt, hon hamnade på akuten och blev tillsagd av läkarna att ta det lugnare.

— Men jag föredrar ett högt tempo och gillar att ha flera bollar i luften. Jag är rastlös och har jag inte något att göra under en timme så startar jag ett nytt projekt, skrattar hon.

Idag känner hon av när hon behöver dra i handbromsen men hennes återhämtningsprocesser är korta. Tack vare hennes driv ökade deltagandet bland barnen på kåren i Södertälje märkbart under hennes tre år där. På kårens fritidsgård Con Dios mötte hon och pojkvännen Jonathan unga med olika bakgrund och nationaliteter. Det lade en bra grund inför nästa uppdrag då Julia arbetade i söderförorten Vårby gård där Frälsningsarmén erbjuder fotbollsträningar och annat inom integrationsverktyget FFA, football for all.

— Frälsningsarmén kan ha svårt att nå yngre men i utsatta områden har vi märkt att det inte alls är det. Det är bara att hänga upp lite ballonger så kommer barnen springandes. Jag tror vi ska satsa mer i förorterna, förklarar Julia.

Hon tänker att det delvis kan bero på att det inte finns så stort utbud av fritidsaktiviteter i dessa trakter. Hon har själv spelat fotboll sedan åtta års ålder. På den konstgräsbeklädda fotbollsplanen omgiven av höghus i rostrött och gult trixar hon med läderkulan så att knäna tittar fram genom revorna i de ljusblå jeansen.

— Jag gillar inte att gymma eller springa men när jag spelar fotboll märker jag inte att tiden går, säger hon.

Efter Frälsningsarméns välbesökta Sommarkul-veckor är det många unga i Järvaområdet som känner Julia.

Roligast under dessa år tycker hon det har varit att få stötta andra barn- och ungdomsledare och att möta energin från alla barn och se dem växa ger henne mycket tillbaka.

— Ju fler vi kan ge Jesus till i tidig ålder, desto bättre. Kan vi hjälpa barn att bli trygga så slipper vi laga så många vuxna sen, påpekar hon.

— Jag brinner mest för de barn som hittills aldrig satt sin fot i kyrkan för att jag själv inte kommer från ett kristet hem men blev medbjuden till kyrkan och fick möta Jesus där, fortsätter hon varmt.

Idag gläds hon över att tiden inom Frälsningsarmén har lett till socionomstudier och att hon som jourhem har börjat ta emot akutplaceringar av barn och unga.

— Så mycket har mitt hjärta börjat slå för de utsatta och de marginaliserade områdena, understryker Julia, och tillägger att hon tror på Frälsningsarméns helhetssyn angående en människas behov av ”soppa, tvål och frälsning”.

personligt | julia adolfsson

fakta Julia Adolfsson

Lokalen som var utgångspunkten för sommaraktiviteterna ligger mitt i bostadsområdet i Husby och på väg dit dyker olika klungor med barn upp som Julia hejar på och småpratar med.

— Blir det Sommarkul nästa år?, undrar en trio med afrikanska tjejer hoppfullt.

— Ja, vi ska försöka ordna det, lovar Julia och ler.

Det är tydligt att Frälsningsarmén har gjort avtryck här. För att bygga vidare på de relationer som skapats planerar man att hålla öppet en kväll i veckan till att börja med för att erbjuda gemenskap, fika och läxläsning. Julia önskar att hon kunde lägga större delen av sin tid här och trots att hon bor i åtråvärda Skanstull på Södermalm funderar hon på att bosätta sig i Järva.

— Jag längtar efter att få verka mer lokalt och vara face to face med barnen, understryker hon.

Julia är med i ledningsgruppen för Frälsningsarméns pionjärarbete och en

dröm sedan fem år tillbaka är att starta en kår eller ett ungdomscenter här.

Hon funderar på att kanske satsa på andras barn snarare än att skaffa biologiska och att eventuellt bli familjehem med långvariga placeringar.

— Man blir så bunden när allting kretsar kring den egna familjen och jag tänker att det finns så sjukt många andra barn som behöver min tid, menar hon på. Hon nämner en profetia hon fick i kyrkan som 14-åring som löd: ”Du kommer svepa fram som en sandstorm på ställen som är andligt döda för att sprida liv.”

