Page 1

FOLKET I BILD KULTURFRONT • NUMMER 10 2007 • 45 KRONOR

FOLKETiBILD

JAN GUILLOU TEMA: TRYCKFRIHET DRÖMMEN OM PALESTINA

fibtio2007


På egna ben sedan 1972

Folket i Bild/Kulturfront Ägs av föreningen med samma namn. ISSN 0345-3073 Folket i Bild/Kulturfronts plattform är: • försvar för yttrande- och tryckfriheten • för en folkets kultur • antiimperialism Tidningen tar inte partipolitisk ställning. Kring parollerna kan människor ur olika partier och grupper enas. Varje medarbetare redovisar sina egna åsikter och tidningen bör inte innehålla osignerade artiklar. Ansvarig utgivare: Kenneth Lundgren. Redaktion: Martin Schibbye Redaktionskommitté: Eva Wernlid, Peo Österholm, Eva Myrdal, Bengt Rydsjö, Pia Karlsson, Lars-Ivar Juntti, Solveig Giambanco, Eva Dahlman, Cecilia Irefalk, Martin Schibbye, Lisa Forsberg. Debatt: red@fib.se Sett Läst Hört: red@fib.se Bokklubbsansvarig: Tom Carlson Grafisk form: Donald Boström, Ola Svenre Layout: Martin Schibbye Adress: Bondegatan 69, 11634 Stockholm, telefon: 08-644 50 32, fax: 08-55695035, e-post: red@fib.se (redaktion), fib@fib.se (övrigt) Prenumerationer: Henrik Linde, telefon: 0152-15513, e-post: prenum@fib.se Bokbeställningar: bok@fib.se Postgiro: 70 45 88-3, FiB/K Ekonomi: ekonomi@fib.se Förening: forening@fib.se Priser: Lösnummer: 45 kr (sommar- och julnummer 60 kr), Prenumeration helår: 490 kr (stud/pens/arb.lös: 350 kr), halvår: 270 kr (stud/pens/arb.lös: 195 kr), provprenumeration: 99 kr (3 nr), stödprenumeration: 750 kr (helår), utland: 690 kr (helår), 370 (halvår) Annonspriser (exkl moms): Helsida i färg: 4 000 kronor, halvsida i färg: 2 200, 1/4 sida: 1 200 kr. Mer info: www.fib.se Medlemskap i föreningen kostar 200 kr/ år och sätts in på postgiro 70 45 88-3 Tryck: Grafiska punkten, Växjö 2007 FiB/K internetutgåvan: http://fib.se (ISSN 1401-1522) Allt material i pappersutgåvan av FiB/K kan komma att publiceras på internet. Förbehåll mot detta ska inkomma skriftligt till redaktionen. För icke beställt material ansvaras ej.

folketibild/kulturfronttio2007

martin schibbye

jan guillou 8

Sedan 1995 har Jan Guillou ägnat sig åt det heliga kriget mot terrorismen. Med högaktuella romanen Fienden inom oss har Guillou sagt allt han har att säga; åtminstone i litterär form. FiB har pratat terror med Guillou.

tema:

tryckfrihet, igen 12

LÄGET ÄR SKARPT. Hela Sverige åker runt, runt i Vilks rondell och ser inte att de verkliga hoten mot tryckfriheten kommer inifrån. En utredning pågår som berör de unika grundlagar som säkrar den fria åsiktsbildningen. Följ med FiB i ett tema som tar dig ut ur Vilks-rondellen och upp i friska luften.

anna roxvall & sara ojasoo

shatila 16

Förra sommarens rapportering från Libanon handlade mycket om svenskarna som inte kunde ta sig hem. När de problemen var lösta, svalnade intresset. Men Abed och Assi fick stanna kvar. De var redan hemma.

karen miranda

ett nytt eden? 22

Mandeanernas öde är bara en del av den stora flyktingkatastrof som nu drabbar Irak. Följ med på dop i en Stockholmsförort och möt en familj som upprätthåller sina traditioner i det minusgradiga vattnet.

björn hedlund

häktet 30

Björn Hedlunds sommar på häktet öppnade dörrarna till en sluten värld. För FiB skriver han om en verklighet som få känner till.

sverigebilden 4

david ericsson krönika 23

jorden runt 5

recensioner sett/läst/hört 36

fib debatt 6

hans isaksson film 40

fib noterat 7

jan myrdal skriftställning 45

hans johansson fibomat 13

föreningen 47

ingemar folke juridik 17

hans lindström sista sidan

anette carnhede krönika 19


fibtio FIBSV ERIGE

om vilks kamphundar

M

ed anledning av konstnären och konstprofessorn Lars Vilks bild av Mohammed som rondellhund har det ställts konstiga frügor om yttrandefrihetens gränser. Det principiella är glasklart. Folket i Bild/Kulturfront fÜrsvarar yttrande- och tryckfriheten. Det är ju en av vüra tre huvudparoller. Denna frihet gäller även vüra motstündares rätt att uttrycka sig i bild och text. Alltsü även Vilks rätt att teckna och Nerikes Allehandas har rätt trycka dessa hädelser. Den svenska lagen tillüter ocksü – efter 1970 ür ändring – hädelse, blasfemi. Men är allt man har rätt att gÜra ocksü rätt att gÜra? Nej, självklart inte. Man ska vara fÜrsiktig med att kränka det människor hüller heligt och deras religiÜsa uppfattningar, särskilt om provokationen inte har udden riktad mot makten. Hädandet blir ofta bara tom kulturradikalism. När Vilks i TV-programmet Agenda upprepade günger tillfrügades varfÜr han tecknat Mohammed som rondellhund verkade han inte vilja eller kunna svara pü frügan. Jag trodde fÜrst att Vilks handlande var ett naivt utslag av den gängse konstsynen där allt är platta provokationer, där konstens innehüll inget betyder och fÜljaktligen inte äger nügon kärna av allvar. Men jag hade fel, ty dü jag läste vad Lars Vilks har sagt massmedia och vad han skrivit i sin blogg visade det sig att han faktisk ocksü ger utslag fÜr de alltfÜr vanliga �bunta ihop� - etnifierande üsikterna och fÜrdomarna mot muslimer. I samband med att han pü sin blogg publicerade sin teckning �judesuggan� skriver Vilks �Vi skall inte glÜmma bort att judarna für en hel del stryk frün muslimskt hüll utan att nügon tycks vara intresserad.� I en TT- intervju säger professor Vilks att �Han tycker sig se att muslimer behandlas varsammare än andra religiÜsa grupper.� I samma intervju säger han sedan �FramfÜr allt handlar det om hur svenska muslimer kan hantera detta, om de är mogna att framträda som fÜreträdare fÜr demokratin.� Det underfÜrstüdda är att de i Sverige boende muslimer som grupp inte riktigt är demokratiska och att de är alltfÜr fredade. De müste därfÜr testas genom att provoceras och kränkas religiÜst. Den västliga imperialismen med USA i spetsen är fÜr närvarande inbegripet i brottsliga angreppskrig i Väst- och Centralasien där majoriteten av folken är muslimer. Palestina har i 60 ür varit ockuperat av sionisterna detta med stÜd av den västliga imperialismen. I Europa hülls ett stort antal människor – som flytt eller flyttat hit frün dessa omrüden – nere som underklass och är utsatta fÜr systematisk rasism. Detta fÜrtryck sker bakom de statliga och de politiska mainstreamade slagorden om antirasism och multikulturalism. Vilks teckning och Nerikes Allehanda medvetna spridande av tilltaget Ükar inte yttrande- och tryckfriheten, de slür inte mot makten utan de är ideologiskt länkade till den aggressiva imperialismen och den splittrande rasismen.

kenneth lundgren ordfĂśrande i FiB

MARTI SOFIA NSCHIBBYE RUNAR SDOTTMAR

ERBIL TINALBINSSO 6ILLMAN D NTEXT GAMLAD UTIFRIS KALU FTEN FRkN2yD ARiRDE TTILLSAM Pk SIG,EDS AKORSET MANFk ARITER ANSVAR MAGNING RViNDA iRIN -yT2UN ENAR4iB TEVkRT E-ONy YKOMM PROM UN ENA SOM VILLE 2EGERIN DOCHHA GSRiTTEN MNADEHTAEN OS 

0ROM E STRIDENAD N

Seger! Ville man ut i friska luften pü gamla dar var det till samariter frün RÜda Korset man fick vända sig. I alla fall om man bodde i Täby. �Ledsagning är inte vürt ansvar�, menar kommunen. I januari skrev FiB om Rune MonÜs kamp fÜr en promenad som – efter fyra ürs juridisk strid– hade hamnat i Regeringsrätten. Under vüren avled Rune MonÜ. Täbys advokater skrev dü till landets hÜgsta domstol och drog tillbaka sitt krav pü att slippa promenera med honom. Gentilt. Här kunde historien slutat. Men sü, innan sommaren Üvergütt i hÜst kom en annan dom frün Regeringsrätten: Rune var inte den enda pensionären Täbys socialnämnd och advokater ville hülla inomhus. Domen pulveriserar Filippa Reinfeldts jams om frivilligorganisationer: Personer som inte klarar sin livsfÜring pü egen hand har enligt lag rätt till bistünd frün socialnämnden. I detta ingür att komma ut i friska luften. Vallarna hüller, tack vare att personer som Rune vägrat att ge upp. FiB lär fü anledning att ütervända till Täby. Men fÜrsta ska det firas. Med en lüng promenad. MARTIN SCHIBBYE

Fotograf: Elvine Lund

Medarbetare: Ingemar Folke Ålder: 61 ür. Bor: Vid foten av de Vita Bergen i Stockolm Yrke: Advokat Medarbetare i FiB sedan? – Starten 1972. Regelbundet sista tio üren. Vad upprÜr dig? – Att svenska ungdomar skickas ut som legoknektar i fjärran länder, som Afghanistan och Kosovo, medan Sverige närapü saknar ett fÜrsvar. Hur väljer du vilka ämnen du tar upp i rätt och rüdligt? – Ibland har redaktionen Ünskemül, vilket gÜr det lättare fÜr mig. Men fÜr det mesta har jag inte en aning vad jag ska skriva om dagen fÜre deadline. Det är den mentala adrenalinutsÜndring som detta utlÜser som gÜr det spännande fÜr mig att fortsätta skriva regelbundet. Vad Ünskar du dig av ditt medarbetarskap? – Fler läsarreaktioner och att redaktionen ordnar ett kalas fÜr oss regelbundna medarbetare. Jag skulle till exempel gärna vilja träffa den där Isaksson och se vad det är fÜr en.

FIBRkT

TRkDL

FIBRiT TRk IGT

3NARTKA 2ADIOAN N&yRSVARETS RiTTATT STALT&2! Fk AVLYSSNA TELEFONS DINA GkIGEN AMTALELLER OM UTANATT DINE PO ST DETELLE DUVETOM REN TiNKTFyR SiRMISS !DVOKA NkGOTBROTT T)NGEMA  TYCKERA TTDETi R&OLKE TIDFyRM RHyG ATTSANS AKTHAVARNA ASIG

NiR

LILLASIYNHiMTAR STERST STORE ELEFON BROR SAMTA 3 L INGMARFO LKETEXTM ICKCARRA

OMMAREN SCODROU VARV GETTBILD GICKPk6A IUTEOCH SALOPPSLED KOMTILL%V EN.iRVI )JANUARIIk ERTSBERG G PkENSERV LAGFyRSLAG RyVERLiMNADE Pk6IFICK ERINGDiRR ICKVIIN TILLLAGRkDE REGERINGE HyRAATTD FyRSLAGETFk ADION NINGARIT NETT TFyRGRANS STOD ETHADEVA UNNELBANA TAGAREN iV KNING%NLIG RiTTATT²IN R&yRSVARETS2AD RITSPRiNG MkNGAM NI,ONDON ENOM T IOANSTALT HiMTASIGN iNNISKORH HANFINNS .iRDETTAS VIDSIGNALS OCHATT %FTERSOM &2! ADEFkTTSi I3VERIGE PANING² OC ALERIELEKTRONIS MINSViGE LAGFyRSLAG KRIVS HARLAGRkD ITRkD FyRU KFORM MEDDEN KSkSIGNAL RSKAkKER TTALIVETTILL ETMEDBA ETAC SYNP TSATTATTS SPRiNGDAT TILLJO RANkGRARE CEPTERAT UNKTER.i IGNALERNA ERSOMGkR MINFRUM BBETJUST 3VERIGESGRiNS UNNELBANE DAKTIONELL RDULiSER FyRTSyVER YCKETOROLI ENSPROPOS $ETBETYD TAL TELEFAX LINJEN FRAMGkNG A DETTA KAN

BLEV G(ONFyR ITIONMYCK ERATTTELEF SiNDNINGA NkSINSY RIKSDAGEN REGERING OCHE SyKTE ETViLREDA ONSAM ENSTUND R DATORKOM POSTSOM STERP SBORD NLIGGAPk kMOBILEN UTAN FICKVIETT VIDNkGOT MUN $ETR DENSVENSK ANNANFAM %FTE LUGNANDE TILLFiLLEPA IKATION VOLYM yRSIGOME ARIKSGRiNS NORM 3-3FRkN R PkNkGOTA SSERAR ERSO RINGTMIN ILJEMEDLEM ENKA MGkRGEN AKOMMUN EN NAVL NNATTEKN SViGERSKA $ENPERS GRiNSER)N IKATIONS LIGAFyRM OMTRkDy ONENHADE VETAATTH ISKTSiTTG YSSNASELLER OCHVIDS HiMTNING YNDIGHETER VER3VERIG ONINTEHA yRASTILLGi SERAT4ANK AMTALETFk ENSKALLSK !LLASOMN RORDkDET SGRANSKN ES NG DEDRABBA ENiR TT EAUTOMAT ATTV ING ANViNDAS TSAVTER KONTOFyRE kGONGkNG I 3kSNART ISSASyKBEGREP POSTFyRST HAFTETTHOTMA IDENTIFIERA PSKALL SOMETTSk SLUMPENS kRNOGATT IL SIENKOM DANT OMAVGyR DELANDETE DETOFTAiR BEGREPP GkRyVERG MUNIKATIO OMENKOM LLERSAMTA RiNSENFyR N SKALLME SPANINGEN LETBLITILLG ATTNkFRAM MUNIKATION D 3yKB iNGLIGTFy EGREP ETTSLAGSF TILLMOT PETS R LUGPA PPERSOM KALLFUNGERASO DETSOMi BARADRAR M RINTRESSAN kTSIG T

DLIGT

)NGEMAR FyRNEKAN &OLKEHARFyL JTTURERN PkENOP DETAVHISTO AKRING RISKA INIONSO KRIMINAL MBACKA UTSAGORI kR.U ISERINGENAV RUPPVk RREGERIN HOPPASHAN GSMOTST kND

&d2. %+!.

$%3/ -"2/ 44

!NTAG INGEMAR FOLKETEX GENOM T OCHATT UROPEISKA UNIONENS ²BOMBE DEN  JUSTITIEM APRILI"ER INISTRARM HADEMI ETTFyRSLAG LIN0kDAG yTTES TILLRAMB ORDNINGEN 3VERIGEB DERN LAG NiRRA ESLUTOMA STOD LERRASISTIS AByRANPA MBESLUTE D TTMEDLEM KANM SSASINLAG MISSERNA KAOCHFRi ANT TViLANTA SLiN STIFTNINGN &RkGANHAR  MLIN SPkDEHi SAGTNkGO iRDETGiL FUNNITSPk GSFIENTLIGAGiR RBESKRIVN T $ET KiRLEKENI ( NINGAR %5SDAGO APRE *AGHARFy SOMHARV SA GiLLTOMM RDNINGiND LJTDISKUSS ARITSTyTES FRAN HADEBLIVI TJUGUkR$ ANSKALLKR ASEDAN IONEN TENENFyR TT FOLKM OMD ETBiSTAA ELLER IMINALISE UPPDRAGS ORD)4YSK 3VERIGEH SERAFyRNE RGUMENTE ETHiRiMNETI RAATTNkG LANDOCH& AR FyRNEKA&y KANDEHAR BARA SNART GIVARE TMOTATT ONFyRNEKA RANKR .YCANDER RINTELSEN JAGLiSTI KRIMINALI GATKRIMIN R FyRM )&RANKRIK IKEiRDETETTB DENM ENKOLUMN /MPOLISE 2ESO ALISERINGE ROTTA EHARMAN NEMANGE kNGAkRSEDANI AV3VANTE AV4URKIET NTILLATTO VARFUL PkRiTTGO N NYLIGENUT TT TGkRUTP $AG HiNDELSER SFOLKMORD CKSkGiLLA DA kATTUPPG ENS.YHETE VID MkSTEFk PkARMEN STATERN GRUNDER FyRNEKAN PkETTSiTT IFTEROMH R FRITT IERUN DE SiTTA SOMSTRID DERFyRSTA ISTORISKA 7ASHING MISSTiNKE SIFRkGA i VEDERTAGN ERMOTDE ViRLDS R VENOMDE AUPP TRALMAKT MIGFyRET TSUNDAFy FATTNINGAR KORKANKi TSKER T RNUFT OCHTROTS NNASIGKRi SPiNNAND ETOCH MYCKETALL ATTM NKTA%ND )NTEFyREN VARLIGTBRO ASTSkKAN kNGAMiNNIS TT SANN ER² FyRSTkS KANPOLISE VADSOMS INGENOM  N ALLTINGGkR KETTIDET FkAVLYSSN FyRFLU A A TNABLITRO iVEN3ITTIN MINTELEF DD AVFRA ON G MTIDAGEN MENBARA )RONISKTNO ERA TIONER$ET OM EGETFEL²( G iRNi ENDOMSTO M LIGENBARA ELA L KRIGET)3V DOGJUSkF DEUPP TILLkTERDE ERIGEOCH GIFTERSOM ORTE T SkDANEXP MkNGAAN ELLERSMITT ILiNGDEN 6IDDOM LICITKRIMIN MOTS DRALiNDER KOPPO TkRKRITIK .kGOTRAM ²INTETkLD ALISERING STOLSPRyVN FINNSING OCH FyRNEKAND BESLUTOM AVFyRNEKE OMBRi INGEN EN PEISKTFOLK ESOM SKALLDEN BEVAKAAT LSE FyRNEKAND ETT  APRIL-AN DETTABLE KOMM REDA TALLTGkRR yVERE VINTE ERAT N ENAiRFALS FICKNyJA DETSOMK FATTA -ENDEN iTTTILL NSKOMME LiGGAS/M TASSOMS TUPPFAT KA KOMME SIGMEDEN TVIDMyTE RONISKH LSESOMSK ANNA/M T SPANING S FyRESLAGNARAMB RDEA POLITISK ALLLIGGATI ATTIFRkGAS DiREMOTDELAR LAGEESLUTLiNGREFRA JANMY OMOCKSk POLIT AVHISTOR TTKUNNAVEDER LLGRUNDFy iTTAOCHD M.iRDE INNEH RDALSV AVSERISKAy TROSSATSER kLLERINGA IENBLIRFy RETT iRMEDRISK TGiLLERIN SI VERENSKOM NyJASIGM

GERSJiLVA SkDANAKR RBJUDNA MELSENFk PRyVN NEHkLLETI ERARATTFy DETiRNkG INGELLERE FyRBUDET AV EDDE RMANISK DEN RVAND INGE OTSKUMT NSBRGETT UT)RELEAS NPRESSRELEASE iRIS UPPH MAR RIVANDEST TANKA OTTSM A JAGFyRK TiLLET OVTILLTAN LASTILL FOLK SOMFyRAN SOMMIN ADVOKAT V RMINSKAR ENSiGSk ATTD ISS KANDEAV EiR ORTAD EMYNDIG KAROMAT ²NiRM ERKSA LETTFyRBU ISTERRkDET UND FRIDLY TROViRDIGH ENASIDAN SENAVFyR ISTO AREIN M STATE HETE FOLKMORDS T STAHISTOR CKHO DET OCHSk HAR ATTOFFENT ETENHOS INTELSE KALLVARAS LMORIKTN RiTTELSEVE MEDL CH ING²PkFyR`DENAN FOLKNINGEN DANA $ETiRKLOK IESKRIVNIN EMIFyRE DENP LIGTF TRAFFB RKSAM RSVA DRASIDAN KANViLJAA GEN kDETSiTTE INGE ARTIALLAM yRNE I&yRE DENNAGEN N HETENSKA &yRSV NFIB SIGENSKY TATTDENS ARETS T JURI EDLEM TERNAW LLViN TTBESTRAFFAEN SiGSATTMEDLEM OMFyRDES UND VENSKARE S ERRiT ANTINGENB LDIGHETAT S ARTONHUND AVDENNAB WWTFFR TELSENiM EGkS GERIN DASTSkDA UN SSTATERNA DETPkDET ORGi TUTVIDGA GENM RATALETOC PkETTSiT RADRESSEN EGiRA MiNORDNND NGiRNING SiTTSOM OTSiTTER LETFORMUL SOM DETSTRAFFB TILLF HIN /PINIONEN TSOM INGE STyDERENS TILLSTkNDT yREN SKETTI4YS ERADESDEN iRiGNATA SOM INGENSkDANPkEN ILLSIG LLERSOMi ARAOMRk TIDSK ByRB NAFyRESTi -EDRIFTF GELSKA ELL KLANDOCH RHOTFULLT

iN ACKAUPP TEN3EDAN TTSTyRAALL ²NiRMARE TILLSTyRFO KETSRiTTI LLNING kNDEL &RANKRIKE SMiDAND $ENSVEN IN ERKRiNKAN REGERINGEN iRDETBAR ENOM ²MANIFEST GkRSEDAN GHETER TFRkNNiM 3VERIGETV DE SKAREGERI EABUSIVE PkDENHi DESTINY² ² &y MYNDIGH DETINNDENIHA INGASyVER AATTHkLLATUM NGENSSTk POLITIK² ²INHiMTA² TEKOMME RPUNK ETENTILL& UPPE ENEUROPE MARN LiMNAPER NDPUNKTi SkDANTSO 2! SO RATTKRiVA ISKARRESTE FyRDENTI $ENKOM SONERHiR AFyRATTINTE RTYDLIGEN ETTANNAT SNkGRAiN LLkTNAINR MKANVARAAV IFRkNENLIG ATT MEDLEMS RINGSORDER VILK DRINGARIS NASPOLITIK ATTSPELARO DiRVIDDE IKTNI I ,AGSTIFTNIN T ASKALLLAG LANDFyRFy VENSK SLOGOMF LLNi SyKBEGREP NGEN&2! GENOMAR yPPENIM FyRASI UTF FyRDENAU RNEKELSEAV RkNEXP PSOM DIGPkDEN RESTERINGS PERIALISM SKALLANVi TOMATISERA FOLKM HiRP MEDERyV )LAGFyRSLA ORD ORDERiRN IORDE UNKTEN DEINHiM TSG RINGENAV iMLIG TNINGE MED TORT GETILLSTkN GETSiGSATT&5 ENLUD &ILIPPINERN YROCHVkL D OMDEN .INTEFkR KRATIOCH NINGEN²E DOCHFRASE FRAM NDASTAVS BEGiRDAINRIKT 3yKBEGREP -ARK4WA STEGHyRV ERENFYSIS kRTIDT PENSKALLI KPERSON² )MPERIALIS INVARDkLEDAN HiNFyRLIG DEI² T,EAGUE² ATILLENVI NTEHELLERVARA INTEi .kGONAV SSFYSISKP ²DIRE RAVSYNNE DE ERSONOMD K RLIGV -ENSiG E ATTINRIKTN IKTFyRVERK SAMH INGEN OCHSyKB ETEN INGEMAR EGREP FOLK FIB JU RISTERNA EiRADVO KA

%

5PPGIFTE FRITTSiTT ROMHISTOR ISK SiTTSOM ASIFRkGA i AHiNDELSE VE RMkST EFk OCHVE STRIDERMO NOMDETS KE TD DE MkNG RTAGNAUPP ETSUNDAFy RPkETT AMiN NISKORK FATTNINGAROCHRNUFTET ANKiNN H TRO ASIGKRi TSATT NKTA

TILLFO LKMO

*


foto: hillevi nagel www.hillevinagel.se

fibsverige


fibjordenrunt gunnar olofsson

fib 5

globalt

> FN:s Generalförsamling har antagit en deklaration om rättigheterna för världens 370 miljoner medlemmar av olika ursprungsfolk. Deklarationen, som talar om rätten till kultur, identitet, språk, arbete, hälsa, utbildning och annat, antogs med 143 röster för, medan 11 avstod och 4 – Australien, Kanada, Nya Zeeland och USA – röstade emot. Just USA, själv ansett som en ledande demokrati, har en märkvärdig förmåga att i olika frågor hamna på andra sidan än de demokratiska majoriteterna i FN – till exempel 7 mot 120 om etablerandet av en permanent brottmålsdomstol, 4 mot 144 om Israels ”säkerhetsbarriär” och 4 mot 183 i den årliga omröstningen om embargot mot Kuba. Fenomenet, av dåvarande amerikanske utrikesministern Henry Kissinger kallat ”majoritetens diktatur”, gör att USA föredrar att få alla viktigare frågor avhandlade i Säkerhetsrådet – där man i värsta fall har vetorätt.

”Majoritetens diktatur”, i Generalförsamlingen gör att USA inte vill rösta om frågor när varje land har en röst.

