Frälsningsarméns tidning Stridsropet nummer 1 - 2022

EN TIDNING FRÅN FRÄLSNINGSARMÉN # 1.2022

Frälsningsarmén Oskarshamn:

Nystart

VÄLKOMMEN TILL Nya lokaler i Oskarshamn MIN VÄG TILL GUD ”Mitt liv var ett helvete” AKTUELLT Nystart i Gränby DEBATT Nationell plan behövs FOKUS Medlemskap PERSONLIGT Alejandro vill tjäna Gud på heltid VÄRLDEN ”Det var lera överallt”

LEDARE

Frälsningsarméns tidning i Sverige, 139:e årgången.

Postadress Box 5090, 102 42 Stockholm Telefon 08/562 282 00 E-post, hemsida och Facebook stridsropet@fralsningsarmen.se www.fralsningsarmen.se/stridsropet www.facebook.com/stridsropet Territoriell ledare och ansvarig utgivare Bo Jeppsson Redaktion Charlotte Ander, Emilia Beijer, Kiki Broms, Annette Emmoth, Eva Gustin, Teresia Jansson, Jonas Nimmersjö, Carina Tyskbo, Christina Vauhkola, Utgivning 2022 21 januari, 8 april, 11 juni, 16 september och 25 november Vill du inte ha Stridsropet per post så mejla eller skriv till oss.

Tryck Trydells, Laholm ISSN 0346-1890 Omslagsbild Jonas Nimmersjö Internationell ledare Brian Peddle Internationellt huvudkontor The Salvation Army, 101 Queen Victoria Street, London, EC4P 4 EP, England Gåva till Frälsningsarméns arbete pg 900480-5, swish 9004805

N VA

ENMÄRK

Trycksak 3041 0091

2

E T

S

För ej beställda manus ansvaras ej.

Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera inkomna manus.

Stridsropet trycks på miljövänligt papper.

Hel igen Ett av mina favoritord i Bibeln finns i Jeremia 18:1–6.”Detta ord kom till Jeremia från Herren: Gå ner till krukmakarens hus. Där skall jag låta dig höra mina ord. Då gick jag ner till krukmakarens hus och fann honom i arbetet vid drejskivan. Ibland misslyckades lerkärlet som krukmakaren formade med sina händer, och då gjorde han om det till ett nytt kärl, så som han ville ha det. Herrens ord kom till mig: Skulle jag inte kunna göra med er, Israels folk, så som denne krukmakare gör, säger Herren. Som leran i krukmakarens händer, så är ni i mina händer, Israels folk.” (Bibel 2000) Det spelar ingen roll hur trasigt ditt liv kan vara. Det spelar ingen roll vad du har gjort, eller var du har varit. Alla krukmakares Mästare vill laga ditt trasiga kärl. Han har tillhandahållit en ”sätta ihop det igen”plan för ditt liv. Han bryr sig inte om vad du har gjort, eller röran du har åstadkommit. Han vill göra dig hel igen.

HAN FORMAR OM DITT LIVS MISSLYCKANDE TILL ETT NYTT KÄRL SOM SER VACKERT UT I HANS ÖGON. Jesus Kristus gav sitt liv på korset för vår frälsning. När du tänker på dina synder och hur mycket du är skyldig Herren, kan du i förtvivlan säga: ”vem kan betala en sådan skuld?” Viska Jesu namn. Han kan betala allt. Gud gav sin egen son så att han kunde komma och samla de trasiga bitarna av ditt liv. Han älskade dig så mycket att han gav sitt eget blod för att laga din trasiga lerkruka. Han slänger inte leran. Han omformar den. När alla andra säger att du inte är värd någonting, tar han bitarna, precis som en krukmakare skulle göra. Han formar ihop bitarna till en ny lerklump, en utan ärr av trasighet. Han formar om ditt livs miss-

lyckande till ett nytt kärl som ser vackert ut i hans ögon. Plötsligt förvandlas din lerkruka till något värdefullt och meningsfullt.

Gud är expert på att laga trasiga saker.

Känner du dig som en trasig lerkruka?

Gud har kommit för att forma om ditt liv.

När alla andra säger att du är värdelös, säger Gud att du är värd allt. Han vill ta de trasiga bitarna i ditt liv och forma om dem till något nytt.

Han har redan lagat trasiga hemförhållanden. Han har hjälpt de värsta missbrukarna. Han har släckt törsten hos den största alkoholisten. Han har lagat havererade äktenskap och satt ihop dem igen.

Vad får oss att tro att han inte kan göra om våra liv?

Gud vill inte bara göra om ditt kärl, utan han vill fylla det tills det rinner över. Den tomheten som du har känt, vill Gud fylla.

Den ensamma värdelösheten vill han fylla.

Gud vill komma in i ditt hjärta och fylla det med det som har saknats. Han vill inte bara köpa ditt kärl och reparera det och ha det som en fin minnessak att ställa på en hylla, utan han vill fylla dig till fullo med hans ande så att du kan användas av honom.

Låt Gud börja om med dig, så du kan börja om med honom. Gott Nytt År!

Frälsningsarméns ledare i Sverige, överste Bo Jeppsson

Innehåll

#1.2022 VÄLKOMMEN TILL

VÄRLDEN

Här står samarbete och sociala mötesplatser i centrum.

Den värsta väderkatastrofen på decennier med många dödsfall och tiotusentals evakueringar.

6. En kyrka för hela Oskarshamn

24. Skyfallen i Tyskland

MIN VÄG TILL GUD

12. Gav Gud en chans till slut

BARN OCH UNGA

FOKUS

Ett viktigt fokus just nu är att arbeta för att unga ska känna sig välkomna till Frälsningsarmén.

”Gud har verkligen överbevisat mig gång på gång att han finns”, säger Maud.

16. Vägar till Frälsningsarmén

Ulf, Frida och Rafaela berättar om varför de blivit medlemmar och vad det innebär för dem.

PERSONLIGT

20. Vill vittna om sanningen Alejandro Gallardo brinner för alla nysvenskar och för den unga generationen.

28. Hur möter vi de unga?

MIN TRO

30. Att inte tro är inget alternativ Elina och Marianne har 61 år emellan sig men en livsviktig sak gemensam: sin kristna tro.

BIBEL & BÖN

35. Många vill ha förbön

Cirka 1400 -1900 böneämnen tas årligen emot via Frälsningsarméns hemsida. Och ibland kommer rapporter om bönesvar.

s. 30

Stridsropet är en tidning från Frälsningsarmén om tro, arbete och de människor som engagerar sig där. Stridsropet distribueras gratis till Frälsningsarméns medlemmar, anställda och andra intresserade. Den delas också ut i samband med gudstjänster och friluftsmöten. Stora delar av innehållet kan läsas på www.fralsningsarmen.se Tidningsutgivning är förknippat med kostnader och du erbjuds att via bifogat inbetalningskort bidra med en gåva till dessa.

Det går också att prenumerera på Stridsropet som e-tidning. Webbadress: www.fralsningsarmen.se/ stridsropet-etidning Mejla stridsropet@ fralsningsarmen.se om du inte längre önskar få Stridsropet i pappersupplaga utan i stället endast vill läsa den som e-tidning.

3

Bilden

4

MESSY CHURCH är en idé med ursprung i England, om hur man är en kyrka som ska passa alla. Konceptet går ut på att ha roligt, få undervisning och äta något gott i gemenskap med varandra, med Kristus i centrum. Daniel Eriksson, biträdande kårledare på Söderkåren ser nyfiket på när mammor och barn sätter de sista bitarna på plats på sina färgade lyktor, som var dagens pysseluppgift. Efter det var det dags för andakt i kyrksalen.

foto: jonas nimmersjö

5

Välkomna hit!

Biträdande kårledare Nicolaj Vollburg tycker att samverkan mellan flera församlingar och organisationer är helt nödvändigt för Frälsningsarmén i Oskarshamn.

välkommen till | Frälsningsarmén i Oskarshamn

En kyrka för hela Oskarshamn Frälsningsarmén i Oskarshamn har fått ny luft under vingarna efter flytten till stora, ljusa Kikebokyrkan. Samarbete och sociala mötesplatser står i centrum. Och nu har även musikkåren återuppstått, till glädje inte minst för gudstjänstlivet.

TEXT: CARINA TYSKBO FOTO: JONAS NIMMERSJÖ

D

et satt en duva på ett berg. Så skulle berättelsen om Kikebokyrkan i Oskarshamn kunna börja, för när den ursprungliga metodistförsamlingen i ett tidigt 60-tal såg platsen där kyrkan skulle byggas, satt där verkligen en vit duva på bergknallen vid Kikebogatan. Den sägs ha inspirerat arkitekten att rita en kyrka som ovanifrån liknar huvud, stjärt och vingar. I februari 2021 flög så Frälsningsarmén i Oskarshamn in i lokalerna och redan på gårdsplanen utanför känns på stämningen att här kan man få landa.

Biträdande kårledare Nicolaj Vollburg står under entrétaket och hälsar välkommen. Regnet strilar. Högt över honom sträcker kyrkspiran i svart stål sin spets mot den grå oktoberhimlen. I folkmun kallas den vitputsade byggnaden just ”Spetskyrkan”. Den över 600 kvadratmeter stora suterrängbyggnaden rymmer på gatuplan en stor kyrksal, där PRO (Pensionärernas riksorganisation) just nu minglar under glada former. En trappa ner finns en lika stor samlingssal med scen samt köket, som ett bultande hjärta mitt i kyrkan. Här kokas köttfärssoppa till kvällens träff ”Mätt & förlåten”.

Samverkan är en nyckelfaktor för ar-

betet, berättar Nicolaj när vi senare slagit oss ner med en kopp kaffe. 17-åriga Hampus sitter med, vaket lyssnande.

— Ja, den här killen dök bara upp här en dag och frågade Marina om han kunde hjälpa till med något, säger Nicolaj och sträcker sig efter en bulle medan han ler mot Hampus. Det är lite så det är hos oss, folk dyker upp. Saker löser sig om man låter människor vara med.

Fram till och med januari 2021 fanns Frälsningsarmén i sina gamla lokaler några kvarter bort. Där var trångt och nedgånget, och när kårledare Marina Bratterud kom dit förstod hon att Gud nog hade planer på att skicka församlingen vidare. Samtidigt hade metodistförsamlingen i Kikebokyrkan upplevt många utmanande år med nedåtgående medlemsantal och hög medelålder.