— Jag ramlade i golvet för den helige Andes närvaro var så stark och när jag lyssnade på den profetian igen för något år sedan så började jag gråta för det kändes som om den bekräftade allting i mitt liv, säger Julia engagerat.

— Och på senare år har jag nästan fysiskt känt hur Gud har sagt till mig: ”Ta min hand, så går vi!” avslutar hon. g

Ålder: 28 år.

Bor: I en tvåa i Skanstull, Stockholm.

Familj: Föräldrar, en lillebror, pojkvän.

Sysselsättning: Barn och ungdomskonsulent, regionalt och nationellt, inom Frälsningsarmén, socionomstuderande, egen företagare inom sång, foto, film och layout.

Fritidsintressen: Fotboll, pingis, sjunga.

Läser helst: De enda böckerna nu är Bibeln och studielitteratur.

Favoritbibelord: I Johannes brev 3:1: ”Se, vilken kärlek Fadern har skänkt oss: att vi får kallas Guds barn, och det är vi också.” (SFB) Församlingstillhörighet: Heart Stockholm, ett upprättelsecenter i samarbete mellan Heart of Evangelism och Frälsningsarmén med flera.

Motto: ”Everyone you meet is fighting a battle you know nothing about, be kind!”

Blir glad av: Att leda team, berätta om Jesus, roadtrips med hög musik, sol, godsaker, när min kille bjuder mig på mat.

29

världen | Nederländerna

30

världen | kenya

Många ringar på vattnet i Kenya Skolor som går från bottenresultat till toppen, friskare och mer närvarande elever, tryggare flickor som fullföljer sin utbildning, familjer i bysamarbeten och ökad medellivslängd.

Frälsningsarmén summerar tolv års livsviktiga vattenprojekt i Kenya.

TEXT: CHRISTIAN LERNE TEXTBEARBETNING: CARINA TYSKBO FOTO: JONAS NIMMERSJÖ

K

ungsträdgården i Stockholm är känd för sina vackra körsbärsträd.

Om våren när de blommar vallfärdar människor dit. Men under ytan pågår saker som många inte känner till.

Här finns en enorm pumpstation som tar hand om allt spill- och ytvatten från Stockholms innerstad. Den är en del i ett stort tekniskt pussel som gör att det slutligen kommer rent vatten ur våra kranar. I Sverige är det en självklarhet men på många ställen i världen är det inte så.

Enligt FN saknar 700 miljoner människor tillgång till rent vatten – en siffra som är svår att ta in. Som alltid när något är överväldigande eller abstrakt riskerar vi att bli likgiltiga. Men om man tar ner vattenfrågan på individuell nivå blir det mer konkret. En ofattbart stor grupp individer kommer aldrig att nå sin fulla potential eftersom de kommer att drabbas av olika sjukdomar och annat som påverkar livet negativt. För Frälsningsarmén är detta är ett mänskligt slöseri utan motstycke. ”Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig”.

I Matteusevangeliet 25:35 är Jesus väldigt

tydlig mot lärjungarna när det gäller vikten av att ta hand om de svaga. Eftersom många människor i världen fortfarande är törstiga och inte får i sig tillräckligt med mat, måste Frälsningsarmén ta Jesus uppmaning på största allvar.

ÄVEN OM MÅNGA UTMANINGAR KVARSTÅR HAR KENYA ÖKAT SIN MEDELLIVSLÄNGD FRÅN 51 ÅR 2000 TILL 66 ÅR 2018.

Rent vatten är en av de viktigaste beståndsdelarna för mänskligt liv och det är genom smutsigt vatten som vuxna och barn blir sjuka. Varje minut dör ett spädbarn av en vattenrelaterad sjukdom, enligt FN. Smutsigt vatten skördar varje år

fler offer än alla former av våld och krig.

Margreth Musumbi är sedan sju år ansvarig för Frälsningsarméns vattenprojekt i en av Kenyas södra regioner. Hon berättar att de vattenburna sjukdomarna bland barnen i regionen är ett stort och allvarligt problem.

— När man dricker vatten som är kontaminerat med virus, bakterier och parasiter drabbas många av diarré och sjukdomar som kolera och tyfoid. Att inte heller kunna tvätta händerna leder också till sjukdomar, säger Margreth Musumbi.

I byarna har Frälsningsarméns arbete mottagits väl. Människor ser hur grundläggande delar av livet förbättras, hur samhället blir mer friskt och välmående.

