Frälsningsarméns tidning Stridsropet nr 1 - 2018

EN TIDNING OM FRÄLSNINGSARMÉN # 1.2018

Det eviga hoppet När begravningsgudstjänsten blir glädjestund

FOKUS Året börjar på minus MIN VÄG TILL GUD Från Rumänien till Sverige PERSONLIGT Jazz och Brass SÅ FUNKAR DET Tanken nu och gåvan sen AKTUELLT Utmärkelser KRÖNIKA Vi bekänner - Gud förlåter TRO Söka mening med livet VÄRLDEN Lycklig i Danmark OM OSS Befordrad till hopp och ljus VERKSAMHET Tillsammans i Linköping

LEDARE

Frälsningsarméns tidning i Sverige, 135:e årgången.

Postadress Box 5090, 102 42 Stockholm Telefon 08/562 282 00 E-post, hemsida och Facebook stridsropet@fralsningsarmen.se www.fralsningsarmen.se/stridsropet www.facebook.com/stridsropet Territoriell ledare och ansvarig utgivare Clive Adams Redaktion Charlotte Ander, Lars Beijer, Annette Emmoth, Mia-Lisa Dahlqvist, Teresia Jansson, Peter Jonasson, Jonas Nimmersjö Utgivning 2018 12 januari, 23 mars, 15 juni, 12 september och 23 november.

Vill du inte ha Stridsropet per post så mejla eller skriv till oss.

Tryck Trydells, Laholm ISSN 0346-1890 Omslagsfoto Jonas Nimmersjö Internationell ledare André Cox Internationellt huvudkontor The Salvation Army, 101 Queen Victoria Street, London, EC4P 4 EP, England Gåva till Frälsningsarméns arbete pg 900480-5 Swish 9004805 För ej beställda manus ansvaras ej.

Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera inkomna manus.

Stridsropet trycks på miljövänligt papper.

2

Samtal om nåd JESUS KOM FÖR ATT vara med oss och

han var full av nåd och sanning.

Marianne och jag tar nu plats i raden av dem som talat om Guds nåd i Frälsningsarmén i Sverige och Lettland. Vi blir er och Guds partner i uppdraget och insatta i berättelsen om Guds förvandlande nåd. Det har delats med en värld som varit i desperat behov av nåd och sanning.

Människor har talat om Guds förvandlande nåd och levt ut budskapet inför familjer, vänner, grannar och kolleger. Allt de gjorde och sa blev redskap för denna nåd. Individer och samhällen förvandlades och gemenskaper av nåd, kårer, formades! Frälsningsarmén växte genom att samtalet om Guds nåd förkroppsligades i frälsningssoldaterna.

Också nu ska kårer vara fyllda med förvandlade människor, förkroppsliga de goda nyheterna och föra samtalet om nåd vidare.

GUDS SAMTAL OM NÅD FÖRÄNDRADE LIVET FÖR LÄRJUNGARNA OCH FORTSÄTTER ATT ÖVERTYGA MÄNNISKOR. Vid tidens början tog Gud initiativet.

Sedan dess har Gud fortsatt att tala om nåd. Hebreerbrevets författare beskriver detta: Många gånger och på många sätt talade Gud i forna tider till våra fäder genom profeterna. (Hebr 1:1) Profeterna införlivar i samtalet bland annat löftet om ett nytt och rent hjärta.

Deras budskap talar om möjligheten till en personlig upplevelse av nåd men uppmuntrar till att också visa nåd genom att betjäna marginaliserade. En sådan armé behöver vi vara – gemenskaper av nåd, re-

nade och fyllda av Den Helige Ande. Samtalet om nåd hörs genom goda gärningar!

När Mästaren böjde knä i Getsemane, var hans samtal med Fadern fyllt av nåd: ”Låt din vilja ske!”

Han offrar sig själv, det blir höjdpunkten på hans tjänst och förkroppsligandet av Guds samtal om nåd: Men nu vid denna tidens slut har han talat till oss genom sin son…

Han har renat oss från synden och sitter på Majestätets högra sida i höjden. (Hebr 1.2,3) Guds samtal om nåd förändrade livet för lärjungarna, vände upp och ner på den tidiga kyrkan och fortsätter att övertyga människor. Låt oss upphöja Jesus, presentera Jesus och proklamera hans namn.

Förfäderna identifierades som en armé med uppdraget att vinna världen för Jesus! Låt oss inte nöja oss med mindre!

Kulmen av Guds samtal om nåd beskrivs i Uppenbarelseboken: Herraväldet över världen tillhör nu vår Herre och hans smorde, och han skall vara konung i evigheters evighet. (Upp 11:15) Det finns inget bättre redskap att förmedla Guds nåd än förvandlade människor. Frälsningsarmén år 2018 ska föra Guds samtal om nåd på vårt sätt, äkta när vi lever ut budskapet, trogna när vi proklamerar det och fyllda av förväntan inför dess förvandlande kraft.

Kommendör Clive Adams

30 4 Innehåll

#1.2018 PERSONLIGT

4. Spelar i två arméer

Andreas Holmlund är musikant och kompositör i yrkeslivet och på fritiden.

SÅ FUNKAR DET

8. Testamente

Elin Hedblad och Michael Hjerpe berättar om testamenten till Frälsningsarmén.

AKTUELLT

11 & 15. Hänt och på gång

Läs om julkonsert, invigning av julgrytan, utmärkelser samt om besök av general André Cox vid nationell samling i april.

FOKUS

12. Efter jul

Även på nyåret kan ekonomiska problem bli ett sorgligt faktum.

VÄRLDEN

16. Världens lyckligaste land Bert Åberg beskriver en del av Frälsningsarmén i Danmark, KRÖNIKA

19. Rum för bekännelse

”En högtidslokal för finklädda eller en tillflyktsort för människor?”

MIN VÄG TILL GUD

20. Gud höll sitt löfte i min nöd Tiberiu Lacatus kände Guds närhet och förstod att han var älskad.

TRO

22. Finns det mer i livet?

Med utgångspunkt i boken Livets frågor, bearbetas tankar kring tro och liv.

MAIRANNE OCH CLIVE ADAMS

24. Nya samfundsledare

Marianne och Clive Adams tillträder som nya samfundsledare i Sverige och Lettland.

OM OSS

26. Ljus och hopp inför döden Tre personer samtalar om Frälsningsarmébegravningar.

VERKSAMHET

30. Kåren vill vara en familj

På Frälsningsarmén i Linköping samlas små och stora för olika aktiviteter.

Stridsropet är en tidning om Frälsningsarmén, dess tro, arbete och de människor som engagerar sig där. Stridsropet distribueras gratis till Frälsningsarméns medlemmar, anställda och till intresserade. Den delas också ut i samband med gudstjänster och friluftsmöten. Stora delar av innehållet kommer även att kunna läsas på www.fralsningsarmen.se Tidningsutgivning är förknippat med kostnader och du erbjuds att via bifogat inbetalningskort bidra med en gåva till dessa.

Stridsropet finns också som e-tidning. Webbadress: www.fralsningsarmen.se/ stridsropet-etidning Kontakta redaktionen om du inte längre önskar få Stridsropet i pappersupplaga utan i stället endast vill läsa den som e-tidning.

3

Personligt | andreas holmlund

Spelar i två arméer Som uppväxt i Frälsningsarmén har hornmusik aldrig varit främmande för Andreas Holmlund, soldat på Vasakåren i Stockholm och musikmästare och dirigent för Vasa Band.

Andreas föddes i Vetlanda där hans föräldrar arbetade som officerare på Frälsningsarmén, men det finns inga spår av småländska i hans västerbottniska dialekt. När han var fyra år flyttade familjen till Skellefteå efter ett år i Limhamn.

Där bodde han tills han flyttade till Stockholm för att studera musik.

I Stockholm har han stannat kvar och arbetar nu som musiker på heltid.

TEXT OCH FOTO: JONAS NIMMERSJÖ

F

örsta gången vi ser Andreas, i alla fall inför den här artikeln, är när han spelar på gården utanför armémuseum på Östermalm i Stockholm. Då har han uniform och en hornprydd hjälm på sig. Vi är där för att fotografera honom i den uniform han har till vardags. Andreas är heltidsmusiker i Arméns musikkår och ska denna soliga oktoberdag spela vid högvaktens vaktavlösning vid slottet.

På helgerna, om Andreas ska spela något då, är det en annan uniform han bär.

Andreas är frälsningssoldat i Frälsningsarmén på Vasakåren och musikmästare och dirigent för Vasa Band i Stockholm.

Sin musikaliska karriär började Andreas i Skellefteå dit familjen flyttat. Familjen Holmlund engagerade sig i frälsningsarmékåren där och Andreas invigdes till juniorsoldat.

4

— När jag var sju, åtta år så började jag spela kornett i Frälsningsarméns minibrass i Skelleftehamn, berättar Andreas, som i dag har euphonium och trombon som sina huvudinstrument.

ANDREAS MUSIKINTRESSE minskade inte i gymnasiet då han valde att gå en musiklinje och efter det gick han ett år på jazzlinjen på Bollnäs folkhögskola. Även om han idag arbetar mycket med marschmusik är det jazzmusik som ligger närmast hjärtat. Efter jazzlinjen på folkhögskolan sökte han till Kungliga Musikhögskolan i Stockholm.

— Det var en ganska snabb flytt då jag kom in på en reservplats, säger Andreas Holmlund. De ringde bara några veckor före terminsstarten, så det var lite svårt att hinna hitta någonstans att bo. Jag

fick ett rum på Frälsningsarméns Officersskola som då låg på Skeppargatan.

Att han fick det rummet så snabbt tror han beror på att Johnny Kleman som varit kårledare i Skelleftehamn hjälpte honom.

— Sedan tog det inte många minuter innan musikmästaren på Vasakåren, Fredrik Andersson, ringde upp och bjöd in mig att vara med där, fortsätter Andreas.

Samtidigt som Andreas studerade jazz- och popmusik på Kungliga Musikhögskolan gick han till Vasakåren och började spela euphonium i musikkåren.

På Vasakåren träffade han också sin fru Kristina, frälsningssoldat från Mölndal.

Huvudinstrumentet vid studierna var trombon och efter fyra års studier började han frilansa som jazzmusiker, samtidigt som han jobbade deltid som vårdare på Frälsningsarméns akutboende i Mid-

»

fakta Andreas holmlund Ålder: 38 år Familj: Hustru Kristina, två barn Elmer sju år, Ester fyra år.

Bor: Kallhäll, Järfälla kommun.

Yrke: musiker i arméns musikkår.

Hobby: dirigent för Vasa Band.

Gillar inte: kaffe 5

Här dirigerar Andreas Vasa Band på Frälsningsarméns julkonsert 2015 i Berwaldhallen.

»

sommarkransen. Att jobbet i Midsommarkransen var på deltid var något som han själv önskade för att också kunna frilansa som musiker. Som frilansmusiker spelade Andreas för olika coverband, jazzband och storband. Han var med i många TV-produktioner och satt i husbandet för Sommarkrysset i tio säsonger.

— Det är en rätt tuff bransch musikerbranschen, säger Andreas. Så länge det var allmän värnplikt i Sverige var musikerna i Försvarsmaktens musikkårer värnpliktiga. Men år 2009 lades värnplikten ner och försvaret behövde anställa alla musiker.

Sedan dess är musikerna i Försvarsmaktens tre musikkårer anställda.

— Så jag provspelade för den här tjänsten 2012, säger Andreas som nu arbetar heltid på Försvarsmakten genom att spela euphonium och trombon i Arméns musikkår.

6

Huvuduppdraget för Försvarets musikkårer är att spela vid ceremoniella tillfällen som exempelvis vid statsbesök men också vid högvaktens vaktparader. Utöver det har man också militära spelningar vid förbanden och vid några tillfällen spelar man vid uppvisningar av militärmusik, så kallade tattoos.

Det händer också att man har mindre konserter för publik vid festivaler och liknande. Försvarsmaktens musikkårer uppträder gratis, men vid vissa tillfällen tar man inträde för att täcka kostnader för konsertlokalen. Även om Andreas är född in i Frälsningsarmén, så säger han att det är ett val han gjort att stanna kvar. Och som en av två musikledare på Vasakåren lägger han ner mycket tid ideellt för Frälsningsarmén. Andreas har huvudansvaret

för musikkåren Vasa Band, men också för en del av den övriga musiken på kåren.

Den andra musikledaren på Vasakåren är Mikaela Häger, som är ledare för kören Vasa Gospel. Det finns ingen överordnad musikledare som har allt ansvar menar Andreas.