— Så det sammanföll väldigt väl. De var så tacksamma att vi kunde komma hit. Det är ju otroliga lokaler, säger Nicolaj och til�lägger att metodistvännerna fortsätter att delta i verksamheten på olika sätt.

Sångarna ses varannan onsdag, liksom ”Mätt & förlåten”. Musikkåren övar på torsdagar. Och så gudstjänster förstås.

— Vi är väldigt ekumeniska, det tror jag

Kårledare Marina Bratterud, initiativtagare och ledare för Ostkust-teamet: — Atmosfären och mottagandet hos oss på kåren är otroligt viktig. Vi tänker familj, och där äter man inte uppdelat i åldersgrupper. Alla generationer ska få plats vid samma bord. I vår nya kyrksal hjälper de runda borden till att skapa delaktighet i gudstjänsten.

— För oss är det också viktigt att nätverka ekumeniskt. Alla samfund vill hjälpa varandra för att motverka att församlingar läggs ner. Vi är så nya här ännu och tar lite i taget. I mars sänds tv-gudstjänster härifrån, så roligt! Kvittot på att vi gör något bra är att det kommer nya människor som delar med sig och säger: ”Åh, vad välkomnande det är här!”

7

välkommen till | Frälsningsarmén i Oskarshamn

Grått ute, varmt inne.

Morgonbön med pastor Thomas Mark samlar en brokig skara. ”Hur många gånger kan man förlåta?” undrar gruppen utifrån Matteusevangeliets artonde kapitel.

Det kristna bluesbandet Front Porch svänger loss efter bibelstudiet. Kaffe, kaka, toner och åhörarnas åldrar blandas fint.

8

Ge och ta. Sjuttonåriga Hampus går på gymnasiet och mår bra av att hjälpa till på kåren med allt från att sköta ljud till att klippa gräs och prata med besökare. ”Han kom förbi en dag och frågade om han kunde göra något”, säger Nicolaj.

Köttfärssoppan går hem hos alla. Carina Åverling är den som vanligtvis står för onsdagskvällarnas mat.

En stor glädje, enligt henne.

”Mätt och förlåten” betyder soppa och bibelsamtal. Idag handlar det om hur vi ska se på våra pengar. Nicolaj inbjuder till diskussion.

är helt nödvändigt på en sådan här ort. Vi samlas här runt Jesus, säger Nicolaj medan ett bluesband börjar bullra i entrén.

Här ska riggas för kvällens konsert och musikerna hejar glatt när de bär grejer upp på scen.

Samarbetet med Hela Människan är omfattande. Varje veckodag inbjuder teamet kring verksamhetschef Ulf ”Ljungan” Ljunggren och Carina och Gösta Åverling till frukostservering och på måndagar även till lunch. Genom deras nätverk kan Frälsningsarmén också välkomna människor i missbruk och utsatthet runtom i staden.

Carl-Fredrik lyser upp rummen i Kikebokyrkan, mitt i sin egen kamp med missbruk och psykisk ohälsa.

DET HÄR ÄR VÄL ”FRÄLSIS” I KUBIK – KANSKE VI NU ÄR PÅ VÄG MOT VAD VI SKA VARA? På det sättet hjälper vi församlingar varandra att se behoven, menar Nicolaj, som även nämner Shaloms fältarbete och det täta samarbetet med Hela människans snickeri för unga i utsatthet.

— Det här är väl ”Frälsis” i kubik - kanske vi nu är på väg mot vad vi ska vara? fortsätter han.

På frågan om det upplevs rörigt med så många aktörer i kyrkan, skakar han på huvudet. Återigen, allt handlar om Jesus.

— Och vi behåller det inarbetade namnet som alla känner så väl. Alla är välkomna till Kikebokyrkan och det passar ju vår vision så väl. Detta är en väldigt spännande tid. Vi vet inte på vilka sätt Gud kommer att använda oss framöver. Att få göra den här nystarten är fantastiskt, säger Nicolaj.

Klockan är 18.00 och i kyrksalen sjunger ett tjugotal personer till bords. Doften av mustig soppa fyller rummet. Samtalet blir glatt och lite bullrande bland människor i åldrar från 25 och upp emot 85. Några droppar in under bibelstudiet senare och hälsas hjärtligt välkomna.

Nicolaj har just läst texten från Matteusevangeliet 22:15-22, och frågar gruppen vad det egentligen är att ge kejsaren

Filippa är öppen med sin fleråriga kamp mot missbruk. Här på kåren kan hon visa hur hon mår och tala ut, gärna med Marina. ”Mitt mål är att få somna med min dotter igen.” säger hon.

vad kejsaren vill ha. Och vad ska man ge Gud? — För mig är det att ge av både tid och pengar. Om man inte har möjlighet så kan man ju ge praktiskt hjälp, säger en av deltagarna.

Gruppen funderar vidare kring om man kan be den Helige Ande om att bli mer frikostig. Jo, så är det nog, tror flera.

Bibelstudiet är slut. Nu hörs basgångarna från det kristna bluesbandet Front Porch genom golvet. På nedre plan har drygt 30 personer i olika åldrar och från skilda miljöer bänkat sig och njuter av den gungande musiken. 60-åriga Börje sitter i soffan med en kompis. Först är han lite avvaktande men snart åker telefonens fotoalbum fram: — Här fiskar vi – se på denna laxen! halvropar han för att överrösta musiken.

Bandets sångerska avslutar så småningom konserten med en bön och det blir stilla i rummet när alla läser välsignelsen tillsammans.

Torsdag morgon. Himlen är alltjämt grå men i kyrkan fortsätter gemenskapen som om den aldrig upphört. Volontärer och gäster minglar, nu med frukostgröt framför sig. Strax innan har pastor Thomas Mark hållit en morgonbön utifrån Matteusevangeliets artonde kapitel, och frågat gruppen: Hur många gånger ska man förlåta varandra egentligen? Två yngre killar i soffan i svarta luvtröjor ser intresserat på när någon menar att förlåtelse handlar om att både ge och ta.

Vid ett av borden sitter trettioettåriga 9

välkommen till | Frälsningsarmén i Oskarshamn

Hela människan i hela kyrkan. Carina och Gösta Åverling (bilden) och verksamhetschef Ulf ”Ljungan” Ljunggren med team ser till att det serveras frukost varje veckodag och lunch på måndagar.

Många människor i utsatthet kommer för mat och gemenskap

Filippa som kämpar med missbruk. Hon hade man, barn, villa och jobb när en personlig kris raserade livet. Nu har hon varit drogfri ganska länge och längtar intensivt efter att kunna börja träffa sin dotter igen.

— Jag brukar samtala med Marina när 10

jag behöver. Hon är så positiv, öppen och empatisk. Det är så skönt att få gnälla av sig när man behöver. Här får alla vara som de är, säger Filippa och får en lång kram av Carl-Fredrik, som också kämpar med missbruk och psykisk ohälsa.

Samtidigt uppe i kyrksalen övar Frälsningsarméns relativt nybildade musikkår på sången ”Herre kär, tag min hand”.

Musikmästare Åke Nilsson dirigerar de tolv männen med ena handen och spelar med den andra.

— Vi bryter där och tar det där sista partiet en gång till, säger han.

När tonerna klingat ut och kaffe och bullar väntar berättar Åke att musiker från olika församlingar hjälpt Frälsningsarmén genom åren, men när den nya kyrkan blev tillgänglig uppstod ett behov av en permanent grupp som kunde betjäna framför allt gudstjänsterna med musik.

— Flera här i musikkåren hade inte spelat på länge när jag ringde samman dem.

”Precious Lord, take my hand.” Numera har Frälsningsarmén i Oskarshamn en egen musikkår, med medlemmar från olika församlingar.

Och vi har redan fått spela vid andra tillfällen runt om i kommunen, det är väldigt roligt. Våra arrangemang är på fem-sex stämmor så att vi slipper vi ställa in om någon blir sjuk. Och den här kyrkan är ju känd för sin goda akustik, säger Åke, och blickar upp i det höga, vita taket.g

fakta kåren i oskarshamn Startades: 1888 Anställda: 2 Medlemmar: 33 Juniorsoldater: 4 Gudstjänstbesökare: ett 60-tal. Övriga aktiviteter: ”Mätt & förlåten”, sång- och musikverksamhet, dagledigträff.

foto: unsplash

aktuellt

g

VÄLKOMMEN HEM LIVET MED JESUS

foto: frälsningsarmén

Uppskattade kårledardagar UNDER oktober och november hölls

Uppsalakåren startar verksamhet i Gränby KÅREN I UPPSALA bjuder nu in till aktiviteter i stadsdelen Gränby som präglas av social och ekonomisk utsatthet och bland invånarna finns många nysvenskar.

— Vi hade funderat en tid på vart vi skulle kunna starta upp ett nytt arbete och fick höra att det finns behov i Gränby. Vi börjar i liten skala och vill att verksamheten ska växa sakta, säger kårledare Christer Svensson.

Till en början är det öppet hus två

kvällar i veckan med språkkafé, fika och gemenskap på onsdagar och andakt på söndagar. Invigningen av lokalen skedde söndagen 26 september och förrättades av Christina Vauhkola, som då var divisionschef för östra divisionen i Frälsningsarmén. Ett femtiotal personer närvarade, bland dem representanter från olika verksamheter i området som man hoppas på gott samarbete med.

Det bjöds på sång, musik och bakelse. g Eva Gustin

Frälsningsarméns kårledardagar i de fyra divisionerna. Östra divisionens kårledardagar samlade den 16-17 november runt 40 personer. Programmet innehåll bland annat föredrag av Elisabeth Sandlund, ledarskribent på Dagen, som talade om livet med Jesus i den Helige Ande samt betydelsen av kyrkans sociala engagemang. Henrik Bååth, rektor för Officersskolan, talade om det sociala arbetet och Frälsningsarméns självförståelse. Dag två fördjupade frågan om kallelsen.

– Vi hade väldigt fina dagar med god stämning, högt i tak för diskussioner och olika åsikter och en fin utsändning/förbön för var och en som avslutning, sade Christina Vauhkola, Divisionschef Östra divisionen, arrangör av dagarna tillsammans med Mia-Lisa Dahlqvist, biträdande divisionschef. g Carina Tyskbo

Fler får tak över huvudet i kylan

foto: simon hurtig

DEN 29 NOVEMBER ÖPPNADE Frälsningsarmén för andra vintern ett tillfälligt EU-härbärge i Liljeholmen. Härbärget som ordnats i en del av Liljeholmens stadshotell, ska hålla öppet till den 15 april och finansieras av Stockholms stad. De 25 platserna kompletterar Frälsningsarméns permanenta EU-härbärge i Årsta, med 24 platser.

