__MAIN_TEXT__

Page 1

DEN NYA UNDERKLASSENS MUSIK

SVENSK HIPHOP

THIS IS HULTSFRED Festivalerna som återuppstår PÅ JOBBET En sommelier mot furstarna ENSKEDESPELET Alla tillsammans gör succé igen Folketibildsex/sju201465 kr


Red.

INNEHÅLL

Vi kan fixa det – tillsammans

Månadens SATIRARKIVET.SE

67

JAG HOPPAS att du blir glad och inspi-

rerad av att läsa detta 72 sidor tjocka sommarnummer. Jag har själv känt mig peppad av alla fina texter, bilder och illustrationer som jag har tagit del av när vi på redaktionen har jobbat fram detta nummer. Den röda tråden för sommarnumret är att tillsammans är vi starka, tillsammans gör vi skillnad. DET SJUDER av liv och engagemang runt

om i Sverige med det mesta av sommaren kvar framför oss. Människor står upp för vad de tror på och uttrycker sin frustration med sakernas tillstånd och sin vilja till kamp för förändring. Tillsammans gör vi skillnad. Sverige vibrerar och pulserar, från norr till söder, på landet och i städerna, i miljonprogramsförorter och på skogskantade leråkrar. NÅGON SKAPAR hiphoprytmer och

-rim. Någon målar i olja. Någon deltar i ett jättestort teaterevenemang, på scenen eller bakom. Någon bidrar som volontär till att väcka liv i en festival, som är en av Sommar-Sveriges viktigaste symboler de senaste decennierna. Någon fotograferar människor och frågar om vad som är viktigt för dem. Någon blir fotograferad och berättar om sina tankar. ALLA DE OLIKA uttrycken skapar till-

sammans en kör av röster, som ropar efter förändring. Vi lever i förändringens tid och tillsammans gör vi skillnad. Jag önskar dig en glad sommar som ger dig ny energi!

4

Sverigebilden

5

Noterat

6

Sommarguide

12

JordenRunt

30

Debatt

35

Litteratur

42

Sverige

49

Serie

50

Novell

56

Recensioner

64

Film

68

Skriftställning

70

Rätt&Rådligt

71

Medlem

14

Sverige: HIPHOP. Den svenska hiphopen som

rappas på svenska skildrar med sylvass skärpa ett Sverige sett underifrån. Därför har den blivit den nya underklassens musik. FiB analyserar detta i ett tiosidigt reportage, inklusive en intervju med Dani M.

8

Reportage: PÅ JOBBET. FiB fortsätter reportageserien som belyser arbetet. stefan ljung, redaktör fib 2

Läs om sommeliern som älskar sitt jobb, men hatar de obehagligare kunderna som försöker utnyttja honom i ett socialt spel.


Krönika. Stå upp för yttrandefriheten!

24 Sverige: ENSKEDESPELET. Årets upplaga, nummer 16, av spelet sätter upp Oliver Twist med totalt hundratals frivilliga engagerade på och bakom scenen.

44

36

Sverige: FESTIVALMOTSTÅND.

Festivaldöden svepte över Sverige, stora internationella bolag köpte upp festivaler för att lägga ner eller flytta dem. Nu slår till de ideella krafterna tillbaka och väcker flera festivaler till liv på nytt.

31

Fotografi: HAGFORS. Se Oda Lystrup Hodleves bildsvit med människor från värmländska Hagfors ackompanjerad av de porträtterades tankar. Konst som fångar vardagens djup.

Konst: ZIMMERMAN. Ulla Zimmerman är konstnären från Djursholm som har ägnat sitt konstnärskap åt arbetslivet. Ta del av hennes målningar som fångar arbetet i hela dess vidd, såväl smutsen och slitet som stoltheten och gemenskapen.

SUPERVALÅRET har det kallats. De fyra valen till lika många folkvalda församlingar torde inte gå obemärkt förbi på någon skola. På vissa skolor kommer valet sannolikt också inte bara att bli en lektion i politik utan också om yttrandefriheten och dess betydelse. Vid valen de senaste 20–30 åren, kanske även tidigare, har rektor av omtanke om sina elever valt att stänga ute vissa partier, företrädesvis extrema högerpartier men även vissa på vänsterkanten. Det är att underskatta elevernas förmåga att tänka själva och dra slutsatser samt, hemska tanke, ett uttryck för skolans oförmåga att träna eleverna till ifrågasättande samhällsmedborgare. Det kan också uttryckas som att dessa skolledare inte tror på yttrandefriheten. Men det gäller också ur en annan aspekt. En skola är en myndighet som lyder under grundlagens krav på saklighet och opartiskhet och allas likhet inför lagen. Även fristående skolors verksamhet regleras genom lagar och förordningar. EN REKTOR ELLER SKOLLEDARE har befogenhet att bestämma vilka som får vistas på skolan. Det är inte en allmän plats där vem som helst kan klampa in. En rektor har att välja mellan alla partier eller inget. Det finns inga mellanlägen där han eller hon kan selektera bort partier de anser odemokratiska. Justitieombudsmannen (JO) kritiserade vid förra valet ett antal skolor för att de stängde ute vissa partier, bland annat Nationaldemokraterna drabbades. Det fanns rektorer som obstruerade mot JO. Det kan tyckas rakryggat att hålla fast vid sin övertygelse. Ta kritiken och strunta i JO som är satt att övervaka myndigheterna. Men baksidan av ett sådant lagtrots är illavarslande. Det finns en tendens att kravet på saklighet och opartiskhet vittrar sönder överlag. Även regeringen, ministrar och generaldirektörer struntar i det. VILKA SLUTSATSER  ska eleverna dra av rektorer som struntar i lagarna? Och vilken inställning tar de med sig ut i livet? Yttrandefriheten innebär att ge och ta argument. Men demokratin ställer inga krav på att man måste delta eller att man måste lyssna. Det borde vara lika självklart som det är att rösträtten är en rättighet och inte en skyldighet. nils funcke  journalist, yttrandefrihetsexpert fib 3


Sverigebilden. FOTO hillevi nagel WWW.HILLEVINAGEL.SE

fib fib 44


FiB-noterat. USA behåller nära 10 000 soldater i Afghanistan

Marknadens spegelneuroner.