— Vi ser inte något behov av det, och det vore orimligt om jag skulle ha ansvar för Vasa Gospel, säger han.

ATT VARA MUSIKMÄSTARE i Frälsningsarmén är ett ideellt uppdrag. Tidigare fanns en musikenhet vid Frälsningsarmén högkvarter med övergripande helhetsansvar för rörelsens musikliv. Andreas berättar att det numer finns ett musikutskott som har ett visst ansvar för musik som ges ut och att programsektionen på högkvarteret har huvudansvar för samfundets musikutövande.

Personligt | andreas holmlund

När Andreas Holmlund var frilansmusiker var han bland annat med i husbandet för Sommarkrysset under tio säsonger.

EN URVALSGRUPP I STORBRITANNIEN VÄLJER UT VILKA NOTER SOM SKA PUBLICERAS. TILL SENASTE URVALET HADE ANDREAS SKICKAT EN INSPELNING DÄR HAN SJÄLV SPELADE ALLA INSTRUMENT.

När Andreas inte spelar i Arméns musikkår eller dirigerar Vasa Band så händer det att han skriver musik. I bland är det helt egna verk som han skriver för Vasa Band och Frälsningsarmén. Det kan också vara beställningar från olika band och grupper i Sverige som behöver ett nytt arrangemang som passar deras uppsättning. Andreas har också skickat in några av sina musikstycken till musikavdelningen för Frälsningsarmén i Storbritannien som varje år samlar in musik till sitt notförlag. En urvalsgrupp i Storbritannien väljer ut vilka noter som ska publiceras. Till senaste urvalet hade Andreas skickat en inspelning där han själv spelade alla instrument. Att spela vilket

instrument som helst är inget han skulle göra offentligt, men till en inspelning där man kan backa och ta om tycker han att det fungerar.

— I England har jag två stycken publicerade sen tidigare, berättar Andreas.

Frälsningsarmén i Skandinavien har också ett förlag där jag har ett antal stycken publicerade.

Vasa Band spelar en del av det han skrivit. Andreas menar att det är lättare att anpassa efter situationen om det är något han själv komponerat. Vasakåren har många musiker och även mycket musik för barn, som bland annat Vasa Soul Children. Att engagera barn i musiklivet är något Andreas tycker är sär-

skilt viktigt. Kanske brinner han mest för minibrasset, som han själv inte leder eller hjälper till med, men där hans son Elmer som är sju år precis börjat spela tuba. Många från musikkåren hjälper till och spelar med barnen i minibrass för att vara stöd.

— Kommunala musikskolan har sämre och sämre möjligheter, så för oss i Frälsningsarmén är minibrass den enda rekryteringsbasen vi kan räkna med, säger Andreas. Vasakåren har varit en sådan kår där många som flyttat till Stockholm har landat. Kanske är det för att många är inflyttade som man vet hur man tar hand om varandra på ett bra sätt.

I musikkåren på Vasakåren är det en eller ett par som är stockholmare i grunden, resten är inflyttade. Men som det ser ut med musikkårer ute i landet tror Anders att det blir svårt att få nya medlemmar den vägen.

— Har man inte ett minibrass nu så tror jag inte att man får en vettig rekrytering till musikkåren för att kunna fortsätta som nu, avslutar Andreas Holmlund. g 7

så funkar det | testamente

Ett testamente måste vara formellt riktigt.

Tydlighet är också viktigt för att inte lämna öppet för olika tolkningar och tvister.

Testamenten som gör skillnad Utsatta barn och unga, de som lider av psykisk ohälsa, ensamhet, demens, ekonomisk utsatthet, missbruk eller våld i nära relationer kan få hjälp, stöd och vid behov skydd. Likaså erbjuds meningsfull sysselsättning. Detta tack vare att människor väljer att nämna Frälsningsarmén i sina testamenten.

TEXT: TERESIA JANSSON FOTO: SHUTTERSTOCK OCH JONAS NIMMERSJÖ

B

land Frälsningsarméns intäkter utgör de som kommer från testamenten den största. Dessa medel går till värdefulla och omfattande insatser för behövande. Ett projekt som är ett direkt resultat av ett testamente är Salome 8

som erbjuder demenssjuka gemenskap och kreativa aktiviteter, exempelvis sång.

Den brukar ha en lugnande, ångestdämpande men också glädje- och minnesframkallande effekt bland deltagarna.

— En del som inte varit kontaktbara på

flera år börjar plötsligt röra på munnen och öppna ögonen. Det är ett fantastiskt jobb jag har, säger Tua Dominique, körledare för demenskören på Söderkåren i Stockholm. Även anhöriga till dementa erbjuds information, stöd och avlastning.

så funkar det | testamente

HAR MAN INGA BARN KAN HELA ARVET TESTAMENTERAS FRITT. OM VARKEN LEGALA ARVINGAR ELLER TESTAMENTE FINNS TILLFALLER KVARLÅTENSKAPEN ALLMÄNNA ARVSFONDEN.

Elin Hedblad och Michael Hjerpe ansvarar för testamentsärenden på Frälsningsarmén.

Om den som testamenterar till Frälsningsarmén har angett en specifik önskan om vad tillgångarna ska användas till följs de anvisningarna. Exempel på vad testamenterade pengar går till annars är familjecenter och verksamheter där utsatta vuxna och/eller barn erbjuds utredning, samtal, stöd och behandling.

Andra exempel är stödboenden, natthärbärgen med mera. Många kårer och sociala verksamheter erbjuder även ekonomiskt eller praktiskt stöd till den som söker hjälp, liksom mat, gemenskap, kolloverksamhet och diverse aktiviteter.

Frälsningsarmén i Sverige gör också internationella hjälpinsatser och driver utvecklingsprojekt i flera delar av världen.

Enligt svensk lag så tillfaller en avlidens tillgångar maken/makan om sådan finns om inget testamente skrivits som säger något annat. Har den ena parten barn från en tidigare relation så har de dock rätt att ärva sin förälder. Barn har alltid rätt till sin laglott, det vill säga 50 procent av arvet från sina föräldrar. Res-

ten av tillgångarna kan testamenteras till valfria personer eller ändamål. Har man inga barn kan hela arvet testamenteras fritt. Om varken legala arvingar eller testamente finns tillfaller kvarlåtenskapen Allmänna arvsfonden.

— Många tänker att de ska skriva ett testamente men skjuter på det. Det är viktigt att man gör verklighet av det, att det inte bara stannar vid en tanke, säger Elin Hedblad.

Hon ansvarar, tillsammans med Michael Hjerpe, för testamentsärenden på Frälsningsarméns högkvarter i Sverige.

— Ibland blir vi kontaktade av någon anhörig som berättar att den avlidne hade avsett att testamentera till Frälsningsarmén men om det inte har blivit av så blir det tyvärr inte så som personen önskat, fortsätter Elin.

Många gånger har den som väljer att testamentera till Frälsningsarmén på något sätt haft med organisationen att göra eller så är personen bekant med någon som är engagerad i Frälsningsarmén.

Bland de som testamenterar finns många som varit regelbundna givare till organisationens hjälpinsatser och på de orter som Frälsningsarmén är verksam på tenderar också testatorerna att vara fler.

— Förutom våra egna medlemmar som testamenterar till Frälsningsarmén så finns det ett stort förtroende bland allmänheten och en medvetenhet om att Frälsningsarmén gör skillnad. De som testamenterar till oss har sett behov och en nöd hos andra människor i Sverige eller internationellt som de vill göra något åt, säger Elin.

— Vi vet ofta inte vad det är som gjort avtryck och som leder till att någon tar med

Frälsningsarmén i sitt testamente. Men tacksamheten över den hjälp man själv eller någon i ens närhet har fått av Frälsningsarmén kan ibland ta sig uttryck i ett testamente, säger Michael Hjerpe.

Ett exempel är ett par vars son fått komma till ett av Frälsningsarméns behandlingshem och därefter bestämde sig föräldrarna för att testamentera till Frälsningsarmén. Elin och Michael berättar att de ofta inte känner till ett testamente förrän den som skrivit det väl har avlidit. En del önskar att deras pengar går till en specifik stad, kår, verksamhet eller målgrupp.

Men om testamentet skrevs för länge sedan så kanske just den verksamheten inte finns kvar så det är bra om man håller det hela lite öppet. Exempelvis kan man ange ett andrahandsalternativ eller lägga till ”eller liknande verksamhet”, säger Michael.

— Om man inte anger något speciellt ändamål så används pengarna där de bäst behövs för tillfället, fyller Elin i.

De nämner att det viktigaste man behöver tänka på när man skriver ett testamente är att det är formellt riktigt. Det bör också vara så tydligt att det inte går att tolka på flera sätt eftersom det då finns risk att det uppstår tvister. Michael påpekar också att testamenten är levande dokument som man kan ändra med tiden allteftersom ens livssituation och förutsättningar förändras. Testamentet bör också förvaras på ett säkert ställe, helst i ett bankfack. Frälsningsarmén erbjuder detta kostnadsfritt när organisationen finns med som arvtagare.

Hur mycket pengar och tillgångar

»

9

så funkar det | testamente

»

som folk väljer att testamentera till Frälsningsarmén varierar. Vissa väljer att skänka hela sin kvarlåtenskap, andra en del av den eller ett legat, det vill säga en avgränsad summa pengar eller en specifik tillgång.

— Ibland är det dödsbon utan tillgångar och där det knappt finns pengar som täcker begravningskostnaderna medan andra lämnar många miljoner efter sig, säger Elin. År 2010 och 2014 inkom ungefär dubbelt så mycket pengar via testamenten jämfört med vad det vanligtvis gör. År 2010 var det ett enskilt dödsbo som innefattade två fastigheter i Stockholm som tillföll Frälsningsarmén. Vid det senare tillfället låg flera större testamenten bakom den höga siffran, även i dem fanns det fastigheter. Då arbetade Margaretha Andersson med testamenten på Frälsningsarmén.

— Det mest fascinerande var att få höra

alla berättelser och uppleva dessa människors förtroende och tacksamhet. Man kan tro att det handlar om storverk men det är ofta det lilla som gör att människor väljer att testamentera till Frälsningsarmén, säger Margaretha Andersson.

— Det kan vara att någons faster fått besök, att någon fått ett matpaket eller att man bott granne med någon som tillhört Frälsningsarmén, fortsätter hon.

Förutom pengar, aktier, fondandelar och liknande så skänker människor allt från jordbruksfastigheter, bostadsrätter, villor och sommarstugor och allt en människa kan tänkas lämna efter sig vid livets slut. Ibland kopplas värderare in och en del saker säljs på auktion, annat tar Myrorna hand om. Ibland kontaktas företag som köper upp hela dödsbon.

Oavsett så förvaltas arvet alltid väl så att så mycket som möjligt tillfaller ändamålet det testamenterats till. g

fakta testamente Så skriver du ett testamente • Det ska vara skriftligt, daterat och undertecknat av den som testamenterar men också bevittnat och undertecknat av två personer. Vittnena ska känna till att de bevittnar ett testamente men behöver inte känna till innehållet.

• Båda vittnena ska närvara samtidigt som testatorn undertecknar dokumentet. Vittnena får inte vara släkt med den som testamenterar, inte vara under 15 år eller vara en av arvtagarna enligt testamentet.

• Arvtagarens namn, personnummer eller organisationsnummer bör finnas med.

LENNARTS PAPPA växte upp i en arbetarstadsdel i Göteborg i mitten av 1920-talet. Han bodde

Testamenten till Frälsningsarmén År 2016: 60 182 000 kronor.

Spännvidd de senaste åren: cirka 50-64 miljoner kronor. År 2010: 103 625 000 kronor. År 2014: 112 741 000 kronor.

Frälsningsarmén är befriad från kapitalvinstskatt vid försäljning av aktier, fonder, fastigheter och bostadsrätter. Det innebär att hela gåvan går oavkortat till Frälsningsarméns arbete.

tillsammans med sin mor och mormor i en etta. De hade det tufft ekonomisk men då fanns Frälsningsarmén där och bistod med mat och kläder.

— Frälsningsarmén hjälpte till kontinuerligt och tack vare det behövde min pappa aldrig somna hungrig, säger Lennart.

— Min far var en riktig urgöteborgare och det var Frälsningsarmén och göteborgshumorn som gjorde att han klarade sig vidare när han hade det svårt, fortsätter han.

