Issuu

EN TIDNING FRÅN FRÄLSNINGSARMÉN # 2.2025

Per-Johan Fernström och Gustaf Tigerlantz

Tro fast man sett det värsta

VÄLKOMMEN TILL En trygg hamn för människohandelns offer MIN VÄG TILL GUD Tyra lämnade allt till Jesus

PERSONLIGT Elisabeth Grahn uppmuntrar helgelse FOKUS Våga starta Alpha! VÄRLDEN Ukraina-kåren växer mitt bland bomberna

Frälsningsarméns tidning i Sverige, 141e årgången.

Postadress

Box 5090, 102 42 Stockholm

Telefon 08/562 282 00

E-post, hemsida och Facebook stridsropet@fralsningsarmen.se www.fralsningsarmen.se/stridsropet www.facebook.com/stridsropet

Territoriell ledare och ansvarig utgivare Bo Jeppsson

Redaktion

Kiki Broms, Annette Emmoth, Eva Gustin, Teresia Jansson, Jonas Nimmersjö, Carina Tyskbo

Utgivning 2025

Nr 1-4, för medlemmar och anställda: 24 januari, 11 april, 13 juni, 19 september Nr 5, utåtriktat julnummer: 21 november

Omslagsbild

Foto: Carina Tyskbo

För ej beställda manus ansvaras ej. Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera inkomna manus.

Tryck

Pressgrannar AB, Linköping

ISSN

ISSN 0346-1890

Svanenmärkt trycksak, 3041 0174

LEDARE

Låt oss leva missionellt!

I MATTEUSEVANGELIET kan vi läsa Jesu ord till sina lärjungar:

”Då gick Jesus fram till dem och talade till dem: Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den Helige Andens namn och lär dem hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut” (Matt 28:18–20).

Frälsningsarmén har i alla tider och i alla traditioner, hållit fast vid att det här är en kallelse som Jesus ger till alla dem som följer honom. Därför har Frälsningsarméns Samfundsstyrelse utlyst ett antal nationella mål som vi är övertygade om ska hjälpa oss i vårt stora uppdrag. Du kan läsa mer om dessa i detta nummer av Stridsropet.

Ett mål som har satts upp är att vi tillsammans ska starta upp missionella initiativ. Vad kan det vara? Jag menar att allt vi gör som ger oss möjlighet att presentera vår levande Gud på ett levande sätt, där målet är frälsning, befrielse och upprättelse på ett personligt plan, är en del av vårt stora missionella uppdrag. Men för att i dag lyckas med det så behöver vi en viss kultur- och beteendeförändring. Det som gick för trettio, fyrtio eller femtio år sedan fungerar inte lika bra idag. Samhället har förändrats, de generationer som växt upp har andra tankar om kyrkans roll i samhället.

Men det vi inom Frälsningsarmén är övertygade om är att kristet liv är tänkt att levas tillsammans med andra kristna i en lokal gemenskap. Det är detta som Bibeln kallar för församling, och denna har sett olika ut i olika tider, länder och sammanhang. Därför uppmuntrar jag oss alla att satsa på relationer och till dem erbjuda en gemenskap på kåren tillsammans med andra kristna.

Överste Bo Jeppsson

Frälsningsarméns ledare i Sverige

s.12

InnEhåLL

#2.2025

Frälsningsarmén i Sverige finns på 68 orter med 108 verksamheter. Från www. fralsningsarmen.se/hittatill-oss/ kan du komma vidare till respektive kår och verksamhet.

VÄLKOMMEN TILL

4. En trygg hamn för människohandelns överlevare

Frälsningsarméns traffickingcenter Safe Havens erbjuder offer för människohandel och arbetskraftsexploatering stöd, omsorg och en möjlighet att våga drömma om framtiden.

MIN VÄG TILL GUD

12. Tyra vågade lämna allt till Jesus

Tyra Anderssons uppväxt satte djupa spår i form av sorg, ilska, dålig självkänsla, höga prestationskrav och ätstörningar. Men i tonåren mötte hon den himmelske Far som ville ge henne liv i överflöd.

PERSONLIGT

16. ”Vi behöver komma tillbaka till helgelsens betydelse”

Som ansvarig för andlig utveckling på Frälsningsarmén vill Elisabeth Grahn uppmuntra helgelse och en fördjupad Gudsrelation. Själv ber hon med rop och djupa suckar och har blivit hörsammad, särskilt under en tuff period i livet.

GENERALENS PÅSKHÄLSNING

22. Påskens seger genom

Jesus Kristus

FOKUS ALPHA

25. Våga starta Alpha! Minst 40 Alpha-kurser varje år fram till år 2027 – det är ett av Frälsningsarméns nya nationella mål. Kurserna för att upptäcka den kristna tron finns i 170 länder. Frälsningsarmén i Gävle delar viktiga erfarenheter från sju år med Alpha, och Nässjö-kåren nysatsar på Alpha för vuxna och ungdomar.

VÄRLDEN UKRAINA

32. Kåren växer mitt bland bomberna Trots de dagliga bombningarna växer Frälsningsarmén i krigsdrabbade Charkiv. Officerarna vägrar lämna sina uppdrag och gudstjänstlokalerna fylls två gånger varje söndag, berättar João Paulo Ramos, chefsekreterare för Frälsningsarméns Östeuropaterritorium.

MIN TRO

36. Nycklar för att behålla tron när man sett det värsta

Per-Johan Fehrnström och Gustaf Tigerlantz, som arbetar inom Frälsningsarméns sociala vision, har båda fått se svår social utsatthet. Hur påverkas tron när man möter så många tunga livsöden?

Stridsropet är en tidning för Frälsningsarmén om tro, arbete och de människor som engagerar sig där. Stridsropet distribueras gratis till Frälsningsarméns medlemmar, anställda och andra intresserade.

Stora delar av innehållet kan läsas på www.fralsningsarmen.se

Tidningsutgivning är förknippat med kostnader och du erbjuds att bidra till dessa via pg 900480-5 eller swish 9004805. Ange ”Stridsropet”.

Det går också att prenumerera på Stridsropet som e-tidning.

Webbadress: www.fralsningsarmen.se/ stridsropet-etidning

Mejla stridsropet@ fralsningsarmen.se om du inte längre önskar få Stridsropet i pappersupplaga utan i stället endast vill läsa den som e-tidning.

Cecilia Nilsson, verksamhetsansvarig på Safe Havens, öppnar dörren till Sveriges enda center i sitt slag för personer utsatta för människohandel.

Där hoppet återuppstår

I en värld där människohandel är en av de snabbast växande brotten, står Frälsningsarméns Safe Havens som en trygg hamn, den enda i sitt slag.

Här erbjuds stöd, omsorg och en möjlighet att våga drömma om framtiden.

TEXT OCH FOTO: KIKI BROMS

När Maria* anlände till Safe Havens, hade hon inget kvar – inget hem, inga ägodelar, inget hopp. Men på Frälsningsarméns center mot människohandel blev hon sedd, lyssnad på och började sakta bygga upp sitt liv igen. För första gången på länge kände hon sig trygg.

Bakom dörrarna på Frälsningsarméns traffickingcenter Safe Havens pågår ett arbete som i vissa fall handlar om liv och död. Ändå råder en stillhet, som står i stark kontrast till den kaotiska verklighet många av centrets klienter lämnat bakom sig. Här får man inte bara någon som lyssnar, utan även praktisk juridisk hjälp, vilket gör att personerna steg för steg kan lämna mardrömmen bakom sig och börja tro på en ljus framtid.

Det är onsdag, och Safe Havens har sin veckovisa mottagning. Verksamhetsansvarig Cecilia Nilsson ställer i ordning bord, soffa och fika. Anton Kantor, biträdande jurist på Asylbyrån, har just påbörjat ett onlinemöte med en klient från norra Sverige. ”Har du ett pass? Är det giltigt?” Enkla frågor på ytan, men för många klienter är svaren fyllda av osäkerhet och smärta.

För det finns många som Maria. I världen lever idag över 50 miljoner människor i modernt slaveri – kvinnor, män och barn som utnyttjas för allt från sexuella tjänster till arbetskraft, där anställda lever under ovärdiga förhållanden eller tvingas arbeta utan att

få betalt. Människohandel finns mitt ibland oss, ibland så nära att vi inte ser den. — Många som kommer till oss är oerhört tacksamma. Men man ska inte behöva vara det över något så självklart som att få det stöd de har rätt till för att kunna leva ett värdigt liv. Men jag är oerhört glad att kunna vara till hjälp och att de känner tillit till oss efter allt de har gått igenom, säger Cecilia Nilsson.

Från att Safe Havens traffickingcenter startade 2018 fram till slutet av 2024 hade de varit i kontakt med över 600 personer som bland annat fått juridiskt eller socialt stöd,

”MÄNNISKOHANDEL

FINNS MITT IBLAND OSS, IBLAND SÅ NÄRA ATT VI INTE SER DEN.”

blivit länkade till skyddade boenden eller fått hjälp att ta nästa steg i livet. — Att få bli sedd som en människa, bli lyssnad och trodd på, är ett grundläggande mänskligt behov, poängterar Cecilia.

På Safe Havens får överlevare av människohandel stöd, juridisk hjälp och en chans att bygga upp sitt liv igen –steg för steg, med värdighet och hopp.

Vi vill vara en länk så att detta blir en självklarhet även för de mest utsatta.

Cecilia minns särskilt återseendet med en av hennes första klienter som fått hjälp, en kvinna utsatt för sexuell exploatering.

— Den kramen jag fick och att få se hur hon lyste var ovärderligt. När hon kom till oss första gången hade människor tagit ifrån henne både friheten och värdigheten. Nu hade hon återfunnit glädje och framtidstro. Att få vara en del av det är stort, säger Cecilia.

Hon väger sina ord noggrant och poängterar gång på gång att hon inte vill klappa sig själv på axeln för att hon jobbar med att hjälpa andra – det är självklart att alla människor ska ha rätt att äga sitt eget liv. Men samtidigt är det viktigt att prata om det och på så sätt vara en megafon för dem hon möter och hjälpa till att bryta mörka krafter. — Jag vill berätta om det vi möter, så att fler vanliga människor i Sverige förstår hur vanligt detta är och att de också kan vara

med och bekämpa människohandel, säger Cecilia allvarligt.

Budskapet ”om du ser något, gör något” återkommer ofta i samtalet. Idag har en man kommit till Safe Havens för ett möte med en advokat – just tack vare att någon såg och agerade. En kvinna kontaktade Safe Havens efter att ha fått en obehaglig magkänsla när hon skulle betala för ett däckbyte. Hon misstänkte att mannen som arbetade på verkstaden kunde vara utsatt för människohandel

Vad

är

Safe Havens?

SAFE HAVENS är en del av Frälsningsarméns stödkedja mot människohandel. Här får utsatta personer juridiskt och socialt stöd, hjälp med brottmåls- och migrationsrättsliga frågor samt en trygg plats att börja om på. Centret drivs i samarbete med sina kärnpartners

Asylbyrån och Brottsbyrån.

Verksamhetens huvudområden:

Juridiskt stöd: Hjälp med polisanmälan, migrationsärenden och skyddsåtgärder.