Och Margreth har framtida visioner: – Ett område jag brinner för är att göra vattenstationer och toaletter mer tillgängliga för funktionshindrade. Vi ska även starta fler självhjälpsgrupper för funktionshindrade, säger hon.

Många fattiga länder har genomgått en sensationell hälsoutveckling, något som det inte talas så mycket om i mediernas ofta nattsvarta beskrivningar. Även om många utmaningar kvarstår har ex31

världen | xxx

Glädje mitt i utmaningarna: I Kenya har medellivslängden ökat med hela 15 år mellan 2000 och 2018.

empelvis Kenya ökat sin medellivslängd från 51 år 2000 till 66 år 2018.

Vattenprojektet Mseto Resilience har med stöd av Frälsningsarmén pågått sedan 2009. Regnvatten från taken samlas upp i stora vattentankar som rymmer 16 000 liter. På detta sätt ökas kvantiteten av tillgängligt rent vatten i skolorna och mindre mängder tas från floder och pölar med smutsigt, kontaminerat vatten som orsakar sjukdomar. För att säkra kvaliteten renas vattnet på olika sätt.

Hela 80 skolor och 100 000 barn med familjer har fått stöd genom projektet.

Rent vatten, förbättrad sanitet och utbildning i hygien står i centrum.

På swahili betyder ”mseto” integrering, ett begrepp som lokalbefolkningen lätt kan relatera till. Just integreringen av de tre delarna krävs för att minska vat32

tenburna sjukdomar. På de platser där det inte regnar tillräckligt mycket måste brunnar borras, vilket är mycket svårare och dyrare.

Ngolia Kimanzu ansvarar för projektet på den internationella avdelningen vid Frälsningsarméns högkvarter i Stockholm. Han lyfter fram hur tillgång till rent vatten och bra toaletter på skolorna påverkar flickornas situation.

— Flickors hälsa och skolresultat förbättras och närvaron ökar i skolan. På så sätt ges de större framtida möjligheter, säger Ngolia.

Han är besviken på Kenyas myndigheter som inte tar ett tillräckligt stort ansvar på många områden. En viss framgång har nåtts i dialogen med flera lokala myndigheter, men det räcker inte, poängterar han.

— Vi måste arbeta intensivare för att

Rent vatten och bra toaletter påverkar flickornas skolsituation, menar Ngolia Kimanzu vid Frälsningsarméns internationella avdelning.

nå fler myndigheter och få dem att ta ett långsiktigt ansvar för vatten och sanitet i skolor. Inverkan på samhället blir stor när detta fungerar.

Förbättrat vatten och bättre sanitet har en påfallande effekt på skolresultaten för både pojkar och flickor. Frälsningsarméns skola i Mwambaisyuko ligger i ett mycket fattigt område i länet Kitui.

Här hade man tidigare regionens sämsta

FÖRBÄTTRAT VATTEN OCH BÄTTRE SANITET HAR EN PÅFALLANDE EFFEKT PÅ SKOLRESULTATEN FÖR BÅDE POJKAR OCH FLICKOR.

skolresultat men nu uppvisar skolan det bästa resultatet av fler än 800 skolor.

Detsamma gäller skolan i orten Kyumbuni. Förbättrad hälsa och minskat antal sjukdomar är en del av anledningen till framgången. Parasitsjukdomar kan exempelvis orsaka långvarig trötthet vilket kan hålla elever borta från skolan i flera månader. Ökad tillgång på vatten i såväl skolor som i hemmen gör även att barnen slipper spendera lika mycket tid på att hämta vatten om dagarna. De blir piggare och kan fokusera bättre på undervisningen.

Sam Nangole är ansvarig för barnrättighetsfrågor i projektet och berättar hur tillgång till vatten har förbättrat tillvaron på flera olika sätt. När brunnar installerats närmare hemmen behöver barnen inte gå lika långa sträckor.

— På så sätt har vi fått en minskning av antalet övergrepp på flickor och unga kvinnor. Slitet med att hämta vatten blir mindre, liksom oron för den långa vägen.

Då är det inte konstigt att skolresultaten också blir bättre, säger Sam Nangole.

Faith, en flicka i nionde klass i skolan i Kuymboni, håller med.

— Tidigare gick jag två timmar om dagen för att hämta vatten. Livet är enklare nu, säger hon.

