Frälsningsarméns tidning Stridsropet nr 4 - 2025

EN TIDNING FÖR FRÄLSNINGSARMÉN # 4.2025

Max Svensson:

VÄLKOMMEN TILL Trygg gemenskap i Jönköping MIN ROLL Kaplan med hjärta för utsatthet MIN VÄG TILL GUD Ett bönesvar avgjorde vägvalet för Max FOKUS LOKALA LEDARE Oumbärliga händer och fötter för Gud

INTERNATIONELLT Utmaningar och möjligheter i Polen

Frälsningsarméns tidning i Sverige, 141e årgången.

Postadress

Box 5090, 102 42 Stockholm

Telefon 08/562 282 00

E-post, hemsida och Facebook stridsropet@fralsningsarmen.se www.fralsningsarmen.se/stridsropet www.facebook.com/stridsropet

Territoriell ledare och ansvarig utgivare Bo Jeppsson

Redaktion

Kiki Broms, Annette Emmoth, Eva Gustin, Teresia Jansson, Jonas Nimmersjö, Carina Tyskbo

Utgivning 2025

Nr 1-4, för medlemmar och anställda: 24 januari, 11 april, 13 juni, 19 september

Omslagsbild

Foto: Teresia Jansson

För ej beställda manus ansvaras ej. Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera inkomna manus.

Tryck

Pressgrannar AB, Linköping

ISSN

ISSN 0346-1890

Svanenmärkt trycksak, 3041 0174

Att se varandra

DET VAR EN GÅNG EN BLIND MAN som skulle gå över en mörk väg en sen kväll. Han bar på en tänd lampa. En bilförare kom åkande i hög hastighet, och blev upprörd när han såg mannen. Föraren tvingades sakta ner farten, eftersom den blinde dessutom gick väldigt långsamt. Irritationen steg eftersom mannen i bilen hade bråttom.

Den andra kvällen såg föraren den blinde mannen igen, men var sen till sitt möte och ignorerade honom.

Men den tredje natten bromsade han in sin bil, stannade och klev ur. Han frågade mannen med lyktan: ”Jag vill veta varför du bär en lampa trots att du inte kan se. Jag menar, det kommer inte att hjälpa dig alls.” Den blinde mannen svarade med en mjuk röst. ”Den här lampan är inte till för att jag ska se vägen, utan för att du ska se mig när jag går.”

I allt vi gör så har vi en skyldighet att se våra medbröder och medsystrar. Och inte bara se utan framför allt presentera ett levande evangelium. Vi fortsätter därför vår strävan att starta upp Alpha-kurser på kårer och institutioner. Vi fortsätter att fokusera på lokala ledare som kan hjälpa till att leda vårt arbete framåt på de platser vi arbetar. Vi satsar vidare på bibelläsningsgrupper för att dyka djupare i och låta människor formas av Guds ord.

I det här numret av Stridsropet kan du läsa om flera växande och inspirerande skeenden runt om i vårt land. Missionella initiativ, lokala ledare som brinner i både bön och praktiskt engagemang, om internationellt arbete med fokus på ett relativt nytt arbete i Polen. Och ett helt underbart personporträtt i Min väg till Gud – läsning som vi alla behöver när vi kanske tycker att ”inget händer” på vår kår, i vår verksamhet. Men det händer, och Guds Ande rör sig!

Jag upplever att vi just nu gör allt och lite till för att lyckas med målsättningen att se våra medmänniskor och varandra. Jag blir stolt när jag ser hur ni alla tar nya tag, ser nya perspektiv. Också ni som kanske tycker att ni börjat om många gånger förut. Att som under midsommardagen på Torp-konferensen få blicka ut över er nära 300 som kom till vår nationella samling, och lyssna till all kreativitet, alla visioner, dela lovsång, uppmuntran och kärlek – gjorde mig glad ända in i hjärtat. Frälsningsarméns anställda, frivilliga, medlemmar och på andra sätt engagerade är fantastiska!

Låt hösten som ligger framför oss bli en tid av fortsatt strävan efter att sakta in vår fart, stanna upp och lyssna på människor. Låt oss slå följe längs den mörka vägen och tända lyktor – så att de kan ledas hem till Gud!

Överste Bo Jeppsson

Frälsningsarméns ledare i Sverige

STRIDSROPET NUMMER 1-4 kommer framöver att vara ännu mer fokuserat på dig som är medlem i och/eller arbetar inom Frälsningsarmén.

Det här höstnumret är fyllt med berättelser, erfarenheter och praktiska tips från medlemmar och medarbetare runt om i landet – allt

med målet att inspirera, rusta och stärka oss i vårt gemensamma uppdrag.

Vi hoppas att du ska känna igen dig, bli uppmuntrad och kanske hitta nya sätt att bidra där du är. Tillsammans kan vi göra verklig skillnad och nå de mål Frälsningsarmén strävar efter.

Stridsropets julnummer, nummer 5, kommer däremot vara riktat till alla, för att skapa intresse för kristen tro och berätta om Frälsningsarmén.

Vi önskar dig god läsning och Guds välsignelser!

Stridsropets redaktion

VÄLKOMMEN TILL SÖDRA VÄTTERBYGDEN

4. En varm oas mitt i stan

Via det sociala arbetet och kaféet i Jönköping hittar många till den varma och trygga gemenskapen på kåren. Ensamhet och modlöshet skingras, magar mättas och liv blir förvandlade.

MIN VÄG TILL GUD

14. Bönesvaret om förlåtelse avgjorde för Max

Max föräldrar levde i missbruk och hans ungdomstid präglades av droger, våld och dödshot. Allra mest plågades han av skuld och behovet av att få förlåtelse. I fängelset närmade han sig Gud och ett tydligt bönesvar förändrade allt.

FOKUS LOKALA LEDARE

20. Leve de lokala ledarna!

Lokala ledare, som bönesergeanter, ungdomsfanjunkare och musikmästare, är oavlönade men oumbärliga och arbetar med Gud som överbefälhavare. Stridsropet möte tre ledare som lägger ned tid, hjärta och själ på sina kårer.

MIN ROLL – KAPLAN

24. Tomas Samuel finns där för samtal och stöd

Som kaplan på Frälsningsarméns EU-center möter Tomas Samuel människor i extremt utsatta livssituationer. Med öppenhet, teologiskt djup och kärlek hjälper han gästerna att hitta en mening.

FRÅGA TRE OM BIBELLÄSNING

28. Varför läsa Bibeln tillsammans?

Gordon Rossiter, Pernilla Ålöv och Helene Lidman läser alla Bibeln tillsammans med en bibelkompis. Här delar de sina erfarenheter och tips.

INTERNATIONELLT POLEN

32. En ung armé i Polen

Frälsningsarmén i Polen är med startåret 2006 ännu unga och har många utmaningar. Christian och Anna-Lena Paulsson leder arbetet mitt i samhällsförändringar, flyktingströmmar och kulturella kontraster.

s.4

Stridsropet är en tidning för Frälsningsarmén om tro, arbete och de människor som engagerar sig där. Stridsropet distribueras gratis till Frälsningsarméns medlemmar, anställda och andra intresserade. Stora delar av innehållet kan läsas på www.fralsningsarmen.se

Tidningsutgivning är förknippat med kostnader och du erbjuds att bidra till dessa via pg 900480-5 eller swish 9004805. Ange ”Stridsropet”.

Det går också att prenumerera på Stridsropet som e-tidning. www.fralsningsarmen.se/ stridsropet-etidning

Mejla stridsropet@ fralsningsarmen.se om du inte längre önskar få Stridsropet i pappersupplaga utan i stället endast vill läsa den som e-tidning.

En varm oas mitt i stan

Behovet av ekonomisk hjälp och längtan efter meningsfullhet är större än någonsin. Det ser teamet i Södra Vätterbygdens kår i Jönköping. Via det sociala arbetet och kaféet hittar många till den varma och trygga gemenskapen. Ensamhet och modlöshet skingras, magar mättas och liv blir förvandlade.

TEXT OCH FOTO: TERESIA JANSSON

Det är en kylig och halvsolig majmorgon i centrala Jönköping. Från tågstationen nås på några minuters promenad Södra Vätterbygdens kår med dess lite slitna blå-grå fasad. Theres Frisk Svensson har lett Frälsningsarméns arbete här sedan år 2017, en tjänst hon delar med Bertil Divert sedan förra hösten. Han var redan i slutet på 70-talet assisterande kårledare här. Länge var kåren störst i landet och tillhör fortfarande en av dem med flest medlemmar. År 2013 slogs kåren i Husqvarna samman med den i Jönköping och blev då Södra Vätterbygdens kår. I ”bibelbältets” metropol är det ekumeniska samarbetet gott och förtroendet för Frälsningsarmén stort.

— Speciellt för församlingen idag är att vi har en stor grupp hängivna medlemmar som ställer upp och tar mycket ansvar, säger Bertil.

— Det fina med att vara kårledare är alla möten med människor i livets olika skeden och situationer men också de växlande arbetsuppgifterna och att få leda verksamheten framåt, fortsätter han.

Socialkonsulenten Åse Divert och praktikanten Maria Ekqvist lyfter ut Frälsningsarméns röd-vita beachflagga till Klostergatan. Det blåser kallt men snart får kaffe- och pratsugna gäster komma in i värmen. Åse och kollegan Micéla Bergh möter dagligen fattigpensionärer, personer i missbruk och ensamstående föräldrar.

Till Café i Williams hörna kommer de som lever i samhällets utkant, liksom den som söker gemenskap över en kopp kaffe.

— Så stora behov som det är idag har jag aldrig upplevt tidigare, jag märker en skillnad bara sedan i höstas. Fler behöver hjälp med hyran och ökande utgifter nu, säger Åse.

Kåren kan erbjuda rekvisition till Myrorna, presentkort på Willys eller köp i Dela-butiken som säljer varor med kort bäst före-datum billigt. Micéla hade själv en tuff uppväxt. — Utan den misären hade jag inte kunnat möta dessa människor på det sätt jag gör. Jag älskar mitt jobb och att min arbetsgivare ser till min situation som ensamstående tvåbarnsmor, säger hon.

Vid niotiden droppar gästerna in till Café i Williams hörna, främst medelålders män. Många är stammisar. De hälsar igenkännande och slår sig ner i den stora mörkgrå soffan eller i de ljusa trämöblerna. En färgglad väggbonad piggar upp och lampor i guldfärg sprider ett varmt ljus. Kårmedlemmen Jonas, 54 år, är förtidspensionär och pysslar med biodling.

— När jag kom hit kändes det som om allt föll på plats, som att jag hittat rätt. Och gemenskapen här betyder mycket för dem som lever ensamma, säger han på sin snälla smålandsdialekt och rättar till den koboltblå luvtröjan.

Nyaste kårmedlemmen, 73-åriga Bertil, har varit frälst i 30 år efter ett hårt liv i missbruk. Nedanför de rutiga skjortmanschetterna skymtar tatueringar fram.

Under kårens Family-kvällar samlas gammal och ung till middag, andakt och aktiviteter. Här socialkonsulenten Micéla samt praktikanten Marias dotter.

Kårledarna Theres Frisk och Bertil Divert gläds över att leda en kår med engagerade medlemmar och som har stor betydelse för staden.

Roger och Jonas har olika bakgrund och livssituation men trivs båda i kårens olika verksamheter, såsom Family-kvällarna.

— Herren hörde mig, han hör varenda liten suck. Det är den bästa kicken jag har fått i hela mitt liv och jag vill göra Jesu gärningar, utbrister Bertil och tar upp gitarren. ”Tack käre Jesus som har hjälpt mig, tack för den nåd som du gav, halleluja”, sjunger han med len stämma.

Roger, 55 år, har också missbruk i bagaget. Mot pikétröjan vilar ett bärnstensfärgat kors.

— Det finns en värme här och folk hejar när man kommer, det känns som hemma. Det behövs inte så mycket, bara någon som ser en, säger han.