Socialt stöd: Praktisk hjälp, samtalsstöd och länkning till skyddade boenden.

Volontärinsatser: ”Legal buddies” (jurist- och socionomstudenter) hjälper klienter genom hela processen.

Människohandel

sker i det tysta, mitt ibland oss.

Genom att våga agera kan vi tillsammans bryta kedjorna och ge fler en väg ut ur utsattheten.

– och hon hade rätt. I dag ska mannen rådfråga sin advokat om hur han kan göra en polisanmälan.

— Innan jag började jobba här trodde jag inte att det kunde ske mitt framför ögonen på mig. Ju mer jag lärde mig, desto tydligare blev det hur utbrett problemet är, även i Sverige, säger Cecilia Nilsson.

Till hjälp har Safe Havens särskilt utsedda volontärer som fungerar som ”legal buddies”. Det är oftast jurist- eller socionomstudenter

som vill omsätta utbildningens teori i praktiken. Just idag är det introduktion för 15 nya. Det är en bra uppslutning, vilket Cecilia är glad över. Klienttrycket är stort och alla nya kommer snabbt att matchas med en klient.

— Utan volontärerna hade det inte varit möjligt att hjälpa så många, de är ovärderliga, understryker Cecilia.

Arbetet är stundtals mycket tufft. Eftersom Safe Havens är den enda organisationen i sitt slag i Sverige har klienterna ofta

ingen annan att vända sig till. I synnerhet när det gäller den juridiska aspekten eller det sociala stödet för dem som inte vågar kontakta myndigheter. Att veta att många är väldigt ensamma kan vara påfrestande, men vetskapen om att de gör skillnad ger kraft att fortsätta.

Cecilia känner både tacksamhet och ansvar över att centret kan betyda så mycket för en person. Det mest givande är att få se att det går bra för dem, men många gånger går det inte som klienten hade hoppats. Polisanmälningar leder sällan till dom och upprättelse, och många får inte stanna kvar i landet. Trots det kan det stödet genom processen kännas ovärderligt.

— Många av klienterna uttrycker en sorg över varför de inte hittat oss tidigare. Jag minns särskilt en ung tjej som var som en fågelunge i en pansarvagn – så skör och så rädd, med ett pansar runt sig för att överleva. Att få höra efteråt vad stödet har betytt är väldigt fint, berättar Cecilia.

De svåraste fallen är de som är kopplade till migrationsärenden, då många inte får stanna utan skickas tillbaka till den miljö där de utsattes för misshandel.

Bakom dörrarna till Safe Havens pågår en kamp för mänskliga rättigheter. Här får de mest utsatta en röst och möjligheten att skapa en ny framtid.

”DE

HAR BLIVIT LOVADE GULD OCH GRÖNA SKOGAR, MEN NÄR DE KOMMER HIT TAS DERAS PASS IFRÅN DEM OCH DE TVINGAS

ARBETA VARJE DAG UTAN LÖN.”

—De har blivit lovade guld och gröna skogar, men när de kommer hit tas deras pass ifrån dem och de tvingas arbeta varje dag utan lön. Om de senare polisanmäler läggs ofta anmälan ner på grund av brist på bevis, och de utvisas. I dessa fall är det lätt att känna sig maktlös – traumat tar inte slut, utan fortsätter, berättar Cecilia.

Snart droppar den första nya ”legal buddy” in. Hon heter Maja och har en termin kvar på socionomprogrammet.

— Jag ser fram emot att få en djupare förståelse för den komplexa problematik som människohandel innebär. Det borde verkligen inte finnas i dagens samhälle. De här frågorna engagerar mig särskilt, eftersom det ofta handlar om människor i extrem utsatthet. Om jag kan bidra på något sätt, vill jag gärna göra det, säger Maja. g

*Maria heter egentligen något annat.

HUR KAN DU HJÄLPA?

Om du ser något misstänkt, våga agera! Kontakta Safe Havens för rådgivning och stöd.

Ring: 073-920 68 17

Mejla: safehavens@fralsningsarmen.se

fakta sa fe h aV ens

Antal hjälpta personer sedan 2018: 72 personer, direkt på centret, online eller stöd vidare från totalt 29 olika länder.

Typer av hjälp: Juridiskt stöd, skyddade boenden, återvändarprogram via IOM (Internationella organisationen för migration).

Hur snabbt kan hjälp ges?

Tack vare volontärer och digitala lösningar kan Safe Havens erbjuda snabb rådgivning och stöd, oavsett var klienten befinner sig i Sverige.

Framtidsvisioner:

• Statlig finansiering för att säkra långsiktig verksamhet.

• Ökat samarbete mellan civila aktörer och myndigheter.

• Ett Sverige fritt från människohandel.

A ktu ELLt

Larm om utsatthet nådde ut

UNDER VÅREN HAR FRÄLSNINGSARMÉN flera gånger larmat om den utsatta situationen för många barnfamiljer. Marginalerna minskar, oron tilltar och antalet barn som drabbas av vräkning ökar.

Frälsningsarméns rapport som visade att oron för ekonomin är stor, framför allt bland ensamstående föräldrar, uppmärksammades både i press och TV. I samband med att Kronofogden släppte årssiffrorna för hur många som vräks

i Sverige skrev Per-Johan Fernström på Frälsningsarméns sociala division en debattartikel som blev publicerad i Göteborgsposten. — Vi är glada över att att de här viktiga frågorna får spridning i medierna. Vi fortsätter att larma om utsattheten och kommer under senvåren att ta fram en ny rapport om den ekonomiska situationen inför sommarlovet, säger Eva Gustin, press- och informationsansvaring Frälsningsarmén. g

Mer svängrum

i Husby

DEN 1 NOVEMBER 2024 fick Frälsningsarmén Husby äntligen nya lokaler, nästan tre gånger större än tidigare. Efter två år på 50 kvadratmeter var detta ett välkommet bönesvar, berättar ansvariga Julia Adolfsson. Teamet lyckades flytta och ställa i ordning på en vecka för att slippa pausa verksamheten. De nya lokalerna ligger i Husby centrum nära kollektivtrafiken och har ett riktigt kök i stället för pentry.

Under hösten startades även två nya verksamheter. ”Go Deeper” är en mindre grupp för årskurs 4-9 för den som vill lära känna Jesus och veta mer om vad det står i Bibeln. I projektet ”Djärva Ledare” får tjejer och killar i årskurs 8-9 undervisning i ledarskap och lär sig genomföra egna events. Ungdomarna sköter själva planering, budget, inhandling och marknadsföring.

— Jag känner mig extremt stolt, säger Julia Adolfsson. Det känns som helt rätt riktning. En gemenskap av unga för unga som blir medskapare i stället för konsumenter. En plats att känna sig hemma och kunna växa i. Jag tackar Gud för allt han gör! g

”LOOK UP” (se upp) är temat för Frälsningsarméns europeiska ungdomsevent EYE 2025 (European Youth Event). Det hålls 7-10 augusti i Ambt Delden, Nederländerna, och välkomnar unga européer i åldrarna 15-25 år samt deras ledare. Arrangörerna förväntar sig 600–800 deltagare. FA Ung anordnar en gemensam bussresa från Göteborg med övernattning på en kår i Danmark, där några danska EYE-deltagare ansluter.

”Förvänta dig festivalstämning med input och diskussioner om aktuella ämnen, artistframträdanden, musik, lovsång, spel, andliga inslag, sport och roliga aktiviteter. Lär känna Frälsningsarméns projekt, berättelser, människor och kulturer från hela Europa! En unik upplevelse!” står det på hemsidan eye2025.org. Mer information och anmälan på: www.fralsningsarmen.se/ung/ pa-gang/eye-2025/ g

Glada lägerdeltagare från Centrumkåren och Hönö i Göteborgstrakten med ledaren Amir i spetsen.

Sportlovsglädje för vana och ovana skidåkare

Flera av landets kårer bjöd in till diverse glada aktiviteter under landets sportlovsveckor. Centrumkåren i Göteborg, tillsammans med Hönö kår, anordnade en härlig och uppskattad resa till Orsa med tre skiddagar för barn och unga. Platserna fylldes snabbt av 63 deltagare, inklusive föräldrar och volontärer.

— VI BJÖD IN personer som vi har börjat bygga relation med i och utanför kåren. Vi fokuserade på god gemenskap och på att alla får plats, säger Maria Dubari, kårledare på Hönö. — Några har särskilda behov och det var så roligt att de kunde åka med. Det blev en

resa för livet för många av dem, fortsätter hon.

Två dagars Sportlovskul bjöd Frälsningsarmén i Nässjö in till: en för åldrarna 7-12 och en för tonåringar. De yngre barnen åkte till trampolinparken Yoump i Jönköping och tonåringarna fick hänga med till Escape room. För prislappen 100 kronor ingick lunchbuffé och priset var ytterligare subventionerat för den som inte hade råd. På Frälsningsarmén i Skövde erbjöds aktiviteter för barn och föräldrar i form av kemiexperiment, tvåltillverkning, film, fika och annat skoj.

I Stockholm arrangerade Frälsningsarmén i stockholmsförorten Husby en dagsutflykt med barn i årskurs 6-9. Också för dem blev det utförsåkning men i Stockholmsområdet, i ett samarbete med Mentor Sverige och Fri-

luftsfrämjandet. 20 unga deltog utan kostnad för resa, skidutrustning, liftkort, mat och fika.

— Det var första gången som verksamheten i Husby var på skidutflykt. Jag har inte hört några av barnen prata om skidresor med familjen, så de var inte några erfarna skidåkare – men hade så roligt, säger en entusiastisk Julia Adolfsson, verksamhetsansvarig. Dessutom blev det pingisturnering och för de yngre barnen arrangerades sportlovsfest med tävlingar, karaoke, ansiktsmålning och mycket annat. Ett besök på Supercenter Soccer för att spela inomhusfotboll hanns också med.

I huvudstaden välkomnade även Söderkåren tillsammans med Vasakåren samma åldersgrupper till Sportlovskul med roliga inslag. g

Brass i världsklass

GÖR PLATS I KALENDERN den 16-18 maj – då International Staff Band (ISB) besöker Sverige! ISB tillhör Frälsningsarméns internationella Högkvarter i London och är ett av världens bästa brassband. Gruppen vill sprida evangeliet genom sin musik, verka för högsta möjliga musikaliska standard och vara ett föredöme för Frälsningsarméns musikkårer runtom om i världen.

till Sverige

Och nu är det alltså Sveriges tur att få besök – i Örebro medverkar bandet i en musikgudstjänst och i Stockholm på Templet respektive Söderkåren bjuds det in till musik- och söndagsgudstjänst, en lättsam konsert och ett inspirationstillfälle om musikkårers roll i nutida kår- och församlingsarbete. För tider, läs mer på kårernas hem- respektive Facebooksidor, biljetter finns på www.biletto.se g

”Kungligt” vill skapa för Frälsningsarmén

I LJUNGSBRO BJUDER Frälsningsarméns musikråd den 29 maj-1 juni in till lägret ”Kungligt” med kreativt skapande för alla från sju år och uppåt. Lägret vill utveckla det kreativa talangerna och skänka förnyad energi till samfundets musikliv. Schemats huvudspår är brass, creative kids, kompgrupp, multimedia och sång, dessutom erbjuds ett antal kreativa workshops. Föräldrar som inte vill sjunga eller spela kan ändå åka med och dela den härliga gemenskapen.