Vilka lärdomar har Frälsningsarmén då dragit efter tolv års insatser kring rent vatten? Och hur ska projekten utvecklas vidare i framtiden?

— Det som slår mig är människors kraft att själva förändra sina liv. När vi

”Vattenburna sjukdomar bland barnen i regionen är ett allvarligt problem”, säger Margreth Musumbi, ansvarig för Frälsningsarméns vattenprojekt i en av Kenyas södra regioner.

gått in i vissa särskilt fattiga områden har vi först tänkt att hjälpbehovet utifrån varit väldigt stort. Men invånarna har överraskat oss varje gång, säger George Obondo, som är ansvarig för vattenprojekten i Kenya sedan starten.

Som exempel tar han det torra och fattiga länet Kitui, där alla har låga inkomster. Men då vatten är en stor bristvara tog människorna frågan mycket allvarligt.

Väldigt fattiga byar bidrog med hela 50 procent av kostnaderna för vattentankar.

Våra föreställningar visade sig vara helt fel, menar George Obondo.

Ambitionen för framtiden är att inom projektet skapa fler aktiviteter som kan hjälpa människor att öka sina inkomster.

— Vi ska starta fler spargrupper, självhjälpsgrupper och arbeta med entreprenörskap i det som kallas värdekedjor, till exempel kycklinguppfödning, säger Georg Obondo.

Trots regionala skillnader minskar totalt sett fattigdomen i världen. Livslängden ökar och allt fler människor får tillgång till rent vatten. Detta är viktiga insikter. Hoppet om och arbetet för en bättre värld kvarstår och Frälsningsarmén är en viktig del av den. g

fakta Kenya Befolkning: 52,57 miljoner (2019, Världsbanken) Befolkning som lever under 1,9 $ om dagen: 36 procent (2016, Världsbanken) Namnet Kenya betyder vithet, efter det snöbeklädda berget Mount Kenya, ursprungligen Mount Kirinyaga (Engelsmännen föredrog Mount Kenya som var lättare att uttala).

fakta Projektet Mseto Resilience Nuvarande projektperiod: 2019-2024 Antal skolor som får stöd med vatten, sanitet och hygienutbildning: 22 Vattentankar som skall installeras i skolor och byar: 1000 Antal personer som får direkt stöd av insatsen: 30 100 Antal personer som får indirekt stöd av insatsen: 120 000 33

Tips!

Barnhörnan

foto: shutterstock

foto: shutterstock

Välkommen till Barnhörnan, platsen för dig som är eller tänker som ett barn.

Här hittar du spännande fakta, bibelberättelser, kluringar och massa annat kul.

Kylskåpsradion, som är Frälsningsarméns podcast för barn, har gjort flera julkalendrar på teman som lyssnarna röstat fram.

Sök efter ”Kylskåpsradion” på Spotify eller gå in på www.kylskåpsradion.se för att lyssna!

Dagens bibelord:

Sackaios möter Jesus

Vad kan vi lära oss av bibelordet?

I STADEN JERIKO bodde en man som

s

Dagens ord

Gemenskap GEMENSKAP BETYDER att vara tillsammans, motsatsen till gemenskap är ensamhet. När det är jul är gemenskap med familj och vänner i fokus, därför kan känslan av ensamhet bli ännu större för den som inte är en del av en gemenskap. Många människor längtar efter att få dela livet med andra människor, men ofta är det som saknas en inbjudan. Kanske är det någon som drömmer om att just du ska bjuda in dem och fråga om de vill leka tillsammans eller fira jul ihop. Våga bjud in människor och fråga om de vill vara med, en sådan fråga blir alla glada av!

34

hette Sackaios. Han jobbade som tullindrivare och var väldigt rik, hans jobb gick ut på att få människor att betala skatt till den romerska staten och ibland tog han extra mycket betalt. Det gjorde att andra människor tyckte illa om honom och han var ensam och utanför. Men Sackaios hade fått höra talas om Jesus, en man som verkade bry sig om de som kände sig utanför, så när Jesus kom till Jeriko ville Sackaios väldigt gärna träffa honom. Problemet var att Sackaios var så kort så att han inte kunde se någonting, därför valde han att klättra upp i ett träd.

