Frälsningsarméns tidning Stridsropet nr 4 - 2017

SÖDERTÄLJE Till kåren kommer barn, unga och fler nya familjer. SID 26 SOPPA, TVÅL OCH FRÄLSNING En styrka i Frälsningsarméns sociala arbete är flexibiliteten. SID 22

# 4.2017

LEDARE

Frälsningsarméns tidning i Sverige, 134:e årgången.

Postadress Box 5090, 102 42 Stockholm Telefon 08/562 282 00 E-post, hemsida och Facebook stridsropet@fralsningsarmen.se www.fralsningsarmen.se/stridsropet www.facebook.com/stridsropet Territoriell ledare och ansvarig utgivare Johnny Kleman Redaktion Charlotte Ander, Lars Beijer, Annette Emmoth, Mia-Lisa Dahlqvist, Teresia Jansson, Peter Jonasson, Jonas Nimmersjö Utgivning 2017 20 januari, 10 april, 19 juni, 11 september och 24 november.

Vill du inte ha Nya Stridsropet per post så mejla eller skriv till oss.

Tryck Trydells, Laholm ISSN 0346-1890 Omslagsfoto Teresia Jansson och Jonas Nimmersjö Internationell ledare André Cox Internationellt huvudkontor The Salvation Army, 101 Queen Victoria Street, London, EC4P 4 EP, England Gåva till Frälsningsarméns arbete pg 900480-5 Swish 9004805 För ej beställda manus ansvaras ej.

Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera inkomna manus.

Stridsropet trycks på miljövänligt papper.

2

Hur länge sitter godheten i?

DET FINNS SKILDA SÄTT att diskutera

och vi kan förhålla oss till det som händer på olika vis. Det finns många diken att trilla i, ytterligheter att drabbas av och generaliseringar vi kan smittas av på vägen.

Utgivningsdatum för den här tidningen är den 11 september. Ett datum som i min livstid för alltid kommer att vara förknippat med terrorattacken i New York. Och kanske kommer människor att minnas ännu längre. Ta med sig erfarenheter och förståelser in i nästa generation. Och nästa. Eller så kommer det att finnas de som menar att det aldrig inträffade. Det är möjligt att historien beskärs, förvanskas, bättras på eller rent av faller i glömska. Det finns som sagt olika förklarings- och diskussionsmodeller. Olika sätt att hantera verkligheten.

NÅGOT HÄNDER MED OSS DÅ LÄGET BLIR AKUT. IBLAND GLIMMAR NÅGOT RIKTIGT VACKERT FRAM. Under de sexton år som gått sedan den fruktansvärda händelsen vid World Trade Center har vi räknat in det som känns som ett eskalerande antal terrorhandlingar runt om i världen. Paris, Alexandria, Oslo, Sousse, London, Bagdad, Köpenhamn, Nice, Stockholm, Barcelona och Åbo… och listan kan göras mycket längre. Men då den mest akuta fasen av hantering och psykologisk bearbetning har lagt sig, hur handskas vi då med riskerna, hoten, värderingarna och det allmänna tyckandet?

Ur allt det fruktansvärda som hänt har

vi fått se hur kärlek, gemenskap, omsorg och godhet växer fram. Vi öppnar våra hem, delar generöst med oss, gråter med varandra och hedrar offer. Vi inkluderar.

Och det ger oss hopp om vår egen, samhällets och mänsklighetens godhet. Men hur länge håller det i sig? Hur snabbt smyger sig de cyniska tankarna på oss igen? Hur fort glömmer vi? När går vi tillbaka och blir våra ”vanliga”, egoistiska jag? Den ödesdigra polarisering som handlar om vi och dom, och inte om oss tillsammans, det diskussionsklimat som eldar på fördomar, hat, förlöjligande och förnedring, det ointresse och bristande engagemang som lämnar stora tomma spår av meningslöshet efter sig, när drabbas vi egentligen av det?

Politiskt, religiöst, medmänskligt, ekonomiskt och kulturellt… det finns många sätt att se på saker. Men något händer med oss då läget blir akut. Ibland glimmar något riktigt vackert fram. Och för att det hemska inte bara ska vara hemskt, försöker vi hitta sätt att förmedla godhet, skapa samhörighet, tröst, närhet och förståelse över gränser och barriärer. Men hur länge tillåter vi att den godheten sitter i? Tillåter. För jag tror nämligen att det är ett viljebeslut. ”Gud är ljus och inget mörker finns i honom” 1 Joh. 1:5.

Eva Kleman

8 Innehåll

#4.2017 PERSONLIGT

TRO

Roger Blomberg är frälsningsofficer, häktes- och fängelsepastor med många strängar på sin lyra.

Daniel Back har ansvar för socialt arbete på Frälsningsarmén, Templet i Stockholm. Utifrån erfarenheter bland hemlösa beskriver han Bibelns bild där vi alla, likt Jesus, kan identifiera oss som hemlösa.

4. Kreativ fängelsepastor

SÅ FUNKAR DET

8. Pengar som blir till hjälp

Elisabeth Beckman visar hur förtroendet för Frälsningsarmén omvandlas till god ekonomi.

FOKUS

14. Vara utan ett hem

Gott bemötande är ett av redskapen när nöden i akut hemlöshet behöver lindras.

KRÖNIKA

17. Hjärtan brister

”De orkar inte förstå och har slutat lyssna för att hjärnan stängt av”.

MIN VÄG TILL GUD

18. Jag är tacksam

Peter Ågren fann sin väg mycket tack vare tidigare generationers tro.

20. De fattiga hos er

OM OSS

22. Det sociala arbetet

Frälsningssoldater samtalar om hur socialt arbete förändras i ett modernt samhälle.

VERKSAMHET

26. En kår för alla generationer Frälsningsarmén i Södertälje skapar kontakt via barn- och ungdomsarbetet.

VÄRLDEN

30. Hopp om självständighet

Den unga Frälsningsarmén i Lettland verkar för att människor ska komma till tro.

4 Nya Stridsropet är en tidning om Frälsningsarmén, dess tro, arbete och de människor som engagerar sig där. Nya Stridsropet distribueras gratis till Frälsningsarméns medlemmar, anställda och intresserade. Den delas också ut i samband med gudstjänster och friluftsmöten.

Stora delar av innehållet kommer även att kunna läsas på www.fralsningsarmen.se Tidningsutgivning är förknippat med kostnader och du erbjuds att via bifogat inbetalningskort bidra med en gåva till dessa.

Nya Stridsropet finns också som e-tidning. Webbadress: www.fralsningsarmen.se/ stridsropet Kontakta redaktionen om du inte längre önskar få Nya Stridsropet i pappersupplaga utan i stället endast vill läsa den som e-tidning.

3

4

Personligt | roger blomberg

Kreativ fängelsepastor vill inge hopp Roger Blomberg har många strängar på sin lyra, eller på sin gitarr. Den spelar han på när han framför sina egenskrivna trubadurlåtar. Han skriver också böcker och målar tavlor i akryl. Vi möts på ett café en vårdag i ett gråmulet Örebro för att samtala om detta och om hans erfarenheter som fängelsepastor och officer i Frälsningsarmén.

TEXT OCH FOTO: TERESIA JANSSON

V

i slår oss ner med varsin kopp kaffe i den blommiga soffgruppen på det färgglada och gammeldags inredda caféet Reiduns. Under vårt samtal bjuder Roger Blomberg på många leenden och skratt och tar spontant upp gitarren och spelar och sjunger en snutt på en visa han improviserar där och då.

Han har skrivit omkring femton trubadurlåtar, den första när han just fyllt fyrtio år och satt på en gräsmatta i Tantolunden i Stockholm och inspirerades av miljön där.

Roger Blomberg utstrålar trygghet och ett lugn samtidigt som han tycks vara full av energi, idéer och kreativitet.

Att han fyllt 65 har inte fått honom att sluta arbeta och det lär han inte göra de närmsta åren heller.

— Jag trivs och det är roligt och intressant, jag gillar att träffa människor och jag lär mig mycket i mötena med dem, säger han med sin harmoniska stämma och med värme i blicken.

Att vara just lugn och avslappnad men

även lyhörd och flexibel är egenskaper han själv anser är viktiga om man ska arbeta som fängelsepastor. Det har han själv gjort i sjutton år och då på anstalten Hall, utanför Södertälje, och Kumla, utanför Örebro. På dessa ställen hamnar de tyngsta förbrytarna, de som dömts för mord, grova våldsbrott och narkotikahandel. Fortfarande har Roger Blomberg en deltidstjänst på Kumlaanstalten men också på häktet som ligger ett stenkast från caféet vi sitter på.

— Det som har förändrat mitt liv mest i det arbetet är möten med människor jag aldrig hade träffat annars och Gud blir så tydlig under samtalen med dem, säger han.

— Jag har lärt mig om olika kulturer och uppväxtförhållanden och om olika sätt att tänka kring tro, fortsätter han.

På anstalterna anordnas det regelbundet gudstjänster och Roger Blomberg och hans kollegor, som dessutom har tystnadsplikt, finns tillgängliga för dem som vill prata om livet, brott och straff,

fakta Roger Blomberg Ålder: 65 år.

Bor: I Östansjö utanför Hallsberg.

Familj: Fru Monica, sönerna Johan och Markus, tre barnbarn.

Jobbar med: Pastor på häktet i Örebro, på Kumlaanstalten men även på kåren i Örebro och på Frälsningsarméns härberge och stödboende Gnistan i Örebro.

Fritidsintressen: Måla i akryl, skriva böcker och trubadurlåtar, släktforskning, fågelskådning.

Tycker illa om: När människor skadas fysiskt och/eller psykiskt.

5

Personligt | roger blomberg

FÅGEL FENIX ÄR EN FÅGEL SOM DÖR OCH UPPSTÅR TILL ETT NYTT LIV.

Gud eller banala ting som exempelvis fotboll. Och behovet hos de dömda av att prata är stort, mycket större än det som kan täckas av de resurser som finns.

Jag frågar Roger om arbetet inte känns tungt ibland.

— Jo, man får ju höra om många människoöden men man får ju någon slags rutin trots allt. Och min drivkraft är att jag tror att Gud vill att jag ska vara där, säger han.

Han nämner också att böckerna han skriver blir en form av bearbetning av det han möter i sitt arbete. På fängelserna finns det även möjlighet till retreater då den intagne avskärmar sig från radio och tv, mediterar, kanske läser Bibeln och går in i sig själv. Det leder ofta till att internerna efter en tid i den miljön får mer kontakt med sitt inre och sina känslor. Då händer det att de börjar erkänna för sig själva och senare även för andra det eller de brott de dömts för mot sitt nekande. Roger har fått se många häktade och dömda komma till tro, något som också gjort att hans egen gudstro har fördjupats. Han påpekar att en del av internerna är väldigt svåra att nå, särskilt de som är inblandade i gängkriminalitet.

— Det kan vara svårt att bryta den hårda kriminella miljön de lever i och de undrar ofta själva vem som vill ha dem på 6

arbetsmarknaden när de kommer ut, och frågan är vad man gör åt det, funderar Roger.