USA:s president offentliggjorde i slutet av maj sin plan för Afghanistan. USA ska dra sig ur striderna i december, men även därefter behålla 9 800 man hela 2015 och därefter halva den styrkan under 2016. Det uppger Washington Post. Vid tidpunkten för presidentens tal hade USA cirka 32 800 militärer på plats i Afghanistan, att jämföra med cirka 100 000 som mest. Dessa siffror kan jämföras med Sveriges hela försvarsmakt, som inklusive civil personal, hemvärn och deltidsanställda består av cirka 50 000 personer. Oavsett jämförelse så blir slutsatsen att de nära 10 000 USA-soldater som kommer att stanna kvar på afghansk mark utgör en kraftfull militärstyrka, trots minskningen. Den kvarvarande närvaron framstår som än mer betydande efter en granskning av vilka som dröjer kvar och vad de ska göra i Afghanistan. De nära 10 000 amerikanerna består dels av en separat enhet ”Special Operations”-styrkor, som ska ägna sig åt terroristbekämpning. Resten av trupperna ska ge råd till, träna och utbilda afghanska säkerhetsstyrkor. RED

ILLUSTRATION mare toomingas

Insamling till Jan Myrdalbiblioteket Nu katalogiseras Jan Myrdalbiblioteket i Varberg. Detta Sveriges största privatbibliotek blir en del av Libris – den nationella databasen för forsknings- och universitetsbibliotek. Biblioteket med sina 50 000 volymer och en mängd inbundna tidskriftsårgångar speglar ämnesbredden i Jan Myrdals livsgärning och på flera områden innehåller samlingarna unika verk. Katalogiseringen hittills visar att ungefär en fjärdedel av titlarna inte finns i Libris och därför sannolikt inte heller i något annat svenskt bibliotek. Katalogiseringen inleddes i oktober 2013 och beräknas pågå under fem år. Drivkraften är insikten om att samlingarna är ovärderliga för framtida forskning och för politiskt och intellektuellt arbete. Allt arbete utförs oavlönat av frivilliga krafter. Det krävs dock pengar till omkostnader och den löpande driften, framför allt resekostnader.

Insamlingsmålet för 2014 är 150 000 kronor www.janmyrdalsallskapet.se

Ge ditt stöd till biblioteket! Pg 49 80 41 – 3 Märk ” Biblioteksinsamlingen”

Vill du delta i arbetet? Mejla till per.axelson@janmyrdalsallskapet.se

Bli medlem!

Pg 49 80 41 – 3 200 kr årsavgift 100 kr för icke förvärvsarbetande 500 kr eller mer för stödmedlemmar (Vid betalning, mejla namn och adress till: info@janmyrdalsallskapet.se)


Sommar. Det är sommar i Sverige och landet sprudlar av aktiviteter. Olika eldsjälar kraftsamlar för att bjuda på konst, musik, samtal, teater med mera. Här har vi samlat ett axplock av allt som pågår runt om i landet. Hoppas du finner något som passar dig!

Nils Holgersson

21 juni–2 augusti. BerättarLadan – Västanå Teater i Rottneros

ILLUSTRATION robert nyberg

Bråvalla

26–28 juni Musikfestival i Norrköping (Passa på och besök EWK-museet i Norrköping.)

Putte i Parken

3–5 juli Gratis musikfestival i Karlstad

Dansbandsveckan 13–19 juli Malung

Siestafestivalen 11–12 juli Musikfestival i Hässleholm

Skulptur och dans, död och förvandling

18 maj–2 november Nordisk och internationelle samtidskonst. Wanås Konst. fib 6

Almedalsveckan 29 juni–6 juli Visby


Storsjöyran

31 juli–2 augusti Musikfestival i Östersund

Urkultfestivalen Peace and Love World Forum 3–4 juli Borlänge

Ro & Oro

7 juni–28 september Skulpturparken i Ängelsberg.

31 juli–2 augusti 20-årsjubilerar i Näsåker

Piteå dansar och ler

24–27 juli Musikfestival

Barkens bokstuga i Söderbärke

Riber Hansson-utställning 31 maj–4 juli Birgit Ståhl-Nyberg-utställning 5 juli–17 augusti

fib 7


Reportage.

fib 8


En sommelier mot världens alla furstar Joel tror på jämlikhet och duar även drottningen när de ses. Som vinkypare på en av Stockholms bättre restauranger möter han gäster som tvärtom vill ha med honom i ett socialt pyramidspel, med dem däruppe och han därnere.

S

TEXT magnus zackariasson ILLUSTRATION carl krantz

om en liten furste sveper han fram i ljusblå kavaj med vita armbågslappar, i täten för fyra män och två kvinnor i skjortor, blusar, ringar, klockor, parfym, hårspray och klirrande armband. Det är fredag, strax efter 18, på en av Stockholms bättre restauranger. Fursten skrattar, hans sällskap skrattar. De drar till sig blickar från rader av bord med linnedukar och stearinljus och så funkar det här, hit går man för att se och synas bland entreprenörer och kungligheter, idrottsstjärnor och bloggare och poddare och resten av Stockholms tout le monde. ”Här kan vi inte sitta, vi syns ju inte”, är en vanlig kommentar men ikväll är fursten nöjd med ett bord vid fönstret där svarta paraplyer snurrar förbi i regnet. Han visar med armen var han vill ha de andra … du där … och du där … ni sådär … och jag i mitten … vad bra … tada … nu meny och vinlista!