— Rutinen att gå hit är jätteviktig för mig. Jag laddar batterierna här, fortsätter han och tar en klunk ur IKEA-koppen.

58-åriga libanesen Nadim deltar i kårens olika verksamheter. För fem år sedan blev han fri från alkohol och droger på ett behandlingshem med kristen personal. Ögonen under kepsskärmen glittrar när han minns tillbaka.

— Jag blev så uppfylld av Jesus att jag grät, det kändes som en gåva från Gud. Nu har jag en stark tro, läser Bibeln och ber. Gud vet vad vi behöver, påpekar Nadim engagerat.

Natasja och hennes pojkvän kämpar med drogberoende och hemlöshet men får mat och stöd hos Frälsningsarmén.

— Det är jobbigt att leta boende och att sova på soffor, särskilt när magen kurrar. Och vi är ju inte högst rankade i samhället precis, säger Natasja lågmält och lite uppgivet.

— Det här stället betyder jättemycket, det är en trygg och varm plats att komma till. Man känner sig alltid välkommen och om man mår dåligt finns det folk att ventilera det med, fortsätter hon och drar i de mörka hårtestarna.

lever för att med ord och ton vittna om sin tro. Ingbritt och Eva-Britt ger gärna en hjälpande hand när det bjuds på taco-middag.

Runt middagstid strömmar 25 gäster in till kåren, nu för Family-afton och tacomiddag. Miriam, sex år, och Céline, åtta år, har följt med mammorna Maria och Micéla. Mamman Sunday kom till Sverige från Sudan för tre år sedan.

— Det är bra att få komma till kyrkan, prata om Jesus och träffa människor. Familjen har fått hjälp av kåren också, säger Sunday leende.

På så vis har nioåriga dottern Diyana fått möjlighet att till exempel spela fotboll.

— Det bästa med att vara här är att få leka

”datten” (kull), säger hon glatt och ruskar på de långa afrikanska flätorna.

— Jag tycker kurragömma är roligast, inflikar den kortsnaggade lillasystern, Yohana.

En afghansk kvinna vi kan kalla för Mona, har med sig femåriga dottern, Sana. De lever skyddat men älskar att vara på kåren.

— Vi skojar, pratar om Gud och vardagen och så ber de för mig. Jag tror att Gud hjälper mig för mina problem har löst sig. Tidigare var jag deprimerad men inte nu längre, säger hon tacksamt.

När köttfärs och nachos landat i magarna

bjuder ledarna på drama kring den bibliska liknelsen om två män som byggde varsitt hus: på sand respektive berg.

— Jesus pratar om grunden, vad vi bygger våra liv på, och det är skönt att veta att det finns en klippa som aldrig sviker oss, understryker vikarierande familjekonsulenten Annie Kullén.

I lekrummet får barnen göra stressbollar av ballonger och Play-Doh lera och i ett annat rum rullar en film om Alpha i gång. Då flera efterfrågat en fortsättning på Alpha startades en bibelsamtalsgrupp, och nu slår sig tio av de

Maria och Åse

slår upp portarna till kårens Café i Williams hörna.

Bertil

Både maten och aktiviteterna får väl godkänt av de yngsta Family-deltagarna.

”UNGA HAR FÅTT UPP

ÖGONEN FÖR JESUS

OCH DE SOM I VUXEN ÅLDER MÖTER HONOM

HAR ETT DRIV ATT BERÄTTA OM HONOM FÖR ANDRA.”

församlade ner i kaféet. En av dem är Roger som gick kursen i höstas.

— Det har varit jätteintressant att fördjupa sig och höra andras syn på saker och ting. Alla teman har gett någonting och jag har även fått svar på frågor jag haft, säger han. Den pensionerade frälsningsofficeren Marie Willermark håller i trådarna när kvällens

tema om ett hållbart liv diskuteras. Någon nämner svårigheten att förstå Bibeln.

— Jesus talar inte om för oss hur vi ska bygga våra hus men han säger att vi ska lära känna honom, lyssna till hans ord och försöka leva efter dem, säger Marie.

Kårledarna påtalar vikten av ett gudstjänstliv och språk som gör att även de som är nya i tron eller i landet kan ta till sig innehållet. Många medlemmar kommer via det sociala arbetet. När det gäller kårens framtid är båda kårledarna positiva.

— Behoven hos människor idag är så stora och de vi möter har en längtan efter något meningsfullt. Så jag tror att vi kommer få se och höra många vittnesbörd, säger Bertil.

— Unga har fått upp ögonen för Jesus och de som i vuxen ålder möter honom har ett driv att berätta om honom för andra. Om de som kommer till oss får förvandlade liv så finns en kraft att räkna med. Det är spännande att vara med i ett sådant skede och se hur verksamheten utvecklar sig, avslutar Theres. g

fakta KÅREN I SÖDRA VÄTTERBYGDEN

Startades: År 1886 i Jönköping. År 1890 i Huskvarna. Sammanslagning år 2013.

Anställda: 2 kårledare, 2 socialkonsulenter, 1 familjekonsulent, 1 logistiker/vaktmästare, 1 kassör (KSA).

Lokala ledare: 2 fanjunkare, 1 bönesergeant, 2 kassörer.

Medlemmar: Cirka 189.

Juniorsoldater: 3.

Gudstjänstbesökare: 45-60. Övriga aktiviteter: Café i Williams hörna, Musikkår, Seniorbrass, Måndagsträffen, kör, lunchbön, Bibelsamtal, Family – middag med aktiviteter, Öppen förskola, Bubblarna, Alpha och Bibelkurs.

Engagemanget är stort när det tillverkas stressbollar i lekrummet.

A ktu ELLt

Håkan i uniform skrällde

FRÄLSNINGSARMÉN fick stor uppmärksamhet när Håkan Hellström bar en variant av frälsningsarméuniformen på tre utsålda Ullevikonserter i maj. Med sig hade han en blåsorkester i samma stil. Responsen blev enorm – både i våra egna sociala medier och i riksmedierna. Teologen Joel Halldorf reflekterade i sina kanaler över Frälsningsarméns roll, historia och relevans

– och hur Hellströms musik bär spår av andlig längtan. Till Hallands Nyheter sade Frälsningsarméns kommunikationschef Leif Bergström i juli: — Jag blev överraskad, för det finns inget samarbete med Frälsningsarmén över huvud taget och han kommenterar inget. Därför vet vi väldigt lite, men det vi vet är att det var positivt, säger han. g

Superkraft på

scoutläger i Småland

UNDER FÖRSTA VECKAN i augusti ordnade Frälsningsarmén UNG ett scoutläger för omkring 50 scouter plus ledare utanför Bäckaby i Småland, lägerledare var Hanna Karlsson och Erik Flink.

— Superkul läger! Jag brinner för scouterna och scoutverksamheten, så att få se alla barn, unga och ledare i verkligheten som jag bara ser som namn på listor i vanliga fall är helt fantastiskt, säger Hanna. En stor höjdpunkt på lägret menar Hanna var Flamman-gänget, de som är över 13 år och får gå på aktiviteter senare på kvällen. — Med escape room, hajk och den numera årliga Jeriko-tävlingen, fick jag många skratt och härliga minnen. En annan höjdpunkt var Riddarvakan, en typ av scoutgudstjänst, där fem av våra scouter räckte upp handen och tog emot Jesus i sina hjärtan! g

Ny medlem

Frälsningsarméns sociala arbete och hjärta för människor var avgörande när Max valde att bli medlem.

Att bli medlem i Frälsningsarmén kändes självklart

FRÄLSNINGSARMÉN HAR HITTILLS

i år fått 104 nya medlemmar och av dem har 13 hittat till Centrumkåren i Göteborg, däribland Max Henrikz. Under livets svårigheter började han söka efter mening i livet. — När jag mådde som sämst fick jag ett gudsmöte då jag fick känna hans närvaro på riktigt, och sedan dess har jag vandrat med honom, säger Max.

Via arbetet med unga och personer i utsatthet leddes han till Frälsningsarmén och det sociala arbete som bedrivs där.

— Jag kände direkt en tillhörighet till samfundets hjärta och gemenskap och tron på något bättre och större. Jag är otroligt stolt över Frälsningsarmén och att bli medlem kändes självklart, säger Max.

Nu arbetar han som socialkonsulent respektive samordnare på Frälsningsarméns verksamheter Starta Om och Safe Havens, som på olika sätt berör och motarbetar människohandel. Dessutom har han, genom Frälsningsarmén, startat en kampsportsgrupp för ungdomar.

— Dessa arbeten ger mig så otroligt mycket och är min passion. Jag har hittat en plattform för det kall jag känner att Gud har lagt på mitt hjärta och får vara en del av den goda striden mot ondskan i världen. Att få hjälpa människor gör detta till världens bästa jobb, avslutar han. g

foto: PRIVAT

Generationer möts i kreativiteten.

Ett hav av glädje och färger när deltagare på Kungligt-lägret fyller scenen med sång, musik och konfetti

Brassmusiken lyfter taket! Många av lägrets deltagare spelade tillsammans och skapade kraftfulla toner som fyllde salen med energi och lovsång.

Kreativitet och tro förenade generationer på lägret Kungligt

Frälsningsarméns Creative Artsläger Kungligt under Kristihimmelsfärdshelgen blev en riktig fullträff med omkring 80 deltagare från olika platser i landet. Det bjöds på mycket sång och musik samt en härlig gemenskap som förenade deltagare i alla åldrar.

DAGARNA INNEHÖLL körsång, kompgrupp och brass. De yngsta deltagarna (7–10 år) hade ett eget spår, ”Creative Kids”, där de fick testa olika kreativa uttryck tillsammans.

— Vi har fått otroligt många positiva reaktioner på lägret, säger Anders Beijer, lägerchef och nationell musikutvecklare i Frälsningsarmén. Jag är så glad att vi kunnat

genomföra ett arrangemang som varit till välsignelse för både enskilda deltagare och för Frälsningsarmén i stort.

Det fanns gott om fritid, samtidigt som deltagarna kunde välja mellan workshops i filmskapande, sångskrivande, dans, bibelstudium och sport.

Varje dag började med gemensamma morgonsamlingar och avslutades med kvällsgudstjänster där talarna Johnny Kleman, Alexandra Ougleva och Jon-Anders Marthinussen gav inspirerande undervisning. Även lovsångsteam och brassmusiker var med och ledde deltagarna in i Guds närvaro.

Anders menar att en nyckelfaktor bakom lägrets framgång var blandningen av åldrar och kreativa uttryck, samt att schemat gav tid för deltagarna att umgås och bygga relationer.

Vi hade också ett genomgripande fokus på Jesus som påverkade allt vi gjorde, säger Anders. I hans rike hör musiken ihop med glädje, frihet och lovprisning – och det var precis så det blev.

Vi skapade tillsammans på en hög nivå utan prestationskrav, samtidigt som vi hade roligt och tillbad vår kung Jesus.

På torsdagskvällen hölls en sångrelease när Frälsningsarméns nya album ”Sjunger ut ditt namn igen” släpptes på Spotify.

— Detta är ett led i att bygga vidare på den gemensamma nationella sångkulturen i vårt samfund, förklarar Anders. Han berättar att både noter och bakgrundsackompanjemang finns att köpa via David Medias hemsida.

Ett nytt Kungligt-läger planeras till Kristihimmelsfärdshelgen 2027, något att boka in redan nu. g

Oro och stridslarm byttes mot trygg lägergemenskap

TVÅ LÄGERVECKOR fyllda med kärlek, glädje, roliga aktiviteter, nya vänner och massor med mat. Frälsningsarmén i Oskarshamn och Shalom Mission lät 40 ukrainska barn få vila ifrån krigslarm och bomber på Skeppsgården i Misterhults skärgård.

— Vi vill inte åka hem! Det är så gulliga människor här och vi har fått nya vänner. Och så slipper vi stridsflygen, sa några av deltagarna.

De första dagarna var de försiktiga, oroliga och lite rädda men efter en seglats med missionsbåten Shalom hände någonting.