— Sång och musik har en fantastisk möjlighet att förena och olika generationer. Vi har mycket att lära av varandra. Kom till lägret för att dela gemenskapen i musiken och glädjen i att få lovprisa Kung Jesus tillsammans, uppmanar lägerchef

Anders Beijer.

Kostnaden är 1400 per person, inklusive mat och inkvartering på golv.

Läs mer på www.fralsningsarmen.se/musik g

859...

...HJÄLPINSATSER VARJE DAG hela året genomförde Frälsningsarmén under 2024 – om totalsumman delas. Våra kårer och verksamheter såg ett kraftigt ökat tryck på hjälp, där familjer, enskilda, äldre och även yngre kämpade med att få vardagen att gå ihop i en tid av ökad inflation och stigande priser. g

Sommarkonfa till havs!

KONFA25 EXPLORE heter Frälsningsarméns konfirmationsskola ombord på segelbåten Shalom i Oskarshamns skärgård. Lägret vänder sig till ungdomar födda år 2010 och startar med en förträff i april, följt av konfirmationsveckan på båten 28/6-5/7, samt en återträff i höst. Gruppen kommer även att hålla till på en lägergård i närheten.

Shalom-båten är en missionsbåt med ”evangelium i lasten”, och har sedan 1980 en spännande historia av att sprida Guds ord i olika hamnar. Förväntningarna är höga inför sommarens äventyr.

— Drömmen är att ungdomarna liksom Petrus ska få ”gå på vatten” tillsammans med Jesus, och ta nya steg i tro. Såklart också att de ska få nya kompisar och växa i gemenskap. Vi ser fram emot en fin konfirmationsvecka! säger Sara Högdahl, nationell ledare för UNG-teamet och lägerchef.

Samtliga 24 platser inför KONFA25 Explore är bokade men intresserade uppmanas hålla utkik inför kommande sommar. g

Musik på toppnivå när brassbandet ISB förärar Sverige besök i maj.

Till slut vågade hon ta steget

Tyra Andersson växte upp med vetskapen om att hennes jordiska pappa önskat henne döden. Det satte djupa spår i form av sorg, ilska, dålig självkänsla, höga prestationskrav och ätstörningar. När hon i tonåren hamnade i en kyrka mötte hon den himmelske Far som ville ge henne liv i överflöd.

TEXT OCH FOTO: TERESIA JANSSON

När jag blev ledsen som barn hade jag svårt att hantera mina känslor. De visade sig i ilska och jag kunde smälla igen dörrar och kasta saker.

Det säger 20-åriga Tyra Andersson som växte upp utan sin pappa, som förde en destruktiv livsstil. Men när Tyra var i fyraårsåldern stötte hon och mostern en dag ihop med honom.

— När jag kom hem berättade jag glatt för mamma att jag hade träffat pappa, minns Tyra.

Nu fick den lilla flickan dock veta tunga sanningar. Fadern hade avtjänat ett fängelsestraff efter att ha misshandlat Tyras mor sju månader in i graviditeten. Han hade till och med hotat att skära ut barnet med kniv, något som förhindrades av mamman och Guds beskyddande hand. Inte heller ville han skriva under faderskapsintyget. Men nu när de ändå hade mötts ville han trots allt att träffa sin dotter igen och lovade att höra av sig. Något som dock aldrig skedde.

— Det påverkade mig starkt. Jag kände mig oönskad, säger Tyra.

Länge har hon skuldbelagt sig själv och anpassat sig i olika sammanhang för att bli

omtyckt. Hon har kämpat med höga prestationskrav, ätstörningar och social fobi. Hon hoppade av gymnasiet men läste sedan på distans.

— Jag hade dåligt självförtroende och mådde jättedåligt. Ingenting kändes roligt och jag undrade om det inte fanns något mer i livet än att jaga tillfälliga kickar och tillfredsställelser, förklarar Tyra.

”DET VAR SOM OM GUD VISSTE VAD

JAG BEHÖVDE OCH

GAV MIG DET, SÅ JAG BARA GRÄT.”

Vilsenheten skapade en längtan efter tillhörighet så när hon under covidpandemin bjöds in till en kyrka tackade hon ja. Tidigare hade hon inte förstått hur man kan tro på Gud men predikan grep tag i henne. Pastorn berättade om hur han såg sina vänner hop-

pa ner i vattnet från en klippa. Själv vågade han inte på grund av alla hans ”tänk om…” Till slut tog han ändå klivet ut i tro och efter det ville han hoppa igen och igen.

— Allt blev tydligt för mig. Jag undrade om någon hade berättat för honom om mina tankar för jag ville också våga tro. Så när han sa ”Våga hoppa!” bestämde jag mig för att ta emot Jesus, säger Tyra.

— Det var som om Gud visste vad jag behövde och gav mig det, så jag bara grät. Som ateist gör man sig själv till Gud och får då bära allting själv, men när jag insåg Guds storhet kände jag mig så liten. Jag hade inte längre hela världen på mina axlar, fortsätter hon.

En månad senare lät Tyra döpa sig. Men de kommande två åren upplevde hon ändå som ”andligt fattiga” då hon inte hade gett hela sitt liv åt Jesus. År 2023 bestämde hon sig för att fasta och söka Gud. I en dröm såg hon en natt ett stort kors på Södermalm i Stockholm. Hon tog sig till den kyrka som hon förstod att drömmen handlade om.

— Där kände jag behovet av att fråga mig själv om jag verkligen var kristen eller om jag bara kallade mig kristen. Man kan vara

Ordets ”hörare” utan att vara dess ”görare”, som det står i Bibeln, påpekar Tyra.

— Så jag började leva ett mer disciplinerat och rikare kristet liv med daglig bibelläsning.

Min relation med Gud blev helt förvandlad. När man lever nära Jesus tappar man sugen på allt annat, fortsätter hon.

— Du och jag kanske är den enda kristna en viss person träffar eller den enda ”Bibel” den ”läser”. Vi representerar Jesus, så varför inte ge människor det genuina livet med honom?

Kyrkan erbjöd en mängd kurser och aktiviteter och Tyra blev hängiven och engagerad. De egna prestationskraven ledde dock till att hon gick in i väggen. Hon tänkte på bibelordet i Romarbrevet 12:2: ”…låt er förvandlas genom förnyelsen av ert sinne så att ni kan pröva vad som är Guds vilja: det som är gott och fullkomligt och behagar honom.” Tyra sa till Gud att hon ville ha just det ordet som ett tecken från honom för att veta hur hon skulle gå vidare. Snart blev hon

En dröm ledde Tyra till en specifik kyrka i Stockholm och senare bekräftade ett bibelord att hon skulle rota sig i Frälsningsarméns kår Home i Sundbyberg.

medbjuden till Frälsningsarméns kår Home i Sundbyberg.

— Och när jag sitter där säger den som leder samlingen att ”idag ska vi prata om Romarbrevet 12.” Då kände jag att jag ska testa Home, fortsätter Tyra entusiastiskt och berättar hur hon började besöka kåren regelbundet.

I november blev hon medlem där och deltar i gudstjänster, undervisning och gemenskap.

Hon är med i lovsångsteamet och leder även lovsången i ungdomsverksamheten ”Home by Night”. Med Guds hjälp har Tyras självkänsla förändrats, liksom synen på verklig vänskap, en sund familj och bilden av faderskapet.

— I Guds familj har jag en plats och är alltid välkommen och jag har verkligen fått vänner som tycker om mig som jag är. Och min pappa i himlen lyssnar alltid och tycker aldrig att jag är konstig eller jobbig för att jag hör av mig för ofta, säger hon.

Till unga tjejer som brottas med sin självbild riktar Tyra några uppmaningar:

— Fråga dig vad Gud säger om dig, läs hans ord och låt honom bli din sanning. Släpp kontrollen och strävan efter perfektion, sträva istället efter att komma närmare Jesus. Han förändrar dina tankar. En god självbild kommer av att du vet vem du är i honom.

Hon nämner några bibelord: Psalm 139:1314: ”Du har skapat mina njurar, du vävde mig i moderlivet. Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad. Underbara är dina verk, min själ vet det så väl.” Lukasevangeliet 12:7: ”Ja, till och med alla hårstrån på ert huvud är räknade… Ni är mer värda än många sparvar.”

För något år sedan bestämde sig Tyra för att förlåta sin far. Sedan dess har de en relation och hon har även fått kontakt med muslimska släktingar på hans sida. Tidigare fick Tyra till sig bibelordet i Apostlagärningarna 11:14: ”Han ska tala till dig, och genom de orden ska du bli frälst, du och hela din familj.” Och i somras fick Tyra veta att hennes faster och man blivit frälsta och i julas även hennes farbror.

— Halleluja! Det har kommit en massa välsignelser på sistone, utbrister Tyra som numera har nästan daglig kontakt med dessa släktingar.

En dag bad hon Gud visa henne vilken bibelskola hon skulle söka till. När hon sedan slog upp Bibeln hamnade hon i 1 Johannesbrevet 1:1 som lyder: ”Det som var från begynnelsen, det vi har hört, det vi med egna ögon har sett, det vi har skådat och rört med våra händer, om detta vittnar vi: Livets Ord.” Då insåg Tyra att det var Livets Ords bibelskola i Uppsala.

— Jag grät och tackade Gud. Det ordet har jag verkligen kunnat stå på och beskyddats av och det är så fantastiskt att få uppleva bönesvar så direkt i en bön, säger hon.

— Jag har lärt mig massor på bibelskolan, känt så mycket frid och gemenskap och fått nya vänner, fortsätter hon.

Till hösten vill Tyra studera vidare, gärna sociologi eller psykologi. Så nu är bönen till Gud att få fortsätta se planen framåt.

fakta t y ra a ndersson

Ålder: 20 år.

Bor: I lägenhet i Solna.

Familj: Föräldrar, en syster, fyra halvsyskon.

Sysselsättning: Går bibelskola. Senast lästa bok: ”Be först” av Chris Hodges.

Hobby/Intressen: Sjunga, skriva poesi, lyssna på lovsång, studera Bibeln.

Favoritbibelord: Psalm 23 samt 1 Petr 2:16: “Ni är fria, men använd inte friheten som täckmantel för det onda utan för att tjäna Gud.”

*Alla bibelställen i artikeln är hämtade från SFB15 (Svenska Folkbibeln)

Mission på hemmaplan

MIN ETTÅRIGA DOTTER SALLY älskar att vara i mataffären. Så fort vi parkerat och jag bär henne till entrén där kundvagnarna står sprattlar hon med benen av iver. Jag sätter henne i kundvagnen och går in i affären och där börjar Sallys favoritaktivitet – att vinka till människor. Genom hela handlingen vinkar hon och ler och det smittar av sig. Människor vinkar och ler tillbaka och några kommer till och med fram och pratar en stund. Människor som jag och Sally aldrig någonsin träffat tidigare och som jag troligtvis aldrig hade pratat med om det inte vore för min dotters vinkande.