>

EU:s sanktioner mot Kuba vacklar, men består. Inför COLAT:s, EU:s Latinamerikakommissions, möte 13 juni lade Spanien, med stöd av Grekland, Portugal, Cypern och Italien, fram ett förslag att häva de sanktioner som infördes 2003, och lades på is 2005 – medan Tjeckien, Polen, Sverige och Tyskland vill aktivera sanktionerna igen. EU:s ”Gemensamma ståndpunkt” från 1996, som innefattar bland annat restriktioner i bilaterala kontakter och vill ”uppmuntra en övergångsprocess till pluralistisk demokrati och respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter samt en hållbar återhämtning och förbättring av det kubanska folkets levnadsstandard”, kompletteras nu med en inbjudan till ”dialog” där EU skall ”framhålla sin syn på demokrati, mänskliga rättigheter och friheter”. Kubas svar är att de ekonomiska sanktionerna, som USA riktat mot landet i 47 år och även försöker få europeiska företag att följa, först måste avskaffas. När Caleb McCarry, USA:s tilltänkte ståthållare på Kuba efter ett ”regimskifte” - enligt riktlinjerna från ”Commission for Assistance to a Free Cuba” (2004) - besökte Dublins universitet, möttes han av demonstranter och buades ut. I Sverige, hastigt besökt av McCarry, ställde Kalle Larsson (v) en fråga till utrikesminister Carl Bildt vilka åtgärder han tänker vidtaga för att förhindra nya folkrättsbrott mot Kuba. Enligt Bildt är den amerikanska administrationen ”väl medveten om EU:s och Sveriges Kubapolitik”. Vad Sverige sedan ”kanske” gör på Kuba lämpar sig, menar Bildt, ”av skäl som är relativt lätt insedda inte för ett riksdagsprotokoll”.

”Viva Cuba independiente!,”så avslutade Olof Palme sitt tal i Havanna 1975. Idag lämpar sig inte vad Sverige gör på Kuba i ett riksdagsprotokoll enligt utrikesminister Carl Bildt.

> I Indien har det schweiziska läkemedelsföretaget Novartis förlorat ett viktigt mål angående produktion av lokala kopior på mediciner, så kallade generiska läkemedel. Den indiska staten hävdar att de patenträttsregler, som man påtvingades av Världshandelsorganisationen (WTO) 1995, bara gäller läkemedel tillverkade efter detta år, och att Glivec, ett medel mot cancer, i själva verket är en ny version av ett äldre läkemedel. Novartis menar att det rör sig om ett nytt, förbättrat, preparat. Enligt Tido von Schön-Angerer vid Läkare Utan Gränser är fler än hälften av alla hivsmittade och aidssjuka i världens fattiga länder beroende av generiska läkemedel tillverkade i Indien, och kostnaden för bromsmediciner har kunnat minskas från runt 15 000 US-dollar till cirka 200 dollar per patient och år. Novartis menar att domslutet kan få långtgående negativa effekter för forskning och utveckling av mer effektiva mediciner. ”Vi är inte nöjda med det här beslutet men kommer troligen inte att överklaga till Högsta Domstolen” säger Ranjit Shahani, vd för Novartis i Indien. År 2001 drog ett antal läkemedelsföretag, efter starka reaktioner och mycket negativ publicitet, tillbaka en liknande stämning mot den sydafrikanska staten.

> Enligt ett par rapporter hotas Israel nu av ett hittills underskattat demografiskt problem i form av ett ökat antal ultra-ortodoxa judar (Haredi) som befrias från såväl militärtjänst som skatteplikt för att på heltid kunna ägna sig åt Torah-studier. Totalt 11 procent av de israeliska männen undantas i nuläget från militärtjänst för religiösa studier, och andelen förväntas öka till 23 procent år 2019. Haredi-samhällena föder i genomsnitt 7,6 barn per kvinna, 3 gånger landets genomsnitt, och medan elevantalet sjunker i de statliga skolorna ökar det i Haredi-skolor – från 12,4 procent 1992 till 26,7 procent idag och troligen 31 procent 2012. Endast 30 procent av Haredi-männen deltar i förvärvsarbete. Eftersom landets c:a 20 procent palestinska invånare också är ”befriade” från olika samhällsuppgifter kan man ”bara hoppas att Israel når stabil fred med sina grannar innan det går utom kontroll” sammanfattar utredarna.

Indien har länge, tack vare att man tills för ett par år sen inte hade någon patentlagstiftning gällande läkemedel, tillverkat billiga kopior av kända läkemedel – något som förmodligen räddat många människoliv.

Andelen israeler som slipper militärtjänst ökar.


FIB

Âť ist tot

Der ÂŤgrĂśĂ&#x;te Filmregisseur aller Zeiten

FIBFILM

I

FRAM INDIVIDUELLAPLANET LIKSOMIPOLITIKEN ELSEN DESSASOMVIKTIGAFAKTORERFyRFyRSTk k)" NGMAR"ERGMAN VARSSTORATALANG FyRALLTiRETTINSTRUMENTFyRSTODiND ONOM AVHANSLIVOCHVERK/CHMANTRORH LkNGT BLANDANNATVARATTTIDIGTKUNNA BiTTREiNDEFLESTA)46BERiTTARHAN DEKLA GiRNA NiRHANVIDSLUTETAV TALET SKA KNYTA OCHOFTAUNDERDECENNIER IEFTERHANDFyR.YRERyDATTHANSFYSI SCARS RERADEATTHANREDANEFTERTVENNE/ N"ENGT BIBEHkLLA ENGRUPPAVMYCKET yVERFALLPk$RAMATENPk$. KRITIKER LUGNT RASMED HADENkTTSkDANFRAMGkNG ATTHAN VREDE SKICKLIGASCENAKTyRER SOMKUNDEkLD *AHNSSONINTEBETINGADESAVSPONTAN BLIKEN KUNDESTRUNTAIVADKRITIKERNAOCHPU AREOCH kTGiRD HONOM VARINTEBARAENFLINKFyRFATT $ETVARENLIGT)"ENNOGAKALKYLERAD ELLA TYCKEROMHANSFILMEROCHATTEVENTU TDEN NDARE REGISSyR$iRTILLVARHANNOGHELALIVE FyRATTTYSTAENKULTURPOLITISKMOTSTk GONROLL INKOMSTERDEFINITIVTINTESPELADENk LLA) RA SKICKLIGASTESKkDESPELARENAVDEMA LAGENHET GENOMATTDELSVISASINMAKT DELSGy $ENNATILLARROGANSGRiNSANDESTORS SOM HANSSJiLVSTiNDIGAFILMISKALIVSVERK *AHNSSONJiVIG DEOM HADEDOCKVARITiNMERAIMPONERAN MED GRAVT IDETTASAMMANHANGFkRANSESByRJA -ENI+OMMUNISTISKA-ANIFESTETEN NTIOkRS DENINTEEXPONERATSJUSTEFTERNiSTA SLUTAR NLIKA 3OMMARENMED-ONICAOCHSOM UNDERSKATTADSKRIFT LiRVIOSS ATTMA RATATS PRODUKTIONAVFILMERSOMISTORTSETT  SPELAR ADENTID FEMTIOkRSENAREMED3ARABAND LITETByRTROPkVADENPERSON SOMV KEN AVKRITIKEN FyRATTINTETALAOMPUBLI KNING DTIDIGA )"SJiLVOCHHANSLIVIyKANDEUTSTRiC ANSEROMSIGSJiLV+ONFRONTERADME TTINTE ¯.ATTVARDSGiSTERNA 4YSTNADEN &yRA iRFyR TEPOLI HUVUDROLLEN)"SFRUARETCETERA iRD REYTTRANDENBLIR)"SSTANDARDSVARIN EN TALAOMALLADESSAKVINNOR 6ARGTIMM DEN NOFTA NiSTANLIKAKiNDAFyROSSSOM(ENRIK TIKERNS±$ETHARJAGALDRIGSAGT² UTA EDE 3TIMULANTIA 3KAMMEN/CHOMINT RVERSA ADEFyR kTTONDES&yRUTOMDETSEDVANLIGAPE ±$ETDiRVARJUBARANkGOTSOMJAGS ONOM PENGARSOMINGENTINGBETYDDEFyRH V iLATT INTRESSESOMBERyMDHETERViCKERHi PRODUK ATTHANkGOTATTSiGA ²$ETFINNSSK iNDkLIKSOMAVENHiNDELSEVIAHANS AR R MAN DARDiRFyRMkNGAANALYTIKERATT)NGM yVERHUVUDTAGETOM ELLERISkFALLNi IZ TIONSBOLAGSKULLEHAHAMNATI3CHWE SAKLIGA HARKALL "ERGMANSPRIVATLIVUTGyRDENHUVUD SKALLTROPkVADHANSiGER"ERGMAN ILLHANS NEGA FyRATTINTESiGADENENDA NYCKELNT LATSDIKTAREIORDETSALLAPOSITIVAOCH CHDETiRSANT¯yPPENHETiR TEX YDDE VERK%NkSIKTSOM)" TILLSKILLNADFRkN TIVABEMiRKELSER4Y±VERKLIGHET²BET OFTAENyVERLiGSENSTRATEGI!TT MED ONOM MIGSJiLV TORDEVARAHELTINFyRSTkDD UPPENBARLIGENINTESAMMASAKFyRH HEDERLIGTREDOVISADETSOMINTE RSON ETNiM -ARIE.YRERyDGJORDENkGRAPE SOMFyRDEFLESTAAVOSSANDRA±*AGV GiRNAKANDyLJAS¯TILLEXEMPEL yRENI TRiNGA LIGA46 INTERVJUERMEDDiMONREGISS LIGENATTVIMEDHJiLPAVFILMENKAN ONOM HANSPRIVATANEUROSER¯KANHJiLPAH "FRAM HETER HANSMETERLkNGASTUGAPk&kRy) INIiNNUOSEDDAViRLDAR)NIVERKLIG DET TILL ATTKOMMAUNDANMEDDETSOMKAN

SINAUK RADETAL HkLLERHiRVIDENRETROSPEKTIVANALYS UTANFyRVERKLIGHETEN²&yRATTFyRKLA OGISKA EXEMPELDENSAMHiLLELIGAOCHIDEOL CHSIN BRUKADE TORITiRAOCHGLiDJELySAUPPFOSTRANO RIKAMOTSiGELSERNAISINAYTTRANDEN AVAD INNEByRDENAVHANSVERK$ETVILLSiG RERyDS AOTISK²) STiNDIGTFyRSENADEPUBERTET6ID.Y GyR OM )"KARAKTERISERASINLiGGNINGSOM±K KARLENEGENTLIGENSiGEROCHVADFOLK DESS SViLJER INTERVJUANGERHAN kRSkLDERNSOM VALETMELLAN3ANNINGOCH+ONSEKVEN SPRkK DETRORPkDETHANSiGER0kSCENENS GTATT KiNSLOR ByRJAN OCHTYCKTESDiRVIDHAFyRTRiN )"¯INGETDERA±/MMANTRORPkSINA LLIDyR FUNGERARTEMPERAMENTSUTBROTT SMi TIOkRSkL MkGA HANIByRJANAVSEXTIOTALETANGAVFYR OCHPkSINSKAPANDEUPPFINNINGSFyR RATT RARELLERPkKiFTENSOMENMARKyRFy ² DERNSOMSINPUBERTETSkLDER MkSTEMANVARATOTALTINKONSEKVENT GyRA yVERTYGAkSKkDARENOMATTVIHARATT EDER ±(EDERLIGHET HEDERLIGHETOCHkTERH VKON MEDENHEDERLIGPERSON MEDANSJiL kSTE LIGHET$ETiRFRAMFyRALLTDETMANM RPJi TROLL KYLAOCHLOGIKOFTAKiNNETECKNA DESPE KUNNASIMULERAFyRATTBLIENSTORSKk SENSSKURK!TTAGGRESSIONiVEN ER)" LARE²SADEENGkNG3IR,AURENCE/LIVI PkDET ARER GAVISINAINTERVJUEROCHISINAMEMO

HANSISAKSSONTEXT

fibdebatt

O

Skriv till debatt! Vad har Evert Taube med Bergman att gÜra? Läsarna undrar Isaksson svarar.

red@fib.se

konservativt att sprida klassisk litteratur? margareta zetterstrÜm fÜrfattare och Üversättare Jag trodde att jag, ütminstone pü ett ungefär, visste vad �kulturradikalism� respektive �kulturkonservatism� stod fÜr. Men efter att ha läst Thomas Anderbergs inlägg i Dagens Nyheter (25/9) fÜrstür jag inte längre nügonting. Anderberg anklagar, sü mycket tror jag mig begripa, Expressen fÜr att svika sina tidigare kulturradikala ideal och �i smyg� inordna sig i �den kulturkonservativa füllan�. Tecknen pü detta svek är, enligt Anderberg, dels de tv-program som sänds pü �kulturkonservativa Axess TV�, dels den nyligen pübÜrjade satsningen pü litterära klassiker, fÜrsäljningen av inbundna bÜcker till billigt pris, i ICA-affärer och tidningskiosker. Själv hinner jag nästan aldrig se pü tv, sü den delen av bevismaterialet lämnar jag därhän. Men att viljan att sprida god litteratur utanfÜr det vanliga finkulturella kretsloppet skulle kunna vara nügonting betänkligt och fÜrkastligt, ja rentav tecken pü �en ohelig allians�, det har jag svürt att smälta. Dü blir jag nog tvungen att själv �komma ut� som kulturkonservativ, trots att jag alltid trott mig vara – och ocksü alltid uppfattats som – en typisk vänsterradikal. Anderbergs inlägg tyder emellertid pü att det nügonstans, i kulturlivets inre gemak som jag inte har tillträde till, fÜrsiggür nügon form av uppgÜrelse, en strid om positioner och tolkningsfÜreträden, om estetiska normer och trender. FÜr vanliga läsare (som mig) är hans inlägg obegripligt, men fÜr de invigda, de i striden infÜrstüdda och inblandade, har det säkert sin alldeles speciella innebÜrd. Kanske fÜrklarar det ocksü, rätt läst

och uttolkat, varfÜr Dagens Nyheter – till skillnad frün exempelvis Expressen – fortfarande inte recenserat eller presenterat E.T.A. Hoffmanns roman Katten Murrs tankar om livet som i vintras, efter snart 200 ür, fÜr fÜrsta güngen utkom pü svenska. När jag ägnade flera ür av mitt liv üt att helt pü eget bevüg, utan nügot som helst fÜrlagskontrakt, Üversätta denna den tyska romantikens stora klassiker var jag dü i själva verket en fÜrrädare mot den ädla, kulturradikala, saken, en kryptokonservativ som i hemlighet undergrävde det jag tidigare kämpat fÜr? I Italien är det en självklarhet att stora tidningar säljer billighetsutgüvor av klassikerna, büde musikaliska och litterära südana. Jag har länge väntat pü att nügonting liknande skulle ske i Sverige och tycker att det är utmärkt att just en kvällstidning tar ett südant initiativ. Att dü tala om ohelig allians är fullständigt absurt, om det nu inte är som jag misstänker, ett drag i ett fÜr läsarna osynligt schackparti. Alltsü, korten pü bordet, Anderberg, sü att läsarna inte lämnas utanfÜr!

“djupt olämpligt att nämna taubeâ€? per e nordin “att blanda in Taube i en artikel om ingmar bergman är att gĂĽ fĂśr lĂĽngtâ€? Vad har Evert Taube med Ingmar Bergman att gĂśra, Hans Isaksson? Av nĂĽgon outgrundlig anledning avslutar Hans Isaksson en, alldeles onĂśdigt lĂĽng, artikel om Ingmar Bergman (FiB 8-07) med fĂśljande mening: â€?Men liksom man skulle Ăśnskat det svenska folket en annan nationalskald än Evert Taube, hade man Ăśnskat det en annan nationalfilmdiktare än Ingmar Bergman.â€? Till att bĂśrja med torde inte svenska folket (vilka de nu är) hĂĽlla Ingmar Bergman fĂśr sin â€?nationalfilmdiktareâ€?. Däremot är det nog sĂĽ att en stor del av detta folk hĂśgt uppskattar Evert Taube som, mer än trettio ĂĽr efter sin dĂśd, verkar vinna nya generationer.

August Strindberg med barnen vid skrivbordet, Gersau 1886. Foto: August Strindberg, ŠNordiska museets arkiv.

NTRYCK OFTAJUSTETTFyRKROSSANDEHEDERLIGTI SIN (ANBJyDPkSTORARTADUNDERHkLLNING

SINA MONUMENTALA¹kNGEST² SIN¹RiDSLA²

NYCK ¹DiMONER² OFTASINDEFEKTA STUNDOM GER FULLA MAG OCHTARMFUNKTIONOCHAN

NSKATDET36%.3+! §MENLIKSOMMANSKULLEHAy+!,$iNEVERT TAUBE &/,+%4ENANNAN.!4)/.!,3AN.!4)/.!,&),- HADEMANyNSKATDETENANN  $)+4!2%iNINGMARBERGMAN

V

MAKT HiNSYNSLyS MkNOMSINPRESTIGEOCH T)SIN OCHMYCKETMEDVETENOMSINSTORHE SINA DAGBOKFyRDEHANANTECKNINGARyVER AN FIENDEROCHPOTENTIELLARIVALER SOMH ED ALDRIGFyRLiT OCHSkLiNGEKRAFTERNAM ARITEN iNMyJLIGENFyREGENDEL)"MkHAV

OM GAV FyRFyLJDE$ETiRENyPPENFRkGA

PSY MiSTAREATTSKILDRASJiLSLIGATILLSTkND SyKTE DIVIDER HANVERKLIGENiLSKADEDETOBJEKTHAN KISKTLIDANDE FyRyDMJUKELSE¯HOSIN SKILDRA ELLERBARAVILLEUTNYTTJADET LTANDE URSINKLASSOCHHOSSKAPANDEGESTA "ERGMANOCH,INNmVARTVkAVFkINOM RNA² KONSTNiRER¯DE¹EGENTLIGAMiNNISKO NELLT HiLLSLIV DENANDLIGAEXPORTSFiRENINTERNATIO !RBETE UTyVERKONSTNiRLIGT OCHSAM ASiTTA KiNDASVENSKAR!TTHiRHEMMAIFRkG IRRELE VARDiREMOTFyRHONOMNkGOTYTTRE

NE DERASGENI DERASVERK ELLERkTMINSTO iN VANTOCHFRiMMANDE$ETSOMHOSM iVEN AKA DENGRAVTBORGERLIGAREFERENSRAMEN

DESSAKTUELLARELEVANS LiRINTEFyRORS NNS LMOCH NISKANENLIGT)"VARViRTATTSKILDRAFA RDERAS LkNGTSEDANMkNGAKOLLEGERINOMFI RUBRIKERELLERREPRESSALIER DVSUTANFy EARE REDAN FASTIHyGREFORM HOS3HAKESP ROVAT iRE TEATERUNDERDECENNIERkTMINSTONEP EGENiVENPOSTUMA MAKTSFiR!TTD R OCH-OLImRESHyGRESTkNDSPERSONAGE TEUPP NHAND ATTBRYTASIGURDENSAMMA(ANViX MOTPkINTERNATIONELLBOTTENLYFTASI ARE ELLERHOS)BSENSOCH3TRINDBERGSBORG LSENS MiN IETTHISTORISKTSKEDEDiRARBETARRyRE SSERNA MOTNkGONAVDESSABERyMDALANDS 2EPRESENTANTERFyRDEARBETANDEKLA TiDER ERSOM EFTERKRIGSPROGRAMHANDLADEOMBOS SKULLEGRiNSAMOTLANDSFyRRiDERI ELL T ELLERSVARTAI53! FILMENFyRE TALE LFiRD L UTBILDNINGFyRUNDERKLASSEN yKADVi DETNUMERAHETER EKONOMISKTFyRTA SSOM HADEIHANSSCENKONSTSAMMASTATU GGDE CCEP OCHKOLLEKTIVISM2yRELSENSVISIONBY %FTERSOMALLASiGERDETSkFkRMANA iNSK HOSDESSASTORAFyREGkNGAREÂŻSOMM LIG AETT PkENÂŻMERELLERMINDRE VETENSKAP TERAATT)"FAKTISKTNUMERAANSESVAR LIGTREKVISITA HAN NER RATIONALITET ETTANATEMAFyR)" SOM GENIINOMSINKONST SEDANHANI3CE

ALLTI IKEN ALDRIGUPPHyRATTHATAOCHFyRLyJLIGA URETTiKTENSKAPFyRSONATSMEDPUBL DAGARNALiRVIOSS SAMTIDIGTHYLLA !FTON VEN FRkNDETTIDIGA TALETS'YCKLARNAS OCHI&ANNYOCH!LEXANDERPOSTUMTi MINNETAViNNUETTBORTGkNGET RNA KULLE TILLOPERAFyRESTiLLNINGENAV"ACKANTE MEDMOROCHFAR-ENLIKSOMMANS SVENSKTGENI #ARLVON,INNm&yDD AN VIDSLUTETSITTLIV HAyNSKATDETSVENSKAFOLKETENANN PRiSTSON VILKETHANSJiLVUPPGETT LEKEN AN Âą$ETVARMiNNISKANHANSkGOCHKiR NATIONALSKALDiN%VERT4AUBE HADEM CH SATTDJUPASPkRIHANSPERSONLIGHETO

VkR TARE MELLANMiNNISKORNAHANFyRSVARADE yNSKATDETENANNANNATIONALFILMDIK E OCH INRIKTNING3OMLEDANDEINOM3VERIG I$. ENDAFRiLSNING²DEKLAMERAR,EIF:ERN iN)NGMAR"ERGMAN SkSMkNINGOMiVENIViRLDEN PRO IENIyVRIGTkTERHkLLENRUNA-ENDE FICKHANkTSKILLIGALiRJUNGAR STyRSTA BLEM FyRyDMJUKELSEROCHKON 2UBRIKENiRENTYSKPARAFRASPk±$EN OCHEPIGONER ViRDIGA SOM  F L I K T E R FiLTHERRENGENOMTIDERNA²AKRONYM DISCIPLAR SOMISINTUR '2d&!:(ITLER GENOMGICKSKIFTANDE

kRFRAMSTkENDEKULTURENTRE PRENyRiRJUIINTERVJUER OFTA SkTREVLIGOCHINTAGANDE INTE MINSTNiRHANBERiTTAROM NKAO VILKETSVINHANANSERSIGHAVARIT-E KLIGA TISKELLEREJ DETVARFAKTISKTIVkRVER LEVDE ViRLDSOM"ERGMAN SOMALLAANDRA UPPI OCHIHyGSTAGRADVERKADE(ANViXTE SJiLV ENHyGBORGERLIGMILJy$EFILMERHAN ADE SKAPADEFRkNFEMTIOTALETSMITT LiMN LICK LIKSOMHANSJiLV ALDRIGFyRETTyGONB

NiM UPPTARDEFLESTAMiNNISKORSVARDAG

LITE LIGENATT¹FkMATPkBORDETOCHFkHA ERFRkN TREVLIGT² FyRATTTALAMED+ALLEI3kNG NNAT ANDRAVkNINGEN SkG)"DOCKALDRIG A

I

yDEN(ANBLEVREDANISINLIVSTID ETTNATIONALMONUMENT VARS STORAINFLYTANDEINTEHELLERVAR SkLYCKLIGT)SJiLVAVERKETVAR HANLiTTRETLIG TIDVIS

DA HANSISAKSSONiRBOSATTIVISLAN LiSFLERFILMKRyNIKORPk HTTPWEBTELIACOM^U FOTO!",OUIS(UCHˆ3VENSK &ILMINDUSTRI

²LEVOFyRVITLIGT GUDSERDIG² #ARLVONLINNmI.EMESISDIVINA

Att, Üverhuvudtaget, nämna Evert Taube i den typ av artikel om Bergman som det rÜr sig om här (GRÖFAZ) är djupt olämpligt. Redaktionen borde gjort en lämplig strykning innan artikeln publiceradesl

“jag har svĂĽrt att ta taube pĂĽ allvarâ€? hans isaksson fib:s filmskribent svarar direkt: Per E Nordin! FĂśrst och främst vill jag tacka fĂśr att du, trots att du tyckte att min krĂśnika var alldeles fĂśr lĂĽng, verkar ha läst den till slutet. Jag tar det ändĂĽ som tecken pĂĽ intresse. Tyvärr hade redigeraren glĂśmt bort att sätta ut källhänvisningen till min rubrik – den var hämtad frĂĽn Rheinische Zeitung, vilket fĂśrklarar sĂĽväl sprĂĽkvalet som behovet av en fĂśrklarande fotnot. Att jag inte uppskattar Ingemar Bergman som filmskapare har jag inte lyckats, eller ens fĂśrsĂśkt, dĂślja. Däremot finns det nog ingenting i min text som skulle antyda att han i mogen ĂĽlder skulle vara nazist. Jag menar att man visst kan kalla honom fĂśr â€?nationalfilmdiktareâ€?, och frĂĽn myndigheternas sida fĂśrefaller man fĂśr närvarande att gĂśra honom till en kulturell turistattraktion. Att han aldrig var en folkets man hĂśr i detta sammanhang inte hit – här handlar det om stĂśd ĂĽt exporten av kulturprodukter. Eller har Nordin nĂĽgot annat fĂśrslag till â€?nationalfilmdiktareâ€?? Att jag, antagligen till skillnad frĂĽn Nordin, inte heller hĂĽller den folkkäre Taube särskilt hĂśgt som skald, kan inte vare sig Nordin eller jag gĂśra nĂĽgonting ĂĽt. En person som släpper ifrĂĽn sig textrader som â€?SĂĽ länge skutan kan gĂĽ, sĂĽ länge hjärtat kan slĂĽâ€? eller â€?Sluta att utrota skogarnas vilda djur‌lĂĽt rĂĽdjuren lĂśpaâ€? har jag svĂĽrt att ta pĂĽ allvar, hur mycket Taubes sĂĽnger än sjunges pĂĽ vĂĽra kalas. Om det skulle vara sĂĽ, att det finns fler kulturpersonligheter, som Nordin anser att jag inte bĂśr lägga synpunkter pĂĽ, sĂĽ är han hjärtligt välkommen med sina egna. Jag lovar ĂĽ min sida bestämt att även i fortsättningen efter fĂśrmĂĽga bortse frĂĽn dem.


fib 7 Rättelse: I förra numrets ”noterat” så tillskrevs Ali Esbati (esbati. blogspot.com) ett citat av Josefin Brink( josefin.brink.riksdagsvanstern.org) Vi ber om ursäkt.

fibnoteratte

”I dessa tider då en yttrandefrihet under attack ständigt diskuteras är det extra anmärkningsvärt att det är så tyst när en svensk mediekoncern (Kinneviksgruppen, den så kallade Stenbeckssfären) som Metro börjar utöva politisk censur i ett västland.” Ira Mallik, i Aftonbladet (1/10) under rubriken ”En farlig annons?”. Bakgrunden är att svenskägda Metro i New York, vägrat införa en annons med rubriken ”Vem är det verkliga kärnvapenhotet?” och med en bild på ett atombombsmoln, och president Bush. Då ändrade man texten till ”En miljon döda i Irak. Afghanistan åt helvete. Nu tar Bush sikte på Iran”. Men även denna annons stoppades.