När Jesus såg Sackaios i trädet sade han: ”Hoppa ner därifrån, Sackaios. Ikväll ska vi äta middag tillsammans” Sackaios blev jätteglad, han kunde knappt tro att det var sant! Alla runtomkring blev förvånade över att Jesus ville äta middag med en korrupt tullindrivare, men Sackaios sa till Jesus: ”jag ska ge hälften av allt jag tjänar till de fattiga, och om jag lurat någon på pengar ska jag betala tillbaka det fyra gånger om”

Sackaios kände sig ensam och utanför, han var van vid att människor såg ner på honom. Kanske hade han aldrig haft några vänner och han hade ett jobb som gjorde honom ännu mindre omtyckt. När han klättrade upp i trädet för att försöka få en skymt av Jesus var han antagligen rädd för att människor runtom skulle börja retas och skratta åt honom, men Jesus såg inte ner på Sackaios som alla andra. I stället ville Jesus gå hem till honom och äta middag! För första gången var det någon som såg människan Sackaios och ville bli hans vän, det förändrade hela Sackaios liv.

Många människor lever i utanförskap och känner sig ensamma, av olika anledningar. Men Jesus visar i berättelsen om Sackaios att det är viktigt att möta människor med kärlek, att se dem som de är och välkomna dem in i en gemenskap. Till exempel genom att äta middag tillsammans, det är en liten inbjudan som kan göra stor skillnad.

Tips!

6

Svaret på ledtrådarna är orden som passar in i korsordet.

Skämt

44 33

Vad tyckte du om årets luciatåg?

11

Det var lysande!

88

10 10

22 99

13 13

12 12

11 11 5 15 15

Ledtrådar

2.

3.

4.

5.

Staden Jesus föddes i Vanlig dryck i december Har ljus i håret Kakor med olika former Klättrade upp i trädet i bibelberättelsen Kryddas gröten med Fyra söndagar fram till jul Att vara tillsammans Staffan var en Hette Jesus mamma Kladdigt julgodis Är 24 dagar lång Lyste ovanför stallet där Jesus föddes Har mycket barr Är godisgrisen gjord av

Att vara tillsammans Staden Jesus föddes i 8.

Visste du att? s pepparkakshu var en s störstaStaffan 9.

Vanlig dryck i Världen ett ngt, 13 meter br var 18 meter lå december . Utsidan avJesus mamma meter högt Hette och 6 10.

Har ljus i håret Kakor med olika former

foto: unsplash

1.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

4 erad med 22 30 huset var dekor att göra degen godisar och för ägg och nästan behövdes 7200 ett ton smör.

11. Kladdigt julgodis

Pepparkakshuset på bilden är inte gjort på lika många ägg.

12. Är 24 dagar lång

13. Lyste ovanför stallet Klättrade upp i trädet där Jesus föddes

NAPISRAM .51 ,NARGLUJ .41 ,ANRÄJTS .31 ,REDNELAKLUJ .21 ,KCÄNK .11 ,AIRAM .01 ,GNÄRDELLATS .9 ,PAKSNEMEG .8 ,TNEVDA .7 ,LENAK .6 ,SOIAKCAS .5 ,ROKAKRAPPEP .4 ,AICUL .3 ,TSUMLUJ .2 ,MEHELTEB .1

Korsord

14 14

Läs svaren i spegeln!

77

Vill du veta vad som händer för barn och unga inom Frälsningsarmén så kan du prenumerera på vårt nyhetsbrev. Där berättar vi om läger och andra spännande aktiviteter.

Gå in på fralsningsarmen.se/ung för att registrera dig!

35

bibel & bön

Vem får huvudrollen?

För att inte hamna i prestationsfällan blir det allt vanligare att människor väljer att inte fira jul. Det är helt begripligt. Och samtidigt så onödigt. Tänk dig i stället att det är dags att fördela rollerna i årets julspel och du frågar dig; vem borde få spela huvudrollen?

TEXT: EVA KLEMAN FOTO: SHUTTERSTOCK

M

an kan lätt tro att om man blandar glada skratt, julmusik, kreativt julpyssel med härlig mat och tid att umgås så får man receptet på ett lyckat julfirande. Men kravet på att vara en stor, lycklig familj runt julbordet, kan kännas övermäktigt och det som skulle vara roligt och trevligt förvandlas i stället till ett stort misslyckade.