EN BIT BORT står Joel med ett förkläde om nacken. Han är sommelier och ansvarar för restaurangens drycker. Nu hjälper han några gäster att välja vin. ”Blir ni svinbesvikna om det inte blir rött till köttet?” ”Bestäm du, det blir bra.” För tio år sedan extraknäckte Joel som servitör och efter mycket slit och plugg har han nu hand om en av Sveriges bästa vinkällare, full av världens bästa viner. Han kan sin sak och gillar mötet med människor över mat och dryck, att umgås, nyfiket, öppet, utan hierarkier och just jämlikhet är viktigt för Joel som duar även drottningen när de ses. Han tar en tur i lokalen, jonglerar med en kul-

spetspenna och sätter sig hos ett par som sippar vin av druvor plockade längs med floden Rhône. Joel berättar att det nog blir fullt i kväll men att träpallarna med rosévin kommer att finnas kvar i morgon eftersom vädret suger. Sakta rullar kvällen igång och Joel njuter av att se gästerna slappna av, när de sänker axlarna, sjunker i stolarna och släpper fram sina leenden. Men alla trivs inte i den informella miljön och svårast är det att tillfredsställa vita välmående män i flock där en alfahanne härskar som i en social pyramid. Problemet är att de gärna vill ha med Joel i charaden och även om han uppskattar restaurangens rollspel så ingår det inte i servicen att han ser sig själv som slav. DET BLIR DAGS för Joel att gå till den ljusblå kava-

jens sällskap. Vanligtvis snackar Joel snabbt med viftande händer men nu står han svagt framåtböjd och håller armarna stilla när han lugnt säger hej. Med det första småsnacket pejlar han sällskapets mål och mekanismer. ”Finns någon vinstil ni inte gillar?” frågar han, för om han vet det brukar allt lösa sig. ”Ja”, säger fursten myndigt. ”Dåliga viner.” Joel borde nog valt ett annat anslag med en man som så tydligt gör anspråk på att inte vara en vanlig man, men en framgångsrik man, som söker bekräftelse för sin (o)kunskap om regioner, årgångar och smaker. ”Nej inte Sauvignon Blanc, det får nog bli en Sancerre”, kan de säga fastän vinet Sancerre görs på druvan Sauvignon Blanc men i kväll vill mannen i ljusblå kavaj ha Chablis Premier Cru.

»

… svårast är det att tillfredsställa vita välmående män i flock …

>

fib 9


REPORTAGE

»

Med exakt precision markerade mannen hur han vill styra i relationen med Joel.

Joel hämtar flaskan och dekanterar vinet och kluckar ner det i glaset som glittrar i ljuset från välriktade spotlights. Furstens hand greppar kupan och snurrar vätskan. Då passar Joel på: ”Är det någon mer som vill prova?” Enligt etiketten ska bara värden smaka men det struntar Joel i och måhända bevittnar han ett vackert uppror när två personer tackar ja. Annars kan även avsmakningen användas som ammunition i statuskriget och då säger gästen att vinet är för varmt/kallt/ungt eller defekt/skadat/felhanterat och ibland har de rätt och ibland fel och då förklarar Joel varför det smakar som det gör. Om det är möjligt erbjuder han sig att fixa vinet enligt önskemål men det avböjer de flesta, så länge Joel inte invänder mot att de vet bäst. DEN LJUSBLÅ KAVAJENS gäng fortsätter med sitt

koncentrerade flineri och ser egentligen så harmlösa ut, även om killen längst från fursten förmodligen känner annorlunda eftersom hans skjorta är ämnet för skämt efter skämt … så blommig … så uppknäppt … så många färger … Fursten måste ha missat Machiavellis råd om att inte bli hatad av folket. Haha döljer ofta mycket skit men Joel använder det också för att slå tillbaka. Häromveckan bjöds han till GastroNord av en fransk vinproducent som lockade med serverande flickor i änglavingar. Joel tackade för inbjudan och påpekade att det där med tjejerna var nog en strålande idé, i ett annat sekel och sen ville fransmannen inte prata mer. EN STUND SENARE lotsar restaurangägaren per-

sonligen in en grupp killar och tjejer till bordet bredvid. De ser ut som vem som helst och några av dem är Sveriges största popstjärnor. Kändisar ingår outtalat i restaurangens koncept och för dem finns alltid bord där de syns. Särbehandlingen stör flera av Joels kollegor och alla vet till exempel att hovmästaren luftbokar bord för att kunna obstruera kryperiet. Hos en tidigare arbetsgivare nekade Joel bord åt Victoria och Daniel när det faktiskt var fullt en gång, men då visslade det till i mobilmasterna runt innerstan och vips var ägaren i luren och så fick Joel skrapa fram ett bord ändå. En annan gång på samma ställe blev några stammisar så kränkta av att inte få bord att de satte sig på golvet mitt i matsalen, tretton personer. fib 10

