Frälsningsarméns tidning Stridsropet nr 5 - 2019

EN TIDNING FRÅN FRÄLSNINGSARMÉN # 5.2019

Följ Henrik Filipsson en dag på jobbet:

Med hjärta för de utsatta PERSONLIGT Ledare och artist FOKUS De ger av sin tid EN DAG PÅ JOBBET Möten med människor MIN VÄG TILL GUD En extra familj KRÖNIKA Julens frihet FRÅGOR OCH SVAR Bibeln är sann AKTUELLT Kylskåpsradions julkalender VÄRLDEN Nytt hopp VERKSAMHET Mångkulturellt norrut

LEDARE

Frälsningsarméns tidning i Sverige, 136:e årgången.

Postadress Box 5090, 102 42 Stockholm Telefon 08/562 282 00 E-post, hemsida och Facebook stridsropet@fralsningsarmen.se www.fralsningsarmen.se/stridsropet www.facebook.com/stridsropet Territoriell ledare och ansvarig utgivare Clive Adams Redaktion Charlotte Ander, Emilia Beijer, Gabriel Ekbeck, Eva Gustin, Teresia Jansson, Johan Nilsson Jonas Nimmersjö, Carina Tyskbo, Christina Vauhkola Utgivning 2020 17 januari, 3 april, 12 juni, 18 september och 20 november.

Vill du inte ha Stridsropet per post så mejla eller skriv till oss.

Tryck Trydells, Laholm ISSN 0346-1890 Omslagsbild Foto: Jonas Nimmersjö Internationell ledare Brian Peddle Internationellt huvudkontor The Salvation Army, 101 Queen Victoria Street, London, EC4P 4 EP, England Gåva till Frälsningsarméns arbete pg 900480-5, Swish 9004805 För ej beställda manus ansvaras ej.

Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera inkomna manus.

Stridsropet trycks på miljövänligt papper.

2

Gemensam mark EN KATOLSK PRÄST i Vatikanen hade fått ansvar för att samordna besöket av Westminster Abbey-kören från London.

Kören hade blivit inbjuden att sjunga vid en speciell mässa som skulle hållas av påven Benedictus i Sankt Peterskyrkan – ett anmärkningsvärt “frids-ögonblick” med tanke på hundratals år av dogmatisk oenighet och splittring. När prästen pratade med journalister om det historiska ögonblicket som ägde rum 2010, betonade han behovet för båda sidor av att förflytta sig för att hitta en gemensam mark.

Grunden för varje framgångsrikt, fungerande förhållande – vare sig det är inom äktenskapet, familjen, samhället, nationen eller mellan nationer – är denna princip av kompromiss genom att båda parter flyttar sig till en ny position. En sådan gemensam förflyttning till gemensam mark är hemligheten med försoning.

I EN VÄRLD där det finns så mycket splitt-

ring – nation mot nation, en grupp mot en annan, parti mot parti, princip mot princip, individ mot individ; en värld där några av de mest populära politikerna vunnit mark med budskap om hat och konflikt, om “vi och de”; i en sådan värld längtar vi efter en modig ledare eller två, ledare som Nelson Mandela och Fredrik De Klerk som bestämde sig för att flytta sig från sina intagna positioner, splittrade av apartheid, till en plats för försoning. Det var denna förflyttning av båda parter till gemensam mark som räddade Sydafrika från ett fullskaligt inbördeskrig.

Men julen är ännu mer fantastisk än berättelsen om Sydafrika. Det är då vi firar den otroliga, goda nyheten om den allsmäktige Gud som kommer hela vägen till vår position – inte möter oss halvvägs, utan kommer in i vår värld, slår upp sitt tält bland oss, flyttar in i vårt grannskap och lever med oss, bland oss och som vi.

Genom sitt liv och sin undervisning visar han vilken potential vi har att vara den mänsklighet som vi skapades för att vara. Aposteln Paulus skrev att Gud gjorde sitt drag “medan vi ännu var syndare “ (Rom 5:8). Det var en helt ensidig handling, en handling av bara nåd, som gör att vi kan bli en del av Guds familj, eftersom “åt alla som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn” (Joh 1:12).

JULEVANGELIETS förflyttning till ge-

mensam mark beror alltså inte på att båda parterna rör på sig, utan på att den ena parten – Gud – blev så berörd av den andra partens – mänsklighetens – svåra situation att han sände sin son hela vägen över klyftan till oss. Vi firar denna nådens handling vid jul, när vi påminner oss om Jesu födelse. Det datum och årtal som vi firar är troligtvis felaktiga, men det finns inget felaktigt med Guds avsikt eller med den påverkan som denna nådens handling har på världen och på alla som tar emot detta budskap.

Ha en välsignad jul när du återigen firar detta korsande av klyftan som Jesu födelse innebar!

Frälsningsarméns ledare i Sverige, kommendör Clive Adams

foto: jonas nimmersjö foto: sandra lagestrå

s. 22

Innehåll

#5.2019 VERKSAMHET

JUL

På Frälsningsarmén i Haparanda är verksamheten idag mångkulturell.

General Brian Peddle sänder en julhälsning.

6. En kår som blivit nytt hem för många

20. Goda nyheter behöver skickas vidare FOKUS

MIN VÄG TILL GUD

10. Jag har hittat hem nu

22. De hjälper Frälsningsarmén att hjälpa andra

Sedan Erica Brodin kom till Frälsningsarmén i Visby har hon fått ett helare inre.

Volontärer är en viktig kraft i kårernas arbete, inte minst under julen.

EN DAG PÅ JOBBET

PERSONLIGT

14. Med hjärta för de utsatta

När andra sover finns Henrik Filipsson på Göteborgs gator med fika och kärlek.

KRÖNIKA

19. Målet med julefriden

Mats Wiberg uppmanar oss: Glöm julstressen och öppna i stället hjärtat för Jesus.

26. En artist är en ledare

Samuel Ljungbladh drömmer om att leda människor till en plats där Gud får vara Gud. VÄRLDEN

32. Nya vägar för Nytt Hopp

Frälsningsarmén i Guayaquil i Ecuador möter ändrade förutsättningar och behov.

s. 26 Stridsropet är en tidning från Frälsningsarmén om tro, arbete och de människor som engagerar sig där. Stridsropet distribueras gratis till Frälsningsarméns medlemmar, anställda och andra intresserade. Den delas också ut i samband med gudstjänster och friluftsmöten. Stora delar av innehållet kommer även att kunna läsas på www.fralsningsarmen.se Tidningsutgivning är förknippat med kostnader och du erbjuds att via bifogat inbetalningskort bidra med en gåva till dessa.

Stridsropet finns också som e-tidning. Webbadress: www.fralsningsarmen.se/ stridsropet-etidning Mejla stridsropet@ fralsningsarmen.se om du inte längre önskar få Stridsropet i pappersupplaga utan i stället endast vill läsa den som e-tidning.

3

Bilden

4

HORNMUSIK OCH JULGRYTAN

5

foto: Jonas nimmersjö

hör julen till. Här spelar en liten grupp hornmusikanter från Swedish Central Band utanför Eric Ericsonhallen på Skeppsholmen, innan Frälsningsarméns Julkonsert 2018 till förmån för julgrytan.

Foto: Jonas Nimmersjö

verksamhet | kåren i haparanda

En kår som blivit nytt hem för många Haparanda ligger på gränsen till Finland. Att vara en gränsstad påverkar allt i staden – även Frälsningsarmén. Att Haparanda, som är en utflyttningsort, från hösten 2015 och åren framåt tog emot många asylsökande har också satt sina spår. På Frälsningsarmén är verksamheten idag mångkulturell.

TEXT OCH FOTO: JONAS NIMMERSJÖ

I

år är det ledarskifte på kåren (församlingen) i Haparanda. Vad det innebär för framtiden vet vi inte, men att de två ledarna, den avgående och den tillträdande, har fått gå parallellt är en välsignelse. Major Maud Fennvik, som lämnar över kåren till löjtnant Daniel Lovén, har arbetat i Haparanda sedan 2012. Då var kåren en utpost till Luleå, där överstelöjtnant Britt-Marie Alm var kårledare.

– Jag blev erbjuden ett nytt förordnande av vår personalchef major Sonja Blomberg, i mellandagarna 2011–2012, berättar Maud Fennvik. Jag tyckte att det lät väldigt spännande med Luleå/Haparanda och tackade ja till kallelsen. Det har jag aldrig ångrat. Det har varit en spännande resa och väldigt olika under olika perioder.

Daniel Lovén flyttade med sin familj till Haparanda i slutet av juni 2019, och har nu tagit över som kårledare efter Maud Fennvik.

– Att bo så här nära ett annat land, på gränsen, det är spännande och en utmaning, säger Daniel Lovén. Att förstå alla olikheter, att det är två länder som möts, två territorier i Frälsningsarmén, två språk och två kulturer.

6

– Haparanda är inte en typiskt svensk stad och på samma sätt är Torneo inte en typiskt finsk stad. Mixen, närheten och utbytet mellan länderna under alla år, har skapat en egen unik region, som ger en form av egen gränsidentitet som varken är svensk eller finsk – utan ”på gränsen”.

VERKSAMHETEN i Haparanda fick en ny

start 2010 efter många års frånvaro. År 2015 kom flyktingvågen till Sverige och många flyktingar hamnade i Haparanda.

Detta påverkade staden mycket och även Frälsningsarméns arbete. Det har också bidragit till att Frälsningsarmén vuxit. År 2016 blev Haparanda en egen kår.

När Stridropet besöker Haparanda i mitten av september så har Maud Fennvik bara några veckor kvar på sin post.

– När vi hade mycket folk här så var det ofta 80 personer på samlingarna och fler än det, berättar hon. Men det är inte nu, det ligger bakåt i tiden, 2016 och så.

– Då var det mest nyanlända och asylsökande på våra samlingar och gudstjänster. Men efter att de stängde Cape East så var det många som blev flyttade till andra asylboenden på andra platser.

Cape East är ett lyxhotell vid Torne älv

som på grund av brand i köket inte kunde hålla öppet för turister 2015. Den dåvarande ägaren, Roger Akelius, ville då att hotellet skulle bli en flyktingmottagning.

Och det blev det också, efter samtal med myndigheter och kommunen. Nu har alla flyktingar lämnat hotellet och det ska snart åter öppnas som hotell och spa.

– Det är en väldigt spännande kår, en mångkulturell kår, menar Daniel. Den är inte bara mångfacetterad vad gäller nationaliteter, utan även kyrkligt. Många som kommer har en karismatisk bakgrund, andra har en ortodox bakgrund, några har bakgrund i Laestadianerna.

Det blir en spännande mångfald. Det är en väldigt otraditionell Frälsningsarmé-kår. Att hitta sin kristna hemvist i ett annat land kan vara en resa. Det märks att det inte är enkelt.

Medlemmarna i kåren, menar Daniel, har svårt att relatera till hornmusik, marscher och uniformer, men de har inte svårt att relatera till Frälsningsarméns uppdrag. Folk som kommer till kåren och blivit civilmedlemmar eller soldater har alla olika berättelser om varför de valt att gå dit. Många har kristen bakgrund, medan andra är konvertiter.

verksamhet | kåren i haparanda

Björn Juntti, från Kiruna, som för tillfället var i Haparanda, passade på att äta och värma sig efter Tisdagsträffen.