”Ett missionellt initiativ är en satsning för att möta människors behov och sträcka sig utåt för att nå nya människor med evangeliet och träna nya lärjungar”. Så in leds ett av Frälsningsarméns nationella mål som handlar om just mission. Ofta när vi hör ordet ”mission” tänker vi ”hela världen”. ”Gör ALLA folk till lärjungar”, säger Jesus i Bibeln. Absolut kan mission handla om andra sidan jordklotet, men det kan lika gärna handla om andra sidan gatan eller andra sidan stan. ”Alla folk” innefattar även dem vi möter i mataffären, på jobbet, i skolan, när vi rastar hunden, är på gymmet eller var vi än är.

”FÖR MIG HAR DETTA

MED MISSION OFTA VARIT NÅGOT SOM

JAG HAFT LÄTTARE

FÖR I TJÄNSTEN, ÄN

SOM ”BARA LINA”.

SOM MIG SJÄLV HAR

DET KÄNTS LÄSKIGT, SVÅRT OCH IBLAND

LITE KONSTLAT.”

Men hur missionerar vi då? Hur ska vi berätta för människor om Jesus? Måste jag vara extrovert och frimodig eller finns det andra sätt? Givetvis finns det massor av olika sätt att missionera på! För mig har det blivit en ögonöppnare att handla mat med Sally. Helt plötsligt har hon hjälpt mig att prata med människor jag aldrig skulle pratat med annars. Än så länge har de samtalen enbart handlat om ”väder och vind”, men det måste ju börja någonstans, eller hur? Ett ynka litet ”hej” kan leda till så mycket mer, med små steg framåt i taget.

För mig har detta med mission ofta varit något som jag haft lättare för i tjänsten, än som ”bara Lina”. Som mig själv har det känts läskigt, svårt och ibland lite konstlat. Men som kårledare och frälsningsofficer har det helt plötsligt blivit mycket lättare. Jag kan använda min roll till fördel för Guds rike. Egentligen tror jag bara det handlar om en inställning, för jag är ju fortfarande jag. Och förmodligen handlar mission om just det – att vara sig själv och möta människor i

de sammanhang jag är. Jag behöver inte ”hitta på” mission. Människor finns överallt och på alla de platser jag är kan Jesus använda mig, med de verktyg jag har. Det är då det inte blir tillgjort och läskigt (eller jo, lite läskigt kanske det kan vara ibland ändå, men på ett bra sätt). Det blir naturligt och äkta. Du kanske inte har en Sally i din kundvagn som vinkar till alla du möter i mataffären, men du har säkerligen andra platser, sammanhang och hjälpmedel för att möta människor. Överallt där vi är kan vi ”göra alla folk till lärjungar”, möta människors behov och nå ut med evangeliet. Ibland kan vi behöva tänka utanför boxen och prova något nytt för att nå just nya människor, men oavsett finns det alltid folk runt omkring oss som behöver få uppleva Guds kärlek och kanske en liten vink i mataffären. g

Lina Ragnar, kårledare, Frälsningsarmén i Eksjö

Elisabeth Grahn gillar utmaningar och trivs i rollen som sekreterare för andlig utveckling inom Frälsningsarmén. Det bästa är att hon får arbeta med något hennes hjärta brinner för, tycker hon.

Min bästa bön: ”Hjälp!”

Hon ber genom rop och djupa suckar och har blivit hörsammad, särskilt under en tuff period i livet. Som ansvarig för andlig utveckling på Frälsningsarmén vill Elisabeth Grahn uppmuntra helgelse och fördjupad Gudsrelation. Nattetid nås hon av desperata mejl om förbön.

TEXT: TERESIA JANSSON FOTO: TERESIA JANSSON OCH PRIVAT

Sedan i september axlar frälsningsofficeren Elisabeth Grahn rollen som sekreterare för andlig utveckling inom Frälsningsarmén i Sverige. Hon ansvarar för bönenätverket Eldsflamman, för bönedagar samt för att stötta och inspirera kårer, ledare och medlemmar i andliga frågor.

— Det är en jättespännande tjänst och jag känner allvar och ansvar för att göra något bra av detta. Det är kul att få utmanas på nya områden och det bästa är att jag får arbeta med något som Gud har lagt ner i mitt hjärta och som jag brinner för, säger Elisabeth.

Hon samarbetar med dem som har samma befattning i Frälsningsarmén internationellt och utvecklar och översätter material inför högtider och andra sammanhang. Hon vill få fler att haka på bönesammankomster och i höstas anordnades en helgelsekonferens i Umeå.

— Efter frälsningen börjar en resa mot lärjungaskap och stabilitet i tron genom bön, egen bibelläsning och andakt. Vi behöver komma tillbaka till helgelsens betydelse. Det är viktigt med en ständig fördjupning av gudsrelationen, understryker Elisabeth. Hon har alltid trott på bönens kraft men menar att det också handlar om hur man tar emot bönesvaren och hur man ser på livet,

eftersom Gud har omsorg även i det lilla. Elisabeth påpekar att bön lätt kan bli en prestation när den i själva verket är ett samtal och relationsbygge där det inte är de många orden som räknas. Hon nämner sin favoritbön som är ”Hjälp!” med en djup suck efter. — Den har jag använt ofta, ibland är det ropet allt man får ur sig, säger Elisabeth och skrattar.

”VI BEHÖVER KOMMA

TILLBAKA TILL HELGELSENS BETYDELSE. DET

ÄR VIKTIGT MED EN STÄNDIG FÖRDJUPNING

— Men jag gillar också bönen ”Låt ditt rike komma, låt din vilja ske”, eftersom jag kan vila i att Gud har kontroll. Om hans vilja sker blir det bäst för oss också, tillägger hon. Lovsång och tillbedjan har alltid varit

viktiga för Elisabeth. Hon har sjungit mycket i kristna sammanhang och spelat in två skivor. Under pandemin skrev hon på temat ”Välkommen hem” lovsången ”Fader förlåt mig” om den förlorade sonen. Gudstron fick hon som liten via familjens engagemang i Bankeryds missionskyrka som hade en blomstrande barn- och ungdomsverksamhet.

— Men man tar ju ett eget beslut och när jag var 14 år svarade jag ”ja” på frågan om frälsning, när den ställdes under en kvällsandakt på ett läger, minns Elisabeth.

Under den trygga uppväxten på en bondgård utanför Jönköping var hon och de två äldre systrarna omgivna av skog, potatisodlingar och djur. Då fanns det möjlighet att på en gård ta emot ”sommarbarn” som behövde komma ut på landet. För Elisabeth blev det ett slags feriearbete men också hennes första kontakt med Frälsningsarmén.

— Jag minns att en äldre dam från Frälsningsarmén lämnade av de små stockholmarna vid tågstationen. Det var ett tufft dygnet runt-arbete men jag har alltid brunnit för barnen, att undervisa dem i Bibeln på söndagsskolan till exempel. Och jag hade en längtan efter att arbeta i kyrkan, säger Elisabeth.

Hon utbildade sig till just barnskötare och

”DÄR ANORDNADES GUDSTJÄNSTER OCH BÖNESAMLINGAR, MAN

SAMARBETADE MED FRITIDSGÅRDAR OCH SKAPADE KONTAKT MED INVÅNARNA.”

fick uppdraget att starta en förskola i kyrkans lokaler. Som 20-åring gick hon bibellinjen vid Korteboskolan och bland de 45 eleverna fanns Johan från Skillingaryd. Tycke uppstod och så småningom växlade paret ringar och sade sitt ”ja”.

— Det blir ju en djup gemenskap när det handlar om livet och tron, dessutom hamnade vi i samma städgrupp, säger Elisabeth och skrattar åt minnet.

De ville båda tjäna Gud men att som pastorsfru stå i skuggan av maken intresserade inte Elisabeth eftersom hon själv ville kavla upp ärmarna och jobba. Johan, som tillhörde

Elisabeth och Johan träffades under bibelåret på Korteboskolan i Jönköping.

och musik har alltid haft en viktig plats i

Frälsningsarmén, påpekade då att som frälsningsofficer arbetar makar tillsammans. Det gjorde Elisabeth öppen för officerskapet.

Johan, och senare Elisabeth, kom med i ett pionjärteam i stockholmsförorten Vårby Gård där Frälsningsarmén fortfarande driver verksamhet i en av de tidigare lokalerna. Där anordnades gudstjänster och bönesamlingar, man samarbetade med fritidsgårdar och skapade kontakt med invånarna.

— Det var en viktig tid för oss, då vi fick komma ut i verkligheten och arbeta. Jag gillade närheten till folket bland hyreshusen där många passerade förbi. Frälsningsarméns kärna är ju att möta människor, berätta om Jesus och vara kyrka mitt i området, säger Elisabeth som snart invigdes till frälsningssoldat.

Hon minns när de anordnade en julvandring med olika stationer och vänner utklädda till bibliska personer. Alla inbjudna skolklasser kom förutom en. Efteråt blev det mycket prat om evenemanget.

— Och barnen undrade vad som hände

Passionsspel på Frälsningsarméns Officersskola i Ågesta, Stockholm.

med Jesus sedan, så när vi gjorde ett påskdrama på våren kom även den sista klassen. Det var kul, säger Elisabeth.

Hon och Johan kom att läsa en fyrårig pastors- och missionärsutbildning och kompletterade senare med ett år på Frälsningsarméns Officersskola, där de båda började arbeta, Elisabeth som sekreterare, ekonomiansvarig och lärare inom själavård, kommunikation och personlig andlig utveckling. Hon var även föreståndare för distansbibelskolan, såg till att Folkhögskolan fick en kaplan på deltid och höll på så sätt i lunchandakter och gudstjänster. Stationeringen på Ågesta är makarnas hitintills längsta.

— Så vår äldsta dotter gick i samma skola i nio år, det är ju lite ovanligt för officersbarn, säger Elisabeth med ett leende.

Makarna har haft ledarroller på kårerna i Norrtälje och Alingsås och när de installerade sig för att arbeta i Norrköping, där de bor än idag, slog coronapandemin till. Efter några månader där fick de stänga ner kåren.

— Vi fick lite panik först eftersom själva kärnan i verksamheten – gemenskap och träffar – togs bort. Men vi tänkte att det är bra för människor att ha rutiner så vi började sända

Sång

Elisabeths liv.

gudstjänsterna via Facebook, till en början hemifrån vår källare, säger Elisabeth. Därefter följde ”kyrkkaffe” via Zoom. Kårledarna ringde även runt till äldre medlemmar, anordnade picknick utomhus och erbjöd hemkörning av matkassar.

— Visst var det en lite konstig start, vi var ju nya och kände inte medlemmarna. Men man fick vara uppfinningsrik. Jag tror att vi lärde oss mycket av detta, konstaterar Elisabeth.

— Det var en orolig tid och det dröjde innan de mest räddhågsna kom tillbaka till kåren. Folk åldrades så snabbt – man såg vad bristen på gemenskap gör, tillägger hon.

I sin nuvarande tjänst tar hon även emot böneämnen via Frälsningsarméns hemsida som Programkontoret på Högkvarteret sedan ber för. I snitt nås hon av fem till tio mejl per dag. De kan handla om hälsa, ekonomi, relationer och beroenden. Ibland kommer rapporter om bönesvar.