JOEL GÅR FRAM till popstjärnorna där ett av de

okända ansiktena visar sig vara ännu en man med ambitioner. Han har en sträng blick och mörka ögonhålor och bänder armarna över ryggstödet för att komma sig upp, en centimeter ungefär. ”Jag kommer nog att beställa något dyrt”, säger han. Priset kan annars vara känsligt och utmaningen ligger ofta i att förhöra sig om budgeten utan att någon känner sig för fattig eller rik. ”Det där är ju oroväckande billigt”, säger vissa medan andra vårdar sin publika persona av sparsamhet och väljer bland de billigare etiketterna. Mannen med den stränga blicken beställer en magnumflaska rödtjut. Rösten är hård men han tilltalar åtminstone Joel, till skillnad från gäster som ber om att få träffa sommeliern men bara pekar i vinlistan när Joel kommer utan att de ens tittar upp. Joel sträcker ut armen och mannen räcker honom vinlistan. ”VÄNTA!” säger mannen. Folk rycker till och undrar vad som händer medan mannen tar tillbaka vinlistan och Joels arm liksom dinglar i luften. ”Det är bra”, säger mannen och ger tillbaka listan och släpper iväg Joel. Vad var det där? Och var det verkligen värt att notera? Absolut. Med exakt precision markerade mannen hur han vill styra i relationen med Joel. Tänk dig nu att alla hans interaktioner med andra människor är åt samma håll, genom dagar och nätter, månader och år, från barndom till ålderdom och ser du hur han försöker bygga sig en pyramid? Andra sällskap är mindre subtila och roar sig med att beställa en flaska vin för Joel att hämta … sedan genast en till … hämta … en till … hämta … fniss fniss … och så vidare och det har hänt att Joel gått tio gånger till vinkylen men vanligtvis lyckas han avbryta oskicket genom att lugnt sticka fram ansiktet och möta gästernas blickar och fråga om någon vill ha någonting mer, nu när han ändå går. Vänlig konfrontation funkar också med gäster som pratar om Joel i tredje person och säger sånt som ”Säg åt honom att …” EN MUSTIG DOFT med sötma och syrlighet fyller restaurangen när nissarna bär fram fat fulla av anka, gris och ko, röding, torsk och piggvar. Fursten i den ljusblå kavajen och hans hov flabbar på, en tjej torkar en tår med servetthörnet och


en kille tjuter ut ett flatgarv men där går tydligen gränsen och det blir källarmästaren som informerar om detta. Liksom i förbifarten slänger han iväg en sensationellt välkomponerad replik: ”Det är fredag på Östermalm”, ropar han och låter lika trevlig som vanligt men på något sätt hajjar sällskapet och skruvar ner volymen efter det. Trots allt är gästerna just gäster och om någon inte sköter sig får de gå härifrån, vilket händer, de flesta helger, även om Joel & Co drar sig för det då många upplever en avvisning som så förnedrande. De som blir för fulla försöker han varva ner till anständighet genom att växla över till alkoholfria drycker, vilket ingen någonsin märker, inte ens om de kollar notan eftersom de inte sätts upp där. Om någon insisterar på mer alkohol än vad Joel vill servera hänvisar han till lagen. Den säger att man inte får överservera gästerna så att de blir märkbart påverkade av alkohol och just ordet märkbart är bra att ha så snart någon druckit minst ett glas: ”Jag är ledsen, så står det, det finns inget jag kan göra.” Om någon tjafsar emot kan man också kalla på vakterna från dörren och då är det liksom slutsnackat. Senast häromdagen kastades ett furstegäng ut när en servitris fick nog av kommentarer

om att hon var en sådan man skulle ha hemma. Många menar nog inte illa men har bara noll koll, som han som vill vara polare men introducerar Joel som sin sommelier och sen fumlar ner en femhundralapp i Joels bröstficka. Nyligen ville han följa med Joel till vinkällaren och det gick väl bra tills mannen gick ner på alla fyra och rev runt bland flaskorna. ”Var försiktig”, sa Joel. ”Det är ok, jag betalar”, sa mannen. ”Det spelar ingen roll och nu får du går härifrån”, sa Joel och så blev det. VANLIGTVIS GÅR JOEL av vid elvatiden men i kväll

kör han på, det är fullt ös. Många dricker mycket och nästan överallt går det bra och Joel trivs och tänker att varje nyans av tilltal och attityd är som en bricka i ett dominospel som rasslar åt rätt eller fel håll i restaurangen och vidare till trottoarer och gator och tåg och bilar och båtar och flygplan och telefoner och internetlinor. Framåt halv två stämplar han ändå ut till slut. När han hänger av sig förklädet och beger sig hemåt är det tolv timmar till nästa pass. ■ ■ Fotnot: Namnet Joel är fingerat.

fib 11


JordenRunt. STORBRITANNIEN /IRAK

Brittiska armén utreds i Haag för tortyranklagelser Den internationella brottmålsdomstolen i Haag utreder Storbritannien för krigsbrott i Irak. Åklagare i Haag har påbörjat en förberedande utredning av anklagelser om att den brittiska armén ska ha torterat och

»

400 anklagelser om misshandel, sexuella övergrepp, skenavrättningar och elchockstortyr begått andra former av övergrepp gentemot irakiska fångar under åren 2003–2008. Den formella utredningsprocessen påbörjades efter att över 400 anklagelser om misshandel, sexuella övergrepp, skenavrättningar och elchockstortyr av irakier som hållits fångna gåtts igenom av utredarna, och dessa kommit fram till att underlaget var tillräckligt för ett potentiellt åtal. Anklagelserna återfinns i en 250 sidor lång dossier som har sammanställts av den brittiska juristbyrån Phil Shiner’s Public Interest Lawyers. Utredningen gör det möjligt att soldater, befälhavare och politiker som varit inblandade i den brittiska invasionen av Irak kan komma att åtalas och ställas inför rätta – inklusive fyra tidigare försvarssekreterare i Tony Blairs Labourregering som nämns vid namn i dossiern. Det här är första gången som den internationella brottmålsdomstolen i Haag utreder Storbritannien för krigsbrott.

TEXT lisa forsberg

fib 12

STORBRITANNIEN

Studentkåren vid University of Kent bojkottar G4S University of Kents studentkår har beslutat sig för att avsluta sitt avtal med säkerhetsföretaget G4S. Det dansk-brittiskägda företaget har bland annat gjort sig känt för att driva fängelser där fångar har torterats (både i Israel och Sydafrika), misshandla människor som dömts till utvisning till döds (Storbritannien) och tillhandahålla tekniska lösningar till de militära checkpoints som den israeliska armén upprättat på de ockuperade palestinska områdena i syfte att inskränka den palestinska befolkningens rörelsefrihet. Studentkåren vid University of Kent uppger att den tog beslutet till följd av ”upprördhet bland medlemmarna över G4S roll i folkrättsbrott i Palestina, Sydafrika, Storbritannien och andra länder”. Framför allt upprördes studenterna över att G4S tillhandahåller av ”tjänster” till israeliska militärbaser, checkpoints, olagliga bosättningar och fängelser där palestinska politiska fångar – däribland barn – hålls utan rättegång och utsätts för övergrepp och tortyr. G4S har också haft hand om Kentuniversitets studentkårs bankomater, något som det dock nu är slut med. Studentkåren röstade även för att starta en kampanj för att få själva University of Kent att avsluta sitt separata avtal med G4S. Studentkårens beslut att bojkotta G4S följer liknande