— De njöt och var överlyckliga. Miljön hjälpte dem verkligen att slappna av och äventyret de upplevde tillsammans gjorde att de kom varandra närmare, säger Liudmyla Maksymova-Jonsson.

Hon var initiativtagare och en av huvudledarna på lägret tillsammans med Marina Bratterud, skeppare på Shalom och kårledare för Frälsningsarmén i Oskarshamn. Varje dag hölls samling med andakt. Marina framhåller att om någon kan ge hopp i deras situation så är det Jesus och om han presenteras i en trygg miljö så kan barnen sprida det vidare där de är. g

Hallå där, Anne-Li Marthinussen! Frälsningsarmén samlade nästan 300 personer på midsommardagen under Torpkonferensen. Hur var stämningen?

– Väldigt god! Seminarierna utmanade och inspirerade, och i gudstjänsterna fick Guds nåd stå i centrum. Vi skapade även en ”välkommen-hem-lounge” i vårt tält där det blev många fina samtal och möten.

Ni hade också en workshop – vad handlade den om?

— Tillsammans med Hanna Mingay, Mark Cotterill och Sara Högdahl utforskade vi nya sätt att dela Guds rike. Vi använde ett nytt spel, ”Brave Cities”, som hjälper församlingar att tänka kreativt kring mission och plats. Fantastiskt att se alla generationer drömma tillsammans!

Torp samsades återigen med ungdomslägret Summercamp – hur fungerade det?

— Helt underbart! När generationerna möts blir det ett särskilt driv. Det speglar något av det vackra i Guds rike. g

Viktiga samtal i Almedalen

FRÄLSNINGSARMÉN ARRANGERADE SEX PANELSAMTAL under årets

Almedalsvecka. Ett lyfte att Sveriges fängelser snart har 30 000 intagna, vad som händer när de kommer ut och hur civilsamhället kan bidra med lösningar. Ett handlade om att hemlöshet kan drabba vem som helst och om vägar att motverka hemlöshet. Två tog upp hur alla barn ska kunna få en trygg och meningsfull sommar. ”Bygger vår välfärd på människoexploatering?” lyfte hur tusentals människor utnyttjas i Sverige. I ”Vem tillhör gatorna i orten” samtalades om hur kyrka, civilsamhälle, skolan med flera kan skapa trygghet och gemenskap i stället för marginalisering och utsatthet. Stort tack till alla medverkande från Frälsningsarmén, politiken och organisationer. g

Helger för unga att upptäcka Jesus

I HÖST ÄR JS–HELGERNA tillbaka med bästa budskapet som finns: Goda nyheter! Det blir fartfyllda aktiviteter, en supersamling med extra allt och tid att upptäcka mer om Jesus – han som förändrar liv och ger hopp. UNG-teamet längtar efter att ses igen och skapa något att minnas. — För oss i UNG-teamet är JS-helgerna några av årets mest intensiva – och mest meningsfulla. Det är värt varenda arbetstimme när man får se barnen upptäcka Jesus, säger Alexandra Ougleva.

Tre tillfällen, tre platser – Hällnäs, den 18-19 oktober och Trollhättan den 22-23 november bjuder in till helg, medan Södertälje kör en sprängfylld superdag den 8 november. Kanske har du hört talas om goda nyheter – men har du upplevt dem? Häng med och ta reda på vad det verkligen handlar om! g

Konfirmation med vind i seglen

I SLUTET AV JUNI for 23 konfirmander ut till havs! Ombord på missionsbåten Shalom fylldes dagarna av segling, lektioner, praktiskt ansvar och härlig gemenskap. Konfirmanderna bodde tätt, diskade, seglade och delade tro och samtal. Och badade från såväl båt som höga klippor. Konfirmationshögtiden ägde sedan rum hos Frälsningsarmén i Oskarshamn.

För Matilda blev Jesus mer personlig under lägret, liksom för Stella May:

– Jag glömmer aldrig en fantastisk solnedgång på båten. Ledarna sade att vi är finare i Guds ögon än all vacker natur i världen, säger hon.

Under en eftermiddag höll ungdomarna i aktiviteter på lägret för barn från Ukraina –en del i det sociala arbete som är Frälsningsarméns DNA, menar Sara Högdahl, ledare för Frälsningsarméns UNG-team.

– Vi säger att de unga behövs, vare sig det gäller ansiktsmålning, disk eller förbön. Och vi märkte verkligen en hunger efter mer av Gud hos konfirmanderna.

Intresserad av nästa års konfirmation? Läs mer på: www. fralsningsarmen.se/ung/pa-gang/ intresseanmalan-konfa26/ g

Ny chans att lära om missionellt DNA

VILL DU UTFORSKA Frälsningsarméns historia och kallelse att vara en pionjärrörelse?

Då kan kursen om missionellt DNA vara något för dig. Ämnen som tas upp är exempelvis lärjungaskap, olika roller i det gemensamma arbetet, att omfamna äventyr och risker samt naturlig tillväxt och sund förökning. I höst har du chansen när en femte och sjätte kursomgång startar, 6 oktober respektive 4 november. Ett par röster från tidigare tillfällen: ”Kursen var bra och utmanande, ett toppentillfälle för att åter kalibreras med Jesus och fundera över ens riktning och fokus.” ”Det var bra att gå kursen tillsammans med mitt team så vi kunde spåna tillsammans kring framtid och riktning samt påminnas om hur viktig lärjungaträning verkar vara i Guds rike.” De sex lektionerna sker helt digitalt, förmiddagar eller kvällar, och leds av Mark Cotterill, ansvarig för Frälsningsarméns pionjärarbete. Datum för sista anmälan är 29 september/28 oktober. Vid frågor kontakta mark.cotterill@fralsningsarmen.se

Fem nya kadetter på

Officersskolan

I HÖST VÄLKOMNAR Frälsningsarméns Officersskola fem nya kadetter, samtliga Stockholmsbor. Albin och Lotta Bohlin, journalist respektive civilingenjör och båda 26 år, byter spår, stad och kår. Isabel Wåland, 39 år och familjekonsulent på Kår 393 sedan tre år tillbaka, vill utmana yoga-trenden bland andligt sökande. Saadiya Back, 45 år och ursprungligen från Saudiarabien, värnar särskilt om kvinnor och socialt arbete. Helen Lidman, 43 år, har ansvarat för Templets sociala arbete

de senaste två åren och skrivit en bok om sin egen kamp mot alkoholen.

— Jag vill att människor ska få uppleva Guds kärlek och brinner för praktiskt lärjungaskap, förbön, själavård, helande, befrielse och upprättelse i Jesu namn, säger hon. Vid välkomstmötet i augusti ordinerades samtidigt Inger Silfverdal till frälsningsofficer och löjtnant. Hon har arbetat som bland annat socionom och diakon och de senaste åren ansvarat för kåren i Östersund. g

Stridsropets julnummer

I STÄLLET FÖR STRIDSROPETS traditionella julnummer kommer nummer 5 i år att bli en utåtriktad tidning, där vi vill berätta om Jesus, tro och Frälsningsarméns verksamhet för personer utanför rörelsen.

Tidningen kommer att ha ett mindre och stadigare format, så att det är lätt att dela ut och stoppa på sig. Vi hoppas också kunna skapa ett innehåll som lockar många till läsning.

Vi planerar att skicka ut en extra stor upplaga till alla kårer, så att ni kan dela ut numret till människor ni möter på julkonserter, vid julgrytan och andra möten och samlingar inför julen. Börja gärna fundera på hur ni kan sprida det redan nu! Vill du läsa tidningen privat, och/eller dela ut den till vänner och bekanta?

Fråga på din kår eller läs den digitala versionen här från den 21 november: https://issuu.com/ fralsningsarmen_stridsropet

Maxad helg med roligheter och framtidstänk

DEN 26–28 SEPTEMBER bjuder Frälsningsarmén UNG in till en maxad ungdomshelg på Frälsningsarmén i Eksjö. Det blir en helg fylld av gemenskap, skratt, kvällssamlingar och roliga aktiviteter. Återförenas med gamla konfirmandkompisar, träffa nya vänner och fundera tillsammans kring Frälsningsarméns framtid – vad drömmer du om för din kår? Under helgen hålls även FARM – Frälsningsarméns Ungdomsförbunds riksmöte, där vi tillsammans fattar viktiga beslut om barn- och ungdomsverksamheten. Du som är 14–25 år är i fokus, men alla är välkomna. Möjlighet finns även att delta endast på lördagen. Vi ses i Eksjö! Mer information på www.fralsningsarmen.se/ung/pa-gang/ungdomshelg-farm-2025/

foto: jonas nimmersjö

Bönesvaret om förlåtelse avgjorde

Föräldrarna levde i missbruk och Max Svenssons ungdomstid präglades av droger, våld och dödshot. Allra mest plågades han av en enorm skuld och behovet av att få förlåtelse.

I fängelset närmade han sig Gud och ett tydligt bönesvar förändrade allt.

Med sin självbiografi vill han påverka unga killar att välja rätt väg i livet.

TEXT OCH FOTO: TERESIA JANSSON

Max Svenssons far kommer hem till lägenheten i Eskilstuna. I badkaret hittar han den då 21-åriga sonen som hotar att ta sitt liv med kniven han håller i handen. Ett halvår senare häktas Max misstänkt för att ha huggit ihjäl sin pappa. Det är han oskyldig till. Men hur hamnade han i denna tillvaro?

Max växte upp med separerade föräldrar - pappan skötte arbetet trots att han drack mycket medan mamman var slav under både amfetamin och alkohol. Max var stökig i skolan och efter en hel del slagsmål i årskurs två blev han hänvisad till hemundervisning.

Efter att den yngre systerns pappa vunnit 24 miljoner kronor på travspel köpte han, förutom lyxbilar, båtar och annat, en villa till själv och en till barnens mamma.

— Överkonsumtionen gällde även missbruket så det blev ännu mer droger och människor som sprang hemma hos oss, minns den nu 29-åriga Max.

Tio år gammal kom han en dag hem till ett hus som hans mor slagit sönder och samman efter att Max lillasyster blivit akut placerad på familjehem. Max fick flytta till sin far, någon han beskriver som överdrivet snäll, utan ramar och regler.

— Han var världens bästa pappa men jag fick göra vad jag ville. Det ledde till att jag var ute mycket och hängde med äldre killar och en gång åkte vi fast i en stulen bil, berättar Max.

Då pappan uppträdde onyktert och arrogant omhändertogs sonen enligt LVU, lagen om vård av unga. Under en tioårsperiod slussades han mellan 25 olika ungdomshem, och som 14-åring kom han till ett HVB-hem på Gotland.

— Ägarna var svingrymma och tog med mig på saker som var bra för mig; jag tog

moppekort, fick snickra, köra fyrhjuling och leva lantliv. Jag kände mig verkligen som en i familjen, förklarar Max.

Vid besöken i Eskilstuna både använde och sålde han dock narkotika. När han var 18 år fick han ansvara för gården under parets utlandsresa. Max bjöd dit vänner och drogerna flödade, de stökade runt i omnejden och hade bland annat sönder en av familjehemmets bilar.

— Det var första gången jag såg fosterföräldrarna så arga och besvikna. Jag blev skamsen och stack därifrån och när jag återvände var min stuga låst. Jag kände mig inte välkommen längre, säger Max som då bröt kontakten med dem.

Senare skrev han ett brev där han bad om förlåtelse och förklarade att han ville betala för det han förstört. Han fick inget svar men de använde brevet i en polisanmälan för att få ut försäkringspengar.

— Det var en sjukt stark sorg och det kändes som ett stort svek för de var ju som min familj, förklarar Max.

Missbruket tog över, han drabbades av psykoser med paranoida vanföreställningar och åkte in och ut på rehabilitering. Så en

Med sin livshistoria hoppas Max få unga att välja rätt riktning för framtiden.