Både män och kvinnor, främst EU-medborgare men även tredjelandsmedborgare kommer till härbärget. Biljetterna delas ut i Korskyrkan på Birger Jarlsgatan i Stockholm.

Dörren öppnas klockan 20 och när gästerna har registrerat sig äter de tillsammans med sina familjer på rummen, där det finns bord och stolar. Till natten får de däremot dela upp sig på kvinnorum och mansrum. Fyra av rummen har egen dusch och toalett, som också finns i korridoren. g Eva Gustin

11

min väg till gud | Maud Granlöf

12

Förr var Maud Granlöf djupt deprimerad och fast i tablettmissbruk. Idag är hon en fri, lycklig och stolt frälsningssoldat.

min väg till gud | Maud Granlöf

”Gud har överbevisat mig” Maud Granlöf har mått psykiskt dåligt större delen av sitt liv på grund av övergrepp, dödsfall och missbruk och hon har gjort tre självmordsförsök. Motsträvigt följde hon med till Frälsningsarméns kår i Örnsköldsvik och när hon tillslut gav Gud en chans skingrades mörkret inom henne.

TEXT OCH FOTO: TERESIA JANSSON

J

ag var levnadstrött och kände mig som en belastning för samhället.

Mitt liv var ett helvete, säger Maud Granlöf om sitt tidigare liv.

Hon är 49 år och stolt frälsningssoldat i kåren i Örnsköldsvik men vägen dit har varit brokig. Uppväxten var stökig och när hon var sex år placerades de fyra syskonen i familjehem, något som påverkade Maud mycket.

— Jag kände mig orolig och osäker och det var som om jag hade ett hål inombords. Jag blev utsatt för övergrepp, fick ingen kärlek och blev inte sedd, förklarar hon.

Hon rymde hem men blev varje gång tillbakaskickad till familjehemmet. När hon blev myndig fick hon slutligen bo hos sin mor och far. Ändå mådde hon inte bra och hennes läkare betraktade henne som kroniskt deprimerad då inga psykofarmaka hjälpte.

Vid 16 års ålder var Maud med om en mopedolycka och drog på sig ryggproblem som förvärrades när hon körde omkull med cykeln 15 år senare. Hon fick då Tradolan utskrivet som innehåller det smärtstillande och beroendeframkallande ämnet Tramadol.

— Det räckte med en tablett så fastnade

jag direkt. Jag kände en sådan eufori och sedan jagade jag den rushen. Men den första kicken kommer aldrig tillbaka och abstinensen var fruktansvärd, säger Maud.

— Att få någonting från sin läkare kan vara minst lika farligt som droger från annat håll, påpekar hon.

Hon köpte tabletter på svarta marknaden och drack även en del alkohol.

Till en början skötte hon sitt arbete som undersköterska men så fick hon problem med sitt knä, opererades och var sjukskriven i perioder. Hon blev av med jobbet och fick skulder hos Kronofogden. Maud kände sig väldigt ensam och när hon var 42 år dog hennes mor som hon stod väldigt nära och då rasade tillvaron helt. Pappan hade gått bort några år dessförinnan.

— Jag hittade mamma hemma i sängen efter att hon fått en hjärnblödning och tolv timmar senare blev hon dödförklarad. Då tog mitt missbruk skruv på riktigt och jag fick självmordstankar, berättar Maud som kunde sätta i sig 40 tabletter Tradolan om dagen.

Efter begravningen gjorde hon sitt första självmordsförsök genom en överdos.

Sedan ett till då hon adderade alkohol.

Hon överlevde men förlorade lägenheten

och hennes boendesituation blev odräglig, vilket ledde till ett tredje självmordsförsök.

Den här gången tänkte hon även lägga sig på järnvägsspåret men av någon anledning styrde hon skutan mot psyket istället.

— Läkaren sa att jag inte borde ha överlevt, men idag vet jag ju varför, Gud har varit med hela vägen, påpekar Maud även om hon då ännu inte hade tagit steget och blivit frälst.

Eftersom det inte fanns något hem att återvända till fick Maud bo kvar på sjukhuset under några månaders tid.

När hon kom ut därifrån var hon fast besluten att inte dricka eller ta droger mer.

En före detta granne hade mött Gud och blivit medlem i Frälsningsarmén i Örnsköldsvik och denne uppmanade henne att följa med dit.

— Jag förstod att det var en okej kyrka men jag tänkte Guuud, vad töntigt, så långt ner kan man ju inte sjunka, utbrister Maud. Ändå gick hon dit till sist, kanske främst för att få en gratis matkasse. Detta var våren 2018.

— Men det kändes lite pinsamt att man behövde hjälp och inte kunde ta hand om sig själv och dessutom kände jag ingen där, säger Maud.

13

min väg till gud | Maud Granlöf

LIVET HAR SKIFTAT FRÅN NATT TILL DAG NÄR DET GÄLLER MITT PSYKISKA MÅENDE OCH JAG ÄR INTE OROLIG LÄNGRE.

Hon fortsatte att hämta matkassar på kåren och snart började hon även delta i soppluncherna. Där lärde hon känna människor som efter en tid undrade om hon inte ville ta emot Jesus.

— För mig har Gud alltid funnits men jag såg kristna som bättre människor och jag svor så illa och hade inget ordnat liv, säger Maud som kände att hon inte var bra nog för att bli frälst.

— Men så sa jag till Gud: Okej, du får EN chans men jag tänkte att det bara skulle rinna ut i sanden och inte bli något av det för mitt liv har alltid varit så, att jag misslyckas med allt, fortsätter hon.

Så våren 2019 blev hon trots allt frälst.

Maud påpekar att hon vill se saker hända för att hon ska kunna tro och det har hon också gjort. Efter att ha skadat sig i armen och fått förbön i kyrkan insåg hon

när gudstjänsten var slut att värken var helt borta. Vid ett tillfälle när hon skulle hämta en matkasse på kåren bad hon Gud om att få äta hamburgare. Väl där så var det just hamburgare och bröd i påsarna till Mauds glädje. En annan gång ville hon fira sin födelsedag och sin dopdag med två tårtor, en med vanlig botten och en med maräng. Hennes ekonomi begränsade henne dock till att köpa endast en.

— Men när leveransen från Willys kom så fanns det marängbottnar i den så då kunde jag göra den tårtan med. Så fantastiskt, utbrister Maud tacksamt.

— Gud har verkligen överbevisat mig gång på gång att han finns och att han hör bön, fortsätter hon.

I oktober 2020 invigdes hon till soldat i kåren.

— Kåren och människorna där är mitt allt! När jag blev frälst försvann alla mörka tankar och hålet inombords och jag behöver ingen medicin längre. Läkarna är helt förundrade över det, säger hon entusiastiskt och tillägger att om hon känner sig lite nere ber hon Gud om styrka och glädje.

Att hon har värk i knä och rygg och trasslig ekonomi bekommer henne inte lika mycket idag. Dessutom har hon varit drogfri i fem år.

— Förr kämpade jag varje dag mot al-

koholen och drogerna, men inte sedan jag blev frälst, förklarar Maud.

— Livet har skiftat från natt till dag när det gäller mitt psykiska mående och jag är inte orolig längre, utbrister hon.

På grund av skulden hos Kronofogden och att hon har försörjningsstöd hade hon inga stora förhoppningar om att få ett förstahandskontrakt på en lägenhet men idag har hon det.

— Jag bor i Själevad, den fina sidan av Örnsköldsvik där kyrkan blivit framröstad till Sveriges vackraste. Det är fantastiskt och hur fint som helst och jag är så tacksam, säger hon med eftertryck.

Hon har gått bibelskola på kåren och nu är hon volontär i soppköket, en uppgift hon brinner för. Hon leder även möten ibland och ansvarar för stickkafeet där. Idag känner hon sig betydelsefull och hon delar frikostigt med sig av sin tro till andra.

— Det bästa med Frälsningsarmén är sammanhållningen och värmen och att man alltid känner sig välkommen. Jag hjälper till mycket för jag vill ge tillbaka efter allt jag har fått, påpekar hon.

— Och den euforin jag förr fick av tabletterna får jag nu när jag är där, när jag tänker på Gud eller lyssnar på lovsång.

Det har nästan blivit som ett beroende för mig för jag mår så bra av det, avslutar hon glatt. g

fakta Maud granlöf Ålder: 49 år.

Bor: I lägenhet i Själevad, Örnsköldsvik.

Familj: En bror och en son.

Sysselsättning: Volontär på kåren i Örnsköldsvik.

Läser helst: Bibeln.

Intressen: Hundar.

debatt

S

verige behöver en ny handlingsplan mot människohandel – med bättre fokus på tvångsarbete/arbetsexploatering och människoexploatering. Alla former av människohandel behöver inkluderas, med tydliga mål, uppdrag och budget gällande en rad förbättringsområden där utsatta brottsoffer fallit mellan stolarna.

Det är slutsatsen i den rapport som Frälsningsarmén har tagit fram för att illustrera aktuella frågeställningar och de viktigaste utmaningarna förknippade med att bekämpa exploatering av arbetskraft.

I rapporten om Sveriges moderna slaveri med fokus på den växande arbetsexploateringen har vi analyserat vår egen erfarenhet av att arbeta med uppsökande och praktiskt skydd och stöd till offer för människohandel. Med fokus på att hitta utmaningar och goda lärdomar har vi genomfört intervjuer med nyckelaktörer inom myndigheter och civilsamhället samt sammanställt den senaste forskningen och rapporterna på området.

NÅGRA AV DE UTMANINGAR som vi har identifierat är: • Avsaknad av nationell styrning med tydliga resurser, mandat och strukturer för människohandel • Brist på kunskap och utbildning hos ansvariga myndigheter.

• Hinder i myndighetssamverkan på grund av sekretessfrågor.

• Bristfälligt perspektiv på brottsoffren och deras rättigheter till skydd och stöd.

• Bristfällig tillämpning av människo-

handelslagstiftningen gällande arbetskraftsexploatering.

• Begränsad rättspraxis i hela rättskedjan gällande såväl polisanmälningar, åtal som domar.