Det märks att Haparanda ligger nära gränsen – skyltar, programblad och annat är alltid på minst två språk, finska och svenska.

Och i hyllan samsas biblar på många språk.

Att ha en period av överlämning har Maud Fennvik aldrig varit med om förut, men hon tror att det är jättebra för alla – för Daniel som ny officer och för kåren att lära känna Daniel.

7

verksamhet | kåren i haparanda

– Vi är glada och tacksamma för gåvor som skänks till oss, säger Daniel Lovén. Men periodvis blir det mycket kläder och vi behöver av utrymmesskäl ge vidare dem till second hand-butiken PMU. Vi står just nu i ett skede där vi ser över lokalen och hur vi kan utnyttja den efter dagens behov, till exempel för barnverksamhet, samtalsrum med mera.

– Det är olika vägar, säger Maud Fennvik. Men det är härligt att se hur Gud verkar i våra tankar och i vår längtan.

Flera av dem som fått stanna i Sverige stannar även kvar i Haparanda. Maud tycker det är bra för kommunen. Trots arbetslöshet råder det samtidigt också brist på arbetskraft. Många har dock flyttat till andra orter eller återvänt till sina egna länder. Men asylsökande kommer sedan dess varje sommar till förläggningen på Cape East för att stanna från juni till augusti. Ibland har det varit personer Maud känt igen, som varit där förut, men de flesta har varit nya. Många av dem har kommit till kåren på olika samlingar. De flesta har haft en kristen tro, men en helt annan kyrkotradition.

IDAG MÅSTE ARBETET på kåren återigen anpassas efter nya förhållanden och nya behov i staden. På kåren i Haparanda har man öppet varje måndag till onsdag och varje fredag mellan klockan nio och tre.

Då har man något man kallar Centret, och 8

samlas i kårens cafélokal. Man börjar med bibelläsning och bön klockan nio. Centret har även handarbets- och språkcafé.

Att Haparanda är en ort med många språk och kulturer gäller fortfarande och det är tydligt när man tittar sig omkring i kårlokalerna. Sångböckerna är tvåspråkiga på svenska och finska eller finns i två olika översättningar. Biblarna i hyllorna är på många olika språk. Informationslappar, programblad och annat är på minst två språk.

Vid bibelläsningen under onsdagsmorgonen lästes Bibeln på tre språk, svenska, finska och urdu. Var och en fick läsa på sitt eget språk om Guds stora gärningar.

Därefter fördes samtalet på två språk, engelska och svenska. Därför tar allt lite längre tid. Daniel och Maud är måna om att alla ska hinna förstå och få allt översatt på ett språk de förstår.

Varannan tisdag klockan tolv till två är det Tisdagsträffen. När Stridsropet gör sitt besök pratar Lena Wickberg från Internationell utveckling på högkvarte-

ret i Stockholm om Frälsningsarmén i Sveriges internationella arbete. Vid onsdagkvällens möte kommer talaren från Finland och simultantolkas i lurarna till svenska. Många av besökarna den kvällen är från olika kyrkor i Finland.

Att kåren i Haparanda inte är så traditionell märks också på att huvudgudstjänsten inte hålls på söndagar, utan på lördagar klockan tre. Det är en kvarleva från tiden då kåren var en utpost till Frälsningsarmén i Luleå och kårledaren kom till Haparanda på lördagar för att ha gudstjänst.

Att besökare och medlemmar kommer från olika kulturer präglar samlingar och gudstjänster.

– Det är ju inte så att alla kommer en kvart innan och sitter ner och väntar, säger Daniel. Det är en ström av människor som kommer och går. Om vi börjar klockan tre så kan det komma in ett gäng halv fyra också. Det är lite flytande tider.

Man ser på tid på olika sätt. Även utan flyktingvåg har Haparanda

verksamhet | kåren i haparanda

Bibelläsningen var på finska, svenska och urdu.

På onsdagkvällen talade Sointu Tahkur, författare, poet och evangelist. Hon bor i England, men är från Finland vilket gjorde att majoriteten av besökarna kom från Finland. Gudstjänsten tolkades via simultantolkutrustningen till svenska.

Cape East, spahotellet vid Torne älv, blev boende för asylsökande under flyktingboomen 2015. Nu ska det snart öppnas för turister igen.

som ort stora sociala behov och ligger i en region med stora utmaningar, menar Daniel Lovén.

– Vårt uppdrag är att se helheten, exempelvis familjer som far illa, säger han.

Nu när behoven ser annorlunda ut får vi ställa om och se om det finns andra vägar att gå. Det handlar inte om hur människor kan komma till oss utan om hur Frälsningsarmén kan komma in i familjer och deras situation.

Smörgåsarna och fikat som serveras på Centret säljs till självkostnadspris, men kostar inget för dem som inte har råd.

Personer med ekonomiska problem kan dessutom ansöka om hjälp och då få presentkort på ICA eller Coop. På kåren har man också mycket kläder, som folk har skänkt, att dela ut till behövande. Till jul brukar företag och privatpersoner skänka leksaker som kåren kan dela ut som julklappar.

– Vi är glada och tacksamma för gåvor som skänks till oss, säger Daniel, men periodvis blir det mycket kläder och vi

behöver av utrymmesskäl ge vidare dem till second hand-butiken PMU. Vi står just nu i ett skede där vi ser över hur vi kan utnyttja lokalen efter dagens behov, till exempel för barnverksamhet, samtal med mera.

NÄR DETTA NUMMER av Stridropet

trycks har Maud Fennvik hunnit lämna Haparanda och Daniel Lovén tagit över helt. Det är dags för ett nytt, yngre ledarskap i Haparanda, menar Maud Fennvik.

– Det har jag känt under minst ett års tid, säger hon. Jag orkar inte på samma sätt längre, det gör att jag är säker på att det är dags.

– Men personligt kan jag känna – hur ska jag klara av att lämna detta underbara Haparanda? Det har varit mitt paradis i mer än sju år. Det har varit min familj här i sju år. Jag är tacksam för är att det blivit den här multikulturella gemenskapen.

– Bara det är Guds vilja så blir det bra, säger hon. g

fakta Frälsningsarmén i Haparanda Verksamhet: 1893–1919, 1920–1968. 2010 började arbetet i Haparanda igen, som utpost till Luleå. År 2016 blev det återigen en egen kår.

Medlemmar: 7 soldater, 18 civilmedlemmar, 2 juniorsoldater.

Gudstjänstbesökare: Varierar mellan 15 och 40. Normalfall 20 personer. Vid unika tillfällen 80 personer.

Språk vid gudstjänst och på samlingar: Svenska, finska, tornedalsfinska (meänkieli), urdu, farsi, tigrinska (tigrinja) och engelska.

9

min väg till gud | erica brodin

FAKTA Erica Brodin

Ålder: 32 Bor: Hyr rum i en lägenhet i Visby.

Familj: Sju syskon och mamma Maud.

Sysselsättning: Studerar till ämneslärare och är fanjunkare i Visby kår.

Böcker jag gärna läser: Faktaböcker, Bibeln.

Hobby: Musik, foto, inredning med mera.

10

min väg till gud | erica brodin

”Jag har hittat hem nu” Erica har alltid känt sig älskad av Gud men svåra erfarenheter i livet har stukat hennes självförtroende rejält. Efter att till slut ha landat hos Frälsningsarmén i Visby har mer och mer fallit på plats: tron, livet, yrkesbanan och ett helare inre.

TEXT OCH FOTO: CARINA TYSKBO

E

rica parkerar sin cykel i gränden utanför kåren (församlingen) i Visby.

Hon har en sjal svept några varv runt halsen och ett leende som lyser varmt i skymningsdunklet i gränden. Inne i caféet är det folktomt efter stängning och vi slår oss ner i en soffa. Under de tjocka medeltida fönsternischerna börjar hon berätta. − Jag är född 1987 i Västerbotten men växte upp i Hälsingland. Vi flyttade dit när jag var sju år och pappa fick en plats på Stenbacka behandlingshem. Han har druckit alkohol i perioder sedan jag var liten, berättar Erica dämpat.

Pappans missbruk har präglat hennes uppväxt. I perioder försvann han från familjen, något som skapade en stor osäkerhet och som Ericas mamma gjorde allt för att kompensera. Mamma blev den trygga och pappa en slags bonuspappa. − Men hon slet ut sig, gömde undan mycket av sitt eget och tog inte hand om sig själv, minns Erica.

När Erica var tolv år separerade till sist föräldrarna och pappan flyttade till Gästrikland. Under hennes gymnasietid i Bollnäs avled fadern i sviterna av sitt alkoholmissbruk. − Pappa var fosterbarn i sin uppväxt och hade otroligt många sår. Jag kom ho-

nom egentligen aldrig nära men har alltid känt mig älskad. Men alla avsked och separationer har skadat mig, säger hon.

ERICAS FÖRÄLDRAR tillhörde en fri-

kyrka och var nydöpta när de träffades.

Gudsbilden var väldigt auktoritär. För Erica var det svårt att förstå Bibeln, församlingen i Arbrå hade dessutom få jämn­åriga att relatera till.

– Jag började tidigt ställa frågor och brottas med bibelberättelserna. Jag hungrade efter att förstå men hade inte nycklarna, säger hon.

Under skoltiden kunde Erica uppleva ett utanförskap. Kanske för att hon alltid var tydlig med sin tro, vilket gjorde henne annorlunda. I gymnasiet gick hon estetisk linje där sång var huvudämnet. Hon fick möjlighet att pröva många olika uttryck kring kreativt skapande, något som följt henne vidare i livet. Erica drömde om att studera vidare men tvekade inför en akademisk utbildning.

– Jag identifierade mig mer med min pappa, som var väldigt kreativ, och trodde inte jag kunde behärska båda sidorna.

LÄNGTAN EFTER FÖRDJUPNING i tron fick henne att söka till Liljeholmens folkhögskola i Rimforsa utanför Linköping.

Här öppnades en ny värld för Erica med en tillvaro omgiven av unga kristna, studier och ett socialt liv.

– Jag hade aldrig varit med om något liknande. Allt var så nytt, jag antecknade frenetiskt, tog del i umgänget och fick vänner för livet, säger hon.

Den allra första dagen träffade hon Anna-Karin, som blivit en av dem som idag står henne allra närmast.

– Ja, Gud har använt henne många gånger i mitt liv, intygar hon.

Erica poängterar att hon alltid har känt sig älskad av Gud men haft en väldigt felaktig bild, baserad på föräldrarnas tro. På Liljeholmen kunde hon formulera en egen tro och lära känna Gud på ett nytt sätt. Hon fick teologiska verktyg och människor att relatera till och prata med, också om mer mänskliga frågor.

SÅ SMÅNINGOM SAMLADE Erica mod

och övervann sin rädsla för akademisk bildning. Hon sökte till lärarutbildningen i Jönköping och kom in. Men hon missade att tacka ja och förlorade sin plats, utan att veta om det. Tillsammans med en vän hade hon ordnat bostad, allt var förberett inför flytten. Hon fick en chock. − Det var som ett magplask i betong – så hemskt! Jag ringde runt till människor 11

min väg till gud | erica brodin

TIDIGARE HADE JAG BARA SLÄPPT IN GUD I HALLEN, NU ÄR HAN EN MYCKET STÖRRE DEL I MITT LIV SOM HELA TIDEN FÖRSER.

och bad om ursäkt. Jag kände mig så otroligt inkompetent och misslyckad, säger hon med blanka ögon.