Därför var faderns önskan att delar av hans arv skulle gå till Frälsningsarmén i staden. Han började tidigt arbeta som cykelbud för att kunna försörja sig och efter kriget var behovet av arbetskraft stort vilket gjorde att han kom på fötter.

Lennart som passerat 60 år har nu i sin tur skrivit in Frälsningsarmén i sitt testamente. Han har ingen egen familj och därmed inga bröstarvingar men några vänner finns också nämnda i testamentet och även en organisation som arbetar för cancerforskning, då Lennarts mor haft önskemål om att en del av hennes arv ska gå dit. Även om det inte rör sig om några stora summor så vill Lennart ge av det han har till värdefulla insatser.

— Jag hoppas att det som går till Frälsningsarmén ska göra samma nytta för människor som det gjorde för min far, att de som behöver ska få kläder och mat, säger han.

— Frälsningsarmén har ett gott rykte och är en institution som folk i allmänhet har förtroende för. Det märker jag även i min egen vänkrets, även om mina bekanta själva inte har varit i kontakt med organisationen, påpekar Lennart. g

Exempel på hur pengarna används • Kårer och deras sociala verksamhet: Arbete mot människohandel, Helsingborg. Stöd till familjer på Söderkåren och kår 393 i Stockholm och på Centrumkåren Haga Mölndal i Göteborg. Arbete med asylsökande i Malmö. Stöd till långtidssjukskrivna i Visby. Arbetsmarknadsprojektet ”Tro, hopp och arbete” på Vasakåren i Stockholm.

• Sociala center: Vid Hornstull kan man få fika, gemenskap, kläder, samtal och annat stöd. Akalla kvinnocenter jobbar med integration.

Verksamheter för EU-migranter i Stockholm, Göteborg och Alingsås.

Samtalscentret Eken i Stockholm.

”Pappa behövde aldrig somna hungrig”

10

aktuellt

foto: jonas nimmersjö

Flera pris till Frälsningsarmén

Många i publiken sjöng med i Ann-Louise Hansons kända sånger.

Schlagersånger och brassmusik på Frälsningsarméns julkonsert DE JULKONSERTER som Frälsningsar-

foto: jonas nimmersjö

mén årligen arrangerar är alltid välbesökta, årets konsert 4 december var inget undantag. Biljetterna var slutsålda. Ute var det kallt och över 500 personer sökte sig in till värmen och en två timmar lång musikupplevelse. Med bland andra Ann-Louise Hanson och Bruno Glenmark, Ludwig Fontanac och Daniel Viklund från Fräls-

ningsarmén, Adolfs Fredriks Musikklasser under ledning av dirigent Anna Sievers och Frälsningsarméns Centralbrass med dirigent Alexander Hanson.

Alla medverkande ställde upp gratis och pengarna från biljettintäkterna, samt det som samlades in i julgrytorna på plats går till Frälsningsarméns arbete för att ge fler en fröjdefull jul. g Jonas Nimmersjö

KREMENA HULTBY och Carolina Nilsson, verksamhetsansvariga för två skyddade boenden, tilldelades Scandinavian Human Dignity Award.

Deras insatser stärker de mänskliga rättigheterna genom att ge skydd åt kvinnor och barn utsatta för människohandel, övergrepp och exploatering.

Ann-Christine Thunman blev utsedd till vardagshjälte i Göteborg. Hon leder arbetet Jesaja och möter kvinnor i prostitution och papperslösa unga killar, liksom människor på Migrationsverket och en kriminalvårdsanstalt.

Gabriel Tshidimu är ledare inom FFA, Football for all Global, för ensamkommande flyktingungdomar. Han fick årets ”Blanda varandra”-stipendium för att han hjälper ungdomar att integreras, undvika kriminalitet och bli goda förebilder. g Teresia Jansson

Julgryteinsamlingen invigdes på Hötorget STOCKHOLMS FEM KÅRER och ett par verksamheter gjorde ett gemensamt event på konserthusets trappa 28 november. Då invigdes stadens julgryteinsamling till förmån för utsatta som inte har möjlighet att få en fridfull julhelg.

— Jag är oerhört tacksam för alla som ser till att vi kan hjälpa andra sa Johnny Kleman, territoriell ledare för Frälsningsarmén i Sverige och Lettland Rana Carlstedt från Socialnämnden Stockholms stad klippte, tillsammans med Johnny Kleman, det

röda bandet som var uppspänt mellan två julgrytor.

— Jag hoppas att ni får in så mycket som möjligt idag så att ni kan hjälpa så många som möjligt, sa hon.

— Vi samarbetar jättemycket med civilsamhället och jag tycker att ni gör en jättestor insats, fortsatte hon.

De förbipasserande bjöds på kaffe, pepparkakor, hornmusik och gospelsång. En del testade det nya, enkla sättet att ge en swishgåva genom att scanna en QR-kod med telefonen. g Teresia Jansson

11

xxxxxxx | xxxxxxxx

12

fokus | efter jul

Att börja året på minus När julen är över är också pengarna slut för många. Det lilla de hade har gått åt till de ökade kostnader alla barnfamiljer får när skolor och förskolor stänger.

Hela familjen äter lunch hemma och det har varit jul med ökade kostnader runt julhelgen. Många har lurats av julförsäljningens lockelser att ”köpa nu och betala sen”.

TEXT OCH FOTO: JONAS NIMMERSJÖ

F

ör många kommer decemberlönen tidigare än andra månader. För de som brukar ha pengar över varje månad gör detta kanske inte så mycket. Men för dem som redan lever på marginalen gör det att pengarna tar slut snabbare.

Januari är för många en svår månad.

På många av Frälsningsarméns kårer och hjälpcenter kan man ansöka om att få en julgåva, till exempel i form av julklappar till barnen, en matkasse eller några presentkort till mat. Denna hjälp ges ofta veckorna före jul i mitten av december. Men därifrån är det långt till januarilönen. Karin Hansson som arbetar med kårens sociala arbete i Jönköping-Huskvarna tror att redan första veckan i januari kommer många att behöva hjälp igen.

— Det här med SMS-lån drabbar många, menar Karin Hansson. Det är många ensamma mammor som tecknat sådana lån för att försöka rädda julen, men när kravet kommer på återbetalning i januari finns inga pengar kvar till

det. Många har skulder och många finns i Kronofogdens register. Kronofogden tar inte hänsyn till om det är jul eller om det är födelsedag, menar Karin Hansson.

Till förra julen kunde Karin Hansson se att antalet hjälpsökande ökade men hur det blir denna jul går inte att se vid pressläggning av denna tidning. Men det Karin såg var att det dels handlade om fler ensamma föräldrar, som mammor som jobbar deltid, men också många pensionärer hade ont om pengar och kom därför till Frälsningsarmén för att få hjälp. De hade inte råd att köpa julklappar till sina barn och barnbarn och de hade inte råd att köpa mat.

— De hjälpsökandes situation kan se ut på olika sätt, berättar Ywonne Eklund metodstödjare på Frälsningsarméns högkvarter för kårernas sociala arbete. Några kommer till Frälsningsarmén för första gången i januari för att söka hjälp då de under julen kanske har handlat på kredit och nu söker ekonomiskt hjälp i en akut situation.

fakta Så många får hjälp • 41 392 hjälpsökande

(presentkort, matkassar, kläder, rekvisitioner, annan ekonomisk hjälp) • 10 666 själavård/ rådgivning/stödsamtal • 221 779 servering (mat eller fika på sociala center, kårer och öppenvård) • 3879 hembesök/ sjukbesök Siffrorna gäller för hela 2016 och visar antal unika hjälptillfällen, inte antal unika personer.

13

Under år 2016 serverade Frälsningsarmén 221 779 mat eller fikatallrikar.

FÖRRA JULEN ÖKADE ANTALET HJÄLPSÖKANDE. DELS VAR DET FLER ENSAMMA FÖRÄLDRAR SOM JOBBAR DELTID, MEN OCKSÅ MÅNGA PENSIONÄRER HADE ONT OM PENGAR OCH KOM TILL FRÄLSNINGSARMÉN FÖR ATT FÅ HJÄLP. 14

LÅNGT IFRÅN alla hjälpsökande har handlat på kredit eller tagit lån, berättar Ywonne. Ofta har de använt alla sina pengar för att göra en så fin jul som möjligt för sin familj och det får då ekonomiska konsekvenser i januari. Det finns också de som fått hjälp av Frälsningsarmén i december som även skulle behöver hjälp i januari, men Frälsningsarmén har då oftast inte möjlighet att återigen ge någon ekonomisk hjälp. Frälsningsarmén vill framförallt under resten av året erbjudna mer kurativt stöd, för att hjälpa personen mera långsiktigt. Det kan vara i form av ekonomisk rådgivning, stöd vid myndighetskontakter, utbildning i vardagsekonomi och så vidare.

När det gäller att leva i en svår ekonomisk situation handlar detta oftast inte om oförmåga att hantera sin ekonomi, menar Ywonne Eklund. Det kan bero

på en separation där man helt plötsligt blir ensam om familjens försörjning, att man av någon anledning måste gå ner i arbetstid, att man blir arbetslös, långtidssjukskriven, studerar, har försörjningsstöd eller av andra orsaker har en låg inkomst.

— Många lever hela tiden på marginalen och om något oförutsett händer så rasar hela deras ekonomi, menar Ywonne.

Många kommer från andra länder och kan inte språket och klarar därför inte av att ta reda på vad man har för rättigheter och skyldigheter.

Frälsningsarmén kan inte hjälpa alla men vi gör skillnad för några, säger Karin Hansson.

— Det är viktigt att fokusera på det vi kan göra, inte på det vi inte klarar av, säger hon. Och jag tänker varje dag att idag har jag gjort skillnad för någon. g

JOHNNY OCH EVA KLEMAN

aktuellt

Nationell samling

Läs om hela programmet med tider på sidan 34 i detta nummer.

Frälsningsarmén nationella samling 2018 går under namnet Jesus till alla och pågår 20-22 april då vuxna, barn och ungdomar samlas i Stockholm. Frälsningsarméns högsta ledare, general André Cox och kommendör Silvia Cox, närvarar.

HELGEN KOMMER ATT inrymma olika mötesformer, uttryckssätt och medverkande.

Den första samlingen hålls på fredag kl 19.30 på Templet, Östermalmsgatan 69. Temat är Livet med Jesus och blir startmötet med Jesus i centrum, där vi inte bara pratar om bön, utan ber, och inte enbart hänvisar till Bibeln, utan läser den.

God morgon, Jesus, inleder lördagen kl 9.30.

Då möter vi general André Cox och kommendör Silvia Cox i en samling som kan liknas vid en blandning av Skavlan och Allsång på Skansen. Även denna samling är på Templet.

Senare kl 12 görs en utåtriktad satsning på flera platser i Stockholm under rubriken Gatorna tillhör oss. Övriga samlingar på lördagen är i Folkets Hus, Barnhusgatan 12-14, där Familjefest kl 15 blir en möjlighet att mötas över generationerna

och Tjänande med Jesus kl 18 är en samling där vi inspireras att släppa oss själva med blicken och fokusera på vårt uppdrag för den här världens skull.

I kvällsmötet kl 20.30 lyfter vi det angelägna att engagera oss i den kår eller verksamhet som Frälsningsarmén har i vår stad. Rubriken är Ledarskap med Jesus.

Söndagens gudstjänst kl 10 har temat Gatorna tillhör oss och blir en kallelse om uppdraget och utrustningen. Helgen avslutas kl 14 med Sångoch Musikfest, där Frälsningsarméns olika sång- och musikstilar vävs samman.

TRE LOKALER kommer att användas med start på Templet, Östermalmsgatan 69, fredag kväll med fortsättning lördag förmiddag. Därefter under lördagen och hela söndagen äger samlingarna rum i Folkets Hus, Barnhusgatan

Frälsningsarméns nationella samling för vuxna, barn och ungdomar

JESUS TILL ALLA Stockholm 20-22 april 2018 Tema • Andlig utveckling • Lokalt ledarskap • Socialt engagemang • Gatorna tillhör oss

Tonår

Frälsningsarméns världsledare general André Cox och kommendör Silvia Cox.

Du som är tonåring - häng med på tonårsträffen! Vi kommer göra massa softa saker så som att snacka om Bibeln, leka, prisa Gud och äta tillsammans. Du behövs!