Han nämner ett tillfälle när en intern varit i klostermiljön en vecka. Den unge killen stod och läste i Bibeln psalm 32:1-5: ”Lycklig den vars brott förlåtits och vars synd har plånats ut. Lycklig den vars skuld har avskrivits av Herren, och vars sinne är utan svek. Så länge jag teg tynade jag bort. Jag jämrade mig dagen lång, dag och natt låg din hand tung på mig, jag blev som en åker i sommarens torka. Då erkände jag min synd för dig, jag dolde inte min skuld. Jag sade: Jag vill bekänna mina brott för Herren, och du förlät min synd och skuld.”

— Han sa att det var hans favorit-

stycke och att det hade blivit verklighet för honom när han arbetat med just detta under veckan. Vi hade ett snabbt möte men det var en stark upplevelse för mig, berättar Roger.

Han har skrivit två böcker inspirerade av erfarenheterna från kriminalvården, och i boken Fågel Fenix finns flera trubadurlåtar med på temat och de har ett kristet budskap som inger hopp. Hans låt med samma namn är också populär och en av hans knappt tjugo tavlor i akryl har fågeln som motiv. Roger berättar bakgrunden till detta: — På Kumla och Hall finns säkerhetsbunkrar för extra bevakning som kallas för Fenix-husen och jag har sett en del interner som har en fenix tatuerad. Fenix är

Personligt | roger blomberg

Roger Blombergs målningar har ofta motiv hämtade från naturen.

Ur dikten/sången

Fågel Fenix

”Ditt inre var gömt och bränt men du var inte död Du ägde en kraft stark som livet Den fanns i dig fast liten och spröd Du reste dig och något nytt blev skrivet På nya breda vingar tog du dig fram Du växte och dina vingar, förde dig bort från All gammal skam Fågel Fenix! På dina starka vingar du trotsar allt Din livskraft värmer det som är fruset och kallt Fågel Fenix! Låt vinden föra dig mot nya mål Var stolt i hoppets kraft Var stolt i hoppets kraft…”

en fågel som dör och uppstår till ett nytt liv, en symbol som även kristna använt sig av långt tillbaka och en del av internerna dör ifrån sitt gamla kriminella liv, förklarar han.

Dessa böcker har han delat ut i fängelserna och Fågel Fenix och boken Innanför murarna har båda tryckts i 1500 exemplar var. Roger reser även runt och håller föreläsningar om fängelsearbetet, främst i kyrkor och hos kristna organisationer. Då säljer han även sina böcker och sjunger sina trubadurlåtar.

Ett annat område som ligger honom varmt om hjärtat är släktforskning och han har både skrivit en bok om sina farföräldrars historia men också låtar som berättar om just bygden i Vänersborg.

Även om detta håller han föreläsningar.

De tavlor han målar bär oftast naturmotiv och han hämtar inspiration från olika konstnärer men där kommer även släktforskningen in. Roger påpekar att han har ett koncepttänk där böcker, sånger och tavlor bär samma tema. Ibland har han utställningar och säljer sin konst även om han inte tjänar så mycket pengar på det.

Roger arbetar dessutom deltid på Frälsningsarmén i Örebro, då han finns på plats när de har Öppet hus på torsdagar, och samtalar med de hjälpsökande som kommer dit. En del får matkassar och asylsökande kan få språkträning. Roger har även hållit i morgonsamlingar på Frälsningsarméns härberge och stödbo-

BÖCKER AV ROGER BLOMBERG Fågel Fenix: Egna texter, låtar och dikter men också dikter, låtar och texter från häktade/intagna han mött.

Bössan på axeln, spaden i jorden: En släktroman om närstående i hans fars led.

Innanför murarna: Roman inspirerad av de nio år han arbetat som fängelsepastor på Hall.

Oväntat möte: Om sökande inom det andliga.

Hummerns skal brister: Om hur människans skal, liksom hummerns, behöver brista för att kunna förvandlas.

Böckerna Oväntat möte och Hummerns skal brister är slut på förlaget. www.rogerblomberg.se

ende Gnistan. I framtidsplanerna finns en bok om släkten på hans mors sida men också en bok som tar upp ämnet försoning.

— Frågor jag vill ta upp är om det är möjligt med försoning mellan förövare, brottsoffer och deras anhöriga och hur det i så fall skulle gå till, säger Roger. g 7

så funkar det | ekonomi

Pengar som blir till hjälp Frälsningsarmén i Sverige omsatte förra året 715 miljoner kronor. Intäkterna kommer främst från sålda tjänster till bland annat kommuner, gåvor via 90-konto och testamenten, Myrornas överskott och fastighetsförvaltning. Tack vare detta kan många människor i utsatthet få hjälp.

TEXT OCH FOTO: TERESIA JANSSON

F

rälsningsarméns omsättning i Sverige har ökat under många år, mycket tack vare givarnas gåvor, men förra året var intäkterna något lägre än året innan.

— Vi har kunnat bedriva mycket av vår verksamhet tack vare att människor ser att vi har gjort en hel del nytta för de svagaste i samhället och därför varit generösa med att ge gåvor och testamenten. Vi har haft många människors förtroende, vilket än idag är oerhört viktigt att bevara på alla sätt, säger Elisabeth Beckman, förvaltningschef på Högkvarteret.

En hel del av den sociala verksamheten bekostas även av kommunerna.

— De flesta av de tjänster vi gör för kommuner ersätts numera inte med bidrag utan kommer i form av ersättning för utförda tjänster efter upphandling från kommunernas sida, säger Elisabeth Beckman.

Ofta rör det sig om att Socialtjänsten betalar för placeringar exempelvis behandlingshemmet Kurön, stödboendena Lilla Bommen och Nylösegården, stödboendet och natthärbärget Klippangården och hemmet för ensamstående flyktingbarn Vårsol Sara.

Ett flertal verksamheter har någon form av bidrag till viss del medan Fräls8

ningsarmén står för resten av kostnaderna. Det gäller till exempel Sociala centret vid Hornstull och EU-centret i Stockholm. De skyddade boenden för kvinnor med barn och de som utsatts för människohandel bygger dels på placeringar från Socialtjänsten men Frälsningsarmén tar även en del av kostnaden.

När det gäller fastigheter, införskaffade och byggde Frälsningsarmén sådana när samfundet etablerade sig i Sverige i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet och intäkter och avkastning i och med detta skördas idag.

TACK VARE INTÄKTERNA kan många människor som lever i utsatthet få hjälp via kårerna eller de sociala verksamheterna. Frälsningsarmén driver fyra förskolor, en fritidsgård för skolbarn, fyra härbärgen och ett härbärge avsett för EU-migranter, åtta stödboenden inom missbruksvården, ett stödboende för ungdomar och ett stödboende för ensamkommande flyktingungdomar. Det finns även två kvinnoboenden för dem som levt i relationer med inslag av våld och där kan även de som fallit offer för människohandel söka skydd. Nyligen startades även ett boende för män som hamnat i människohandeln.

ELISABETH BECKMAN

Förvaltningschef på Frälsningsarméns högkvarter.

Vidare finns ett utrednings- och behandlingshem för föräldrar och barn, ett trygghetsboende för äldre, arbete bland döva och synskadade på några platser, elva sociala center, familje- och samtalscenter och på ett 30-tal ställen har kårerna ett etablerat socialt arbete.

I många verksamheter serveras det kaffe och/eller mat till hemlösa, de som känner sig ensamma och som vill ha gemenskap och de som lever i en svår ekonomisk situation. Förutom samtalsstöd och ekonomisk rådgivning kan den som bedöms ha behov av ekonomisk hjälp få en matkasse eller presentkort att handla mat för. Ibland kan man även bevilja en rekvisition till Myrorna för inköp av kläder och möbler. Barn och unga får möjlighet till värdefull fritidssysselsättning och att följa med på kollon.

Ensamstående föräldrar med barn kan delta i utflykter, läger och familjeaktiviteter, äldre erbjuds gemenskap, asyl-

»

så funkar det | ekonomi

fakta Frälsningsarméns ekonomi i Sverige år 2016 Myrornas omsättning: 304 779 000 kr (279 000 000 kronor år 2015) Båda åren har ett överskott om 30 000 000 kronor lämnats till social verksamhet inom Frälsningsarmén.

Här kan du läsa mer om Frälsningsarméns ekonomi år 2016: www.fralsningsarmen.se/Sidor/ Organisation/Arsredovisning

foto: shutterstock

Total omsättning: 715 020 449 kronor (773 329 000 kronor år 2015).

Insamlade gåvor via 90-konto: 50 039 958 kronor (56 780 467 kronor år 2015).

Testamenterade tillgångar: 34 964 000 kronor (84 500 000 kronor år 2015).

Kårernas omsättning: 149 762 669 kr. (150 670 384 kronor år 2015).

9

FOKUS | ekonomi

TACK VARE INTÄKTERNA KAN MÅNGA MÄNNISKOR SOM LEVER I UTSATTHET FÅ HJÄLP VIA KÅRERNA ELLER DE SOCIALA VERKSAMHETERNA.

sökande och invandrare får en träffpunkt och kan lära sig svenska och hur vårt samhälle fungerar. Flyktingkillar erbjuds fotboll och gemenskap inom Football for all Global. Frälsningsarmén arbetar även tillsammans med andra organisationer mot människohandel på ett förebyggande, praktiskt och återinteragerande sätt.

De pengar som kommer in genom den centrala förvaltningen såsom insamling och testamenten tas emot av finansenheten där Elisabeth Beckman har det övergripande ansvaret. Hon påpekar att det även hanteras och bokförs en hel del inom lokala verksamheter och större institutioner men också hos folkhögskolan i Ågesta och på Myrornas huvudkontor.

— Oundvikligen går vi mot en mer centraliserad bokföring av helheten, men vi är inte helt framme vid det än. Kraven som ställs inom både redovisningslagstiftningen och för att vi har 90-konto för insamling är så stora och kräver att vi har kontroll på hela redovisningen, säger Elisabeth Beckman.

I totalsumman ryms omsättningen för de 88 kårerna som uppgick till 149 miljoner kronor. Av dessa är ett antal självförsörjande när det gäller den kyrkliga verksamheten, såsom Kungsholmskåren och Templet i Stockholm, Centrumkåren Haga/Mölndal och Östra kåren, båda i Göteborg, och kårerna i Varberg, Örebro, Västerås och Visby med flera. Men till deras sociala verksamhet tillkommer ersättning genom anslag från Högkvarteret från insamlade medel och Myrornas överskott.

Den enskilt största kostnadsposten är personalkostnader då de flesta verksamheter kräver det. Därefter är kostnader för lokaler en stor post.

10

Frälsningsarmén i andra världsdelar behöver stöd från rikare länder, berättar Elisabeth Beckman.

Elisabeth Beckman nämner några utmaningar som Frälsningsarmén står inför när det gäller ekonomin, såsom kortsiktigheten kring upphandlingar och bidrag. För bidragen gäller besluten ofta bara under ett år och kommer oftast ganska sent in på året. Upphandlingar gäller vanligtvis för tre år.

— Det gör det svårt när det behövs större investeringar för exempelvis lokaler, säger Elisabeth Beckman.