”JU

FLER BREV JAG

FICK DESTO MER BAD

JAG, OCH UPPLEVDE

ÄVEN ATT JAG FICK

FLERA SMÅ BÖNESVAR.”

dag blev han alltså haffad av polisen och anklagad för att ha mördat sin egen far. I själva verket var det Max som varit måltavlan, troligtvis på grund av sina skulder på hundratusentals kronor.

— Hela min värld föll samman. Pappa

hade alltid funnits där och varit nummer ett för mig så det var helt fruktansvärt att dessutom anklagas för att ha dödat honom, säger

Max med eftertryck.

Hans mor var vid det här laget drogfri och frälst tack vare ett behandlingshem i kristen regi. Max hade själv bett frälsningsbönen som 13-åring även om han inte riktigt förstod innebörden då. När han nu satt i häktet såg mamman till att evangelisten och artisten Sebastian Stakset och en pastor började brevväxla med Max.

— Ju fler brev jag fick desto mer bad jag, och upplevde även att jag fick flera små bönesvar, berättar han.

Men när han släpptes kastades han i sin

Max satt på anstalt, tyngd av rädslor och dödshot. Idag är han en fri man som tillhör Jesus och har allt han har önskat sig.

vilsenhet snabbt tillbaka in i gamla vanor. Hans bäste vän mördades och själv blev han påhoppad och knivskuren. Max ville inte medverka i förhören om misshandeln men insåg att han var näst på tur att dö och att han aldrig skulle kunna betala av skulderna. — Till slut tog jag emot Polisens hjälp och fick ett skyddat boende. Jag gick också i terapi hos en fantastisk människa där jag kunde gråta ut och sortera mina känslor kring pappa, säger Max.

Samma morgon som han skulle vittna i rättegången blev mammans villa beskjuten med automatgevär och lillasysterns säng blev nästan träffad. Så även de blev flyttade och fick skyddad identitet. Senare dömdes

”DET ENDA JAG ÖNSKAR INFÖR FRAMTIDEN ÄR ATT BLI SKULDFRI OCH

KÄNNA MIG TRYGG

OCH SÄKER MEN JAG

LITAR PÅ ATT GUD HAR KONTROLLEN.”

Max till nästan fyra års fängelse för rån och misshandel han begått tidigare. När han satt på anstalt sammanförde hans mor honom med en kristen kvinna.

— Jag var livrädd eftersom jag hade vittnat, så jag var mycket i min cell, mådde skit och rasade i vikt, säger Max.

— Men varje vecka fick jag jättefina brev från tjejen och det utvecklades en djup relation på en nivå jag inte var van vid. Hon hälsade på och vi bad tillsammans och det kändes jättejättefint, fortsätter Max.

Han samtalade även med en kvinnlig, kristen kriminalvårdare, bland annat om Gud och om hur hans liv sett ut. Max bad och läste Bibeln dagligen och började betrakta sig som kristen. Men inom honom gnagde behovet av förlåtelse från familjen på Gotland som han inte hört av sedan flytten sju år tidigare. Han bad: ”Gud, om du finns så låt mig få chansen att säga förlåt!” Dagen efter får han plötsligt syn på familjehemspappan i kriminalvårdskläder. Känslorna från förr sköljde över Max som fick panik och försökte gömma sitt ansikte när de passerade varandra i kulverten. Men när han lugnat sig bad han den kristna kriminalvårdaren hälsa pappan att Max slutat med kriminaliteten och ville be om förlåtelse. Hon fick till svar att pappan väldigt gärna ville träffa sin fosterson.

— Jag ville ersätta dem ekonomiskt men han påpekade att en bil har en liten backspegel men en stor framruta, och att de valt att se framåt, berättar Max.

— En stor sten släppte när jag förstod att jag fått förlåtelse både från familjehemsföräldrarna och Gud. Det bönesvaret blev avgörande och var precis vad jag behövde, för jag hade tvivlat på att jag kunde bli förlåten, fortsätter han.

På sin tjugosjätte födelsedag år 2023 släppes han tidigare från fängelset med fotboja.

Ett par dagar senare började han en arbetspraktik på en av Frälsningsarméns kårer i Stockholm. Han deltog i bibelskola och lät döpa sig.

— Jag är jättetacksam till Frälsningsarmén som verkligen hjälpte mig i starten efter fängelsetiden. Det är en hjälporganisation i topprang som gör fantastiskt mycket gott för människor, understryker Max. Han och den brevväxlande tjejen som blivit hans fästmö hade dock en längtan till en specifik plats, vilket blev ett stort böneämne. Inom kort kallades Max till arbetsintervju på just den orten och två dagar senare löste det sig med bostad. Paret gifte sig, fick en dotter och i skrivande stund är andra dottern på väg.

— Jag bor i mitt paradis på jorden, har så mycket att se fram emot och känner inte att jag saknar något. Det enda jag önskar inför framtiden är att bli skuldfri och känna mig trygg och säker men jag litar på att Gud har kontrollen, säger Max.

I fängelset hade han börjat skriva på en självbiografi och i våras gavs den ut på bokförlaget Libris. Idag föreläser han och delar sin story.

— Jag vill påverka genom min bok, särskilt unga killar, och visa på hur illa det kan gå om man väljer det kriminella livet. Men jag vill också berätta att det finns en Gud som ger förlåtelse och kärlek till alla, säger Max.

— Om du är inne på fel väg, våga öppna upp dig för någon utanför den världen och våga hoppas och tro att du med små steg åt rätt håll kan närma dig ett bättre liv, avslutar han. g

fakta MAX SVENSSON

Ålder: 29 år.

Bor: I lägenhet.

Familj: Fru och två barn.

Sysselsättning: Fastighetsskötare och föreläsare.

Aktuell: Med självbiografin

”Genom guld och misär”. Senast lästa bok: ”Jag har slagit upp mitt tält i hoppets land” av Tomas Sjödin.

Hobby/Intressen: Odling, natur och uteliv.

Favoritbibelord: 2 Kor 5:17: ”Om någon är i Kristus är han alltså en ny skapelse. Det gamla är förbi, något nytt har kommit.” samt 2 Tim 2:3: ”Lid också du som en god Kristi Jesu soldat.” (SFB15)

Bäst med att vara frälst: Vetskapen om stöttning i allt av en Gud som har stakat ut en god väg åt en.

Du har en unik kunskap att dela med dig av

DET STÅR TVÅ STORA HÖRNSOFFOR i vårt kafé nu för tiden. För några år sedan kände vi att det var dags att fräscha upp vår lokal och det föll sig naturligt att skapa en vardagsrumsdel. För temat ”Välkommen hem” har verkligen satt sig i tankarna och i kårens gemenskap. Och vi har jobbat med att vara ännu mer välkomnande i mötet med nya besökare. Att inte bara sätta sig vid sina kår-kompisar på fikat utan tillsammans med någon ny. Och vitsorden har kommit tillbaka från människor som mött oss för första gången, ”jag kände mig hemma”, ”jag kände mig så välkommen hos er”. Det gör oss glada och visar att vi vandrat en bit på vägen med vårt övergripande mål i ryggen. Men förra året väcktes en längtan att ta tag i den andra delen lite mer, det vi faktiskt bjuder in till när vi välkomnar hem, nämligen ”Livet med Jesus”. Vad innebär det egentligen att leva tillsammans med Jesus, i dag? Inspirerade av förra årets Torpkonferens där Frälsningsarméns samling hade underrubriken ”Ett förvandlat liv” kom vi hem och bestämde att hela höstterminens gudstjänstteman skulle handla om vad livet med Jesus faktiskt inne-

bär. Livet med Jesus påverkar, förvandlar, förnyar och ger riktning. Vi måste påminna varandra om vilken styrka och rikedom vi har när vi lever tillsammans med Jesus. Det måste alltid vara centralt för en kristen, och det är sprängstoff som förvandlar en värld. Många som kom till vårt kafé var nyfikna på vad livet med Jesus innebär. Många ville veta mer. Så vi bestämde oss att bjuda in till Alpha. Vi blev förvånade när det var 17 anmälda till vår fösta samling. Vi åt tillsammans, delade gemenskapen, lärde oss mer om Jesus och vad det innebär att leva sina liv med honom. Det var vision i praktisk handling. Vi blev häpna över att efterfrågan var så stor. Men så är det när man bjuder in till gemenskap med Jesus, han attraherar och drar människor in i sin närhet. Och så bra det är då, som många redan vet, att använda Alphas material och förinspelade filmer som ger en god grund i kunskapen om vem Jesus är och vad det kristna livet innebär. Efterfrågan fortsatte så vi fick direkt starta en uppföljande kurs och vi tror att vi måste starta en ny kurs redan nästa termin.

Theres Frisk Svensson, Kårledare Frälsningsarmén Södra Vätterbygden

”ATT INTE BARA

SÄTTA SIG VID SINA

KÅR-KOMPISAR

PÅ FIKAT UTAN

TILLSAMMANS MED NÅGON NY.”

Som ringar på vattnet har flera Alpha-deltagare börjat gå på våra söndagsgudstjänster, vi har fått hålla medlemskurs och välkomnat flera medlemmar. Och Alpha-gruppens medlemmar ville fortsätta träffas. Så lägligt att Programkontoret skickade ut en bok om ”Upptäckande bibelsamtal” – en naturlig fortsättning i samma stil som Alphas upplägg. Så nu har vi en stadig grupp som träffas varannan vecka för måltidsgemenskap och bibelsamtal. Och nästa termin höjer vi ribban och träffas en gång i veckan i det

som organiskt vuxit fram som en vardagskyrka för olika åldrar, Family.

Och till de äldre och mer erfarna på kåren som har varit med länge, både i tron och på Frälsningsarmén, säger vi; Du har en unik gåva att ge, en unik kunskap att dela med dig av. Du vet vad det innebär att leva livet tillsammans med Jesus. Du har gjort det länge genom livets upp- och nedgångar. Dela med dig av din kunskap till ”de nya” som inte har den erfarenheten, men längtar efter att få veta mer. Det är väl inget märkvärdigt med det, kanske du tänker, men det är just den vardagliga kontakten med Gud, hur det är att leva livet med Jesus som du blivit expert på. Var frikostig och berätta för andra om din relation till Jesus. Det kommer inte bara berika andras liv utan även ditt. g

SKÖLDEN hissas på Frälsningsarméns tält i Almedalen. Dennis Björkman från Halldings hyrtält var på plats måndagen tillsammans med Kalle och Arvid Norrby, medan det fortfarande var lugnt på Cramérgatan i Visby. Under Almedalsveckan var Frälsningsarmén i tältet för att möta besökare som ville stanna och samtala – eller bara äta lite godis. Vi höll också sex panelsamtal kring aktuella samhällsfrågor.

fakta

Lokala ledare...

• kan benämnas underofficer och ibland sergeant.

• bör vara en frälsningssoldat utnämnd till en ansvarsuppgift i kåren.

• fullgör sina uppgifter utan ekonomisk ersättning.

• har ett andligt ledarskap, en livsstil i samklang med Frälsningsarméns policy och delar samfundets tro och lära.

• är med och bygger och formar sin kår.

• är en del av ledarteamet.

• får använda sina talanger, egenskaper och gåvor.

• är en förebild genom ledarskapet i kåren.

• är med och förverkligar Frälsningsarméns uppdrag gällande frälsning, helgelse och socialt arbete.

Fler exempel på lokala ledare Skattmästare/kassör, rekrytsergeant (vägleder nyomvända och blivande medlemmar), socialsergeant (länk mellan kåren, dess KSA – kårens sociala arbete – med mera), globalsergeant (kårens kontaktperson inom global rättvisa, utvecklingsprojekt och arbetet mot trafficking), sekreterare (ekonomi/administration), lokalt kommunikationsansvarig eller musikansvarig, administratör, lokal/fastighetsansvarig, samt ledare för andra grupper inom kåren.

Är du intresserad av att bidra till det lokala ledarskapet?

Kontakta din kårledare eller programkontoret@fralsningsarmen.se

Ur Handledning för underofficer / lokalt ledarskap i Frälsningsarméns kårer

Leve de lokala ledarna!