Under de följande åren sökte Erica massor av jobb utan resultat. Hon längtade efter att ge, men fick inte det. Hon gick ner sig, krympte och började till slut isolera sig. Många av hennes vänner flyttade dessutom från orten. När hon inte längre klarade av att byta buss insåg hon hur illa det var. Men vad skulle hon ta sig till? Självförtroendet var så skadat.

– Men ändå fanns en slags förtröstan och en frid. Efteråt har jag upplevt att Guds omsorg blir tydligare i tuffa situationer. Då märker jag att han verkligen bär, säger hon.

VÄNNEN ANNA-KARIN studerade vid den tiden på Gotland och bodde på Frälsningsarméns kår i Visby. Hon uppmuntrade Erica att komma dit.

– Precis då öppnade Gud en dörr – det fanns ett rum ledigt här! säger Erica och slår ut med armarna. Jag hade inget att förlora utan packade allt jag kunde bära och reste.

12

Erica fick praktik i rehabiliteringsprojektet ”Hela Livet” och blev ansvarig för vandrarhemmets uthyrning. Efter en sommar i Hälsingland erbjöds hon att få återvända till Gotland och arbeta.

– Jag skulle få tider att passa, ansvarsuppgifter och lön! Det var helt otroligt.

Jag tackade förstås ja, ler hon.

NU FICK ERICA kollegor som med värme och kärlek sökte Gud i allt. Hennes destruktiva självbild började repareras och ansvarsområdena växte. Hon ser tacksam och förundrad ut när hon räknar upp arbetsuppgifter med ungdomar, café, lovsång och administration. Hon menar att kåren är en tillåtande, trygg och förlåtande plats som sett hennes potential och bjudit in henne att våga.

– Jag hade så många behov som inte var tillgodosedda. Jag var svältfödd på gemenskap och omsorg. Här har jag fått växa i tro, tillit och relation till Gud och upprättats i vem jag är. Tidigare hade jag bara släppt in Gud i hallen, nu är han en mycket större del i mitt liv som hela tiden förser. Bönen är en så central del av verk-

samheten och människorna har fokus på Jesus, säger Erica och ler.

UNDER EN AV bönestunderna på jobbet

fick en kvinna en bild av hur Erica stod framför ungdomar med en öppen bok.

När hon läste lyftes ungdomarna upp som fjärilar. De berörde Erica djupt och längtan efter studier tog ny fart. Hon sökte åter till lärarutbildningen och kom in på distansstudier vid Umeå Universitet. Där går hon nu på femte och sista året och trivs väldigt bra med studierna, även om självförtroendet fortfarande kan svikta ibland.

Idag mår Erica bra och älskar sitt liv.

Hon har vänner inom kåren och fritidsintressen, hon sommarjobbar på Frälsningsarmén och försöker värna om sig och sina egna gränser. På en plats där man möter stora behov är det extra viktigt, menar hon. Ögonen fylls av tårar igen: – Jag har hittat ett hem i församlingen och fått en extra familj. Tänk att vi har en så god, tålmodig och kärleksfull Gud som inte dömer, säger hon. g

aktuellt Läsarbrev Har just läst Stridsropet nr 3 2019.

Har läst igenom varenda sida. Allt är läsvärt. Intressant att läsa om Västerås, Borås, Rumänien och Lars Beijer – och mycket mycket mer.

Tack för ett mycket bra Stridsrop!

Bra artiklar och bilder.

Vänligen Lisbeth Lövmark

Kylskåpsradions julkalender FÖRRA ÅRET kunde lyssnarna följa Gabriel Ekbeck i en ”Annorlunda julkalender” när han i 24 dagar levde på totalt 24 klädesplagg och 24 kronor om dagen. Följ årets upplaga av Kylskåpsradions julkalender för att se vilka utmaningar Gabriel och Åsskar ställs inför den här gången! Gå in på www.kylskåpsradion.se för att läsa mer. g

PS. Vill bara nämna att de övriga numren nu av ”Ropet” har varit jätteintressanta. Skrev om nr 3 endast för att jag tänkte att nu måste jag ta mig i kragen och skicka ett tack till redaktionen. DS

foto: lars beijer

Goda helger i dubbel bemärkelse ÅRETS ”Jätteroliga Superhelger” för barn

hölls i Örnsköldsvik, Stockholm och Jönköping. Temat var ”God Is” och deltagare från hela landet deltog i lekar, spännande undervisning och en härlig festkväll.

Nytt för i år var att unga ledare (13-18 år) fick vara med på ett eget ledarspår. g

Succé för brassfestival i Södertälje NÄSTAN 300 PERSONER samlades i Södertälje lördagen den 26 oktober för att ta del av en unik musikfest. Fem musikkårer från fem av Frälsningsarméns olika kårer (församlingar) var samlade för att separat och gemensamt framföra ett mycket omväxlande program. Musikkårerna kom ifrån Finspång, Templet, Söderkåren, Vasakåren och Södertälje. De många musikanterna fick möjlighet att sprida det glada budskapet att Jesus lever genom brassmusikens toner. g Perolof Ahrnéll, Sekreterare i Södertälje Musikkår

13

en dag pĂĽ jobbet | henrik filipsson pĂĽ jesaja

10.25

09.43

14

en dag på jobbet | henrik filipsson på jesaja

Med hjärta för

de utsatta När andra sover finns Henrik Filipsson på Göteborgs gator med kaffe, mackor och kärlek. Dagtid aktiverar han asyl­ sökande på Migrationsverket i Kållered. Stridsropet fick elva timmars berörande möten i Frälsningsarméns regi.

TEXT: CARINA TYSKBO FOTO: JONAS NIMMERSJÖ 09.43 Väktare är det första vi ser. Bilen är

parkerad vid Migrationsverket Sagåsen i Kållered och på områdets stora gräsytor patrulleras gångstråken mellan boendehus, matsal, reception, förvar och Aktivitetshus 100, som samordnas av Frälsningsarmén. Men när Henrik Filipsson kommer traskande försvinner all myndighetskänsla. Blicken är blå och varm när han skakar hand och ler.

– Välkomna!

10.05 Henrik visar runt på området.

Överallt längs vandringen blir vi stoppade av asylsökande som hälsar och vill växla några ord. Pappor med barnvagn, beslöjade kvinnor och barn i skolåldern.

Det är tydligt att han är omtyckt.

Sedan 2018 arbetar Henrik för Jesaja, Frälsningsarmén Östra kåren (församlingen) i Göteborg. Dagtid här på Sagåsen med migranter och på måndagskvällar i uppsökande verksamhet med kaffevagn i Nordstan.

– Sagåsen har plats för 300−400 nyanlända som söker asyl i Sverige. Man bor i

genomsnitt här under 1−4 veckor innan man slussas vidare, säger han.

10.25 När vi närmar oss Hus 100 kom-

mer två afrikanska kvinnor gående.

– Hello, hej, hittade ni byxor? Dom ser sköna ut, säger han till en av kvinnorna som pekar mot ett par gammelrosa mjukisbyxor och ler.

– Måndagförmiddagar ansvarar Svenska Kyrkan för Hus 100. De ansvarar för klädutdelning och det är alltid ett stort tryck. Många behöver hygienartiklar och blöjor också eftersom de rest med små barn.

Tio kyrkor och organisationer samarbetar här, men ännu fler skulle behövas, menar han och öppnar dörren som har ett pedagogiskt dagsschema tejpat på glaset. En grabb med röda shorts kommer genast fram och slår ihop sin hand med Henriks.

– Tjena!

10.37 En kvinna från Eritrea har kom-

mit ensam till Sverige med sina tre poj15

en dag på jobbet | henrik filipsson på jesaja

10.56

11.28

kar. Hon försöker beskriva sitt ärende för Henrik.

– Ok, du vill ha hjälp att finna din man? undrar han gestikulerande, samtidigt som en grupp barn sveper förbi och frågar om en boll.

10.56 Kaffet puttrar i det ljusa köket.

Anki Thunman från Frälsningsarmén Jesaja och samordnare för Hus 100, undervisar några kvinnor kring köksbordet och berömmer dem för framstegen. Språket är centralt och att börja träna redan på asylboendet ger också en meningsfull sysselsättning.

– Vi försöker bygga förtroende och tala svenska från dag ett. Ord som man hör ofta ger självförtroende, säger hon och kramar om en äldre kvinna i lång kappa.

11.15

– Ett sådant här hus normaliserar livet eftersom man får skapa, samtala, fika och röra på sig, säger han.

Stämningen är för det mesta lugn men vid avvisningsbeslut kan det bli oroligare. Liksom när någon öppnat sig om de fruktansvärda trauman flykten kan ha inneburit.

12.45 I småbarnsrummet kryper en bebis

med mörk kalufs på de mjuka Ikea-mattorna. Mamman och hennes barn kom hit för fem dagar sedan, berättar hon och ler försiktigt när personalen vill hålla hennes pojke.

11.15 I kreativitetsrummet doftar det

13.29 Huset stänger och städas för da-

färg och lera. Teckningar fyller väggarna. I rummet intill rullar en film med Mr Bean. − Ja, vi märker att hans humor går hem bland alla människor, oavsett land eller religion, säger Henrik och ler åt brittens uppspärrade ögon.

gen. Henrik kör oss till pendeltågsperrongen och berättar att samverkan med Migrationsverket på Sagåsen fungerar bra. Frälsningsarmén har ett stort förtroende och frihet under ansvar.

– Vi ses ikväll! säger han glatt innan bildörren slår igen och han rullar vidare hem till Lindome för lite vila, barnhämtning och matlagning.

11.28 − Henrik, kom nu!

Två män från Syrien vill utmana Henrik i pingis. Henrik vinner första omgången men klås i revanschen. Han poängterar att kroppslig rörelse är viktigt när så mycket handlar om väntan.

16

19.20 Sankt Pauligatan 1, Östra kåren.

Henrik tömmer en säck frallor på bänken och doften av färskt bröd fyller köket.

Snart ska termosar, mackor och bullar packas i en cykelvagn och rullas ut i Göteborgs centrum.

– Ända sedan jag var barn har jag velat hjälpa människor, säger han och skopar kaffe i bryggaren.

Han har inte någon kyrklig bakgrund men har tydligt upplevt att de personer som har en tro är de som har klarat sig bäst på gatorna.

– Jag minns en rasande arg man helt utan framtidstro. Efter kaffe, macka, och lite mänsklig värme föll han ihop i tårar.

I fickan hade han ett kors som han tog upp och kysste, berättar Henrik och ser berörd ut.

20.47 ”...Och beskydda oss och dom vi

ska möta i natt. Amen” ber Anki innan vagnen rullas ut i göteborgskvällen.

Medan vi går visar hon var larmknappen till väktare och polisen sitter. Klimatet i centrum har helt klart hårdnat på senare år och det är skönt att veta att hjälpen finns.