— En annan utmaning är den ökade konkurrensen på insamlingsområdet så där behöver vi hänga med och utveckla både kommunikationen runt insamlingarna och de konkreta insamlingskanalerna, fortsätter hon.

Hon påpekar även vikten av att Frälsningsarméns medlemmar inspireras att förutom att avsätta tid, även bidra ekonomiskt för att få de olika verksamheterna att gå runt med lokalkostnader, löner och annat. Dessutom behöver Frälsningsarmén i andra världsdelar ekonomisk stöttning från de rikare länderna, så som Sverige.

— Idag växer Frälsningsarmén väldigt mycket i södra Asien och i stora delar av Afrika och där är det allra svårast att finansiera verksamheten. Därmed växer den del som behöver stöd procentuellt sett och det är en utmaning som det internationella högkvarteret börjat jobba med på olika sätt de senaste åren, avslutar Elisabeth Beckman. g

foto: teresia jansson

aktuellt

foto: teresia jansson

Konfirmander från Ystad till Vilhelmina Else Andersson och stavgångarna startar sin promenad från Templet i Stockholm

Stavgång, soppa och föredrag TISDAGSFÖRMIDDAG samlas, sedan 2004, ett 20-tal damer och ibland några herrar, på Templet i Stockholm för en promenad med stavar i Liljansskogen.

Efteråt samlas man till sopplunch och föredrag.

— Det är en fantastisk fin gemenskap där vi förutom att förbättra konditionen och ha roligt också får dela glädjeämnen och sorg, säger initiativtagaren, Else Andersson.

foto: Annette Emmoth

VARJE

Eva Hallberg, som är pensionerad lärare, har varit med sedan tio år tillbaka och det händer att hon besöker kåren i andra sammanhang också.

— Det här betyder allt; gemenskap, glädje och motion och alla är så vänliga! De här träffarna vill jag inte missa, säger hon.

Deltagarna går i sin egen takt och olika långa sträckor. Exempel på föreläsare är sjukgymnaster, dietister och läkare. g Teresia Jansson

I BÖRJAN av sommaren var 21 ungdomar på konfirmationsläger på Ågesta folkhögskola. Deltagarna kom från alla delar av Sverige och en kille ända från Texas. Under två och en halv vecka hade man undervisning och diskussioner kring Frälsningsarméns elva lärosatser. Deltagarna fick även tillämpa det de pratat om praktiskt och kreativt, exempelvis genom att måla tavlor eller spela in filmer. På fritiden blev det bad, bollsport och gemenskap.

— Jag har lärt mig väldigt mycket och det här är mer intressant än skolan. Här får man diskutera och vara mer delaktig, säger Linn Hensvik.

— Det roligaste har varit att möta entusiasm och nyfikenhet över vem Gud är och att se ungdomarna växa i sin tro, säger Ludwig Fontanac, en av ledarna. g Teresia Jansson

Vasa band 50 år DET VAR 1967 som Vasakåren i Stockholm bildades, när 2:a och 5:e kårerna behövde nya lokaler. Det innebär att Vasakårens hornmusikkår i år har anledning att fira.

För att uppleva Frälsningsarméns internationalism inbjöds musikmästare William Himes från USA att medverka i högtiden. Fem dagar tillsammans med Himes blev för Vasa Bands medlemmar en fin upplevelse. Övningarna var intensiva och instuderandet av hans musik

var stimulerande. Ett öppet musikantmöte, en vårfestival och en söndagsgudstjänst var till glädje för många. Det var dubbelt firande eftersom musikmästare Andreas Holmlund varit Vasa Bands ledare i tio år. Andreas får räknas till en av de färgstarkaste frälsningsarmékompositörer och arrangörer som Sverige har.

Om det finns något som benämns andlig musik så är det just det som Vasa Band vill fortsätta spela. g Leif Alm

11

aktuellt

Heta frågor och nya kontakter i Almedalen I vanlig ordning ingick Frälsningsarmén i samarbetet ”(G) som i Gud” under Almedalsveckan. Förutom seminarier på Frälsningsarmén i Visby fanns i år en monter på stan där Frälsningsarmén arrangerade samtal kring högaktuella ämnen. Det kristna perspektivet lyftes och veckan resulterade i nya kontakter och inbokade möten.

TEXT OCH FOTO: TERESIA JANSSON

”(G) SOM I GUD” är ett samarbete mellan Frälsningsarmén, tidningen Dagen och Pingströrelsen. Syftet med närvaron i Almedalen är att ge ett kristet perspektiv på olika samhällsfrågor. Nytt för i år var att det även fanns en monter på stan där det fördes två samtal per dag. I ett av dem var en politiker inbjuden från det parti som det var fokus på just den dagen.

Enligt Kjell Karlsten, projektledare och sektionschef på Frälsningsarmén, var det ett sätt att få kontakt med dem som inte sökte sig till kåren.

Han tycker att årets Almedalsvecka varit en av de bättre, dels för att antalet seminariebesökare var fler än någonsin och att de ämnen som togs upp var väldigt aktuella, exempelvis samvetsfri-

12

het, arbetsmarknadsfrågan och religiösa friskolor. Veckan har lett till nya kontakter med politiker, beslutsfattare, tjänstemän och aktörer inom civilsamhället och några frågor som tagits upp har politiker genast tagit tag i och möten har bokats.

Den största utmaningen med Almedalsveckan tycker Kjell Karlsten är att nå igenom det enorma bruset och alla röster som finns där och att veta vad man i samarbetet ”(G) som i Gud” egentligen vill säga.

— Det blev bra illustrerat av Sebastian Stakset, vars enda svar på alla frågor är Jesus. Men vi tror också att politiska beslut behöver fattas som gynnar de utsatta grupperna i samhället. De två polerna rör vi oss emellan, säger Kjell Karlsten.

De som deltog i diskussionerna återkom till vikten av civilsamhällets och kyrkornas insatser för att hjälpa utsatta, liksom hur värdefullt samarbetet mellan dessa och myndigheter är. Att det samarbetet behöver förbättras togs upp många gånger, liksom att vissa lagar eventuellt behöver ändras för att underlätta att utsatta människor får hjälp och att deras rättigheter tillgodoses.

— Jag hoppas att vi bidragit till att vidga perspektivet på en rad frågor, att vi har breddat förståelsen och skapat en arena där vi blir hörbara, säger Kjell Karlsten.

— Jag hoppas också att allt ska mynna ut i ett bättre samhälle och att vi inom civilsamhället får spela den roll vi vill och kan, fortsätter han. g

foto: lars beijer

aktuellt

Madelaine Sundell från Frälsningsarmén leder samtal om människohandel i tältet på stan.

Eva Kleman och Sebastian Stakset efter samtal under Almedalsveckan i Visby.

13

Lennart Eld, verksamhetsansvarig för Frälsningsarméns akutboende för hemlösa i Midsommarkransen.

Vara utan ett hem Frälsningsarmén har från start haft ett stort socialt engagemang och alltid arbetat för att hjälpa personer i utanförskap och fattigdom. Arbetet med hemlösa är en del av detta engagemang. Arbetet förr handlade mycket om så kallade ungkarlsboenden och härbärgen. Att personer blir hemlösa beror sannolikt både på individuella faktorer och brister i samhället, skriver Socialstyrelsen på sin hemsida.

TEXT OCH FOTO: JONAS NIMMERSJÖ

D

et arbete som Frälsningsarmén har för hemlösa började brett, menar Per-Uno Åslund, metodstöd för institutioner och förskolor i Frälsningsarmén. Och i princip överallt arbetar man med det på kårerna. Det institutionella arbetet sträcker sig långt tillbaka i tiden då man hade ungkarlsboenden och härbärgen. Lilla Bommen i Göteborg har

14

funnits sedan 1895, andra institutioner från början av 1970-talet. Härbärgena kallas idag för akutboenden och Frälsningsarmén driver sådana i Göteborg, Sundsvall, Stockholm och Uppsala. Några av dessa är för både män och kvinnor.

De som finns i Sundsvall och Uppsala är något mindre än boendena i Göteborg och Stockholm. Vid Midsommarkran-

sens akutboende i Stockholm kan man ta emot 30 gäster. Det boendet har varit ett härbärge sedan 1989 och tar emot hemlösa män i akut bostadslöshet som är skrivna i Stockholm. Ett annat boende i Stockholm byter namn beroende på tid på året; Vinter- och Sommarnatt är öppet för EU-migranter och har 45 sovplatser.

FOKUS | hemlöshet Ett av alla nyrenoverade enkelrum på Midsommarkransens akutboende.

På Midsommarkransens akutboende för hemlösa träffar vi Lennart Eld som är verksamhetsansvarig. Han beskriver akutboendet som ett klassiskt härbärge där de i 25 år arbetat med hemlösa med akut hemlöshet. På Midsommarkransen är 99 procent av gästerna i aktivt missbruk. En stor del av dem, 65 till 75 procent har dessutom en psykiskt funktionsnedsättning.

— Så det är en kombo vi jobbar med, säger Lennart Eld. Det är ”creme de la creme” av personer i akut utanförskap, helt enkelt. Hemlöshet i min värld är missbruk och, eller psykisk funktionsnedsättning. Den klassiska mytbilden är att man skilde sig och blev utslängd på gatan och sedan hamnade man rakt in i hemlöshet. Men det finns dock några steg däremellan. Vi jobbar egentligen med bottensatsen i den här berömda missbrukstratten. Öppettiderna på akutboendena varierar. I Stockholm och i Göteborg är det ett dygnetruntboende och på de öv-

DEN KLASSISKA MYTBILDEN ÄR ATT MAN SKILDE SIG OCH BLEV UTSLÄNGD PÅ GATAN OCH SEDAN HAMNADE MAN RAKT IN I HEMLÖSHET.

riga platserna från kväll till morgon. På de orterna har Frälsningsarmén även så kallade stödboenden. På stödboendena och dygnetruntboendena serveras det tre måltider per dag och Frälsningsarmén erbjuder även andra former av stödinsatser. Arbetet med de hemlösa sker på uppdrag av kommunerna. Hur kommunerna placerar gäster på akutboenden varierar. Ett stödboende innehåller flera steg för att till slut kunna slussa ut den hemlöse till ett eget boende. Syftet är att bryta utanförskapet och hjälpa personerna att komma in i samhället igen.

Frälsningsarmén kan också ge förslag om en placering på Frälsningsarméns behandlingshem Kurön, om personen behöver behandling.

— Akutboendet är bara en plats för dusch, mat, tvätt och vila, men vi kan även på dessa enheter vara med och slussa till rätt hjälp om personen samtycker till det, berättar Per-Uno Åslund.

Det är lätt att generalisera och säga att hemlöshet orsakas av missbruk. Så är det inte alltid, det finns inte alltid ett samband och det kan finnas en rad andra orsaker till hemlöshet. Bostadsbristen i samhället är en faktor, menar Per-Uno. Det är svårt att få tag på bostäder anpassade efter de behov och den ekonomi de hemlösa har. Nya bostäder är alldeles för dyra.

Socialstyrelsen håller på att sammanställa en nationell kartläggning som kommer att presentas i november 2017.