Fredag 19.30 – 21.00 Fredagshäng Lördag Häng på 9.30 – 11.00 ”God morgon…”

Ut på ga12.00 – 12.45 tuevangelisation 15.00 – 16.30 Team på familjefesten 18.00 – 22.00 Tonårs egna

Medverkande

Program

• Mercy Gospel • Södra Vätterbygdens kör • Musikkårer • Solister • Vasa Gospel • Fredrik Påhlsson med team och många fler…

Östermalmsgatan 69 Fredag 19.30 ”Livet med Jesus” Nationella samlingens startmöte

Barn (5-12 år)

Barnen kommer att ha sina egna samlingar med lek, överraskningar, sång, bön, bibelsnack och Jesus!

Fredag 19.30 – 21.00 Fredagsmys Lördag 9.30 – 11.00 Barnmöte 18.00 – 19.30 Barnmöte Söndag 10.00 – 11.30 Barnmöte 14.00 – 15.30 Barnmöte

samling Söndag 10.00 – 11.30 ”Gatorna tillhör oss!”

14.00 – 15.30 Team på barnmötet

Läs mer på: www.fralsningsarmen.se/ nationellsamling

Templet,

Lördag 9.30 ”God morgon, Jesus” med general André Cox och kommendör Silvia Cox – en blandning av Skavlan och Allsång på Skansen

På Stan

Utåtriktade satsningar 12.00 ”Gatorna tillhör oss!”

Folkets Hus,

Barnhusgatan 12-14 15.00 Familjefest 18.00 ”Tjänande med Jesus” - vårt uppdrag för den här världens skull 20.30 ”Ledarskap med Jesus” - vårt engagemang i kår eller verksamhet Söndag 10.00 ”Gatorna tillhör oss!”

– Gudstjänst 14.00 Sång- och Musikfest

12-14. Tonåringarnas samlingar är på Vasakåren, Observatoriegatan 4.

SÅNG OCH MUSIK framförs i många uttrycksformer på välkänt frälsningsarmésätt.

Bland de medverkande under samlingsdagarna finns Södra Vätterbygdens kör, Vasa Gospel, flera musikkårer och solister. Fredrik Påhlson från Linköping med team är sammanhållande för lovsång och musikinslag och har också med sig Mercy Gospel.

BARNEN kommer att ha sina egna samlingar fyllda av spännande och roliga aktiviteter med lek, överraskningar, sång, bön, bibelsnack och Jesus! Barn i åldrarna 5-12 år delas i två åldersgrupper och de yngsta 3-4 år kan vara med tillsammans med en vuxen. g

General André Cox GENERAL ANDRÉ COX föddes 1954 i Zimbabwe, där hans föräldrar tjänstgjorde som officerare I Frälsningsarmén. Född i Afrika, med engelsk pappa och schweizisk mamma har gjort honom hemmastadd i skiftande miljöer varhelst i världen.

André gifte sig med Silvia Volet och därefter följde utbildning på internationella officersskolan i London, där de blev befordrade till officerare i Frälsningsarmén 1979. Därefter fick de tjänst i Zimbabwe, där kapten André Cox innehade olika chefstjänster inom ekonomi och PR. Efter Zimbabwe följde tjänst på högkvarteret i Bern för Schweiz, Österrike och Ungerns territorium. Där arbetade André först som kommunikationschef och sedan som finanssekretrerare. Denna period var avgörande

för Andrés inställning att ett etiskt handlande I ekonomiska frågor är starkt relaterat till Bibeln.

Efterföljande tjänster I Finland och Estland, Sydafrika och Storbritannien med Irland har förstärkt general André Cox tro att vårt handlande är grundat i vår kristna tro och påverkar helt vad vi gör dagligen.

Efter utnämningen till stabschef blev han 3 augusti 2013 vald till Frälsningsarméns 20:e general. General André Cox delar sin tjänst till Gud med sin hustru Silvia som är världspresident för Frälsningsarméns kvinnoarbete. g

15 15

världen | sydafkrika

Danmark, världens lyckligaste land Bert Åberg är svensk frälsningsofficer och arbetar i Danmark som assisterande programchef. Han berättar om Frälsningsarmén och dess arbete i landet.

TEXT: BERT ÅBERG FOTO: SHUTTERSTOCK OCH FRÄLSNINGSARMÉN

D

en här artikeln gör inte anspråk på att vara en objektiv skildring av Frelsens Hær, Frälsningsarmén i Danmark, men är en berättelse om några spridda upplevelser och intryck som gjort avtryck hos mig.

Det är fantastiskt att uppleva det en-

16

gagemang och den arbetsglädje som präglar mycket av arbetet i Danmark både inom och utanför Frelsens Hær. I ett land där beslutsvägarna är korta är det också mindre av byråkratiskt tänkande. Möjligen känner inte alla mina danska vänner igen sig i den beskrivning-

en, men det är i varje fall mitt intryck som nydansk. När jag flyttade hit tog det två timmar av den första dagen att få ett danskt personnummer och öppna ett danskt bankkonto och dessutom bli tilldelad en husläkare. Vid mitt första och enda besök på ett akutintag inom sjuk-

världen | danmark

Många nydanska familjer deltar i Frälsningsarméns familjearbete.

ENLIGT FN:S ’WORLD HAPPINESS REPORT’ HAR DANMARK RÄKNATS SOM VÄRLDENS LYCKLIGASTE LAND I FLERA ÅR.

vården, frågade jag receptionisten vad det kostade.

— Det är gratis för här i Danmark betalar vi skatt, blev det korta men fryntliga svaret.

Enligt FN:s World Happiness report har Danmark räknats som världens lyckligaste land i flera år. Det är en mätning vad gäller tillit och att bygga ett jämlikt samhälle.

Och ja, när man går på stan i Köpenhamn så ser man många leenden och hjälpsamma människor och det finns en stor gemytfaktor, men allt är inte guld som glimmar.

Frelsens Hær möter varje dag människor som lever i fattigdom och psykisk ohälsa och vi är en organisation som man räknar med. När det kommer nya lagförslag inom socialpolitiken så är Frelsens Hær den organisation som media först kontaktar för kommentarer. Vi har också under många år funnits med i samtal med politiker och beslutsfattare där vi alltid blivit lyssnade till. Liksom i Sverige upplever vi här hur stora delar av välfärden urholkas och det blir allt svårare för fattiga familjer att få vardagsekonomin att fungera. Synen på flyktingar och invandrare är också allmänt sett mer negativ än i Sverige. På ett allt tydligare sätt visar man i offentlig statistik hur många danska familjer vi hjälper i förhållande till antal utländska familjer. Man använder inte så ofta begreppet nydanskar utan mer flyktingar eller utlänningar. Vid den stora flyktingströmmen hösten 2015, erbjöd vi oss att hjälpa till och öppnade vår lägergård, men myndigheterna var inte så intresserade av hjälp från kyrkor eller orga-

nisationer utan ville hantera frågan själva.

Dock har vi många nydanska familjer som välkomnats in i gemenskapen i familjearbetet i våra kårer.

Vårt arbete är i mångt och mycket en integrerad verksamhet där pastoralt arbete går hand i hand med det sociala arbetet.

Under många år har vi till exempel varit den organisation som hjälper flest människor inför julen och där varje kår arbetar hårt med det. Vårt familjearbete har vuxit fram genom ’’julehjelpen’’ som är banbrytande i landet och där flera andra organisationer följt efter. Trots en numerärt liten organisation har Frelses Hær lyckats ge avtryck i stora delar av samhället, är väl känd av allmänheten och har funnits i landet sedan år 1887.

Familjearbetet är det mest karaktäristiska för Frelsens Hær. Det går knappt att beskriva utan att berätta om hur vi genomför våra insatser inför julen. Via en speciell Frelsens Hærs sida på internet söker danskar hjälp till jul. Man sänder en 17

världen | danmark

Många danska kårer är små men engagemanget från frivilliga är stort.

Julutdelning i Aarhus, Danmark.

seriös ansökan om ekonomiskt bistånd med uppgifter om familjens samlade inkomster och utgifter. Uppgifterna hanteras i en databas där varje kår handlägger ansökningar från ett antal definierade postnummerområden. I ansökningsformuläret får de sökande kryssa i om de är intresserade av att bli kontaktade för andra aktiviteter i kåren, som familjeverkstäder, lägerverksamhet, grupper för barn och unga eller utflykter till Legoland och liknande aktiviteter. I januari kontaktas de som är intresserade av vidare kontakt med kåren och blir inbjudna till exempel till en familjeverkstad.

DE SENASTE ÅREN har mer än 11 000

familjer sökt hjälp till jul varav vi har kunnat hjälpa cirka 9 000. Hjälpen kan bestå av presentkort till mat, lego eller andra skänkta julklappar till barnen och eventuellt andra sponsrade gåvor. I julveckan inbjuds så familjerna till en julutdelning på kåren. Vid utdelningen hålls en kortare julgudstjänst med julens sånger och julspel med anknytning till ett modernt tema. Jag tillhör Templets kår i Köpenhamn där vi har fem samlingar under en dag med sammanlagt 2500 närvarande. Det uppfattas av de flesta som ett fint tillfälle att uppleva julens högtid samtidigt som man får en gåva till ett drägligare julfirande.

18

På fem av landets kårer har vi en anställd familjekonsulent och på ytterligare 6-7 kårer ansvarar en av kårledarna för familjearbetet. En familjeverkstad innebär gruppsamtal för de vuxna, aktiviteter för barnen, gemensam måltid och en gemensam andakt där samma tema ofta går igen under en hel eftermiddag. Vi talar om medlevarskap, där också hembesök och stöttning vid ansökningar och besök vid offentliga myndigheter är en viktig del.

Det blir hjälp till självhjälp där självkänsla och självförtroende byggs upp.

Jag ansvarade nyligen för en gudstjänst vid kåren i Odense. Kårledaren berättade att vid lördagens höstfest kom det tre nya familjer från familjearbetet som aldrig tidigare besökt en gudstjänst. Liknande berättelser är vanliga. De flesta civilmedlemmar kommer också från familjearbetet och har genom Frelsens Hær funnit en personlig tro på Gud. I barn- och ungdomsarbetet kommer också de flesta barn och ungdomar från familjearbetet, vilket gäller både veckoaktiviteter, nationella helgarrangemang och sommarläger. Det är naturligtvis oerhört glädjande men ger också en del utmaningar. Det är viktigt att våra barn- och ungdomsledare är utrustade och utbildade att hantera barn och ungdomar med speciella behov. I den nyutkomna beskrivande bok-

en om vårt familjearbete ”Under huden” handlar ett av avsnitten om ”kryssfeltet” mellan kallelse och professionalism. Det räcker inte med att vara en eldsjäl.

En medveten strategisk satsning på att öka barn- och ungdomsarbetet och familjearbetet görs. Några kårledare har 50% tjänst som barn- och ungdomskonsulenter. ÄVEN OM de flesta kårer är små och inte

har så stora resurser, så engagerar sig många frivilligt. Några kårer erbjuder ekonomisk rådgivning som hanteras av juriststuderande och vid några kårer ger man undervisning i danska och läxhjälp. Genom ett speciellt fondfinansierat projekt finns anställda mentorkoordinatorer vid två kårer. Deras uppgift är att rekrytera frivilliga till familjearbetet som stöd i allt från läxhjälp till ekonomisk rådgivning.

Musiklivet i kårerna är skiftande. Det finns brassband, gospelkörer, lovsångsteam, seniorsångare, medan några kårer enbart har någon enkel musik som ackompanjemang till sångerna i gudstjänsten.

De senaste tre åren har officerskåren ökat med 25% och även om det finns stora utmaningar så har man en stark förvissning om att Gud fortfarande har användning för Frelsens Hær i Danmark. g Fotnot: Boken ”Under huden" kan beställas från Bert Åberg, Frälsningsarmén i Danmark.

JOHNNY OCH EVA KLEMAN

krönika

Sara Beijer är, tillsammans med sin man Anders, kårledare vid Frälsningsarmén i Norrköping.

Rum för bekännelse ”KÅREN – en högtidslokal för finklädda

eller en tillflyktsort för människor i nakenhet och nöd?”

Meningen ovan har jag delvis lånat från pastorn och själavårdaren Lars-Åke W Persson. För att citera honom rätt skriver han i sin bok ”Sanningar och gömställen” att ”Tyvärr har kyrkorna inte sällan kommit att uppfattas som högtidslokaler där man måste vara väluppfostrad och finklädd snarare än en tillflyktsort för människor i nakenhet och nöd.”