Så snart vi kliver av spårvagnen vid centralstationen kommer en drogpåverkad kvinna i svart skinnjacka fram.

– Har ni el? frågar hon svajande.

Senare förklarar Henrik att urladdade

19.20

en dag pĂĽ jobbet | henrik filipsson pĂĽ jesaja

00.05

20.47

22.55 22.30

17

en dag på jobbet | henrik filipsson på jesaja

telefoner är ett stort problem för dem som lever på gatan. Telefonen kan vara den enda livlinan till vänner och tak över huvudet.

21.52 Kaffevagnen rullar in i köpcen-

trumet Nordstan. Lugn klassisk musik strömmar mellan de stängda butikerna och den första koppen hälls upp åt Adil, som har rosa sneakers och jobbar som sjuksköterska. − Jag är på väg hem från jobbet, säger han, gäspar och slår sig ner på en bänk.

22.10 David har grön keps och delar sina

funderingar på sjungande göteborgska medan han tuggar på mackan. Han jobbar på Samhall och har haft en ganska tuff livsresa. − Jag är inte jättefrälst, men hoppas på det bästa. Tron är viktigast av allt, säger han medan kompisen puffar lite på honom. Det är dags att gå.

00.35

22.20 På väg ut ur Nordstan blir vi er-

bjudna att ”köpa röka” av en kille i grön jacka.

Henrik berättar att drogförsäljningen tyvärr ökat markant under de sex år Frälsningsarmén nattvandrat här.

22.30 Vid Brunnsparken har det börjat

regna. Eritreanska John är 22 år, bor i en svensk familj och går en svetsutbildning. − Jag trivs här, säger han och tar en klunk kaffe, men jag längtar efter min familj. Jag vill få jobb, ett hus, fru och barn, säger han lite blygt.

Vännen Solomon arbetar på frisersalong. Han saknar frun och dottern som är kvar i Afrika. − Hade jag stannat var mitt enda val att bli soldat, säger han allvarligt.

22.40 På håll känner Henrik igen en 19-

årig kille som är blek, tanig och påverkad av rökheroin. Han berättar att han sovit i en skog i tre månader. − Han är väldigt mycket sämre än före sommaren, konstaterar Henrik bekymrat.

Teamet beslutar sig för att ringa Frälsningsarméns stödboende Lilla Bommen som har en akutplats åt Jesaja.

Vagnen vänds mot Sankt Eriksgatan och vi ger oss av på regnvåta gator.

22.55 Framme vid Lilla Bommen släpps

19-åringen in i värmen. Innan han går berättar han med svag röst att han drömmer om ett liv som mekaniker. Han vill sluta med droger, gå klart gymnasiet, träna på gym och lära sig svenska. Vännen Reza står kvar på trottoaren. Han har turen att få bo hos kompisar i en förort.

– Jag har slutat med drogerna och klarar mig bättre nu, säger han.

23.20 På Rosenlundsgatan kommer Eli-

na upp från strandbankens mörker och dricker en kopp kaffe under tystnad med paraplyet över sig. Hon lever i prostitution och rör sig alltid kring vattnet, dit kunderna kommer. Längre bort i en port står två andra kvinnor, med mobilerna i handen. De väntar på kunder.

18

23.20

− Nej tack, svarar den ena, när Henrik erbjuder kaffe. Hon kommer från Rumänien, har gympadojor, jeans och en prydlig jacka. Hon talar en stund om det svenska nyckfulla vädret medan en taxibil och några gående män cirkulerar kring platsen.

00.05 Inne på centralstationen sitter

väntande och sovande människor.

Olav från Oslo är trött och förkyld och blir glad över mackorna. − Jag har varit i Helsingfors på ungdomskonferens och väntar på bussen, säger han och hostar. Nu vill jag bara hem.

Tack för kaffet, lägger han till och fäller upp laptopen igen.

00.15 Henrik blir stoppad av två marock-

aner i 20-årsåldern som undrar om vi kan köpa biljetter åt dem i kortautomat och i gengäld få kontanter av dem. Männen har ett avvisningsbeslut och måste lämna Sverige. Från Göteborg ska de försöka ta sig till Tyskland och senare Italien. Sedan vet de inget mer. − Familj? Nej, vi var gatubarn hemma.

Vi har aldrig träffat våra föräldrar, säger de.

00.35 Fötter och ryggar är trötta efter

mer än tio tusen steg i centrala Göteborg.

På väg tillbaka till Östra kåren undrar en amerikansk tjej var man kan köpa cigaretter. − Det mesta är stängt vid den här tiden, säger Henrik vänligt. Men vill du inte ha en smörgås?

Hon tackar nej och frågar varifrån teamet kommer. − Åh, Salvation Army! utbrister hon.

Kan jag skänka er en slant? Ni gör ju så bra saker. g

Målet med julefriden VAD TÄNKER JAG om julen? Min första tanke är att jag älskar den men … Julskyltningen kommer igång alldeles för tidigt.

Girlanger och färgglada julgranskulor, grankvistar i plast och så julmusik i oktober.

Sedan smyger sig stressen på mig.

Mina tre barns alla helt ljuvliga julsångsstunder och terminsuppspelningar som i bästa fall inte krockar med varandra.

vill ju inte att det ska bli som förra året när allt handlades sista veckan …

Mina barns förväntan tillsammans med min egen vilja att ge ökar pressen.

Och hur jag än kämpar lämnar ofta julaftonen mig med en känsla av att allt bara helt plötsligt är över. Jag grips av en känsla av tomhet. Var det värt det? Jag har faktiskt tänkt tanken att det vore skönt att slippa alltihop. Längtan till julaftonen blev större än själva upplevelsen.

MIN VÄN HÄVDADE ATT KOMMA BORT FRÅN NÅGOT ÄR INTE LÖSNINGEN. HAN MENADE ATT FRIHETEN BEHÖVER HA ETT MÅL OCH EN MENING.

VAD TÄNKER DU PÅ när jag nämner ju-

Ofta skulle jag behöva vara på flera ställen samtidigt. Självklart ska jag hinna med ett julbord. Familjen ska baka lussebullar och göra pepparkakor. Jag som lovade mig själv att köpa alla paket i lugn och ro under året kämpar med att hitta en enda kväll då jag kan handla julklappar. Är det för sent att köpa julklapparna på internet? Hinner Posten leverera? Jag

len? Är det den innerliga känsla av frid och stillhet som julkorten visar? Är det idyllen med familjen? Snötyngda granar?

Eller är det ett antal traditioner som till varje pris ska upprätthållas? Så har vi ju alltid gjort. Allt annat ska läggas åt sidan för ”julfridens” skull.

För ett tag sedan hörde jag en vän berätta om olika sätt att se på frihet. Att riktig frihet inte är frihet från någonting utan frihet till någonting. Det fick mig att fundera. Om jag sitter i fängelse längtar jag väl ut från fängelset. Ut i friheten.

Har jag ekonomiska bekymmer vill jag ju helt naturligt lösa dessa och tänker att en vinst i ett lotteri skulle göra mig fri från mina skulder. Den som vantrivs på sitt jobb längtar väl också till att bli fri från sin situation.

Min vän hävdade att komma bort från något är inte lösningen. Han menade att friheten behöver ha ett mål och en mening. Att lösningen inte är att till ex-

foto: jonas nimmersjö

krönika

Mats Wiberg är insamlingsansvarig på Frälsningsarmén.

empel bara komma ut från fängelset. Jag kommer ut, blir fri, men till vad?

Så när jag känner att jag skulle vilja slippa den jul jag egentligen älskar. Vad är det jag vill bli fri ifrån?

Jo, det är allt som jag bara uppehåller för traditionens skull. Jag leker med tanken som min vän sådde. Vad skulle jag då vilja bli fri till? Vad är det julen behöver för att jag ska känna frihet?

När Jesus föddes i Betlehem var det för friden och frihetens skull. Så att jag slapp bära på skulden.

MÖJLIGEN ÄR DET SÅ att det jag behö-

ver bli fri till är just Jesus. Att julens frihet ligger i att jag gör mig beroende av honom. Gud har en plan och en tanke för mig, och när jag blir beroende av Honom ger det mig en frihet med ett mål. Just i år utmanar jag mig själv och dig som läser, att kämpa mindre med att få allt vi tror är julen på plats. Det lämnar ändå bara en tom känsla efter sig. Och istället öppna hjärtat för Jesus. g

19

generalens julhälsning | 2019

Goda nyheter behöver skickas vidare NÄR MAN VARIT med om något bra kan man inte låta bli att tala om det. Det kan handla om en minnesvärd måltid, en bra bok, en rolig film, musik som griper tag, ett dramatiskt teaterstycke eller vacker natur. Hurdan upplevelsen än är gör den ett sådant intryck på oss att vi vill dela den med andra. Vi måste få dela med oss av den! Goda nyheter behöver förmedlas vidare.

När människor upptäcker att de väntar barn, hittar de kreativa sätt att dela med sig av den nyheten. Några har fester för att berätta vilket kön det ofödda barnet har, några festar på annat sätt och när barnet sedan fötts, tillkännages det högt och ljudligt.

JESUS FÖDELSE tillkännagavs genom en

ny ljus stjärna som visade sig på himlen.

En kör av änglar brast ut i sång för att förmedla den storslagna nyheten.

Omedvetna herdar vaktade sina får, precis som under så många andra nätter, när himlen lystes upp och de hörde de 20

foto: unsplash/aziz acharki

När de hade sett det berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. (Lukas 2:17).

mest förvånansvärda nyheter på ett häpnadsväckande sätt. En ängel kom för att personligen framföra ett budskap till herdarna (Lukas 2:9-12). Detta var ett detaljerat budskap. Ängeln beskrev tydligt vem Jesus var (vers 11) och hur de skulle hitta honom (vers 12). Och så gav sig herdarna iväg till krubban och fann Jesus ”så som det hade sagts dem” (vers 20).

Intrycket av deras upplevelse ute på fälten och i stallet var så starkt att de måste få berätta om det för andra. Nyheten var så glädjefylld och överväldigande att de inte kunde hålla den för sig själva.

Nyheten om Jesus lyste upp mörkret i en sargad värld. Liksom herdarna behöver vi inse att dessa goda nyheter inte bara är våra egna utan måste förmedlas vidare.

generalens julhälsning | 2019

LÅT OSS ANVÄNDA VARJE MÖJLIGHET ATT SPRIDA ORDET OM VEM JESUS ÄR OCH VISA MÄNNISKOR VAR DE KAN FINNA HONOM SÅ ATT DE OCKSÅ KAN FÅ EN FRÄLSANDE PERSONLIG RELATION MED DEN LEVANDE KRISTUS.

I MIN HÄLSNING till frälsningssoldater och vänner, medarbetare och andra som stöder oss denna jul, kallar jag oss alla till förnyad tro på evangeliet. Johannes döparen predikade ett budskap om ånger och förberedde så vägen för Jesus.

Gud sände sin enfödde son till denna värld för att frälsa den. Sedan sände Jesus ut sina lärjungar för att förkunna de goda nyheterna, utföra under och vinna lärjungar. På pingsten utrustade den Helige Ande lärjungarna för att dela evangeliet på en mängd olika språk och bemyndigade den tidiga kyrkan att sprida berättelsen om Frälsaren till nya länder och nya folk.