beslut av studentkårerna vid Edinburghoch Dundee-universiteten tidigare i år. G4S har även förlorat kontrakt värda mångmiljardbelopp med Southamptonuniversitetet och King’s College London under 2014. Förlusten av kontraktet med King’s College London var särskilt kännbar, eftersom G4S tidigare har ansvarat för säkerheten för King’s fem stora campusområden i olika delar av London – många av finns i fastigheter värda åtskilliga miljarder i centrala London. King’s beslut att bryta med G4S kom efter en lång och omfattande kampanj där både studenter och personal protesterat emot samarbetet. Southampton var det senaste brittiska universitetet som avslutade sitt samarbete med G4S – men troligtvis långt ifrån det sista. Studentkårer runtom i landet driver kampanjer för att deras universitet ska avsluta sina avtal med det ökända säkerhetsföretaget. Bland annat väntas University of Birmingham ha en omröstning i frågan inom en snar framtid. I april i år beslutade EU-parlamentet att inte förnya sitt kontrakt med G4S. Kanske börjar det bli dags även för Sveriges riksdag att tänka över hur lämpligt det är att direkt stödja ett företag som gjort sig skyldigt till så många brott mot internationell rätt?

TEXT lisa forsberg


SVERIGE/RYSSLAND

STORBRITANNIEN

Succékampanjen ”Tegelstensupproret” protesterar mot UKIP:s antiziganism

Imperialistvallen i svensk tv är bruten

United Kingdom Independence Party (UKIP), som är det närmaste Storbritannien har en partipolitisk motsvarighet till Sverigedemokraterna, har tvingats avsluta den ”frankeras ej – mottagaren betalar portot”-tjänst som partiet har hållit sig med för att kunna ta emot post från sina medlemmar och sympatisörer. Att betala portot för alla inkommande brev har blivit för dyrt för UKIP. Ett stort antal människor har nämligen skickat tegelstenar till UKIP:s postservice, efter att en kampanj som spred ett rykte om att UKIP ämnade följa Israels exempel och bygga en apartheidmur för att hålla oönskade individer – i detta fall framförallt rumäner och romer – ute. Det hela började med att människor skickade tillbaka UKIP-flygblad som delats ut i deras brevlådor via svarsposttjänsten. Någon kom sedan på idén att linda UKIP:s flygblad runt en tegelsten för att höja portokostnaden för UKIP. Detta var starten på en kampanj som kom att kosta partiet många tusentals kronor. UKIP försöker marknadsföra sig som ett EU-kritiskt parti för de konservativa som befinner sig relativt långt ut på högerkanten. EU-motståndet i Storbritannien är stort – och växande – något som UKIP har vunnit på. Partiet är dock framför allt EU-kritiskt för att det vill begränsa invandringen, och UKIP:s företrädare har gjort en lång rad rasistiska uttalanden i medierna, som framförallt har riktats mot rumäner och romer. Som en protest mot UKIP:s antiziganism och allmänna invandringsfientlighet startade några britter alltså för en tid sedan ”Tegelstensuppropet”, där människor uppmanades skicka tegelstenar för att ”hjälpa [UKIP:s partiledare] Nigel Farage att bygga en mur för att hålla rumänerna ute”. UKIP:s svarspostadress hade under lång tid hållits hemlig, men stod utskriven på kampanjflygblad som användes lokalt i norra England 2010, och publicerades för en tid sedan på internet, där den snabbt spreds. Via sociala media spreds kartor, där den planerade mursträckningen längs Englands sydöstkust hade märkts ut, och folk skickade bilder på tegelstenar som de ämnade posta. En brittisk man postade exempelvis en bild på en stor hög tegelstenar på Twitter i slutet av april, där han skrev ”Hörde att ni ville bygga en mur för att stänga invandrare från Östeuropa ute. Här är mitt bidrag, på väg till er via ’frankeras ej – UKIP betalar portot’”. Förutom tegelstenar har UKIP även fått emotta andra tunga saker, såsom ett antal av Fjodor Dostojevskijs Idioten (vissa med partiledarens foto tejpat på framsidan), möbler och avlagda byxor (efter att det kom fram att en av partiets huvudfinansiärer skrivit en bok (!) om vådan av att kvinnor ”medvetet gör sig oattraktiva” genom att, till exempel, ha på sig byxor).

Marianne Rundström, programvärd i SVT:s morgonprogram står för ett historiskt genombrott i tv. Mitt under krisen kring Krimhalvön kallar hon Rysslands politik för ”imperialistisk”. Nu har det alltså sagts, det som alltid varit omöjligt när det gäller till exempel USA:s utrikespolitik. En svensk journalist som hade kallat Vietnamkriget, kriget Irak-Iran, Irakkriget, Afghanistankriget, Libyenkriget, militärkupperna i Grekland, Chile, Brasilien, Argentina, Guatemala med flera, stödet till diktatur i Latinamerika, Afrika, Asien för ”im-

TEXT lisa forsberg

»

Nu har det alltså sagts, det som alltid varit omöjligt när det gäller till exempel USA:s utrikespolitik.

perialistiska” utsätts för en obeveklig kritik från chefer, läxas upp av läsare/ tittare, arbetskamrater, insändarsidor och riskerar helt enkelt sin karriär. Upprepar journalisten tilltaget så är det en karriär som spärrvakt i tunnelbanan som väntar. Är journalisten vikarie så är i alla fall vidare vikariat förmodligen uteslutna. Marianne Rundström bör nu nomineras för Stora journalistpriset för sitt mod. Hon har brutit en vall – ”imperialistvallen”. Den vallen är visserligen inte så hög när det gäller Ryssland. Ryssland är ju som bekant vår fiende. Det återstår fortfarande att bevisa att det i svenska medier är möjligt att kalla världshistoriens mest imperialistiska land för imperialistiskt.