»Dessa liberaler älskar inte yttrandefriheten. De hatar muslimer.« Mohamed Omar på sin blogg(http://doctoralazerius.blogspot. com/) Not: med ”liberaler” menar han anti-muslimska hatpredikanter som Dilsa Demirbag-Sten et consortes. Inte liberaler i allmänhet. Det finns nämligen moraliska sådana.

»1 220 580« Det brittiska opinionsinstitutet ORB har genomfört en studie baserad på hushållsintervjuer i Irak med ett statistiskt representativt urval på 1461 personer. Frågan som man har ställt är om någon i hushållet har dött en våldsam död relaterad till konflikterna i Irak, sedan den USA-ledda invasionen 2003. Resultatet är chockerande; 1 220 580 döda som en följd av invasionen i mars 2003.

»Vi hörde ingenting och vi såg ingenting.« När Bildt tackade ja till en inbjudan från Iraks utrikesminister och under några dygn satt och tryckte inne i Bagdads gröna zon så var frågan om svensk irakpolitik kunde bli mycket sämre. Men det blev den. Till TT:s reporter sa Bildt att: ”det finns ändå en del positiva tecken”, och ”det är svårt att bedöma om det råder en väpnad konflikt.” Efter sådan statsmannakonst platsar man på Fib:s noterat-sida.

illustration pia jämtvall:

67 %

Vill att trupperna drar sig tillbaka från Irak inom ett år rapporterar BBC World Service efter en undersökning bland 23 000 människor i 22 länder.

»Det måste löna sig att arbeta.« På bilradion på vägen in till stan upprepar regeringsföreträdarna att ”det måste löna sig att arbeta”. Den borgerliga alliansens slogan är mycket användbar. Just denna torsdag den 13 september kunde den till exempel alltså användas för att försvara vad Fredrik Reinfeldt själv kallar ”den största sjukförsäkringsreformen på femton år”. De tuffare sjukpenningreglerna är inte åtstramningar av skenande sjukvårdskostnader - utan ”incitament” till att jobba mer. Det hela har naturligtvis bara bärighet om sjukfrånvaron beror på att människor väljer att vara sjukskrivna hellre än att jobba. Inne i stan stöter jag på en flyktig bekant. Hon är nyligen pensionerad handläggare på försäkringskassan efter att ha arbetat i tjugosju (27) år med att hjälpa långtidssjukskrivna tillbaka. ”Jag har aldrig stött på några som inte vill arbeta”, säger hon i en blandning av upprördhet och trötthet. ”Jag har aldrig mött några sådana människor.” Men droppen urholkar stenen, och upprepar man bara en tjänlig myt tillräckligt länge uppfattas den som en sanning. ”Det måste löna sig att arbeta.”

mikael löwegren


fibintervju

UPPDRAGET

Slutfört Sedan 1995 har Jan Guillou ägnat sig åt det heliga kriget mot terrorismen. Med Fienden inom oss har han sagt allt han har att säga; åtminstone i litterär form. FiB har pratat terror med Guillou. martin schibbye text eva wernlid bild

K

”Grillkyckling har hittills visat sig vara farligare för svenskar än terrorism. Inte heller mot grillkycklingarna anser jag att man behöver sätta in militär.” Jan Guillou svarar på frågan om inte terrorbekämpning bör vara en militär fråga?

lockan tre på morgonen gör säkerhetspolisen tillslag mot ett antal familjer i en Stockholmsförort. Ett femtiotal personer grips och transporteras bort. De gripna får ingen vetskap om vad de är misstänkta för. Nästa dag exploderar nyheten att ”al-Qaida i Sverige” har oskadliggjorts och att landet räddats från den största katastrofen någonsin. Så långt inledningen i Jan Guillous senaste bok Fienden inom oss. Skillnaden mellan fiktion och verklighet går genom Stora Bält. – Hur är det med skorna? På eller av? – Det är bara arbetarklassen som tar av sig skorna. En mörk stor hall övergår i en lång gång till ett par större rum. Det är ingen lyxlya. Jakttroféerna är få. – Är det okej att jag spelar in? – Jag använder bara bandspelare när jag intervjuar kriminella och politiker. – Ok... men jag måste skylla på min usla handstil. Den är oläslig. Det är enda skälet Samma vecka som Fienden inom oss landar på bokhandelsdiskarna slår polisen till mot misstänkta ”alQaidaterrorister” i Danmark. Justitieministern talar till nationen och menar att Danmark räddats ifrån den värsta katastrofen i landets historia. – Det är förolämpande för en svensk att höra. Vi har fört krig mot dem i 800 år, gått över Stora Bält, belägrat Köpenhamn, besegrat dem i fotboll och

tagit Skåne, Blekinge och Halland ifrån dem. Vad skulle de här förortsungdomarna ha kunnat åstadkomma som är värre än det i den danska historien, säger Guillou. När vi får en stor terroristaffär i Sverige kommer den att se ut som den som inleddes i Danmark förra året, tror Guillou, tillbakalutad i soffan i Östermalmsvåningen. Fienden inom oss avslutar en tio år lång romansvit med Västerlandets krig mot terrorismen som gemensamt tema. Den argaste recensenten visade sig vara förre justitieministern Tomas Bodström som omedelbart anklagade Guillou för ”leva i en svartvit värld, ljuga och vara inkonsekvent.” Bodström skriver i en debattartikel att det verkar som om du har missat elfte september, bomberna i Madrid och London. – Det har jag naturligtvis inte, men det är kännetecknande för Bodströms sätt att argumentera; alla andra är idioter och har missat att tvillingtornet rasade 2001. Poängen som han har svårt att tillgodogöra sig är att Sverige inte är aktuellt för attacker eftersom vi inte driver kriget mot terrorismen tillsammans med Storbritannien och USA. Även om Bodström är lite stolt över att vi har trupper i Afghanistan är det inte så att de är ”ute efter oss alla”, ”efter vår demokrati”, eller ”hatar våra jämställda kvinnor.” De har rationella skäl: Irak ockuperas av USA och Palestina ockuperas av Israel.

>


fib 9

Ständigt aktuell

”Faktum är att alla brott som terrorister kan tänkas begå finns registrerade i vår lagstiftning sedan 1700-talet. Det skulle inte behövas någon särskild typ av bevisning om inte Thomas Bodström och andra intalat människor att detta är något så speciellt att det krävs en undantagslagstiftning.”

>


fibintervju

»KRIGET mot TERRORISMEN går utmärkt på alla fronter – det enda vi för närvarande SAKNAR är TERRORISTER.« >

Tankarna på att skriva en romansvit med det heliga kriget som klangbotten uppstod 1991. Sovjet hade kollapsat och kvar till sjöss och på land fanns ett gigantiskt krigsmaskineri. I Storbritannien blev frågan konkret när landet debatterade om man skulle upprätthålla systemet med de kärnvapenbestyckade Trident-ubåtarna. – Bortsett från de apokalyptiska aspekterna: massmord, moral, kärnvapen och sånt var det väldigt dyrt. Svaret man kom fram till var att behålla dem för det nya hotet: Islam. Men hur bombar man en religion med kärnvapen? Fyra år senare, 1995, satt Guillou fast på ett hotellrum i Kazakstan och såg på CNN i två dygn. För att inte bli tokig tog han ett a4 papper och delade det i två kolumner; Good Guys och Bad Guys. – Efter ett tag hade jag 58 markeringar, alla i kolumnen för Bad Guys. CNN visade inte en enda muslim som uttryckte en normal tankegång, alla hoppade upp och ner, skrek, brände amerikanska flaggor, kastade stenar och sköt i luften. Alla kvinnor hade förstås heltäckande maskeradkostymer – även när de sköt, som det iranska revolutionsgardet – de var demoner, inte människor. Tanken om Islam som västvärldens fiende hade nu sjunkit in. På hotellrummet föds idén att skriva om hur det var förra gången vi drog ut i korståg. – Den första generationen korsfarare som kom till det heliga landet var också övertygade om fiendens djuriskhet och demoniskhet. Trots att de rimligtvis borde ha iakttagit att de inte hade svans och horn som det predikades i Europa eller att de förföll till kannibalism. Utvecklingen följde riddaren Arn i fotspåren. När böckerna var färdigskrivna (Vägen till Jerusalem, 1998, Tempelriddaren, 1999, Riket vid vägens slut, 2000, och Arvet

efter Arn, 2001) så stod stridsvagnarna på Paradistorget i Bagdad, våren 2003. Men då kommer en bok om jakten på häxor, Häxornas försvarare från 2002, hur kommer den in i bilden? – År 2001 förändras det heliga kriget. Det får en ny karaktär, det blir kriget mot terrorismen, då skriver jag häxboken. Det man säger är att vi har att göra med ett crimen exceptum, ett undantagsbrott. Denna förbrytelse är så oerhörd att vi inte kan bekämpa den med våra vanliga instrument, alltså måste vi godkänna tortyr, en lägre grad av bevisning och anonyma angiverier. För de här människorna accepterar inte vårt system, de vill förgöra det, och mot dem måste vi visa hårdhet. Guillou menar att resonemanget är identiskt med häxtidens. Skillnaden är 400 år. Den naturliga frågan blev sedan: vem är häxa idag? Vem är terrorist? Guillou menar att de definitioner om terrorism som tagits fram – terrorist är den som riktar våldsaktioner mot en civilbefolkning i syfta att injaga allvarlig fruktan eller döda dem för politiska syften – endast täcker halva sanningen. – Det stämmer perfekt på en självmordsbombare på Dizengoff square i Tel-Aviv. Problemet uppstår 20 minuter senare när två apachehelikoptrar hovrar in över Gaza och dödar tre gånger så många människor. Varför palestiniern är garanterat terrorist och de israeliska helikopterbesättningarna och politikerna inte är det, kan ingen Bodström i hela världen svara på. Enligt Guillou finns ingen moralisk, religiös eller juridisk skillnad på dödandet. – Vad sker då om palestinierna skaffar sig Hellfire-missiler? När ubåten i romanen Madame Terror anfaller den israeliska flottan gapar Israel om terrorism, men Frankrike, Kina och kanske även Storbritannien skulle säga, nej detta är en

väpnad militär attack, de har uniformer, försök inte. I Madame Terror slår sedan den gamle Palestinavännen Carl Hamilton ut den israeliska flottan och drar USA vid näsan i en spektakulär ubåtsjakt. – Den historien kunde man göra munter och satirisk, men det gick inte när det gäller Sverige i det sista bokprojektet, Fienden inom oss, säger Guillou. Sedan 2001 har Säpos resurser utökats med femtio procent. Nya lagar har stiftats. Experter anställts. Samhällsklimatet kylts ner. ”[Det svenska] kriget mot terrorismen går utmärkt på alla fronter - det enda vi för närvarande saknar är terrorister”, skriver Guillou i en kommentar till Bodström i Expressen. Om inte det är satir så vet jag inte vad satir skulle vara? Men timingen är perfekt. En vecka innan Guillous bok ges ut ställs fyra personer inför rätta i Danmark, anklagade för – terrorism. I både den danska verkligheten och i Guillous skönlitterära svenska variant läcker säkerhetspolisen material till gynnade journalister som de anklagade inte kan dementera. Förhandlingarna hålls hemliga och skulden målas med breda penseldrag i pressen. Långa häktningstider följer. – Har man bra bevisning behöver man inte ha folk häktade i elva månader. Det är ingen konst att döma svartskallar som gjort sig skyldiga till brott. Problemet uppstår om de är oskyldiga – det är då man måste ha terroristlagar att ta till. Eftersom rättegångarna är hemliga menar Guillou att det journalistiska instrumentet inte fungerar när det gäller att bevaka dem. – Att skriva journalistik om en terrorrättegång är hopplöst eftersom man inte får reda på något av betydelse och man


fib 11

ALLVARLIGA TIDER. ”Thomas Bodström är mycket farligare än Usama bin Ladin.”

har emot sig tidningar som förses med ett vinklat material. Då fungerar inte det journalistiska. Som romanförfattare däremot kan man berätta om händelsen subjektivt, inifrån. Det kan man inte göra som journalist eftersom man har ett absolut sanningskrav på sig. Att underordna konsten ett politiskt budskap är en källa till många litteraturrecensenters kritik av boken. Men enligt Guillou finns inga alternativ. – Jag är dessutom en av få författare som har suttit häktad i sex månader och förhörts. Ge mig Expressens kulturredaktion och låt mig låsa in dem i ett år i var sin cell, låt mig förhöra dem om varenda litet mail de skickat de senaste tio åren, så ska jag få dem att erkänna att de är pedofiler. …Pedofiler? Är kulturredaktörer så veka? – Nej, men tortyren är så effektiv, den fungerar på hälften av oss och vem som erkänner eller inte går inte att säga i förväg. Valet av kulturredaktörer i Guillous exempel är inte slumpmässigt. Enligt honom själv är det de som hatar hans skriverier mest. ”Det var de som blev valda sist i gymnastiken när man skulle välja lag. Och jag var en av dem som valde. Där ligger fiendskapen.”

Paketet med terroristlagar som infördes i Sverige 2003 innebar konkret att det nu finns mord och terrorist-mord, dråp och terrorist-dråp. Ända ner till skadegörelse, vilket är det enda som prövats en svensk domstol. Att klottra som anklagad terrorist gav nyligen åtta år i en tingsrätt, eftersom rätten räknade med att det var första steget i en kedja som kunde komma att sluta med att de åtalade försökte gripa statsmakten, med våld – medan en klottrare utan sådana ambitioner endast kan få ett straff på ett år. Max – Dessa rättegångar är parodier. Hur ska man kunna skilja mellan olika typer av skadegörelse. Jo, det enda sättet är att börja förhöra de åtalade politiskt och vips så har vi en helt ny typ av politiska rättegångar. Eftersom islam räknas som politik börjar domstolarna också blanda in trosuppfattningar och religion. Saker som inte hör hemma i en rättslig prövning, säger Guillou. Telefonen ringer. Fortsätter vi så här så får vi terrorister, – Jan. tror Guillou. – Det är bara att önska dem lycka till. – Övertygar man 350 000 muslimer om – Nej nu vill du få mig att säga något elakt att de är fullständigt rättslösa så kommer och det tänker jag inte göra. motattacker förr eller senare. Och då är det Guillou lägger på. vi som skapat terrorismen. – Expressen, författarkrig, alltid lika roligt, Vilka krafter kan stoppa den utvecksäger Guillou och skiner för första gången lingen? under intervjun upp. – De flesta jurister är oerhört skeptiska Leende berättar han att och misstänksamma mot Ranelid nu tydligen ”talat den här slarviga politiska ut” om hur jobbigt det är lagstiftningen, för de ser QQ Irakkriget att anklagas för att ha legat svårigheterna i att till– Det är ett Vietnamkrig i den med över 1 000 kvinnor. lämpa den. De ser hur meningen att amerikanarna kommer att vara kvar tills de – Han är så fräck att han absurda rättegångarna blir utkastade. skryter samtidigt som han blir. Men jurister är ett QQ Om varför han inte har sagt något i miljöfrågan: berättar om hur dåligt han konservativt släkte utan en – Det är inte en förtigen fråga mår. enhetlig politisk inriktning. som inte har en riddare på sin sida, det finns legioner miljöBoken Ett öppet brev till Advokatsamfundet har debattörer. George W Bush ska enligt gått emot varenda lag som QQ Om myndigheten Forum för levande historia? Ranelid vara den viktigaste remissinstans men de har – Jag tycker inte att staten på 40 år. inte den politiska kraften ska inrätta institut för korrekt statlig historia. – Frågan som då infinner att stoppa dem. QQ Om du bortser från dig sig är vilken oerhört viktig Vilken roll anser du att själv vem menar du är samtidens mest betydelsefulla bok som kom 1967, säger en tidning som FiB har att svenska författare? Guillou och föreslår med spela i de här frågorna? – Jag kan inte komma på något svar. Samtidens viktiironi i rösten att det måste – Bevaka och skildra de få gaste författare enligt mig är vara Sture Källbergs Rapport terroristaffärer som vi har. Jan Myrdal. (ur en chatt med DN:s läsare). från medelsvensk stad. Det är ingen som bryr sig

Guillou om:

>


>

om dem. Två irakier är dömda för att ha samlat in pengar till Ansar al islam. Det har de kanske gjort, men här är bevisningen hemlig, ingen har brytt sig om dem. Skriv om det! I januari är EU:s insatsstyrka Nordic Battle Group färdig att amvändas. Vad tycker du om att unionen skaffar sig militära muskler? – Nog hoppas jag på att EU skaffar sig militära muskler och att man kunde förskjuta politiken från Nato till EU. Om vi går in under Nato så hamnar vi under amerikanskt befäl vilket är det Folkpartiet vill och vi hamnar också i klorna på den amerikanska militärindustrin. Då dras vi också med i det ena kriget efter det andra eftersom det heliga kriget kommer att pågå under resten av våra liv. Den enda tänkbara politiska motsättningen jag kan se är EU – och jag vet att det retar Fibbare till vansinne! Tror du inte att den här styrkan kan komma att användas offensivt? – Nej, inte med några sådana imperialistiska motiv som USA:s ockupation av Irak. EU kommer inte att lägga under sig några oljestater med några ockupationsstyrkor. Läser du Folket i Bild idag? – Nej inte längre, när jag blev utkastad gick jag ur. Det var dessutom tredje gången. Den första var sommaren 1973, efter IB. Då skulle jag sparkas, men frågan bordlades på ett styrelsemöte och när den sen kom upp så satt jag inspärrad – då var det helt enkelt inte läge. Den andra gången var 1977 och den stora stridsfrågan var då om man skulle satsa på reportaget, eller bli en kulturtidskrift. – Med reportage menade jag det som skedde i den moderna tiden, men kamraterna, sekteristerna, menade att möjligtvis kunde man göra reportage med sepiafärgade fotografier som visade hur svårt brädgårdsarbetare hade det på 30-talet, men inte en massa modernt avslöjarskit. Jag sa att om ni driver igenom den linjen sänker ni upplagan till tretusen och sen blev upplagan tretusen. Några år senare kom jag tillbaka som gratiskolumnist tills jag hade fel uppfattningar om EU, då

”Expressen, författarkrig, alltid lika roligt”, säger Jan Guillou och skiner upp.

började krånglet igen. Jag är så trött på Kan du inte säga något försonande om det där. FiB? Det var ju ett tag sen. Vi i redaktionen – Skicka mig en tidning och en talong så tror mycket på inrikesreportaget. ska jag ta en prenumeration. – Det var kul att höra, men det är lite sent. martin schibbye är frilansjournalist Tystnad. och redaktör för fib/k eva wernlid är Fotografering. fotograf bosatt i skarpnäck.


fib 13

fibomat

Näringslära i oktober hans johansson text mare toomingas bild

D

et blåser hårt från norr. Doften från kafferosteriet på kajen sveper ner över flytbryggan i Inre Hamn. ”Rättvisemärkt” kaffe, ni vet; ”utrota fattigdomen på en kafferast” eller så och ”det lila extra”. Tankarna far iväg i tid och rum och förändrar perspektivet. m/y Oktavia har gått till vintervila och hennes övergivna boj guppar i den krabba sjön som ett litet flöte med kroken i bottennapp och reven avryckt från metspöet. För ett par tre hundra år sen var det totalförbud mot kaffe då och då. Det skapades en hel skillingtryckspoesi kring kaffeförbuden, skrev Mats Rehnberg i ’Stora Krogboken’ om restaurationens historia i Stockholm, t.ex. från 1760-talet: ”Den sista dag på detta år vårt kära kaffe avsked får. Farväl, du ljuva drick! Hav tack varenda fägnekopp som givit läska åt min kropp och gjort mig tanken kvick.” Man skall inte överdriva den sista raden där, men så här har jag aldrig tänkt förut; det fanns liksom en tradition av folklig kultur att bygga på för Bellman; något att förädla och utveckla. Och än längre bort i skymningen när det blåste småspik i Budapest och vi kom iland från en tur på Donau; vi hade rundat Csepel, en ö söderut i floden med stålverk och andra industrier, som en gång var lycksalighetens ö för den politiskt organiserade ungerska arbetarklassen. Det var där det väpnade motståndet mot de sovjetryska pansardivisionerna varade längst hösten 1956... det är rätt att göra uppror mot förtryck och ockupation... 1956 i mitt politiska medvetande och 1995 var det fortfarande nödvändigt att se den ön. Nu har det gått tolv år till och jag minns doften av kaffe och nybakade kastanjegifflar från 1995 som en detalj i

nioåringens känsla av befrielse från oktober 1956, när han insåg att rädsla kan krossas av uppror. Och jag minns att jag skrev om kaffe i denna spalt för två år sedan och lovade att skola om min gamla båtmotor till etanol. Det sista skiter jag i för då går spannmålspriset upp och kastanjegifflarna blir allt för dyra.

Kastanjegifflar (anpassade recept fr. Aniko Gergelys ’Ungerska Specialiteter’) Q 600 g kastanjer Q drygt 1 dl florsocker Q 5 dl mjölk Q 5 cm vailjstång Q 2 cl rom Koka kastanjerna några minuter och skala dem så snart ni kan ta i dem. Lös sockret i mjölken, tillsätt vaniljstång och de skalade kastanjerna och koka tills kastanjerna har mjuknat. Ta upp kastanjerna och passera dem genom en trådsil, tillsätt rommen och vispa till en slät puré.

Q 6 dl vetemjöl Q 300 g osaltat smör Q 6 msk florsocker Q 1 nypa salt Q 3 äggulor Q 4 msk crème fraiche Q 1 tsk vaniljsocker Knåda först samman mjöl, 4 msk. florsocker och smör och tillsätt sedan salt, 2 äggulor och syrad grädde och knåda vidare till en fast deg. Låt degen vila på sval plats i minst en halvtimme. Kavla ut den på mjölat bakbord till fem millimeters tjocklek. Skär ut kvadrater med sju cm långa sidor. Fördela kastanjepurén på kvadraterna och rulla sedan ihop dem diagonalt till gifflar. Pensla med den tredje äggulan och grädda gifflarna ljusbruna i ugnen i 180°. Blanda 2 msk. florsocker med vaniljsockret och pudra rikligt över de ännu varma gifflarna.

hans johansson är kock och bor i karlstad. mare toomingas är lärare och illustratör.


fibtryckfrihet


fib 15

LÄGET ÄR SKARPT. Hela Sverige åker runt, runt i Vilks rondell och ser inte att de verkliga hoten mot tryckfriheten kommer inifrån. En utredning pågår som berör de unika grundlagar som säkrar den fria åsiktsbildningen. Debatten om detta måste lyftas. Följ med FiB i ett tema som tar dig ut ur Vilks-rondellen och upp i friska luften. Anders R Olsson inleder temat med att granska argumenten mot vår tryckfrihetsförodning.