— Det är ju jätteroligt. De som skriver har en ärlig längtan efter att Gud ska gripa in och många av dem har nog en tro. En del är frustrerade och vet inte vart de ska ta vägen. Många mejl kommer nattetid, säger Elisabeth.

Hon sänder ibland i väg desperata böner när människor omkring henne kämpar med sjukdom eller annat i livet. Under en period efter första dotterns födelse fick hon täta missfall.

— Då bad vi mycket för situationen så när vår andra dotter kom till världen var det ett stort bönesvar, säger Elisabeth.

I början av året fyllde hon 50 år, och för att fira detta är en familjeresa till hemlig ort planerad. Hon försöker leva i nuet men konstaterar när hon funderar över framtiden att det ser lite dystert ut i världen. Då gäller det att fästa blicken på Jesus.

— När världen gungar blir nog människor mer öppna i sökandet av något större att luta sig emot. Då är det en utmaning och möjlighet för oss att vara där och erbjuda någonting, säger Elisabeth och tillägger: — Gud är alltid större än allt vi kämpar med och vi får förtrösta på honom. Han har slutet i sin hand även om vägen dit är snårig. g

Ålder: 50 år.

Bor: I ett litet hus på Vikbolandet utanför Norrköping.

Familj: Gift med Johan, döttrarna Rebecka, 21, Elvira, 16 och Alice, 12 år. Kårtillhörighet: Norrköping.

Fem egenskaper: Glad, flitig, omtänksam, envis och rastlös.

Sysselsättning: Territoriell sekreterare för andlig utveckling.

Intressen: Sjunga, kreativa sysslor, gå på loppmarknader.

Läste senast/läser nu: ”Orädd tro” av Broder Andrew (Open doors).

Favoritbibelord: Ps 91:1 ”Den som sitter under den högstes beskydd och vilar under den Allsmäktiges skugga, han säger: I Herren har jag min tillflykt och min borg, min Gud på vilken jag förtröstar.”

Motto: ”Forgiven people forgive” (Förlåtna människor förlåter).

Skrattar åt: Mina egna misstag.

Elisabeth framför sin pärla till husvagn.

Familjen samlad vid dottern Rebeckas konfirmation.

Makarna Grahn som ungdomsinstruktörer i Norrköping på 90-talet.

KAN MAN VARA GLAD och tala om krismedvetenhet? Ja! Under Frälsningsarméns officersdagar på Sigtunahöjden i mars pekade flera av talarna, bland andra Frälsningsarméns ledare Bo Jeppson, på att samfundet på allvar måste våga släppa taget om det som inte längre bär frukt och möta omvärlden där den befinner sig. Parallellt med matnyttiga föredrag och goda samtal, präglades dagarna av jublande lovsång, bön och inspiration för vägar framåt. Nu kör vi!

Frälsningsarméns världsledare, general Lyndon Buckingham

Från trädgården till den tomma graven

TEXT:

LYNDON BUCKINGHAM FOTO: UNSPLASH/JORGE ROMAN

Från Getsemane till den tomma graven representerar påsken det viktigaste ögonblicket i mänsklighetens historia – fullbordan av Guds frälsningsplan genom Jesu Kristi död och uppståndelse. När vi tänker på denna heliga tid, bevittnar vi hur Guds kärlek besegrar själva döden och ger mänskligheten den största gåvan som går att tänka sig: evig frälsning genom vår uppståndne Herre.

”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv” (Joh 3:16). Denna välkända vers får en förnyad betydelse när vi följer påskveckans händelser och inser djupet av den största kärleken, den stora uppoffringen som Gud visade. Vägen till påsken börjar i förräderiets skugga. I Getsemane visade Jesus fullkomlig underkastelse inför Faderns vilja, även när hans själ var ”djupt bedrövad, ända till döden” (Mark 14:34). Trots att Kristus visste om det lidande som väntade, återspeglar hans bön en orubblig lydnad: ”Inte som jag vill, utan som du vill” (Mark 14:36). Detta ögonblick av fullständig överlåtelse lär oss att sann tro innebär att lita på Guds plan även i våra mörkaste stunder.

De efterföljande händelserna – skenrättegången, de grymma slagen och vägen till Golgata – avslöjar syndens djup och kärlekens höjder. Som Jesaja profeterade århundraden tidigare: ”Men han blev genomborrad

för våra överträdelser, slagen för våra missgärningar. Straffet blev lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade” (Jes 53:5). Varje piskslag, varje törne och varje spik vittnar om priset för vår återlösning.

”VARJE PISKSLAG, VARJE TÖRNE OCH

VARJE SPIK VITTNAR

OM PRISET FÖR VÅR

ÅTERLÖSNING.”

Vid Golgata ser vi både syndens fasor och nådens under. Korset står som den yttersta symbolen för självuppoffrande kärlek, där Guds syndfria Son bar hela mänsklighetens överträdelser. ”Gud gjorde honom som inte visste av synd, till synd i vårt ställe, för att vi i honom skulle bli rättfärdiga inför Gud” (2 Kor 5:21). När Jesus förkunnade ”Det är fullbordat” (Joh 19:30), uppfyllde han varje profetia, tillfredsställde den gudomliga rättvisan och överbryggade klyftan mellan Gud och människa.

Men korset är inte slutet på berättelsen.

Om Kristi död vore det sista kapitlet, skulle vår tro vara förgäves. Som Paulus skriver: ”Men om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och er tro meningslös” (1 Kor 15:14). Uppståndelsen förändrar allt. När Maria från Magdala och de andra kvinnorna närmade sig graven tidigt på söndagsmorgonen, upptäckte de historiens största mirakel – stenen var bortrullad och döden besegrad.

Ängelns förkunnelse ekar genom århundradena: ”Han är inte här, han har uppstått, så som han har sagt” (Matt 28:6). Dessa ord förändrade mänsklighetens historia och fortsätter att förvandla liv idag. Uppståndelsen bekräftar varje anspråk som Jesus gjorde om sin identitet och sitt uppdrag. Den visar att han verkligen är Guds Son, med makt över själva döden. Som det står i Romarbrevet 1:4: ”Genom sin uppståndelse från de döda har han blivit bevisad vara Guds Son i kraft.”

Konsekvenserna av uppståndelsen är djupgående och personliga. Eftersom Kristus lever, ska också vi leva. Hans seger blir vår seger, hans liv vårt liv. ”Men nu har Kristus uppstått från de döda, som förstlingen av de insomnade” (1 Kor 15:20). Uppståndelsen garanterar att döden har förlorat sin udd och graven sin seger. Vi tjänar en levande Frälsare som lovar: ”Eftersom jag lever, ska också ni leva” (Joh 14:19).

Påskmorgonen förkunnar en ny skapelse.

Den kraft som uppväckte Jesus från de döda är densamma som förvandlar troendes liv idag. Som Paulus förklarar: ”Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse. Det gamla är förbi, något nytt har kommit” (2 Kor 5:17). Uppståndelsen är inte bara en historisk händelse att minnas – den är en pågående verklighet som erbjuder hopp, mening och nytt liv för alla som tror.

Denna påskens seger sträcker sig bortom personlig frälsning till att omfatta hela skapelsens återupprättelse. Kristi uppståndelse inleder förnyelsen av allt, när Gud börjar göra allting nytt. Den tomma graven proklamerar att synd, död och satan är besegrade fiender. Även om vi fortfarande kämpar mot ondskan i denna tidsålder, är segern redan vunnen. Som Paulus triumferande proklamerar: ”Men

Gud vare tack, som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus” (1 Kor 15:57).

Uppståndelsen utrustar också troende för tjänst. Samma Ande som uppväckte Kristus från de döda bor i oss och gör det möjligt för oss att leva segrande och tjäna effektivt. Som Paulus bad: ”Må ni förstå hur oerhört stor hans kraft är i oss som tror, samma väldiga kraft som han lät verka i Kristus när han uppväckte honom från de döda” (Ef 1:19-20).

Den levande Kristus ger oss uppdraget att dela de goda nyheterna med en värld som desperat behöver hopp. Kvinnorna vid graven fick det första evangeliska uppdraget: ”Skynda er att säga till hans lärjungar: ‘Han har uppstått från de döda’” (Matt 28:7). Detta uppdrag sträcker sig till alla troende idag. Vi är vittnen till hans uppståndelse, kallade att sprida påskens budskap till världens alla hörn.

”PÅSKENS SKÖNHET

LIGGER INTE BARA I

DE HISTORISKA

HÄNDELSERNA VI

MINNS, UTAN I DERAS FORTGÅENDE KRAFT

ATT FÖRVANDLA

LIV IDAG.”

Låt oss denna påsk glädjas i vår uppståndne Herre, som har besegrat döden och säkrat vår eviga frälsning. Låt oss omfamna kraften i hans uppståndelse i våra dagliga liv och låta hans seger förvandla våra nederlag till triumfer. När vi firar den tomma graven, må vi då stämma in i de fornkristna orden: ”Kristus är uppstånden! Ja, han är verkligen uppstånden!” Påskens skönhet ligger inte bara i de historiska händelserna vi minns, utan i deras fortgående kraft att förvandla liv idag. Eftersom han lever kan vi möta morgondagen med tillförsikt och veta att inget kan skilja oss från hans kärlek. Som Paulus förkunnar: ”Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss” (Rom 8:37).

Må denna påsk fylla våra hjärtan med förnyad glädje i vår uppståndne Frälsare, djupare tacksamhet för hans offer och en ny vilja att tjäna honom. Graven är tom, döden är besegrad och Kristus regerar i härlighet. Detta är påskens ära – inte bara ett förflutet faktum, utan en närvarande verklighet som erbjuder hopp, mening och evigt liv till alla som tror på den uppståndne Herren.

”Må fridens Gud, som genom Jesu blod –det eviga förbundets blod – har uppväckt vår Herre Jesus, den store herden för fåren, göra er skickliga i allt gott så att ni gör hans vilja. Må han verka i oss det som behagar honom, genom Jesus Kristus. Hans är härligheten i evigheternas evigheter. Amen” (Heb 13:20-21). g

I Gävle har Alphakurser pågått i sju år. Många är de nyfikna som kommit för att veta med om kristen tro.

Våga starta Alpha!

Minst 40 Alpha-kurser varje år fram till år 2027 - det är ett av Frälsningsarméns nya nationella mål. Kurserna, som är ett kraftfullt redskap för att upptäcka den kristna tron, finns i 170 länder världen över och på ett tiotal kårer i Sverige. Och nu ska de bli fler.

TEXT: CARINA TYSKBO FOTO: FRÄLSNINGSARMÉN, JONAS NIMMERSJÖ

Helen Bergh, kårledare och Sara Hartung, rekrytsergeant från Frälsningsarmén i Gävle, har efter sju år med Alpha-kurser samlat många viktiga erfarenheter från kåren.

Hur går ni till väga för att få människor till Alpha?

SARA: Vi har bjudit in dem vi har mött på gudstjänster, både personligen och via telefon. På senare år har fler kommit via hjälpsökande, eftersom det ökar. För oss handlar det om att våga fråga människor. Om man är osäker kan man be för personen och när man känner att Gud leder en, bjuder man in. HELEN: Det gäller att inte ge upp. Ibland tar det lång tid – vi har haft deltagare som har kommit med först efter flera år av inbjudningar. Under utdelningen av julgåvan 2024 provade vi något nytt: alla hjälpsökande delades in i grupper om 6-8 personer. En grupp i timmen bjöds in till en kort julandakt och därefter mingel och fika med oss medan utdelningen pågick. På så sätt hann vi verkligen tala med alla, dela julens budskap och bjuda in till Alpha.