Kanske stämmer detta också i någon mån i Frälsningsarmén. Vi har av tradition varit duktiga på att hantera den utifrån kommande nakenheten och nöden, men kanske sämre på den som bor inom oss själva. ”Innanför kårens väggar” om jag uttrycker mig så, befarar jag att den personliga synden – frälsningssoldatens innersta kamp och hans eller hennes tillkortakommanden och brister är lite av tabu. Kåren skall ju vara helig, där skall det ju vara rent och vad gör vi då när det händer som absolut inte får hända? Sätter på oss uniformen kanske och så är det ingen som ser?

Men uniformen - det skriver också Lars-Åke W Persson om fast hans bok inte alls handlar om Frälsningsarmén - uniformen kanske inte talar sanning. Uniformen kanske ljuger, och den kan till och med ”bli ett gömställe för lögnare”. Jag är inte det jag ger mig ut för att vara.

Jag och min man var för flera år sedan med om att en soldat i vår kår dömdes till fängelse för brott som vi inte hade en aning om att han hade begått. Naturligtvis var detta en smärtsam historia för

alla inblandade, och som kårledare har jag många gånger ställt mig frågan varför jag inte visste någonting. Det är inte en anklagelse mot någon, utan mer en reflektion. Förmodligen är det lite naivt, men jag tänker att ett samtal med mig eller någon annan med förtroende i kåren redan vid första frestelsen kanske hade kunnat göra skillnad.

Detta förutsätter ett ”rum” för bekännelse. Inte nödvändigtvis ett fysiskt rum, men en miljö och en gemenskap där man faktiskt vågar säga som det är.

Jag tänker på det också när det gäller till exempel otrohet. Innan det är kört.

Innan man gjort det man absolut inte skulle göra, eller åtminstone fortsätter att göra det man inte borde göra. Bekännelsen! Det kan handla om att berätta för någon och be tillsammans med någon när frestelsen infinner sig.

I 1 Joh 1: 8-9 så står det att ”Om vi säger att vi är utan synd bedrar vi oss själva, och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet.”

Naturligtvis är man tyst för att man är rädd att bli fördömd, men sanningen är ju den att det finns ingen i kåren som är utan synd. Paulus skriver i Romarbrevet 3 att ”ingen finns som är rättfärdig, ingen enda… Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud, och utan att ha förtjänat det blir de rättfärdiga av hans nåd, eftersom han har friköpt dem genom Kristus Jesus.”

Alla har syndat – och vi som gjorts rättfärdiga genom tron faller i synd. Ju renare

vi blir - ju mer helgade - desto smärtsammare blir sådana snedsteg, men du kan vara säker på att vem i kåren du än väljer att bekänna din smärta och din brist för så kämpar han eller hon, kanske inte med samma brist men tendensen att synda finns också i den människans liv. Frågan är hur förtroliga vi vågar vara med varandra. I 1 Kor 12:25 så står det om Kristi kropp att ”alla delarna (skall) visa varandra samma omsorg. Lider en kroppsdel, så lider också alla de andra. Blir en del hedrad, så gläder sig också alla de andra.”

Det angår kåren hur du har det i ditt liv! Inte så att alla måste veta allt - det vore verkligen inte sunt - men vi finns där och är till för varandra. Kårledaren finns där och är till för soldaterna. Att få möta våra medlemmar på djupet och dela deras tro, tvivel, glädje och deras smärta är det bästa vi vet.

Någonstans i varje kår, det kan se olika ut och ha olika form, men någonstans måste det finnas rum för att i trygghet och förtrolighet kunna säga som det är, också när det inte är som vi skulle vilja att det var. ”Jag har varit otrogen!” ”Jag tittar på pornografi!” ”När jag blir arg vet jag ibland inte vad jag gör och då blir jag våldsam…” ”Om vi bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet.” (1 Joh 1:9) g

19

min väg till gud | tiberiu lacatus

Gud höll sitt löfte i min nöd Jag växte upp i Rumänien och hade tidigt en hunger efter Gud. När jag och min fru kom till Sverige så lärde vi känna honom på djupet. När jag hade det svårt gav han mig ett löfte och ett datum. Det höll han och nu vet jag att Gud älskar oss och att han har svaret på alla livets problem.

TEXT: TIBERIU LACATUS FOTO: JONAS NIMMERSJÖ

M

in väg till Gud började mer eller mindre under min barndom i Rumänien där jag växte upp. Min farmor var en kristen änka som under sina sista fyrtio år tillhörde Metodistkyrkan men hon pratade aldrig med oss om det. Jag var nyfiken men kanske vågade hon inte berätta för oss om det på grund av hennes relation till pappan och för att inte påverka oss eftersom endast den ortodoxa riktningen av kyrkan var tillåten i landet vid den här tiden.

Jag var ledsen för att jag aldrig fick veta vad farmor hade för ”hemlighet”. Min faster Maria och hennes man var också kristna och deras sex barn har alla bibliska namn. Jag fick inte reda på att de hade en tro och vad det innebar förrän på farmors begravning när jag var i tioårsåldern. Min pappa var dirigent och med hans livsstil passade den kristna tron inte in. I ortodoxa kyrkan kände jag mig ofta utanför och där pratades det mest om privata saker men inte särskilt mycket om Gud. Det var en av anledningarna till att jag fortsatte söka efter honom.

Som student funderade jag över mitt yrkesval och vad jag skulle göra med mitt liv. I Rumänien behöver man ha kontakter för att få ett bra jobb och under hösten 2006 fick jag möjligheten att åka

20

till Paris för att göra praktik. Precis som mina vänner drömde jag om att jobba inom de europeiska institutionerna och få en hög lön och nu fick jag arbeta med tredjelandsmedborgare och EU-migranter som ombud och socialarbetare. Efter fyra månaders praktik fick jag arbete där och jag stannade i mer än två år. Genom att hjälpa utsatta människor fick jag se livet från ett annat perspektiv och det gjorde mig till en Guds tjänare. År 2009 flyttade jag tillbaka till orten Cluj-Napoca i Rumänien. Jag träffade min nuvarande fru Larisa som idag jobbar inom Frälsningsarmén och vi gifte oss ett år senare. Eftersom korruptionen i Rumänien är hög och det är svårt att få ett bra liv där så bestämde vi oss för att flytta och vi hamnade i Stockholm, Sverige i februari 2010. Här fick vi bo hos en bekant till min far. Den personen hjälpte även Larisa att få en anställning som projektledare för olika kulturprojekt. Larisa som är jurist och expert på att skriva ansökningar för EU-medel till ESF, europeiska sociala fonden, passade som handen i handsken på den arbetsplatsen.

Jag hade inte lika stor tur men med Guds hjälp fick jag efter sex månader ett städjobb, vilket jag var tacksam för.

Med tiden lärde vi oss bättre svens-

ka och träffade intressanta människor och på så vis öppnades dörrar på arbetsmarknaden. År 2011 fick jag börja jobba som EU-vägledare i ett projekt för utsatta EU-migranter vid Stadsmissionen. Under de tre följande åren stöttade jag människor utan hem och arbete och som var besvikna på livet. Jag kunde uppmuntra dem genom att säga att Gud har en plan för dem och att framtiden skulle bli ljusare. Många av dem lyckades också etablera sig i Sverige.

SAMTIDIGT KÄNDE JAG MIG tom på in-

sidan eftersom jag inte tillhörde någon kyrka och min relation med Gud var ganska bristfällig. Men via jobbet träffade jag ett kristet par. Vi började prata om Gud och jag och Larisa blev inbjudna till deras pingstförsamling. Vi kände oss så välkomna och vi började även gå en Alphakurs, en grundkurs i kristen tro, där. Det ledde till att vi båda i slutet av år 2013 blev döpta i vatten i Jesu namn. Det kändes otroligt och vi kände oss så älskade av Gud. Vi hade en del utmaningar i livet och vi var nära att lämna Sverige precis efter min frus mammaledighet. Hon hade inget jobb och vi hade svårt att försörja oss, men Gud lovade att hjälpa oss och Larisa fick börja arbeta på Frälsningsar-

min väg till gud | tiberiu lacatus

fakta Tiberiu Lacatus Ålder: 32 Bostadsort: Bromma, Stockholm län.

Familj: gift med Larisa Lacatus.

Yrke eller studier: socialarbetare, utbildad statsvetare.

Böcker jag gärna läser: kristna böcker, ekonomi, och historia.

GUDSNÄRVARON VAR SÅ STARK ATT NÄR JAG GICK FRAM FÖR ATT SÄGA NÅGOT SÅ KOM DET INTE FRAM NÅGRA ORD.

mén som samordnare då det skulle startas en ny verksamhet för EU-migranter.

Jag var utan arbete en lång period och oroade mig för att jag aldrig skulle hitta något nytt jobb men så fick jag hoppa in

vid behov hos Socialtjänsten i Stockholm som socialsekreterare. Det gjorde dock inte tillräckligt för ekonomin.

En solig dag under augusti månad år 2015 när jag var ute och promenerade så funderade jag över tillvaron eftersom jag sökt många jobb utan resultat. Jag undrade om jag någonsin skulle få ett arbete igen som gav oss en ordnad ekonomi. Då upplevde jag Guds röst inom mig som sa: ”Oroa dig inte mer. Efter 1 september kommer du att få ett heltidsjobb”. Jag sökte då en tjänst som handläggare för ekonomiskt bistånd inom Frälsningsarmén. Några dagar senare kom jag på intervju och dagen efter fick jag ett mejl där jag blev erbjuden att börja

arbeta där 1 september, precis vad Gud hade lovat. Det kändes fantastiskt och jag blev överväldigad av Guds kärlek. Jag trivdes väldigt bra med arbetssättet på Frälsningsarmén med Gud i centrum, morgonbönen och kollegornas bemötande. Det rörde mitt hjärta att se hur Frälsningsarmén arbetar för Gud. Tjänsten var ett vikariat men efter det fick jag en tillsvidareanställning på heltid som socialsekreterare vid Stockholm stads socialförvaltning. Samtidigt närmade jag mig Frälsningsarmén allt mer.

I våras, den 7 maj, blev jag invigd som soldat på Kungsholmskåren i Stockholm och gudsnärvaron var så stark att när jag gick fram för att säga något så kom det inte fram några ord.

Jag vill följa Gud, vara hans tjänare och via Frälsningsarmén hjälpa människor som har behov av min hjälp. Det känns som mitt kall. Hela mitt liv har jag känt hur mycket Gud har välsignat mig och min familj. Tänk att han planerade att vi skulle komma till Sverige och där lära känna honom. Gud älskar oss alla oavsett nationalitet, ras och hudfärg. Han vet precis vad vi har för behov och problem och han har lösningen på detta. Vi kan be till honom och han är den enda som kan ge verklig tröst. g 21

TRO | VARFÖR TRO?

DEL 1. Vem är Jesus och vem är den helige Ande? Hur ska jag kunna tro på Gud, hur kan han leda mig och kan han hela oss? Varför ska jag be, läsa Bibeln och gå i kyrkan? Detta är frågor som många kanske bär på och därför vill vi i en artikelserie i fem delar försöka svara på dessa funderingar. Vi utgår från boken ”Livets frågor” av Nicky Gumbel som ligger till grund för de ofta anordnade alphakurserna, en grundkurs i kristen tro.

Finns det mer i livet?

Alla söker vi väl någon mening med tillvaron. Saknar vi det så uppstår ett tomrum inom oss som vi ibland fyller med nästan vad som helst. Åt den som släpper in Gud och lever i en relation med honom ger Bibeln en mängd fantastiska löften, till och med evigt liv.

TEXT: TERESIA JANSSON FOTO: UNSPLASH/MATTHEW MENDEZ

T

råkig, ologisk och osann kanske vissa tänker när den kristna tron kommer på tal. I Bibeln säger Jesus: ”Jag är vägen, sanningen och livet” (Joh 14:6).

Där kan vi också läsa att människan skapades för att ha gemenskap med Gud, fadern. När den relationen saknas uppstår ett tomrum inombords som vi försöker fylla med nästan vad som helst, ibland med rent av destruktiva ting, i strävan efter harmoni, lycka och en mening med livet. Om det skulle vara så att vi inte föddes av en slump så borde det ju rimligtvis finnas någon mening med allting.