Tryckfriheten under press anders r olsson text karin sunvisson illustration

A

rgument mot tryckfrihetsförordningen, TF, är inte lätta att hitta. Motståndet mot TF är i det närmaste ansiktslöst. S-regeringens direktiv (2003:58) till Tryck- och yttrandefrihets-beredningen, TYB, argumenterade för TFs avskaffande, men ingen enskild minister vågade stå för den åsikten offentligt. Inga kritiska frågor kunde ställas. Alliansregeringen tiger ännu i ämnet. Regeringens högste ombudsman, justitiekansler Göran Lambertz, pläderar i Svensk Juristtidning (nr 7/2007) för att TF bör avskaffas på längre sikt. Det är dock oklart hur han menar. Sverige har enligt Lambertz ”världens bästa tryck- och yttrandefrihetslagstiftning”. Likväl vill han avskaffa den, och anför en del TF-kritiska argument. Också i rapporten ”Medierna och yttrandefriheten” från Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS, hittar man några sådana, om än svagt underbyggda eller direkt obegripliga. Den kritik som framförs är ofta motsägelsefull. Vanligen rymmer den positiva formuleringar om TFs unika konstruktion – ett ensamansvar för utgivaren som möjliggör sådant som meddelarskydd, anonymitet och anskaffarfrihet. Samtidigt går kritiken ofta ut på att konstruktionen är olämplig eller direkt omöjlig i framtiden. Hur TF-skeptikerna egentligen vill ha skyddet för yttrandefriheten får man aldrig veta. Kritikens utgångspunkt är dock alltid densamma. Vi kommunicerar med hjälp av ”nya teknologier”, varmed åsyftas Internet. Detta beskrivs som en oerhört dramatisk och djupgående förändring som tvingar oss att ändra i konstitutionen. Riktigt varför är höljt i dimma. Att människor sedan TFs tillkomst 1766 mest har kommunicerat utan grundlagsskydd – länge enbart muntligen men senare med allehanda tekniska hjälpmedel som telefon, radio, fax med flera, med flera – och att

det har gått alldeles utmärkt diskuteras inte. Någon slags fara, oklart vilken, hotar enligt kritikerna om inte alla yttranden alltid har skydd på samma sätt och av samma grundlag. Vid en närläsning av de kritiska texterna kan dock följande argument mot TF urskiljas:

1.

Det kan idag vara svårt att avgöra vilka texter som är framställda med tryckpress och vilka som framställts på annat sätt. Något stort problem är det visserligen inte. Texter som sprids via svårbedömda T-tröjor eller konstiga klistermärken är sällsynta, men utgör naturligtvis ett reellt problem när de dyker upp och rymmer ”hets mot folkgrupp” eller annat brottsligt. Via den s k stencilregeln täcker dock redan idag TF mycket mer än tryckta skrifter. Den som märker sin skrift på visst sätt får grundlagsskydd för den oavsett om ”mångfaldigande” har skett med stencileringsapparat, kopieringsmaskin, datorskrivare eller något annat. Om problemet med svårbedömda texter verkligen måste åtgärdas är det naturligtvis möjligt att kräva märkning, som villkor för grundlagsskydd, av alla texter som inte uppenbarligen är tryckta. Det är inte en gammal teknologi (tryckpressen) som behöver värnas, det är den rättsliga konstruktionen med ensamansvar som utgångspunkt.

”Hovrätten vill framhålla att det viktiga och för framtiden betydelsefulla inte är om man skall i den nya grundlagen ta med det ena eller andra mediet utan om man överhuvudtaget skall, såsom justitieministern har ansett självklart, ändra tryckfrihetsförordningens karaktär från att vara ett värn för en allmän medborgerlig rättighet, tryckfriheten, till att bli en lag om en viss typ av verksamheter, massmedier... I övrigt innehåller förslaget ingenting annat i fråga om medborgarens rättigheter i förhållande till radio och television än att han har rätt att inneha och använda radiomottagningsapparat om han betalar licensavgiften. Det måste ju sägas vara ett så magert underlag för den inledande deklarationen om yttrandefrihet att man inte undgår att beteckna den som lögnaktig.” Björn Kjellin Hovrättspresident över Skåne och Blekinge yttrade sig 1975 om förslaget till en ”Massmediegrundlag” med så kallade teknikoberoende reglering av yttranden i alla medier. Med tanke på att det är en jurist som talar så är det ord och inga visor.

2.

TF har så korta preskriptionstider, klagar JK Lambertz. När en förgriplig skrift kommer till JKs kännedom är det ofta för sent att åtala. Varför en lösning på det problemet är att avskaffa TF, inte att förlänga preskriptionstiderna, är oklart. Varför en ny sorts grundlag om yttrandefrihet automatiskt skulle lösa preskriptionsproblemet framgår inte heller.

>


fibtryckfrihet

>3.

TRYCKFRIHET I KORTHET Tryckfrihet innebär att alla får uttrycka sig i i tryckt skrift, det vill säga bok eller tidning. Tryckfrihetsförordningen är en grundlag liksom YGL (yttrandefrihetsgrundlagen, 1992), och RF (Regeringsformen. 1974). Innehållet i TF är, i korthet:  Förbud mot censur (offentlig förhandsgranskning).  Offentlighetsprincipen (undantag: sekretess).  Etableringsfrihet (alla får trycka en skrift, starta tidning).  Ensamansvar. Det finns en tydlig ansvarskedja för det som trycks(bok: författare, förlag, tryckeri. För tidning: ansvarig utgivare.  Meddelarfrihet (strafffrihet, om syftet är publicitet, kan även innehålla innehållet i hemliga handlingar som kan meddelas, muntligt) och anskaffarrätt. Det gäller dock ej uppgifter av stor betydelse för rikets säkerhet eller om de anskaffats med hjälp av brottsliga metoder.  Tryckfrihetsbrott är exklusiva (det vill säga åtal väcks enligt TF, men brotten finns även definierade i brottsbalken).  Tryckfrihetsprocessen går till så att JK är åklagare. Tingsrätten dömer, med jury och nämnd. Besvär går till till hovrätt och till HD om nämnden är oenig; går ej om juryn friar.

anders r olsson är journalist och författare till bland annat Yttrandefrihet och tryckfrihet: handbok för journalister. karin sunvisson är illustratör.

Att vem som helst numera kan ge ut skrifter med grundlagsskydd via nätet – det räcker att skaffa utgivningsbevis för sin webbplats från Radio- och TV-verket – innebär ett hot mot människors personliga integritet. Här anförs bara ett exempel – att några företag erbjuder ett slags minimala kreditupplysningar via nätet – och gör det – med grundlagens skydd. Eftersom en inkomstuppgift inte utgör förtal eller något annat yttrandefrihetsbrott är statliga motåtgärder uteslutna. Nog är det märkligt: i ett land där inkomstuppgifter har varit offentliga i århundraden och taxeringskalendrar har getts ut i decennier anses uppgifterna plötsligt ”känsliga”.

4.

Internationaliseringen gör TF omöjlig. Medierna är i allt högre grad gränsöverskridande. EGrätten och EU-medlemsskapet som sådant tvingar oss att avskaffa den unika svenska modellen och välja den sorts skydd för yttrandefriheten som är typiskt i västvärlden idag: några kortfattade meningar om yttrandefrihet i grundlag. Sedan får Högsta domstolen, med ena ögat på Europadomstolens praxis, avgöra vad som egentligen gäller. Detta argument får allt större tyngd ju längre tid det går sedan folkomröstningen 1994, då Ja-förespråkarna dyrt och heligt lovade att EU aldrig, aldrig skulle rubba sådana TF-inslag som offentlighetsprincip och meddelarskydd. Det är heller inget sakligt argument mot TF - det är bara uppgivenhet inför en internationell utveckling som Sverige bör och kan motsätta sig.

5.

Problem kring internationell rättshjälp. Om ett annat land (A) begär att Sverige ska ingripa mot en individ (B) som misstänks för brott i A - och eventuellt

utlämna honom - gör Sverige normalt det. Dock är förutsättningen att gärningen som B misstänks för är straffbelagd även i Sverige. När gärningen består i att vara meddelare till en tryckt skrift eller s k teknisk upptagning som har grundlagsskydd kan Sverige alltså aldrig ingripa mot B. Han/hon får ju inte straffas här, vilket han/hon kan i praktiskt taget alla andra länder. Detta i praktiken ovanliga ”problem” har TYB föreslagit en lösning på inom ramen för TF som, i korthet, innebär att Sverige ska ingripa/lämna ut mer än hittills. (Förslaget finns i SOU 2004:14.)

6.

Att knyta grundlagsskyddet för yttrandefriheten till vissa medier innebär att lagtexterna då och då måste justeras eller omformuleras för att även yttranden i nya medier ska ges grundlagsskydd. Varför dessa justeringar i främst yttrandefrihetsgrundlagen, YGL, några gånger per decennium skulle vara ett problem överhuvudtaget förklaras aldrig, men särskilt hos SNS anses det stort och allvarligt. Grundlagen beskrivs som ”instabil”. Sannolikt måste man som chefsideologen på SNS, Olof Petersson, vara professor i statskunskap för att överhuvudtaget kunna urskilja ett problem här. Ytterligt få medborgare har, tack och lov, den kompetensen.

7.

Att ha två grundlagar om yttrandefrihet – TF och YGL – och dessutom ett särskilt löfte om yttrandefrihet i regeringsformen är ”lagtekniskt dåligt”, anser JK Lambertz. Att själva grundidén – starkast möjliga skydd för alla uttrycksformer, vilket innebär olika skyddslösningar för olika sammanhang - skulle göra flera lagar rimliga diskuterar han inte. Om här finns ett problem så är det ännu ett som bara kan upptäckas i den statsvetenskapliga studerkammarens avskildhet, inte i den samhälleliga verkligheten.


fib 17

fibrätt&rådligt Tonsättare vilkas musik inte motsvarat makthavares smak eller krav har kunnat råka mycket illa ut. Ingemar Folke frågar sig om vi måste ha sådana lagar.

friheten för det

vedervärdiga

»

ingemar folke text Vad är musik?” var rubriken på ett samtal på ABF-huset i Stockholm en måndagskväll i september. Det var musikjournalisten Camilla Lundberg som samtalade med tonsättaren Anders Hillborg under Carl Thams ledning. Den sistnämnde sade inledningsvis att svaret på frågan i rubriken ibland och på vissa platser har varit en fråga om liv eller död, att tonsättare vilkas musik inte motsvarat makthavares smak eller krav har kunnat råka mycket illa ut. Tyvärr spann det fortsatta samtalet, som i och för sig var intressant och innehöll roliga klingande exempel, inte vidare på det temat. Faktum är att Sverige för mindre än tio år sedan ändrade i både tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen för att möjliggöra hjälp åt våra grannar i söder, Tyskland, vid ingripanden mot misshaglig musik. CD-skivor som pressas i Sverige kunde inte tas i beslag förrän de blivit utgivna. Detta innebar att svensk polis och vår svenska JK inte kunde hjälpa sina tyska kolleger att i Sverige beslagta CD-skivor pressade här men avsedda för utgivning i Tyskland. Detta hinder undanröjdes genom grundlagsändringarna. Nu gäller skyddet mot tvångsåtgärder före utgivningen endast alster som avses bli utgivna i Sverige. Men vad slags musik rörde det sig om, undrar läsaren. Då motiverades lagändringen med vitmaktmusik, som sades ha varit särskilt bekväm att producera i Sverige. Denna sorts musik har jag inte lyssnat mycket på. Förmodligen skulle jag inte uppskatta vare sig text eller musik, ifall jag gjorde det. Jag kan tänka mig att texterna innehåller uttryck för upphovsmännens rasistiska uppfattningar. Skall sådana vedervärdigheter ha lagens skydd? I Sverige har de inte sådant skydd, eftersom den som

sprider framställningar som uttrycker ”missaktning” för en folkgrupp med anspelning på exempelvis ras gör sig skyldig till hets mot folkgrupp. Måste Sverige ha en sådan lag och gör den någon nytta? Sverige har anslutit sig till konventionen mot rasdiskriminering och har uppfattat att en sådan lagstiftning därför krävs. Men det är naturligtvis bara ett formellt svar på frågan. Antag att det inte fanns något sådant som konventionen mot rasdiskriminering, skulle vi i så fall ha infört lagen om hets mot folkgrupp? I augusti bevistade jag det fjortonde nordiska kriminalistmötet. Där deltog bland annat professorn i straffrätt vid Köpenhamns universitet Vagn Greve. Han presenterade en skriven inledning med rubriken Graenser for ytringsfriheden eller graenser for strafferetten. Där hävdar han bland annat att det saknas empiriskt eller logiskt belägg för att hatfulla yttranden med någon sannolikhet skulle ge upphov till socialt oönskat beteende som skulle hota den allmänna ordningen. I USA saknas helt motsvarighet till våra nordiska och europeiska bestämmelser om hets mot folkgrupp. Till stöd för sin ståndpunkt åberopar han de erfarenheter som Poul Henningsen (frihetskämpen med PH-lampan) sammanfattade redan 1945: Det var den politiska friheten i Danmark som gjorde att man under 1930-talet hela tiden hade kontroll över den nazistiska rörelsens omfattning. Hade partiet förbjudits, skulle man inte ha fått dess anhängare att byta uppfattning; man skulle bara ha hindrat de andra från att utpeka dem. Varför har inte Sverige sådana professorer i straffrätt? Här har vi en som till och med vill förbjuda folk att titta på barnpornografi, det vill säga införa en motsvarighet till den katolska kyrkans index librorum prohibitorum.

tryckfrihetsbrott (’Allt är tillåtet som inte uttryckligen är förbjudet’) Otillåtna yttranden begångna genom tryckt skrift inbegriper i fredstid:  Spioneri, obehörig befattning med hemlig uppgift, vårdslöshet med hemlig uppgift, uppvigling, hets mot folkgrupp (ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning), brott mot medborgerlig frihet, olaga våldsskildring (våld + sex, i bild), förtal (även av avliden, gäller dock enbart enstaka individer, ej grupper) , förolämpning, olaga hot, hot mot tjänsteman, övergrepp i rättssak. i krigstid, kristid:  Högförräderi, krigsanstiftan, uppror, landsförräderi eller landssvek, landsskadlig vårdslöshet, ryktesspridning till fara för rikets säkerhet.

ingemar folke är advokat, verksam i stockholm och medlem i föreningen fib-juristerna (www.tffr.org).


fibtryckfrihet 1978 gav Ordfront ut en stridsskrift i tryckfrihetsfrågan. Lagändringarna genomförda samma år innebar att att åklagare fick möjlighet att sätta in tvångsåtgärder som inte tidigare var tillåtna enligt tryckfrihetsförordningen: telefonavlyssning, husundersökningar, razzior på tidningsredaktioner och tryckerier och diverse inblandning i en redaktions inre arbete. Texten är lika aktuell idag.

rätten att kritisera överheten christer hellmark text karin sunvisson illustration

O

m den svenska regeringen i framtiden – kanske efter påtryckningar från främmande makt – vill lägga pressen under polisens domvärjo, med administrativt godtycke och övergrepp som trolig följd, kan den finna stöd i 1978 års tryckfrihetsförordning. Lagparagraferna finns redan, det är bara att ta dem i bruk. Vilka brott är det då som görs till undantag? Jo, de som har med kritik av överheten att göra: ”De senaste årens erfarenhet har visat att vissa tryckfrihetsbrott kan vara särskilt aktuella i samband med journalistisk samhällskritik. Detta gäller brotten spioneri, obehörig befattning med hemlig uppgift och vårdslöshet med hemlig uppgift.” Det är just dessa brott intresset har gällt. Det är samhällskritiken man vill åt. Med stöd av 1978 års tryckfrihetsförordning kan myndigheterna ge sig in i redaktionens inre arbete. Det blir justitiekanslern och åklagarna som gör bedömningar som tidigare tryggt kunde överlämnas till tidningens ansvarige utgivare och i efterhand eventuellt till en tryckfrihetsjury.

Genom att dra in dem som ”bidragit till framställningens innehåll” eller ”tagit initiativ till dess offentliggörande” i begreppet ”meddelare” undergräver man principen om att en person skall vara ansvarig för innehållet i en tidning. En stor skara journalister, redaktionsmedlemmar och uppgiftslämnare till pressen får i framtiden arbeta under straffhot. Det rimmar dåligt med förbudet mot ”i förväg lagda hinder” i tryckfrihetsförordningens första paragraf. Om man går till historien ser man att de principer som överheten nu raserat minst av allt är några praktiska frågor, där det gäller att uppnå någon sorts juridisk effektivitet. Skydd mot administrativa ingrepp och beslag, principen om att en person är ansvarig för vad som skrivits, övervakning under politiskt ansvar – dessa principer har gång på gång utgjort stridsfrågor under de mer än två hundra år som kampen om den formella tryckfriheten förts i vårt land. När justitiekanslern hösten 1976 avstod från att åtala Folket i Bild/Kulturfront med den öppet politiska motiveringen att det är ”högst osäkert om en fällande dom i juryprocess skulle kunna påräknas” – då ekade rösterna av andra tryckfrihetsfiender genom historien: Oscar I klagade över att det var ”äventyrligt att företaga en process, vars utgång, med vår

Jurys bedrövliga samansättning, kunde vara oviss”. 1975 bestämde sig justitiekanslern för att åtala Folket i Bild/Kulturfront för Jan Myrdals artikel ”Den ena handen tvättar den andra”. I tryckfrihetsrättegången mot FiB/Ks ansvarige utgivare Greta Hofsten höjde åklagaren ett varnande pekfinger och sade:”På sikt gör man utan tvekan tryckfriheten en björntjänst, om den stora allmänheten får det intrycket att vilka övergrepp som helst kan utan påföljd begås av folk som är ute i det lätt insedda syftet att misskreditera vårt demokratiska samhälles institutioner. Det kan leda till att vi, på grund av ett fåtal tidningars missbruk av tryckfriheten, får en strängare tryckfrihetslagstiftning, som begränsar även den ansvarskännande pressens möjligheter att fullgöra sin uppgift”. /…/Den svenska pressen är idag med tusen trådar uppbunden till stat och myndigheter. Ett nät av redaktionschefer och chefredaktörer är knutna till psykförsvaret. På samma sätt som på 40-talet kan lojalitet, tystnad och anpassning uppnås – både på frivillig väg och genom påbud och tvång från civila eller militära statliga organ. Pressen är inte längre någon tredje statsmakt i den meningen att den övervakar de båda andra – vid sidan av riksdag och regering utövar pressen idag statsmakt. Den statliga stödpolitiken till press och andra kulturformer har också givit makthavarna effektiva styrmedel. För visst finns det ett samband mellan statligt stöd och redaktionell frihet. Särkilt i de tider av kris och förberedelser för krig som vi nu lever i.

texten är ett utdrag ur christer hellmarks rätten att kritisera överheten– kring den svenska tryckfrihetens historia. utgiven 1978 av ordfront/ arkivet

Klipp ut bilden och skicka till Regeringskansliet 103 33 Stockholm. FiB betalar inte portot.


fib 19

»Det finns ju en anledning till att vi en gång i tiden i grundlagen slog fast att yttrandefriheten för offentligt anställda ska vara stark.«

modet att ifrågasätta annette carnhede text robert nyberg illustration

I

regeringsformen står det att ”All offentlig makt utgår från folket”. Det är alltså det första och viktigaste som står att läsa i svensk lag. Och det betyder ju att vi som jobbar i staten alltså jobbar på folkets uppdrag. Juridiskt sett är det ett självklart förhållande. I arbetslivet är det inte alltid lika tydligt. Ibland sägs att vi statsanställda måste var särskilt ”lojala” och inte ”undergräva förtroendet” för den offentliga servicen. Men om sådana ord blir till förevändning för att tysta anställda som uttrycker hälsosam kritik och vill ifrågasätta beslut som de uppfattar som felaktiga och orättvisa, då har vi slagit in på en farlig väg. För det finns ju en anledning till att vi en gång i tiden i grundlagen slog fast att yttrandefriheten för offentligt anställda ska vara så stark. Den service vi

alla betalar för och har samma rätt till är så viktig att den måste vara öppen för ifrågasättande. Också inifrån. För några månader sen kunde vi läsa i tidningarna om anställda på Försäkringskassan som upplevde att arbetsgivaren ville tysta dem när anslagen minskade och servicen riskerade försämras. ”Ni får inte svara på frågor från journalister” var budskapet. Chefen själv tyckte dock inte alls att det ”hade blivit lägre i tak” på arbetsplatsen i och med detta. Tidigare i höstas kunde vi läsa om att miljön för de boende och personalen på ett behandlingshem för vuxna utanför Uppsala mötte stark kritik från de anställda. Men ledningen uppskattade inte den ”negativa uppmärksamheten”. I en arbetsmiljöundersökning konstaterades att de anställda kände stor rädsla och försiktighet för vad man säger eller tar upp med ledningen”. Två exempel som visar på hur skör men viktig rättten och skyldigheten att ifrågasätta som vi har är. Och faktiskt två exempel som visar på hur modet och viljan att ifrågasätta kan förändra. För ledningen på Försäkringskassekontoret har idag backat, behandlingshemmet är idag föremål för en noggrann granskning. Två exempel som tydligt visar att det är inte mindre yttrandefrihet vi behöver, vilket en del utredningar nu föreslår, utan mer. Jag tycker att det är en självklarhet att jag, utifrån min speciella kunskap och insyn i staten, ska ha möjlighet att bidra till samhällsdebatten och påtala om jag ser något fel. Det är till och med min skyldighet att göra det. Och jag tror dessutom att om jag frågar våra uppdragsgivare, det vill säga alla de som bor i det här landet, så tycker de också det. För ingen vill väl ha ett tystare och räddare Sverige? Jag tror att de flesta vill ha ett Sverige där fler visar modet att ifrågasätta.

meddelarskydd  Meddelarskydd, inbegriper; anonymitetsskydd, (”källskydd”); journalistens tystnadsplikt, och efterforskningsförbud beträffande meddelare (”läckor”).  Men det finns även otillåtna meddelanden (avsedda att införas i tryckt skrift), de anger gränser för meddelarfriheten och inbegriper att oriktigt lämna ut sekretessbelagd allmän handling, uppsåtligen; eller meddela uppgift genom att uppsåtligen åsidosätta kvalificerad tystnadsplikt angiven i sekr.lagen; eller meddela uppgift av stor betydelse för (och risk för brott mot) rikets säkerhet.

annette carnhede är ordförande i statstjänstemannaförbundet - st. robert nyberg är illustratör och aktuell med böckerna många nollor, gomorron! läggdags och boken om jag, (alfabeta).


ILL.

fibtryckfrihet


fib 21

Att bli en del av ett konstverk Vad skiljer oron kring Lars Vilks ”muhammedhund” från den kris som JyllandsPostens karikatyrer utlöste? Rätt mycket, skriver islamologen Jan Hjärpe. jan hjärpe text karin sunvisson illustration

D

et är skillnad att en konstnär på eget initiativ skapar uppmärksamhet och att en stor rikstidnings redaktion beställer karikatyrer som angriper människors tro. Jyllands-Posten är inte vilken tidning som helst. Den har villigt öppnat sina spalter för ledande i Dansk Folkeparti och liknande skribenter. Teckningarna där hade en annan kontext, en som betingas av det inrikespolitiska läget och debattklimatet i Danmark. Det finns också där en sorts nationalistiskt patos som vi kan kalla vulgär-gruntvigianism. Dansk Folkeparti har en ställning i det politiska livet som Sverigedemokraterna inte har. En annan skillnad är den danske statsministern Fogh-Rasmussens – av inrikespolitiska hänsyn betingade –beteende när krisen var under uppsegling: hans vägran att ta emot de elva ambassadörer som begärt företräde för att diskutera (bland annat!) karikatyrerna. Det uppfattades som arrogant och som en förnedrande markering gentemot ambassadörerna och deras regeringar. Detta kom till uttryck vid Manama-mötet i Bahrain 10-12 november 2005, alltså bara några veckor senare, då

den egyptiske utrikesministern tog upp saken. Då infogat i en större problematik, det spända förhållandet till regimen i USA. Anders Fogh-Rasmussen hade visat och skrutit med sina nära relationer till George W. Bush, understruket av att Danmark är krigförande på USA:s sida i Irak. Bushs besök hos Fogh-Rasmussen inföll rätt nära i tiden före karikatyrernas tillkomst. Observera att den politiska krisen var ett faktum redan då. Den utlöstes inte (som hävdas i en vida trodd myt) av den lilla grupp danska muslimer som reste runt i Mellanöstern och visade karikatyrerna och andra förnedrande bilder som spridits i den danska miljön. Fredrik Reinfeldt agerade klokt och valde samma taktik som påven efter reaktionerna på hans föreläsning i Regensburg. I likhet med påven tog Reinfeldt initiativet och bjöd in ambassadörerna för att lyssna till dem och för att förklara ”vårt” agerande. Och därmed visade han respekt och inte arrogans. Det är skillnad att en rikstidning som Jyllands-Posten initierar en provokation, och att media i Sverige bedömer en konst-

närs aktion och en utställares reaktion som en nyhet. Men också det kan göras på olika sätt. Sydsvenskan återgav på nyhetsplats inte bara en av muhammedhundarna utan också Vilks teckning av en ”judesugga”. Därmed föll möjligheten att tolka hundbilden som ett uttryck för ”den sionistiska makten över media”, den konspirationsteori som hålls för sanning av många i den muslimska världen. Nerikes Allehanda publicerade däremot bara den ena bilden, på ledarplats, inte nyhetsplats. Det är inte samma sak. Viktigare är kanske att miljön är olika. I Malmö, storstaden, finns den kader av intellektuella muslimer som kan hantera sådant här. En av de engagerade yngre kvinnorna vid Malmömoskén uttryckte att teckningarna inte var mycket att bråka om, och att såväl hunden som suggan var ”rätt söta”. Och det får man nog hålla med om. Vilks teckningar är inte elaka karikatyrer (medan ett par av teckningarna i JyllandsPosten var verkligt kränkande). Läget i Örebro är ett annat. Det är svårt att bortse från de motsättningar som finns där, den känslighet som kommit genom debatten

>


fibtryckfrihet

»Yttrandefriheten behöver vi försvara, nu när dess grundlagsstatus är hotad. Men inte är yttrandefriheten hotad av att man visar omdöme. Snarare tvärtom.«