Vad tycker ni är det största hindret för att bjuda in någon?

SARA: Många känner en osäkerhet kring att bjuda in till något så personligt som tro. Men det är ju inte farligt att få ett nej, då har man åtminstone frågat. Det bästa är att vara öppen och säga vad man gör. ”Jag har gått Alp-

ha, kom och häng med!” Då blir det lättare för andra att känna att de också kan delta.

HELEN: Vi måste skapa en trygg miljö där deltagarna kan dela sina tankar utan att det sprids utanför gruppen. Det är viktigt för oss att allt som sägs stannar där.

Hur har ni sett på deltagarantalet ?

SARA: Det varierar. Ibland har vi haft grupper på bara två personer, men det har faktiskt blivit väldigt bra ändå. Det handlar om att våga köra vidare, även om gruppen är liten. Vill bara en komma, be den ta med en kompis. Jag har hunnit vara mentor för många och brukar ringa och fråga varför någon inte dök upp. Ibland får jag höra att det är bäst att man kommer, för annars ringer Sara, ha ha!

HELEN: En gång kom det ingen, då bad vi i stället. Man får också räkna med att någon hoppar av längs vägen. En mindre grupp kan vara väldigt värdefull om den är bra, så ställ inte in. Samtalen blir förstås annorlunda om det är åtta personer eller två. Blir det helt tomt kan man kanske bjuda in till annat på kåren i stället.

Hur ser åldersfördelningen ut?

SARA: De flesta är nog mellan 40 och 60 år. Någon har varit 30 och vår yngsta deltagare var 19 år, och det gick bra. Det var en person som gillade att prata med äldre, vilket gav ett intressant perspektiv. Vi funderar på att starta en tonårs-Alpha för att nå den gruppen mer.

HELEN: Ja, idag söker både äldre och yngre efter ett sammanhang, funderar över livet och vill ha svar, men har kanske inte hittat rätt plats ännu.

Hur hanterar man att människor är olika öppna för att prata?

SARA: Samtalen efter filmen kan vara väldigt personliga eller mer allmänna. Ibland

”Ställ inte in, även om ni blir få”. Sara Hartung och Helen Bergh på Frälsningsarmén i Gävle delar sina bästa råd efter sju år med Alpha. foto: carina tyskbo

fakta

• En introduktionskurs i kristen tro,

•Startade i London under tidigt 1980-tal. Till Sverige kom Alpha 1996.

•Alphakursen är uppbyggd av en serie föredrag kring de grundläggande delarna av den kristna tron. Oftast inleds kursen med en gemensam måltid följt av ett föredrag, som kan visas som film. Efteråt diskuterar man och ställer frågor i mindre grupper. Ämnena kan vara exempelvis: Vem är Jesus? Hur leder Gud oss? Hur ska jag kunna tro?

•Alpha handlar inte bara om lyssnade och lärande utan även om gemenskap och ett enkelt men viktigt delande av livet. Alla frågor är tillåtna, och samtalen är en chans att uttrycka både sitt tvivel och sin tro.

•Kurserna kan av praktiska eller andra skäl hållas online.

•Alpha finns i dag i cirka 170 länder över hela världen och i alla större kristna samfund.

•Sedan start har minst 30 miljoner människor gått en Alpha-kurs och materialet är översatt till 120 språk. I Sverige har omkring 150 000 personer gått kursen.

•Frälsningsarmén i Sverige håller Alpha-kurser på ett tiotal kårer i landet. Läs mer på https://www.fralsningsarmen.se/kristen-tro/alpha/ Källa: wikipedia, alphasverige.se, frälsningsarmén.se

Alpha

Många väljer att se det inledande föredraget som film, något som ingår i materialet. Efteråt samtalar gruppen kring filmens tema.

”NÅGON KAN HA BLIVIT SÅRAD INOM ELLER

UTANFÖR KYRKAN OCH FASTNAR I DET, DÅ FÅR VI

VARSAMT LEDA ÖVER TILL ANNAT OCH ERBJUDA

SJÄLAVÅRDANDE SAMTAL UTANFÖR ALPHAS RAM.”

pratar vi om livet i stort, men leder in på det kristna när det känns rätt. Somliga kan ibland bli fast i en fråga men då får vi skapa en ”cliffhanger” och säga att det kommer i en senare kurs. Någon kan ha blivit sårad inom eller utanför kyrkan och fastnar i det, då får vi varsamt leda över till annat och erbjuda själavårdande samtal utanför Alphas ram.

HELEN: Det är viktigt att alla känner sig hörda och sedda av varandra oavsett frågeställning. Då bildas ett tryggt nätverk kring personen.

Vad händer efter Alpha?

SARA: Vi försöker tänka på det redan från början. Vissa behöver gå kursen flera gånger för att bearbeta saker eller få nya perspektiv. Många går vidare till vår Lärjungaskola för att fortsätta växa i sin tro. Vi erbjuder även Al Massira, som är anpassad för personer med kulturell bakgrund i Mellanöstern. I och med att de tre kurserna ligger på samma kväll, äter alla tillsammans innan de går in i sina respektive grupper. Det är väldigt bra eftersom man lär känna de andra, steget vidare blir inte så stort.

HELEN: Vi stressar inte utan tillåter folk att gå i sin egen takt. En del återkommer senare hit för att dela med sig av sina erfarenheter. Andra hittar ett hem i en annan kyrka eller kommer från ett annat samfund och återvänder dit. Det är också okej.

Vad vill ni säga till dem som funderar på att starta Alpha?

SARA: Våga ta steget! Du behöver inte vara expert. Alla kan vara med och leda och det är okej att vara nervös i början. Man lär sig snabbt och får stöd från andra. Våra ledare har vuxit i antal, men alla blir inte ledare som står framför människor och talar utan kan leda på annat sätt. Du kan alltid gå bredvid den som är ny.

HELEN: Gör inte det praktiska till ett stort hinder. Vi har övergått från mer ambitiöst lagad mat till färdig soppa som vi värmer, med smörgås till. Det kräver två ledare som kommer innan och förbereder. Det handlar inte om att laga storslagna måltider eller ha stora grupper – det viktigaste är att skapa en plats där folk känner sig välkomna att prata om sina tankar och sin tro. g

Vad fungerar och varför?

Församlingen involverad: Hela kåren måste vara med för att skapa intresse och ge deltagarna en trygg plats att komma till. Oavsett hur långt man har gått på den kristna vägen är ingen bättre än någon annan.

Skapa en trygg miljö: De små samtalsgrupperna är en nyckel. Här kan deltagarna dela sina tankar utan att känna sig utpekade eller dömda.

Tillit till processen: Det är viktigt att förlita sig på att Gud verkar i människors hjärtan genom processen, i en kultur där vi inte är rädda för att ställa frågor och fundera tillsammans.

Rimliga förväntningar: Om deltagarna förväntar sig att få alla svar på sina frågor kan de bli besvikna om kursen inte lever upp till det. Det är viktigt att tydligt förmedla att Alpha är en resa, inte en quick-fix-lösning.

Samtalsgruppernas utformning: tänk på dynamiken i grupperna. En fallgrop kan vara att någon redan övertygad kristen försöker dominera samtalet. Det är inte syftet med Alpha. Allas funderingar är lika viktiga.

Medvetet mys. I januari var det premiär för Ungdoms-Alpha i Nässjö med nya fräscha filmer från England att tala kring.

HÄR FÅR UNGDOMAR TALA OM TRO

Nässjö nysatsar på Alpha

Frälsningsarmén i Nässjö står i startgroparna för en rejäl Alpha-satsning under 2025.

Kårledare Maria Olausson är entusiastisk när hon delar framtidsplanerna. I tidigare tjänster och praktik på andra kårer har hon samlat mycket erfarenhet om hur man kan arbeta med Alpha. Målet är att hela kåren ska gå kursen, inte bara de nyfikna och nya. Genom att församlingsmedlemmarna deltar blir det lättare att bjuda in vänner, kollegor och grannar.

— Alpha är en plats där människor kan ställa frågor och vara en del av en gemensam utforskande process. Det handlar inte om att vi som kyrka ger alla svar, utan om att fundera tillsammans. Alla ska känna sig delaktiga, oavsett tidigare tro, säger Maria.

Hon menar att det är viktigt att människor kan prata om livets stora frågor utan att känna sig dömda för att eventuellt ha fel. Alpha handlar inte heller om att predika, utan om att ge utrymme för tankar och diskussioner.

— London-resan som några av oss på kåren gjorde nyligen, lärde oss så mycket om

Alpha! Bland annat att låta människor vara i processen, skapa ett rum där folk kan säga: ”Kan jag få tänka detta högt?” och gemensamt utforska tron, säger Maria.

Hon uppmanar till att bjuda in, även om det känns nervöst. Det man förlorar på att inte våga är mycket större än risken för att det ska gå fel.

— Det handlar om att erbjuda ett rum för samtal och nyfikenhet. Ytterst tror och hoppas vi att Alpha ska leda till att fler lär känna Jesus och hittar in i en gemenskap i kyrkan – och att människor får fördjupa sin tro, säger hon.

Frälsningsarmén i Nässjö vill under året driva Alpha både för vuxna och ungdomar. Maria ser stora möjligheter att engagera unga människor i kåren och tror starkt på de nyproducerade ungdomsfilmerna.

— Filmerna är så fräscha och bra, gjorda av unga för unga, och ämnena är så relevanta! Vi ser verkligen fram emot att starta en ungdoms-Alpha och vilka samtal det ska väcka, säger Maria. g

Marias tips

Kårledare

Maria Olausson

TACK ALLA FÖRETAG SOM BIDROG I JUL!

Vi gläds över era gåvor till vår julinsamling. Genom er generositet kunde ensamstående föräldrar få hjälp med julmat på bordet och klappar under granen.

Ert stöd stärker vårt sociala arbete, så vi kan nå ut till fler människor, året om. Ett varmt tack för att ni är med och gör konkret skillnad!

Vanessa:

Ett andra hem fyllt av glädje

BERÄTTAT FÖR: KIKI BROMS FOTO: KAYLA LJUNGBLAHD

Frälsningsarmén har alltid varit en stor del av mitt liv. Det är inte bara en plats för mig – det är ett andra hem där jag har hittat trygghet, gemenskap och mening. När jag ser tillbaka finns det så många fina minnen, men några av dem betyder lite extra.

Jag minns när jag fick leda min första gudstjänst. Jag var så nervös att jag nästan inte vågade, men församlingen stöttade mig hela vägen. Ingen dömde mig, alla visste att det var min första gång och att jag var spänd. Det stödet betydde så mycket för mig och har fått mig att våga saker jag varit nervös för i andra sammanhang också.