Teologen och filosofen Paul Tillich beskriver tre typer av fruktan människor bär på; fruktan för meningslöshet, för döden och för skuld. En del kanske säger: ”Det är bra för dig att ha din kristna tro, men den är inget för mig.” Tänk om Jesus faktiskt finns och om han dog för att vi ska få det vi gjort fel förlåtet. Tänk om relationen med Gud innebär att vi har en oerhört kärleksfull, himmelsk far som är totalt obegränsad och som kan öppna till

22

synes stängda dörrar och göra det omöjliga möjligt. Om detta dessutom resulterar i ett evigt liv efter vår tid här på jorden så går vi ju, med det resonemanget, miste om det största och mest fantastiska vi skulle kunna vara med om både här och nu och i ett evighetsperspektiv. I 1 Johannes brev 5:13 skriver aposteln Johannes: ”Detta skriver jag till er som tror på Guds sons namn, för att ni skall veta att ni har evigt liv.”

Gud har inte lovat oss ett enkelt och smärtfritt liv här på jorden men ett spännande, glädjefullt och rikt liv som förvandlar vårt inre och som förhoppningsvis även resulterar i kärleksfulla handlingar mot våra medmänniskor. I det andra Korintierbrevet 5:17 står det: ”Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse, det gamla är förbi, något nytt har kommit.” Att förvandlas kanske låter skrämmande, men den förvandling som sker när vi tar emot Jesus är bara till det bättre. Lite längre fram i den här bibeltexten nämns de ”andliga frukterna” som är en följd av detta.

Kristendomen vilar på treenigheten: Fadern, Sonen och den Helige Ande; faderns (Guds) löften i hans ord (Bibeln), sonens (Jesu) offer för oss när han dog på korset och vissheten som Den Helige Ande ger oss i våra hjärtan. För att bli en kristen behöver man ta emot Jesus i sitt hjärta, erkänna att man tror på att han är Guds son som har dött och uppstått för vår skull och vilja göra honom till Herre i sitt liv. ”Se, jag står vid dörren och bultar. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och äta med honom och han med mig” (Upp 3:20). Att dela en måltid är ett uttryck för gemenskap. Jesus tränger sig aldrig på men om vi släpper in honom så lovar han: ”Jag är med er alla dagar till tidens slut” (Matt 28:20). Även om det stormar omkring oss så har vi någon att hålla i handen och som leder oss igenom det svåra. Efter jordelivet ska de som tillhör honom få ”vara hos Herren för alltid” (1 Thess 4:17). ”Han ska torka bort alla tårar från deras ögon, och

TRO | VARFÖR TRO?

Frälsningsbön

det ska inte längre finnas någon död eller sorg eller gråt eller plåga. Allt detta är borta för evigt” (Upp 21:4). Himlen skall vara en plats av obeskrivlig glädje, som aldrig tar slut (1 Kor 15:42-43).

Bibeln är full av fantastiska löften till den som tror men ingen kan själv göra sig förtjänt av att bli frälst och ta del av Guds löften. Detta är en gåva som blev möjlig för att Jesus tog på sig allt vi har gjort fel, när han spikades upp på korset och dog för vår skull. Alla handlar vi fel ibland och det goda vi vill göra gör vi inte alltid. Vi är ju bara människor, men detta, som i Bibeln kallas för synd, är som en mur som skiljer oss ifrån Gud. I Romarbrevet 6:23 kan vi läsa: ”Ty syndens lön är döden men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.” Jesus betalade priset för synden istället för att vi skulle straffas för den. I Johannesevangeliet 3:16 står det: ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv”. Detta förut-

spåddes redan i Gamla testamentet, flera hundra år innan: ”Vi gick alla vilse som får, var och en av oss ville vandra sin egen väg, men Herren lät allas vår missgärning drabba honom” (Jesaja 53:6).

Du kanske tycker att det känns svårt att tro på Bibeln, Jesus och kristendomen men du kan be Gud om hjälp med vad som helst och även med detta. När vi erkänner att vi tror på Jesus så inbegriper detta även ett aktivt steg i att lägga vår förtröstan på honom. Den kristna tron innefattar också en omvändelse från en syndig natur till ett rättfärdigt liv med Jesus. Ingen klarar av att leva helt syndfritt i den här världen och det är därför vi alltid kan vända oss till Gud och be om och ta emot hans förlåtelse. Paulus säger: ”Nu blir det alltså ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus” (Rom 8:1).

När man blir en kristen så flyttar den helige Ande in i en och förvandlar en inifrån så att man blir mer lik Jesus. ”Andens frukter” som nämns i Galaterbrevet

Den som vill ta emot Jesus och tillhöra honom kan be den här bönen: Himmelse Far, jag är ledsen för allt som jag har gjort fel i mitt liv. (Här kan du stanna upp och be om förlåtelse för något som du har på ditt samvete.) Käre Gud, förlåt mig. Nu vill jag vända mig bort från allt som är ont och fel. Tack för att du sände din son, Jesus, för att dö på korset för mig så att jag kan få förlåtelse och bli fri. Från och med nu vill jag följa och lyda honom som min Herre.

Tack för att du erbjuder mig förlåtelse och din Helige Ande. Jag vill ta emot den gåvan nu. Gud, kom in i mitt liv med din Helige Ande, och stanna kvar hos mig för alltid.

I Jesu Kristi namn. Amen.

5:22-23 är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. Dessa egenskaper växer fram med tiden i en process, likaså hur vi hanterar våra relationer med Gud och andra människor. Vi blir mer kärleksfulla och får en ny attityd till andra. Vi får också en inre visshet om att vi nu är Guds barn. ”För hans Helige Ande talar till oss i djupet av vårt inre och säger oss att vi verkligen är Guds barn” (Rom 8:16). g VILL DU GÅ EN ALPHAKURS?

En alphakurs består av tre delar: matgemenskap, föredrag och samtal kring dagens ämne.

Ta gärna kontakt med Frälsningsarmén på din hemort eller någon annan kristen kyrka.

Läs mer på www.fralsningsarmen.se/alphakurs eller på http://sverige.alpha.org 23

xxxxxxx | xxxxxxxx

24

marianne och clive adams

Nya samfundsledare Från och med januari 2018 har Frälsningsarmén i Sverige och Lettland nya samfundsledare. De är kommendörerna Clive och Marianne Adams som lämnat sitt uppdrag som ledare för Frälsningsarmén i Storbritannien och Irland för att ta över stafettpinnen som samfundsledare för Frälsningsarmén i Sverige och Lettland. Marianne kommer även att ta ansvar som ledare för Frälsningsarméns arbete bland kvinnor.

TEXT: JONAS NIMMERSJÖ FOTO: ANDREW KING PHOTOGRAPHY

K

ommendör Clive Adams är mycket aktiv på sociala medier i bloggar och på Facebook. På sin Facebooksida skrev han en lång utläggning om sina känslor inför att avsluta sitt uppdrag i Storbritannien och Irland och flytta till ny tjänst i Sverige och Lettland.

— Jag tror att utläggningen talar för sig själv, menar Clive Adams. Jag är ledsen att lämna Storbritannien och Irland.

Det är mycket vi har kommit att älska och mycket som förblir ogjort, men om jag måste lämna är jag glad över att kunna tjäna i Skandinavien. Vi är välsignade med att känna oss hemma var vi än är. Så vi lämnar vårt hem för att flytta till vårt hem, för där vi är, där är vi hemma!

Frälsningsarmén i Sverige är mycket aktiv i arbetet mot hemlöshet, människohandel och andra sociala problem. Clive Adams berättar att i Storbritannien och Irland har Frälsningsarmén välutvecklade, professionella tjänster för att ta itu med de sociala utmaningar som hemlöshet, människohandel, sysselsättningsfrågor, arbete med äldre och så vidare, utgör.

— Vi är antagligen den största ickestatliga myndigheten inom detta arbetsområde eller en av de största aktörerna, berättar Marianne Adams. Förutom de nationella tjänsterna har många kårer eget arbete för hemlöshet och andra sociala utmaningar som ensamhet, arbetslöshet, skuldsanering, språkproblem med mera.

Clive och Marianne tror att den största skillnaden mellan att arbeta i Storbritannien och Irland och Sverige och Lettland är skillnaden i Frälsningsarméns storlek i förhållande till befolkningen. Den stora utmaningen inledningsvis menar de är språken i det nya territoriet. De saknar kunskap om Frälsningsarméns arbete i Sverige och Lettland samt de frågor som berör Frälsningsarmén i de två länderna.

Clive Adams är född och uppvuxen i Sydafrika, Marianne Adams är från Norge och de har tidigare varit territoriella ledare för Norge, Island och Färöarna.

— Vi tror att vi kommer att se en likvärdig inställning till liv och tjänst som i Norge, menar Clive. En avslappnad inställning till ledarskap, en stark känsla av social rättvisa och en tendens att tänka fritt. Detta ser vi som mycket positivt och det passar vår ledarstil.

— Det är en fördel att vi har tjänat i Norge, säger Marianne, där särskilt Clive, med sin sydafrikanska uppfostran, lärde sig mycket som påverkar hur han leder i dag. Men det är viktigt för oss att vara så öppna som möjligt, att hålla våra ögon och öron öppna, så att vi ser de små skillnaderna som ändå oundvikligen finns mellan Sverige och Norge.

Det Clive och Marianne Adams kommer att sakna från Storbritannien och Irland utöver alla vänner är folket, London, de pittoreska byarna, historien,

den vackra landsbygden, cricket och fish ’n chips. Det roligaste med att flytta till Sverige är, menar Clive, att hans svärmor tror att de kommer att hälsa på henne lite oftare i Oslo. Marianne gillar att hon kommer till sin favoritbutik IKEAs hemland. g

fakta marianne och clive adams Familj: Robert Alexander (26 år) studerar i Trondheim, Masters i Filmproduktion. Kristin Helene (24 år) has just avslutat sina studier och arbetar som förskolelärare på Frälsningsarméns förskola i Oslo.

Fritidsitresse: Marianne: njuter av naturen (bärplockning, promenader i skogen, med mera), trädgårdsarbete, läsning, titta på kriminalserier på TV. Clive: sport (cricket, fotboll och rugby), läser och tittar på kriminalserier med Marianne.

Aktuella: Tillträder som ledare för Frälsningsarmén i Sverige och Lettland.

Jul 2018: Firar de i Stockholm, Oslo, Rovaniemi eller Kapstaden.

25

om oss | befordrad till härligheten

Ljus och hopp inför döden Det eviga hoppet eller tron på ett liv efter döden är något som finns med i alla kyrkor. Frälsningsarmén är inget undantag, vilket är tydligt i allt som har med begravningsritualen att göra.

Redan vid annonseringen eller kungörandet av att någon har avlidit märks det. Det är något positivt, den som dött har stigit i graderna, blivit befordrad, befordrad till härligheten.

TEXT: TERESIA JANSSON FOTO: JONAS NIMMERSJÖ

U

ttrycket ”befordrad till härligheten” präglar allt från begravningsannonsen, med symbolen ett kors och en krona, till begravningsgudstjänsten som är som en glädjestund. För att försöka reda ut och förstå detta lät Stridsropet tre personer som på olika sätt har erfarenhet av just begravningar hos Frälsningsarmén, träffas på Söderkåren i Stockholm. Begravningsentreprenör Marianne Wettermark är ofta anlitad när det är begravning på någon av Frälsningsarméns kårer i Stockholm, Mikael Ljungholm har som kårledare varit officiant vid flera begravningar och Niclas Hjerpe är representant för anhöriga. Enligt Mikael Ljungholm har uttrycket ”Promoted to Glory”, befordrad till härligheten, använts av Frälsningsarmén sedan slutet av 1800-talet. Första gången det användes var i en text i tidningen Stridsropet, ”The War Cry”, i England år 1882.

— Vi är stolta över vår armébegravning så att säga, menar Niclas Hjerpe. I min hemstad Lidköping har jag fått vara med om många fantastiska högtider. För det är det att få vara med om en armébegravning och det tycker inte bara vi frälsningssoldater utan även släkt och vänner som är med.

De menar alla att det är något ljust och något positivt över armébegravningarna. Att fanorna är draperade i vitt gör också att det andas något helt annat än sorg, menar Mikael.

— Visst är det sorg, fortsätter han. Men den glada tonen tar över och blir framträdande.

— Det är så rent, menar Marianne.

— Jag har nära anknytning till det här med armébegravning, berättar Niclas Hjerpe. Min pappa dog i januari 2017.

Han var frälsningssoldat hela sitt vuxna liv och om någon längtade till himlen så var det väl han. Vi fick ha en armébegravning med Mikael Ljungholm som officiant, eftersom Mikael varit kårledare i Lidköping. Det blev en fantastisk högtid.