Bönesergeant, ungdomsfanjunkare och musikmästare; bönekrigare, kårledarens högra hand och brassledare. Stridsropet mötte Annette, Maria och Claes som lägger ned tid, hjärta och själ som lokala ledare på sina kårer. De är oavlönade men oumbärliga och arbetar med Gud som överbefälhavare.

TEXT: TERESIA JANSSON FOTO: JONAS NIMMERSJÖ OCH TERESIA JANSSON

Vad vore Frälsningsarmén utan lokala ledare? När kårledare får nya tjänster, flyttar och byts ut finns många hängivna medlemmar kvar som bär upp kåren. Eldsjälar som utan betalning spenderar många timmar, mycket slit och tonvis med engagemang på att leda och ansvara för delar av verksamheten. Det kan röra områden som undervisning, socialt arbete, barn- och ungdomsverksamhet, ekonomi och administration, själavård, medlemsvård, sång och musik, gudstjänstliv, styrelsearbete med mera. För att kunna ha en lokal förankring i arbetet är det viktigt att det finns medlemmar som engagerar sig som lokala ledare. Det skapar stabilitet och förhindrar att verksamheten påverkas negativt om den får nya kårledare. Det ger även möjligheten för medlemmarna att förstärka sitt lärjungaskap och vara med och föra arbetet framåt, säger Bo Jeppsson, ledare för Frälsningsarmén i Sverige och Lettland.

Annette Rosell är en av de medlemmar som genom sitt lokala ledarskap bär upp

Centrumkåren i Göteborg. Och bönen är grunden i en församling, menar hon.

Annette Rosell, 80 år

Bönesergeant på Centrumkåren i Göteborg

Gör annars: Pensionerad banktjänsteman.

Familj: Maken Lennart, två barn, två barnbarn. Tidigare uppgifter inom Frälsningsarmén: Har varit verksam i Nässjö, Ljungby, Sundsvall och inom Skandinaviska Turistkyrkan, bland annat som ledare för ungdomar, scouter och inom bibelstudier och körverksamhet.

PÅ CENTRUMKÅREN finns tre bönesergeanter. De värnar om andlig utveckling, bö-

”JAG

INSÅG ATT JAG BER NÄSTAN JÄMT; NÄR JAG GÅR UT MED HUNDARNA ELLER STÅR OCH RÖR I KÖTTFÄRSSÅSEN.”

nearbete på olika nivåer, bibel- och bönehelger och står till tjänst i förbön och samtal. Annette Rosell ansvarar bland annat för bön och förbön i bibelstudiegruppen Kraftkällan. Förbönstjänsten har hon haft sedan ungdomen och på 60-70-talet läste hon i en bok av Ulf Sundblad om att bönen är ett personligt samtal med Gud.

— Jag insåg att jag ber nästan jämt; när jag går ut med hundarna eller står och rör i köttfärssåsen. Om något särskilt hänt drar jag mig undan och ber extra koncentrerat och förenas med andra i bön över telefon, säger Annette.

— Det bästa är att jag får leva ut min tro. När jag läser i min andaktsbok kanske något särskilt rör vid mitt hjärta och när sedan personer eller situationer jag ska be för framträder, blir bönen väldigt levande, fortsätter hon.

För rollen krävs en viss andlig mognad, anser hon, och att man ber från hjärtat och kopplar bort sig själv. Det är bra att vara öppen, lugn, omtänksam och lyhörd utan att vara för påträngande. Kroppsspråk och ansiktsuttryck hos den som vill ha förbön kan ge viktig information. Annette tar alltid på sig den andliga vapenrustningen som nämns i Bibeln. Den helige Ande skärper hennes sinnen och medarbetarna bidrar med olika infallsvinklar. Ledarpositionerna har kommit

naturligt under åren då hon gått i bräschen för saker hon trott på.

— Det är en välsignelse att se hur naturbegåvning och andliga funktioner kopplas samman. Tron, vissheten, förtröstan och tilliten jag har till Gud; sanningen i hans ord ger en plattform att stå på och jag känner mig väldigt trygg i den, konstaterar Annette.

Ibland möter hon personer med svåra traumatiska händelser i bagaget men det låter hon sig inte skrämmas av. Hon berättar om en äldre vän som blev så allvarligt sjuk i TBE att hon tappade talförmågan. Annette och vännerna bad enträget för henne.

— Plötsligt vände det och nu är hon fullt frisk och aktiv. Hon stod på dödens rand men fick en guds-

upplevelse. Hon är så tacksam och det lyser om henne. Läkarna förstår ingenting, utbrister Annette.

Alla blir inte helade men då är det viktigt att hjälpa den man ber för att inte känna sig dålig om bönesvaret inte blir som väntat. Annette vill uppmuntra fler till den viktiga bönetjänsten.

— Jag är så tacksam om jag kan hjälpa någon och tacksam över gemenskapen med Gud som vuxit fram. Jag ger av det som jag har fått själv, det är så mäktigt och känns inte som ett arbete. Jag kan bli fysiskt utmattad men kraften kommer alltid tillbaka, förklarar Annette.

— Bön är a och o i en församling och kan verkligen förändra situationer. Jag hoppas på en böneväckelse, avslutar hon.

”JAG GER AV MIN TID

MEN INTE FÖR EGEN

VINNING UTAN FÖR

GUD OCH FÖR ATT

ANDRA SKA HITTA TRON PÅ HONOM.” fokus |

Maria

Sundbring-Hörnqvist,

45 år

Ungdomsfanjunkare på Vasakåren i Stockholm sedan augusti 2024

Gör annars: Arbetar som lågstadielärare.

Familj: Maken Christian.

Tidigare uppgifter inom Frälsningsarmén: Medhjälpare i söndagsskolan sedan tidig ålder.

VASAKÅREN har idag fyra fanjunkare som biträder kårledaren, något Maria Sundbring-Hörnqvist ser som en styrka då de kan utbyta tankar med varandra. De har ansvar för olika åldersgrupper; Maria för dem som inte nått tonåren än. Hon förbereder Barnens gudstjänst (Söndagsskolan), hjälper till vid familjegudstjänster, deltar i kårnämndsmöten och NAV, Nämnden för andlig vård, och stöttar kårens ungdomsofficer.

— Det handlar om att få barnen att känna sig sedda och välkomna och det bästa är att umgås med dem och se deras utveckling, säger Maria. Jag ger av min tid men inte för egen vinning utan för Gud och för att andra ska hitta tron på honom. Det känns bra i hjärtat att göra något för någon annan, fortsätter hon.

För att de små ska komma till verksamheten är det viktigt att knyta an till föräldrarna. Den uppgiften kräver ett socialt sinne och kärlek till barn och människor generellt, anser hon. Redan som liten hade Maria hjärta för barn och började som tolvåring hjälpa till i söndagsskolan på kåren i Jönköping. Hon växte i rollen och engagemanget följde med vid flytten till huvudstaden.

— Via församlingsarbetet får man med sig den sociala grunden naturligt; man lär sig att möta människor. Det har jag nytta av när jag i mitt arbete ska prata inför en grupp, i ett föräldramöte exempelvis, säger Maria.

En utmaning är att anpassa Barnens Gudstjänst så att den blir spännande både för en treåring och en tioåring. Maria kan slås av tanken att ställa in om väldigt få deltar, men för en tid sedan kom en helt ny familj.

— Då insåg jag vikten av kontinuitet för man vet aldrig vilken söndag det kommer ett barn som aldrig har varit hos oss förut och som man vill ska komma tillbaka, säger hon.

— Men jag önskar att vi hittar fler vägar att nå och bjuda in unga till oss. Där är bönen viktig, den är grunden i allt församlingsarbete för att få saker att hända, understryker Maria.

”JAG LEVER FÖR

MUSIKEN OCH ÄLSKAR

ATT SE HUR GLADA

MÄNNISKOR BLIR AV

ATT LYSSNA TILL OSS,

SÄRSKILT NÄR VI FÅR

SPELA OCH VITTNA

FÖR ICKE TROENDE

OM JESUS.”

Claes Kihlagård, 60 år

Musikmästare sedan år 1990, Nässjö kår

Gör annars: Begravningsentreprenör.

Familj: Änkeman, två barn, två barnbarn. Tidigare/övriga uppgifter inom Frälsningsarmén: Scoutledare i ungdomen under 15 år, vice musikmästare år 1985-90. Är med i kårnämnden och ansvarar för skötseln av sommarhemmet Soludden.

SOM MUSIKMÄSTARE har Claes Kihlagård hand om Musikkåren i Nässjö gällande arbete med noter, val av musik, planering, genomförande, och att deltagarna fungerar som grupp. Claes har spelat kornett sedan sju års ålder och spelar numera själv i Musikkåren, som blivit ett viktigt inslag i gudstjänsterna. Den utgör ett av kårens lovsångsteam med tre sångare och Anders Beijer som dirigent.

— Jag lever för musiken och älskar att se hur glada människor blir av att lyssna till oss, särskilt när vi får spela och vittna för icke troende om Jesus. Det är väldigt roligt att tillsammans få göra någonting för och med honom, säger Claes engagerat.

— Och jag brinner för ideellt arbete – en tjänst för Jesus – och har aldrig tagit ut en krona för mina tjänster i Frälsningsarmén. Det har varit jätteviktigt för mig, understryker han.

Som ung var Claes blyg och blev lätt generad men det vände när han började som scoutledare på kåren.

— Den tiden formade mig som ledare och idag är jag inte rädd för att prata inför människor, säger han. I yrket som begravningsentreprenör får han ofta både tala, sjunga och spela. Något han har fått jobba på i ledarrollen är rädslan för konflikter, därför försöker han lösa dem i ett tidigt skede. Han vill främja öppenhet i stället för prat bakom ryggar och han bjuder gärna på egna brister och tillkortakommanden. Det kan vara utmanande att få ihop det när ändringar måste göras i fördelningen av stämmor

och instrument och att hitta en efterträdare som tar över musikmästarrollen likaså. Förra året firade Musikkåren i Nässjö 125 år och att ha 27 musikanter på en så liten ort är inte illa. Claes poängterar att det ska vara enkelt och skoj att vara med. — Ett stort engagemang hos ledaren smittar av sig och jag är nyfiken på det nya när jag driver och utvecklar gruppen mot mål/spelningar. Och jag försöker alltid tänka på att vi spelar för åhörarna och inte för oss själva, förklarar han.

Claes vill fortsätta utvecklingen av speciellt lovsångsdelen, och när brasspelet vävs ihop med olika kompinstrument som trummor, piano och elbas, får kårmusiken ett uppsving, menar han. I skrivande stund ser han fram emot de kommande spelningarna – en gudstjänst och en konsert per månad. Nu närmast en vårkonsert på kåren tillsammans med Nässjö manskör, och i längre fram den traditionella promenadkonserten i Stadsparken med omkring 300 åhörare. g

Genom sitt arbete på Frälsningsarméns

EU-center är Tomas Samuel en varm och hoppfull röst för många människor i utsatthet. Hans förmåga att kombinera empati, tro och praktiskt stöd gör att han har en särskild plats i många människors liv.

Kaplan med hjärta för utsatthet

Som kaplan på Frälsningsarméns EU-center möter Tomas Samuel människor i extremt utsatta livssituationer. Med öppenhet, teologiskt djup och kärlek hjälper han gästerna att hitta mening – oavsett tro eller bakgrund.

TEXT: CARINA TYSKBO FOTO: TERESIA JANSSON OCH PRIVAT

Ien miljö fylld av livshistorier om svårigheter, men också av hopp och förändring arbetar Tomas Samuel. Sedan 2017 har han haft sin tjänst på Frälsningsarméns EU-center i Stockholm, som tar emot vuxna personer i utsatthet från många olika länder och bakgrunder. Att vara kaplan här innebär att mer officiellt vara den kristna representanten på arbetsplatsen. Kaplanen finns till hands för samtal och stöd, för att lyssna på berättelser om smärta och längtan och erbjuda tröst genom tro och mänsklig närvaro.