>

om den muslimska friskolan där som anses ha ”wahhabitisk”, dvs. extrem-sunnitisk tendens (saudiska pengar). Samtidigt finns det i Örebro många med iransk shiitisk bakgrund. Publiceringen av teckningen kom in i en annan situation än den i Malmö. Det var någon eller några som gick i den Vilkska fällan och rapporterade till regeringskretsar i Iran, som i sin tur tolkade publiceringen som en del av ”den stora konspirationen”, föreställningen om att USA-Israel-EU för ett ”korståg” med målet att utplåna islam och underkuva alla muslimer. Insatt i den världsbilden, den mytisk-dualistiska världsbilden av kampen mellan ”vi och dom”, får teckningen andra innebörder än den som svenska ledarskribenter och ”yttrandefrihetsfundamentalister” ger den. De senare har också en dualistisk världsbild, men där ”vi” och ”dom” är andra. Ryktet om bilden får och kommer att få i den muslimska världens olika och konfliktfyllda miljöer andra funktioner. Alltså: hur uppfattas bildryktet hos dem som förnedras, förtrycks och dödas? Hur upplevs det av dem som längtar efter demokrati och mänskliga rättigheter i de diktaturer som man lever i? Hur känns det där att också få sin religion förnedrad? Och hur uppfattas det av maktägande som ser sin ställning hotad? Myten har sitt eget liv. Kommer det att bli lika många dödsoffer som efter Jyllands-Postens klämkäcka tilltag? Med de bortåt tvåhundra dödade i norra Nigeria som det värsta utslaget. Vi kan se att reaktionerna har kommit framför allt i områden med akuta konflikter, från Irans regering insatt i det hårda propagandakriget Washington-Teheran, från

Egypten med dess inrikespolitiska motsättningar, från regeringen i det krigshärjade, söndertrasade Afghanistan; oro och demonstrationer i ett Pakistan märkt av maktkonflikten mellan USA-allierade Musharraf och hans kritiker från olika oppositionsgrupper – och i tiden strax efter händelserna i och kring Lal-moskén. Och Vilksmyten gick att inpassa i de extrema jihadisternas (”al-qaida”) världsbild. Pseudonymen (förmodligen) Abu Umar al-Baghdadi gjorde sitt budskap på Nätet den första fredagen i ramadan, med det propagandistiskt effektfulla löftet om en stor belöning till den som skäktade Lars Vilks och tog död på Nerikes Allehandas chefsredaktör. Detta kombinerat med uppmaningar om bojkott och aktioner mot svenska företag. Nätkriget är i gång. Men ytterligare en sak skiljer den här affären från den danska krisen: nu är regeringarna beredda, uttrycker starkt avståndstagande från publiceringen, men de kommer att effektivt söka hindra att demonstrationer spårar ur i våld och skadegörelse. Att predika våld en fredag i ramadan – det utlöste negativa reaktioner mot ”alBaghdadi” från fromma muslimer, från muslimska organisationer, och även från religiösa auktoriteter som står islamistiska rörelser nära (Muslimska Brödraskapet, Hamas), särskilt då från ”European Council for Fatwa and Research”, där själve Shaykh Yusuf al-Qaradawi är ordförande. Jihadisternas marginalisering är väldigt tydlig den här gången. Vilks har en konstteori: Konstverket är inte artefakten, föremålet, utan den process

som det ger upphov till. I den meningen har han (som han uttryckte det i Sydsvenskan) lagt ner en tolvtaggare. Vi är nu alla en del av Vilks konstverk. En positiv följd kan vi peka på: unga engagerade muslimer deltar i debatten. En ny generation är på väg att ta över, en som kan koderna, en som har språket och insikten om hur man kommer in i kulturdebatt och politisk debatt. Var publiceringen av bilden ett försvar för yttrandefriheten? Knappast. Yttrandefriheten behöver vi försvara, nu när dess grundlagsstatus är hotad. Men inte är yttrandefriheten hotad av att man visar omdöme. Snarare tvärtom. Det är egendomligt, tycker jag, att folk tycks ha så svårt att skilja mellan juridik och etik, mellan vad som är lagligt och vad som är moraliskt, olagligt respektive omoraliskt. Lagstiftning ska inte hindra Vilks att teckna vad han vill och även visa det. Det ska inte vara olagligt för tidningar och andra media att hjälpa honom att få publicitet. Men det betyder inte att det är moraliskt riktigt att göra det. Det är omoraliskt att inte ta hänsyn till de faktiska konsekvenserna av ens handlande. Det är inte heller olagligt att låta bli att köpa Volvo eller att inte använda Ericssons produkter. Och det är inte olagligt att demonstrera mot yttrandefriheten, eller att bränna dockor som föreställer Reinfeldt. Men det betyder inte att det är bra, rekommendabelt, klokt eller moraliskt att göra det.

jan hjärpe är religionshistoriker och professor emeritus i islamologi vid lunds universitet. karin sunvisson är illustratör.


Ill. fib 23

fibkrönika

Buggning på väg

david ericsson text christofer ahde illustration

E

n sommarkväll på centralens restaurang i Göteborg satt jag och pratade med en god vän medan vi väntade på att mitt tåg skulle gå. Hon smuttade på sin öl, såg ut mot torget där sommarklädda människor fridfullt strosade och sa. – Demokratin som vi lever i nu är nog bara ett lyckligt ögonblick i historien. Snart kanske fascismen kommer att ta över och militärer att patrullera på gatorna. Jag tänkte efter. – Det blir nog inte så, sa jag. Det kan bli än värre. Min väninna såg frågande på mig och jag började berätta; om mitt jobb. Om frihetens sista utpost med oss ensamma men starka män som kör långtradare mellan städer och länder i Europa. Men som nu plötsligt ständigt är iakttagna från ovan; via satelliter. Visserligen till vårt eget fromma då vi ska hitta industrierna med hjälp gps i miljonstäderna. Men vi blir också sedda av högre makter var minut och var meter vi rör oss med våra ekipage. Allt går på tid och är kontrollerat in i minsta detalj på kartor och åkaren kan ringa upp när man är i norra Frankrike och säga:

– Varför körde du över Rouen? Det vet du väl att det alltid är kö där vid femtiden. Du skulle gått över Vernon istället. Dessutom ger det nya datoriserade förarkortet i färdskrivaren besked om man kört för fort eller någon timme för länge så att man kan bötfällas åravis efter förseelsen. Inte heller privat är ens den ensligaste avkrok längre osedd. Via Internet kan man se sin stuga i skärgården från en satellit. Och med hjälp av mobilmaster kan man på några meter när veta var en person befinner sig och vart den går. – Det här är ändå bara början, förklarade jag för min vän i min alltför realistiska profetia. Hundratals kameror bevakar redan nu varje steg du tar här i stan. Efter londonterroristerna utvecklas de dessutom så att de känner igen ditt ansikte och kan spåra din väg ifall du till exempel går härifrån till Avenyn. Din dator är inte heller säker. All e-post kommer, genom vissa juridiska krumbukter med utländska servrar, att räknas som utlandstrafik och att kunna kontrolleras av staten. Och det du skriver kommer att kunna spåras med hjälp av sökmotorer som blixtsnabbt läser igenom våra och miljarder andra människors e-post.

Redan nu kan man köpa personers och företags hela mailkorrespondens av statsanställda på svarta marknaden i USA för några hundra dollar. Allt omkring dig kommer till slut att finnas på ett litet simkort; eller något ännu mindre. Och du blir graderad och värderad av arbetsgivare och myndigheter eller av vem som helst efter eventuella sjukdomar, psykiska problem, ekonomisk ställning och förmodligen också efter dina politiska åsikter. Inga militärpoliser kommer att behöva patrullera gatorna men den som inte passar in i mönstret är ändå för alltid förlorad. Kanske återstår till slut bara soptippen för oss som kommer att bli elektroniskt kastlösa. Där kan vi få vara ifred och prata ostört; om vi pratar tyst. När jag lämnade min väninna på perrongen såg jag att hon var ledsen. Och när tåget ryckte iväg över bangården mot Alingsås och Stockholm insåg jag att jag pratat för mycket. Kanske hade jag överdrivit lite också.

david ericsson är författare och långtradarchaufför. christofer ahde är animatör och illustratör (www.christoferahde.se).


fibtryckfrihet Bör ”extrema” konstnärer släppas in i skattefinansierade lokaler? Nej, ansåg förre ordföranden i Örebros kulturnämnd, Björn Nilsson, och protesterade mot en Myrdal/Kessles-utställning på stadens bibliotek. Ett extremt men inte nytt ställningstagande, skriver Jan Myrdal.

några principfrågor 1 kap. Om tryckfrihet ”1 § Med tryckfrihet förstås varje svensk medborgares rätt att, utan några av myndighet eller annat allmänt organ i förväg lagda hinder, utgiva skrifter, att sedermera endast inför laglig domstol kunna tilltalas för deras innehåll, och att icke i annat fall kunna straffas därför, än om detta innehåll strider mot tydlig lag, given att bevara allmänt lugn, utan att återhålla allmän upplysning.”

ÖREBRO SLOTT från öster. (Foto: Björn Fransson). Staden som satte Sverige i brand.

jan myrdal text

D

ebatterna kring NA:s publicering av Profeten som rondellhund och uttalanden av chefen för socialdemokraternas oppositionskansli i Örebro, förre ordföranden för Örebro kultur och medborgarnämnd, Björn Sundin kring Fotograficentrums utställning av samspelet Gun Kessles bilder och Jan Myrdals text på Örebro Stadsbibliotek reser principiella frågor. De rör centrala områden av våra formella fri- och rättigheter. De är i historisk mening borgerliga, då de i våra länder formulerades av den unga borgerlighetens företrädare i deras kamp inför och under de borgerliga revolutionerna (som Tryckfrihetsförordningen i Sverige). Formella, då de har ett juridiskt tydligt regelverk. Men de är inte formaliteter. Jag slutar denna del av resonemanget här ty så långt bör vi kunna vara överens. (Vilket innebär att i en vidare teoretisk diskussion om formella och reella rättigheter delar vi oss.) NA:s publicering av rondellhundsbilden var och är skyddad av Tryckfrihetsförordningen. Helt ostrafflig alltså. Men som Paulus påpekade (1 Kor. 10:23): ”Allt är tillåtet men allt är inte nyttigt.” I Sverige pågår för närvarande – liksom i hela den s.k. Västvärlden – en serie angrepp mot, och insnävanden av, tryck- och yttrandefriheten. (Med olika välklingande motiveringar.) Rondellhundspubliceringen har lett till att stora grupper inom landet och mäktiga krafter utom

»Hunden är från medelhavsområdet och vidare söderut och österut asätaren och rabiesbäraren. Inte trofasthetens symbol alltså; den vilken i marmor kunde läggas på kistlockets fotända över lämningarna efter den europeiske korstågsdeltagaren.«

dess gränser rest krav på ytterligare inskränkningar. Ett återinförande av hädelseförbudet i form av skydd för trosuppfattningar. Skälet till detta agerande är att bilden hade en stark laddning. ”Hundturken” är till exempel inte ett skällsord vilket som helst. Hunden är från medelhavsområdet och vidare söderut och österut asätaren och rabiesbäraren. Inte trofasthetens symbol alltså; den vilken i marmor kunde läggas på kistlockets fotända över lämningarna efter den europeiske korstågsdeltagaren. Jag valde ordet korståg med avsikt. En del av mitt arbete har bestått i att i olika bibliotekskällare världen om bläddra mig igenom artonhundratalets populärpress för att se dess bilder. Det var en stor kolonialperiod då Västvärlden – och Japan – (under våldsamma inre konflikter) greppade klotet. Av orden i denna press att döma handlade alla med de ädlaste av syften; civilisation, rättssäkerhet, framsteg. Bilderna bidrog att forma folkligt stöd för detta. ( I ”Indien Väntar” och ”Sälja krig som margarin” liksom i TV-serien ”Bilden som vapen” har jag gett exempel.) Den som om hundrafemtio år på samma sätt bläddrar i vår tids publikationer, läser orden och studerar bildvärlden kommer att uppleva detsamma. Att konflikterna nu som då ytterst är materiella (Irak är som Alan Greenspan påpekat en konflikt om olja) hindrar inte att de i ord – och bild – vrids upp till ett civilisationernas eller ideologiernas krig. (I de muslimska länderna nu ett troskrig mot kristna korsfarare.) Den andra frågeställningen rör Björn Sundin. Han är en kommunalpolitiskt central och inflytelserik personlighet i Örebro, en som personligen är vänlig, leende, sympatisk och mjuk i rösten men som publikt i detta sammanhang formulerat sig på ett sätt som kräver både politiska klargöranden och – från konstnärliga och litterära yrkesutövares håll – fackliga åtgärder.


fib 25

Att han tidigare som i debattinlägg hävdat att jag är en galning hör till det politiskt gängse. Men i samband med utställningen i Örebro stadsbibliotek gick han vidare. Dels skrev han på ett sätt, som om det motsvarar det inom det socialdemokratiska partiet acceptabla blir djupt oroväckande för vår rättssäkerhet. Dels gick han över en politisk gräns vi hittills i Sverige hållit på. Jag tar de två avsnitten i ordning. Det första rör hans användandet av ord som ”förnekare” och ”folkmordsförnekare”. I ett alltmer ökande antal stater i Europa (också i Nordamerika om än Förenta staterna ännu inte upphävt ”first amendment”) är detta nu ett brott. Förbundsrepubliken Tyskland verkar aktivt för att det skall bli EU-lag. Problemet med det brottet är att definitionen av den brottsliga gärningen blir luddig, bunden till det för tillfället politiskt lämpliga (i Frankrike är det nu brottsligt förneka ett medvetet turkiskt folkmord på armenier under Första världskriget men i Turkiet är det brottsligt att hävda att massmorden på armenier var ett medvetet turkiskt folkmord) och – som de franska historikerna påpekat om de franska lagarna – omöjliggör viktiga forskningsområden. Massmord i vår tid är precis lika nödvändiga att diskutera som de på 1500-talet i nuvarande Mexiko eller brittiska i Indien inför och under 1857 års resning där motstridiga uppfattningar länge diskuterats. Den nuvarande lagfrågan har jag med olika exempel (Faurisson till exempel) skrivit om rätt omsorgsfullt under de senaste tjugo åren. Sverige har också som stat på mycket goda juridiska grunder ännu inte velat införa någon sådan lag. Om jag läser socialdemokraten Björn Sundin rätt förespråkar han nu sådan lag och/eller praxis. Det är det viktigt att få politiskt klarlagt. Det allvarligt politiskt aktuella utgörs av Björn Sundins upprepade krav att konstnärer och författare som Gun Kessle och jag med åsikter han finner ”extrema” inte skall få tillgång till ”skattefinansierade lokaler”. Detta är politiskt nytt. Även om det periodvis (under Andra världskriget och under femtiotalet) funnits tendenser till sådant. Nu är Björn Sundin inte vem som helst. Han har haft beslutande kulturpolitiska funktioner i Örebro och företräder fortfarande det Socialdemokratiska partiet. Det blir därför för oss nödvändigt att låta vår huvudorganisation KLYS (Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd) ta upp frågan.

jan myrdal är skriftställare och författare bosatt i skinnskatteberg.

Efter TV-programmet Makten och san ningen i SVT (2007-09-30) om IB finns det skäl att läsa hela FiB/ Kulturfronts originalmaterial på www.fib.se. Här publicerar vi ett viktigt dokument.

Ett PS till diskussionen om IB

Q Q En helt avgörande fråga i IB-af fären var att staten sökte förhindra att det blev en tryckfrihetsrättegång. Då hade det varit jury. Då hade det varit möjligt att hävda dels sanningshalten och dels allmännyttan. Beslutet att tvinga fram denna rättegång kom att ligga helt i Bratts händ er ty han var juridiskt ansvarig för den bok han skrivit. Staten hade ju noga undvikit att ställa Greta Hoffsten, ansvarig utgivare för FiB/k inför rätta för publiceringen . Man ville från statens håll inte tillåta en grundlagsenlig tryckfrihetsrättegån g. Jan Guillou kunde visserligen överk laga - vilket han gjorde och fick sitta längre i fänge lse för – men han var dömd för spion eri och hade ingen juridisk möjlighet att tvinga fram en tryckfrihetsrättegång. När det började stå klart att state n – med hjälp av olika påtryckare - hållit på att förmå Bratt att avstå från sin möjli ghet att tvinga fram denna för det allmänna bästa nödvändiga tryckfrihetsrättegån g skrev jag den 5 januari 1974 ett brev till de fängslade kamraterna. Det gick till alla men var direkt riktat till Bratt. Allt låg ju i hans hand. Formuleringarna var överlagda. Jag ville inte alltför hårt trycka på Bratt s problem och dock lirkande visa honom vilken väg som var den rätta. Han begrep inte. Eller han ville ge sig. Att det var han som av journ alistiskt oförstånd öppnat för spionerianklagelsen geno m FRA-materialet gjorde naturligtvi s inte saken bättre. Att tidningen inte inför publicerin gen insåg att FRA-materialet var av annan karaktär än det övriga – och innebar något som kund e betraktas som spioneri – kan sägas vara den dåvarande tidningsledningens ansvar. Nedan finns ordalydelsen till det brev jag skickade till de tre fängs lade. JAN MYRDAL ”Kamrater! I Dagens Nyheter läser jag att Peter Bratt inte tänker överk laga. Frågan är allvarlig och bör övervägas noga. Jan Gehlin säger att ni inte får bli offerlamm. Det är rätt. Ni är inga får. Ni försvarar en mycket utsatt position. Mycket talar för att ni kommer att bli extra bestr affade för att ni är bråkiga om ni försöker överklaga. Det är av största vikt för regering och myndigheter att ni nu ger upp. Regeringen har redan föregripit er nöjdförklaring genom att tillsätta den utredning som skall formulera nya lagar . Advokat Gottfarb talade en lång stund i TV i går om varför ni skulle ge upp. Det är trolig t att ni släpps hem rätt snart efter det att ni gett upp. Om ni överklagar kommer ni därem ot att få sitta i häkte länge till. Man kommer att hota er med stränga straff. Om ni anser att ni måste ge upp då skall ni noga formulera ert beslut. Ni kan nämligen utan att orsaka oss andra större skada ge upp av medicinska eller socialmed icinska skäl. Det är helt rimligt. Om ni är sjuka eller om era familjer håller på att trasas sönder då kan ni lämna er post med rent samvete. Då skadar detta inte oss andra. Om ni däremot rationaliserar uppg ivelsen och menar att kamp inte lönar sig längre; då orsakar ni stor skada för oss andra . Då har hela er hittillsvarande kamp varit meningslös. Vad värre är ni kommer livet igeno m att gå med en stämpel på er. Ni har förklarat er nöjda med spioneridom. Ni får inga viktig a anställningar. Ni får inga visum . Ni har blivit lurade! Detta låter hårt. Det är hårt. Om ni inte bör hemförlovas av medicinsk a eller socialmedicinska skäl då skall ni kämpa vidare för allas vår sak även om detta komm er att innebära flera års fängelse för er. Så viktig är er kamp. Om ni kämpar vidare – och det förut sätter jag. Då bör hela den strategiska målsättningen förändras. Hittills har ni kämp at inom den juridiska ramen. Ni har icke velat gå långt utanför den. Den här vägen var nödv ändig. Hade ni inte följt den hade motståndarna kunnat hävda att ni ställt er utanför rättso rdningen. Likväl visste vi ju alla att domen var fixad i förväg. Det juridiska försvaret skulle inte kunna hjälpa er annat än på längre sikt. Inför hovrätten och Högsta Domstolen måst e försvaret förändras. Det måste bli offensivt. Ni har inför rådhusrätten lagt en god grund på vilken man kan bygga. IB-kommittén har pengar. Dessa peng ar måste användas för ert försvar. Från Förenta Staterna och Frankrike måste vi ta hit de bästa medborgarrättsexpert er och tryckfrihetsspecialister som står att få för peng ar. Från Tyskland måste vi ta hit publi cister. Processen måste göras internationell. När rättegången lyfts upp ur den svenska provinsen på allvar då komm er ni till slut att bli friade. Detaljerna får anstå. Dessa brev läses ju av olika snokar. Än en gång: ingen kommer att ankla ga den av er som av medicinska eller socialmedicinska skäl är tvungen att lämna sin post. Den som inte är tvungen bör inse den hårda sanningen att han för det allmänna bästa är tvungen att kämpa vidare om det så kommer att kosta flera års fängelse. Även om det kosta r isolering i madrasserad cell. Detta samhälle är fullkomligt skamlöst. Ni kan bara segra genom att vara starka. Hälsningar Jan Myrdal”


fibfolkibild

Ett nytt Eden?


fib 27

Dop i en Stockholmsförort. Salam den högsta mandeanska prästen i Sverige döper Adam 14 år. 5 000 av världens mandeaner bor nu i Sverige – som en direkt följd av USA:s invasion i Irak. Mandeanerna försöker upprätthålla sina nästan 2 000 år gamla sedvänjor i ett klimat som inte är särskilt gynnsamt. Inte minst är det problematiskt att döpa människor i rinnande vatten i ett nordligt klimat. Mandeanernas öde är bara en del av den stora flyktingkatastrof som nu drabbar Irak. FN beräknar att omkring två miljoner irakier har flytt utomlands, och att nästan lika många befinner sig på flykt inne i landet.

>


fibfolkibild karen miranda-rivadeneira text & bild

M

>

”När det var fred i Irak grillade vi nästan alltid fisk vid midnatt. Men här är det lite svårt under vintern; dels snön men också grannarna som inte gillar röken. Men ibland så grillar vi ändå”.

andeaner är en folkgrupp som framför allt lever i Irak men som nu är spridd över hela världen. I århundraden har de levt i södra Irak och i provinser i västra Iran. Deras religion är monoteistisk och hyllar Johannnes Döparen (Yehia Bin Zekria) som en central profet. De lägger stor vikt vid dopet som ritual. Mandeanerna accepterar inte konvertiter eller giftermål utanför sin religion. Deras språk talas fortfarande i Iran men i Irak är det endast prästerna som behärskar det. Som en följd av situationen i Irak har halva befolkningen flytt. I Sverige finns nu 5 000 av världens mandeaner, den största koncentrationen utanför Irak.

En kväll på stan.

Mandeaher ber tre gånger om dagen. Salam, steg upp klockan fem för att be. Hans dotter Azel 18 år steg upp lite tidigare för att plugga inför matteprovet.

Mandeaner är kända för att vara utmärkta guldsmeder och i Sverige har flera av dem egna guldbutiker.

Salwa ber.

text & bild karen miranda-rivadeneira bor i new york och är frilansfotograf och bildlärare i bronx. hon har haft utställningar i ecuador, colombia och new york och publicerat sig i europeiska och latinamerikanska tidskrifter. hon brukade spela piano och måla ända tills hon en dag besökte en asylmottagning nära hennes hem där hon fick tillåtelse att fotografera. då insåg hon hur stark osynligheten är tiden före och efter en bild. (www.karenmiranda.net).


fibutrikes

fib 29

»vi har levt med den här skiten i 59 år – hur länge ska vi vänta?«

>


fibshatila sara ojasoo & anna roxvall text & bild

i snart 60 år har de palestinska flyktingarna i libanon väntat på upprättelse och en möjlighet att återvända till sitt hemland. eftersom de bara har ansett sig vara i libanon tillfälligt, har de tyst accepterat att behandlas som andra klassens medborgare. men nu växer tredje generationens palestinier upp i flyktinglägren, och de är otåliga.