I boken Frälsningsarméns Högtider finns det förslag på utformingen av begravningsgudstjänster men det är inget som strikt måste följas. Oftast är man lyhörd för önskemål som den avlidne skrivit ner eller önskemål från de anhöriga. Men för att det ska klassas som en armébegravning i Frälsningsarmén är attributen med fanor och hedersvaktens hälsning med fanorna obligatoriska. Vem som är officiant är inte heller det skrivet i sten. Det finns inget som

Samtal om begravning

MIKAEL LJUNGHOLM,

kårledare för Frälsningsarmén i Örebro.

MARIANNE WETTERMARK, begrav-

ningsentreprenör vid Holms begravningsbyrå i Stockholm.

NICLAS HJERPE, soldat vid Frälsningsarmén Vasakåren, Stockholm.

27

om oss | befordrad till härligheten

säger att det måste vara kårledaren. Marianne, som har erfarenhet av begravningar i många olika sammanhang tycker att begravningarna blir bättre och finare om den som är officiant känner den som ska begravas. Mikael säger att det alltid är ett hedersuppdrag, ett förtroende som man fått.

— Det är viktigt att vara ödmjuk som officiant menar Mikael, ingen vet vad som sker en människa på dödsbädden.

Ofta har jag haft kunskap om den jag begravt och de har i de flesta fall varit soldater i Frälsningsarmén, berättar han.

Mikael tycker att det tacksamt att använda uttrycket ”befordrad till härligheten”. Det går att göra mycket med det i begravningstalet säger han och ser det lite som sitt uppdrag att som en Herrens tjänare få ge en hälsning om det hopp som finns för den som tar emot Jesus.

Vid begravningen menar han också att samarbetet mellan officiant och begravningsbyrån är viktigt.

— Ja, det är A och O att man har ett bra samarbete med officianten, menar Marianne Wettermark. Och även med fanbärarna, det vill säga hedersvakten. Ofta vet de flesta när de ska göra honnör, men inte alltid.

— Här sker ju en generationsväxling, min far och mor var alltid de som gjorde

i ordning fanor och allt för begravningar, berättar Niclas Hjerpe. De har ”alltid” funnits på kåren, men nu börjar de bli gamla och pappa dog ju, men mamma hänger i fortfarande. Det är oftast de äldre som fixar, men så kommer någon ny och allt blir inte precis som det varit. Då blir det lite krångligt.

— Där kan det också vara lite jobbigt med den gamla generationen, tycker Marianne Wettermark. Jag lägger mig inte i det här med hedersvakten och de här vita ban-

NICLAS BERÄTTAR ATT HANS PAPPA INFÖR SIN DÖD UPPMANAT DEM ATT PASSA PÅ OCH HA ETT ”FRÄLSNINGSMÖTE” VID DEN KOMMANDE BEGRAVNINGEN, MED TANKE PÅ ALLA ICKE KYRKLIGA SLÄKTINGAR SOM KUNDE KOMMA.

foto: Niclas Hjerpe

Niclas Hjerpe visade en bild från sin far Sten-Erics begravning.

28

den, hur de ska knytas på fanan och så. För det ska vara rosett som det var förr. Men flera av de officerare som haft hand om detta på senare år har inte gjort rosetter. Och jag har alltid frånsagt mig ansvaret för det när jag får påhopp för att det inte varit rosett.

Numera är det dock inte så vanligt med rosett, och jag tycker faktiskt att det är snyggare utan rosett än med rosett som kanske inte var snyggt knuten heller. När det gäller flaggan på kistan så draperar jag den med häftstift, och jag kanske är den enda som gör det så, avslöjar Marianne.

HEDERSVAKTEN, och hälsningen med

fanor draperade i vitt har också funnits med länge i Frälsningsarmén i Sverige, berättar Mikael Ljungholm. Något som är viktigt när man har fanor vid kistan är placeringen av ljusen, menar Marianne Wettermark. Vid ett tillfälle i lokalerna på Söderkåren flyttade hon ljusen före begravningen för att inte fanorna skulle komma för nära.

— Då var det en person som berättade för mig att en fana börjat brinna vid en begravning här på Söderkåren, säger Marianne.

En annan symbol som är viktig när någon har befordrats till härligheten är kronan och korset. Alltså den med en krona och ett svart kors som ligger i kronan.

Symbolen används vid i stort sett alla begravningsannonser när en medlem i Frälsningsarmén har dött. Den är dock inte skyddad och vem som helst får använda den. Alla tre i panelen är dock upprörda över att det finns olika varianter av denna symbol. Niclas Hjerpe berättar att när han och hans bror samtalade med begravningsbyrån inför deras pappas begravning visade byrån tre olika symboler med kors och krona.

För länge sedan vandrade man i procession från begravningsgudstjänsten till Norra kyrkogården i Solna med musikkår och häst och vagn.

— Så var det även i Lidköping, berättar Niclas. Min mamma och pappa filmade en av de sista begravningarna med häst och vagn.

Idag, särskilt i Stockholm, är det vanligare med kremering berättar Marianne.

Dels beror det på platsbristen på Stock-

foto: Frälsningsarméns arkiv

holms kyrkogårdar. Det är lättare att hitta plats för en urna än för en kista. Så processioner till kyrkogården har man inte längre. Däremot brukar man oftast bära ut kistan i procession till bilen utanför kårlokalen. Då har man musik inne i lokalen och en musikkår som spelar samma musik utanför.

— Frälsningsarmén hade egna bärare med uniform för att bära ut till bilen förr, säger Marianne. I dag använder vi oftast bärarlaget här i Stockholm, men jag saknar uniformerna som Frälsningsarméns bärare hade, det var så snyggt med uniformer.

— Pappa var en frälsningssoldat i själ och hjärta och ville begravas i sin uniform, berättar Niclas. Inte den nya utan den äldre modellen med hög krage. På dödsbädden på hospice var det många i personalen som ville se honom iklädd uniform, de ville se hur det såg ut när någon var befordrad till härligheten.

— Det är underbart med uniform! utbrister Marianne. Jag föreslår det ofta vid begravningar. jag tycker det är fint, för att inte tala om bonnet på kistan.

Sången och musiken i Frälsningsarméns begravningar gör dem också så ljusa, säger Marianne och jämför med begravningar där det inte varit fel på musikernas professionalitet men där det ändå saknats något. Marianne menar att hon känner sig välsignad när hon varit med på en armébegravning, hon känner värme i dem. Niclas berättar att hans pappa inför sin död uppmanat dem att passa på och ha ett ”frälsningsmöte” vid den kommande begravningen, med tanke på alla icke kyrkliga släktingar som kunde komma. De fick inte spela någon sorgsen musik utan skulle passa på att visa glädje.

— När jag kom tillbaka till jobbet efter min fars begravning så beklagade mina arbetskamrater sorgen, berättar Niclas Hjerpe. Men sedan sade de; ”Det går väl an för dig, du som har en tro!” Och ja, så är det, det är det hoppet vi lever i.

— Det är det som gör det så ljust, menar Marianne. Att arméfolket är troende.

Det är sällan man ser någon gråta hejdlöst. Visst sörjer de, men det finns en värme i tron. g

Befordrad till härligheten

Begravning av general Bramwell Booth, son till William och Catherine Booth år 1929.

TEXT: KARIN LARSSON INNEBÖRDEN i en kristen begravningshögtid är att visa aktning inför döden och den avlidne, bekänna det kristna hoppet och förmedla tröst till de efterlevande. Det sker genom bibeltexter som citeras, i griftetal, i sång- och musikinslag och böner.

När en frälsningssoldat eller officer avlider kan, i enlighet med Frälsningsarméns speciella terminologi, begrepp som att vederbörande hemförlovats och befordrats till härligheten användas. Man talar exempelvis om att ”en stridsman bytt ut sin rustning mot en segrares kläder”. Vem som helst får förrätta en begravning men vid armébegravningen är oftast en frälsningsofficer officiant. Begravningsgäster påpekar ibland att de upplever armébegravningen särskilt hoppfull och ljus.

I annons efter den döde frälsningssoldaten finns symbolen med korset och kronan som talar om livet och döden; ”Först korset, sedan kronan”. Armébegravningen hålls i Frälsningsarméns

lokal eller i annan begravningslokal. På kistan finns Frälsningsarméns trefärgade fana draperad och arméfanor som för övrigt finns med under högtiden bär för dagen breda vita band. Något av det sista som sker under begravningsakten är att hedersvakter gör honnör genom att sänka fanorna tre gånger över kistan. Inte sällan förekommer det att den avlidne klätts i sin frälsningsarméuniform inför begravning och ”den sista vilan”. Musiken och sången vid armébegravningen talar oftast om det ljusa glada evighetshoppet, kampen och striden som är över och den segerlön som väntar en kämpe som övervunnit. Att glad marschmusik spelas är inte ovanligt.

Ibland följer begravningsgästerna med då kistan förs ut ur lokalen. Man tar farväl vid begravningsbilen och sjunger om himlen, till exempel: ”Härligt sången där skall brusa, stark som dånet av en vattuflod. Äran tillhör Gud och Lammet som oss vunnit med sitt blod”. g 29

Varje onsdag serveras sopplunch på kåren. För Tage, 92 år, har det blivit tradition sedan hans fru dog för sju år sedan. Främst är det gemenskapen som drar.

”Bara vara familj” inleds med familjemiddag. Då står Heidi Tyrén vid grytorna.

Barnen ges möjlighet att pyssla. Ikväll tillverkas det halsband och armband.

verksamhet | linköpings kår

Kåren som vill vara en familj Nicolaj Vollburg, kårledare i Linköping, har tillsammans med sin tidigare medarbetare Andreas Bergh lagt fokus på vissa områden.

Nu arbetar Nicolaj tillsammans med frun Helena vidare med att få en familjär känsla i kåren. Bibelundervisning, bön, lärjungaskap och ekumenik är andra hjärtefrågor för dem.

TEXT OCH FOTO: TERESIA JANSSON

D

et är onsdag, och därmed sopplunch för 40 kronor, något som är en mångårig tradition vid kåren i Linköping. Kårledarna Nicolaj och Helena Vollburg och ett par medarbetare står bakom soppkastrullerna i caféet och välkomnar lunchgästerna medan de förser dem med rykande tomat- eller ärtsoppa.

Efter en stund har ett tiotal besökare, de flesta lite äldre män, kommit.

— Det här är ett naturligt sätt för oss att få kontakt med människor, att koka och servera soppa och samtala med dem.

Och som kårfamilj vill vi vara de som tar emot dem, säger Nicolaj.

Flera av lunchgästerna brukar även dyka upp på öppet café på måndagar och fredagar. De brukar vara 30-40 stycken annars men Nicolaj gissar att regnet utanför håller folk inomhus idag. Tage är 92 år och har varit soldat i kåren sedan år 1950. Han brer en smörgås, lägger på en skiva ost och slår sig ner.

— Min fru dog för sju år sedan så sedan dess är jag här på onsdagar och på lördagskaffet, säger han mellan tuggorna.

Bredvid honom sitter Weine, 73 år, som också är medlem i kåren. Männen pratar och skrattar gott emellanåt medan de äter soppan.

— Jag kommer hit för gemenskapen, det är så trevligt här, påpekar Weine.

Lennart, 61 år, är inte troende men dyker upp här både måndagar, onsdagar och fredagar. Han är sjukskriven och hankar sig fram på socialbidrag. Han avrundar lunchen med kaffe och kaka.

— Det bästa är att det är så lugnt här, man kan koppla av. Man kan alltid prata med folk också, både med andra som kommer hit och med Micke som jag pratar mycket med om allt möjligt, säger han och syftar på Michael Greén som arbetar med kårens sociala arbete.

På eftermiddagen får jag en pratstund med kårledarna Nicolaj och Helena.

fakta Linköpings kår Startades: År 1886 Anställda: 2 kårledare, 1 barn- och ungdomskonsulent, 1 medarbetare i kårens sociala arbete.

Civilmedlemmar/ soldater: 80 Juniorsoldater: 8 Gudstjänstbesökare: 35-40

31

verksamhet | linköpings kår

EKUMENIK HAR ALLTID VARIT VIKTIGT FÖR OSS SÅ VI VILL GÄRNA TACKA JA TILL ALLT SOM ERBJUDS

Nicolaj övertog rollen som kårledare för 2,5 år sedan medan Helena anslöt som kårledare i somras då hon avslutat sin utbildning till frälsningsofficer även om hon redan tidigare varit involverad i kårens sociala arbete. De har satsat på att få fram en familjekänsla i kåren. En tanke är att ge varje söndagsgudstjänst en mer familjär karaktär.