— Mitt uppdrag är att finnas där och orka höra på. Jag tror på öppenhet inför svåra frågor, säger Tomas.

I mötet med många olika livsöden är det ofta de stora, existentiella frågorna som väcks, oavsett om personen framför honom är troende eller inte. Varför händer det svåra saker i livet? Hur ska jag orka bära smärtan? Här blir själavården en plats för trygghet och hopp. Det handlar om att låta den som lider känna sig sedd och bekräftad. Utöver individuella samtal finns också gruppsamtal och förbön, något som uppskattas, särskilt av gäster från Afrika och Mellanöstern.

— Gäster vill ofta att vi ska be för dem i

samband med samtalet eller jobbcoachningen, säger Tomas.

Det kristna budskapet förmedlas också genom predikningar i samband med andakter eller gudstjänster på centret. Tomas berättar om hur han helt nyligen talade om

”VI MÄNNISKOR FÖRMÅR VARA VÄLDIGT

DEDIKERADE –

OCKSÅ

I ETT MISSBRUK. DET

GÄLLER ATT LÄGGA

DEN ENERGIN OCH

AMBITIONEN PÅ RÄTT

SAKER I STÄLLET.”

missbruk, och hur budskapet landade hos en man som efteråt kom fram och delade sin kamp med sexuell beroendeproblematik. — Jag hade berättat att vi människor

förmår vara väldigt dedikerade – också i ett missbruk. Det gäller att lägga den energin och ambitionen på rätt saker i stället. Mannen hade blivit väldigt berörd och ville förändra sitt liv. Det ledde till ett samtal om Jesus och en plan för framtiden.

Tomas Samuel är inte bara kaplan vid Frälsningsarméns EU-center – han är också författare.

Tomas egen tidigare kamp mot missbruk ger honom särskild förståelse för de människor han möter. Hans tro på förändring är rotad i egna erfarenheter.

— Det är viktigt att erbjuda hopp och inte bara säga ”du måste sluta”. Folk vet själva vad som är fel, men ibland behövs hjälp att hitta en väg ut, förklarar han.

På EU-centret möts människor med skiftande bakgrund och trosuppfattningar. Här finns kristna, ateister, hinduer, muslimer.

Alla är välkomna, och många kommer hit ofta och har gjort det i flera år. Respekten för varandras övertygelse och tradition är en grundsten i det arbete som Tomas och

hans 12 kollegor bedriver. Och även om de är mycket tydliga med sin kristna tro utifrån Frälsningsarméns lärosatser handlar det aldrig om att påtvinga någon, utan snarare om att visa på vägen. Tomas egen mångkulturella bakgrund, där han dessutom praktiserat både islam och hinduism, gör att han kan möta människor med förståelse och bygga broar mellan tro och kultur. Ofta möts han av skeptiska frågor och tvivel kring den kristna tron. Då är det viktigt att lyssna och föra en öppen dialog utan dömande. Ett talesätt från barndomen i Egypten har följt honom i livet: ”Om ett barn är hungrigt ger man först mat. Sedan kan man tala om vem som ordnat

maten”. Det handlar om att visa kärlek praktiskt, inte bara i ord.

— Många säger ”Jag tror inte på Jesus” eller ”Gud gör ingen skillnad eller bara dömer”. Då försöker jag visa på att vi kanske inte talar om samma Gud, och berätta om den kärleksfulle och rättfärdige Gud jag tror på.

En vanlig arbetsdag på centret är fylld av samtal, planering, administration och stundtals även krävande situationer. Berättelserna kan vara oerhört svåra.

— Vi är tränade att lyssna efter om personen till exempel är utsatt för trafficking, övergrepp eller hot.

Att se förändringarna i människors liv ger

fakta

Frälsningsarméns

EU-center

Startades: År 2014 i Hornstull, flyttade år 2016 till Fridhemsplan.

Välkomnar: Personer i hemlöshet eller social utsatthet som är EU-medborgare eller tredjelandsmedborgare med permanent uppehållstillstånd inom EU. Verksamhetsbeskrivning: Öppen social dagverksamhet i samarbete med andra aktörer.

Erbjuder: Samhällsinformation, rådgivning, jobbcoachning, språkundervisning, basbehovsstöd (mat, dusch, tvätt), stöd till personer som utsatts för människohandel och människoexploatering, stödsamtal.

Tomas Samuel föreläser på Frälsningsarmén Home, i en apologetisk grupp med mestadels yngre deltagare.

Tomas energi och glädje i det ofta tunga arbetet. Han minns särskilt en man från Polen som, efter lång tid av isolering och utsatthet via centret fick hjälp att hitta jobb, bostad och även medlemskap i Frälsningsarmén Homes kår. Stödet innebar en ny start och en möjlighet till ett drägligare liv.

Samtidigt finns en ständigt närvarande utmaning i att resurserna aldrig riktigt räcker till. Behovet är stort, och ofta måste prioriteringar göras. Men Tomas ser det som sin uppgift att ändå ge allt stöd han kan. — Det är en utmaning att hinna med alla. Men jag tror att Gud ger oss kraft att orka och att vi verkligen kan göra skillnad, säger Tomas.

För att orka hantera det svåra stöttar teamet varandra i regelbundna debriefingsamtal. Tomas märker att hans roll som kaplan ofta ges stor respekt.

— Jag blir en representant för Gud, och då visar man mig en slags vördnad, oavsett egen tro eller inte. Kanske är det därför jag sällan varit i några allvarligare konflikter här, säger Tomas och berättar om de fåtal gånger då människor fått avvisas eller då polis tillkallats på grund av drogpåverkan eller aggression.

Han har själv haft god hjälp av mentorer och ledare inom Frälsningsarmén som hjälpt honom att växa i sin roll. Och han uppskattar hur Frälsningsarmén kombinerar socialt arbete med ett tydligt andligt uppdrag.

Tomas ser sitt arbete som en helhet där han är en förlängning av Jesus i vardagen. Evangeliet handlar om att visa Jesus i handling, inte bara ord. Han är inte bara en kaplan eller terapeut, utan också en medmänniska som hjälper till med allt från myndighetskontakter, att skriva CV och söka arbete. För Jesus är inte bara en historisk figur.

Med en bakgrund präglad av både islam, hinduism och ett eget tillfrisknande från missbruk, skriver Tomas om livets stora frågor.

”DET ÄR VIKTIGT ATT

ERBJUDA

HOPP OCH INTE

BARA SÄGA ’DU MÅSTE

SLUTA’. FOLK VET SJÄLVA

VAD SOM ÄR FEL, MEN

IBLAND BEHÖVS HJÄLP

ATT HITTA EN VÄG UT.”

— Jesus förstår vardagslivets utmaningar. Man ska komma ihåg att han var snickare, en handfast person. Därför kan vi komma till honom med alla våra praktiska bekymmer, säger han och delar hur gäster flera gånger fått konkret svar i form av till exempel arbete – som de sedan varit noga att tacka för.

Vid sidan av sitt kaplanarbete är Tomas engagerad i teologisk undervisning och har en masterexamen med inriktning på islam och apologetik. Nu siktar han på doktorshatten. Drömmen är att få fortsätta utvecklas och fördjupa sin tro – han älskar att undervisa och att förstå Gud mer på djupet. För att orka i vardagen är musik och poesi en källa till glädje.

— Jag spelar arabisk flöjt, säger Tomas och försvinner en stund. När han återkommer är det med en stor låda med olika flöjter. Strax strömmar musiken och den vemodiga slingan repeteras på arabiskt vis.

— Och så läser jag böcker, fortsätter Tomas senare och skrattar till. Ja, jag vet att det är mitt yrke att läsa och skriva – men jag vilar faktiskt i läsningen också.

Trots att han mött en hel del motstånd i sin frimodiga undervisning på olika plattformar om bland annat islam kontra kristendom, är Tomas fast besluten.

— Att följa Jesus har ett pris, men det är min kallelse och jag är tacksam för den. g

fakta

TOMAS SAMUEL

Ålder: 37 år.

Födelseort: Kairo.

Kårtillhörighet: Home Stockholm. Fem egenskaper: Lugn, tålmodig, ödmjuk, empatisk, självreflekterande.

Tidigare roller i Frälsningsarmén: Enbart kaplan.

Skrivit böckerna: ”It is Your Time to Follow Me” och ”The Trinity Revealed” (under utgivning).

Intressen: Spela flöjt och läsa böcker.

Motto eller favoritbibelord: Romarbrevet 5:8: ”Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.” (SFB 15)

Svar på livets existentiella frågor

I år uppmuntrar Frälsningsarmén medlemmar att hitta någon eller några att läsa Bibeln tillsammans med. Några som har gjort det är Gordon Rossiter, Pernilla Ålöv och Helene Lidman. Här delar de sina erfarenheter och tips.

TEXT: KIKI BROMS FOTO: UNSPLASH/JESSICA MANGANO

Hur kom det sig att ni började läsa Bibeln tillsammans?

PERNILLA: Jag läser tillsammans med en kollega på kåren och det kändes viktigt för oss personligen, men också i den tjänst vi står i.

GORDON: Jag och min fru har läst Bibeln

länge tillsammans med andra på olika sätt. Jag tycker att vi på ett djupare plan lär känna och knyter an till dem vi studerat Bibeln med. För mig personligen innebär bibelläsning trygghet och gemenskap med andra kristna, tröst när livet är svårt, ett hopp för framtiden och svar på existentiella frågor.

HELEN: Jag älskar Bibeln och har läst den tillsammans med andra i många år. Min erfarenhet är att det blir bättre rutin och disciplin när jag läser tillsammans med någon. Att få ta del av vad gör Gud i en annan människas hjärta blir en gemensam upptäcktsfärd och ett ytterligare djup i relationen.

Tre bibelläsare

PERNILLA ÅLÖV, kårledare 43 år

GORDON ROSSITER, Konstnär, 76 år

HELENE LIDMAN, Kadett på officersskolan, 43 år

Har ni haft några svårigheter i läsandet och hur har ni tagit er igenom det?

PERNILLA: Vi har nyligen läst Uppenbarelseboken. Det kändes spännande att få blicka in i framtiden tillsammans med den bibelboken men det är ju inte den lättaste att förstå. Det är otroligt mycket symbolik och många bil-

”FÖR MIG PERSONLIGEN

INNEBÄR BIBELLÄSNING TRYGGHET OCH

GEMENSKAP MED

ANDRA KRISTNA, TRÖST NÄR LIVET ÄR

SVÅRT, ETT HOPP FÖR

FRAMTIDEN OCH SVAR PÅ EXISTENTIELLA

FRÅGOR.” GORDON

der som beskrivs. Dessa har vi, med hjälp av kärnbibeln och studiebibeln, försökt förstå betydelsen av. Det har stundtals varit lite svårt.

GORDON: Det finns vissa bibelböcker i Gamla testamentet som är svårforcerade, till exempel upprepningar av släktled och blodiga slag. Det är svårt att förstå att Gud tillåter ondskans härjningar i denna vackra värld som Han har skapat. Vi har förstått att det är människan själv som skapat ondskan i världen genom sin synd; att inte vandra i gemenskap med sin skapare.

Vad betyder det för dig personligen att läsa Bibeln just nu i livet?

HELEN: Det betyder otroligt mycket för mig att ta emot bibelns budskap och applicera det i mitt hjärta. Jag har verkligen på riktigt fått erfara att Guds ord är levande och verksamt. Om man vill lära känna Gud och sig själv är det jättebra att läsa bibeln. Vissa perioder har det varit som att läsa min egen dagbok: pre-

cis det här står jag i, precis så här mår jag och känner nu. Det har verkligen burit mig att jag känner mig sedd, hörd och uppmuntrad. De gånger jag av någon anledning inte läst dagligen har det känts som att något verkligen saknas.

PERNILLA: Jag skulle säga att bibelläsningen ger mig marken att gå på och att bönen är det som leder mig framåt på vägen.