Rapporten har ett nordiskt komparativt perspektiv och lyfter fram lärdomar från våra grannländer Norge och Finland som vi gärna ser att Sverige inspireras av.

Bland annat har Finlands arbetsmiljöinspektioner ett mandat att inspektera löner och arbetsvillkor som gör att de enklare att identifiera arbetskraftsexploatering. I Norge finns generösa finansiella resurser för civilsamhällets insatser mot människohandel, Frälsningsarmén driver till exempel ett skyddat boendet med särskilt uppdrag för män utsatta för arbetskraftsexploatering. I båda länderna finns en nationell hotline för information och stöd.

REGERINGENS UPPDATERADE nationella handlingsplan för alla former av människohandel bör innehålla följande: • En oberoende rapportörsfunktion som kan övervaka efterlevnaden av människohandelsoffers rättigheter samt granska och följa upp brister i myndigheters arbeten.

• Ge Arbetsmiljöverket i uppdrag att inspektera arbetsvillkor och löner.

• Ge Jämställdhetsmyndigheten i uppdrag att avsätta medel för ett hållbart nationellt stödsystem för alla former av människohandel samt tillse att det finns en nationell jourtelefon, 24/7, varje vecka året runt, dit allmänhet och utsatta

foto: jonas nimmersjö

Ny handlingsplan mot människohandel Madeleine Sundell, Frälsningsarméns nationella samordnare mot människohandel

människor kan vända sig för att få hjälp, med information om deras rättigheter.

• En sammanhållen handläggning av alla ärenden av människohandel och människoexploatering hos Åklagarmyndighetens nationella enhet mot internationell organiserad brottslighet (RIO) där det finns upparbetad kompetens i frågorna.

• Implementera Sveriges Manual vid Misstanke om Människohandel (MMM) i praktiken med stärkt fokus på arbetskraftsexploatering och barnperspektivet.

• Se till att bredda möjligheten för ytterligare aktörer att få ansöka om reflektionsperiod för människohandelsoffer samt se över periodens behov av förlängning till minst 90 dagar.

• Lös problemen med myndigheters svårigheter att dela sekretessbelagd information.

• En mer korrekt användning av människohandels- och människoexploateringslagstiftnigen och se till att barn alltid betraktas som offer.

I december uttalade sig Sveriges nytillträdda statsminister, Magdalena Andersson, om att regeringen vill att det ska bli svårare att utnyttja utländsk arbetskraft.

Det ska bli spännande att se om det ligger någon verklig sprängkraft bakom orden. g

15 15

Personligt FOKUS | xxx | sven nilsson

16

Ulf Hedman växte upp inom Frälsningsarmén men gled bort ifrån kyrkan och Gud. Efter att ha invigts till soldat på nytt vill han vara en tydlig och synlig lärjunge till Jesus.

FOKUS | medlemskap

Många vägar leder till Frälsningsarmén Ulf Hedman föddes in i rörelsen, Frida Nordqvist lockades av musiken och Rafaela fick en tjänst i barnverksamheten. Här berättar de om varför de blivit medlemmar eller frälsningssoldater och vad detta innebär för dem.

TEXT OCH FOTO: TERESIA JANSSON

A

lla människor är varmt välkomna in i Frälsningsarméns gemenskap.

En del väljer att bli medlemmar och andra går ett steg längre och invigs till frälsningssoldater. I det senare fallet anammar man en livsstil som bland annat innebär att avstå från alkohol. En av dem som uppfostrats i Frälsningsarméns anda från söndagsskoleelev till juniorsoldat och slutligen frälsningssoldat är Ulf Hedman som växte upp i Norrland.

— Jag minns den trygghet och det kamratskap jag kände i Frälsningsarmén ända från början både med vänner och med ledare. Man var alltid välkommen även om man inte var som andra och jag var ingen tuffing, säger han.

Men i mitten av 70-talet flyttade familjen till Stockholm och Ulf tappade kontakten med de gamla vännerna och den kyrkliga gemenskapen.

— Det var väl en feghet hos mig som gjorde att jag inte berättade för mina nya kollegor att jag var troende och jag hamnade i en slags gråzon i livet. Men jag kände inom mig att någonting saknades, att jag inte var riktigt nöjd med tillvaron, förklarar han.

Efter två skilsmässor träffade han år 1989 en ny kvinna. Hon var inte bekännande kristen men Ulfs bakgrund gjorde sig trots allt påmind då och då, som när han packade ur flyttkartonger och hittade gamla kristna LP-skivor som han fick för sig att lyssna på. När han hittade sin Bibel började han läsa den från pärm till pärm.

— Det kändes bra och min tro växte till igen samtidigt som den där känslan av saknad avtog, säger han.

Efter sambons bortgång besökte han olika kyrkor och samfund i Filipstad där han har bott den senaste tiden. Frälsningsarmén kår (församling) där lades ner för många år sedan och närmast finns en i Kristinehamn på fem mils avstånd.

Nu har Ulf invigts till soldat där. Att han valde att gå med i just Frälsningsarmén även denna gång var ingen slump.

— Det var nog för att jag mindes hur bra jag hade det förra gången jag var med där och lika välkommen har jag känt mig nu, säger han.

— Och hade jag inte haft min tro på Jesus så hade jag inte klarat de två första åren efter min sambos död och

Olika medlemskap i Frälsningsarmén Medlem: Är delaktig i den lokala kårens gemenskap, gudstjänster och församlingsliv. Bidrar praktiskt och ekonomiskt. Bejakar den kristna tron enligt Frälsningsarméns lärosatser och respekterar att gemenskapen är alkoholoch drogfri.

Rekryt: Är man under en förberedelsetid, vars längd varierar individuellt, inför att bli soldat.

Frälsningssoldat: Kan man bli från 14 års ålder. Skriver under en livsstilsdeklaration – ”En frälsningssoldats förbund.”

Juniormedlem/soldat: Kan man bli från 7 års ålder efter en förberedande kurs.

Skriver under en juniormedlems/soldats förbund som också bevittnas. Målsman bör godkänna medlemskapet.

» 17

FOKUS | medlemskap

har man en församling behöver man inte vara så ensam, påpekar han.

Att bli soldat igen har varit viktigt för honom och han är väldigt stolt över intyget ”En frälsningssoldats förbund” där han försäkrar att han vill vara en tydlig och synlig Jesu lärjunge. Det har han plastat in och han skyltar med det i hemmet. Ulf är nu 71 år fyllda och den här gången vill han inte hymla med sin tro.

Rakryggad bär han sin uniform på stan och han ser den som ett bra redskap.

— Om man frimodigt åker till Konsum iklädd den så kanske man väcker en tanke hos någon av alla dem man möter, resonerar han.

Ulfs önskan är att i Filipstad få starta en utpost till kåren i Kristinehamn så småningom. Han vill evangelisera och

presentera Jesus för människor. Han ser gärna att man även inför friluftsgudstjänster som man hade förr då man mötte människor ute på gatan.

— Jag tror att det är kännetecknet för

OM MAN FRIMODIGT ÅKER TILL KONSUM IKLÄDD UNIFORMEN SÅ KANSKE MAN VÄCKER EN TANKE HOS NÅGON MAN MÖTER. En väns entusiasm gjorde Rafaela Wilnerzon Thörn nyfiken på Frälsningsarmén.

Nu är hon medlem samt barn- och ungdomspastor i Kår 393 i Stockholm.

18

Frälsningsarmén och de jag pratar med minns kåren i Filipstad, särskilt de äldre, säger han.

Rafaela Wilnerzon Thörn, 27 år, växte upp i ett kristet hem i Brasilien där hennes farföräldrar var missionärer. När hon var elva år flyttade familjen till Sverige och Skåne. Rafaela studerade musik och gick på bibelskola. Läsåret 2018/2019 deltog hon i en ledarskapsutbildning i Hillsong church i Stockholm då hon först var inriktad på det kreativa och senare på arbete med barn.

— Det var inte meningen att jag skulle fokusera på barn men jag tror att det var Guds mening, säger Rafaela som idag är barn- och ungdomspastor i Frälsningsarméns Kår 393 på Södermalm.

Hennes bästa vän bodde nämligen med Julia Adolfsson, barn- och ungdomskonsulent vid Frälsningsarmén, och via henne fick Rafaela höra om samfundet för första gången.

— Genom Julia förstod jag att Frälsningsarmén lever och hon var så positiv så jag blev nyfiken på att ta reda på mer, berättar Rafaela.

På så vis fick hon nys om den tjänst hon nu har haft sedan hösten 2019 och snart blev hon också medlem i kåren. Om hon skulle arbeta där ville hon också ha sin tillhörighet där.

— Jag vill vara helhjärtat engagerad i min församling och jag tror att det är svårt att känna sig hemma någonstans om man bara kommer och går, förklarar hon.

I Frälsningsarmén kände hon att det fanns utrymme och möjlighet att få växa både andligen och som ledare och hennes passion är att få tjäna Guds rike och hjälpa människor att komma närmare Gud. Unikt för Frälsningsarmén menar hon är det arv kyrkan och organisationen bär med sig, kontakterna, lokalerna och förtroendet ute i samhället. Därför finns det potential för Frälsningsarmén att utvecklas och bli ett andra hem för fler människor, tror hon.

— Det är spännande att vara en del av detta och att försöka få kyrkan att fortsätta vara relevant idag, säger hon.

FOKUS | xxx

Via körsång hamnade Frida Nordqvist i kåren i Tranås.

Där imponerades hon av musikkåren som hon idag är en del av. Under resans gång har hon tagit emot Jesus och invigts till frälsningssoldat.

— Via Frälsningsarmén har en dörr öppnats till en värld jag inte har sett så mycket av förut. Jag får möta människor som har det väldigt tufft och det har påverkat mig i mitt sätt att tänka kring sociala frågor, fortsätter hon.

Någon som varken vuxit upp med Frälsningsarmén eller i ett kristet hem är Frida Nordqvist, 45 år. Som liten ville hon ofta titta på tv-gudstjänster.

— Det var på grund av musiken men sedan har jag nog alltid haft en tro på en högre makt, säger hon.

Frida som bor i Småland lärde sig att spela både piano och saxofon på kulturskolan i Tranås. I gymnasiet fick hon frågan om hon ville vara med i en sånggrupp som bestod av några tjejer. Hon tackade ja och det var första gången hon satte sin fot i Frälsningsarméns lokaler.