LÅT INTE HETSEN OCH KRAVEN FÅ STYRA

För några är veckorna fram till jul fyllda av förväntningar och glädje. För andra handlar julförberedelserna mer om stress och prestation och då decembertröttheten slår till, varken orkar eller hinner vi baka, göra korv, pyssla och byta gardiner. Ekonomin tillåter inte heller att vi gör alla inköp som affärsmännen tycks mena att vi borde. Det känns inte roligt att alltid behöva säga nej till barnens önskelistor, men det finns ingen möjlighet att hålla ihop budgeten.

Men tänk om det inte är skinka och julmust som gör julen? Tänk om det inte spelar någon roll med tomtar och paket, om vi håller på att missa hela poängen?

36

Tänk om det inte ligger någon prestige i att fira ensam eller med hela tjocka släkten, för julen är något annat? Något mer än det som julhandeln marknadsför.

Tänk om vanor och traditioner bara distraherar och skymmer sikten för något av det viktigaste?

DU FÖRDELAR ROLLERNA

De senaste femton åren har jag flyttat in och ut ur Sverige flera gånger och lärt mig att se svenska jultraditioner från en helt ny synvinkel. Jag har även gjort flera aktiva och medvetna val för att skruva ner och förändra många av mina egna vanor och förväntningar. Vi har till exempel ingen julgran av den enkla anledningen att alla våra julgransdekorationer ligger nedpackade i ett förråd i Stockholm. Och självklart blir det jul i alla fall. Utan gran.

Vi har prövat julbord med och utan grisfötter. Vegetariskt och veganskt. Och det gick också bra att fira Jesu födelsedag utan julgardiner i köket. Han bryr sig väldigt lite om sådant kan jag meddela. Så jag kan på allvar förstå alla dem som slutat fira

jul om det nu bara skulle handla om konsumtion och att hålla igång traditionerna.

Då är julen väldigt överreklamerad.

OCH ÅRETS HUVUDROLL GÅR TILL…

Det finns trots allt en, du kan kalla det tradition, som jag ogärna tummar på och det är stjärnan. På gatan där jag bor i London är jag ganska ensam om att till första advent hänga upp en stjärna i mitt fönster. Den jultraditionen är förhållandevis okänd här och inte alls speciellt utbredd i England. Jag gillar verkligen min stjärna och tycker om att den gör vårt hus lite speciellt och extra festligt. Den lyser med ett milt och vackert sken som för med sig allt det mysiga och stämningsfulla som jag gärna förknippar med advent och jul. Men den är också något mer än en dekoration. Den är mitt ställningstagande. Mitt vittnesbörd. Jag har givit Ljuset huvudrollen. Och jag syftar då på Bibelns beskrivning av stjärnan som lyser då Jesus föds i Betlehem.

Då Paulus i ett av sina brev till den kristna församlingen i Korint resonerar

bibel & bön

DET SANNA LJUSET, HAN SOM ÄR HELA MÄNSKLIGHETENS LJUS, SKULLE NU KOMMA IN I VÄRLDEN.

om vad kristen tro och hoppet om en tillvaro bortom döden innebär (1 Kor 15:12-19) så säger han bland annat, att ”Gäller vårt hopp till Kristus bara detta livet, då är vi de mest ömkansvärda bland människor.” Och jag håller med och tänker att om julen bara blev till genom hemmagjord korv och knäck vore jag som kristen enbart en fånig kliché

och en av ”de mest ömkansvärda bland människor”. Om julens kärnvärde var ringdans och julklappar hade den i mina ögon inte längre något berättigande.

Till och med om julen enbart bestod av gemenskap och glädje mellan släkt och vänner skulle den ha spelat ut sin roll och lätt kunna ersättas av någon annan mer gemenskapsfrämjande aktivitet.

Då Paulus längre fram i Korinthierbrevet bemöter sitt eget pedagogiska resonemang så gör han det med orden: ”Men nu är det faktiskt så att Kristus har uppstått…” Naturligtvis är julen något större än det du och jag lyckas skrapa ihop av tradition och stämning. ”Men nu är det faktiskt så att…” för oss som tror att Gud valde att födas till jorden för att vara nära varje enskild människa, så är julen ursprunget för all verklig fest, all glädje och all gemenskap. För oss är stjärnan som lyser över den lilla staden Betlehem, bilden av ett påtagligt och verkligt ljus, ”Det sanna ljuset, han som är hela mänsklighetens ljus, skulle nu komma in i världen.” (Johannes 1:9) Och då blir julen plötsligt både tidsenlig, relevant och meningsfull!