Vid förra räkningen som genomfördes 2011, fanns cirka 34 000 bostadslösa i hela Sverige.

Under åren sedan härbärget i Mid-

sommarkransen startade 1989 har det hänt något med gruppen av akut hemlösa. Då var majoriteten av gästerna finska alkoholister i hemlöshet.

– Det var dem man såg på stans gator och kände ett behov av att hjälpa, menar Lennart Eld. Men den gruppen är ju som utdöd idag.

DE SOM IDAG är i akut hemlöshet menar Lennart lever under radarn. Det är personer i aktivt missbruk, som varken engagerar media eller politiker. Andra grupper av hjälpbehövande har fått det mediala ljuset på sig, det har varit våldsutsatta kvinnor, romer och gruppen av EU-migranter.

Sedan elva år tillbaka har Stockholm en tak-över-huvud-garanti som innebär att alla som är skrivna i Stockholm har rätt till tak över huvudet. Lennart Eld menar dock att denna garanti inte alltid hjälper då det alltid finns risk för cementering av problemet.

– Jag ser nästan att det finns en överproduktion idag av akuta härbärgeplatser, säger Lennart Eld, och med tak-över-huvud-garantin blev alla nöjda.

Missbrukaren blev nöjd, han fick någonstans att sova, fick värme, omtanke och utan krav att förändra sitt liv. Allmänheten blev nöjd. Den tror att det enda som behövs i arbetet med hemlösa är att skapa fler härbärgen. De som är mest nöjda kanske är politikerna. De köper en ny frivilligorganisation som för en billig penning förväntas ta hand om problemet. Och så kan politikerna gå till media och säga att nu har vi skapat 30 nya bäddar för de stackars hemlösa. Och de sista att bli nöjda är frivilligorganisationerna, 15

FOKUS | hemlöshet

Många barn lever i familjer som blir vräkta från sina hem.

som får en klapp på axeln som talar om att de är duktiga. Och det är vi, men vi har inte löst något, säger Lennart.

Steget att komma vidare är väldigt stort. En majoritet av gästerna i Midsommarkransen kommer aldrig någonsin att bo ensamma igen, tror Lennart. Det finns många barriärer att komma över för den hemlöse missbrukaren för att kunna förändra sin situation. På Midsommarkransens boende har de flesta gästerna hög grad av samsjuklighet, så det man kan göra där är att göra det bästa av en omöjlig situation.

— Vi tar emot alla oavsett hur påverkade de är. Och det är ganska ointressant vad man går på för drog, menar Lennart Eld. Det är personen det handlar om. Så vad vi jobbar med är bemötande och sedan bemötande och efter det provar vi med bemötande om inte det fungerar.

Det är vad det handlar om. Det är den som är i akut hemlöshet, som saknar varaktigt boende och är hänvisad till att bo antingen på akutboende eller på gatan.

Det är den personen vi har här. Ibland är de inne på sjukhus, på psyket, på kåken, de är häktade och så vidare. Antalet som passerat härigenom sedan jag började är ungefär 3500 killar och jag vet tio som det gått bra för.

16

UNDER ÅR 2015 VAR DET 276 BARN SOM LEVDE MED FAMILJER SOM BLEV VRÄKTA. DET ÄR SKANDALÖST, DET SKA INTE SKE.

Både på Midsommarkransens akutboende och på Frälsningsarméns sociala center i Stockholm ser man att målgruppen av icke svensktalande har ökat. Till sociala centret kommer också ett större antal pensionärer utan missbruk. De har fortfarande kvar sina bostäder, men måste söka hjälp för att har råd att bo kvar.

Antalet yngre hemlösa ökar också, menar Per-Uno Åslund.

– Fler och fler söker sig till våra sociala center och många av dem är hemlösa, avslutar Per-Uno. Det är också många ensamstående med barn som kommer till Frälsningsarmén. Under år 2015 var det 276 barn som levde med familjer som blev vräkta. Det är skandalöst, det ska inte ske. g

fakta hemlöshet Grupper som ökar bland hjälpsökande: Kvinnor, fattigpensionärer utan missbruk, utlandsfödda, papperslösa. Socialen vill placera allt fler unga som inte kan svenska. Övriga förändringar som påverkar hjälparbetet Allt mer tyngre droger hos yngre människor som amfetamin, heroin och blandmissbruk. Ökad andel behövande med psykisk ohälsa, och ökad användning av olagliga mediciner och själv-medicinering.

Midsommarkransen 2016 366 nätter hade man öppet 332 gäster på akutboendet 129 var nya gäster 7569 gästnätter (varje använd säng räknas som en gästnatt) 45 år, snittålder 20 år, yngsta gäst 72 år, äldsta gäst

krönika

Hjärtan brister, liv står på spel!

DESSA RADER skrev jag som rubrik på

min jobb-Facebook-sida i maj månad.

Innan och efter har jag tagit del av ett flertal berättelser om hur livet har blivit för väldigt många ensamkommande ungdomar i vårt land.

I min tjänst i Frälsningsarmén i Göteborg arbetar jag med och för människor i utsatthet.

Följande text har Minna Blom, en Facebookvän till vårt arbete Jesaja formulerat. Texten är stark. Väl värd att delas på denna plats. Tag den till ditt hjärta! Det händer här. Det händer nu. I vårt Sverige 2017. ”Jag vill att någon säger att det är nog nu.

Att det räcker. Att vi från och med nu kommer att sluta behandla människor på det här viset. De är inte djur, de är människor. De är barn, de är ungdomar. Min egen pojke är så stressad att han inte kommer ihåg saker vi har pratat om flera gånger. Jag ser hur han lider och jag vet att han har lidit av ovissheten i flera år nu.”

Min vän, försöker vara stark trots att polisen tog hennes älskade pojke för några veckor sedan. Han togs för att han sökte skydd.

Skydd från krig och terror. Han ska nu deporteras. Tillbaka till helvetet. De träffas på förvaret, där han är inlåst. Och hon hoppas varje gång att ett mirakel ska ske.

En lärare berättar: de försvinner en efter en... Medan några kommer bärande på sina tillhörigheter i plastkassar, rödögda efter nattens jakt efter en trygg sovplats. De vill så gär-

na gå kvar i skolan, och väljer gatan istället för ett asylboende i ingenstans.

Det stiftas lagar som ingen förstår.

Om du går i skolan så kan du få möjlighet att stanna! Nästa vecka sker en hastig flyttning av skoleleverna till en annan kommun där de inte får plugga vidare.

Jag träffar ungdomar som tappat hoppet, ungdomar som inte har någon de längre litar på, ungdomar som integrerades, som lärde sig språket, kulturen, som älskade att spela fotboll och att gå i skolan, ungdomar i chocktillstånd med tomma blickar.

DE TRÄFFAS PÅ FÖRVARET, DÄR HAN ÄR INLÅST. OCH HON HOPPAS VARJE GÅNG ATT ETT MIRAKEL SKA SKE. De förväntas kunna hela asylprocessen.

I ena stunden får de frågan: vet du var du befinner dig i processen? för att några minuter senare bli utskällda för att de inte har förberett sin egen utvisning. De orkar inte förstå och har slutat lyssna för att hjärnan stängt av.

Det händer inte en tonåring. Det händer inte tio tonåringar. Det händer inte

Ann-Christine Thunman är fältarbetare för Frälsningsarmén, Östra kåren, Göteborg.

Hon verkar på Migrationsverket, Kriminalvården och på gatan.

hundratals tonåringar. Nu händer det tusentals tonåringar. En psykolog som arbetar med dessa barn och ungdomar frågade mig: vad händer med oss själva i detta?

Ja, när blir detta normalt för oss? Den dagen detta blir normalt för mig, då är jag inte längre en människa. Då har jag blivit ett djur.”

Frälsningsarmén har valt att ställa sig bakom uppropet ”Vi står inte ut” som uppmärksammar att Sverige bryter mot barnkonventionen och mänskliga rättigheter i asylprocessen.

Vi behöver stå tillsammans! Det är orättfärdigt att skicka ensamkommande till Afghanistan. Många hjärtan brister.

Både asylsökandes och svenskars. g

17

Mina föräldrar och deras föräldrar har haft en stark tro på Gud som förts vidare till mig, berättar Peter Ågren.

MIN VÄG TILL GUD | peter ågren

Jag är tacksam Jag har mycket att vara tacksam för och känner tacksamhet till, bland andra, mina föräldrar och deras föräldrar. Utan dem hade jag inte hittat min väg till Gud och mitt liv hade sett annorlunda ut.

TEXT: PETER ÅGREN FOTO: MATS DAHLQVIST

M

itt liv har inte varit fyllt med prövningar mer än vad som vanligen möter människor. När svåra stunder kommit har jag känt mig trygg. Det har att göra med vad generationer före min har lämnat efter sig.

Mina föräldrar och deras föräldrar har haft en stark tro på Gud som förts vidare till mig. Jag vill göra något bra av det i mötet med människor som befinner sig i förvirring, hopplöshet och katastrofer.

Far och hans föräldrar hade rötter i pingströrelsen och mor och hennes föräldrar i Frälsningsarmén, som en del av svensk frikyrklighet när den, enligt min mening var som bäst. Socialt engagemang fanns, man tog plats i offentlig debatt och musikinslagen var många och av hög kvalitet. Undervisning och tolkning av Bibelns budskap intresserade mig. Jag ville fördjupa mig och få veta hur Bibeln kunde påverka mitt liv. Jag måste hitta min väg till Gud. Ännu tycker jag det är intressant att undersöka vad i Bibeln som är sanningar och råmärken och vad som kan tolkas beroende på vilken kontext det sätts in i.

Jag studerade ett år på bibelskola.

Där började tankarna på polisyrket formas. Valet var inte självklart. Det finns spänningar med yrket om man vill hjälpa människor. Konflikter och våldsamheter uppstår men det handlar om att verka för ordning och trygghet. Ondska behöver bekämpas och människor som förtrycker andra konfronteras. Lag, ordning, fred och frihet måste råda.

Min första fasta anställning efter Polisskolan fick jag på tunnelbanepolisen i Stockholm City. Jag patrullerade bland alkoholister, narkomaner, prostituerade, ungdomskriminella, tjuvar, bedragare och ”vanligt folk”, stortrivdes med arbetet och fick hjälpa många, även dem jag grep eller omhändertog. Alla var inte nöjda men de som drabbats av den gripnes kriminalitet var desto gladare.

En troende kollega rådde mig att söka mig från Stockholm City om jag ville bevara min tro. Jag följde inte hans råd utan blev kvar i sammanlagt 25 år, först som fotpatrullerande tunnelbanepolis, så yttre befäl på tunnelbanepolisen, närpolisbefäl och spaningsgruppchef på ungdomsroteln och som biträdande närpolischef i området runt Centralstationen. Så småningom blev jag chef för Södermalmspolisens utryckningspoliser.

Jag har behållit intresset och fascinationen för Bibeln som varit mitt rättesnöre och grund för värderingar och agerande.

Många gånger har det varit svårt att inte döma människor efter deras agerande.

Det har inte alltid funkat att ”vända andra kinden till”. Det har varit svårt att inte uppröras över dem som skadar andra.