— Atmosfären var då som nu väldigt varm och välkomnande, säger Frida som fortsatte att sjunga där.

— Och hornmusikkåren var mäktig att lyssna på, särskilt marscherna. Jag tänkte att en dag vill jag vara med i den, fortsätter hon.

När sånggruppen upphörde sökte hon sig till kårens Minibrass som är till för dem som vill lära sig spela ett bleckblåsinstrument. Där fick hon en trombon i handen som hon spelar på än idag, 15 år senare, men nu i stora musikkåren.

— Det är en ynnest att få spela tillsammans med dessa män och kvinnor, varav en del har varit med sedan lång tid tillbaka. De är riktiga trostjänare som sällan ställer in och det är spännande att höra deras berättelser om resor och konserter, säger Frida.

Med tiden stärktes hennes barnatro och snart kom hon att definiera sig som kristen och frälst. I juni 2001 invigdes hon till frälsningssoldat.

— Det kändes väldigt stort, mäktigt och fint. Det kändes bara rätt. Och på kåren träffade jag så många genuina människor och förebilder som verkligen levde ut kristendomen, förklarar hon.

Hon nämner den speciella känslan som kommer när hon sätter på sig uniformen för då blir hon en i gemenskapen på ett annat sätt. Hon känner en tillhörighet och att bära den är också ett statement, menar hon på. Frida berättar om när hon och hennes barn befann sig på en flygplats och en frälsningssoldat kom gåendes iklädd sin uniform.

— Då utbrister en av sönerna: ”Mamma, där är en av oss!”, säger Frida engagerat.

Hon är även aktiv i kårnämnden där hon är med och planerar verksamheten och framtiden.

— Det bästa med kåren är engagemanget, gemenskapen och framåtandan

och att alla är välkomna och lika viktiga.

När jag tar med vänner dit så känner jag en glädje och stolthet över min kyrka, säger Frida.

— Det känns spännande inför framtiden för vi har mycket positivt på gång och vi är inte rädda att testa nya saker, avslutar hon. g

fakta Medlemmar i Frälsningsarmén, Sverige (20201231) Antal Frälsningssoldater: 2928 st.

Antal medlemmar: 1145 st.

Antal juniorsoldater: 97 st.

Medlemmar FA Ung: 534 st (varav 163 scouter).

19

Alejandro Gallardo brinner för den unga generationen och önskar att de ska vara troende på riktigt och leva ut sin tro och sina gåvor.

20

personligt | alejandro gallardo

Vill vittna om sanningen Han är född och uppvuxen i en familj där föräldrarna arbetade som officerare i Frälsningsarmén. Men för Alejandro Gallardo var det ingen självklarhet att han själv skulle axla deras mantel.

TEXT: JONAS NIMMERSJÖ FOTO: JONAS NIMMERSJÖ OCH PRIVAT

A

lejandro föddes i Stockholm men familjen flyttade ofta och under sin uppväxt bodde han i Skara, Säffle och Arvika.

— Vi har bott på olika ställen tillsammans och träffat många fina soldater och medlemmar i Frälsningsarmén, säger Alejandro. Det gjorde att man blev väldigt social, man var tvungen att skaffa sig nya vänner hela tiden.

Under sin barndom var syskonen Gallardo mycket aktiva i Frälsningsarméns aktiviteter för barn och söndagsskolan.

Alejandro berättar att de tog med sig sina kompisar till söndagsskolan när de bodde i Arvika. På den tiden kunde det samlas 50 till 70 barn där.

Det blev även mycket fotboll och musik för den unge Alejandro. Med tiden tog fotbollen mer och mer tid och Alejandro tillbringade allt mindre tid i kyrkan.

Hans mamma slutade som frälsningsofficer och själv tappade Alejandro kontakten med sin barnatro och han tyckte att Gud och Frälsningsarmén bara var pappas grej. Trots att han egentligen tyckte att det var ointressant så konfirmerade han sig i Missionskyrkan i Värnamo. När några vänner därifrån bjöd in honom till ett kristet nyårsläger följde han med.

— Jag hade inte tänkt på det, men då såg jag att de hade något som jag inte

hade men som jag borde haft. Jag kämpade med dåligt samvete för jag hade snattat mycket, jag hade testat alkohol med några vänner och jag var elak mot vissa i klassen. Där och då bestämde jag mig för att vara kristen. Under gudstjänsten såg jag pappa i uniform, då var det lite som att komma hem. Jag hörde också en röst, det var inte pappas röst. Rösten sa: ”Jag älskar dig!” Det ögonblicket räknar jag som mitt frälsningsögonblick.

Förändringen blev radikal för Alejandro och kompisarna i skolan såg att något hade hänt, en av dem sa till Alejandro: ”Du blir snart normal igen!”. Efter två år var det dags för flytt igen. Denna gång till Malmö. Alejandro hade i Värnamo träffat Jennie. Hans mamma såg nog att flytten inte roade honom och försökte trösta med att ”det går fler tåg” … men för Alejandro och Jennie var det ”detta tåg” de skulle ta, så de höll ut. Alejandro avslutade sina gymnasiestudier i Malmö och när Jennie var klar flyttade hon till Malmö för att läsa till lärare. När de var klara med sina utbildningar och Alejandro gjort sin militärtjänst så gifte de sig med varandra. Då var Alejandro 22 år gammal och hade jobb på byggföretaget PEAB i Malmö, med arbetsplats i hela södra Sverige.

— Jag lärde mig så mycket, säger Ale-

JAG HÖRDE OCKSÅ EN RÖST. RÖSTEN SA: ”JAG ÄLSKAR DIG!” jandro. Det var ett bra företag. På den tiden kom de till skolorna och sökte folk.

Men sedan efter fyra fem år kom byggkrisen. Då var det många som fick sluta, och jag blev uppsagd.

Men beskedet om uppsägningen kom inte som en chock för Alejandro, han hade redan börjat fundera på något annat. Han hade varit på Frälsningsarméns regionkonferens och träffat Bo Jeppsson som då var kårledare i Västervik. Han berättade att de behövde folk där, så Alejandro och Jennie flyttade dit. Under det år de bodde i Västervik hände mycket. De åkte bland annat och hälsade på Alejandros föräldrar som hade flyttat till Ecuador för att starta en ny kår i Guayaquil.

— Vi insåg då att vi måste tjäna Gud på heltid, säger han.

På sommaren besökte en grupp kadetter från Frälsningsarméns Officersskola Västervik. Alejandro och Jennie började fundera mer och mer på vad de skulle göra i framtiden.

Paret bestämde sig för att ta steget att 21

Alejandro Gallardo, då verksamhetsansvarig för Centrumkåren Haga Mölndal, ansvarade för bibelundervisningen på Frälsningsarméns konfirmationsläger 2019 som hölls på Hagabergs Folkhögskola i Södertälje.

Alejandros mamma Ulla Eklund de Gallardo och söndagsskolan i Quayaquil Ecuador. Jennie och Alejandro var där på besök 1994. Efter denna resa kände de att de skulle bli officerare.

Alejandro med Judit, född 1996, vid Kongressen på Cirkus i Stockholm 1997 där Alejandro och Jennie blev officerare.

Alejandro och Jennie i Sydafrika under en resa med familjen 2011.

Familjen Gallardo på Eurodisney Paris 2003 eller 2004.

22

personligt | alejandro gallardo

KRISTENDOMEN ÄR INTE SVENSK, URSPRUNGET ÄR INTE SVENSKT OCH BUDSKAPET GÅR IGENOM ALLA KULTURER OCH ALLA TIDER. dits make) och Jennie

riel Gallardo Lantz (Ju

, Gab Elisa, Judit, Alejandro

bli Frälsningsofficerer och under studierna på Officersskolan fick de sin första dotter. Deras första order var sedan till kåren i Umeå. När de kom dit var kårlokalen mycket nersliten och i stort behov av renovering. Så en av uppgifterna, som passade Alejandro bra, var att vara med och ta fram underlag för ombyggnaden. I Umeå föddes deras andra dotter.

Efter Umeå flyttade de till Höganäs och Helsingborg.

— Där gick vi in i väggen, säger Alejandro. Vi hade två kårer, två kårnämnder och små barn.

Jennie tog senare tjänstledigt för att arbeta som lärare. De fick hjälp av divisionschefen och Alejandro slapp ansvara för två kårer. Men Frälsningsarmén ville att de skulle flytta till Malmö, vilket Alejandro och Jennie inte var beredda att göra. I Helsingborg fanns det en frikyrka, Ramlösa-kyrkan, som de hade haft ett gott samarbete med.

— Jag slutade som frälsningsofficer, jobbade 50% som barn- och ungdomspastor i Ramlösa-kyrkan, som tillhör EFK, och 50% som städare. Jag blev huvudpastor efter något år. Vi hade det bra och hade gott samarbete med Frälsningsarmén i Helsingborg och flera soldater blev goda vänner.

Efter tio år kände Alejandro att det var dags för något nytt.

— När jag lämnade Frälsningsarmén kom en pastor till mig och sa: ”När vi bad såg jag en bild om hur barn ropade på hjälp, du har en kallelse att jobba med barn och unga.” Samma kille kom i slutet av våra tio år i Ramlösa-kyrkan och säger:

”Nu ser jag en syn, en stor skylt där det står Frälsningsarmén, en port och trappa och du går in och känner dig som hemma.”

Efter samtal med dåvarande chefsekreterare på en kristen konferens och en körresa tillsammans med en vän i Frälsningsarmén bestämde sig Alejandro för att fråga Sonja Blomberg, Frälsningsarméns personalchef, hur Frälsningsarmén skulle se på om de skulle komma tillbaka som officerare. De var välkomna tillbaka och fick uppdrag i Linköping. Därefter flyttade de till Göteborg och sedan till Västerås där Alejandro nu är kårledare.

Jennie arbetar som ledare för Frälsningsarmén UNG på högkvarteret i Stockholm. Tiden i Helsingborg och arbetet i Ramlösa-kyrkan är något som Alejandro tror har varit nyttigt för honom då de hade mycket kontakt med invandrarförsamlingar i Helsingborg. Alejandro brinner för alla nysvenskar. Han älskar den multikulturella kåren i Västerås, där de unga afghanerna tyr sig till de äldre kårmedlemmarna.

— Jag blir ledsen av segregering, det hade kunnat undvikas, menar Alejandro. Kristendomen är inte svensk, ursprunget är inte svenskt och budskapet går igenom alla kulturer och alla tider.