Fredagskvällarna på kåren tillhör också mina

favoritminnen. Vi samlades, lekte och hade roligt tillsammans – mörkerkurragömma var min absoluta höjdpunkt. Det här var en tid när jag fick släppa allt annat och bara vara mig själv. Jag uppskattade att få skratta och känna glädje. Under en period i skolan kände jag mig väldigt ensam. Då blev onsdagsträffarna på kåren min räddning. Det betydde så mycket att komma dit och känna att jag var sedd och att det fanns vuxna som verkligen brydde sig om hur jag mådde. Nu när jag är hjälpledare får jag chansen att ge tillbaka. Jag ser mig själv i barnen som kommer hit och vill att de ska känna samma värme och gemenskap som jag har fått. g

Kåren växer mitt bland bomberna

Trots de dagliga bombningarna växer Frälsningsarmén i krigsdrabbade Charkiv. Officerarna vägrar lämna sitt folk och gudstjänstlokalerna fylls två gånger varje söndag.

João Paulo Ramos, chefsekreterare i Östeuropaterritoriet berättar om elavbrott, mat- och bostadsbrist och om officeren som räddades från att rycka in i strid.

TEXT: JONAS NIMMERSJÖ FOTO: FRÄLSNINGSARMÉN

Itre år har Ukrainas befolkning levt under ständig terror - i synnerhet de som bor vid eller nära fronten. Människors dagliga liv präglas av elransoneringar, inkallelser till fronten och ryska attacker med bomber och drönare. En vardag fylld av stora utmaningar. — Tillgång till el är ett ständigt problem. Många familjer lever med strömavbrott på upp till 12-13 timmar om dagen. Så kallade blackouts har blivit en del av livet, och när värmesystem eller kylskåp slås ut i det kalla vädret försvåras vardagen ytterligare, säger João Paulo Ramos, som är chefssekreterare för Frälsningsarméns Östeuropaterritorium och stationerad vid territoriets högkvarter i Moldavien. Den Ukrainska regeringen bestämmer vem som ska få tillgång till värme. Och även om man har el kan kylskåp och frysar sluta fungera på grund av kylan.

— Det är frustrerande. För folket på gatan som saknar det mesta är det ännu svårare. Samtidigt pågår ett intensivt arbete för att hjälpa samhällena med basala behov som mat och hyror. Men också med tillgång till batteri-backup för att kunna hålla datorer igång och sköta sina jobb, säger João Paulo Ramos. En av de mest akuta frågorna för Fräls-

ningsarmén i Ukraina handlar om bostäder för officerare och deras familjer. Många lever under svåra förhållanden.

— Ett officerspar med två barn delar just nu ett enda rum. Det är svårt att hitta något bättre eftersom fastighetsägare ofta vill ha svart betalning för att hyra ut, säger João Paulo.

Han beskriver frustrationen i att så gärna vilja hjälpa men att systemet nästan gör det omöjligt. Dessutom undviker Frälsningsarméns Internationella högkvarter att satsa pengar på att köpa fast egendom i Ukraina, av rädsla för att förlora det man investerat i kriget och dess ovissa utgång.

Förutom bostadsfrågan står kårledare inför risken att inkallas till militärtjänst.

— Vi hade en kadett som stoppades av polisen och fick besked om att han måste gå ut i krig. Efter att ha betalat en advokatavgift på 400 euro lyckades vi få honom tillfälligt fri, men risken finns alltid att han kallas in igen. Det skapar stor osäkerhet för familjerna och försvårar arbetet för kåren, förklarar João Paulo.

Mitt i krigets kaos finns ändå tecken på hopp och framgång. Kåren i Charkiv växer

”DE SER OCH UPPLEVER

SAKER VARJE DAG SOM DE INTE HAR TID ATT BEARBETA. POSTTRAUMATISKT STRESSYNDROM ÄR ETT REELLT HOT FÖR

MÅNGA OCH VI MÅSTE

SKAPA MÖJLIGHETER

FÖR DEM ATT FÅ

PROFESSIONELL HJÄLP.”

trots de svåra förhållandena nära frontlinjen. För att alla ska få plats firas gudstjänst två gånger varje söndag. På senare tid har kåren välsignats med flera nya medlemmar, vilket João Paulo beskriver som en ljuspunkt i en annars mörk vardag. Och fastän bomberna ständigt faller över staden är officerarna fast beslutna att stanna.

Två gudstjänster varje söndag. Trots krigets kaos växer kåren i ukrainska Charkiv och officerarna är fast beslutna att stanna för att betjäna sina medlemmar.

— Vi har sagt till våra officerare att det är för farligt att stanna där, men de vägrar lämna sitt folk. De säger: ”Vi står med våra samhällen och hjälper till så mycket vi kan, vare sig det handlar om att lyssna, dela ut mat eller betala någons elräkning”.

João Paulo Ramos lyfter också fram behovet av psykologiskt stöd för officerare som arbetar under extrema förhållanden.

— De ser och upplever saker varje dag

fakta frälsningsarméns östeuropaterritorium

Ingående länder: Georgien, Moldavien, Rumänien och Ukraina Högkvarter: Moldavien

som de inte har tid att bearbeta. Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) är ett reellt hot för många och vi måste skapa möjligheter för dem att få professionell hjälp, säger han.

Han ser med tacksamhet på det internationella stöd som kommer in.

— Varje bidrag, stort som smått, gör skillnad. Det hjälper oss att stödja människor som lever i en verklighet som är svår att föreställa sig, avslutar João Paulo Ramos. g

Kårer: 37 stycken

Utposter: 2 stycken

Gustaf Tigerlantz är 43 år, har två barn, bor i Stockholm och arbetar som biträdande föreståndare på Midsommarkransens akutboende.

Per-Johan Fernström är 53 år, har fru och två barn, bor på Solna utanför Stockholm och arbetar som biträdande divisionsledare för Sociala divisionen

Att tro fast man sett det värsta

Per-Johan och Gustaf har båda yrken där de fått se svår social utsatthet. Hur påverkas tron när man möter så många tunga livsöden? Att sova på saken, inse sin begränsning och att lägga allt i Guds händer, är några av nycklarna för överlevnad, menar de.

TEXT OCH FOTO: CARINA TYSKBO

Hur kom du till tro?

PER-JOHAN: Som ung var jag med i en aktiv svenskkyrklig församling i Västerås, med körer, läger och Afrikaarbete. Många från den tiden blev präster, poliser och socialarbetare. Men jag gled ifrån kyrkan, jobbade, drev eget företag, tjänade mycket pengar och festade. Senare som socialtjänstchef på Gotland, såg jag saker som fick mig att tappa hoppet om människan. Men tack vare bland annat Kjell och Anki på Visby-kåren kom tron långsamt tillbaka.

GUSTAF: Jag är uppvuxen i en pingstfamilj i Frövi och ett tryggt församlingsliv. Men som ung kände jag ofta att jag inte passade in, lite som det svarta fåret. Dessutom stressades jag av att jag kunde dö ung. Jag reste mycket, festade, kom bort från tron. Men ljuset jag bar inom mig fick ingen tillfredsställelse av det livet eller av materiella saker. Så jag kom tillbaka till tron.

Hur kom du in på socialt arbete?

PER-JOHAN: Genom Kyrkans Ungdom kom det naturligt, vi samlade pengar till att gräva brunnar i Afrika och bedrev utåtriktat arbete i vår stadsdel. Först funderade jag på försvarsmakten men började jobba inom kri-

minalvården och psykiatrin och läste till socionom. Genom praktiken bland ungdomsvårdskillar fick jag mer systematiskt se hur allt hänger ihop, att det går att behandla långt fler än man tror.

GUSTAF: Jag har alltid varit intresserad av människor och deras historia, och började tidigt jobba ideellt med barn och unga via innebandy. Varje lördag bokade vi en stor gympasal, bjöd in många, spelade, läste bibelord och tog upp böneämnen. Jag jobbade på fritidsgård och klubb och senare i säkerhetskontrollen på Arlanda, på säkerhetsföretag och på Stockholms mobila ordningsvakter. Där tjänstgjorde jag över hela stan och tillsammans med socialtjänst och polis.

Finns det fallgropar när man ser mycket svårt i jobbet?

PER-JOHAN: Ja, många nya socionomer är inte själsligt rustade och bränner ut sig. Man måste lära sig hantera det svåra, hitta ett sätt att mentalt överleva och tro på mer än sig själv. När ”containern” blir full måste ångesten tappas ur. För mig är tron överlevnad. Jag får förmedla hopp och befrielse.

GUSTAF: Att jobba inom ordningsmakten gav mig utlopp för min egen energi –

jag kunde gå in i det värsta stöket på stora matcher och bli helt lugn. Men sedan kom oron tillbaka. Jag blev trött och sliten av att varje vecka höra om misshandel och våldtäkter i mötena med polisen. Nu kan jag vila i min tro, välja mina tankar mer och lägga det svåra på Jesus.

PER-JOHAN: Det här korset är från en pilgrimsvandring i Assisi i Italien. Det var året efter konfirmationen, jag var 14-15 år. Det är en fin symbol från den tiden i mitt religiösa liv.

Gustaf frågar Per-Johan:

Hur hanterar du tvivel och svåra frågor?

GUSTAF: Jag har utvecklat min metod där jag ber, reflekterar och sover på saken. Inom ett dygn brukar svaret komma. När man ska fatta livsavgörande beslut måste man vara grundad. Rent praktiskt lägger jag mig i ett mörkt rum och lyssnar på lurar med naturljud.

Per-Johan frågar Gustaf:

Vad gjorde att du i den svåra stunden på hotellrummet kunde behålla tron?

GUSTAF: Många hade bett för mig, till exempel mina föräldrar. Det tror jag gjorde att rätt tanke kunde sås in i mig just då, för den kom så starkt och tändes som en eld. Jag ville inte överge Gud även om jag prövades så hårt.

GUSTAF: Denna bibelapp påminner mig vem som är kung i mitt liv. Jag började lyssna på kristna poddar för 7-8 år sedan.

Hur påverkas tron av ditt sociala arbete?

PER-JOHAN: Jag är numera så pass grundad att tron snarare stärks än svajar av det svåra. Jag klarar mycket genom att inse att jag bara kan göra mitt bästa. Svåra beslut som till exempel att omhänderta ett barn har så många aspekter kring rätt och fel. Då lägger jag händerna på magen och ber om vägledning. En vanlig fråga är hur Gud kan tillåta det hemska men som kristen får jag visa på en annan väg: att göra skillnad, kanske adoptera eller bli familjehem. Att jag blev pappa gav mig större förståelse för vad det är att vara förälder.

GUSTAF: Jag försöker göra mitt bästa, vara stabil och positiv. Jag ger inte upp om någon människa. Mina handlingar får tala för sig och ger ringar på vattnet. Bra och dåliga perioder får jag lägga i Guds händer, känns det inte 100 procent släpper jag det. När jag

gick in och medlade i stökiga ungdomsgäng kunde jag be: ”Hjälp mig nu”. Det har hjälpt mig att nå fram.

Hur får din tro näring?

PER-JOHAN: Bönen bär i livskriser, utan den skulle jag heller aldrig klarat allt jag sett i arbetet. Församlingen ger delaktighet, bibeltexter med läsplaner hjälper mig reflektera och förstå min omvärld. Morgonbönen på min arbetsplats Högkvarteret är viktig.