>

Å

ret var 1948 och oroligheterna kom allt närmare familjen Abed El-Hadis hus på landet utanför Akka i nordvästra Palestina. Rykten surrade om massakrer i de palestinska byarna runt omkring och Mahmoud Hussein Abed El-Hadi och hans fru Amena bestämde sig för att ge sig av ett par dagar tills allt hade lugnat ner sig. Med sin treårige son på ryggen låste den då 22-årige Mahmoud huset med den tunga, svarta järnnyckeln. De flesta ägodelarna lämnade de kvar, men fotot på Mahmoud iförd den

brittiska arméuniformen fick följa med i packningen. De gick till fots norrut mot grannlandet Libanon och på vägen träffade de många andra som också i all hast lämnat sina hem. När de efter tretton timmar korsade gränsen var det som tillfälliga gäster. Ännu hade Mahmoud ingen aning om att han hade sett sitt hemland för sista gången. Utifrån den hårt trafikerade vägen mot flygplatsen ser det ut som att Shatila håller på att ruttna bort. De lägre husen är smutsgrå

Q Q I Sverige handlade förra sommarens rapportering mycket om svenskarna som inte kunde ta sig hem från kriget i Libanon. När de problemen var lösta, svalnade intresset snart. Men Enas, Assi och alla de andra fick stanna kvar. De var redan hemma. För några av dem är hemma ett land där de ses som tillfälliga gäster, trots att deras föräldrar är födda i Libanon.

och slitna och de högre cementbyggnaderna verkar vara på väg att säcka ihop. I utkanterna syns de svarta skelettliknande huskropparna som bombades till oigenkännlighet för över 20 år sedan. Mitt i allt detta står grönsaks- och apelsinförsäljarna som glada färgkluddar och erbjuder sina avgasmarinerade varor. Närmare än så har de flesta libaneser aldrig gått. Historierna om vad som kan drabba den som obehörig traskar in i de palestinska flyktinglägren i Libanon är många. Alla innehåller de orden fara och död. Men Shatilas


fib 31

15 000 invånare hittar i de mörka, fuktiga gränderna som i sin egen byxficka. I det en kvadratkilometer stora lägret är de födda, här kommer många av dem att dö. Och trots att det har gått nästan 60 år sedan staten Israel bildades räknas de barn som föds med palestinska föräldrar i Libanon fortfarande just som flyktingar – tillfälliga besökare i landet utan medborgarskap. Libanons nära 400 000 palestinier får därför inte rösta eller ställa upp i val, de måste betala en högre summa för att läsa på universitet och det finns just nu 72 yrken som de inte får lov att arbeta inom. De får inte heller köpa eller bygga ett eget hus utanför lägret. Det kornblå ID-kortet fungerar i verkligheten som en knallröd stoppskylt. Det var hit till Shatila som Mahmoud Abed El-Hadi och hans familj kom till slut. De, liksom andra flyktingar, bodde i ett tunt tält med en fotogenlampa som enda värmekälla. De ställde den i en hink för att skydda lågan mot vinden, men under vintern såg de ändå grannarnas spädbarn dö av köld. Det började gå upp för familjen Abed ElHadi att det skulle komma att ta lång tid innan de kunde återvända hem. På våren 1949 vann den nybildade staten Israel kriget mot de omgivande arabländerna och Libanon slöt fred med Israel den 23 mars. Tälten i flyktinglägren ruttnade långsamt och palestinierna började successivt bygga enkla cementhus på platsen där tälten en gång stått. Många palestinier anser att Golda Meir, premiärminister i den nybildade israeliska staten, hade som mål att låta deras folk leva på flykt generation efter generation. På så sätt skulle de glömma bort Palestina och sin rätt att återvända. Detta har ännu inte hänt. På väggen i en av Shatilas smala gränder har någon målat en

enkel gubbe. Hans runda skalle sina rättigheter. Yassir Arafats PLO pryds av tio hårstrån och ryghade blivit en kraft att räkna med gen är vänd mot betraktaren. och hade nu sin bas i Libanon Q Q I Libanon har flyktingarna prakHan heter Hanzalah och skavarifrån de genomförde gerillaattiskt taget inga pades 1969 av den palestinska tacker mot Israel. Det som de än möjligheter till integration i värdlandet serietecknaren Naji Salim al-Ali. i dag kallar ”revolutionen” var i – bland annat är de Hur Hanzalahs ansikte ser ut full blomning: palestinierna tog förbjudna att arbeta inom de flesta yrken, är det ingen som vet, eftersom kontrollen över sina läger, organioch de kan inte få han inte kommer att vända sig serade sig i kommittéer, byggde libanesiskt medborgarskap. om förrän palestinierna har sjukhus, skolor och daghem. fått återvända till sitt hemland. Mahmoud hade då redan passerat Just den här onsdagen pas40-årsstrecket, men flera av hans serar ett trettiotal upphetsade barn bakom barn gick med i några av alla de palestinska ryggen på honom och skratt och skrik partier som poppade upp som svampar ur studsar mellan väggarna. En grupp från ett den bördiga libanesiska jorden. barn- och ungdomscenter i lägret är på väg Men spänningarna tilltog snabbt i landet. för att öva löpning. Några har klätt sig i jogDen kristna överklassen såg de allt starkare gingdress, andra kommer i sandaler. I täten palestinierna som ett hot mot maktbagår de äldre ungdomarna och försöker hålla lansen i Libanon och en fara för landets ordning. säkerhet. De utmanades samtidigt från Men när de kommer ut på vägen, där den vänster av en opposition som krävde sociala livsfarliga Beirut-trafiken inte följer några reformer och en reformation av det politiska regler, går det inte längre. De libanesiska systemet. Den kristna högern började träna soldaterna som står posterade utanför lägret sina miliser för att kunna bekämpa palesförsöker hjälpa till att stoppa bilarna så att tinierna och vänstern, vilket ledde till att de kan passera. En flicka med prickigt hårderas motståndare gjorde detsamma. 1975 band stannar till i kaoset för en minut och bröt inbördeskriget ut och palestinierna pekar stolt mot hjärtat. drogs snabbt in i striderna på vänsterns – Falastine! sida. En kamp där alla i slutändan vid något Varje barn som växer upp i Shatila med tillfälle skulle komma att förråda varandra, palestinska föräldrar har fått berättelserna tog sin början. och sångerna om hemlandet med modersmjölken. Historien har gått i arv i flera led Den som kommer till Shatila söderifrån och handlar om en djup orättvisa, en längtan måste först tränga sig fram på den smala efter den plats där olivträden växer och apel- gatan där de syriska köpmännen säljer sinlundarna doftar. Minnet av Palestina blir begagnade strykjärn, piratkopierade cd-skien skarp kontrast till stanken från avloppen i vor och moskéväckarklockor. Strax därefter, flyktinglägren och en smuts som verkar vilja före soptippen där getterna betar, ligger leta sig in till och med i skosnöreshålen. något som liknar en inhägnad trädgård på höger sida. En gammal man sitter och För Mahmoud Abed El-Hadi och hans åtta sover på gräsmattan innanför staketet med barn var slutet av 60-talet den tid då fören loppbiten hund vid sina fötter. Bara de lamningen släppte och de tog till kamp för svartvita fotona utanför grinden antyder att detta är en plats som har något viktigt att berätta. För här, under det gröna gräset ligger benen efter tusentals människor huller om buller. Varje familj i Shatila kan ge dig namnet på åtminstone tio släktingar som har fått sin sista vila där. Inbördeskriget hade pågått i sju år när Israel invaderade Libanon 1982 med målet

Inga jobb

»Minnet av Palestina blir en skarp kon-

trast till stanken från avloppen i flyktinglägren och en smuts som verkar vilja leta sig in till och med i skosnöreshålen.«

>


fibshatila

>

att krossa PLO en gång för alla. PLO tvingades ut ur Beirut efter två månaders hårda strider och över en natt försvann de välbeväpnade palestinska styrkorna som hade skyddat flyktinglägren. Under förespeglingen att PLO-män fortfarande gömde sig i Shatila och det angränsande lägret Sabra, släppte Israel därefter in falangisterna, den kristna libanesiska högermilisen, i området. Medan israelisk militär såg till att ingen varken kom in eller ut ur lägret inleddes en 40 timmars urskillningslös slakt på alla som kom i deras väg. Mahmoud Abed El-Hadi och hans söner, liksom alla andra som kunde hantera ett vapen, försökte stå emot. Men de var inte starka nog. När massakern var över hade tusentals av Shatilas invånare mördats, den övervägande delen civila. De flesta placerades i massgraven vid lägrets södra ingång, som numera täcks av ogräs och vita blommor. Ingenting blev sig likt efter det. Familjerna var söndertrasade, barnen traumatiserade. Ögon hade tvingats se sådant som ingen människa någonsin borde behöva bevittna. Än i dag måste vuxna män harkla sig och ta ett par extra djupa andetag när de talar om händelserna i Sabra och Shatila 1982. Men, för de överlevande måste livet ändå gå vidare. 1990 var inbördeskriget slut och Mahmoud Abed El-Hadis barn hade hunnit få egna barn. Eftersom lägret inte tillläts växa utåt, gjorde han som alla andra fäder i Shatila och började bygga sitt hus på höjden. Hela lägret är fullt av höga, svajiga byggnader, ihopskarvade med så många olika sorters cement att de liknar lapptäcken. Husen står så tätt att många av Shatilas invånare aldrig får in något solljus genom fönstren. De som har ett jobb att gå till bygger på kvällar och nätter. De sista hammar-

«Ögon hade tvingats se sådant som ingen människa någonsin borde behöva bevittna.« slagen och ljuden från cementblandarna tystnar först framåt tretiden på natten. Numera bor två av Mahmouds fem söner på var sin våning med sina familjer, och ett av barnbarnen bor med sin familj högst upp. Själv stannade han och frun Amena kvar i det ursprungliga huset på nedre botten, men sedan 2001 lever Mahmoud som änkling. Cementväggarna är målade i en blågrön färg och alldeles kala så när som på en bild av Arafat med pekfingret i luften och ett foto av en ung soldat som en gång tjänade i den brittiska armén i Palestina. 59 år har gått sedan Mahmoud tog sonen Saleh på ryggen och gick mot Libanon. Han har nu hunnit fylla 83 och är den äldsta personen i lägret som faktiskt har bott i Palestina. Hans familj tackar Gud för att minnet, hörseln och synen än så länge hänger med. Det är ingen bruten man som sitter i den nötta fåtöljen och gestikulerar. Han är stolt över vad han har åstadkommit och understryker att han inte ens hade pengar till att köpa cigaretter när han först kom till Libanon. Nu bor han i ett hus, må så vara i Shatila, och hans familj växer för varje dag. Åtta barn är fortfarande i livet och de har i sin tur hunnit få 62 egna. På senare år har barnbarnen dessutom börjat bilda familjer och Mahmoud har omkring 200 släktingar bara i Shatila. Men nöjd? – Det är klart jag inte är nöjd! Inte ens om jag bodde i ett slott i Libanon skulle jag vara nöjd, jag skulle hellre återvända till Palestina och bo i en hydda!

5,5 miljoner flyktingar Q Q På de ockuperade områdena lever idag 3,8 miljoner palestinier. 2,4 miljoner på Västbanken och 1,4 miljoner i Gaza. I Israel lever 1,2 miljoner palestinier. Totalt finns cirka 5,5 miljoner palestinska flyktingar spridda över världen. Merparten är ättlingar till dem som fördrevs i samband med staten Israels upprättande 1948; Jordanien 1 858 000; Libanon 408 000; Syrien 442 000; Västbanken 722 000; Gaza 1 017 000. Resten är spridda i övriga arabländer, USA, samt Europa. (UNDP 2006)

Den stora, svarta järnnyckeln som han låste huset med den där dagen för så många år sedan, hänger på väggen i sonen Jamals lägenhet en våning upp. Den har blivit en symbol för rätten att återvända. Men Mahmoud själv har insett att om symbolen förvandlas till politisk realitet, så blir det inte under hans livstid. – För mig finns inget hopp. Kanske mina barn får återvända till Palestina någon gång i framtiden, men det krävs moln innan det kan börja regna, säger han och skrattar lite, som för att ta udden av sin pessimism. Han är generös med sitt skrockande skratt, även när han pratar om svåra minnen. Som soldat i armén var han tvungen att transportera franska judiska immigranter från hamnen i Haifa till ett läger en bit därifrån. Men han vägrar att lasta sig själv för att han lotsade in dem som några år senare skulle ta över hans land. Vad kunde han göra? Det gick ju knappast att ordervägra som soldat, säger han bara och rycker på axlarna. Han tänker inte låta bitterheten ta över sitt liv och inte mycket biter på en gammal luttrad man. Det är bara när han kommer på att han för några dagar sedan hittade ID-papperen från armén i sin jackficka som ögonen blir fuktiga för en sekund och en djup suck letar sig fram. Sedan berättar han om hur han som ung brukade jobba med golvläggning i södra Libanon, nära gränsen till Israel. Där kände han sig mer avslappnad och hemma. – Det är skillnad på land och land. Doften från apelsinträden får mitt hjärta att öppnas och jag känner mig lycklig. Här i Shatila lever vi i kartonger, i Palestina finns stora fält och gott om plats, säger han. Än lever minnena och för Mahmoud är den senaste tidens diskussion i Libanon om att ge alla palestinier libanesiskt medborgarskap, ett illa förtäckt hot. Kravet för ett sådant medborgarskap är nämligen att

>


fib 33

Q Q I FN-resolution 194, från 11 december 1948 beslutar Generalförsamlingen att de flyktingar som önskar återvända till sina hem och leva i fred med sina grannar ska tillåtas detta vid tidigaste tillämpbara datum och att kompensation ska utbetalas för egendom av ansvariga regeringar eller myndigheter, i enlighet med gällande internationell rätt eller sedvänja. Det var 59 år sedan.


fibshatila

>

det sker på bekostnad av den palestinska nationaliteten. – Aldrig! Jag skulle vägra att ta emot det! Vi måste vara tålmodiga. 59 år har gått, vi kan vänta ännu längre. Det blir ändå aldrig värre än förr i tiden då vi bodde i tält, säger han och skickar en av sönerna att ta fram den fotogenlampa som de fick förlita sig på. Han är i full färd att prisa sitt moderna cementhus och elektriciteten som de har nuförtiden, när strömmen går. För andra gången den dagen. Familjen i rummet skrattar gott. Mahmoud Abed El-Hadi har ungefär samma inställning till flyktingskapet som de flesta äldre palestinier i lägret. De lever hellre 60 år i armod än förlorar sin palestinska identitet och de ser med misstänksamhet på de palestinier som emigrerar till andra länder för att få ett bättre liv. De tror att drömmen om Palestina kommer att falna i ett land där livet inte är lika svårt. Det vore att döda det kollektiva minne som palestinier över hela världen är så stolta över. Mahmouds 51-årige son Jamal illustrerar stoltheten på ett tydligt sätt där han sitter i sin lägenhet på tredje våningen, med frun och sju av de tio barnen samlade i soffan. – Golda Meirs mål var att minnena från Palestina skulle försvinna med generationerna. Men det är inte vad som händer i Shatila, för barnen i min familj vet allt om Palestina, säger han och slår ut med händerna som för att understryka att de verkligen vet allt. Inte heller han vill ha det libanesiska medborgarskapet om det sker på bekostnad av den palestinska nationaliteten, men

»Det är en sådan press att jag ibland tänker: åt helvete med Palestina!« han är medveten om att palestinierna är i ett dåligt förhandlingsläge. – Det skulle döda rätten att återvända, och det gynnar Israels intressen. Samtidigt kommer vi säkert slutligen att acceptera det, fast vi inte vill innerst inne, eftersom vi måste överleva. Jamal tillhör den första generationen flyktingar som föddes utanför Palestina och han är numera farfar till tredje generationens barn som har ärvt flyktingstatusen, med allt vad det innebär i form av begränsningar och svårigheter i livet. Hans inställning till dem som väljer att emigrera är en aning mjukare än faderns. – Bara för att vi reser någon annanstans betyder det inte att vi söker en ny nationalitet. Om ungdomarna åker utomlands kan de berätta vilka de är för människor de möter. Det kanske är användbart för Palestina, vem vet? Det är ett ganska ovanligt svar från en man i hans ålder i Shatila. Annars brukar flyktinglägrets invånare alltid slå ifrån sig varje fråga om huruvida de ändå inte skulle vilja ha libanesiskt medborgarskap, eller flytta till ett annat land i världen där de behandlas bättre. ”Nej, jag vill återvända till mitt hemland, det är det enda jag bryr mig om”, brukar svaret bli. Alla är på sin vakt mot den som antyder att palestinierna kanske borde glömma sin identitet och acceptera att någon annan har tagit deras land.

Den etniska rensningen av Palestina Q Q ”Det borde numera stå klart att påståendena om en frivillig palestinsk flykt från tidpunkten då kriget bröt ut – som svar på arabledares uppmaning att ge utrymme för invaderande arméer – inte håller streck utan är del av en israelisk mytbildning. Det är ren lögn, som israeliska läroböcker ännu idag hävdar, att det gjordes judiska försök att övertala palestinierna att stanna kvar. Hundratusentals palestinier hade redan fördrivits under krigets första vecka. För de flesta palestinier spelade inte datumet 14 maj 1948 någon särskild roll vid denna tidpunkt: det var enbart ännu en dag i den fruktansvärda raden med etnisk rensning som inletts över fem månader tidigare.” (Historikern Ilan Pappe, Etnisk rensning av Palestina, utkommer i höst på Karneval Förlag.) , Den israelisk-palestinska konflikten 1948 kallas av israelerna för självständighetskriget. För palestinierna kommer det att för evigt vara ”al-Nakba” katastrofen. Då fördrevs omkring en miljon människor från sina hem, tusentals civila massakrerades och hundratals byar förstördes.

Men när misstänksamheten släpper och frågan har upprepats ett par gånger, så kommer svaren som är enklare att förstå. Jamals 22-årige son Abed, Mahmouds barnbarn, bestämmer sig plötsligt en dag, drygt två veckor senare, för att tala klarspråk. Han och 24-årige kompisen Assi är ute och går längs med Beiruts strandpromenad som så många andra kvällar, när han plötsligt slår fast att Libanon inte betyder någonting för honom. Han ser ingen framtid där och vill bara bort därifrån. – Jag bryr mig inte längre. De tog vårt land, tills vi får tillbaka det vill jag leva någonstans i frihet och värdighet, säger han. Assi rycker till. Han har aldrig hört Abed prata så förut. Men det är lite som att lyfta på locket till något som ligger och pyser. De närmaste dagarna kommer de att återvända till ämnet många gånger. För visst längtar ungdomarna i Shatila bort. Bort till en plats där de kan tävla på lika villkor, där det finns jobb och pengar. Assi sitter på ett järnräcke på Beiruts strandpromenad med ryggen mot ett upprört Medelhav och svär. – Ärligt talat, vi har inget liv här. Visst, jag har ett jobb, men hur fan ska min lön på 400 dollar i månaden räcka till någonting? Det är en sådan press att jag ibland tänker: åt helvete med Palestina! Jag vill bara sticka någon annanstans, få medborgarskap och leva livet. Han ångrar sig alltid när han tänker så. Aldrig att han skulle låta Israel vinna. Men om gamle farfar Mahmoud Abed El-Hadi fortfarande ser Palestina som ett fridfullt, vidsträckt land med gott om plats och väldoftande apelsinlundar, så har både Abed och Assi insett att dagens Israel knappast skulle kännas som hemma. För Assi är det viktigaste att det handikappande ordet flykting kan strykas i ID-kortet, utan att ordet palestinier för den skull måste suddas ut. – Det är det jag menar med rätten att


fib 35

Assi.

Abed.

återvända. Jag ska kunna resa till Palestina som besökare om jag vill, eftersom det är mitt hemland. Men självklart skulle jag inte flytta tillbaka dit, jag har inget hus, inget jobb, ingen familj där. Allt finns här i Libanon. Många av Assi och Abeds jämnåriga vänner är förlovade eller gifta sedan länge. Killarna erkänner glatt att det var allt som upptog deras tankar för ett år sedan. Men när Assi försökte spara sina pengar insåg han snart att han inte har någon som helst möjlighet att försörja både sina föräldrar och en egen familj på sin lön. Så nu kretsar hans tankar mest kring emigration. Han pluggar Hotel Management på ett privat institut i Beirut och jobbar den återstående tiden för att ha råd med sin utbildning. Planen är att resa till Förenade Arabemiraten och jobba på hotell där. När han sedan återvänder till Libanon tänker han att hans imponerande CV ska överskugga det faktum att han är palestinier och ge honom möjlighet att stiga i graderna. – Det är i alla fall så jag hoppas att det skulle bli, men i verkligheten… äh, jag vet inte. För Assi är emigrationen ett sätt att kunna återvända och leva i Libanon. Abed är betydligt mer desillusionerad. – Libanon är inte mitt hemland, det finns inte en enda dröm som jag kan förverkliga i det här jävla landet. Jag har alltid känt att

jag skulle ha en bättre chans att utveckla mig i Europa. Får jag inte bo i Palestina kan jag lika gärna bo någon annanstans, säger han. Han hoppade av skolan som tolvåring och började köra ut vatten till husen i Shatila på sin moppe. Kompisarna hade slutat skolan och börjat jobba före honom. Avundsjuk såg han hur de plötsligt hade råd med godis och kläder. Varken övertalning, hot eller slag kunde få honom att fortsätta skolan. Nu ångrar han sig bittert, för han hann inte ens lära sig engelska. Abed är med i en stor och rikskänd libanesisk folkdansgrupp, men eftersom han är palestinier får han uruselt betalt och tillåts inte utvecklas mer. Hans plan är därför att resa som volontär till något land i Europa och undervisa i dans. Om han bara fick chansen, är han övertygad om att han skulle kunna bli något stort. Men både Assi och Abed vet att deras drömmar om att emigrera provocerar den äldre generationen och de talar sällan högt om sina innersta önskningar när någon av de äldre är i närheten. De är dessutom kluvna, de vet att emigration är en högst individuell lösning på ett kollektivt problem. – Någon kanske kan hjälpa Abed att emigrera, men det hjälper inte mig. Och om jag får emigrera så hjälper inte det Abed, säger Assi, som samtidigt får något trotsigt i blicken. – Men de som är emot emigration ska

snart dö, medan vi har hela våra liv framför oss. Vi har levt med den här skiten i 59 år utan att någonting har hänt – hur länge ska vi vänta? Mahmoud Abed El-Hadis generation väntade tålmodigt i 20 år på upprättelse. Deras barn tröttnade på det och tog till vapen, men slogs ner med sådan kraft att de ännu inte har hämtat sig. För barnbarnen som har lämnat tonåren finns nu ingen annan motståndskamp att ansluta sig till än de slentrianmässiga politiska partierna i lägren som mest lever på gamla meriter. Men att sätta sig ner och bara vänta? Nej tack. Hellre försöker de då lösa problemen för sin egen del åtminstone. Så kommer det sig att många barn i Shatila kan säga ”håll käften” på svenska, ”jag älskar dig” på tyska och räkna till tio på japanska, allt eftersom släktingarna sprids över världen. Det återstår att se om den äldre generationen har rätt i att den strida strömmen emigranter med åren kommer att glömma kampen för Palestina. Men än så länge, i Malmö lika väl som Shatila eller Tokyo, lever fortfarande sångerna och berättelserna om det förlorade hemlandet. Landet där olivträden växer och apelsinlunden doftar.

sara ojasoo och anna roxvall är journalister.


fibsettlästhört slh@fib.se

Vitabergsparken i Stockholm | (v), (s), LO, mfl. | Söndagen den 2 september var det ”Allsång mot högern” i Vitabergsparken i Stockholm. Lite skeptiska åkte vi dit – allsång mot högern, kunde det verkligen funka? Vi såg glesa bänkrader framför oss, men när vi närmade oss den stora scenen hörde vi tusentals människor som sjöng med i Nationalteaterns ”Jack the ripper”. Den grillade choritzon slukades snabbt så att vi kunde delta i allsången. I början kändes det lite pinsamt för en 80-talist att sjunga gamla progglåtar helt öppet, medan en annan 40-talist gungade med redan från början. Stämningen höjdes gradvis allsången igenom och när Kajsa Grytt gjorde sin suveräna tolkning av ”Staten och kapitalet” rockade en kvinna i 50-årsåldern på bänken framför oss loss ordentligt, och det var hon inte ensam om. Innan dess hann vi bland annat sjunga Michael Wiehes ”Flickan och kråkan”, Cornelis Wreeswijks ”Somliga går med trasiga skor”, Nationalteaterns ”Barn av sin tid” och ”Hanna från Arlöv” samt ett kampsångspotpurri med ”Bella ciao”, ”Svarta tupp” och ”Internationalen”. Under den två timmar långa allsången sjöng

Foto: Jan Fröman/Tidningen NU

Vinka till publiken.