TEXT peo österholm

fib 13


Sverige.

Hip hop – gatans perspektiv TEXT lucas de vivo FOTO mårten färlin & duvetinte.se & luger & blixten&co

fib 14


Dani M, en av svensk hiphops nya stjärnor, är i full färd med att spela in musikvideo till sin nya skiva. Inspelningsplatsen är Stenhagen i Uppsala, området där han växte upp. Han säger att det blir en viss känsla av samhörighet i områden där många känner sig utanför samhället.

fib 15

>


SVERIGE

Svensk hiphop har växt fram som den nya underklassens musik. Texterna skildrar områden och människor som har hamnat i makten skugga. Texterna tydliggör konsekvenserna av att klyftorna ökar i rasande fart, samtidigt som segregationen tilltar och välfärdsstaten steg för steg rullas tillbaka. FiB:s Lucas De Vivo djupdyker i den svenska hiphopens politiska sida och intervjuar en av dess tyngsta representanter, Dani M.

»

Det här är underklassmusik, från botten utsatt. Bär ett gatuperspektiv, mot toppen helt black.

Sebbe Staxx från Kartellen i låten Underklassmusik Grammisgalan 2013

D

et är dags för pausunderhållningen. Ut på scenen kliver den skandalomsusade Dramatenstjärnan Thorsten Flinck. Han läser en text från ett papper på ett notstativ. Med orden målar han upp en bild av det svenska klassamhället. Ett rike där det å ena sidan finns de som har allt – bra jobb, höga löner, fritidshus och båtar och vars barn kan se fram emot sommarläger och semesterresor. Å andra sidan, säger han, medan musiken som ackompanjerar hans tal blir alltmer dramatisk, finns det de som bor ute i miljonprojektsområdena, de vars köpkraft stadigt minskar och som enbart har nästa hyreshöjning att se fram emot. De vars barn inte har fått något sommarjobb utan får tillbringa loven med att dra runt i betongen mellan höghusen. Men det är inte Thorsten Flincks egna ord vi hör, utan han reciterar en uppdaterad version av ett brandtal som Olof Palme höll i Sveriges riksdag och som är samplat som intro till hiphopgruppen Kartellens låt Underklassmusik. KLASSKLYFTA. Talet, som hölls av den framlidne

statsministern 1980, målar upp en bild av ett Sverige där det inte bara är sommarsolen som lyser med sin frånvaro över vissa delar av samhället. Så här 34 år senare är talet alltså fortfarande en så pass fib 16

aktuell skildring att den får utgöra intro till en av årets stora hitlåtar och en snabb titt på statistiken visar att det inte är någon slump: enligt OECD är Sverige i dag det land där skillnaden mellan de rikaste och de fattigaste växer snabbast i världen. Om man tänker sig att Sverige består av hundra personer skulle fem av dem ha halkat ner i relativ fattigdom under de senaste 20 åren. Av landets samlade tillgångar äger en enda person 23 procent. De rikaste tjugofem sitter och ruvar på 83 procent. De tio som är fattigast äger dock ingenting, utom skuldebrev och inkassoanmärkningar. Enligt Eva Mörk, nationalekonom vid Uppsala universitet, har denna utveckling pågått sedan början av åttiotalet, då Sverige var som mest jämställt. Det finns enligt henne flera anledningar till att skillnaderna mellan klasserna ökar. POLITISKA BESLUT. – Alliansen har fört en politik

som har haft målet att det ska löna sig att arbeta. Vilket innebär att man ändrat skatterna så att man betalar mindre på arbetsinkomst. Vi ser också att ersättningarna i socialförsäkringarna har halkat efter, då maxbeloppet har legat fast medan lönerna har ökat, förklarar hon. Men de ökade klyftorna och utanförskapet beror inte enbart på den ekonomiska politiken.


Eva Mörk pekar också ut två gymnasiereformer, genomförda under slutet av åttiotalet, som bidragande faktorer. För det första: det målinriktade betygssystemet, där man kan få betyget icke godkänt eller numera F. Forskning pekar på att det är svårare att få ett jobb med icke godkända betyg än med låga betyg i det gamla systemet. För det andra, att det tvååriga gymnasiet togs bort, vilket har lett till ökade avhopp. – Det vi ser är att låg utbildning, och speciellt bara förgymnasial sådan, placerar personer i den grupp som har högst risk för arbetslöshet, förklarar hon. En stadsdel där utvecklingen har spelat invånarna i händerna är Kåbo i centrala Uppsala. Här

går bostadsrätterna för över sju miljoner kronor. Snittinvånaren lyfter en lön på över 400 000 kronor om året. ”De är genom bostadssegregationen garanterade grannar av samma slag”, basunerar Thorsten Flinck från grammisgalans scen. Oscar Pripp, lektor i etnologi vid Uppsala universitet, anser att segregationen är ett resultat av att miljonprojektområdena, som när de byggdes var toppmoderna bostäder med all tänkbar bekvämlighet, så småningom började tömmas på medelklassen. Möjligheten att dra av räntan på lån till villor ledde till att många valde att investera i eget boende i stället för att hyra. I centrala Uppsala har till exempel andelen invånare med svensk härkomst ökat med 19 procent de senaste

Sebbe Staxx är frontman för hiphopgruppen Kartellen och har ett förflutet som kriminell, något som påverkar innehållet i texterna. En av dem som skriver låtar i gruppen, Kinesen, sitter av ett livstidsstraff i Finland.

fib 17

>


SVERIGE

»

Världen är snedvriden, hela skiten är bak och fram. Några få har allt, andra säljer sig för att få ta ett gram /Aki från Labyrint i låten Motattack