Ofta reflekterade jag över det inträffade utifrån Bibelns sanningar och upplevde att jag utvecklades som människa. Friden har alltid infunnit sig till slut.

Där jag i lugn och ro funderar på vem jag är, vad jag gör och vart jag ska i livet, finns min väg till Gud. Med Bibelns hjälp får jag ihop tillvaron. Det är samma slags

tro och förtröstan mina föräldrar och deras föräldrar kände. Det jag fått från dem är viktigt och jag är tacksam för det.

Jag bestämde mig efter många år för att bli chef och leda andra poliser. Sverige behöver en poliskår med empati för människor. Bibeln poängterar att samhället ska värna om ”den fattige”, ”den faderlöse”, ”änkan” och ”främlingen” och rätt och rättvisa ska skipas. Jag försöker uppmuntra mina medarbetare att förstå att deras insatser spelar roll för andra.

Idag är jag chef för lokalpolisområdet Södermalm, samma område där morfar en gång var aktiv på Frälsningsarméns 3:e kår. Jag känner mig ganska övertygad om att vi får prata om detta en dag, morfar och jag. Då ska jag också tacka för det han gav vidare till mig. g

fakta peter ågren Ålder: 55 Bostadsort: Sollentuna.

Familj: Hustru, barn och barnbarn.

Yrke eller studier: Polisintendent och chef för lokalpolisområde Södermalm i Stockholm.

Böcker jag gärna läser: Bibeln, teologisk litteratur och böcker om verksamhetsledning.

19

TRO | HEMLÖSHET

De fattiga hos er Daniel Back har ansvar för socialt arbete på Frälsningsarmén, Templet i Stockholm.

Utifrån erfarenheter bland hemlösa beskriver han Bibelns bild där vi alla, likt Jesus, kan identifiera oss som hemlösa.

TEXT: DANIEL BACK FOTO: UNSPLASH/ KATIE BARRETT

U

nder de senaste två åren har jag i mitt arbete som socialt ansvarig på Frälsningsarmén, Templet i Stockholm mött många hemlösa. I vårt Kafé i Gemenskap möter vi nästan dagligen någon från denna grupp, inte minst vintertid.

Jesus sa: ”De fattiga har ni alltid hos er” (Matteus 26:11) och i denna grupp inkluderas även de hemlösa. Även om den akuta hemlösheten har minskat bland svenskfödda under de senaste årtiondena så finns ändå tusentals hemlösa i vårt land, särskilt i storstäderna. Faktum är att hemlösheten bland äldre ökat på sistone. Lägg därtill alla EU-medborgare samt den allt större grupp asylsökande som fått avslag och väljer hemlöshet i Sverige före ett återvändande.

1995 formulerade sångerskan Joan Osborne tankar om Gud i sången ”One of us”: ”What if God was one of us? Just a slob like one of us, just a stranger on the bus, tryin´ to make his way home?”

(Tänk om Gud var en av oss, bara en klåpare som en av oss eller en främling på bussen som försöker hitta hem). Faktum är att Gud varit just denna hemlösa

20

slusk och främling. Genom Jesus Kristus föddes Gud till jorden som hemlös i ett stall i Betlehem. Familjen hade knappt hunnit hem förrän Maria och Josef flydde med Jesus över gränsen till Egypten i fruktan för sina liv. Som barn var Jesus alltså på flykt, en asylsökande hemlös.

Uppväxten i Nasaret var sedan relativt trygg men när Jesus började sin offentliga tjänst blev han återigen hemlös. Själv uttryckte han det: ”Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget ställe där han kan vila sitt huvud” (Matteus 8:20). Avslutningen på hans liv var inte annorlunda. Han dog hemlös, upphängd på ett kors, han var utan kläder, utan bankkonto och utan vänner som ville kännas vid honom. I sin teckning av domedagen identifierar han sig fullständigt med den hemlöse: ”…jag var hemlös och ni tog hand om mig…”

(Matt 25:35). Vi kan därför säga att Jesus är en sann broder och vän till alla flyktingar och hemlösa.

Evangeliernas bibeltexter har även flera berättelser om när Jesus hjälpte hemlösa. I Markus evangelium (Markus 5:120) läser vi om en man som levde bland

gravarna, helt utanför samhället. När Jesus befriade mannen från demonerna kunde han återvända till sitt hem och bli en del av samhället igen. I ett tidigare kapitel bryter Jesus regeln om att hålla sig borta från de spetälska, som förpassats ut i vildmarken. Istället rör han vid en spetälsk man som blir botad och som kan gå hem igen (Markus 1:40-45).

I LIKNELSERNA om Den barmhärtige samariern (Lukas 10:25-37) och Den rike mannen och Lasaros (Lukas 16:19-31) möter vi den hemlöse som exempel på total utsatthet. Hur lyssnaren responderar på mötet med hemlöshet har här med evigheten att göra (Lukas 10:25; 16:25). Den rike mannen använder de rätta orden och kallar Abraham för Fader (16:24), men han saknar de rätta gärningarna. På liknande sätt lämnar prästen och leviten den utslagne mannen vid vägkanten (10:31-32). De hade båda den rätta bakgrunden, kunde Skriften utan och innan men missade poängen med allt de läst. En tro som inte tar sig uttryck i konkret hjälp är ingen verklig tro (Jakobs brev 2:14-17).

tro | barn och unga

FAKTUM ÄR ATT GUD VARIT JUST DENNA HEMLÖSA SLUSK OCH FRÄMLING.

VAD KAN DÅ EN EVENTUELL OVILJA att

hjälpa bestå i? Kanske handlar det om hur vi formulerar vår tro. Enligt biblisk tro är vi nämligen alla hemlösa här på jorden: ”I tro dog de utan att ha fått vad de hade blivit lovade. De hade bara sett det i fjärran och hälsat det och bekänt sig vara gäster och främlingar på jorden. De som talar så visar att de söker ett hemland” (Hebreerbrevet 11:13-14). Vi har ett annat hem som vi tror på, hoppas på och längtar efter. Jesus talar om att ”i min fa-

ders hus finns många rum… Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så skall jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att också ni skall vara där jag är” (Johannes 14:2-3). Den som äger en sådan tro inser sin egen hemlöshet och sätter inte högre värde på sina ägodelar än att andra också kan få använda dem.

Ditt hem är en gåva, en gåva att bruka.

Hemmet blir då även en försmak på det hem som en dag ska bli vårt, i Faderns rike i himlen. g 21

om oss | socialt arbete

Det sociala arbetet Är det något som präglat Frälsningsarmén från starten och som varit rörelsens kännetecken så är det samfundets sociala arbete. Grundaren, William Booths fras ”Soppa, tvål och frälsning” sitter djupt i rörelsens DNA. Hur detta visat sig genom åren har varierat. Tre personer med många års erfarenhet av det sociala arbetet samtalar om dagsläget och dess utmaningar.

Samtal om sociala arbetet

MICHAEL LEHNBERG,

ansvarig för sociala projekt på Frälsningsarmén i Skövde.

TEXTOCH FOTO: JONAS NIMMERSJÖ

S

tridsropet har inbjudit Michael Lehnberg, Helena Andersson och Ywonne Eklund till samtal om hur det är, har varit och hur de tror att det kommer att bli med Frälsningsarméns sociala arbete.

— Arbetet har förändrats bara på de år jag varit tillbaka i det sociala arbetet sedan 2013, säger Michael Lehnberg och påpekar att förändringen mycket skett på grund av hur omvärlden förändrats.

Ywonne Eklund menar att Frälsningsarmén hela tiden behöver anpassa sig efter de behov som finns i samhället.

Helena Andersson är uppväxt i Frälsningsarmén, undrar om Frälsningsarmén alltid varit så bra på anpassning och utan att vänta på svar fortsätter hon att berätta om vad som fick henne att bli frälsningsofficer.

— Jag ville jobba för Gud, upplevde en kallelse till det men det var det sociala engagemanget som fick mig att bli officer, säger Helena och både Michael och Ywonne nickar igenkännande.

— Förr såg ju samhället helt annorlunda ut, menar Ywonne och påminner om

att det även då fanns missbrukare, att barn kunde fara illa och att Frälsningsarmén därför exempelvis bedrev missbruksvård, barnhem och liknande.

Ywonne Eklund är den av de tre som har längst erfarenhet av socialt arbete och när hon gick på Officersskolan var det för att bli slumsyster, som dåtidens socialarbetare i Frälsningsarmén kallades.

— I slutet av 70-talet och början av 80-talet var det ingen som kom och bad om ekonomisk hjälp, säger hon, men påminner om hur hela samhället och dess svårigheter på något sätt blivit värre under de senaste tjugo åren.

Helena menar att samhällsförändringar gör att arbetet måste vara mer flexibelt och anpassas efter hur behoven förändras och även Michael ser stora skillnader mellan hur arbetet varit och hur det är nu. När han år 1982 började arbeta på det som idag är Klippangårdens stödboende och natthärbärge i Sundsvall, fanns det fortfarande människor som enbart var ”rena” alkoholister.

— Den bilden förändrades ganska fort, vilket är otroligt tragiskt, säger Michael

HELENA ANDERSSON, major och kårledare med ansvar för socialt arbete på Kår 393 i Stockholm.

YWONNE EKLUND, major och metodstödjare för socialt arbete vid Frälsningsarméns kårer.

23

om oss | socialt arbete

som tror att också detta faktum speglar litet av hur fort samhället förändrades på 80-talet och att det blev ett allt hårdare klimat.

Frälsningsarméns styrka idag är flexibiliteten i arbetet. Nya behov kan bero på yttre faktorer som krig i andra länder, ökade flyktingströmmar men också på nya lagar i Sverige. Dessa lagar påverkar till exempel Försäkringskassans eller Socialtjänstens agerande. När lagarna ändras hamnar ofta människor i kläm. Somliga söker då upp Frälsningsarmén för att få stöd och hjälp.

Man funderar över hur behoven ska kunna mötas på rätt sätt utan att göra människor beroende så att de hela tiden kommer tillbaka för att få presentkort, på liknande sätt som när de går till en bankomat.

— Om jag ger en matkasse, ett presentkort eller hjälper någon att kunna följa med på ett läger behöver jag fråga mig hur det hjälper i längden, säger Helena.

Ywonne säger sig ha svårt för den hjälp som enbart handlar om att dela ut matkassar och är glad att mer kurativa sätt att hjälpa blir vanligare. Hon tycker det är viktigt att göra budgetplaner och komma med tips och råd för hur de hjälpsökande själva ska kunna gå vidare och se-

24

dan följa upp hur det gått. Michael pekar på vikten av att ta sig tid för personliga samtal, gå igenom privatekonomi, göra en ekonomisk plan och hjälpa till att sätta upp mål.

Uppdelningen mellan det sociala arbetet och kårverksamheten är något som upphört. Ywonne gillar inte att man kallar det för socialt arbete. Hon menar att omsorgsdelen är en naturlig del av det kristna livet och att det bör vara en naturlig del i den kristna församlingen. Att på olika sätt hjälpa människor är hela kårens angelägenhet.

— Det hjälper ju inte hur mycket jag som är anställd gör för det sociala arbetet, om de hjälpsökande inte möter

OM JAG GER EN MATKASSE, ETT PRESENTKORT ELLER HJÄLPER NÅGON ATT FÖLJA MED PÅ LÄGER BEHÖVER JAG FRÅGA MIG HUR DET HJÄLPER I LÄNGDEN.

kärlek från dem de träffar på väg in till kåren, eller när de deltar vid kyrkkaffe, säger Ywonne.

— Förr var Frälsningsarméns kårer mer homogena både när det gäller den kyrkliga verksamheten och det sociala arbetet, menar Helena som ser hur det är enklare att bedriva ett flexibelt arbete numer när det inte är så.

— Jag älskar den där sloganen ”Sök din stads bästa!” som är ett citat från gamla testamentet, säger Helena som ständigt frågar sig hur behoven ser ut där hon är och hur hon kan möta dem.

Det sociala arbetet hos Frälsningsarmén ser väldigt olika ut runt om i Sverige. På Kår 393 i Stockholm där Helena arbetar, erbjuder man bland annat fysisk träning och Helena berättar om glädjen att se hur personer som varit utbrända och inte orkat något i sin vardag, plötsligt visar att de mår bättre och orkar mer.

Michael berättar hur man i Skövde börjat servera sopplunch varje onsdag och att en paketcykel har anskaffats för att man ska kunna cykla ut på stan och bjuda på fika, inspirerade av ett liknande arbete i Göteborg. Även från Kår 393 är man ute på stan, vid Medborgarplatsen och bjuder på te och smörgås en gång varje månad.

— Är det någonstans vi ska vara så är det ute och något vi alla brottas med är att vi blir litet bundna till våra lokaler och verksamheten vi har där, menar Helena och beskriver det som en ”wow-känsla” varje gång man går ut för att möta människor där de finns.

Att arbeta förebyggande är något Ywonne tror är lika viktigt och nämner sådant som att försöka förhindra att folk hamnar fel och att hjälpa ungdomar, oavsett ursprung, innan de hamnar i fel grupper och sällskap.

De tre som deltar i samtalet tror alla att Frälsningsarmén har en stor utmaning att möta i förorter till Sveriges större städer. Som exempel på förebyggande arbete nämner Helena läxhjälp där hon minns tre tjejer som inte skulle ha kommit in på gymnasiet utan det envisa arbetet från frivilliga som hjälpte dem att klara matematiken i årskurs nio.

om oss | socialt arbete

— Det är guld värt varenda timme man lägger på förebyggande arbete, säger Helena.

Michael är glad över att samarbetet mellan kyrkorna i Skövde är bra. Som exempel nämner han hur Pingstkyrkans frivilliga från LP-kontakten hjälper Frälsningsarmén med soppluncherna och frivilliga från Svenska kyrkan hjälper till att vakta julgrytan.

— Ja, detta är något jag tycker har utvecklats under årens lopp, att vi samverkar med andra kyrkor och organisationer på många platser, säger Ywonne, som tycker det är bra att inte behöva göra allt själv.

Vad de befarar är att hjälpbehoven bland allt fler fattiga pensionärer kommer att öka. Det kan handla om många av de äldre asylsökande som fått uppehållstillstånd och är för gamla för att hinna spara in till en pension men också den stora skillnaden mellan tidigare generationers pensionärer som lärde sig leva snålt och dagens pensionärer som är vana vid överflöd och så plötsligt får begränsad inkomst. De känner också oro för dagens unga som allt mer pressas, bland annat av det som sker på sociala medier.

I slutet av samtalet återvänder Helena Andersson, Ywonne Eklund och Michael Lehnberg till det som gör att de alla tre arbetar med det sociala arbetet i just Frälsningsarmén. De menar att där andra socialtjänster kommit till en återvändsgränd, där har de ytterligare verktyg att erbjuda. De säger att det är viktigt att låta de hjälpsökande från allra första början få veta att de är på Frälsningsarmén. Den kristna tron får inte döljas.

— Vi får inte glömma det kristna hoppet, menar Helena. Vi har ett hopp som andra socialtjänster inte har. Vi har Jesus.

Det vill jag också vara tydlig med inför dem jag möter. Och när det ser hopplöst ut kan jag ändå tro och bära det hoppet och berätta att jag också ber för dem som söker hjälp.

— Som socialarbetare kan man ju hjälpa till i samtal och stötta på alla möjliga sätt, säger Ywonne, men vi har en sak till att erbjuda en människa och det är det som är så fantastiskt! g

En slumsyster i tjänst i Stockholm på 60-talet. foto: Lennart nilsson

Frälsningsarméns sociala arbete TEXT: KARIN LARSSON FRÄLSNINGSARMÉN FÖDDES i nöden bland fattiga i 1800-talets London.

Grundaren William Booth fann att just de som befann sig i samhällets utkanter var hans folk. Han myntade det talesätt vars relevans alltid varit viktig för Frälsningsarmén. ”Soppa, tvål och frälsning” talar om svårigheten att med framgång tala om tro, frälsning och evigt liv med en människa som är utsvulten och smutsig. Frälsningsarmén kom till Sverige 1882 och startade tidigt ett omfattande hjälparbete. Man organiserade exempelvis matbespisning för fattiga, krog- och slumbrigader med avsikt att söka upp behövande och erbjöd även hjälp i hemmen. En kristen samhällstjänst växte fram och metoderna handlade om att ge hjälp till självhjälp.

Frälsningsarméns första ledare i Sverige, Hanna Ouchterlony var av den bestämda uppfattningen att andlig och materiell nöd var oskiljaktiga. Redan innan hon blev frälsningsofficer gav hon logi åt berusade män och kringvandrande arbetare hemma i köket. Prostituerade flickor hon bett till Gud med fick husrum i hennes hem. Denna

verksamhet växte och snart öppnades räddningshem, folkkök och skyddshem för frigivna fångar.

Hedvig och Herman Lagercrantz var två makar som fick stor betydelse när olika arbetsprogram för Frälsningsarméns sociala arbete utformades. Lagercrantz kom från samhällets rikare skikt och ägnade sig ivrigt åt att hjälpa till i nödens och fattigdomens Sverige.

1867 föddes Elisabet Liljegren i Dala-Järna, Tjugosex år gammal blev den unga frälsningsofficeren chef för Frälsningsarméns sociala arbete bland kvinnor. Motsvarade verksamhet bland män utvecklades.

Midnattsmission, barnkoloniverksamhet och andra former av hjälparbete startades och beskrevs i tidningen Ljus i mörker.

Berättelsen om Elisabet Liljegren kan läsas i Alma Petris bok Slummens överste.

På senare år har Frälsningsarméns sociala hjälparbete allt mer formats utifrån snabba förändringar i samhället där flexibla arbetssätt möter olika behov bland barn och vuxna på de orter där kårer finns. g 25

verksamhet | södertälje kår

En kår för alla generationer Anders och Mildred Färjsjö har varit kårledare i Södertälje i fyra år. I kåren finns omkring 100 soldater och civilmedlemmar. Sedan paret tillträdde har det hänt en del på kåren. Bland annat har barn- och ungdomsverksamheten blomstrat och fler familjer har hittat dit tack vare nya satsningar.

TEXT OCH FOTO: TERESIA JANSSON

N

är Anders och Mildred Färjsjö tillträdde som kårledare i Södertälje bildade de en framtidsgrupp som består av de båda frälsningsofficerarna och två frälsningssoldater i kåren. De startade en föreläsningsserie med kända företagsledare, en framtidsbönegrupp, de anställde en familjekonsulent och delade ut 500 vykort i närområdet med en inbjudan till kåren och en gratis våffla. Anders nämner att de också ser till att synas mycket i sociala medier.

Då Mildred började fundera över sina dryga 60 år föddes projektet ”Sextio minus” för att få de yngre generationerna att engagera sig mer i verksamheten.

— Det mesta av ansvaret i kåren tas av de som är 70-80 år och nu måste stafettpinnen lämnas vidare till nästa generation, säger Mildred.

Alla under 60 år bjöds in och de 25 som kom var med i en diskussion kring framtiden och fick ta del av vilka uppgifter som kåren behöver hjälp med. Vissa ville starta förskola och andra tyckte att kåren skulle synas mer på stan. Arbetet med detta är något som pågår i skrivande stund.

FÖR TVÅ ÅR SEDAN anställdes Julia Adolfsson, 24 år, som fick ansvaret för barn- och ungdomsverksamheten och den började då blomstra. Kåren hade sedan tidigare bland annat scouting och söndagsskola, men nu utvidgades barnarbetet betydligt. Även Jonathan Mellblom är anställd vid kåren och har tillsammans med Julia hand om Con Dios, fritidsgården, som har öppet varannan fredagskväll. Då finns det möjlighet att spela biljard, tv-spel och att pyssla, fika och umgås. Sedan Julia och Jonathan tillträdde har besökarantalet ökat från omkring 10 per gång till 25-30.

— Det roligaste är att se ungdomar växa och utvecklas i framför allt deras gudsrelation. Många som inte har en bakgrund i kyrkan brukar komma och det händer att det blir en del frågor kring tro i samband med andakterna, säger Jonathan.

Julia har bjudit in till tjejkvällar och helger med runt 25 deltagare. Även bland dem finns de som aldrig varit i någon kyrka tidigare. Då kan det bli pyssel, målning av naglar och guldtatueringar.

— Syftet är att stärka självförtroendet

och självbilden hos dem och få dem att se på sig själva med samma kärleksfulla ögon som Gud gör, säger Julia.

— Det är jättehög nivå på det Julia gör och inget lämnas åt slumpen, säger Anders och Mildred nästan i kör.

Via barn- och ungdomsverksamheten skapas kontakt med föräldrar som i sin tur bjuds in till olika aktiviteter. Tre gånger per termin anordnas familjegudstjänster och då brukar det komma extra många besökare. Det anordnas även middagar då föräldrar bjuds in till en trerättersmeny, gemenskap och tävlingar.

— Det kan vara ett stort steg att komma till kyrkan på söndagarna men att komma på en middag kan vara ett första steg för den som inte är van att gå i kyrkan. Vid dessa tillfällen brukar besökarna dröja sig kvar sent in på kvällen, säger Julia.

För 26:e året i rad har man även haft tävlingen Bibelfemman för barn i årskurs fem. Varje år är det ett av nya testamentets fyra evangelier som tävlingen handlar om. De skolklasser som vill vara med är välkomna och de bästa lagen kammar hem 500-3000 kronor.

27

verksamhet | södertälje kår

— Det är väldigt intressant att få komma ut i skolor och prata om Bibeln och Frälsningsarmén, och vissa lärare ser detta som en del i religionsundervisningen, säger Anders.

Varje söndag spelar musikkåren, omkring 15 personer, och i planerna finns att starta en ungdomsmusikkår. På tisdagarna samlas ett 30-tal personer till dagledigträffar då sång, musik och föredrag brukar stå på agendan. Anders berättar att en av de yngre medlemmarna varit hos en kiropraktor i närheten och de kom att tala om Frälsningsarmén.

— Kiropraktorn sade då: ”Du ska bara veta hur mycket positivt de äldre damerna som kommer hit pratar om Frälsningsarmén och de träffarna, berättar han. Övrig verksamhet på kåren är exempelvis våffelcafé och bibel- och bönträffar på svenska och finska. Det finns även en bokcirkel som är väldigt populär.

— Vi har 30 stycken i bokcirkeln och har inte plats för fler. Intresset kan bero på att det är en vanlig vardagsaktivitet och att man bara ses en gång i månaden, funderar Mildred.

Det har även startats föreläsningsserier och en av gästerna har varit Annie Lööw som pratade om hur man får ihop livspusslet med familj och karriär. En annan gång var temat ledarskap och då hade man intressanta gäster inom det området.

— Det roligaste med att vara kårledare är att få möta människor och föra dem till tro och att få driva projekt som föreläsningsserier och ”Sextio minus”, säger Anders.

— Det roligaste och det viktigaste är att människor finner Gud, säger Mildred. g

fakta Södertälje kår Kåren startade år 1889.

Anställda: 2 kårldare, 1 barnmusikkonsulent, 1 ungdomskonsulent.

Medlemmar: 90 soldater (inklusive civilmedlemmar).

Juniorsoldater: 2 st.

Gudstjänstbesökare: 30-60 per söndag.

28

Mildred och Anders Färjsjö är kårledare i Södertälje

Barn och ungdomsarbetet attraherar olika grupper.

Julia Adolfsson håller pianolektion för ungdomar på kåren i Södertälje.

Musik, scouting och vardagsgudstjänst PÅ TORSDAGKVÄLLAR sjuder det av

På kåren i Södertälje finns ändamålsenliga lokaler för barn och vuxna.

liv på kåren i Södertälje. I bottenvåningen lär sig några tjejer spela piano och ikväll har man samlat alla tre åldersgrupperna inom scoutverksamheten. Samtidigt pågår en vardagsgudstjänst uppe i kårens café.

I musikrummet i kårens ungdomsvåning sätter sig tre tjejer i åldern 10-12 år bakom varsin keyboard och blir instruerade av Julia Adolfsson, barnmusikkonsulent. Stämningen blir munter när Julia sätter på melodifestvallåten I can´t go on och håller takten medan tjejerna trycker tangenterna. Allihop är med i Tillsammanskören som Julia startat och leder. När pianolektionen är slut börjar en ny med tre 13-åringar. Gruppen har tidigare spelat gitarr och är nu inne på sin fjärde termin med musikundervisning.

— Piano är mycket roligare och man får inte så ont i fingrarna, säger Emma Ekberg.

Alla tre brukar komma till fritidsgården Con Dios och efter lektionen ansluter de till sina cirka 15 scoutkamrater och tre ledare i rummen intill. Flera har den traditionella scoutklädseln med skjorta och scouthalsduk.

En grupp scouter sätter sig i undervåningens café som pryds av färgglada vimplar och är inrett med biljardbord och andra spel. Vårens aktiviteter har kretsat kring förberedelserna för scoutlägret Jamboree 2017 i Skåne i början av augusti. Scoutlägret samlar omkring 11 000 deltagare.

— De har lärt sig hur man packar, sätter

upp tält och hur man sopsorterar. De har dekorerat sina bestick med cernitlera och gjort packpåsar. Vi kommer även ha en hajk, säger Ingmarie Cederholm, en av ledarna.

Det roligaste är äventyr och skattjakter och att få busa med de vuxna, säger Marsel Malko, 11 år, medan han skjuter en pirra framför sig lastad med kylväskor som används på läger.

Ingmarie Cederholm påpekar att allt de gör genomsyras av den kristna tron. Hon nämner också vikten av att barnen växer som individer.

— Jag hoppas att de får bättre självförtroende och lär sig att leda andra. De får också lära sig att alla får vara med och komma till tals, säger hon.

Ikväll har omkring 25 gäster, främst pensionärer, samlats i kårens café vid en vardagsgudstjänst. Språk och innehåll är då anpassat efter dem som inte är så vana att gå i kyrkan. Mildred håller en enkel predikan då hon tar svampskogen som bild.

— Om du inte hittar någon svamp i en skog så kan du ändå inte säga att det inte finns någon svamp för du har inte översikt över hela skogen. Så är det med Gud också. Ingen människa har en oändligt total kunskap, inte ens vetenskapsmannen, och därför kan vi inte säga att Gud inte finns, förklarar hon och ser ut över den samlade skaran.

— Gud vill ditt bästa och det vill också vi, avslutar hon. g 29

världen | lettland

Robert och Anna-Maria Tuftström är regionschefer i Lettland.

Med hopp om självständighet Lettland och Sverige är ett gemensamt territorium inom Frälsningsarmén. I Lettland är kårerna beroende av bidrag utifrån men förhoppningen är att man ska bli självförsörjande på sikt. Att Frälsningsarmén finns där betyder mycket då behovet bland befolkningen att få hjälp och stöd är mycket stort.

TEXT OCH FOTO: TERESIA JANSSON

L

ettland bildar tillsammans med Sverige ett territorium inom Frälsningsarmén. Då Lettland är ett så pass fattigt land är kårerna där beroende av ett omfattande ekonomiskt stöd från Sverige och 30

det internationella högkvarteret i London.

Robert och Anna-Maria Tuftström som är regionchefer i Lettland hoppas att verksamheten på sikt blir ekonomiskt självständig men än så länge finns det för få medlemmar

för att det ska vara möjligt och Frälsningsarmén är dessutom ett ungt fenomen där.

— Vi är endast 23 officerare här så det blir väldigt kännbart om någon exempelvis blir sjuk, säger Anna-Maria.

världen | lettland Frälsningsarmén finns i Lettland främst för att hjälpa människor till kristen tro.

fakta Lettland

Invånare: 1,9 miljoner (före självständighetsförklaringen år 1991: 2,3 miljoner).

Religion: Kristendom, främst lutheraner, katoliker och ortodoxa.

Huvudspråk: Lettiska.

30% är rysktalande.

Statsskick: Republik.

Valuta: Euro.

Arbetslöshet: 9%. (Bland unga 12,5%) Minimilön: ca 375 euro/ månad.

Frälsningsarmén i Lettland

— Men kårerna spirar och gror så vi stöttar och inspirerar våra ledare, fortsätter hon.

Omkring en tredjedel av Lettlands befolkning befinner sig i riskzonen för fattigdom och socialt utanförskap. Det förekommer korruption och det råder så kallad grå ekonomi, då en del av lönen betalas ut på ett lagligt sätt och runt 1520 procent ges ”under bordet”. Många är de som lurats att ta höga lån och som drabbats av stora skulder när landets ekonomi kraschade år 2008. Då arbetslösheten är hög är det många som flytt landet efter befrielsen från Sovjetunionen under det tidiga 90-talet. Att utbilda sig kostar pengar vilket få har råd med.

Missbruk är mycket vanligt, framför allt i form av alkohol.

Landet saknar naturtillgångar och många fabriker slogs igen när ryssarna lämnade landet efter krisen. Invånarna är vana vid att ryssarna varit de som bestämmer och har därmed ibland svårt att ta plats och ta egna beslut och initiativ.

Det försöker man inom Frälsningsarmén ändra på då man vill att alla i kårerna ska känna sig delaktiga i verksamheten. En stor del av invånarna i Lettland är rysktalande och både de och lettisktalande kommer till Frälsningsarmén och dess verksamheter.

— Men vi måste hålla ihop och lära oss av varandra, vi är ju ett i Kristus, ett land och ett folk, påpekar Anna-Maria.

— Vi försöker vara förebilder genom att inte dela upp oss, fyller Robert i.

Till skillnad mot exempelvis Sverige så är Frälsningsarmén i Lettland inte lika välkänd och har inte ett lika gott anseende bland befolkningen men däremot bland myndigheter som man samarbetar med. En annan skillnad är att samhället är mer patriarkat och Frälsningsarmén är i princip den enda kyrkan med kvinnliga ledare. Redan innan Tuftströms tillträdde fanns det ett kvinnoarbete inom Frälsningsarmén i landet och Anna-Maria arbetar med att utveckla det genom att uppmuntra det lokala arbetet, anordna

Grundades år 1923, förbjöds år 1939 och lade ner år 1943, startades upp igen år 1990.

Kårer: 9.

Utposter: 5.

Institutioner: 5 (Socialt center, boende för hemlösa, dagcenter för barn i utsatthet, hem och kriscenter för föräldralösa barn, rehab för missbrukare).

Dessutom en fint belägen lägergård och ett lager för begagnade kläder, möbler och annat.

kvinnokonferenser och skicka medarbetare på konferenser för kvinnliga ledare för att stärka och utrusta kvinnorna. Iveta Rasa är personalansvarig och inflikar: — De flesta som kommer till oss är kvinnor och det finns många trasiga familjer där män överger mammorna och barnen, säger hon.

Bland kårerna finns de som främst besöks av barnfamiljer och unga vars föräldrar rest utomlands för att

»

31

världen | lettland

TANKEN ÄR ATT DE KÅRER SOM FINNS SKA BLI MER STABILA OCH SJÄLVFÖRSÖRJANDE.

arbeta eller som har föräldrar som lever i missbruk eller lider av psykisk ohälsa.

Det gäller särskilt Seda kår och utposten Sarkani. Seda kår har också ett väl utbyggt arbete med mestadels pensionärer. Riga 2, dit många hemlösa kommer, domineras av män, annars är den största gruppen äldre kvinnor i de flesta kårerna.

Endast ett fåtal som var med innan Frälsningsarmén förbjöds år 1943 finns kvar i livet.

Frälsningsarmén får en del förfrågningar om att starta kårer på ställen där man behövs men tanken är att först se till att de som redan finns blir mer stabila och självförsörjande. Tuftströms ser att det finns en väldigt stark framåtanda både i landet och inom Frälsningsarmén.

— Medarbetarna här på högkvarteret är väldigt engagerade, frälsningsofficerarna är brinnande och folk har slagits av den hängivenhet de ser, säger Robert.

I framtidsplanerna finns att starta någon form av socialt företag, liknande Myrorna, där hälften av intäkterna går till hjälpverksamhet. EU-projekt står också på prioritetslistan. Därför söker man kompetenta ledare som kan ta tag i detta.

— Min förhoppning är att Frälsningsarmén hittar sin identitet här både inåt och utåt och att vi blir välkända i samhället men också att fler blir frälsta och att fler kommer till våra kårer, säger Robert.

— Det bästa som kan hända en människa är att bli frälst för då kan livet förvandlas, avslutar Anna-Maria. g 32

På flera platser i Riga samlas många för att fira gudstjänst.

På Halfway house kan 11 personer få tak över huvudet.

världen | lettland

Här får många utsatta hjälp och stöd Förutom kårerna i Lettland bedrivs även omfattande hjälpverksamhet, såsom barnhem, fritidsgård, boende för hemlösa, matutdelning, rehab för dem som lever i missbruk och stöd och mentorer för den svage. Vi har besökt några av verksamheter i huvudstaden Riga.

TEXT OCH FOTO: TERESIA JANSSON

Färgglada lokaler välkomnar barn från fattiga familjer till olika slags aktiviteter.

INOM DE BEIGEA STENVÄGGARNA på Bruninieku iela 10a i Riga ryms, förutom kåren Riga 1, regionhögkvarteret och Riga social center men även Patverums, dit barn i åldern 5-16 år är välkomna att spendera sin tid efter skoldagens slut.

De färggranna lokalerna i källarvåningen är fyllda med spel och leksaker. Omkring tio barn per dag brukar komma, de flesta från fattiga familjer och vissa barn har föräldrar som lever i missbruk. Här kan barnen göra läxor, sporta, hålla på med hantverk, lära sig att sköta sin hygien och att laga mat. De bjuds även på middag. Tvärsigenom köket hänger en girlang av hjärtan i olika färger och vid bordet sitter Inara Rozenberga som är en i personalstyrkan. Hon berättar om en flicka som numera bor en timmes resväg därifrån.

— Jag har frågat henne varför hon inte går till en fritidsgård där hon bor istället och då svarade hon att hon har varit här sedan hon var sex år och att hon ser det här stället som hennes hem och familj, säger Inara glatt.

— Det här är ett tryggt ställe för dem som har problem hemma, en del sover dåligt om nätterna men här kan de prata om vad de vill. Vi blir som mammor för dem så det är väldigt viktigt att vi finns, fortsätter hon varmt.

Riga sociala center leds av Aldona Vaineike och Anita Voznaja och besöks av omkring 750 personer per månad. Hit kommer exempelvis pensionärer, handikappade, papperslösa och andra utsatta.

De bjuds på mat, gemenskap och bibelstudier och det finns möjlighet att tvätta kläder, ta en dusch, prata med en mentor och få hjälp med att hitta en bostad.

— En del tackar Gud för att centret finns. Vi kan allas namn och de är så glada och vet att vi väntar på dem, säger Aldona med värme.

— Kristus kan öppna deras hjärtan och ge dem hopp och tro. Vårt arbete är inte förgäves eftersom vi ser att deras liv blir förvandlade, fortsätter hon.

Till dem som inte har möjlighet att ta sig till centret erbjuds hembesök då man bygger upp relationer och vänskap.

För kåren Riga 2 och utposten Riga 3 ansvarar paret Andrejs och Irina Konovalovs. Riga 2 ligger i ett fattigt kvarter där de flesta är rysktalande och på väg dit passerar vi många fallfärdiga hus.

I området bor människor som drabbats hårt av den ekonomiska kraschen för nio år sedan och som då fick lämna hus och hem.

Kring kårbyggnaden frodas rabatterna som sköts om av de hemlösa som bor i huset. På bottenplanet ligger, förutom 33

PÅ VINTERN MÅSTE VI LÅSA DÖRREN EN TIMME INNAN MÖTENA BÖRJAR.

Andrejs och Irina Konovalov ansvarar för kåren Riga 2.

kök och matsal, gudstjänstlokalen med träbänkar som erbjuder sittplats åt de upp till 200 personer som brukar komma på gudstjänsterna. De som kommer bjuds alltid på mat.

— På vintern måste vi låsa dörren en timme innan mötena börjar, säger Andrejs.

Så populärt är det att få komma in i värmen. Vi tar den knakande trappan upp till Halfway house som idag ger tak över huvudet åt 11 personer. I det största rummet står fyra sängar på rad och en soffgrupp i brunt skinn. Tre män som ser ut att ha levt ett hårt liv kikar nyfiket fram när vi tittar in.

— Vi försöker hjälpa dem att få ett

nytt liv, att hela trasiga familjer och relationer och hjälpa dem skaffa boende, utbildning och att ingå äktenskap, så de är väldigt tacksamma, förklarar Andrejs engagerat.

Samtliga har dessutom fått en tro på Gud sedan de kom hit. På sex år har tio personer blivit helt fria från missbruket och deltar nu i någon av Rigas kårer eller församlingar. Paret Konovalovs brukar även göra fängelsebesök och samlingslokalerna brukar då vara fullsatta. De predikar, sjunger egenskrivna evangelisationssånger och samtalar med de intagna.

— Det är underbart att vara där och det är otroligt att se hur Gud gör förändring-

ar i människors liv. Det är en mörk atmosfär men vi talar till dem som vänner och berättar att de är värdefulla i Guds ögon, säger Andrejs inlevelsefullt.

Särskilt kvinnorna brukar dyka upp på gudstjänster i kåren när de kommit ut därifrån.

— Det är viktigt att älska dem och att inte vara rädd, inflikar Irina, och berättar att det på ett kvinnofängelse bildats en stor kör på 400 personer som brukar sjunga vid jul och påsk.

Paret leder även kristna radioprogram och stöttar familjer med barn som har Downs syndrom.

Frälsningsarmén driver även familjehemmet/krishemmet Skangal där det bor mestadels barn men också unga mödrar. Förhoppningen är att kunna starta ett projekt där för personer med inlärningssvårigheter. Det finns också i Daugavpils ett dagcenter med rehabiliteringsprogram för missbrukare i alla åldrar och lägergården Bernati vid havet i sydvästra Lettland. g

FRÄLSNINGSARMÉNS JULKONSERT Eric Ericsonhallen, Skeppsholmen i Stockholm • Måndag 4 december kl. 19.00 Solister, Adolf Fredriks Musikklasser, Frälsningsarméns centralbrass

34

Biljetter: www.billetto.se Till förmån för Frälsningsarméns julhjälp

Frälsningsarmén är en internationell rörelse, ett evangeliskt trossamfund inom den universella kristna kyrkan. Vårt budskap har sin grund i Bibeln. Vår tjänst har sin källa i kärleken till Gud. Vårt uppdrag är att förkunna evangelium om Jesus Kristus och utan åtskillnad möta mänskliga behov i hans namn.

FOKUS | TRAFFICKING

bibel & bön

”Jag ber att det ska bli fred på jorden och att alla som är rädda ska få känna din kraft i hjärtat. Jesus jag ber att du ska hjälpa personer som har det svårt i familjen och som nästan alltid varit utanför. Jag ber för dem att du ska komma till dem och säga ”Du är inte så

ensam som du tror! Amen”.

Hugo 11 år

Välkomstmöte för blivande officerare PÅ TEMPLET I STOCKHOLM lördagen

den 26 augusti välkomnades kadettringen Barmhärtighetens budbärare att börja sin tvååriga utbildning för att bli officerare i Frälsningsarmén. Medverkade i mötet var, förutom Officersskolans kadetter och frälsningsofficerare, Frälsningsarméns ledare i Sverige och Lettland, kommendörerna Eva och Johnny Kleman och överstelöjtnanterna Gunilla och Kjell Olausson. För sång och musik svarade Vasa Gospel och Västerås hornmusikkår. En av de nya kadetterna,

Evangelina Bergh, sjöng en sång som sitt vittnesbörd. De nya kadetterna är Caroline Storck, Karolina Nilsson, Maria Dubari, Camilla Kenny, Daniel Lovén och Evangelina Bergh. Att inte själv vara den som ska göra jobbet, var kadett Karolina Nilsson glad över i sitt vittnesbörd och menade att det är Jesus som gör jobbet.

Barmhärtighet handlar inte så mycket om vad man gör som hur man lever, vittnade Daniel Lovén. Det handlar om att ge vidare den gåva man själv har fått menade han. g Jonas Nimmersjö

Be för

Inga-Britt Hellmark, Örebro Yngve Eklund, Jönköping Jan Roth, Höganäs Gwen Johansson, Örebro Mary Öquist, Luleå Gordon Westling, Huddinge Anna-Stina Svensson, Helsingborg Ruben Thorberg, Tranås

Bön om frälsning foto: unsplash/yeshi kangrang

• Barnen och de unga, ledare som engagerar sig bland dem och den speciella verksamhet som blir en fortsättning på barn- och ungdomsåret i Frälsningsarmén.

• Frälsningsarméns ekonomi, förvaltningschefen Elisabeth Beckman och hennes medarbetare.

• Frälsningsarmén i Södertälje.

• Frälsningsarméns arbete internationellt bland annat i Lettland.

Befordrade till härligheten

Du kan ta emot Jesus Kristus nu! Här finns en bön som kan vara till hjälp. Gud, jag förstår att mitt liv inte blir helt förrän jag återförenas med dig. Jag har gått min egen väg, varit en syndare och behöver nu din förlåtelse.

Tack Jesus, att du har tagit mitt straff och all min skuld på dig, då du dog på korset. Nu ber jag dig att komma in i mitt liv. Jag vill tro på dig, därför tar jag emot dig som min räddning och personlige frälsare. Amen.

Nya Stridsropet ges ut med fem nummer under 2017. Namnen på medlemmar som befordrats till härligheten, liksom minnesrunor, publiceras på Frälsningsarméns webbsida www.fralsningsarmen.se/medlemssidor. Minnestexter läses även in på Stridsropets ljudtidning.

35

Posttidning B Stridsropet Box 5090 10242 Stockholm

BEGRÄNSAD EFTERSÄNDNING Vid definitiv eftersändning återsänds försändelsen med den nya adressen på baksidan (ej adressidan)

sista ordet

I somras när jag lite senare på kvällen var på väg hem från jobbet åkte jag förbi en av Stockholms mest namnkunniga gatustråk. Vid en sängbutiks stora skyltfönster, såg jag en medmänniska som gjorde i ordning sin sovplats inför natten. På trottoaren! Det blev en oerhört stark bild för mig. I Sverige 2017 finns inte plats för alla, vare sig i människors hjärtan eller för en sovplats för natten! Frälsningsarmén vill vara och är en kyrka som sträcker ut handen för människor som lever långt ifrån ombonade hus. Vi har många boendeplatser för människor i hemlöshet av varierande slag, men de räcker inte, utan det behövs fler övergripande politiska beslut som skulle hjälpa denna målgrupp.

Gud välsigne dig!

Per-Uno Åslund

foto: shutterstock

V

i lever i ett allt annat än integrerat samhälle.

Sverige 2017 känns kyligare än på länge. Segregation är naturligtvis inget nytt fenomen, men det syns tydligare nu. Många grupper av människor får inte möjligheten att finna sin plats i vårt land. Hemlöshet, utsatthet, fientlighet och segregation är saker vi möts av i en allt högre utsträckning. En öppen famn, ett välkomnande och varmt sinnelag blir också inslag som vi tillsammans behöver få mer av. Och vem skall göra det då? kanske du frågar. En förändring måste alltid börja med mig själv!

Jag har rätt länge jobbat med människor i stor utsatthet. Att inte ha någonstans att bo är för de flesta av oss, en väldigt avlägsen situation. Jag kan försöka sätta mig in i en hemlös persons situation, men jag kan aldrig påstå att jag precis vet vad det innebär. Att inför varje natt behöva jaga sovplats oberoende av väder och vind. Tänk dig för en kort stund att i natt är du hänvisad att sova på en offentlig toalett. Hur skulle det kännas? Vanmakt, ensamhet, inget människovärde, och så vidare. Det är en fullständigt outhärdlig situation att sätta sig in i, för de flesta av oss.