även Stefan Ringbom sånger av Vysotskij, och precis när mörkret började falla över Vitabergsparken avslutades allsången med Nationalteaterns ”Vi äro tusenden”. Den leddes av ett flertal fackliga körer som med tända facklor ställt sig framför scenen. Det var vackert och gripande. Efter en lång applåd tog någon i publiken ton och snart stämde många upp i en spontan ”Internationalen”. Trots höstkylan vandrade vi därifrån med varmt hjärta och lyckiga över att fått delta i en allsång mot högern. Det här vill vi göra igen, tur att vi är i opposition i tre år till! Ett tack till arrangörerna Socialdemokraterna, LO-distriktet i Stockholms län, Vänsterpartiet Storstockholm, Ung Vänster och SSU. Vi ses i Vitabergsparken nästa år!

eva dahlman (59 jordsnurr) och kristina dahlman (27 vårar)

fritt fall Faller fritt som i en dröm | Leif GW Persson |Piratförlaget|

I sin senaste polisroman Faller fritt som i en dröm har Leif GW Perssons hjälte Lars Magnus Johansson – numera chef för Rikskriminalen – föresatt sig att lösa mordet på Olof Palme, innan han går i pension. Han kallar samman sina trogna trupper Anna Holt, Jan Lewin och Lisa Mattei att tröska igenom det digra utredningsmaterialet. Kriminologen och professorn i polisarbete Persson har uppenbarligen föresatt sig att visa hur en riktig polisutredning ska gå till. Hur det hela slutar ska inte avslöjas här, men visst presenterar han ett fullt tänkbart scenario hur mordet kan ha gått till och varför till exempel en sån som Christer Pettersson inte kan vara den skyldige. Det blir bitvis både roande och läsvärt, inte minst när antagonisten och oduglingen Bäckström skrider in i handlingen. Men liksom i de senaste romanerna tyngs framställningen av ett bitvis tröttan-

de manér. Att Johanssons gamle parhäst Jarnebring nu blivit småbarnsförälder på gamla dar och föredrar att hålla i ordning i sandlådan framför buset på Stockholms gator sänker också underhållningsvärdet. Jag tror det är dags att tänka på pension för fler än Johansson, mannen som kan se runt hörn.

tom carlson

livets mirakel Juloratoriet | StockholmsStadsteater | Stockholm | Juloratoriet är Göran Tunströms viktigaste och bästa roman, det är nog de flesta överens om. Den bärs av ett gudabenådat språk Magnus Krepper och Rakel Wärmländer i Juloratoriet på och värnar om Stockholms stadsteater den lilla människan, kärleken och den längtan vi alla bär på. Den innehåller så mycket tragik, sorg, smärta men är ändå hoppfull. Det har varit mycket svårt att gestalta denna roman dramatiskt. Både på film och teater. Nu har Stockholms stadsteater satt upp Juloratoriet på stora scenen i Christan Tomners regi. Det myllrar av människor på scenen, fram träder Sidner, Solveig, Aron, Kanonkungen, Splendid och Sleipner, Tessa och allt vad de heter. Lika egenartade, speciella, sorgsna och lekfulla som Selma Lagerlöfs gestalter. De gör rätt för sina konstiga namn skulle man kunna säga och träder fram i tablåer på ett drömspelsaktigt sätt. Solveig och Aron möts ömsom i verkligheten ömsom i minnet och/eller i fantasin. Solveigh har röd klänning och brunrött lockigt hår. Hon omkom under tragiska omständigheter i en kohage, ihjälstångad. Kajsa Reingardt spelar henne med stor inlevelse. Detta öde chockade hennes man (Samuel Fröler) så att han drömmer sig bort och genomgår en metamorfos i sorgens tecken. Han danFotograf: Mats Bäcker

allsång mot alliansen


Borås 1999, Lars Tunbjörk på Moderna Museet.

sar sin tragiska dans med den röda klänningen i famnen. Dessemellan sjungs och spelas både jazz och blues av en orkester i den ena änden av scenen. Kajsa Reingardt sjunger mycket och bra. I andra änden finns en radioamatöranläggning och här sitter män och kvinnor och lyssnar sig ut i etern på ett nyfiket sätt. Det telegraferas ända till Nya Zeeland. Över huvud taget förekommer det mycket dans och spektakel särskilt i första akten. Den är rolig även om man inte får grepp om någon egentlig handling. Den andas Tunströms lekfullhet och ödmjuka inställning inför livets mirakel. Andra akten är tung och tråkig. Allvaret lägrar sig på ett icke Tunströmskt sätt och hela föreställningen tar över tre timmar. Den är på tok för lång och lyckas inte riktigt övertyga. Läs hellre Juloratoriet för att fångas av Tunströms sätt att betrakta livet. Kanske är det en fåfäng uppgift att sätta i scen hans Juloratorium. Och kanske är Christian Tomners Juloratorium inte riktigt lika djupsinnig.

ann mårtens

vinter på museet Vinter / Hem | Lars Tunbjörk Moderna Museet |

Lars Tunbjörks nya utställning heter Vinter/ Hem. Serien Vinter från åren 2004 – 2007 utgör den största delen av utställningen. Eftersom fotografen är Lars Tunbjörk är det inte traditionella, vackra vinterbilder från Sverige som vi får se, istället är det hans egen privata tolkning av ”vinter”. Jag tycker att hans fotografier främst visar ett mentalt tillstånd – det är kallt, smutsigt och instängt, det är ensamhet och övergivenhet. En ung kvinna sitter ensam och väntar vid ett bord med sex, dukade kuvert och vi vet - eller känner - att de andra fem aldrig kommer att komma. En schäfer sitter instängd, bortvänd i en bil och tittar bort i fjärran. En kråka letar efter mat i en smutsig snödriva. Men som vanligt när det gäller Tunbjörk finns det också humor. Vi kan skratta åt oss själva och åt det absur-

da. Så här känns det ibland. Han ser, som ingen annan fotograf, det som finns runt om oss men vi andra ser det först när han har fotograferat det. En brun gardin som har halkat ner från sin gardinstång och hänger snett, en pappershållare på en toalett, en pizza där tomatsåsen ser ut som blod. För det är främst ting och inte människor som framträder i utställningen. Samma sak gäller serien ”Hem” från 2002. Lars Tunbjörk gjorde serien efter att hans pappa hade gått bort. Jag känner igen miljön, den är densamma som mina egna föräldrars. Det är villor och bilar i raka rader, vältuktade trädgårdar, instängda blommor och träd. Det kan tyckas kallt, men jag tycker att det finns en ömhet för dessa miljöer i hans bilder. Människorna som bor här var med om att bygga landet och de är stolta över sina hem, bilar och trädgårdar. De är arbetsamma, sparsamma och byter inte möbler varje år. Det man har vårdar man med omsorg som den skinande rena spisen med sina spislock eller den omklädda stolen framför elementskyddet fotograferade i Borås 1999. Så gå och se Lars Tunbjörk på Moderna Museet så klarar ni bättre av den mörka årstid som nalkas! Utställningen visas till och med den 9 december.

eva dahlman

ung i palestina – Att vara tonåring under ockupation| Anne Casparsson & Britta Abotsi| Alhambra En generation i desperation. Att leva under en brutal ockupation är sannerligen inte dans på rosor. Men att växa under sådana förhållanden är ännu värre. Anne Casparsson och Britta Abotsi har rest runt i Palestina och intervjuat palestinska ungdomar och hur livet som tonåring

fib 37

faktiskt är. Resultatet, Ung i Palestina – Att vara tonåring under ockupation, är ingen tegelsten – det är en bok på 167 sidor med sexton intervjuer. Fakta om konflikten finns inbakad mellan intervjuerna – om muren, ockupationen, de palestinska flyktingarna, vägspärrar, etc. Först ut i raden av intervjuade är den 15årige Qais Alleway, bosatt i Sabastiya på Västbanken, en by där Johannes Döparen hållits fången. Drygt ett år tidigare hade Qais kidnappats av israeliska soldater. ”Till en början vände de sig till pappa och frågade om det gick bra att jag följde med dem en stund berättar Qais.” När fadern vägrade att låta de föra bort Qais var det slut på trevligheterna. Soldaterna riktade då en pistol mot faderns tinning och hotade med att skjuta honom i benet. Qais kunde inte gärna annat än följa med. Redan i militärjeepen började de sparka på honom. Under tiden i arrest utsattes han för långa förhör samt fysisk och psykisk tortyr, bland annat ”hotade [de] med att klippa av min tunga”. De ville att han skulle erkänna att han kastat en molotovcocktail, vilken han trots tortyren vägrade göra. Efter två månader släpptes han – bara så där. Han är bara en av många palestinska ungdomar som arresterats och torterats utan anledning. Andra har fått familjemedlemmar mördade eller en dag kommit hem till ett hus som Israel utan anledning beslutat sig för att demolera. Sådan är ockupationen. De palestinska ungdomarnas öden vittnar om att Israel inte bara bedriver ett krig mot den väpnade motståndsrörelsen, utan mot ett helt folk. Det är svårt att läsa denna bok utan att känna ilska. De desperata förhållandena som råder på Västbanken och Gaza blir värre ju längre tiden går och gör att Israel får en hel generation desillusionerade palestinier som grannar. I det långa loppet kan det stå dem dyrt.

kristoffer larsson


fibsettlästhört vår inre fiende | Jan Guillou| Fienden inom oss | Piratförlaget | Utsnitt ur svensk vardag 2007; Regeringar av olika färg driver stegvis igenom lagar om förebyggande telefonavlyssning och buggning, brevkontroll och hemliga husrannsakningar, samt övervakning och lagring av e-post. Allt med hänvisning till 11:e september 2001, det vill säga Kriget mot Terrorismen. En säkerhetspolis som pressar invandrare – muslimer mest – till att bli informatörer, med löfte om uppehållstillstånd för anhöriga eller medborgarskap som bete. Om de levererar, vill säga. Fast hoppet att få hit fru och barn och att bära ett svenskt pass, parat med rädslan för att bli utvisad som säkerhetsrisk vid utebliven leverans, gör sanningshalten i angivarrapporterna milt talat osäker. Nattliga tillslag mot invandrare, stort uppslagna i kvällspress – och därefter stor tystnad. Vad hände till exempel med de fem i Malmö som haffades för ett par år sedan? Släpptes de med yppandeförbud, utvisades de (efter hemlig rättegång) i tysthet, är de ”tagna i förvar” eller fortfarande häktade? Om denna svenska vardag och dess konsekvenser handlar Jan Guillous nya roman Fienden inom oss. Det är inte första gången han skriver om dessa ämnen. Reportageboken Svenskarna, invandrarna och svartskallarna (Aftonbladet/Pan 1996) berör bl.a. hur polis och domstolar förvandlade den algeriske dissidenten Abdelkarim Deneche till terrorist. Hela romanen En medborgare höjd över varje misstanke (Norstedts 1995) kretsar kring SÄPO:s lika omfattande som opålitliga angiverisystem. Den nya boken inleds med ett jättelikt tillslag i Stockholmsförorten Kålsta mot misstänkta terrorister med, som det brukar heta, ”kopplingar till Al-Qaida”. Huvudpersonerna är två, dels Ewa

»Jan Guillous bok är inte skönlitteratur, snarare en gestaltad essä. Den är ett närmast förtvivlat varningsrop. Därför bör Fienden inom oss bli obligatorisk läsning i våra skolor, från högstadiet och uppåt. « Johnsén-Tanguy, blont och storväxt förhörsfenomen på Ekobrottsmyndigheten, bekant från ”Tjuvarnas marknad”. Förvånad, men utrustad med gott självförtroende, befordras hon till polisöver-intendent och chef över den i hast nybildade förhörsenheten på SÄPO. Förhören med de gripna i Kålsta har nämligen helt gått i stå, medan åklagare och regering kräver snabba resultat. Den andre huvudpersonen är Guillous alter ego, Erik Ponti, känd Dagens Ekoreporter som, trots en drös journalistpriser, så smått börjar känna sig trängd av en yngre journalistgeneration. I egenskap av ungdomsvän till Ewas make, Pierre Tanguy (pensionerad fransk överste i Främlingslegionen och författare), är han en gärna sedd gästkock i deras hem. Snabbt börjar sakerna trassla till sig; Ewa upptäcker snart nog att de avhållna förhören inte håller måttet, och dessutom att viktiga, kanske avgörande uppgifter försvunnit ur en del utskrifter. Sedan blir det värre. Mycket värre. Erik råkar å sin sida ut för att hans (och Ekots) försök att dämpa mediahysterin kring de gripna inte lyckas något vidare. En serie väl avvägda ”ventilage” från SÄPO till viss kvällspress gör det allt svårare att gå mot strömmen. Inte minst när Sveriges Radios ledning börjar huka… Roligheter som till exempel ett infamt nidporträtt av en viss linslus till överåklagare, ett hastigt inlån av Annika Bengtzon från Liza Marklund, eller det historiemedvetna bruket av namnet Tanguy lättar dessbättre upp en allt mörkare berättelse. (Överste Henri Tanguy ledde Rèsistancen i Paris under ockupationen och spelade en stor roll vid befrielsen 1944. Hans begravning i Dôme des Invalides 2002 leddes av president Chirac. Min anm. HMG) Ja, dessbättre!

Ty: Fienden inom oss kokar under läsningen ned till följande dystra slutsatser. Q Så gott som alla media värda namnet lägger ut en bombmatta om terrorism, islamism och Kriget mot Terrorn, hela tiden. Frågor som ”Varför?” och ”Vem tjänar på det?” sitter trångt. Q En (någorlunda) fungerande rättssäkerhet för blonda svennar med svenskt pass upphör för svartskallar, oavsett medborgarskap. I synnerhet muslimska sådana. Q SÄPO är en politisk polis – och är internt lika medveten om detta, som den är oförmögen att bedriva normalt polisarbete. Q Den allt starkare upplevelsen av att det vita samhället gått i krig mot muslimer kommer att skapa just den inre fiende politiker, polis och media säger sig bekämpa. En slags spänningens strategi, fast nu uppifrån. Q Guillous avslutande slutsats är alltså att våra egna mörkhåriga ungdomar i förorterna kommer att slå tillbaka, som i England 2005. Det är bara en tidsfråga. Är det fler än jag som ser ett permanent krigstillstånd avteckna sig? Jan Guillous bok är inte skönlitteratur, snarare en gestaltad essä. Den är ett närmast förtvivlat varningsrop. Därför bör Fienden inom oss bli obligatorisk läsning i våra skolor, från högstadiet och uppåt.

hans m gabrielson

farväl apartheid Farväl Bafana | Bille August | Sandrews |

En film som det skrivits förvånansvärt lite om är Farväl Bafana! av Bille August. Den handlar om Nelson Mandelas fängelsetid på Robben Island och bygger på hans fång-


fib 39

vaktares självbiografi. Det är en minst sagt fantastisk historia från apartheidssystemets Sydafrika som berättar en personlig utvecklingshistoria hos en vit man uppvuxen på en farm och med endast svarta lekkamrater. En av dessa som han lär sig uppskatta alldeles särskilt ger honom ett slags minne när han ska flytta från gården in till staden. En liten djursvans med ett spänne på som han förvarar i en plåtask. Denne vite sydafrikan söker sig sedan till ett säkert jobb inom den sydafrikanska armen och hamnar med säkerhetstjänsten som egentlig uppdragsgivare på Robben Island som Nelson Mandelas fångvaktare. Han talar det lokala afrikanska språket som sin främsta merit. Man får se honom på fängelsets kaserngård sätta sig i respekt med skrik och hårda ord. Under hand händer den ena obehagliga saken efter den andra bland annat kör Mandelas son ihjäl sig, vilket får honom att undra om det egentligen är frågan om ett mord. Fångvaktaren är själv pappa och en känslig sådan. Samtalen med Mandela blir allt mer personliga och uppriktiga och han sätter sig att läsa ANCs Frihetsdeklaration på ett hemligt arkiv efter Mandelas uppmaning. Världsopinionens fokusering på Nelson Mandelas person och hans tillvaro gör det möjligt för denne fångvaktare att avan-

cera, flytta till ett nyare fängelse, få bo i en vacker villa som tjänstebostad och får honom också att fundera alltmer på sin situation som mellanhand mellan regeringen och ANC, dödsfall som äger rum etc. Han blir också utsatt för misshandel av folk och andra fångvaktare i staden där han bor. Filmen är känsligt iscensatt och den från början naive vite sydafrikanen växer till en samvetsgrann vit, demokratisk sydafrikan som tar stor hänsyn till sina barn och till sin fru. En modern man i sina bästa år som visar sig dessutom vara en snitsare på afrikanska manbarhetsriter som t ex pinnfäktning och att han to m vinner över sin skyddsling Mandela. En film väl värd att se. Det sydafrikanska dramat är verkligen värt att komma i fokus för kulturella uttryck som både film, konst och teater.

ann mårtens

filmaren blev bok Aki om Kaurismäki | Peter von Bagh | Alfabeta

Aki Kaurismäki är en av samtidens främsta filmregissörer, i mina ögon långt betydelsefullare än sina

DIKTEN

danska kollegor i dogmagruppen. Filmer som Mannen utan minne (2002) har alla förutsättningar att bli framtida klassiker. Hans rötter hos vanligt folk och ilskan och sorgen över det Finland som inte längre finns, kan även vi som inte är finländare ta till oss. Att han inte lider någon brist på civilkurage visar också beslutet att inte delta i Oscarsgalan 2003 i protest mot det stundande kriget mot Irak (”I en stund när USA:s regering förbereder ett brott mot mänskligheten på grund av skamlös ekonomisk vinningslystnad … är vi inte på festhumör”, skrev han till juryn). Nu har den finländske filmvetaren Peter von Bagh gjort en bok – Aki om Kaurismäki – som är en högtidsstund för alla älskare av hans filmer. I grunden är det ett långt samtal med Kaurismäki varvat med utförliga presentationer och analyser av hans 17 långfilmer, kortfilmer med mera alltifrån debuten med Brott och Straff (1983). Hans viktigare skådespelare och övriga medarbetare presenteras utförligt. Ett rikt bildmaterial fulländar. Kaurismäki, vars filmer inte direkt brukar vara mångordiga, strör därtill verbala guldkorn kring sig. För den som tröttnat på det vanliga actionutbudet på biograferna finns nu också de flesta av hans filmer på dvd i generösa boxar.

tom carlsson

N

”Betrakta med misstro också den minsta handling, skenbart enkel! Tag reda på om det är nödvändigt, särskilt det brukliga! Vi ber er uttryckligen, tyck inte att det som ständigt händer är naturligt! Ty inget bör kallas för naturligt I denna den blodiga förvirringens tid Med påbjuden oordning, planmässigt godtycke, omänsklig mänsklighet, för att inget skall anses som oföränderligt.”

är Bosse, min man, hastigt dog för fyra år sedan, satt den här dikten på anslagstavlan i hans arbetsrum. Den satt uppe redan 1970 när jag första gången kom till hans lilla etta på Götgatan 21. Bosse[Bo G. Nilson] hade alltså i alla år denna dikt framför ögonen när han skrev sina texter mot klassförtryck och social ojämlikhet: Jag tycker att den är en av Brechts allra bästa dikter. Mitt första möte med Brecht skedde i slutet av 60-talet när jag såg hans pjäs Regeln och undantaget på en teater på Roslagsgatan. Och sedan följde Brecht mig och hela familjen. Våra döttrar hade svårt att uttala Brecht på tyskt sätt men vi såg många av hans pjäser tillsammans. Den bästa var nog Tolvskillingsoperan på Nya Pistolteatern 1995. Och nog är texten aktuell även om det är många sedan den skrevs: ”Ty inget bör kallas för naturligt i denna den blodiga förvirringens tid”.

BERTOLT BRECHT

eva dahlman


fibfilm FiB:s filmrecensent Hans Isaksson skriver om tre filmer i SVT om samarbets- och motståndsmän.

Vem ska frikännas

av historien? hans isaksson text

D

et är bra att SVT under de senaste månaderna – om än rätt sent på kvällarna – har visat en rad tänkvärda vuxenfilmer – närmast dramadokumentärer – om hur så kallade opolitiska, delvis bra människor handskades med situationen att leva under en rasistisk fascistregim och dess imperium. I Wannsee, utanför Berlin, var det kallt och dimmigt den 20 januari 1942, åtminstone enligt Frank Piersons utmärkta film Conspiracy (Sammansvärjningen) från 2002. Under ett arbetsmöte, med full meny, kaffe och avec och till Schuberts musik (den känslostarka kvintetten i C-dur) träffades här 14 topptjänstemän och ministrar under ledning av den karismatiske Reinhard Heydrich, chefen för Rikssäkerhetsministeriet, för att diskutera modaliteterna kring den Slutliga Lösningen av judefrågan. Det började bli bråttom. Att försöka göra Tyskland och de nya områdena judefria genom massutvisningar hade strandat bland annat på omvärldens ovilja att ta emot de utvisade. Sovjet hade nyligen brutit inringningen av Moskva och USA hade just gått in i kriget. De invändningar som restes på mötet var mest av teknisk natur. Hur skulle man hinna ha ihjäl alla? Cyanid (Zyklon-B) och en suverän logistik var svaret. Och ett visst mått av diskretion. Det senare var det lättaste – de flesta ville inte veta något.

Conspiracy är en dramadokumentär, ett kammarspel, baserat på ett av misstag bevarat stenografiprotokoll som återfanns av ockupationsmakterna 1947, samt på de israeliska myndigheternas förhör med den kidnappade Adolf Eichmann, före hans hängning 1962. Om lille Fellini i den burleska Amarcord var minderårig och inte begrep vad han upplevde av fascismen, begrep de 14 männen i Wannsee och gillade vad de avsåg att göra, eller upplevde att det var ”nödvändigt”. Eller ogillade det, eller ansåg det till och med onödigt, men att det skulle vara besvärligt, eller rent av farligt, för dem att opponera. Amen, Costa Gavras film från brittiska Canal C+ 2002, är en fri filmatisering av Rolf Hochuths pjäs, Der Stellvertreter, (Ställföreträdaren) från 1963. En biroll, den (högst verklige) patriotiske och mycket kristne SS-officeren Kurt Gerstein, har i Amen gjorts till huvudfigur och i det närmaste hjälte, trots att det skulle dröja till 1965 tills han genom postum rehabilitering erkändes som sådan. Han fängslades nämligen som krigsförbrytare av fransmännen och självmördades i fängelset 1945. Gerstein bevittnade sommaren 1942 användningen av Zyklon B i Beüecs och Treblinkas gaskamrar, och blev urförbannad. Gerstein misslyckades i sina upprepade

»människorna är fria varhelst wagner och beethoven spelas, och om de inte är det från början så befrias de när de lyssnar på dessa verk. musiken förflyttar dem till områden där gestapo inte kan skada dem. VACKER, MEN MYCKET DUM, TANKE AV WILHELM FURTWÄNGLER 1937.

och alltmer desperata försök att via en rad kontakter förmedla sina vittnesmål till påven, de allierade eller opinionen utomlands, bland annat till den svenska regeringen, som valde att inte tro på den. Berättelserna om massmord togs inte på allvar, utan avfärdades som (kommunistisk) propaganda. Pius XII, kände uppenbarligen till gasugnarna. Förutom att vara antisemit var han hela tiden helt inriktad på att bekämpa kommunismen och arbetarrörelsen. Judendomen betraktades nämligen av många högermän som närmast en bulvan för Komintern – även om det i efterkrigshistorien oftast framställs som om Hitler uteslutande såg förhållandet omvänt. Först efter kriget framställdes de västallierades krig som syftande till att rädda judar. Intellektuellt och konstnärligt skapande under en auktoritär regim sysslade Thomas Mann med i sin roman, skriven i USA 1943: Doktor Faustus, om den fiktive demonkompositören Leberk. Romanen, vars handling utspelas under förra sekelskiftets Tyskland, är bland annat en kritik av de ”patriotiska” tyska intellektuella som valde att stanna kvar och skapa under Tredje Riket. Thomas Manns son, Klaus, skrev i faderns efterföljd, men före honom, 1936 Mephisto, som var en nyckelroman om hans svåger, skådespelaren Gustaf Gründgens. Denne lyckades inte bara överleva och blomstra under Hitlerriket, utan fick till och med en ny karriär efter kriget. Mephisto filmades under samma namn 1982 av den ungerske filmskaparen István Szabo. Szabo utgör med sitt liv och sin gärning själv en levande illustration av det


fib 41

dilemma han skildrar. Det avslöjades 2006 att han 1957 -1965 var informatör för den ungerska regimen, sannolikt pressad därtill, på grund av sitt deltagande i revolten 1956. I det längsta fortsatte han att verka från Ungern – men det var till Tysklands nyare historia som han försiktigtvis valde att förlägga handlingen i sina filmer. I en rad högst sevärda filmer, som till exempel Överste Redl och Hanussen återkom han till temat från Mephisto – och, det har vi nu förstått, sitt eget förflutna. Hans glöd ökade snarast efter införandet av en ny, råkapitalistisk regim genom Kära Emma där han kom ut ur garderoben som regimkritiker. I TV-filmen Taking Sides, också den från brittiska Canal C+ 2001, återkommer Szabo till Mann-temat genom att skildra förhöret med Wilhelm Furtwängler (18861954), inför ”denazifieringsdomstolen”. Furtwängler var en de främsta dirigenter som har levat, och en stor idol bland de musiktokiga och – kunniga tyskarna. Detta höll på att bli hans olycka två gånger om. Om något var Furtwängler antinazist. Men han stannande, knotande och demonstrativt, trots erbjudanden från utlandet kvar i Tyskland och som ledare för Berliner Filharmoniker, nästan ända till slutet. För detta fick han redan under Tredje Riket mycket skit av kolleger i exilen. Thomas Mann (själv inte främmande för karriärism) syftar bland annat på honom när han sade: ”Jag måste med beklagande medge att jag i yngre dagar delade den farliga tyska tankevanan som betraktar liv och intellekt, konst och politik som helt skilda världar.” Furtwängler försvarade sig efteråt med att tyska folket hade det så svårt under Hitler, att de då om någonsin behövde hans konst. Han verkade omedveten om att det framför allt var nazisterna som behövde honom som en galjonsfigur för den tyska kultur, som åderlåtits svårt under deras regim. Dessutom var han Hitlers musikaliska idol. Förhörsledaren, råskinnet USA-majoren Steve Arnold, var i det civila skadereglerare inom försäkringsbranschen. Musik visste

han inget om. Han, liksom hans överordnade, hade uppfattningen att alla tyskar av naturen var och förblev nazister, tills motsatsen bevisats. Att knäcka Furtwängler blev en symbolhandling, en kulturell motsvarighet till bombningen av Dresden, i synnerhet som det ryktades att Sovjet 1946 ville erbjuda Furtwängler posten som chef för Statsoperan i Berlins östsektor. Det blev därför en viktig uppgift för amerikanerna att med alla medel visa att han varit samarbetsman eller åtminstone antisemit. Ingetdera lyckades – men Furtwängler skulle aldrig mera få uppträda i USA. Hans kollega och rival, Herbert von Karajan, som definitivt varit nazist och som gjort karriär på det, skulle några år senare med de västallierades välsignelse efterträda Furtwängler som ledare för filharmonikerna i Västberlin, och V2-vapnets uppfinnare, ex-nazisten Werner von Braun fick en framträdande roll i USA:s rymdprogram. Antikommunismen blev definitivt åter starkare än antinazismen och skulle så förbli, när Sovjet väl krafsat kastanjerna ur elden för Väst. Vad lärde sig amerikanerna egentligen av kampen mot fascismen? Nat Hentoff i Village Voices kriver om dagens USA: ”Om vårt folk till slut kommer att ställas inför omvärldens domstol för vår medverkan och tystnad i dessa krigsförbrytelser kan vi alltid försöka efterlikna de tyskar, som inte påstod sig veta vad Hitler och hans hejdukar hade för sig. Men i Nazityskland hade inte folk möjlighet att kräva att få veta vad som hände deras försvunna grannar.” Det råder inget tvivel om att eftervärlden förr eller senare kommer att fördöma de brott som USA:s statsledning idag begår. Och det råder inget tvivel om att en del av skulden måste bäras av USA:s folk – åtminstone så länge de protester som hörs nästan uteslutande gäller kostnaderna och ett par tusental i onödan offrade USA-soldater och inte de miljoner offren i världen för landets imperialistiska politik. Men först måste USA få mycket stryk ännu en gång.