Labyrint kommer från Gottsunda, ett utsatt område i Uppsala. Gruppen utgörs av Aki, Jacco och Dajanko.

fib 18

20 åren. Detta har öppnat möjligheter för sociala myndigheter att placera personer som annars haft det svårt att få boende i förorterna. Det har i sin tur fått medierna att börja rapportera om de problem som uppstått i dessa områden, med ökad stigmatisering som följd. – Bostadsmarknaden styrs mycket av föreställningar och förväntningar. Jag bodde i radhus i Vällingby utanför Stockholm. Precis samma hustyp fanns några kilometer bort i Bromma, men där kostade den en och en halv miljon mer, berättar Oscar Pripp. STENHAGEN. När man står mitt i Kåbo ser man

åt ena hållet siluetten av Uppsala domkyrkas två torn, ett välkänt vykortsmotiv. Åt andra hållet ser man vid horisonten konturerna av ett miljonprogramsområde i betong. Om man tar cykeln, det populäraste transportmedlet i studentstaden och beger sig i riktning mot betonghusen, förbi de nymålade villorna med trendriktiga, stora, siffror på fasaderna, tar till höger vid den röda Porschen som står parkerad i ett öppet garage, susar förbi de stora gräsmattorna, lämnar Kåbo och glider igenom de vanliga medelklassområdena där fotbollsplaner, småvillor och hyreshus delar på utrymmet och kör förbi studentbostäderna, där unga akademiker våndas över nästa tenta, fortsätter en bit till och märker att graffiti blir allt vanligare, och dess budskap allt aggressivare – är man efter femton minuters trampande framme i Stenhagen. På tunnelväggarna trängs politiskt klotter med klistermärken från ”The Salazar Brothers” – en hiphop-

»

En utsliten basketboll, en utsliten basketkorg, para, jock, smuggelsprit, snutsirener, gatuvåld. Välkommen till gatugränder, folket är från alla länder, här är vi 20 pers, jag lovar dig att aina vänder.

Sebbe staxx i låten Skriker ut

studio som har legat bakom mycket av den svenska hiphopen sedan The Latin Kings storhetsdagar på 1990-talet. I Stenhagen har man i snitt 74 000 kronor mindre att leva för varje år, jämfört med invånarna i Kåbo. Två rader av likadana, opersonliga, flervåningsbyggander med tegelfasad, prydda med paraboler, omger den centrala gatan. – De unga människor som växer upp i förorten gör det med sig själva på löpsedlarna. De ser sig själva i tv-program som Efterlyst och i debatter om segregationen i skolan, säger Oscar Pripp och förklarar att detta leder till en upplevd stigmatisering. GRAFFITI. Jag följer huvudgatan och kommer till det nybyggda köpkomplexet Stenhagen centrum, där två stora matkedjor, Systembolaget och flera detaljhandelsbutiker bedriver kommers. Jag möter en av svensk hiphops just nu hetaste namn, Stenhagensonen Daniel Monserrat, mer känd som Dani M, och hans manager Andi Esfahani. I dag ska de spela in musikvideor till två låtar på nya skivan som släpps i höst. – Det är lite tajt med tiden numera. Förut kunde man improvisera ganska mycket, men nu måste man planera ordentligt. Det här är den enda lediga helgen vi har för inspelning av videor, sedan är det konserter inplanerade nästan varje helg. Det här är verkligen hiphopens guldår, berättar managern Andi för mig medan Dani blir uppiffad av en sminkös. I en vit sportbil med feta däck och lädersäten lämnar vi köphetsen bakom oss, åker snabbt genom förorten utan att bromsa för farthinder och


»

Ungar röker braj utanför fritidsgården, tjackisen står och dyrkar nåt av låsen, polarns mamma gömmer systembolagspåsen, välkommen till mina områden. Svär att alla här sitter fast i psykosen, in och ut, ut och in från kriminalvården, som politikerna glömde postkoden, välkommen till mina områden. /Dani M i låten Mina områden.

stannar till vid Danis gamla skola. Lokalerna är övergivna sedan kommunen byggde en ny skola för ett par år sen, men graffitin på väggarna skvallrar om att stället fortfarande används på kvällarna av traktens ungdomar. Här började Dani lågstadiet när han var åtta år och precis hade flyttat tillbaka till Sverige efter tre år på Kuba. – Då var det rätt najs här. Dels var jag ju van vid kubanska skolor, men den här skolan var nybyggd då och hade resurser. Sedan började jag på en annan skola några hundra meter härifrån, Stenhagsskolan, och där var det mer kaos. Det var stora klasser, för lite lärare och dåligt med böcker, berättar han. Vi sitter i solen på en av bänkarna utanför skolan. Dani, klädd i en stor tjocktröja sponsrad av ett svenskt klädföretag, tuggar på en sallad ur en plastskål under intervjun. Han berättar att Stenhagen var ett hårt område under hans uppväxt. Man var hela tiden tvungen att visa sig stark och bråk tillhörde vardagen. I dag är det, enligt honom, lugnare i stadsdelen. Men han tror att det främst beror på att oroligheterna och bråken brukar gå i vågor. En bråkigare generation kan mycket väl komma om några år.

»

Stenhagen är inte ett miljonprogramsområde, utan planerades och uppfördes till stora delar under 1990-talet och stora kalhyggen i områdets utkant vittnar om att expansionen fortsätter. Området har dock drabbats av de problem som ofta associeras med de stora områden som byggdes på 1960 och -70 talet, som segregation, fattigdom och bilbränder. Den senaste tiden har det släppts många låtar som handlar om, och till stora delar hyllar, den hårda uppväxten i miljonprogramsområdena och förortslivet. Jag frågar Dani varför orten där man växte upp är så viktig. – Det känns som om det på sådana här ställen blir lite mer sammanhållning. Där det finns utanförskap blir det en gemenskap också, eftersom alla sitter i samma sits så håller man ihop, svarar han. Enligt Oscar Pripp var det på 1990-talet som ursprung och boendeadress började ersätta klass- /Sebbe Staxx i tillhörighet. – Man har börjat kalla sig för ett vi, detta trots låten Så fort. att man inte kommer från samma länder. Det kan vara somalier, folk från Balkan, svenskar och så – Man måste protestera. vidare, men man har utanförskapet och förorten Det behöver inte vara en gemensamt. våldsam protest, men

Medan Reinfeldt vände bort sitt ansikte, jag såg programmen brinna som i Frankrike.