Jag brinner också mycket för den unga generationen att de ska vara troende på riktigt, inte bara religiösa, utan leva ut sin tro och sina gåvor. Jag gillar inte när de fångas i religiösa strukturer som inte ger liv. Jesus ord: ”Jag har kommit för att vittna om sanningen!” är viktigt för mig, avslutar han. g

i Stockholm 2020.

fakta Alejandro Gallardo Ålder: 52 år.

Familj: Gift med Jennie Gallardo, döttrarna Elisa och Judit (flyttat hemifrån).

Husdjur: Inga just nu men gillar hundar.

Sysselsättning: Officer i Frälsningsarmén, även utbildad arbetsledare i byggbranschen.

Fritidsintressen: Träna på Friskis & Svettis och spela fotboll. Tycker om att vandra i naturen. Gillar film som StarWars och Marvel-filmer.

Läser helst: Läser inte mycket, men läser jag är det mest kristen uppbyggelselitteratur.

Favoritbibelord: Berättelsen om när Jesus möter kvinnan som är äktenskapsbrytare. Jesus är tyst och ritar i sanden och säger ”Den som är utan synd kastar första stenen”.

Motto: Det du vill att andra ska göra för dig, gör det för dem och att inte döma människor för snabbt. ”Walk a mile in my shoes”, det är det jag också önskar att folk gör med mig, att de inte dömer mig direkt.

Blir glad av: Min fru och min familj och när människor berättar hur Jesus hjälpt dem i livet. Jag hade ett sådant samtal igår med en kvinna.

Jag gläds med andra, deras glädje gör mig glad.

23

världen | katastrofhjälp

Ett nästan ofattbart arbete väntade privatpersoner, organisationer och kyrkor som kom för att hjälpa katastrofens offer efter den omfattande översvämningen i juli 2021. Bad Neuenahr-Ahrweiler i västra Tyskland drabbades extremt hårt.

Tyskland, Nederländerna och delar av Belgien drabbades sommaren 2021 av regionens värsta väderkatastrof på decennier. Många dog och tiotusental fick evakueras efter att ha fått sina hem förstörda. Frälsningsarmén var snabbt på plats i de drabbade områdena för att hjälpa till.

foto: shutterstock

”Allt var täckt av lera, allt!”

Den idylliska tyska gamla stadsdelen innan floden Ahr på mycket kort tid svämmade över sina breddar.

TEXT: CARINA TYSKBO/KIKI BROMS FOTO: FRÄLSNINGSARMÉN TYSKLAND OCH NEDERLÄNDERNA, SHUTTERSTOCK OCH TT NYHETSBYRÅN/CHRISTOF STACHE/AFP 24

foto: TT NYHETSBYRÅN Christof STACHE/AFP

PR-chef Manfred Simon Frälsningsarmén Tyskland

foto: heilsarmee.de

D

å vattennivåerna, på grund av flera dagars kraftigt skyfall, steg mycket snabbt nattetid fanns ingen möjlighet för många att ta sig ut och i det akuta skedet fokuserade kommunerna i Tyskland på första hjälpen och att rädda liv.

För Frälsningsarmén handlade mycket till en början om att vänta in vilka behov som kommunerna skulle behöva.

— Kårerna i de drabbade städerna erbjöd hjälp och officerare från olika kårer i landet reste på eget bevåg till områdena, säger PR-chef Manfred Simon på Frälsningsarmén i Tysklands huvudkontor i Köln.

Tysklands mest utsatta område var Bad Neuenahr - Ahrweiler som ligger bara sex mil från huvudkontoret. Frälsningsarmén tillhandahöll bland annat

Svårarbetat och tungt. Personal och volontärer från Frälsningsarmén i Tyskland hjälper drabbade att gräva och forsla bort lera.

För chockade och sörjande fanns man även till för samtal, bön och tröst.

varma måltider, drycker och filtar i de områden som drabbades värst. Även i Nederländerna var förödelsen stor. Landet klarade sig ifrån dödsfall men många förlorade hem och allt de ägde.

Frälsningsarmén stöttade med röjning och bortforsling av lera samt med mat, filtar och andligt stöd i den stora sorgen.

— Allt var täckt av lera, allt! berättar PR- och kommunikationsansvarige Menno de Boer från Frälsningsarméns

KÅRERNA I DE DRABBADE STÄDERNA ERBJÖD HJÄLP OCH OFFICERARE FRÅN OLIKA KÅRER I LANDET RESTE PÅ EGET BEVÅG TILL OMRÅDENA 25

Menno de Boer, PR- och kommunikationsansvarig Frälsningsarmén Nederländerna

högkvarter i Almere i Nederländerna, när han beskriver situationen som kollegorna mötte.

I det kraftiga regnet svämmade floden Maas - trots tidigare skyddsåtgärder över sina bräddar och tog hus och egendom med sig i sin väg. Värst drabbat var provinsen Limburg i landets sydligaste del. Till skillnad från i Tyskland miste ingen livet men förödelsen var enorm.

26

FRÄLSNINGSARMÉN KUNDE PÅ KORT TID FÅ IHOP TRE BUSSAR MED PERSONAL OCH VOLONTÄRER FÖR ATT BESÖKA DE DRABBADE OMRÅDENA.

— Människor behövde akut hjälp med att gräva bort lera och tvätta sina hus.

Vattnet drog med sig enorma mängder slam och jord och enskilda behövde få ut det som fanns kvar i bostäderna, få hjälp med vad som kunde behållas eller behöv-

foto: shutterstock

Förödande scener i nederländska Valkenburg, i de södra delarna av den hårt drabbade provinsen Limburg.

de ersättas. I flera fall fick man inte ens upp dörrarna till sina hus, berättar Menno de Boer.

Frälsningsarmén kunde på kort tid få ihop tre bussar med personal och volontärer för att besöka de drabbade områdena. Bussarna lastades med högtryckssprutor, vattendammsugare och liknande grovrengöringsmaterial, allt skänkt av ett företag.

De utan familj och nätverk drabbades värst och kommun och myndigheter dirigerade Frälsningsarméns utsända till platser där behovet var som störst.

— Vi började ringa på dörrarna och frågade överallt om vi kunde hjälpa till med någonting. Inte alla behövde detta, men människor reagerade mycket entusiastiskt på vårt erbjudande om hjälp. hjälpte redan varandra på vissa ställen, men de

världen | xxx

Tidigt på plats. När flodkatastrofens omfattning anades i Nederländerna ryckte Frälsningsarmén ut. Olika lokala företag bistod med gräv- och städmaterial, filtar, bröd och soppa.

Samordningen mellan organisationerna fungerade väl och hjälpen kom även det drabbade Belgien till del.

hänvisade oss omedelbart till platser där människor som var ensamma behövde hjälp, säger Gert Kraaijveld koordinator och regionchef för Limburg.

Volontärerna träffade till exempel ett äldre par som satt i sitt vardagsrum där golvet fortfarande var blött och började genast hjälpa dem. På ett annat ställe fanns människor som bara hade hjälp av en släkting.

— Folk visste att vi var där och kom till oss när hjälp behövdes, säger Gert.

Frälsningsarmén erbjöd även andligt stöd vid evakueringscentren, och försåg människor som inte kunde återvända hem med kläder. Menno de Boers kollegor kunde också med hjälp av lokala företag erbjuda soppa och bröd, kaffe och lite godsaker samt filtar till dem som inte ens kunde värma sig till natten.

DET VI SÅG ÄR SIGNIFIKATIVT FÖR FRÄLSNINGSARMÉN OCH SKER GÅNG PÅ GÅNG: VI FINNS DÄR, VI NÅR UT TILL DE VÄRST DRABBADE SOM BEHÖVER VÅR HJÄLP. — Soppa kan kännas som en klen tröst när människor är helt förkrossade. De frågade sig hur det som var ens hem, med ting som de älskade och dagligen använde, plötsligt kunde vara helt borta, säger han.

— Men vi mötte så stor tacksamhet, fortsätter han. Hjälpsamheten och gemenskapen var stor, organisationer och frivilliga krafter samarbetade med brandmän, polis och andra myndigheter. Det fanns en anda av kraft och ”go” över alla som hjälpte till. Människor är starkare än de tror att de är. Översvämningen slog hårt mot det egna landet men hjälp i form av filtar och mat sändes även till det drabbade grannlandet Belgien.

— Det vi såg är signifikativt för Frälsningsarmén och sker gång på gång: Vi finns där, vi når ut till de värst drabbade som behöver vår hjälp. Den tröst och det hopp vi kan erbjuda känns också viktigt i lägen när så många sörjer och inte vet hur framtiden ska te sig, avslutar Menno de Boer. g 27

Hur möter vi de unga?

Jennie Gallardo är ny i rollen som ansvarig för Frälsningsarméns barn- och ungdomsavdelning, Ung. Ett viktigt fokus just nu är att arbeta för att unga ska känna sig välkomna till Frälsningsarmén.

TEXT: EVA GUSTIN FOTO: SHUTTERSTOCK

J

ennie Gallardo tillträdde som Territoriell ungdomssekreterare den 1 juli 2021. En viktig fråga den första tiden har varit hur Frälsningsarméns nya femårsvision ”Välkommen hem – Livet med Jesus” påverkar Ungs arbete. Jennie tycker att uppdraget i visionen av ”förmedla frälsning och erbjuda en trygg miljö där människor kan bli hela till ande, kropp och själ, och att göra världen till en bättre plats” är ett superbra uppdrag.

Visionen talar också om att Frälsnings-

28

armén är en generös, öppen och växande gemenskap i olika åldrar och med olika bakgrund, där Jesus är i centrum.

— Då måste vi ställa oss frågan ”är det verkligen så det ser ut på våra kårer (församlingar)?” Ja, på några platser, men inte överallt. Det är viktigt att se hur det verkligen ser ut, att göra en inventering för att få överblick och se vad som fattas, säger Jennie Gallardo, som också själv arbetat som kårledare.

Jennie tycker att visionen ligger bra i ti-

den. Många unga i samhället i dag behöver stöttning och hjälp och den psykiska ohälsan ökar snabbt.

— Jag pratade nyligen med en kvinna på drygt 25, och hon menade att det har ökat sedan hon var ”ung”. Här har vi en viktig uppgift att fylla och det finns så många bra människor med goda färdigheter att möta barn och unga inom Frälsningsarmén, säger Jennie.