— Vi har hört vuxna som sagt att de fått ut mycket även av familjegudstjänster. Vi vill tänka bort det här med åldrar och vi vill att alla ska vara aktiva i en gudstjänst, säger Nicolaj. ÄVEN BÖNEN är något de trycker på lite extra. Före söndagsmötena kan de som vill samlas till bön, liksom en söndagkväll i månaden. Kåren ingår även i ett ekumeniskt böneinitiativ i staden, likaså i Linköpings kristna råd, Frikyrkorådet, Sjukhuskyrkan och Kyrkan på universitetet.

— Ekumenik har alltid varit viktigt för oss så jag vill gärna tacka ja till allt som erbjuds, säger Nicolaj.

Vidare brinner paret Vollburg för bibelundervisning och lärjungaskap, något som genomsyrar söndagspredikningarna.

När juniorsoldaterna träffas en fredag i månaden erbjuds samtidigt undervisning för deras föräldrar och andra vuxna.

Inom det sociala arbetet går mycket tid åt till att möta människor i själavårdsamtal. Varje torsdag hålls telefonslussen öppen för hjälpsökande som i och med det kan få en timmes samtal inbokat. Personalen möter en hel del som råkat ut för oförutsedda händelser och/eller har ham32

Nicolaj och Helena Vollburg är kårledare på Frälsningsarméns kår i Linköping.

nat mellan stolarna då den ersättning de har rätt till inte har börjat betalas ut än.

— Folk kommer även in här spontant.

Den som går igenom något tufft kommer hit och känner på dörren, säger Helena.

— Många lever idag väldigt knapert och det märks särskilt vid temperaturskiftningarna vid sommar och höst. Då har föräldrar inte råd att köpa nya kläder och annat till sina barn, fortsätter hon.

En del behöver bara ett lyssnande öra men vid behov erbjuds matkassar eller presentkort hos Willys eller Myrorna och ibland ekonomiska bidrag till nödvändigheter.

Helenas fokus är kårens familjearbete och när klockan har slagit 17.45 är det dags för onsdagkvällarnas händelse ”Bara vara familj”. Soldaterna Heidi Tyrén och Gunnel Påhlsson rör om i grytorna vid spisen och snart har cafédelen fyllts av knappt 30 barn och föräldrar

och ett sorl av röster. Barn- och ungdomskonsulenten, Olivia Tiger, är en av dem som öser upp köttfärssås, alternativt korv stroganoff till gästerna.

— Jag har fascinerats över det fokus som finns inom Frälsningsarmén och det är en sådan nåd att jag får hjälpa barn och unga att bygga en identitet och en relation med Jesus, säger hon entusiastiskt.

Olivia nämner att även vid juniorsoldatträffarna har temat genomsyrats av lärjungaskap och på så vis kan familjerna hemma vid matbordet prata om ämnet utifrån den undervisning respektive familjemedlem fått del av.

Olivia pratar särskilt varmt om ungdomsträffarna ”Grow” i samarbete med kårerna i Norrköping, Finspång och Krokek.

— Jag brinner för ungdomarna eftersom jag vet hur påverkad man blir i den åldern när det gäller fester och annat. Det är viktigt att ha den här platsen som ett

verksamhet | linköpings kår

Istället för pyssel kan barnen delta i ”Bästa brasset” under ledning av eldsjälen Fredrik Påhlsson.

alternativ. Det är så lätt att falla ifrån annars, säger hon.

— Ungdomarna är frågvisa och undrar när träffen blir av nästa gång och de vill verkligen vara med och utveckla detta, fortsätter hon.

Efter middagen får barnen välja mellan pyssel och brass. Uppe i barnlokalerna sitter tre tjejer, den yngsta fem år, och trär stora blå plastpärlor till halsband och armband. På den blommiga plastduken trängs högar med teckningar som legat på tork från förra veckans pysselkväll.

— Det bästa med onsdagar är att få pyssla och jag gillar inte att spela blåsinstrument, säger Lovisa, tio år.

Hon tänker överraska en av sina bästa vänner med ett likadant halsband som

det hon redan gjort till sig själv.

Soldaten Johanna Florebrant som länge varit engagerad i barnverksamheten klipper till snören till de yngsta.

— Det är bra att kunna pyssla med dem som inte hittat något instrument de gillar och det gör det lättare för de yngre att vara med. Det här gör det också enklare att bjuda hit dem som inte är med i kåren och deras föräldrar kan fika under tiden, säger hon.

ELDSJÄLEN Fredrik Påhlsson, också soldat, är den som startat ”Bästa brasset” för den unga generationen och han leder med stor entusiasm det tiotal barn som väljer musiken. Han räknar in, knäpper med fingrarna, klappar i händerna,

peppar och inspirerar. Även några vuxna spelar eller hjälper sina barn med notläsningen. Ikväll står lovsången ”Gud du är god” och barnstjärnorna Emmy och Ellas ”Min idol” på spelschemat. Fredriks tioåriga tvillingar är med och spelar.

— Jag vill bli världsmästare på att spela trumpet, säger Ruth tveklöst.

— Inte jag, jag vill bli parkeringsvakt, mest för att de har så långa kafferaster.

Och det bästa med den här kvällen är kakan man får efter att man spelat, säger Axel övertygat.

När klockan närmar sig 19-snåret avrundas familjekvällen med fika. Därefter avlöses skaran av musikkåren, de vuxnas brassgrupp, som har sin sedvanliga övning. g 33

Frälsningsarméns nationella samling för vuxna, barn och ungdomar

JESUS TILL ALLA Stockholm 20-22 april 2018 Tema

Medverkande

Program

• Andlig utveckling • Lokalt ledarskap • Socialt engagemang • Gatorna tillhör oss

• Mercy Gospel • Södra Vätterbygdens kör • Musikkårer • Solister • Vasa Gospel • Fredrik Påhlsson med team och många fler…

Templet,

Tonår

Frälsningsarméns världsledare general André Cox och kommendör Silvia Cox.

Du som är tonåring - häng med på tonårsträffen! Vi kommer göra massa softa saker så som att snacka om Bibeln, leka, prisa Gud och äta tillsammans. Du behövs!

Fredag 19.30 – 21.00 Fredagshäng Lördag 9.30 – 11.00 Häng på ”God morgon…”

12.00 – 12.45 Ut på gatuevangelisation 15.00 – 16.30 Team på familjefesten 18.00 – 22.00 Tonårs egna samling Söndag 10.00 – 11.30 ”Gatorna tillhör oss!”

14.00 – 15.30 Team på barnmötet

Barn (5-12 år) Barnen kommer att ha sina egna samlingar med lek, överraskningar, sång, bön, bibelsnack och Jesus!

Fredag 19.30 – 21.00 Fredagsmys

Östermalmsgatan 69 Fredag 19.30 ”Livet med Jesus” Nationella samlingens startmöte Lördag 9.30 ”God morgon, Jesus” med general André Cox och kommendör Silvia Cox – en blandning av Skavlan och Allsång på Skansen

På Stan

Utåtriktade satsningar 12.00 ”Gatorna tillhör oss!”

Lördag 9.30 – 11.00 Barnmöte 18.00 – 19.30 Barnmöte

Folkets Hus,

Söndag 10.00 – 11.30 Barnmöte 14.00 – 15.30 Barnmöte

18.00 ”Tjänande med Jesus” - vårt uppdrag för den här världens skull

Läs mer på: www.fralsningsarmen.se/ nationellsamling

Barnhusgatan 12-14 15.00 Familjefest

20.30 ”Ledarskap med Jesus” - vårt engagemang i kår eller verksamhet Söndag 10.00 ”Gatorna tillhör oss!”

– Gudstjänst 14.00 Sång- och Musikfest

Frälsningsarmén är ett internationellt evangeliskt trossamfund inom den världsvida kristna kyrkan.

Vårt budskap är grundat i Bibeln. Vår tjänst motiveras av Guds kärlek. Vårt uppdrag är att sprida budskapet om Jesus Kristus och att utan åtskillnad möta människors behov i hans namn.

FOKUS | TRAFFICKING

bibel & bön

Herre, jag vill be för alla som har det svårt i andra länder, för de som har det fattigt.

Gud, välsigna dem och gör så att de får det bra.

Amen.

Emil 9 år

Tack och farväl ATT HÅLLA ETT FARVÄLMÖTE efter 1,5

år var inte något som major Christian Paulsson, distriktschef, uppskattade när han talade för officerare och soldater.

Nu är det som det är och därför hade vi samlats på Templet i Stockholm för att säga tack och farväl till kommendörerna Johnny och Eva Kleman, ledare för Frälsningsarmén i Sverige och Lettland. Karin Wiborn, generalsekreterare för Sveriges

kristna råd, uttryckte ett tack för ett gott ekumeniskt samarbete, om än lite kort.

Eva Kleman medgav att det var ett nytt läge och i sitt tal lyfte hon bl a fram Ananias och hans betydelse för Sauls omvändelse. I predikan delade Johnny Kleman sin passion för att ge Jesus Kristus till en ny generation. Högtiden inramades av härlig sång och musik av Vasa Gospel och Vasa Band. g Peter Jonasson

Be för

Rune Rydberg, Stockholm

Bön om frälsning

foto: unsplash

• En ”Andlig utveckling” som ger grund för det ”Lokala ledarskapet” och ”Sociala engagemanget”, inte minst bland ”Barn och Ungdom”.

• Frälsningsarméns hjälparbete och kontakter med dem som behöver olika slags stöd.

• Frälsningsarmén i Linköping.

• Frälsningsarméns arbete internationellt, bland annat i Danmark.

Befordrad till härligheten

Tack Jesus att du dog för mig och för mina synder.

Jag ber om nåd och välsignelse och om förlåtelse. Tack att du gett mig livet och att din försoning gäller mig och att jag får bekänna att du nu bor i mig. Jag ber om kraft för vardagen och om beskydd över mitt liv. Tack att jag får bekänna dig som min frälsare och min Herre. Amen.

Nya Stridsropet ges ut med fem nummer under 2018. Namnen på medlemmar som befordrats till härligheten, liksom minnesrunor, publiceras på Frälsningsarméns webbsida www.fralsningsarmen.se/medlemssidor. Minnestexter läses även in på Stridsropets ljudtidning.

35

Posttidning B Stridsropet Box 5090 10242 Stockholm

BEGRÄNSAD EFTERSÄNDNING Vid definitiv eftersändning återsänds försändelsen med den nya adressen på baksidan (ej adressidan)

sista ordet

ska förstå att det är små tillfälligheter som gör att livet kan gå snett och att den man minst anar kan drabbas men jag ser också att det kan vända och bli bättre. Om jag hade haft en megafon hade jag skrikit ut att soppa, tvål och frälsning stämmer än idag, om inte annat i en modernare form. All kärlek till er där ute, både anställda och volontärer, som jobbar på våra kårer och i våra verksamheter, utan er hade vi inte fått den här arken att flyta!

Kerstin Tillenius (ansvarig för sociala medier)

foto: SvetaZi/ Shutterstock

J

ag är ny här på Frälsningsarméns högkvarter.

Eller ny och ny, jag har arbetat här i snart ett år men i det här sammanhanget är jag ny på många olika sätt. Jag är ny i rollen som ansvarig för sociala medier och har ingen tidigare anknytning till Frälsningsarmén. Anledningen till att jag sökte mig hit är organisationens stora sociala engagemang med fokus på alla människors lika värde. Medarbetarna finns där för människor när samhället inte räcker till. Outtröttligt stöttar och tröstar de personerna som annars bara hamnar i statistiken.

Det krävs styrka och mod hos de som söker hjälp hos Frälsningsarmén och uthållighet och oändlig kärlek till människor hos de som möter dem. De lär känna dessa utsatta människor, ser deras behov och drömmar och dömer dem inte efter deras brister. Vi har inte lösningen på allt men det vi kan hjälpa till med kan vara det mest basala, såsom mat och kläder, men också att stötta de hjälpsökande i kontakten med myndigheter, erbjuda kuratorsamtal, plats på våra olika boenden eller bara få dem att känna sig sedda. Jag känner en stolthet över och vill förmedla vad Frälsningsarmén gör för behövande. Den härorganisationen är kanske inte känd för att skryta med sina insatser men jag vill visa vad vi gör, rent konkret. Jag vill lyfta fram de personer som jobbar på våra kårer och verksamheter, de är riktiga kämpar, medan dem vi hjälper är riktiga hjältar. Jag vill berätta historierna bakom de hjälpsökande, hur deras liv blev som det blev. Jag vill att folk