Finns det något du har upptäckt eller börjat se på ett nytt sätt genom era samtal?

PERNILLA: Jag känner hur mycket jag uppskattar att få tänka högt med någon. Att få fundera helt fritt, utan att vara rädd för att tänka fel och att med hjälp min bibelvän få landa i vad texten egentligen betyder.

GORDON: Att alla människor behöver Guds kärlek och är i behov av Hans frälsning och ledning i sina liv.

Känner du att Gud säger något särskilt till dig genom det ni läser just nu?

PERNILLA: Han påminner om hoppet, en ljus framtid och att det blir seger! Att läsa Uppenbarelseboken gör det också väldigt tydligt hur viktigt det är att ha Andens hjälp när vi läser och försöker förstå Bibeln.

GORDON: Vi läser Apostlagärningarna just nu och jag slås av det faktum att Petrus blev kallad till Kornelius hus för att predika för hedningarna. Precis som då ser vi även idag att det finns många människor som fortfarande inte har nåtts av budskapet om Guds frälsande kärlek.

HELEN: Att ”inte låta våra hjärtan oroas utan att tro på Gud” (Joh 14:1). Och ”Vem kan med sina bekymmer lägga till en endaste dag till sin livslängd” (Matt 6:27). Det är väldigt trösterikt. g

Tips från kårledaren

När vision blir verklighet

I Sundbyberg nordväst om Stockholm växer Home – en kår där människor med brokig bakgrund får upptäcka tron på Jesus i en varm och välkomnande gemenskap. Kårledaren Kjell Karlsten berättar om resan från idé till etablerad kår, vikten av äkthet i det missionella arbetet och varför personliga relationer är nyckeln till förvandlade liv.

TEXT: KIKI BROMS FOTO: JONAS NIMMERSJÖ OCH ADNAN HOSSAIN

Namn: Kjell Karlsten.

Titel: verksamhetsledare Frälsningsarmén Home Stockholm sedan år 2022.

Officer sedan: År 1984. Tjänstgjort tidigare i: Visby/Hemse (2 perioder), Borlänge, Västra divisionen; Divisionsungdomssekreterare, Högkvarteret; Nationell Ungdomssekreterare (2 perioder), Projektledare Football for All & Metodstöd pionjära initiativ, Programchef

Det bästa med att vara kårledare:

Att vara i centrum av vad Gud gör på en ort och i människors liv. Att få ägna sin tid åt det som är kyrkans och Frälsningsarméns kärnuppdrag; att förmedla frälsning.

Vad var er tanke och vision när ni först startade Home?

Att bygga en församling som är en öppen famn och ett hem, särskilt för den som vill lämna ett destruktivt liv. Jag hade som programchef jobbat med att ta fram vision 2025: ”Välkommen Hem – livet med Jesus,” och ville också gärna vara med och ”göra det” på riktigt, inte bara teoretisera kring det.

Home blev namnet på verksamheten därför att det sammanfattar visionens hjärta. Det sammanfattar också det vi ser som ett av de största behoven hos vår målgrupp – att få landa i en ny gemenskap där Jesus är i centrum. Där det är lätt att komma in, vara sig själv, bli mött med respekt och kärlek. Att få förebilder som ger hopp och tro och sporrar en att lämna det gamla och sträcka sig efter det nya livet med Jesus.

Vad har du för tips till den som vill starta ett missionellt initiativ?

Granska dina motiv! ”Kärleken från Kristus driver oss” (2 Kor 5:14a).

Du måste vara intresserad av människor och vara beredd på att du själv är verktyget –

det är du som måste se människor, kontakta dem, bry dig om dem, tala om Jesus med dem, be för och med dem och dela livet med dem. Det handlar inte primärt om metoder och strategier eller att starta en verksamhet, det handlar om att bygga relationer. Och att föra människor i kontakt med Jesus, Han som förvandlar.

Hur pass öppna uppfattar du att människor är gällande andlighet/kristendomen idag?

Många är väldigt öppna. Särskilt de som har utmaningar, bekymmer och nöd i sitt liv. Det är den som är i någon typ av behovssituation som behöver en frälsare. De som tror sig ha allt på det torra upplever inte att de behöver frälsning och dessa försöker vi inte övertyga. De som upplever nöd och behov är tillräckligt många för att hålla oss alla sysselsatta.

Hur tänker du för att få nya människor att komma till kåren?

Folk kommer till oss först och främst via vänner och bekanta. Våra medlemmar och andra besökare är angelägna och ivriga att ta med folk. När man själv uppskattar och tror

Vilka är dina bästa tips för att leda någon till själva beslutet att ta emot Jesus?

Det är väldigt enkelt: ställ frågan! Det är världens naturligaste fråga att ställa i en miljö där Jesus och tron på honom är det vi primärt samlas kring.

Fråga till exempel:

• Har du själv en tro?

• Har du provat att be Jesus om hjälp?

• Skulle du vilja ta emot eller bjuda in Jesus i din situation och ditt liv?

• Ska vi be tillsammans att Jesus tar hand om ditt liv och dina problem?

• Vi kan väl be Jesus om hjälp i den här situationen – vi ber med en gång!

på gemenskapen så är det naturligt att bjuda in andra. Människor med intresse och behov slussas också till oss via sociala medier, samarbeten med andra Frälsningsarméverksamheter, samt LP- och andra verksamheter.

Hur tänker ni för att en ny besökare ska vilja komma tillbaka?

Kulturbygge är A och O – alltså att skapa en välkomnande och tillåtande atmosfär där människor omedelbart blir välkomnade och inkluderade i samtal och gemenskap. Man måste kunna känna att man inte är avvikande, att det inte finns koder man inte förstår, att man är hemma och ”passar in”. Sedan är det nödvändigt att man vid första besöket blir hälsad på, pratad med och får en positiv känsla av ärlighet och hemmahörighet. Vi försöker också alltid fråga efter telefon och mejladress och sätter upp personen på

utskickslistan. Vi skickar mejl och sms varje vecka till alla på sändlistan.

Vilka skillnader upplever du i Stockholm jämfört med i Visby där du var kårledare förut?

I en storstad finns ju oändligt mycket mer folk att ta av. I Visby finns det 25 000 invånare och 55 000 i hela region Gotland. Så det är lättare att nå fler i Stockholm men å andra sidan är det lättare att göra sig känd på en liten plats; du kan ganska enkelt höras och synas i lokalmedierna och så vidare. Men oavsett storlek på stad gäller till syvende och sist att det är primärt genom personliga kontakter som människor kommer till tro. Och det är så vi måste jobba oavsett storlek på stad.

Hur får man alla att känna sig hemma?

Genom att alla medlemmar och andra som är ”hemma i huset” är fokuserade på att ta emot och relatera till den som kommer ny. Jag tror också på att hålla allt enkelt och okomplicerat, så att man direkt känner att det inte finns outtalade förväntningar på att man ska veta, kunna och förstå. Rent praktiskt: bjud på kaffe innanför dörren när folk kommer, skapa en mingelvänlig känsla där folk på en gång får chans att inkluderas.

Hur väcker ni människors nyfikenhet på Jesus?

Genom att kårens/församlingens folk själva är fulla av förundran och glädje över att ha fått möta Jesus! Förundran, tro och tacksamhet smittar. Vi delar också många vittnesbörd och jag tror att människors nyfikenhet väcks av att man är äkta och genuin med sitt liv och sina brottningskamper, så att det blir uppenbart vad Jesus ger och gör för oss.

Människor med olika bakgrund firar jul tillsammans på Home – en kår där visionen blivit verklighet.

Vad gör man sedan för att hjälpa personen vidare i relationen med Jesus?

Man håller kontakten, träffas för en fika på stan, bjuder hem och så vidare. Sätt upp personen på kontaktlistan och bjud in till samlingar och gudstjänster. Hjälp honom eller henne igång med bibelläsningen genom att ladda ner en bibelapp. Involvera personen från dag ett i de samlingar och aktiviteter som kan passa. Prata om det riktiga, verkliga livet – inte bara finprat om väder och vind –så att det blir tydligt att Jesus är intresserad av livet på riktigt. Bli vän med personen!

Många kommer till tro hos er – vad är hemligheten eller framgångsreceptet?

Mest av allt att Jesus är närvarande på ett väldigt enkelt och naturligt sätt. Att det är på riktigt – livet, Jesus, problemen, kampen… Gudstjänster och andra samlingar måste erbjuda möten med Gud, på ett någorlunda konkret och påtagligt sätt. Alltså att vi inte endast talar och sjunger om Gud, men att man får hjälp att öppna sig och möta honom på ett äkta sätt. g

fakta

Home: Missionellt initiativ startades i augusti 2022 och blev kår i december 2024.

Antal medlemmar: 70

En ung armé i Polen

Frälsningsarmén i Polen är med startåret 2006 ännu ung och har många utmaningar.

Christian och Anna-Lena Paulsson leder arbetet från Warszawa – mitt i samhällsförändringar, flyktingströmmar, kulturella kontraster och ett växande engagemang för ungdomar.

TEXT: CARINA TYSKBO FOTO: FRÄLSNINGSARMÉN

Frälsningsarmén i Polen är med sina 19 år i landet ännu i sin ungdom. Idag omfattas arbetet av fyra kårer: Malbork i norr, Warszawa, Starachowice och Rzeszów i söder. Med omkring 150 medlemmar totalt – varav de flesta är från Ukraina – är arbetet både skört och samtidigt fyllt av hopp. Sedan i början av 2023 leder Christian och Anna-Lena Paulsson arbetet som regionofficerare, utifrån regionkontoret i Warszawa.

— Vi har små enheter men en stark vilja. Varje plats har hittat sitt eget sätt att fungera. I Starachowice äger Frälsningsarmén fastigheten, på de andra orterna hyr vi in oss. Det är enkelt, men vi får det att fungera, säger Christian Paulsson, i ett samtal online från Warszawa en varm och solig majdag. Warszawa är något av ett nav i Frälsningsarméns arbete i Polen. Här arbetar och bor paret Paulsson i stadsdelen Praga, öster om floden Wisła. Området har ett rykte som både kulturellt blommande och brottsbelastat. På en tvärgata ligger kåren och ett familjecenter.

— Kårlokalen är bara trettio kvadratmeter stor, med kök och toalett inräknat. Vi får möblera om varje dag beroende på aktivitet. Det blir som ett nytt rum varje gång och ändå är det ett hem för många, berättar Christian.

När Rysslands invasion av Ukraina inleddes 2022 blev Polen ett av de främsta mottagarländerna för flyktingar. Många sökte sig till Frälsningsarméns verksamheter. Idag är 80 procent av medlemmarna barn, ungdo-

mar och vuxna från hela Ukraina. Kårledaren Oleg Samoilenko i Warszawa kommer från hårt drabbade Charkiv.

— Han är en bärande kraft, men också djupt påverkad av kriget. Sorgen finns ständigt närvarande, säger Christian.

En omskakande upplevelse för Christian var ett besök i Jarosław, nära den ukrainska gränsen. Där mötte han flyktingar i utblåsta gamla bondgårdar, som sov i handsnickrade våningssängar. Christian och en kollega hade med sig matkort att handla för, men klarade knappt att vara inne i byggnaden på grund av smutsen.

— Omständigheterna var fruktansvärda. Många var analfabeter, saknade jobb, andra befann sig i missbruk. Flyktingarna tvingades gå fem kilometer enkel väg i iskylan för att köpa mat. Organisationen som arbetade för flyktingarna gjorde sitt bästa, men resurserna räckte inte till. Det satte spår i oss, minns Christian och skakar på huvudet.

Att arbeta över språk- och kulturgränser kräver lyhördhet. Ukrainare och polacker förstår varandra till viss del, men har olika historia och vana av kyrkoliv. Kårerna behöver vara både inkluderande och tydliga.

— Vi behöver också skapa miljöer där det finns utrymme att ta steg i tro – på eget språk, i sin egen takt. Men vi måste också våga ställa frågan: ”Vill du bli medlem i vår kyrka?” Då händer något, säger han.