Ett strategiskt vägval i visionen är att prioritera att nå och ge Jesus till barn

VI KAN GE TRYGGHET OCH VARA GODA FÖREBILDER. OCH OM VI KAN GE DEM EN KRISTEN GRUND, DE KRISTNA VÄRDERINGARNA, ATT BYGGA SINA LIV PÅ SÅ HAR DE ALLA MÖJLIGHETER ATT GÅ VIDARE I LIVET. unga. I ”Välkommen hem”-tanken ligger också att gå från att vara verksamhetsfokuserade till att bli relationella, från att erbjuda program till att leva i gemenskap och från att erbjuda tjänster till att skapa delaktighet.

— För Ung innebär det att vi inte bara vill ge de unga happenings och häftiga tillfällen – vi kan ändå inte toppa det som händer i deras mobiler. Men vi kan ge trygghet och vara goda förebilder. Och om vi kan ge dem en kristen grund, de kristna värderingarna, att bygga sina liv på så har de alla möjligheter att gå vidare i livet, säger Jennie.

Jennie Gallardo ser inga enkla svar på vad som behöver göras.

— Jag tror på bönen, vad säger den Helige Ande till oss att göra? I kombination med bönen behöver vi också ha örat mot omvärlden. Vad finns det för behov i samhället där vi är? Ta kontakt med kommunen, läs rapporter, ta del av det som redan finns. Kan vi vara en resurs?

Vi behöver se behoven och möta dem, menar hon.

Det finns många bra exempel runt om i landet. Nässjö-kåren har till exempel kontakt med en körskola och hjälper unga att ta körkort. I Västerås, dit det kommer många ensamkommande ungdomar, hjälper man till med läxläsning.

Jennie menar att mycket handlar om att tänka kvalitet i stället för kvantitet, att gå hela vägen med de personer man möter, och om nyckelorden relation, gemenskap och delaktighet.

— Något som är jätteviktigt är att låta barnen vara med och bestämma vad som ska hända på kåren. Och inte bara när det gäller familjegudstjänster och barnaktiviteter. Ska vi renovera lokalen – vad tycker barnen? Låt de unga tidigt sitta med på en kårnämnd och vara med och utforma programmet, säger Jennie.

Ibland kan det vara bra att vända på saker och tänka annorlunda, menar hon.

Kanske göra tvärtom mot vad man brukar göra – ordna barnmöte i kyrksalen och låta de andra generationerna hålla till i källaren?

— Vi ska fortsätta med det som fungerar och släppa sådant som inte fungerar.

Ibland måste vi börja om, vi får inte vara rädda att släppa det gamla. Att göra sam-

foto: privat

BArn och unga | visionen

Jennie Gallardo är ungdomssekreterare för Frälsningsarmén i Sverige och Lettland sedan juli 2021.

ma saker om och om igen och förvänta sig ett annat resultat är definitionen på oförstånd, säger Jennie.

Hon framhåller också vikten av att kårerna utnyttjar de resurser som finns.

Ung-teamet är kreativa, har idéer och tankar, och det finns fyra divisionskonsulenter som jobbar med barn och unga inom Frälsningsarmén, en i varje division, som de kan ta hjälp av. Det finns också mycket bra material för barn och ungdomsgrupper, och hon uppmuntrar även kårerna att ta stöd och råd av varandra.

Frälsningsarmén Ung ordnar också större, kår-gemensamma arrangemang som sommar- och vinterläger och konfirmation.

— Konfaskolan är det bästa man kan göra, säger Jennie entusiastiskt. Där har vi chansen att både ge grunderna i tron och så mycket annat viktigt. Vi får möjlighet att prata om relationer, porr och många andra ämnen som inte tas upp någon annanstans.

Jennie Gallardo ser hoppfullt på framtiden för Frälsningsarmén Ung. — I somras kom 152 barn och ledare på Hopp-lägret, trots tider av pandemi. Det blev tydligt att barn är anpassningsbara, överlevare. Många kommer i framtiden att känna sig hemma hos oss, om vi tar dem på allvar och anpassar oss efter vad barnen behöver, avslutar hon. g 29

Min tro | xxx

Elina 16 år, Marianne 77 år – båda tillhör Vasakåren i Stockholm.

Elina har gått här sedan barnsben, Marianne under många år.

Församlingen är som en generös familj för alla åldrar, där de båda känner sig hemma.

30

Min tro | två generationer

Att inte tro är inget alternativ Elina och Marianne har 61 år emellan sig men en livsviktig sak gemensam: sin kristna tro.

När de möts på Vasakåren i Stockholm handlar samtalet om lovsång som ger hjärtklappning, hur tron får näring och om hur biobesök en gång i tiden var en snäll protest.

TEXT: CARINA TYSKBO FOTO: ANNETTE EMMOTH

HUR KOM NI TILL TRO?

HUR FÅR ER TRO NÄRING?

MARIANNE: Jag föddes in i Frälsningsar-

ELINA: Genom att träffa andra som är

mén. Möten, sång och musik, barn- och ungdomsgrupper var självklart för mig.

Mina föräldrar var officerare så vi flyttade ofta. Som 14-åring tog jag beslutet att bli ett Guds barn på allvar och invigdes till frälsningssoldat. Jag hade tidigare varit juniorsoldat.

ELINA: Jag valde inte heller vid ett särskilt tillfälle utan följde med till kyrkan från det att jag var liten. Jag visste tidigt att detta var sant och ville växa i tron och ta mer ansvar. Jag har utvecklats av att till exempel få hjälpa till med söndagsskolan och åka på läger.

kristna och göra gemensamma saker som gudstjänst och läger. Och på senare tid har jag börjat läsa mycket mer i Bibeln då vi setts mer i bibelgrupper över nätet. Jätteintressant att lära sig mer!

MARIANNE: Min tro får näring hemma under morgonandakten och i min hemgrupp sedan runt 15 år tillbaka. Den betyder mycket, vi ber för varandra och kåren. Men jag tycker att allt i en församling är gudstjänst, att städa och fixa kyrkkaffe också.

ELINA: Musik och lovsång är starkt kopplat till min tro. Jag älskar verkligen att sjunga lovsång, är det bra ger jag järnet! Hjärtat bankar och jag blir extra berörd. Musik är en så viktig del av mitt liv och ett språk som tilltalar mig. I lovsång kan jag bara vara inför Gud. MARIANNE: Jag har med åren ”bestämt mig” för att tro. Det jag inte förstår nu får sin förklaring en dag. Jag tror ju på ett liv efter detta. Tron på Gud, på att han sände sin son Jesus för att vi skulle få frälsning och gemenskap med den Helige Ande finns hela tiden som en grund för mig.

Elina 16 år, Marianne 77 år – båda tillhör Vasakåren i Stockholm.

Elina har gått här sedan barnsben, Marianne under många år. Församlingen är som en generös familj för alla åldrar, där de båda känner sig hemma.

VAD KAN VARA TUNGT MED ATT VARA EN KRISTEN? MARIANNE: Världen är så mörk idag. Jag sörjer över att så många inte fått uppleva Gud i sina liv. Jag tvivlar inte på Gud utan mer på världen som blivit så svår för människor att leva i.

ELINA: Vissa situationer i skolan kan kännas jobbiga. Någon kan sitta bakom mig och prata skit om kristendomen och jag vet att jag borde stå upp för min tro och försvara den. Men så vill jag inte vara den som går in och dödar stämningen.

Ingen kristen kan ju svara på alla frågor eller förklara allt. Men jag skulle vilja kunna!

MARIANNE: Ja, men man måste välja sina strider. Det har jag känt mer och mer med åren. Jag tror ändå, oavsett kritik eller fördomar. Kritikerna missar så mycket. Däremot upplever jag ofta att folk i min omgivning som inte är kristna säger: ”Du som är en frälsningssoldat, kan be för mig?” I nödens stund vill de ha det jag har, oavsett inställning.

»

31

Min tro | xxx

Marianne frågar Elina: I din ålder visste jag inte särskilt mycket om hotbilder, framtiden sågs som ganska ljus. Påverkas din tro på Gud av allt som vi nu vet om klimathoten, våld och pandemier?

Elina: Det kommer och går. I perioder kan jag oroa mig för till exempel krig och klimatförändringar. Jag försöker lita på Gud men det är ofta svårt att förstå allt. Jag funderar över varför Gud låter det onda och lidandet ske. Andra gånger tänker jag att det nog kommer att lösa sig.

Elina frågar Marianne:

Har det blivit lättare att tro och berätta om din tro som äldre?

Marianne: Ja, min tro har hjälpt och stärkt mig i olika livssituationer. Jag litar på att den bär ”ända hem”. Jag har en favoritsång av Kai Kjäll-Andersson som handlar om att Gud i alla situationer ser till att vi får alternativ när det inte blir som vi tänkt. Och det blir bra! ”Det finns en tro som jag ofta ber om, en tro som gör mig stark! En tro som bär mig bortom alla tvivel och bär till helig mark. Det finns så mycket man kan bedja om, så många mål som man har, men ej når i livet. Men Herren ger oss alltid alternativ, så att vi får ett rikare liv.”

HAR NI NÅGON GÅNG UPPLEVT ATT NI BEHÖVDE ELLER VILLE GÖRA REVOLT MOT ER BARNDOMSTRO ELLER SAMMANHANG? MARIANNE: Jag lämnade aldrig Fräls-

ningsarmén men protesterade lite på mitt ganska snälla sätt. Det fanns på den tiden en ”syndakatalog” och vissa saker gjorde jag fastän jag inte fick. Man fick inte gå på bio och vara ute på vissa ställen. Jag testade Gud: Hänger du med nu?

ELINA: Varför fick ni inte gå på bio?

MARIANNE: Det handlande om sammanhanget, att det kunde vara skadligt att vara bland människor som inte trodde. För sedan när teven kom till hemmen gick det ju bra att se på film tillsammans med mamma och pappa. Detta var en annan tid, jag sade inte ens ”du” till mina föräldrar förrän i tidiga tonår. Innan dess sade man: ”Kan mamma hjälpa mig med detta?”

32

ELINA: Jag har inte haft någon tydlig

period av att vända mig bort men varit mer eller mindre motiverad. Om jag inte följt med till kyrkan har det mer handlat om att prova att vara hemma ensam. Annars har jag alltid velat komma med.

VAD BETYDER FÖRSAMLINGEN FÖR ER?