Aposteln Paulus sa: ”Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft som räd-

dar var och en som tror” (Romarbrevet 1:16). Vi är en frälsningsarmé – evangeliet är det frälsande budskapet vi predikar med ord och uttrycker i handling.

DE GODA NYHETERNA om Jesus ger

hopp till dem som är förlorade, ljus till dem som lever i mörker och glädje till dem som är förtvivlade. De erbjuder verklig förvandling till dem som är fångna i missbruk, desillusionerade av materialism eller söker efter mening och inriktning. Vi delar med oss av budskapet därför att vi själva upplevt dess sanning och kraft och vi känner personligen ”trons upphovsman och fullkomnare”, så vi litar på evangeliets förvandlande kraft också för andra.

LÅT OSS UNDER denna julhögtid och framöver följa det exempel som gavs av änglarna och herdarna. Låt oss använda varje möjlighet att sprida ordet om vem Jesus är och visa människor var de kan finna honom så att de också kan få en frälsande personlig relation med den levande Kristus. Det är inte bara goda nyheter – det är de bästa nyheterna. Låt oss dela med oss av dem!

Frälsningsarméns världsledare, general Brian Peddle

21

FOKUS | volontärer

De hjälper Frälsningsarmén att hjälpa andra Under hela året hjälper Frälsningsarmén människor i utsatthet. Men gåvorna som skänks räcker inte för att täcka behoven. Det behövs också människor som är villiga att ge av sin tid. Och det är kring julen behovet är som störst.

TEXT OCH FOTO: JONAS NIMMERSJÖ

VARJE ÅR HAR Frälsningsarméns sociala center vid Hornstull i Stockholm en stor julfest för de hjälpsökande man mött under året. Datumet hålls hemligt fram till dagarna innan, för de skulle inte kunna ta emot alla som annars skulle komma.

För att kunna ta emot gästerna behövs många som arbetar, både anställda och volontärer.

En som brukar vara på sociala centret under hela året, men också till jul, är Emanuel Nyström. För honom började kontakten med Frälsningsarmén 2010.

Då hade Filadelfiaförsamlingen i Stockholm en minibuss som de åkte runt med

Emanuel Nyström brukar vara med och servera vid julbordet på sociala centret vid Hornstull i Stockholm.

22

DET ÄR BERIKANDE ATT SITTA NER OCH PRATA MED MÄNNISKORNA SOM KOMMER TILL CENTRET OCH HÖRA DERAS LIVSHISTORIA.

i parkerna och ett café för hemlösa i Folkungakyrkan.

– Vi arbetade ihop med Frälsningsarméns sociala center på Långholmsgatan och där fick jag första kontakterna med dem, berättar Emanuel. Jag var ute med bussen ungefär två dagar i veckan. Vi hjälpte hemlösa att få kontakt med Frälsningsarmén och där få hjälp med olika behov.

En ombyggnad av Folkungakyrkan gjorde att caféverksamheten inte kunde fortsätta och Filadelfia i Stockholm slutade åka runt med minibussen. Men Emanuel slutade inte. Han fortsatte att vara ute i parkerna, nu var det med Frälsningsarmén.

– Sedan några år tillbaka är jag och min fru engagerade i andakterna på sociala centret på Långholmsgatan, berättar han. Vi har varit där varannan vecka, men nu har vi av åldersskäl dragit ner till var tredje vecka. Det är också berikande att få sitta ner och prata med människorna som kommer till centret och höra deras livshistoria.

Emanuel berättar att han har en kris-

FOKUS | volontärer

UR ETT KRISTET PER­ SPEKTIV ÄR DET LÄTT ATT STÄLLA UPP FÖR ANDRA. VI BRUKAR VARA MED OCH SER­ VERA VID JULBORDET PÅ SOCIALA CENTRET.

23

FOKUS | volontärer

julbidrag och julklappar till behövande gotlänningar, och ett gemensamt, öppet julfirande på julafton.

Ingrid Svensson brukar varje år hjälpa till i köket vid julbordet. Planeringen börjar redan i oktober, berättar hon.

– Det var min dotter Karin, som började jobba med julbordet, säger Ingrid Svensson. Det var genom henne jag började på Krukmakarens hus. Julen kan man inte fira på finare sätt än man gör i Visby. Det är en fantastisk glädje, inre frid och gemenskap.

Ingrid tycker inte det är svårt att åka iväg för att hjälpa till inför julen. Hon nämner Anki Karlsten, tidigare kårledare och ansvarig för det sociala arbetet på Frälsningsarmén i Visby, som en stor förebild.

– Jag har börjat förstå att Frälsningsarmén gör ett jätteviktigt socialt arbete för alla åldrar, säger Ingrid. Frälsningsarmén ser och bekräftar alla människor.

HOS FRÄLSNINGSARMÉN på Krukmakarens Hus i Visby är det mycket att göra i december ända fram till julafton. Perioden är den absolut mest intensiva under året för kåren i Visby, då omkring 350 hushåll i staden får julbidrag från Frälsningsarmén. Krukmakarens hus har omfattande verksamhet med utdelning av

ÖVER HELA LANDET där Frälsningsarmén bedriver verksamhet har kårer (församlingar) och sociala institutioner fullt upp under december månad. Många har julutdelning, några serverar julbord och ordnar julkonserter. Och så är det julgrytan med insamlingar på gator och torg.

För allt detta räcker anställd personal helt enkelt inte till. Många av kårens medlemmar är därför också aktiva som volontärer på olika vis.

Ing-Britt Hansson, medlem på kåren Templet i Stockholm, hjälper till som volontär året runt, men mer intensivt vid jul. Eftersom Ing-Britt, som nu är pensionär, varit officer i Frälsningsarmén i 45

foto: privat

ten tro och uppfostran som gör att han alltid känt behov av att hjälpa människor som har det svårt.

– I mitt hem fanns det alltid ett par ensamma personer med vid julbordet, berättar Emanuel. Julen är ju vår stora familjehögtid och i vår individualiserade värld är många ofrivilligt ensamma och det märks nog mest vid stora helger. Ur ett kristet perspektiv är det därför lätt att ställa upp för andra. Vi brukar vara med och servera vid julbordet på sociala centret.

Själv är han uppväxt i pingströrelsen i Stockholm, men har nu på senare tid fått många vänner i Frälsningsarmén.

– Frälsningsarmén gör ett fantastiskt arbete som bara fortsätter år efter år, tycker Emanuel. Och Frälsningsarmén verkar hänga med i utvecklingen i samhället och se alla nya behov som dyker upp. Man har också ett mycket gott ryckte bland allmänheten.

24

INGRID SVENSSON BRUKAR VARJE ÅR HJÄLPA TILL I KÖKET VID JULBORDET. PLANERINGEN BÖRJAR REDAN I OKTOBER.

år är det sociala arbete som Frälsningsarmén driver inget nytt för henne.

– En dag i veckan är jag volontär på caféet på Templet, berättar Ing-Britt. Det jag gör då är att jag samtalar med de gäster som kommer. Vi har ganska många gäster, 50–70 varje dag. Då har vi gjort så att vi delat upp oss så vi är en från kåren varje dag för att samtala med gästerna.

Man lyssnar på vad de har att berätta, på deras livsberättelser. Man hör också om det är någon som bär på bördor och bekymmer. Och vi ber tillsammans.

Behöver besökarna på caféet ekonomisk hjälp så hänvisar man dem till den ideella organisationen Gula Änglarna, som finns i kårens lokaler.

– Vi har till uppgift att samtala, berättar Ing-Britt. Men det finns också volontärer som står i köket och gör ett fantastiskt jobb.

FOKUS | volontärer

– Volontär kan vem som helst bli. Man behöver inte ha varit officer i 45 år, säger pensionären Ing-Britt Hansson.

En dag i veckan samtalar hon med gäster som kommer till caféet på kåren Templet i Stockholm.

Att man vill ha volontärer som är där för att samtala är för att man på Templet menar att budskapet också måste komma fram.

– Det här är Frälsningsarmén och vi har soppa, tvål och frälsning, säger IngBritt Hansson. Och det är den devisen vi lever efter. Och jag som varit officer har hållit på med detta hela livet, att prata med människor, så jag fortsätter på samma linje och det är väldigt roligt.

PÅ TEMPLET HADE man förra julen en mottagning i foajén där det fanns personer som tog emot dem som kom för att få hjälp. Där kunde de sitta och dricka kaffe och samtala medan de väntade på att få gå in i lokalen för att ta emot sin julhjälp.

– Sedan kunde de komma in två och två och sitta vid olika bord där de fick sina gåvor, berättar Ing-Britt. Och vi sam-

ATT VARA VOLONTÄR ÄR BÅDE NYTTIGT OCH ROLIGT FÖR EN SJÄLV. MAN FÅR SÅ MYCKET KONTAKTER OCH DET KÄNNS ATT MAN GÖR NYTTA.

talade med dem och bad tillsammans och de fick berätta om sitt julfirande och så vidare.

– Igår, när jag satt här och samtalade med folk, så kom det en kvinna och sa: ”Men du, är det inte du som är den där ängeln?”. Vad menar du nu, undrade jag. ”Jo, jag var här förra året och fick julgåva, och det var du som var här, och du hade sådant vitt hår”, sa hon. ”Det var så fantastiskt att vara här och få den där julgåvan.” Och så sa hon: ”Kommer ni ihåg att jag fick be med er?”. Och jag svarade

att ”Ja, det gör jag”. För hon ville be med oss och det är inte ofta man upplever det.

Henne kommer vi ihåg, för hon var så lycklig för den hjälp hon fick då.

– Volontär kan vem som helst bli, berättar Ing-Britt. Man behöver inte ha varit officer i 45 år. Vi har volontärer här på Templet som inte har någon erfarenhet av Frälsningsarmén, men den får de ju här.

– Att vara volontär är både nyttigt och roligt för en själv. Man får så mycket kontakter och det känns att man gör nytta. g 25

personligt | samuel ljungblahd

Det är lätt att skapa sig en cool image att gömma sig bakom, men mitt fokus är att se alla och få dem att känna att det är viktigt att just de är där.

26

personligt | samuel ljungblahd

”En artist är en ledare” Samuel Ljungblahd kräver väl knappast någon vidare presentation numera. Säger man ”prinsbröllopet” så är de flesta hemma. Sångkarriären till trots så har Samuel med familj valt att flytta tillbaka till Umeå där vi möts på Frälsningsarmén.

TEXT: TERESIA JANSSON FOTO: SANDRA LAGESTRÅ/TERESIA JANSSON/TT

foto: sandra lagestrå

E

tt varmt handslag och en glad uppsyn välkomnar mig när jag kliver in genom dörren till kåren (församlingen). Den är centralt belägen i Umeå i en k-märkt fastighet. En ledigt klädd Samuel Ljungblahd skiner ikapp med sensommarsolen utanför. Här har han vuxit upp, invigts till frälsningssoldat och har fortfarande sitt engagemang.

– Här är jag Kents och Majkens son och en vanlig medborgare. Det här är min familj där jag inte är artist, säger han förnöjsamt.