Det finns ett gammalt uttryck som säger ”lägg inte nyckeln till din lycka i någon annans ficka” och det handlar om att ta eget ansvar och göra medvetna val. Det skulle vara enkelt att oreflekterat låta julens shopping-psykos, överkonsumtion eller hetsstädning ta överhanden, men låt oss inte skylla på någon annan. Valet är ditt. Och mitt. Vem väljer du att ge huvudrollen i årets julspel? Vem får stå under strålkastarljuset av en stjärna? g

37

LÅT DIN HJÄRTEFRÅGA LEVA VIDARE. Fortsätt att sprida godhet och förändring genom att inkludera Frälsningsarmén i ditt testamente. www.fralsningsarmen.se/testamente

Hornmusiken som blev brassband hos Frälsningsarmén

Boktips från kommendör Sven Nilsson!

Böckerna kan köpas genom Swish 070 729 22 72 Mejla din adress till leif.alm2@gmail.com

Swisha summan plus porto på 65 kr.

Musikhistorisk volym 5 – Antologi Andreas Hanson, Sture Petersson, Lars-Erik Lingström, Sven Nilsson, Curt Dahlquist, Köp Per Ohlsson, och boken för Torgny Hanson

100 kr

Älvarnas sång Sven Nilsson tar Dig med till väckelsetider i Dalarna.

Köp boken för

100 kr

FRÄLSNINGSARMÉNS JULKONSERT Eric Ericsonhallen, Skeppsholmen i Stockholm • Måndag 29 november kl. 19.00

Sång Daniel Viklund, Sonja Agnelid med Anders kapell och Adolf Fredriks Musikklasser 6AB, www.fralsningsarmen.se/kyrkoavgift Söderkårens Musikkår, tal Krister Henriksson.

38

Biljetter: www.billetto.se Till förmån för Frälsningsarmén Söderkårens julhjälp

bibel & bön

foto: unsplash/Lampos Aritonang

Frälsningsarmén är ett internationellt evangeliskt trossamfund inom den världsvida kristna kyrkan.

Vårt budskap är grundat i Bibeln. Vår tjänst motiveras av Guds kärlek. Vårt uppdrag är att sprida budskapet om Jesus Kristus och att utan åtskillnad möta människors behov i hans namn.

Ulla Svensson, Jönköping Emil Fällström Kramfors Gunnel Andersson, Stockholm Kerstin Ericson, Sköndal

Frälsningsarméns 24/7-bön pågick 1 september-31 oktober med drygt 1400 schemalagda bönetimmar på kårer och institutioner, högkvarteret och Frälsningsarmén i Lettland.

Bön dygnet runt i 61 dagar UNDER SEPTEMBER och oktober på-

gick 24/7-bön runt om på våra kårer och institutioner. För trettonde året i rad involverades anställda, medlemmar och frivilliga för upplägget som innebär bön på dygnets alla timmar. Peter Jonasson, metodstödjare för andlig utveckling vid Frälsningsarmén, berättar om att kårerna på grund av olika storlek och situation får anpassa planeringen av bönepassen dynamiskt efter vad man klarar av.

— Någon kår tog 60-70 bönepass och en kår skrev ett glatt tillrop: ”Alla bönetimmar är nu fördelade till ivriga förebedjare!” Andra förmår färre, men varje timme

Befordrade till härligheten

i bön räknas, menar Peter, och tillägger att det naturligtvis är en viss utmaning att ställa klockan och be mitt i natten.

Samtidigt kommer vittnesbörd från människor som just nattetid upplevt en stark Gudsnärvaro, just som Samuel i 1 Samuelsboken 3:1-21 fick uppleva viktiga tilltal som förändrade hans och andras framtid.

— Tänk om vi kunde få smaka på detta och återerövra att Guds rike är av ett annat slag! Det finns välsignelser i att be som gör att mycket av det vi kämpar med på kårer och institutioner läggs till rätta.

Vargtimmarna kan då få bli Guds-timmar, avslutar Peter Jonasson. g Carina Tyskbo

Be för

• Frälsningsarméns uppdrag att förmedla frälsning och erbjuda en trygg miljö där människor kan bli hela till ande, kropp och själ.