hans isaksson är bosatt i vislanda. läs fler filmkrönikor på: http://web.telia.com/~u47210515/

De anklagades bänk i Nürnberg.


fibsverige

MITT SOMMARJOBB Björn Hedlunds sommar på häktet öppnade dörrarna till en sluten värld. björn hedlund text tzenko stoyanov illustration

V

äggarna i en av cellerna täcks av nedklottrade meddelanden:”Låt dem inte knäcka dig”, ”Plitjävlar.” På dörren i en annan cell har någon skrivit “Storebror ser dig” följt av en pil mot dörrens titthål. Kriminalvården Pedro står precis utanför och kikar in genom ett sådant hål. Efter en stund låser han upp celldörren som jag och de andra nya sommarvikarierna samlats utanför och kliver in. På sängkanten sitter en man. Cellen är fylld med cigarettrök och skrivbordet är fullt med stinkande matrester. Pedro tittar sig omkring och rynkar på näsan, medan fången sitter kvar och låtsas som om han inte ens ser honom. Pedro ryter till:

– Det ser ut som en jävla knarkarkvart här! Ta och ryck upp dig nu för fan!. Därefter går han ut och smäller igen dörren. Utanför borstar han bort inbillad smuts från axlarna och fnyser: – Man måste vara hård mot de hårda. Detta är första dagen för vikarierna och Pedro är handledare. Lite senare dyker det upp en intagen som städar korridoren med en sopkvast. Pedro marscherar fram med svansen av vikarier och iakttar oss noga medan han säger: – Och nu ska vi få se hur man misshandlar de intagna.


fib 43

“SE UPP MED DEN NYA LAKTRITSTOMTEN.” Därefter tar han några snabba kliv mot fången och måtttar ett slag mot magen varpå den intagne släpper kvasten och kryper ihop till en liten boll. Pedro hejdar sig precis innan han nuddar vid fången och brister istället ut i ett frustande skratt. Städaren fnissar lite som svar för att bekräfta hur kul det var, men sneglar samtidigt mot oss sommarvikarier med en blick som tycks undra: Tyckte ni verkligen att det där var ok? Alla håller god min och vi går raskt vidare. Den intagne städaren plockar upp kvasten och sopar frenetiskt vidare. Pedro är redan på väg mot en annan cell där han ropar ut : – Här befinner sig Sveriges rikspundare nummer ett. Några dagar senare samlas alla kriminalvårdare över morgonkaffet, Karl säger: – Idag gäller det att se upp med den nya laktritstomten. De flesta skrattar, men några få låtsas inte höra vad som sägs. Chefen både skrockar och suckar. Ytterligare några dagar senare kommer Sara in i fikarummet och klagar: – Lakritstomten är en helt omöjlig rättshaverist. Karl håller med och marscherar iväg mot dennes cell. På håll hör man hur han gormar: – Du skall inte komma och prata om rättigheter när du sitter här, du är del av inventariet i kriminalvården, en möbel i det här rummet! Officiellt sett är den som sitter här inte en möbel utan häktad eller klient i Kriminalvården. Till och med chefen över stället föredrar det mer informella ”fånge”. ”Det blir inga missförstånd då” säger hon. Många kriminalvårdare säger dock helst ”tjuv”. – Har du bråkat med någon tjuv än då?, frågar Magnus mig i fikarummet. Han är en av dem som gillar ordet ”tjuv.” Jag flinar i tron att han skämtar, men innan jag hinner svara säger han: – Bra, så ska dom tas. Han fortsätter berätta om vad han säger till “tjuvarna” när de blir för krävande: – Det skulle du ha tänkt på innan du begick brottet. Karl nickar instämmande medan han säger: – Man ställer alltid upp för en kollega, det är ju aldrig så att man ställer sig på en intagens sida. Några andra sommarvikarier som studerar juridik tittar skeptiskt på honom, men Sara fortsätter för att understryka: – Ni ska se vilka tricks de hittar på, de är experter. Chefen blandar sig inte i diskussionen, men understryker att som kriminalvårdare måste man sätta gränser: – Makten sitter alltid i nycklarna. Det är ni som sätter gränserna, säger hon om och om igen.

Internerna i fängelset som går över gränsen och ställer till bråk transporteras till isoleringscellen i häktet. Cellen har tjocka glasrutor så man kan övervaka fången i detalj. Rummet består av grå betong och ett litet hål i golvet för uträttande av behov. Det går att spänna fast fången på en brits, men det har inte ansetts nödvändigt att göra med mannen som ligger där denna gång. Mannen som ligger där inne sägs ha ”ställt till med bråk”, men till mig säger han: – Jävla fascister, jag ville bara få träffa mina barn. Jag sitter på en pall precis utanför och det är min uppgift att kika in genom luckan var femte minut så mannen ska hålla sig lugn. Kriminalvårdaren Karl kommer fram och dunkar mig i ryggen och säger: – Du måste hålla längre avstånd till odjuret. Ungefär samtidigt som detta händer uttalar sig kriminalvårdstyrelens ordförande Lars Nyhlén i Dagens Nyheter: ”Att man isolerar en intagen är inte konstigare än att man isolerar en pestsmittad”. De kriminalvårdare som ser mannen i isoleringscellen som pestsmittad har alltså sanktion från högsta ort. I ett annat uttalande i samma morgontidning säger Nyhlén:”Vi är ingen vårdinrättning”. Varje morgonmöte med de anställda på häktet avslutas dock med ramsan ”Vård och behandling”. Vad betyder egentligen kriminalvård? Bör kriminalvårdarna inte vårda enligt Lars Nyhlén? I ”Lagen om behandlingen av häktade och anhållna” står det: ”Den häktade skall behandlas så att skadliga följder av frihetsberövandet motverkas”. På kriminalvårdens hemsida står det vidare: ”De som arbetar i kriminalvården tror på människans vilja att förändras och värnar en human människosyn”. Chefen går igenom detta med oss sommarvikarier. När hon gått ut ur rummet ruskar Pedro på huvudet och säger: – Nittio procent av det där som står i paragraferna gäller inte i verkligheten. Oavsett om det handlar om vård eller ej, så sträcker sig de vårdande inslagen i häktet på sin höjd till samtal med präst och utdelning av psykofarmaka. På morgonen serveras frukost, på förmiddagen blir det promenad och så fortsätter dagen efter givna klockslag varje dag. En intagen under min sommar på häktet vägrar äta. Andra går upp i vikt för att de inte gör något annat än äter. Många sover bort hela dagarna. En häktad försöker peppa en annan yngre häktad som hotas av ett långt fängelsestraff med orden: – Häktet är värst, sen blir det faktiskt inte värre. Namnen i artikeln är fingerade.

”Att man isolerar en intagen är inte konstigare än att man isolerar en pestsmittad” Läs fler citat av Lars Nyhlén, kriminalvårdsstyrelsens ordförande, på verkets hemsida: www.kvv.se

björn hedlund text tzenko stoyanov är illustratör (www. tzenko.com).


fibskriftställning

NYTTIGA IDIOTER Jan Myrdal om Peter Fröberg Idling och en norsk professor.

I

jan myrdal text

nte sade Lenin det. Uttrycket ”nyttiga idioter” skapades som ett västligt kallakrigsskällsord om dåtida Sovjetsympatisörer. Men visst kan det användas också av oss. Tag sådana som av dumhet och/eller småslughet låter sig utnyttjas av imperialisternas propagandaapparat! Se till exempel fredagsavdelningen ”God Bok”om Peter Fröberg Idlings Kampucheabok på uppslaget sidorna 28 och 29 i Klassekampen för 7 september 2007: ”Forståelse av et folkemord. Peter Idlings dokumentariske litteratur er et nyskapende politisk journalistikk skriver Arne Melberg.” Det Arne Melberg skriver är inte konstigt. Han är en professor i allmän litteraturvetenskap som har erkänt svårt att se skrivna ord i sitt sammanhang; textkritik. Den defekten gör att han kan förvånas över att jag inte i dag skriver att jag år 1978 egentligen såg annat än jag då skrev att jag såg. Någon egen kunskap om Sydostasiatisk politik har han heller inte. En gängse västlig professor bara. Men med Klassekampens redaktion och Peter Fröberg Idling är det annorlunda. De vet. De har medvetet valt

att vilseleda läsarna. De har kunskap och skulle kunna resonera. Vilken är då denna kunskap de har? Folket i Kambodja (eller Kampuchea som det heter på khmer, det egna språket) har gjorts till ett av de fattigaste i Fattig-Asien och den stat som nu med utländskt stöd härskar över dem är en av de mest korrupta i världen. De härskande och deras utländska sponsorer har genomfört en enastående skövling av landet och det har därtill blivit ett centrum för internationell sexhandel; nu finns 50 000 till 100 000 barn att sälja till utländska pedofiler. Som flugor lockade av söt röta har också svärmar av biståndsarbetare och experter kommit in över landet Visst finns där pengar. Inkomsterna från internationellt så kallat bistånd (690 miljoner US$ årligen), utsvettningsfabrikerna inom textilindustrin och kulturturismen till Angkor adderas till den från sexhandeln och fördelas framförallt bland utlänningar, städernas högre klasser och deras tjänstefolk. Trots officiella skönmålningar om minskat armod (nu skall blott 35 procent av folket behöva existera på mindre än 35 US cent om dagen) är folkfattigdomen på landet värre än när jag med Gun Kessle och min dotter reste där för fyrtio år sedan. Sihanouk hade själv gett oss visum. Det behövdes då han tvungits stänga landet för västjournalister. Ty i frihe-

“det vore nödvändigt att undersöka hur många som dog av krig, svält, sjukdom och som avrättades under åren mellan det förenta staterna inledde sitt angrepp och vietnams reträtt. men det görs inte. det dokumentationscenter och den kanindomstol som med utländsk finansiering upprättats i phnom penh har enbart till uppgift att undersöka åren 1975 - 1979.”


fib 45

tens namn ljög och beljög de då Kambodja eftersom Sihanouk inte hade lytt order från Washington utan sökt hålla landet neutralt. Visst fanns fattigdom och förtryck. Visst pågick klasstrider på landsbygden. Dock tycktes framtiden ljus som den tyckts oss för Afghanistan några år tidigare. (Den bok vi då skrev om Angkor har för övrigt just kommit i ny upplaga i Bangkok, på thai.) Den 18 mars 1969 inledde därför Förenta staterna sina massiva flygangrepp mot det fattiga landet. Förgäves sökte Sihanouk blidka Washington. I mars avsattes han och Lon Nol insattes som Förenta staternas allierade. Under fyra år bombades landet planmässigt. Allt skulle förintas. Sammanlagt fälldes 539 129 ton bomber. Tre gånger mer än mot Japan under Andra världskriget. På detta sätt dödade Förenta staterna direkt cirka 600 000 civila (andra uppgifter säger 800 000). Därtill föll enbart i Phnom Penh årligen fler än 100 000 offer för den svältpolitik Förenta staterna genomförde och 2 000 000 var drivna på flykt. När Förenta staterna år 1975 militärt besegrades, dess ockupanter och agenter flydde och lämnade sina lydtrupper i sticket, var landet och dess näringar totalt förstört; djuren döda, dammar och kanaler sönderbombade. Huvudstaden Phnom Penh var fylld av flyktingar och det fanns knappt matförråd för tre veckor. Förenta staternas ledning räknade kallt med att den motståndsrörelse som knäckt deras styrkor inte skulle kunna annat än att själv besegras av det elände Förenta staterna åstadkommit. Det jag såg – och beskrev – tre år senare var att Pol Pots politik i detta hopplösa läge lyckats vända utvecklingen trots att den organisation han ledde och den statsbildning han förestod av självklara skäl knappast hade full kontroll. Huvudstaden hade tömts (det växer inget ris på gatorna), trots svält och sjukdomar hade allt satsats på att återställa risproduktionen. Man hade lyckats. Industrier – som gummifabriker – hade återställts. Också sjukhus och skolor hade kommit igång. Även om politiken i stort präglats av millenarism – vilket styrdes av dess sociala bas – höll statsstrukturen på att upprättas och i viss mån normaliseras. Ett tecken var att nu såväl sedlar som frimärken skulle införas. Hösten 1978 tycktes framtiden ljusna. Jag är fortfarande övertygad om att om FN:s generalsekreterare hunnit komma på sitt planerade besök och Vietnam inte forcerat sitt angrepp skulle Demokratiska Kampuchea lyckats. Visst, jag underskattade etniska/nationella motsätt-

Utmärkta platser bombades mellan den fjärde oktober 1965 och den 15 augusti 1973.

ningar mellan khmer och vietnameser även om jag kände till att de fanns. (Detta var före Förenta staternas, NATO:s och Tysklands demonstrativa utnyttjande av dem på Balkan.) Men Vietnams militära angrepp och tioåriga ockupation blev till en ny katastrof. Att jag år 1978 inte såg avrättningar säger varken att de inte fanns eller att de särskilt doldes för mig. Jag utgick från att de förekom. Samtidigt som jag direkt kunde se att berättelser om att glasögonbärare utan vidare slogs ihjäl eller att det inte fanns barnafödande var politiskt styrda sagor. Att många slogs ihjäl och att andra avrättats finner jag dock troligt. Offren för svält och sjukdom bör också ha varit stora när ett hungrande folk utan dragdjur och utan tillgång till läkemedel skulle återställa risproduktionen. Det vore nödvändigt att undersöka hur många som dog av krig, svält, sjukdom och som avrättades under åren mellan det Förenta staterna inledde sitt angrepp och Vietnams reträtt. Men det görs inte. Det dokumentationscenter och den kanindomstol som med utländsk finansiering upprättats i Phnom Penh har enbart till uppgift att undersöka åren 1975 - 1979. Det är i denna situation som Peter Fröberg Idling genom att uppträda som nyttig idiot habiliterar sig och säkrar sig en framtid som presstituerad svensk journalist och författare. Och vad med Klassekampen? Visst kan dess redaktörer genom denna presentation vinna poäng bland allmänna kulturradikaler. Men då till priset av att lura läsare.

jan myrdal är skriftställare och författare bosatt i skinnskatteberg.

Nya fakta om USA:s luftkrig Ny forskning från Taylor Owen vid universitetet i Oxford visar att mellan den fjärde oktober 1965 och 15 augusti 1973 släppte USA mer bomber över Kambodja än vad man tidigare trott: 2 756 941 ton släpptes över 113 716 olika platser (rött på kartan). För att sätta siffran i ett perspektiv: de allierade släppte två miljoner ton under hela det andra världskriget. Källa: www.taylorowen. com, samt http://japanfocus.org/products/ details/2420.


fibfilm(av)tal

MygelSverige

»

Stefan Jarl om en film som skakade om.

stefan jarl text Jag vill hälsa alla välkomna till Folkets Bios biograf Zita. En organisation som funnits under 41 procent av Födelsedagsbarnets levnad. Vi ska se Myglaren en film som ställde till ett väldigt rabalder, för att inte säga revolution, när den hade premiär 1966 för 41 år sedan. Då var tiden en annan än den vi lever i nu. Vi hade ett välfärdssamhälle – eller i alla fall ett som var under konstruktion. Ett samhälle som inte längre i första hand styrdes av överklassen och storföretag – ett samhälle där en ny klass som bar upp detta samhälle var synlig. Arbetaren behövde inte längre skämmas för den han var. Men det var också ett samhälle som byggde på en illusion. Ett avtal i överklassens Saltsjöbaden hade lagstiftat om frid och samarbete. Vi levde i den bästa av alla världar. Vi var helt enkelt bäst i världen. Alla var överens och vi hade fått guldmedalj i konfliktlösning. Folkhemmet var ett objektivt faktum. Men vi hade inget språk. I Sverige fanns ingen korruption, hette det. Det ordet fanns inte i vårt språk. I den övriga världen däremot rådde i vart och vartannat land korruption. Vilken tur vi hade som bodde i Sverige!

Foto: Rune Hassner

Då hade Myglaren premiär. Det är en film om en högst normal byråkrat inne i detta ”fridens land” med sina rejäla Institutioner. Det är ingen ond man som porträtteras. Tvärtom. Istället verkar han inom ett system som normaliserat och systematiserat ett sätt att

vara som med denna film fick ett namn: Myglaren. Filmen ger en bild av Sverige som ett korporativt samhälle där klassamarbete och trivselpropaganda blivit ideologi och osynliggjort de grundläggande konflikterna i detta samhälle. Här förstår vi varför vi inte behövde ett sådant begrepp som korruption, begreppet var onödiggjort i detta system. Det här är en film från tiden före Göran Persson börjat riva välfärdssamhället och de rikas revolt gett makten åt alliansen. Nu är vi på väg att förlora makten över våra liv och Myglaren visar startskottet i denna utveckling. Vi har fått en ny klass av politiker som berikat sig själva på folkets bekostnad och mycket sker öppet i godkända institutioner. Trivselideologin, samförståndshysterin odlas idag i spabassängerna där de nyrika skrubbar varandras ryggar. Filmen Myglaren gav folk språk för att kunna formulera något som tidigare var svårt att över huvud taget se! Nu var det inte längre tyst. Filmen sågs av väldigt många människor när den sändes i tv och det blev ett jävla liv. Alla såg plötsligt myglet, hur myglarna utgjorde en hel klass i samhället, som livnärde sig i detta dröm-samhälle där alla motsättningar utplånats till förmån för en konfliktfri produktionsprocess där arbetaren reducerats till en maskin, där både hans röst och strejkrätt saknade betydelse. I denna mening är Myglaren lika aktuell idag som då. Då ledde den inte bara till rabalder utan blev också ett inlägg i debatten om vad konst är till för. Rune Hassner, filmens producent och fotograf, anmälde filmen till Svenska Filminstitutets kvalitetspremieutdelning, som ägde rum årligen. Vi hade några år tidigare fått ett Filmavtal med Harry Schein som konstruktör och verkställande direktör. Direktören hade dock den åsikten att filmen Myglaren inte hade i

detta sammanhang att göra. I biografen skulle vi möta våra drömmar och ägna oss åt två timmars verklighetsflykt. Därför var Myglaren inte konst såsom skönandarna såg den, Myglaren skildrade ju verkligheten. Myglaren hörde på sin höjd hemma i tv. Den skulle inga kvalitetspremier ha. En fisförnäm strid utbröt i filmvärlden. Filmavtalet var en konstruktion som byggde på att tio procent av biljettintäkterna från biograferna gick till Filminstitutet som sedan delade ut dessa medel till filmbranschens aktörer. Harry Schein kallade detta system för kulturpolitik – men denna skattereform var bara ”en intern resursomfördelning” inom den kommersiella filmbranschen. Det visade sig alltså att det inte var några kulturpengar till de bästa filmerna, utan bara den kommersiella filmbranschens egna pengar, som ingen annan hade med att göra. Varför skulle Myglaren ha del av dessa ”kulturpengar”? Så såg alltså det korporativa samhället ut i den lilla filmsektorn. Men debatten slutade med att Myglaren ändå fick vara med i tävlan. Trycket från opinionen blev för starkt. Men filmen röstades bort för sin ”brist på estetiska värden”, som det hette. Filmavtalet hade klätts av inpå bara skelettet. Redan året därefter skulle jag och Jane Lindqvist med vår film Dom kallar oss mods få ta del av samma behandling. Detta Filmavtal reglerar än idag landets filmproduktion. Myglet är än idag en del av systemet. Så, varsågod, mina vänner, Myglaren. Och ha den äran!

stefan jarl är Filmare och regissör. Talet hölls i samband med att myglaren visade på biografen zita med anledning av jan myrdals 80 års dag.


fib 47

fibförenar

KULTURFRONT FiB på bokmässan

Juristen Erik Göthe håller föredrag i kulturtidskriftsmontern om läget för de demokratiska fri- och rättigheterna. Fotograf: Regina Thomsen.

I en tidningsmonter tillsammans med 200 andra kulturtidningar höll FiB-juristen Erik Göthe, ett fint och underhållande föredrag om vår rättssäkerhet eller osäkerhet, där ett beslut om ändring av tryckfriheten tillsammans med EU-direktiv måste motarbetas av hela det svenska folkets samlade tankesmedja. 50-60 FiB såldes. Till nästa år är en egen monter bokad.

FIB tips 1: PROFETENS MANTEL Jan Hjärpe, professor emeritus i islamologi, kommer till Farsta bibliotek onsdagen den 24 oktober kl 19. Hjärpe kommer att presentera sin nya bok Profetens mantel på Leopard förlag och tala om ”kriget mot terrorismen” och riskerna med detta. Arrangörer är Iraksolidaritet i Sthlm, Folket i Bild/Sthlm och Afghanistansolidaritet.

FiB tips 2: VIETNAM VAR NÄRA Åke Kilander berättar om sin bok Vietnam var nära på Leopard förlag. Lördagen den 1 december kl 14 på Farsta bibliotek Arr.: Folket i Bild/Sthlm och Irak solidaritet/Sthlm

ETT TACK FRAMBÄRES Ja, på Guns bild bärs tacket! Kring min åtttioårsdag visades Myglaren på biograf, en bok mest om mitt arbete – gavs ut, det var fest på Kjellsons och seminarium på ABF. Detta hade möjliggjots då flera hundra personer ställt upp; finansierat, organiserat, talat, skrivit och deltagit. Detta gjorde mig glad. Men också undrande. Kanske har mitt arbete dessa decennier faktiskt varit av något allmänt värde. Hela det egna livet passerade därtill i revy. Ty nu mötte jag också såväl kärlekar - ända från min tidigaste allvarliga ungdomskärlek från 1944 – som barn, nära vänner och arbetskamrater från många decennier. Det värmde. Det brände. Jag gjordes smärtsamt medveten om hur mycket jag försummat under åren. Jag vill att ni var och en personligen skall veta att jag är djupt tacksam över att ni lät mig uppleva detta. JAN MYRDAL

Beställ Jan Myrdals vänbok: Ett omisskännligt tonfall av lust. Sätt in 250 kronor på pg: 70 45 88-3, ange namn och adress.

Massor av extra läsning på

fib.se

Nästa FiB kommer den 15 november

Här kan du köpa Folket i Bild: ARLANDA: Press Stop, Sky-City BORÅS: Pressbyrån Bergslenagatan 9 GÄVLE: Pressbyrån, Järnvägsstationen DJURSHOLM: Bokhandeln i Djursholm, Vendevägen 18 GÄVLE: Alternativboden Lyktan, Kyrkogatan 14 GÖTEBORG: Akademibokhandeln, Norra Hamngatan 26 Pressbyrån Chocolat, Centralhuset, Nils Ericsonplatsen Pressbyrån, Nordstadstorget Press Stop Göteborg, Drottninggatan 58 Röda Stjärnan, Fjärde Långgatan 8 B HELSINGBORG: Pressbyrån, Stortorget 10 Pressbyrån, Centralhallen-Knutpunkten JÖNKÖPING: Bokcafét i Jönköping, Svavelsticksgränd 7 Pressbyrån, Banarpsgatan 36 KARLSHAMN: Antikvariatet Bode Carlshamn, Ronnebygatan 15 KARLSTAD: Hanssons Tobak, Järnvägsgatan 1 LINKÖPING: Press Stop Linköping, Trädgårdstorget 4 LUND: Pressbyrån, Centralstationen Press Stop Lund, Klostergatan 8 B MALMÖ: Kulturcentret Glassfabriken (tidigare Café glassbutiken), Kristianstadsgatan 16 Pressbyrån, Avgångshallen, Centralstationen Pressbyrån, Södra Förstadsgatan 40 B Röda Stjärnan, Ystadsgatan 15 Tidskriftsbutiken, Tidskriftsverkstaden Skåne, Södra Förstadsgatan 18 NORRKÖPING: Pressbyrån, Repslagaregatan 5 A Röda Stjärnan, Hörngatan 3 PARTILLE: Pressbyrån, Gamla Kronvägen 7 SOLNA: Pressbyrån, Centrumslingan/Postgången 38 STOCKHOLM: Akademibokhandeln, Mäster Samuelsgatan 28 Handel & Vandel, Östgötagatan 33 Hållplatsens T&T, Folkungagatan 112 Pressbyrån, Stora hallen, Centralstation Press Stop Gallerian, Regeringsgatan 17-20 Press Stop, Götgatan 31 Press Stop Västermalm, Sankt Eriksgatan 45 St Pauls Bok & pappershandel, St Paulsgatan 24 Söderbokhandeln, Götgatan 37 SUNDSVALL: Bokcafé Röda Stjärnan, Storgatan 45 Pressbyrån, Esplanaden 2 Sundsvalls Tobaksaffär, Storgatan 20 B SUNNE: Kvarngatans tobak, Järnvägsgatan 17 UMEÅ: Mingus bok & skivbutik, Skolgatan 98 Press Stop Umeå, Wiktoriagallerian, Kungsgatan 54 UDDEVALLA: Pressbyrån, Torp 46 UPPSALA: Akademibokhandeln LundeQ, Forumgallerian Pressbyrån, S:t Persgallerian Röda Rummet, Dragarbrunnsgatan 56 Uppsala Bokcafé, Kungsgatan 41 VARBERG: Pressbyrån, Busstation VÄXJÖ: Pressbyrån, Storgatan ÖSTERSUND: Pressbyrån, Järnvägsstationen


posttidning B retur till FiB/K, Bondegatan 69, 116 34 Stockholm

fibLindstrรถm

www.bonton.se

FiB#10-2007  

FiB#10-2007

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you