Samuel utstrålar trygghet, lugn och ett klädsamt självförtroende. Samtidigt glimtar en energisk sida fram och just den vill han förmedla när han står på scenen.

– Jag vill ha full fart, energi, glädje och delaktighet, förklarar han. Det är lätt att skapa sig en cool image att gömma sig bakom men mitt fokus är att se alla och få dem att känna att det är viktigt att just

de är där, inte jag, fortsätter Samuel.

Att vara artist, och i synnerhet gospelsångare, menar han är att vara en ledare och en bra sådan får just andra att känna sig sedda. Samuel pratar även om vikten av att förstå sin publik, att närma sig den och att inta rummet.

– Även om du bara spelar för fem personer så måste man göra det till hundra procent, understryker han.

DÅ HAN ÄR EN förmedlare av det kristna budskapet och Sverige är ett så pass sekulariserat land har det hänt att Samuel varit i situationer när frågan ”hur gör vi nu?!” har hängt i luften. Ibland har han kunnat lugna ner stämningen med ett: ”Jag kommer inte att döpa folk.” Han skrattar till när det kommer på tal. Men att vara genuin och gå sin egen väg har alltid varit en självklarhet för Samuel.

Han berättar om när han blev intervjuad av Mark Levengood i TV i juni 2015.

27

personligt | samuel ljungblahd

foto: pontus lundahl/TT

Samuel Ljungblahds definitiva genombrott.

Inför 20-miljoner tv-tittare framför han ”Joyful, joyful” medan det nyvigda prinsparet tågar ut ur kyrkan.

Det var efter att han sjungit ”Joyful joyful” till utgångsmarschen under bröllopet mellan prins Carl Philip och prinsessan Sofia.

– Folk hade sagt att jag måste tona ner den där Jesusgrejen för att bli någon.

Men då sa Mark att ”Tona för allt i världen inte ner dig!”, berättar Samuel på Marks typiska finlandssvenska.

– Jag vill spela och prata om det som ligger på mitt hjärta och jag drömmer om att leda människor till en plats där Gud får vara Gud, fortsätter han.

Först blev han faktiskt lite besviken över att han ”bara” blev tilldelad bröllopets utgångsmarsch.

– Den skulle ju vara över på ett par minuter, men sen så var det den som blev hela grejen för inslaget var så annorlunda i det sammanhanget, säger Samuel med eftertryck.

28

För även då blev det ett glatt och fartigt nummer. Med 20 miljoner tv-tittare har detta definitivt satt Samuel Ljungblahd på musikkartan, såväl här hemma som utomlands. Hans publik har breddats även om den största andelen fortfarande utgörs av kristna i 35-årsåldern och uppåt.

EN ANNAN VIKTIG händelse var när Samuel var förband till sin egen stora idol, den amerikanska gospelartisten Kirk Franklin. Det var i Globen 2009 och mot slutet av konserten ropade Kirk fram Samuel igen. Det slutade med att Samuel sjöng ”Don’t cry” tillsammans med bakgrundssångerskan Nikki Ross, ett nummer som rev ner jubel och applåder. Kirk Franklin själv lade sig ner på scenen för att bokstavligen demonstrera hur golvad han blev av det hela.

Klippet därifrån fick en stor spridning på YouTube och det var just det som ledde till erbjudandet att medverka vid prinsbröllopet. Det banade dessutom väg för Samuel i USA, där han har varit många gånger sedan dess. Nio år senare sjöng Samuel igen, men också Sabina Ddumba, på Kirk Franklins konsert när han var tillbaka i Sverige.

– Kirk satte en ok-stämpel på mig inför alla i gospelindustrin. Men min marknad är här och jag har lärt mig hur skandinaver funkar och hur man når dem, menar Samuel.

Våren 2009 medverkade han i tv-programmet Så ska det låta. Vid en omröstning bland tittarna angående vilken artist de helst ville se igen nästa säsong vann Samuel. Han fick 28 procent av rösterna. Måns Zelmerlöw kom tvåa med åtta procent. Samuel kom senare att vara

personligt | samuel ljungblahd

FAKTA SAMUEL LJUNGBLAHD

29

foto: teresia jansson

Ålder: 43 år.

Bor: I radhus i Umeå.

Familj: Frun Anna, tre döttrar; 6, 9 och 12 år.

Egenskaper: Positiv, glad, snäll, konflikträdd, omtänksam men driven ”egoist”.

Sysselsättning: Artist, låtskrivare.

Genre: Gospel/soul med inslag av r’n’b/funk/hip hop.

Förebilder: Kirk Franklin, Ray Charles, Stevie Wonder, Donny Hathaway, Per-Erik Hallin.

Fritidsintressen: Vistas i fritidshuset i Kittelfjäll, umgås med vänner och grannar i ett stort kontaktnät.

Favoritbibelord: ”Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.”

(Matt 6:33) Blir glad av: God mat i goda vänners lag, resa och se nya platser och träffa nya människor.

foto: teresia jansson

personligt | samuel ljungblahd

Samuel gläds över att kunna engagera sig i kyrkliga aktiviteter på vardagarna, eftersom musiken brukar uppta det mesta av hans tid under helgerna.

med i ytterligare två avsnitt. Under de första sex årens sändningar av Let’s dance var det också han som, tillsammans med en kvinnlig artist, sjöng i kulisserna till alla dansnummer.

TROTS FRAMGÅNGARNA så är det inte alla som kopplar vem Samuel Ljungblahd är om de bara hör hans namn. Det är inte heller något han räknar med. När SVT:s Allsång på Skansen gjorde ett hyllningsavsnitt tillägnat Björn Skifs så var Samuel delaktig. Efteråt träffade han på stjärnan bakom scenen.

– Jag tänkte att han vet väl knappt vem jag är, men han kramade om mig och sa: ”Vilken ära för mig! Jag har följt dig och sett dig och du är bäst i Sverige på det du gör”, berättar Samuel glatt.

Samuel Ljungblahd har även delat scen med bland andra Carola, Lisa Nilsson och Kristin Amparo. Att upphöja 30

JAG VILL SPELA OCH PRATA OM DET SOM LIGGER PÅ MITT HJÄRTA OCH JAG DRÖMMER OM ATT LEDA MÄNNISKOR TILL EN PLATS DÄR GUD FÅR VARA GUD. honom till vår tids största, svenska gospelartist är nog inte att ta i. Han har till och med kallats för Skandinaviens gospel-soulkung. Men hur lyckades han då ta sig dit?

Allt tog sin början med pianolektioner på kommunala musikskolan i Umeå.

Men självklart gillade Samuel även att sjunga som barn. I åttonde klass uppträdde han och en kamrat för alla andra elever i aulan. Samuel sjöng hitlåten ”More than words” av gruppen Extreme.

– Det var mitt första soloframträdande och jag var skitnervös, men efteråt märkte jag att det var fler som ville hälsa

i korridoren. Då kände vi att vi kommer bli stora, populära och få mycket brudar, säger Samuel med glimten i ögat.

Han medger att han på den tiden var lite förvirrad beträffande gudstron, som med så mycket annat i den åldern, men det blev det som sagt ändring på. Efter att ha sett filmen Commitments om ett soulband kom beslutet att starta just ett sådant.

I 20-ÅRSÅLDERN flyttade Samuel till Stockholm där han bland annat läste musik vid Betelseminariet. Där lärde han känna Stefan Olsson (som numera syns

foto: sandra lagestrå

personligt | samuel ljungblahd

Diskografi 2005 Samuel Ljungblahd 2007 Reason Why 2008 The Heavenly Song of Christmas (Med den norska kören Mosaic) 2009 No.3 2012 Someday at Christmas (Med Ole Børud) 2012 Bodekull Gospel & Jazz Orchestra Meets Samuel Ljungblahd 2015 The Psalmist 2019 Witness

ende för ungdomar. Samuel gick också ett år på bibelskola.

– Gudstron är min säkra grund och jag ville befästa den och se till att Gud var med i det jag gjorde, förklarar han.

Samuel bodde tio år i huvudstaden.

Det var där han träffade sin fru, Anna, som han idag har tre döttrar med. Men efter en tid bestämde de sig för att återvända till Samuels rötter i Umeå.

Efter omkring 25 år i branschen släppte Samuel i våras sitt femte album, The witness, som har en tydligare popprägel jämfört med hans tidigare skivor.

musiken brukar uppta det mesta av hans tid under helgerna. Numera kan han försörja sig helt och hållet som artist och har förmånen att kunna välja bland de erbjudanden han får.

– Jag är väldigt nöjd där jag är i dagsläget, men det är alltid kul med en ny publik och nya länder. Jag lever min dröm hela tiden och äger min situation. Och det vill jag fortsätta att göra, avslutar han. g

EFTERSOM DET ÄR onsdag så anordnar kåren fram emot kvällen ”Mätt och förlåten”, där det serveras middag.

Samuel brukar vara delaktig, bland annat genom att hålla i andakten. Han gläds över att kunna engagera sig i kyrkliga aktiviteter på vardagarna, eftersom

foto: sandra lagestrå

flitigt i TV4) och medan Samuel utvecklade sitt artisteri och låtskrivande så tog Stefan hand om producentdelen. De planerade att spela in en EP med fyra låtar, vilket skulle kosta dem 10 000 kronor. En ganska stor summa pengar för dem vid den tiden. Men Samuel lovade att han skulle lösa det.

– Dagen efter ringer sångaren Roland Utbult och berättar att han vill ge mig ett stipendium som var precis på 10 000 kronor, säger Samuel engagerat.

Det var år 2000 och det kom att bli en EP till. Därefter fick Samuel skivkontrakt och det första fullängdsalbumet med enbart egenproducerat material släpptes år 2005.

På Frälsningsarméns kår i Vårby gård i södra Stockholm fick Samuel jobb som ungdomsinstruktör. Han sjöng i Vasakårens Vasa gospel och arbetade även ett tag på Locus, Frälsningsarméns stödbo-

31

världen | ecuador

Kårledarna guidar besökare utanför entrén till kåren. I bakgrunden klättrar det fattiga bostadsområdet Mapasingue upp längs bergsluttningen.

Centrets bakre byggnad är för närvarande under reperation.

32

världen | ecuador

Nya vägar för Nytt Hopp i Ecuador När förutsättningar förändras och nya behov upptäcks behövs mod, styrka och övertygelse för att ändra inrikt­ ning och hitta nya vägar framåt. Det är vad som händer i Guayaquil i Ecuador, där Frälsningsarmén i Sverige stöder fadderprojektet Nueva Esperanza.

TEXT: LENA WICKBERG FOTO: FRÄLSNINGSARMÉN

D

är, säger major Henry Gutierrez och pekar upp mot berget. Däruppe bor de, de flesta av våra medlemmar.

Vi befinner oss vid kusten i Ecuador, i en förort till staden Guayaquil. Det är juni och vädret är fuktigt och varmt trots att det tekniskt sett är vinter här just nu.

Ekvatorn är bara 25 mil norrut, och skillnaden mellan sommar och vinter är inte så stor.

Kåren (församlingen) i Guayaquil leds av majorerna Henry och Ximena Gutierrez, har församlingsverksamhet med gudstjänster och gruppaktiviteter, och

driver dessutom ett dagcenter för att ge barnen i området en bättre start i livet.