• Frälsningsarmén i Örnsköldsvik.

• Frälsningsarméns lokala julgryteinsamlingar och aktiviteter kring jul.

• Arbetet med äldre inom Salome i Alingsås.

• Frälsningsarméns vattenprojekt i Kenya.

Frälsningsbön Den som vill ta emot Jesus och tillhöra honom kan be den här bönen:

foto: unsplash/ben collins

Herre,

Himmelske Far, tack för att du sände din son, Jesus, för att dö på korset och återuppstå för mig så att jag kan få förlåtelse och bli fri.

Från och med nu vill jag följa och lyda honom som min Herre.

Tack för att vi i år får fira jul på ett öppnare sätt och möta dem vi längtat efter. Du som föddes in i vår värld för att häva hjärtats alla restriktioner: Låt oss i våra gemenskaper alltid välkomna också dem som ingen frågar efter.

Jag är ledsen för allt som jag har gjort fel i mitt liv. (Här kan du stanna upp och be om förlåtelse för något som du har på ditt samvete.) Käre Gud, förlåt mig. Nu vill jag vända mig bort från allt som är ont och fel. Tack för att du erbjuder mig förlåtelse och din helige Ande. Jag vill ta emot den gåvan nu. Gud, kom in i mitt liv med din helige Ande, och stanna kvar hos mig för alltid.

I Jesu namn, amen.

I Jesu Kristi namn. Amen.

Stridsropet ges ut med fem nummer under 2021. Namnen på medlemmar som befordrats till härligheten, liksom minnesrunor, publiceras på Frälsningsarméns webbsida www.fralsningsarmen.se/medlemssidor. Minnestexter läses även in på Stridsropets ljudtidning.

39

Posttidning B Stridsropet Box 5090 10242 Stockholm

BEGRÄNSAD EFTERSÄNDNING Vid definitiv eftersändning återsänds försändelsen med den nya adressen på baksidan (ej adressidan)

sista ordet

Första julen i Sverige till affären och köpte en julstjärna, sedan direkt hem och hängde den i fönstret och andades i frid. I år blir det sjunde julen som jag är i Sverige, jag tror att jag har lärt mig mycket men det finns fortfarande mer att lära. Jag älskar er, jag älskar mina medmänniskor och jag tycker mycket om Sverige. Jag vill göra det bästa jag kan, som tack för allt som Sverige har gjort för mig och mitt liv. Jag önskar er alla en härligt god jul, ett gott nytt år och ber om Guds frid för hjärta och själ!

Amir Moghadam

foto: unsplash/mira kemppainen

BUSSEN ÅKER NORRUT, sa min kompis som satt bredvid mig. Jag sträckte på huvudet och kikade ut genom fönstret. Det var bara snö, skog och massor av träd, ibland jättefina hus med röda och gula ljus som reflekterade sig mot snön. Nu får ni kliva av, sa busschauffören. Det var en liten by mitt i ingenstans. En bensinmack, en restaurang vid vägen och några hus lite längre bort mot en grusväg i skogen. Här ska ni bo – välkomna, sa vandrarhemsägaren, vad heter du?

Amir, Amir Moghadam, svarade jag. Medan han skrev mitt namn sa han; i dag är det den 20/11 och snart jul. Är ni ”taggade”? Jag undrade vad han menade.

Vad var jul för något? I alla fall, de hade många fina saker som skulle hängas upp på väggarna och i fönstren. Det fanns ett stort barrträd och sedan såg jag att de på varje fönsterbräda hade ställt en ljushållare, så vackert. Kom, nu ska vi äta god mat och dricka glögg, kan du fiska? frågade han, och jag svarade; nej, tyvärr inte. Det är ingen fara, jag ska lära dig hur man kan fiska upp mandlar och russin i en glöggmugg. Haha, skrattade jag och följde efter honom. Vi hade en jättefin kväll. Sedan kom den första, andra, tredje och fjärde söndagen i advent och under de där fyra veckorna lärde jag mig vad jul är och hur man kan fiska mandlar och russin ur en glöggmugg.

Några år senare när jag hade fått min första egna lägenhet, tog jag en kopp kaffe vid fönstret i min sköna fåtölj, tittade ut på gatan och insåg att alla grannar hade hängt julstjärnor i sina fönster. Morgonen därpå sprang jag ner på gården till min cykel, cyklade