GUSTAF: Bönen, kristna poddar och att starta dagen med ett bibelord på mobilen. Jag gillar vittnesbörd, att vrida och vända på frågor och dela gemenskap med andra kristna. Jag diskuterar gärna med vänner utanför kyrkan och vill inte bara ha ja-sägare runt mig. I min kristna uppväxt höll många bara med. Om krogen och bio var ”aja-baja” frågade jag ”varför det?”

Vad är svårast med att vara troende kristen?

PER-JOHAN: Att vi lever i ett sekulariserat land där man nästan anses som udda. Jag är avundsjuk på amerikanska kollegor som självklart räknar med Gud. I Sverige får vi tala om andlighet, men inte kristen tro. Jag skulle egentligen vilja vara ännu mer radikal och gå ut i världen mer.

GUSTAF: Det är svårt när man ber för något och det inte händer. Jag vill vara där och styra själv, och inte förlita mig helt på Gud.

Kan man bli trött på kyrkan?

PER-JOHAN: Ja, om det bara blir ritual utan känsla. Ibland sjunger vi lite väl många lovsånger, jag vill komma igång och få predikan, ha ha.

GUSTAF: Jag kan bli trött på människorna och ”halleluja-fasader”, särskilt om mitt liv är tufft. Om gudstjänster blir för utdragna känner jag också: ”Sätt i gång!”

p e r-johan och gustaf | m i n tro

Väggmålning på Midsommarkransens akut- och motivationsboende.

”LIVET

KÄNDES GANSKA INNEHÅLLSLÖST, ÄGODELAR OCH

NJUTNING HJÄLPTE INTE. I TIO ÅR STÄNGDE JAG AV ALLA KÄNSLOR, JAG VAR INGEN DÅLIG

SOCIONOM MEN ISKALL.”

Hur ser du på att berätta för andra om tron?

PER-JOHAN: Jag är inte den största predikanten men hoppas att mina handlingar talar. Jag skäms inte för tron, vill vara öppen och stå för att det här är min väg: “Save souls, grow saints, and help suffering humanity”.

Berätta om en tid då din tro prövades.

PER-JOHAN: När jag identifierade folks handlingar som att det inte fanns någon Gud. Livet kändes ganska innehållslöst, ägodelar och njutning hjälpte inte. I tio år stängde jag av alla känslor, jag var ingen dålig socionom men iskall.

GUSTAF: När jag var mellan 20 och 30 år hände så tuffa saker. Jag var separerad, bodde hos mina föräldrar, hade ropat till Gud och ”krigat” i ett år, men inget skedde. Jag satt på ett hotellrum med sprit och tabletter och sade till Gud att nu spårar jag ur, du svarar ändå inte. Jag var så nära att ge upp. Men i stället bad jag: ”Bring it on Gud! Ge mig mer skit – jag kommer ändå aldrig överge dig!” Då vände det! Inom två veckor hade allt jag bett om löst sig.

GUSTAF: Min tro är rätt privat, jag ber inte högt eller talar inför folk, men försöker göra mitt bästa, bli en bättre version av mig själv.

Vart har tron tagit dig om tio år?

PER-JOHAN: Till samma ställe där jag är nu – tror jag. Med åren får varje dag ett större värde, för jag vet att det kan ta slut.

GUSTAF: Jag kan vara i himlen då. Ju äldre man blir desto mer förändras perspektivet och hoppet blir ännu starkare.

Har du en förebild när det gäller tron?

PER-JOHAN: Kjell Karlsten. Både i sin tro, sin energi och förmåga att förmedla budskapet.

GUSTAF: Pappa Sören, han lägger fram allt till Gud och är alltid så lugn vad som än händer.

Vem är Jesus för dig?

PER-JOHAN: Hopp.

GUSTAF: Kärlek och hopp. g

ÄR DU NYFIKEN PÅ ATT SKRIVA TESTAMENTE?

Vår broschyr hjälper dig att reflektera över vad som är viktigt för dig, och ger praktisk vägledning om hur du upprättar ett giltigt testamente. Beställ den gratis idag. fralsningsarmen.se/testamente

Scanna med mobilen för att läsa mer

ÄR DU KALLAD TILL SOLDAT?

Kallad till soldat ger ljus över vad det innebär att leva som soldat i Frälsningsarmén och en Jesu efterföljare i vardagen. Boken utforskar de övertygelser, värderingar och beteenden som beskrivs i En frälsningssoldats förbund och hur de kallar till överlåtelse till Gud, helgelse i hjärta och liv, personlig integritet och äkthet. Soldatlöftena uppmanar till ett personligt engagemang genom aktiv tro och lydnad.

...eller via länk

foto: unsplash/anna atkins

ANDAKTEN

Ett livgivande vatten

JAG ARBETAR MED ANDLIG UTVECKLING inom Frälsningsarmén –och det får mig att fundera på vad det innebär att växa andligt. Jag är också dotter till en bonde och minns innebörden av torra perioder, hur pappas potatisskörd var helt beroende av rätt mängd vatten. Föreställ dig en vandring en varm sommardag. Du har gått länge, solen bränner, ryggsäcken är för tung och du har glömt drycken hemma. Du längtar efter kallt, friskt vatten. Tänk då om någon längs vägen delade ut vattenflaskor till alla!

Jesus ropar i Johannesevangeliet 7:37-39: ”Är någon törstig, kom till mig och drick!” Han erbjuder oss mer än det fysiska vattnet. Han ger oss det levande vattnet, som släcker vår djupaste törst – törsten efter något mer än det materiella.

När Jesus mötte den samariska kvinnan vid brunnen bad han om vatten. Men han hade något större att ge. ”Om du visste vad Gud har att ge och vem som säger till dig: Ge mig något att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ge dig levande vatten” (Joh 4:10). Jesus förklarar att den som dricker av det vatten han ger, aldrig kommer att bli törstig igen. Vattnet från honom blir en källa inom oss, ett flöde som ger evigt liv.

När vi öppnar våra hjärtan och följer Jesus, börjar en vandring där vi får växa i tro och i relationen till Gud. Det är som en ny start – som ett utvecklingssamtal i skolan. Vi reflekterar över vad vi har lärt oss och sätter mål för framtiden.

Googlar man ordet välsignad står det: lyckligt lottad, jublande glad, jätteglad. Men i Jeremia 17:7-8 läser vi: ”Välsignad är den som förtröstar på Herren.” Välsignelsen hör alltså ihop med Gud, är inte ytlig eller påklistrad glädje utan en djup tillfredsställelse som varar fastän omständigheterna skiftar. Att förtrösta på Gud är att helt och fullt lita på honom.

Och då kan vi bli som ett träd planterat vid vatten. Trädet får liv och bär frukt för oss själv och andra, oavsett om det är torka eller hetta. På samma sätt ger Gud oss liv genom sin närhet och sitt ord. Vi får ett fast stöd i livet, blir starkare och står pall i stormar. Låt oss se det här som en bild av andlig utveckling: att vara planterade nära Gud, låta våra rötter växa djupt i honom – och att leva nära Jesus och dricka av hans livgivande vatten varje dag.

BÖN: Herre, tack för att allt vi behöver finns hos dig. Du kan släcka vår djupaste törst och göra att vi rotas och växer i dig. Tack för din närhet varje dag. Tänk på oss som känner oro eller sorg, och ge oss din frid. Du är vår tröst och vårt hopp. I Jesu namn.

Elisabeth Grahn

Frälsningsarmén är ett internationellt evangeliskt trossamfund inom den världsvida kristna kyrkan. Vårt budskap är grundat i Bibeln. Vår tjänst motiveras av Guds kärlek. Vårt uppdrag är att sprida budskapet om Jesus Kristus och att utan åtskillnad möta människors behov i hans namn.

Frälsningsarméns ledare

Bo Jeppsson och paret Kilagård.

Nytt uppdrag i Mexiko!

EWA-MARIE OCH MARKUS KILAGÅRD har avskilts för sitt nya uppdrag inom Frälsningsarmén i Mexiko City, där Ewa-Marie ska arbeta som sekreterare för kvinnoarbetet och Markus som chefssekreterare. Den 18 januari hölls en gudstjänst på Frälsningsarmén Home där såväl allvar som glädje och förväntan präglade mötet.

— Vi har förberett oss genom att be, läsa spanska och sätta oss in i uppdraget – och ser fram emot att bidra med våra gåvor och erfarenheter. Vi hoppas få vara en del av Guds plan och se människor möta Jesus och bli upprättade. Be gärna för oss! hälsar de båda. Frälsningsarmén har funnits i Mexiko sedan 1937. g

Befordrade till härligheten

Ann-Marie Synnerdahl, Lidköping

Ulla Johannesson, Nässjö

Maria Kihlagård, Nässjö

Herre,

Att i trygghet få vända och vrida på livets viktigaste frågor är en god väg att hitta till dig. Nu ber vi konkret enligt våra nya nationella mål att 40 Alpha-kurser ska genomföras under året. Hjälp oss göra tid och rum på kåren, sänd villiga ledare, nyfikna människor och verka i alla samtal med din Helige Ande. Du som rör och berör, i Jesu namn, amen.

BIBEL och Bön I BEL

Bibelordet

“Jag ber att Fadern i sin härlighets rikedom ska ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin Ande, att Kristus genom tron ska bo i era hjärtan och att ni ska bli rotade och grundade i kärleken. Då ska ni tillsammans med alla de heliga förstå längden och bredden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek som går långt bortom all kunskap. Så ska ni bli helt uppfyllda av all Guds fullhet.” Ef 3:16-19

Tillsammans – ett av de vackraste ord jag vet! Att vara tillsammans är att inte vara ensam, men inte bara att ha någon bredvid sig utan också att få växa genom det som sker i relationen med den eller de andra. För att vi ska kunna lära känna Jesus är gemenskap och relationer med andra en avgörande faktor. Att tillsammans läsa Bibeln — för det är så den ska läsas — och dela tankar och insikter om det man läser, gör att vi växer i kunskap. Men kunskapen i sig skapar inte full förståelse för Guds kärlek. Den får vi först när vi lever ut Bibelns sanningar i gemenskap med andra. Kärlek i Bibeln är aldrig bara en känsladet är alltid handling. Så låt oss ta vara på den gemenskap vi har med varandra och i ord och handling tillsammans lära känna Kristi kärlek.

Veronica Wahlström, Rektor, Frälsningsarméns Officersskola

Frälsningsbön

Den som vill ta emot Jesus och tillhöra honom kan be den här bönen:

Himmelske Far, tack för att du sände din son, Jesus, för att dö på korset och återuppstå för mig så att jag kan få förlåtelse och bli fri. Från och med nu vill jag följa och lyda honom som min Herre. Jag är ledsen för allt som jag har gjort fel i mitt liv. (Här kan du stanna upp och be om förlåtelse för något som du har på ditt samvete.) Käre Gud, förlåt mig. Nu vill jag vända mig bort från allt som är ont och fel. Tack för att du erbjuder mig förlåtelse och din helige Ande. Jag vill ta emot den gåvan nu. Gud, kom in i mitt liv med din helige Ande, och stanna kvar hos mig för alltid.

I Jesu Kristi namn. Amen. foto: unsplash/johannes

på Frälsningsarméns webbsida www.fralsningsarmen.se/medlemssidor. Minnestexter läses även in på Stridsropets ljudtidning.