BOSTADSOMRÅDET uppe på berget he-

ter Mapasingue, och de som bor där tillhör de fattigaste, de som inte har råd med något annat. Vägarna upp är branta och dåligt underhållna, och eftersom delar av dem består av trappor går det inte att köra bil dit upp. Det gör att det är svårt för befolkningen att få akuthjälp, till exempel av brandkår och ambulans, men det innebär också att man måste vara i god form för att orka ta sig både upp och 33

världen | ecuador Med luncher, läxhjälp och en trygg plats att vara på före eller efter skolan vill kårens dagcenter förmedla hopp för framtiden till barnen från Mapasingue.

DET FINNS SÅ MÅNGA BARN HÄR ATT SKOLORNA HAR DELAT UPP DAGEN SÅ ATT HÄLFTEN AV ELEVERNA HAR LEKTIONER PÅ FÖRMIDDAGEN OCH HÄLFTEN PÅ EFTERMIDDAGEN.

ner. De äldre behöver ha med sig någon som är ung och stark för att kunna besöka kåren, och ta sig hem igen efteråt.

Faktum är att major Gutierrez rekommenderar alla som börjar bli till åren att flytta ifrån Mapasingue om de kan. Risken är annars att de en dag upptäcker att de inte längre kan ta sig ner från berget, eller ens klarar av att gå omkring däruppe. Många familjer ser sig tvingade att låsa in sina äldre medlemmar i husen för att de inte ska gå ut, trilla och skada sig.

DE YNGRE GENERATIONERNA har det inte heller så lätt. Arbetslösheten är stor, och många av ungdomarna har inte möjlighet att vidareutbilda sig efter grundskolan, vilket gör att deras chanser att få ett bra jobb är nästan obefintliga.

Ett vanligt yrke är att vara gatuförsäljare. Det är osäkert, dels för att man inte vet hur mycket man kan tjäna från dag till dag, men också för att man har sin ar34

betsplats mitt i trafiken, och riskerar att bli påkörd av sina potentiella kunder.

KÅRENS DAGCENTER, och verksamheten som är kopplad till det, kallas Nueva Esperanza – Nytt Hopp. Det är det man vill förmedla till alla som kommer dit: hopp för framtiden, både andligt och jordiskt.

Centret stöds bland annat av Frälsningsarméns faddrar i Sverige, och har som huvuduppgift att servera lunch till skolbarnen, hjälpa dem med läxorna och ge dem en trygg plats att vara på före och efter skolan. Det finns så många barn här att skolorna har delat upp dagen så att hälften av eleverna har lektioner på förmiddagen och hälften på eftermiddagen.

Kåren har kontakt med en läkare som kommer dit och kollar barnens hälsotillstånd med jämna mellanrum. Hon kan också dela ut enklare mediciner, till exempel mot malaria, ge rådgivning och

hänvisa dem som behöver det till sjukhuset, inte bara för barnen utan även för deras familjer.

En annan tjänst kåren har är att de säljer vatten till folket på berget. De flesta däruppe har inget dricksvatten, och det är dyrt att köpa vatten i flaska. Men kåren har bra kontakter och kan köpa mycket vatten till ett lågt pris, vilket också kommer medlemmarna till godo.

TROTS ATT VI ÄR DÄR en dag när centret är stängt och tomt, märks det att verksamheten är bra. Sjukrummet är välutrustat, köket är stort, och i förrådet står massor av stora vattenflaskor och väntar på att transporteras upp till bostäderna i Mapasingue.

Utanför klassrummen finns en basketkorg uppsatt och bakom kåren finns en sandig fotbollsplan och ett mindre utrymme av outnyttjad sankmark. Området är ganska stort, så det finns gott om plats för barnen på centret att springa omkring, även om det inte finns någon lekutrustning som gungor eller klätterställningar.

DAGCENTERVERKSAMHETEN har fung-

erat bra under många år, men kostnaderna är höga, och kåren har numera bara råd att ha centret öppet två dagar i veckan. Nu funderar kårens ledning över

världen | ecuador

fakta Nueva esperanza, ecuador Nueva Esperanza betyder ”Nytt Hopp” på spanska, och är ett dagcenter som drivs av Frälsningsarmén i Guayaquil för 203 barn.

Centrets fotbollsplan med Mapasingue i bakgrunden. Basketkorgen har sett bättre dagar, men tjänar fortfarande sitt syfte.

om det fortfarande är det här som bäst behövs i området, och det som är bäst att använda de begränsade resurserna till.

De har märkt mer och mer att kårens ungdomar känner hopplöshet över sin situation och allt oftare får problem med droger och kriminalitet. Ungdomarna skulle behöva få chansen att göra något mer av sina liv, en chans att utbilda sig och kunna få bättre arbeten än att springa omkring i avgaserna på vägen och sälja frukt.

Därför överväger man nu att ändra inriktning för verksamheten, från dagcenter för skolbarn till yrkesskola för tonåringar. Skolan skulle inrikta sig på dem som just slutat grundskolan, ungdomar i 14–15-årsåldern, och ge dem träning och utbildning i yrken som rörmokare, hårfrisör och elektriker. Under utbildningen finns goda chanser till praktik uppe i Mapasingue, vilket skulle vara till stor hjälp för många av dem som bor där, och det är nästan omöjligt att överskatta betydelsen utbildningen skulle ha för elevernas framtidsutsikter.

OAVSETT HUR FRAMTIDEN ser ut för kåren, vill den fortsätta att spela en avgörande roll för människorna i Mapasingue, att visa på det nya hoppet som finns tillgängligt för alla människor, både barn och vuxna – och de mittemellan. g

Guayaquil ligger vid kusten i Ecuador, cirka 25 mil söder om ekvatorn.

Frälsningsarmén i Ecuador är en division i Sydamerikas västra territorium.

UNGDOMARNA SKULLE BEHÖVA FÅ CHANSEN ATT GÖRA NÅGOT MER AV SINA LIV, EN CHANS ATT UTBILDA SIG OCH KUNNA FÅ BÄTTRE ARBETEN ÄN ATT SPRINGA OMKRING I AVGASERNA PÅ VÄGEN OCH SÄLJA FRUKT.

35

Frågor och svar

SAMMANSTÄLLT AV: TERESIA JANSSON

Bibeln, samhällets förändringar och jordens undergång Bibeln skrevs för länge sedan. Hur vet man att den är sann och inte har ändrats med tiden?

Detta ämne kräver egentligen utrymme i en hel bok, men här följer argument i kortfattad form som svar på dessa frågor.

Den judiske historieskrivaren Josefus, född år 37 e Kr, skrev: ”Vid den tiden fanns en vis man, Jesus… Han var Kristus, och när Pilatus… hade dömt honom att korsfästas… visade han sig levande för dem på den tredje dagen, så som de heliga profeterna hade förutsagt.”

Nya testamentet skrevs förmodligen under år 40-100 e Kr och det finns mer än femtusen manuskript med hela Nya testamentet ända från år 350. Dessut-

VILL DU GÅ EN ALPHA-KURS OM KRISTEN TRO?

En Alpha-kurs består av tre delar: måltidsgemenskap, föredrag och samtal kring dagens ämne. Ta kontakt med någon kristen kyrka i din närhet och/ eller läs mer på: http://sverige.alpha.org

36

om papyrusskrifter med större delen av Nya testamentet från 200-talet och ett fragment av Johannesevangeliet från omkring år 130. Till detta mer än 5 000 manuskript på grekiska, över 10 000 på latin och 9 300 övriga, plus mer än 36 000 citat och utdrag från de tidiga kyrkofädernas skrifter. En av de främsta textkritikerna genom tiderna, F J A Hjort, har sagt: ”Nya testamentets textinnehåll står helt klart i en klass för sig i förhållande till andra prosatexter från antiken, på grund av det rika och fylliga bevismaterial det vilar på.”

Tidigare professorn i bibelkritik och exegetik, F F Bruce, påpekar i boken ”Är de nytestamentliga texterna tillförlitliga?” hur vederhäftigt Nya testamentet är.

Detta i jämförelse med andra historiska skrifter med ett fåtal handskrifter dikterade långt efter att de beskrivna händelserna ägt rum. Ändå betvivlar ingen filosofisk forskare äktheten hos dessa.

foto: unsplash/mika baumeister

I en artikelserie som sträcker sig över årets fem nummer av Stridsropet tar vi upp ett antal frågor som vi tror att många har kring den kristna tron.

Vad innebär det kristna livet och vad får jag ut av det? Varför är det viktigt att bli frälst? Fungerar verkligen bön?

Varför finns det ondska i världen om Gud är god? Kan Bibeln verkligen vara sann? Det är några av de frågor vi berör. Här är den sista delen.

BIBELSTÄLLEN

• ”Ordet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft.” (1 Kor 1:18) ”Det var inga utstuderade myter vi följde när vi förkunnade vår Herre Jesu Kristi makt och hans ankomst för er, utan vi var ögonvittnen till hans majestät… ”Han är min Son, min Älskade. I honom har jag min glädje.” Den rösten hörde vi själva från himlen när vi var med honom på det heliga berget.” (2 Petr 1:16-18) ”Framför allt ska ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen tolkning.

Ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud.” (2 Petr 1:20-21)

•

•

Frälsningsbön Den som vill ta emot Jesus och tillhöra honom kan be den här bönen: Himmelske Far, tack för att du sände din son, Jesus, för att dö på korset och återuppstå för mig så att jag kan få förlåtelse och bli fri. Från och med nu vill jag följa och lyda honom som min Herre. Jag är ledsen för allt som jag har gjort fel i mitt liv.

(Här kan du stanna upp och be om förlåtelse för något som du har på ditt samvete.)

Käre Gud, förlåt mig. Nu vill jag vända mig bort från allt som är ont och fel. Tack för att du erbjuder mig förlåtelse och din helige Ande. Jag vill ta emot den gåvan nu.

Gud, kom in i mitt liv med din helige Ande, och stanna kvar hos mig för alltid.

I Jesu Kristi namn. Amen.

BIBELSTÄLLEN

•”Och den store draken, den gamle ormen, som

kallas Djävul och Satan, han som bedrar hela världen, kastades ner på jorden och hans änglar kastades ner med honom.” (Upp 12:9) ”…Gud gav mannen denna befallning: ”… men av trädet med kunskap om gott och ont skall du inte äta, ty den dag du äter av det skall du döden dö.” (2 Mos 16-17) ”Då sade ormen till kvinnan: ”Ni skall visst inte dö!…” …och hon (Eva) tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man… och han åt.” (1 Mos 3:4-6) ”…i de sista dagarna skall det komma svåra tider. Människorna kommer att älska sig själva och vara penningkära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, kärlekslösa, oförsonliga, skvalleraktiga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda, falska, egensinniga och högmodiga.” (2 Tim 3:1-4) ”…I världen får ni lida, men var frimodiga: jag har övervunnit världen.” (Joh 16:33) ”Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst. Och detta evangelium om riket skall predikas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk, och sedan skall slutet komma.” (Matt 24:1314) ”Ni har hört att jag har sagt er: Jag går bort, och jag kommer till er igen.” (Joh 14:28) ”Himmel och jord ska förgå, men mina ord ska aldrig förgå. Men den dagen eller stunden känner ingen: inte himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern…” (Matt 24:35-36) ”…och då skall himlarna försvinna under våldsamt dån och himlakroppar upplösas av hetta och jorden och de verk som är på den inte mer finnas till…Men nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor, väntar vi på efter hans löfte.” (2 Petr 3:10+13) ”…och han skall bo hos dem och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem. Och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta.”