Ibland möts Frälsningsarmén med misstänksamhet, i vissa områden betraktas man

”DET HAR HÄNT ATT

PRÄST ELLER POLIS

STÅTT UTANFÖR

KÅREN EN SÖNDAG.”

till och med som en sekt. Det gäller särskilt i södra Polen, där den katolska kyrkan har ett starkt fäste och åtnjuter stor lojalitet.

— Det har hänt att präst eller polis stått utanför kåren en söndag. Men vi försöker alltid undvika konflikt – vi bygger relationer och visar på Guds kärlek genom handling. Det sociala arbetet är vår främsta nyckel in i samhället, förklarar Christian.

Ekonomiskt är situationen tuff för många polacker. Särskilt äldre lever på mycket små pensioner. Christian berättar om kvinnan som fick middag på kåren och utbrast:

— Oj, wow – ska jag få äta fisk två gånger i år!

En annan kvinna på över 80 år bor i huset och tjänstgör där med att sopa trappan och bära på tunga saker varje dag. Hon har ingen annan försörjning.

— Det är verkligheten för många. En tidig pensionsålder garanterar verkligen inte en trygg ålderdom, ofta tvärtom. Det är något vi inte glömmer när vi skriver våra rapporter eller planerar nya projekt, menar Christian.

Ungdomsarbetet är en verklig ljuspunkt i arbetet. Under sommaren anordnades ett europe-

iskt scoutläger nära Warszawa med deltagare från flera länder. Polska ungdomar reste även till den europeiska ungdomskonferens Eye i Nederländerna.

— Vi har unga som aldrig varit utomlands. Förra året reste en juniorsoldatgrupp till Sverige – det blev en livsförändrande upplevelse för dem, säger Christian.

Men arbetet med unga är också en kamp mot tiden. När barn blir tonåringar försvinner de lätt ut ur kyrkan. Små barn och äldre nås, medan mellanskiktet är svårare.

— Därför vill vi ge unga en röst så att de kan påverka livet med oss och vilja stanna kvar. Vi har börjat samla ungdomar från oli-

För Anna-Lena och Christian Paulsson har det varit nödvändigt att involvera medlemmarna i att våga tycka till utanför den vanliga hierarkin. I synnerhet ungdomar vill paret engagera, och har startat onlineträffar där unga får säga sitt om vad man önskar för Frälsningsarmén.

ka kårer online och frågar: Vad vill ni med Frälsningsarmén i framtiden? Det är så vi bygger något hållbart, säger Christian.

Ledarskap är en annan utmaning i Polen. Det finns ingen lokal officersskola och de flesta officerare är äldre och har utbildats i andra länder. Christian och Anna-Lena arbetar på att bygga upp en struktur för ledarskap på tre nivåer: ungdomsledare, lokala ledare och framtida officerare.

— Vi måste hitta och forma nästa generation. Det går långsamt, men vi tar små steg. Dominika Domanska är från Polen till exempel, och har gått på officersskolan i Kanada.

”KÅRLOKALEN ÄR

BARA TRETTIO

KVADRATMETER

STOR, MED KÖK OCH

TOALETT INRÄKNAT.

VI FÅR MÖBLERA OM VARJE DAG BEROENDE

PÅ AKTIVITET.”

Hon fick sedan sitt första förordnande som kårledare till Warszawa. Det betyder mycket för framtidstron att ha henne här, säger han. Att leda i Polen skiljer sig från Skandinavien. Hierarkierna är mer tydliga, beslutsvägarna fasta. Christian försöker möta detta med delaktighet.

— I början satt folk tysta på våra möten. Nu har de börjat tala mer, bidra och ta ansvar. Vi säger: ”Vi gör det här tillsammans. Det är inte min kår, det är er”.

I februari 2026 avslutas Christian och Anna-Lena Paulssons treårsperiod i Polen. Men jobbet är inte klart.

— Vi hoppas lämna något som kan fortsätta växa. Vårt mål är inte att synas själva, utan att rusta andra att ta vid. När de säger att de vet vart de är på väg – då har vi lyckats. g

fakta FRÄLSNINGSARMÉN I POLEN

Antal kårer: 4 (Malbork, Warszawa, Starachowice, Rzeszów).

Antal medlemmar: Cirka 150 (80 procent är ukrainska medborgare).

Verksamhetsstart: 2005 (registrerad 2006).

Tillhör: Tyska territoriet (Tyskland, Polen, Litauen).

Fokus: Socialt stöd, ungdomsarbete, ledarutveckling, integration.

Utmaningar: Brist på lokalt utbildade officerare, ekonomiskt ansträngt, sektstämpel i vissa regioner.

Framtidsvision: Självbärande kårer, ökad ungdomsmedverkan och fler polska ledare.

DIN PROCENT GÖR SKILLNAD

Visste du att du kan välja vart din kyrkoavgift ska gå?

VÄLKOMMEN TILL

2025 ÅRS BRASSFESTIVAL

Lördag 18 oktober kl. 13.00 och 16.00 Oxbacksgatan 25, Södertälje

Medverkande musikkårer:

Kl. 13.00: Södertälje, Västerås, Jönköping, Swedish Central Band, Frälsningsarméns Slagverksensemble

Kl. 16.00: Templets Musikkår från Köpenhamn Danmark, Ystad, Finspång, Vasa Band, Söderkåren

Inträde: 150 kr (inkluderar båda konserterna)

Förköp: Swish 123 276 08 33, skriv ”Brass 2025” tel. 0708 169 406

ANDAKTEN

Livets vatten

SOMMAREN ÄR ÖVER – MED SOL, BAD OCH LEDIG TID. Men kanske hann du vila vid en stilla strand, eller stå vid ett brusande hav under sommarsemestern? Vattnet omkring oss påminner om mer än svalka – det bär, renar och förvandlar. Precis som Gud gör.

Jag älskar hav och vatten. När jag ser ut över havet så tänker jag också på Guds skapelse. Man ser kraften i vågorna. När du ser havet, så får du tänka att jorden består av 71 procent vatten. Det är ganska mycket. Vår kropp består också av vatten. Ungefär 60 procent av vår kropp består av vatten. Som nyfödda består vår kropp av 80 procent vatten. Så nog har vatten en betydelse för Guds skapelse både i naturen, i våra kroppar och i våra liv.

När du ser havet och kraften i havet, så vet du att älvarna i Norrland porlar så vackert när det börjar någonstans uppe i fjällvärlden. Sedan, någonstans vid något kraftverk, stannar det upp och förvandlas till kraft som gör att du och jag kan trycka på en knapp och så plötsligt får vi ljus. Vi får elektricitet, vi får någonting att fungera. Den där lilla vattenbäcken har plötsligt förvandlats till kraft. Det är också ett bevis på Guds skapelse. Gud har kraft att förvandla, förändra och ge oss vad vi behöver för varje dag.

Men samtidigt kan du ju gå ner i vattnet. Du kan ta en simtur och känna att det friskar upp och att vattnet bär dig. Det är samma med bilden av Guds skapelse och Guds omsorg. Vattnet inte bara bär oss eller ett fartyg. Det renar och omsluter oss på ett gudomligt sätt. Det är Guds skapelse som vi ser i havet.

När vi möter Jesus höll han sig väldigt gärna vid Gennesarets sjö. Där mötte han människor med evangeliet när de satt vid stranden. Det var där under skedde. Det var där han förkunnade om förändring och förvandling. Det var där han mättade hungriga människor som hade lyssnat till en lång predikan. För att inte tala om vad sjön betydde för Petrus. En stormig dag kom Jesus där på vågorna. Och Petrus försökte visa sin stora tro. Han ville gå på vattnet, men som så många andra gånger var det Jesus som fick räcka ut sin hand ta tag i honom och lyfta upp honom. I vågorna är det inte enbart vattnet som bär människor, utan där lyfts människor också i gemenskapen med Jesus.

Men Jesus fanns inte enbart vid sjön. Han fanns också där det bara var en brunn. Som i Johannes evangeliets fjärde kapitel, vid brunnen i Sykar där han talar om levande vatten. Livets vatten förändrar människans innersta och gav en kvinna, som relationsmässigt var misslyckad, en ny möjlighet. Vid källan talar han om livets vatten till frälsning som flyter in i vårt liv inombords. ”Den som kommer till mig, han blir aldrig mer törstig.” Livets vatten blir en källa inom oss. En källa till liv, till förlåtelse och till livsgemenskap med Jesus och med Skaparen själv.

Kjell Olausson Överstelöjtnant, Frälsningsarmén

foto: unsplash/johny goerend

Frälsningsarmén är ett internationellt evangeliskt trossamfund inom den världsvida kristna kyrkan.  Vårt budskap är grundat i Bibeln. Vår tjänst motiveras av Guds kärlek. Vårt uppdrag är att sprida budskapet om Jesus Kristus och att utan åtskillnad möta människors behov i hans namn.

FRÅGA & SVAR

Vad är helgelse?

FRÄLSNINGSARMÉN ARRANGERAR tre helgelsekonferenser i år. Två hölls under våren och den tredje äger rum den 18 oktober på Skövde kår. Men vad betyder ”helgelse” egentligen? Stridsropet bad kommendör Johnny Kleman, lärare på Frälsningsarméns officersskola, förklara begreppet:

— Begreppet helig är ett av religionshistoriens tidigaste och mest utbredda ord. Fortfa-

Kommendör Johnny Kleman lärare på Frälsningsarméns officersskola.

rande kan man även i ett sekulariserat samhälle finna tider, personer, platser och företeelser som människor uppfattar som annorlunda än det ”normala”. För oss som tror på Gud är det gudomliga alltid heligt. Därför finns helgdagar, helgedomar och heliga handlingar som har med vår tro att göra. Helgelseseminarier vill hjälpa oss att förstå hur en fördjupad relation med Gud gör också oss alltmer heliga. g

Befordrade till härligheten

Ingvar Stenberg, Örebro Birgitta Dahlin, Lidköping

Överste Kehs David Löfgren, Jönköping Marianne Thure, Nässjö

Bön om helgelse

Herre Jesus Kristus, jag överlåter mig själv till dig idag. Rena mitt hjärta från allt som inte behagar dig. Låt ditt Ord forma mina tankar och din Ande leda mina steg. Fyll mig med din kärlek, din frid och din renhet. Hjälp mig att älska andra som du har älskat mig. Gör mig mer lik dig, dag för dag, så att mitt liv får ära ditt namn.

Bibelordet

”Må han ge ert inre öga ljus, så att ni kan se vilket hopp han har kallat oss till, vilket rikt och härligt arv han ger oss bland de heliga, hur väldig hans styrka är för oss som tror – samma oerhörda kraft som han med sin makt lät verka i Kristus, när han uppväckte honom från det döda och satte honom på sin högra sida i himlen, högt över alla härskare och makter och krafter och herravälden…” . Ef 1:18-21a

Paulus ber för de heliga i Efesos, att Herren ska ge deras inre öga ljus så att de ser hoppet och arvet men även tar del av kraften som är verksam här och nu. För många år sedan hörde jag en andakt utifrån den här bibeltexten, där ett ord betonades särskilt. Kan du gissa vilket? Ordet var ”samma”. En synonym till ordet är identisk. Den styrka och kraft som Herren har för oss som tror är samma (identisk) med den kraft som var verksam när Jesus uppstod från det döda. Vilken oerhörd kraft! Även vi behöver påminnas om kraften då vi ibland känner oss kraftlösa. Låt Herren fylla ditt inre med hopp men även ge kraft i allt det du står i här och nu. Han som sitter till höger om Guds tron, han är Herre över alla härskare och makter och krafter och herravälden i den här världen, ja, han är herre över allt som vill ta vår kraft.

Elisabeth Grahn Sekreterare för Andlig utveckling Frälsningsarmén

Material och resurser för kårer och verksamheter fralsningsarmen.se/verktyg

Här finner du verktyg, tips och idéer för arbetet i kåren/verksamheten: