ANTIIMPERIALISM n FOLKETS KULTUR n YTTRANDE & TRYCKFRIHET – TRE PAROLLER TUSEN RÖSTER – PÅ EGNA BEN SEDAN 1973 –
posttidning B retur till FiB/K, Bondegatan 69, 116 34 Stockholm
n n Diskussionens vågor går åter höga om IB och IB-avslöjarna. Men vad handlade IB-affären egentligen om? Var journalisterna spioner? Var rättegången politisk? Vilket ansvar hade (har) Socialdemokraterna? Gå till läggen och döm själva. På www.fib.se har vi samlat allt material digitalt.
därför ger vi ut reportagen igen
I
och med Guillous memoarer och Expressens avslöjande om hans KGB-kontakter under tiden 1967 till 1972 har IB-affären åter kommit i fokus. Några skribenter och politiker tar chansen och ifrågasätter motiven bakom IB-avslöjandena. Det är inte så underligt att IB-affären – efter snart 40 år – påverkar de nutida politiska striderna. Ty tolkningen av historien sker på den nutida sociala arenan och gäller makt och politiskt inflytande. Men någon historieförfalskning är inte längre möjlig. IB:s odemokratiska övervakning och olagliga åsiktsregistrering av hundratusentals antiimperialister, fredskämpar och fackligt aktiva var på riktigt. Därför publicerar Folket i Bild/Kulturfront återigen det ursprungliga materialet. Den 3 maj 1973 publicerade Folket i Bild/Kulturfront första delen av ett omfattande material om en hemlig svensk militär underrättelseorganisation. Organisationens namn var Informationsbyrån (IB) och den var så hemlig att dess existens inte bara var dold för allmänheten utan också för riksdagen, av allt att döma även för stora delar av regeringen.
»Det är inte så underligt att IB-affären – efter snart 40 år – påverkar de nutida politiska striderna. Ty tolkningen av historien sker på den nutida sociala arenan och gäller makt och politiskt inflytande... «
Det var ett sensationellt avslöjande och det var upprinnelsen till det som kallas IB-affären som utvecklades till en av de största skandalerna i svensk nutidshistoria. Det visade sig att IB:s agenter bland annat hade infiltrerat svenska solidaritetsrörelser som FNL-grupperna och Palestinagrupperna och ägnat sig åt olaglig åsiktsregistrering. Det journalistiska materialet var så omfattande att det fick delas upp i flera nummer. Men motivet med att portionsvis publicera underlaget var också taktiskt. Genom att inte avslöja allt så hoppades FIB/K att de ansvariga politikerna och militärerna skulle dementera och ljuga sig fast. Och detta fungerade, dementierna haglade och ÖB Stig Synnergren samt försvarsminister Sven Andersson ljög sig allt djupare ner i förnekelseträsket. I nummer 10 1973 släppte FIB/K nyheten att IB-agenten Gunnar Ekberg inte bara spionerat inom solidaritetsrörelser utan att han även arbetade som provokatör, bland annat inom Palestinarörelsen. Då han inte lyckades med att få dess medlemmar att begå brott, skred han själv till verket och bombhotade på egen hand ett israeliskt flygplan. De som utförde bragden att gräva fram och presentera IB-materialet var journalisterna Peter Bratt och Jan Guillou. Men i stället för att de tilldelades stora journalistpriset vrängde staten och rättsmyndigheterna lagarna och fick de båda dömda till fängelse för spioneri.
kenneth lundgren ordförande i FiB/K
Läs fler texter om IB på www.fib.se