(Upp 21:3-4)

• • •

• •

Bibeln talar om jordens undergång och att Jesus ska komma tillbaka.

När händer det och varför?

Bibeln beskriver hur Satan, från att ha varit en ärkeängel underställd Gud, ville överta hans plats/makt och även flera änglar tog hans parti. Dessa slungades då ner till jorden och här är den ondes mål att förstöra Guds skapelse och livet för oss människor. Satan frestade Adam och Eva att gå emot Guds ord och så kom synden in i världen.

Syndare kan inte närma sig Gud men i och med Jesu död har vi blivit rättfärdiggjorda och förlåtna då han betalade skulden för våra brister och fel. Då vanns en seger över mörkrets välde och Satan kan därför inte stå i vägen för någon som vill tillhöra Gud.

Bibeln berättar om en tilltagande ondska i världen som måste få ett slut. När Jesus hade fullföljt sitt uppdrag här återvände han till himmelriket men lovade att komma tillbaka och hämta dem som är frälsta och tillhör honom. De får dela evigheten med honom efter jordelivets slut och där finns bara frid, glädje och kärlek. Men först ska det som skedde på korset manifesteras genom att Satan slutgiltigt besegras och utplånas, liksom jorden vars varande då tjänat sitt syfte.

Enligt Bibeln så vet varken människor eller Jesus själv tiden för hans återkomst även om vi nu ser tecken som banar väg för detta.

• • •

•

37

Frågor och svar

Samhället förändras med tiden, borde inte bibeltolkningarna också göra det då?

Samhället förändras och därmed också våra vanor och till viss del beteenden och värderingar. Samtidigt så går det trender i saker och ting, men den kristna tron handlar om mer än det som flyktigt svänger fram och tillbaka under påverkan av omgivningen. Många håller nog med om att Guds budord står sig än idag, såsom att det inte är godtagbart att döda eller stjäla, och att det inte är etiskt riktigt att ljuga eller bedra någon.

Ibland är det inte helt enkelt att förstå allt i Bibeln, som ju skrevs för omkring

2 000 år sedan, men den Helige Ande, Hjälparen, kan bistå oss med detta. Bibeln uppmanar oss också att pröva saker och ting som sägs eller bes över oss.

BIBELSTÄLLEN

•”Men Hjälparen, den Helige Ande som Fadern

ska sända i mitt namn, han ska lära er allt och påminna er om allt som jag sagt er.” (Joh 14:26) ”Jag har mycket mer att säga er... Men när han kommer, sanningens Ande, då ska han leda er in i hela sanningen… och han ska förkunna för er vad som kommer att ske…” (Joh 16:12-14) ”För alla som hör profetians ord i denna bok betygar jag: Om någon lägger något till dessa ord, ska Gud lägga på honom de plågor som beskrivs i denna bok. Och om någon tar bort något från orden i denna profetias bok, ska Gud ta ifrån honom hans del i livets träd och i den heliga staden som beskrivs i denna bok.” (Upp 22:18-19) ”Förakta inte profetior, men pröva allt, behåll det goda…” (1 Tess 5:20-21)

•

•”… men vår Guds ord består för evigt.” (Jesaja 40:8) • •”Vi är inte som de flesta, som förfalskar Guds ord för egen vinning. Nej, i Kristus predikar vi med rent sinne inför Gud det som kommer från Gud.” (2 Kor 2:17) ”Tänk på era ledare som har förkunnat Guds ord för er… och ta efter deras tro. Jesus Kristus är densamme i går och i dag och i evighet. Låt er inte föras bort av alla slags främmande läror…”

(Heb 13:7-9)

•

•

VAR MED OCH GÖR SKILLNAD Lämna en gåva till Frälsningsarméns arbete i ditt testamente. fralsningsarmen.se/testamente 08-562 282 34/39

Ett urval av Frälsningsarméns julkonserter runt om i landet GÖTEBORG “Julsång i city“. Frälsnings­ arméns musikkår medverkar i Svenska Kyrkans julkonsert När: Ons 18 dec kl 20 Var: Domkyrkan Göteborg Biljett: Fri entré NORRKÖPING ”Himlen kom ner”. Elisabeth Grahn, sång, och Nikos Grün­ feldt, piano När: Sön 22 dec kl 16 Var: Vatteng 5, Norrköping

38

Biljett: Gratis. Gåva kan ges på plats eller via swish på 123 343 1459, märk ”Julkonsert” STOCKHOLM Tua Åberg, Monica Dominique, Hayati Kafé, Adolf Fredriks musikklasser 5C D, Söderkårens musikkår När: Mån 25 nov kl 19 Var: Eric Ericsonhallen, Skeppsholmen, Stockholm Biljett: billetto.se

Vasa Gospel och Vasa Band När: 6 och 7 dec kl 19 Var: Vasakåren, Observatorieg 4, Sthlm Biljett: Tickster.com Salve Musica (kör), Söderkåren När: Lör 7 dec kl 19 Var: Sofia kyrka, Stockholm Biljett: Kan köpas i entrén Christmas Carols, Söderkåren När: Sön 8 dec kl 16 Var: Hornsg 96-98, Stockholm

Maria Magdalena kammarkör, Söderkårens musikkår och solister När: Sön 15 dec kl 15 och 18 Var: Maria Magdalena kyrka, Stockholm Biljett: På pastorsexpeditionen och i kyrkan två veckor före konserten eller via hemsidan SÖDERTÄLJE Södertälje musikkår, ledare Göran Lundberg, sångsolist Alexandra Ougleva, barnkören Tillsammanskören När: Sön 8 dec kl 16 Var: Oxbacksg 25, Södertälje Biljett: Fri entré

TRANÅS Black River Brass När: Ons 27 nov kl 19 Var: Nygatan 20, Tranås Biljett: Entré 100 kr Sångtrion CLAV och Luciaprogram När: Sön 15 dec kl 16 Var: Nygatan 20, Tranås Biljett: Entré 100 kr UMEÅ Gospelkonsert med Samuel Ljungblahd och kör När: Sön 24 nov kl 18 Var: Idunteatern, Umeå Biljett: biljettcentrum.com

Frälsningsarmén är ett internationellt evangeliskt trossamfund inom den världsvida kristna kyrkan.

Vårt budskap är grundat i Bibeln. Vår tjänst motiveras av Guds kärlek. Vårt uppdrag är att sprida budskapet om Jesus Kristus och att utan åtskillnad möta människors behov i hans namn.

bibel & bön

"Jag ber att mitt prov ska gå bra"

foto: jonas nimmersjö

Lisa, 9 år

Bildtext.

Julgrytan fortsätter koka JULEN STÅR FÖR DÖRREN liksom Fräls-

äldre att få fira en riktig jul. Under övriga året gör julgrytans medel att kåren kan arrangera kollon, utflykter och sociala insatser av olika slag.

Julgrytan skapar dessutom en synlighet hos dem som inte känner till Frälsningsarmén. Ser du den på stan – ge ditt bidrag så att den fortsätter att koka! g

ningsarméns stora julinsamling. Förutom insamlingsbrev, annonser i tidningar och i sociala medier finns julgrytan på publika platser i Sverige.

Julgrytans syfte är först och främst att skapa resurser för kårerna att bedriva sitt sociala arbete. Under julen vill vi skapa möjligheter för barn, familjer och

Lars Beijer

Be för

Sigrid Arvedson, Sundbyberg Ann-Marie Pettersson, Västerås

Bön

foto: unsplash/carlos

• Frälsningsarméns uppdrag att personligt förmedla budskapet om frälsning genom Jesus Kristus till människor i alla åldrar och med olika behov.

• Bibelåret för barn och unga.

• Frälsningsarméns alla volontärer som gör ett gott arbete under jultiden.

• Frälsningsarmén i Haparanda.

• Frälsningsarméns arbete internationellt, bland annat i Ecuador.

Befordrade till härligheten

Gud, tack för att du erbjuder oss alla ett hem hos dig. Låt oss rotlösa, hemlösa och rastlösa människor finna vila i dina löften. Hjälp oss hitta hem! Gör oss till människor som inte blundar för andras och vår egen nöd. Genom din gemenskap når vi varandra och ser hopp. Kom Helige Ande till oss med din värme och kärlek i advents- och juletid. Amen

Stridsropet ges ut med fem nummer under 2019. Namnen på medlemmar som befordrats till härligheten, liksom minnesrunor, publiceras på Frälsningsarméns webbsida www.fralsningsarmen.se/medlemssidor. Minnestexter läses även in på Stridsropets ljudtidning.

39

Posttidning B Stridsropet Box 5090 10242 Stockholm

BEGRÄNSAD EFTERSÄNDNING Vid definitiv eftersändning återsänds försändelsen med den nya adressen på baksidan (ej adressidan)

sista ordet

”Vi ses i jul”

foto: unsplash/DDP

JAG HÖR DEN VAGA HÄLSNINGEN från en kvinna i päls i kvartetet där jag bor när hon rusar förbi mannen som skjuter sin kundvagn uppför kyrkbacken. Hon med kassarna fullproppade med mat och han med kassarna fullproppade av allt han äger och har.

Själv är jag ny i kvarteren, men känner igen mannen då jag sett honom några kvällar när jag tittat ut genom fönstret. Runt 20-snåret kommer han och lägger sig på bänken alldeles utanför kyrkporten. Så går det upp för mig att detta ju ibland är hans ’hem’ för natten. Mötet mellan den rusande kvinnan och den hemlöse mannen får mig att tänka till på hur vi firar jul och på julens egentliga budskap.

Vi ses i jul, en fras som för många framkallar värme och gemenskap.

En ledig tid med nära och kära, men för alltför många innebär det kyla och ensamhet.

Det som jag senare förstod var att kvinnan med kassarna var en av dem som stod värd för kyrkans jul i gemenskap och att hon hoppades på att få se mannen där. Det var alltså inte en vag hälsning, det var en kär hälsning fylld med förväntan.

Mer sådant vill jag se, höra och vara del av. Att byta ut frusna relationer, till levande och förväntansfulla sådana. Vi behöver fräscha upp julens budskap för att passa in i en tid som vår. Att våga se varandra igen.

Sverige är känt för att vara ett land präglat av individualism. Det håller inte längre, inte så som vårt land i dag ser ut.

Min förhoppning inför denna jul är att vi på allvar vågar omsätta vår människosyn i praktiken. Att vi bjuder in och bjuder till och bryter isolering av ensamhet och utanförskap. Att vi utmanar varandra i fler mänskliga möten. För visst finns det allt rum för fler?

Jesusbarnet föddes ju i ett stall just för att alla hotell var fulla men tack vare att någon tillslut bjöd in. Nu undrar jag; vad blir din och min möjlighet att bejaka en medmänniskas behov och önskan för att bli inbjuden och inkluderad?

Madeleine Sundell