HAR TRON PRÖVATS UNDER ÅREN? MARIANNE: Visst har jag prövats på olika

sätt. Men tron, församlingen, gemenskapen har funnits kvar hela tiden, jag har inte skyllt prövningen på Gud. Han finns med som en stöttare och lyssnare hela tiden.

ELINA: Ja, så är det. I tuffare perioder har tron snarare gett hjälp och stöd.

VEM KAN NI SAMTALA MED OM ER TRO? ELINA: Massor! Det skulle vara mycket

jobbigare och tråkigare att vara kristen själv. En stor del av poängen hade gått förlorad. Det är härligt att vara bland andra kristna, det finns en sådan generositet.

MARIANNE: Ja, ingenstans i vårt samhälle träffas allt från bebisar till hundraåringar regelbundet i en enda stor jättefamilj! Dessutom i en varm, kärleksfull atmosfär.

ELINA: Hemma har vi bett aftonbön i

hela mitt liv och jag har alltid kunnat dela funderingar och böneämnen med mamma och pappa. Tron är en naturlig del av vardagen. Och så finns det en väldig öppenhet på kåren om man behöver prata.

MARIANNE: Min man är min bästa vän som jag kan tala om allt med – vi ger varandra också råd om tro. Och vi har

Min tro | två generationer

foto: Kerstin Tillenius

Mariannes förebild ”Tant Darit”, juniorsoldatledare från barndomens kårdagar, som visade stor kärlek och omsorg om alla barnen.

fantastiska ledare i Vasakåren, det skulle vara helt naturligt att tala med dem om till exempel tvivel.

HAR NI NÅGRA FÖREBILDER I TRON? MARIANNE: Från min barndoms kår

minns jag min juniorsoldat-ledare ”Tant Darit”, en kvinna som visade så oerhört mycket kärlek, omsorg och plikttrogenhet gentemot oss unga. Jag tror att vi alla var hennes familj.

ELINA: Ja, det finns så många bra ungdomsledare, men jag har ingen specifik.

VEM ÄR JESUS FÖR ER? ELINA: Det finns en lovsång som heter

”Reckless love”, som betyder ungefär ”skoningslös kärlek”. Det låter kanske konstigt men det beskriver Jesus för mig.

En kärlek som övervinner allt. ”Oh, the overwhelming, neverending reckless love of God” sjöng vi. Jag kommer ihåg texter lättare om jag får sjunga dem.

MARIANNE: Jesus är vägen till Gud. En sång som heter ”Är det sant att Jesus är min broder?” beskriver detta så bra. Avståndet mellan Gud och människa minskar, alla är inkluderade. Jesus är verkligen min broder! g

Marianne

Elina

Elina konfirmationskors som hon fick efter sommarens fantastiska konfaläger på Ågesta.

Så växer min tro bäst Ensamhet Gemenskap

Marianne: Men att gå i skogens tystnad är också viktigt för mig.

Diskussion Tystnad Gamla läsarsånger Modern lovsång Trosviss Frågvis Evangelisation

Elina: Både och. Jag försöker att inte begränsas av det jag inte förstår.

Marianne: Mitt emellan. Det jag inte förstår lämnar jag, det är ett beslut jag tagit. Man får tro som ett barn fast man är gammal.

Kontemplation Elina: Jag vill ha både och. Evangelisation får inte vara påtvingad eller ske vid fel tillfälle men jag sjunger gärna om min tro för andra, till exempel vid julgrytan.

Marianne: Evangelisation som begrepp är svårt och jag har en del dåliga erfarenheter kring när det blivit fel.

Men det var från en annan tid då vi inte alltid anpassade oss efter tillfället och situationen.

33

Bli månadsgivare.

Ge 100 kr i månaden.

Månadsgivare är otroligt viktiga för oss och för alla de människor vi hjälper på olika sätt. När du skänker pengar regelbundet ger det oss möjlighet att stabilt och långsiktigt planera våra insatser för de som har det svårt. Du bestämmer vilket belopp som ska dras via autogiro från ditt konto varje månad.

Och du kan när som helst ändra eller avsluta ditt månadsgivande.

Ta steget idag och bli en månadsgivare!

Anmäl dig på www.fralsningsarmen.se/manadsgivare

LÅT DIN HJÄRTEFRÅGA LEVA VIDARE. Fortsätt att sprida godhet och förändring genom att inkludera Frälsningsarmén i ditt testamente. www.fralsningsarmen.se/testamente

www.fralsningsarmen.se/kyrkoavgift

34

bibel & bön

foto: unsplash/priscilla du preez

Frälsningsarmén är ett internationellt evangeliskt trossamfund inom den världsvida kristna kyrkan.

Vårt budskap är grundat i Bibeln. Vår tjänst motiveras av Guds kärlek. Vårt uppdrag är att sprida budskapet om Jesus Kristus och att utan åtskillnad möta människors behov i hans namn.

Befordrade till härligheten Anna-Liisa Virkkula, Luleå Inez Bergman, Boden Valter Eliasson, Luleå Ulla Lindberg, Piteå Gunnar Wesslén, Stockholm Britta Wolff, Stockholm Lars-Erik Lingström, Rättvik

Be för Många vill ha förbön via hemsidan CIRKA 1400-1900 BÖNEÄMNEN tas år-

ligen emot via Frälsningsarméns hemsida.

Främst rör det sig om fysisk och psykisk ohälsa. Enligt Peter Jonasson, metodstödjare för andlig utveckling, har förvånansvärt få böneämnen rört pandemin och antalet mejl har inte ökat på sistone. Däremot önskan att befrias från porrsurfande.

foto: unsplash/aaron burden

Herre,

för dig är tusen år som en dag, säger Bibeln. Men för den som lider nöd kan en dag kännas lika lång som ett helt år. Hjälp Frälsningsarmén att under 2022 oavbrutet tjäna dig genom att mätta den hungriga, klä den nakna, välkomna den ensamma, upprätta den skadade och berätta om Jesus för den som gått vilse i synd.

Du som är och ska komma – din är tiden och äran! I Jesu namn. Amen.

Större utrymme i medierna, mer medvetenhet kring problemet och ett ökat missbruk tror Peter kan vara orsaker. Positivt är att han ibland får rapporter om bönesvar.

— Det är ju mäktigt! Det är för väl att Gud verkar mitt i allt detta mörka och smärtsamma med sitt ljus och helande, säger han. g Teresia jansson

• Frälsningsarméns uppdrag att förmedla frälsning och erbjuda en trygg miljö där människor kan bli hela till ande, kropp och själ.

• Frälsningsarmén i Oskarshamn.

• Att fler väljer att bli medlemmar inom Frälsningsarmén.

• Att unga ska känna sig välkomna och finna en plats inom Frälsningsarmén.

• Frälsningsarmén i Tyskland och Nederländerna.

Frälsningsbön Den som vill ta emot Jesus och tillhöra honom kan be den här bönen: Himmelske Far, tack för att du sände din son, Jesus, för att dö på korset och återuppstå för mig så att jag kan få förlåtelse och bli fri.

Från och med nu vill jag följa och lyda honom som min Herre.

Jag är ledsen för allt som jag har gjort fel i mitt liv. (Här kan du stanna upp och be om förlåtelse för något som du har på ditt samvete.) Käre Gud, förlåt mig. Nu vill jag vända mig bort från allt som är ont och fel. Tack för att du erbjuder mig förlåtelse och din helige Ande. Jag vill ta emot den gåvan nu. Gud, kom in i mitt liv med din helige Ande, och stanna kvar hos mig för alltid.

I Jesu Kristi namn. Amen.

Stridsropet ges ut med fem nummer under 2022. Namnen på medlemmar som befordrats till härligheten, liksom minnesrunor, publiceras på Frälsningsarméns webbsida www.fralsningsarmen.se/medlemssidor. Minnestexter läses även in på Stridsropets ljudtidning.

35

Posttidning B Stridsropet Box 5090 10242 Stockholm

BEGRÄNSAD EFTERSÄNDNING Vid definitiv eftersändning återsänds försändelsen med den nya adressen på baksidan (ej adressidan)

sista ordet

Tid för gemenskap mitt arbete. Människor jag, troligen, aldrig skulle träffat på eller valt att prata ingående med eller utvecklat vänskap med om det inte var för min tro. Helt enkelt för att våra vägar troligen inte hade korsats.

Känner du igen dig? Vardagslivet – familjen, arbetet eller skolan, fritidsintressen som exempelvis träning, sedan umgås med vänner eller kanske åka direkt hem.

När jag valde att följa min tro helt och fullt leddes jag på nya vägar av Gud. Vägar jag inte hade valt om jag inte hade blivit frälst. Genom min tro på Jesus Kristus, har jag förts in i sammanhang jag aldrig annars hade varit i. För inom kyrkan rör vi oss tillsammans i en gemensam tro på Jesus Kristus. Det är vår plattform, oavsett vem du är, var du kommer ifrån eller hur ditt liv ser ut för övrigt.

Vilken förmån! Att få uppleva gemenskap över alla de gränser ett samhälle dessvärre sätter upp. Så, välkommen in i gemenskapen! Se efter var närmaste Frälsningsarmékår ligger, eller annan kyrka. Ring, mejla eller kom till en gudstjänst så får vi hälsa på varandra och ser vart det tar oss!

Maria Sandberg, officer i Frälsningsarmén

foto: unsplash/chang duang

NU, NÄR MÅNGA av de begränsningar vi levt med under nästintill två år inte längre gäller. Nu, när möjligheten att umgås med andra finns. Nu, när gränsen mellan att hålla avstånd och vara nära varandra är utsuddad. Gör det att vi tar oss tiden att umgås mer än tidigare? Betyder det att vi också känner gemenskap med varandra? Handlar gemenskap om geografiskt avstånd?

Känner du större gemenskap med personen bredvid dig på bussen eller med den person du pratar med i telefon eller chattar med flera dagar i veckan?

Nej, men naturligtvis inte tänker du kanske. Så klart känner du och jag gemenskap med de människor vi redan känner och har i våra liv. De vi har valt att umgås med. Människor vi är uppväxta med, har ett gemensamt intresse med eller delar en mycket speciell händelse med i våra liv. Ah, där kom det! Visst kan vi känna och uppleva gemenskap med helt främmande människor om vi delar en stark händelse eller upplevelse tillsammans. Eller en tro som är gränslös för tid och rum.

Jag har förmånen att träffa många människor i