VÄXANDE MISSNÖJE. Förorten och problematiken

med utanförskapsområden hamnade i mediernas strålkastarljus i maj förra året, efter att polisen skjutit ihjäl en man i stockholmsförorten Husby. Den

exempelvis måste man vägra lyda vissa lagar som är helt fel och inte hålla käften och böja sig, säger Dani M.

fib 19

>


SVERIGE

»

Hör lekande barn på gatuhörn Tunnelbanan som basgång på deras kör Betongros, svårt att växa ur den miljön Vi ser dom gro men drömmarna blir sällan mer än frön /Linda Pira i låten Eld blir glöd

lokala organisationen Megafonen visade att polisen ljög om vad som hände i samband med dödsskjutningen. Detta utmynnade i kravaller, med bilbränder och stenkastning mot polisen. Ett beteende som spred sig mellan förorterna och pågick i veckor. Men polisens felaktiga agerande var inte den enda anledningen till att det brann i Förortssverige enligt Dani. – Jag tror att det beror på att det är mycket som har blivit sämre på senare år, och det finns ett växande missnöje. Ett utslag av det är att Sverigedemokraterna blir större. De är ett missnöjesparti och många svenska arbetare släpper ut sin frustration genom att rösta på dem. Här i förorten kommer det ut så här i stället, om det sedan är rätt eller fel, är en annan diskussion.  GÖRA DET SJÄLV. I en av sina låtar Motstånd sjunger

han att om man vill få till en förändring så måste man göra det själv. Alltför många verkar inte bry sig om politiken och Dani berättar att det är något han vill ändra på. Men inte genom att få unga att gå med i något ungdomsförbund eller att få folk att rösta utan genom att få folk att engagera sig i sin vardag. – Alltså, man måste protestera. Det behöver inte vara en våldsam protest, men exempelvis måste man vägra lyda vissa lagar som är helt fel och inte hålla käften och böja sig. Man måste visa att vi är människor. Det är de vanliga arbetarna, de vanliga mammorna och papporna och det vanliga folket, som måste ställa sig upp och säga: fib 20

Linda Pira trodde hennes karriär var över när hon blev gravid. Skivbolaget tyckte däremot att det inte var en stor grej och nu säljer hennes nya singel, Knäpper mina fingrar, mycket bra.

ey, vad är det här? Vad är det som händer? MOTSÄTTNING. Den motsättning som finns mel-

lan hiphopens förortskultur och den allmänna kulturens värderingar blev tydlig under hösten 2013. Kartellens nya singel, som gjordes i samarbete med den folkkäre artisten Timbuktu, Svarta duvor och vissna liljor förorsakade ett ramaskri efter att en liveversion sänts i SVT:s musikprogram PSL. Texten handlar till stora delar om Sverigedemokraterna, och bland annat rappar Sebbe Staxx om, med en tydlig referens till den uppmärksammade järnrörskandalen, att han skulle ta järnrören och lägga riksdagsmännen i koma. Detta tolkades av många som en uppmaning till våld mot Sverigedemokraternas politiskt aktiva. SR förbjöd att den spelades okommenterad i etern och när Timbuktu fick Kvart i tolv-rörelsens pris för sin kamp mot rasismen vägrade flera politiker att delta vid utdelningsceremonin, vilket annars är kutym. – I Sverige pratar alla om yttrandefrihet, yttrandefrihet, yttrandefrihet och att vi måste värna om den. Samtidigt är det ett argument som rasisterna använder sig av. Jag tycker att låten är ett uttryck för ett missnöje som finns nu, och jag tycker det borde få höras. Om vi ska släppa in SD i debatten så måste vi släppa in den här sidan också, säger Dani som ledigt lutar sig bakåt mot parkbänken. Oscar Pripp tror att den skillnad som finns mellan hiphopvärlden och etablissemanget kan spåras till personalsammansättningen hos de


etablerade medierna. Han anser att det inte finns någon som driver frågan om förorterna eller har förståelse för situationen, bland dem som jobbar i dessa företag. – Sätt dig en morgon i mediehusets fikarum och kolla vilka som kommer dit. Det kommer säga väldigt mycket om det här, menar han. Med början i 1960- och 70-talet var rockmusiken den genre som stod på de utsattas sida och sparkade uppåt. Men efter Kurt Cobains självmord 1994 har rocken levt en alltmer tillrättalagd och MTV-vänlig tillvaro. I stället har hiphopen seglat upp som den nya samhällskritiska musiken. Oscar Pripp menar att genren lyckas belysa en struktur som finns i samhället. – En struktur uppstår genom att många handlar på samma sätt utan att veta det eller förstå sambandet. Om man då har en social position som är lite utanför samhället så är det lättare att se strukturerna. Hiphopen

»

Invandrarbarn, vi växer upp med drömmar, sen så blir vi glömda, själarna blir tömda, dom skickar på oss hundar, som att vi e djur, Ha, blocket är ett zoo även om det är utan burar /Allyawan i låten Dum i huvet.

lyckas otroligt skarpsynt formulera detta. Dani M tror att en anledning till att hiphopen

Stenhagen är inte ett klassiskt miljonprogramsområde, utan byggdes på 1990-talet med ambitionen att vara en bra förort. Den har dock drabbats av samma sociala problem som miljonprojekten.

>

fib 21


SVERIGE

ersatt rocken är en följd av de starka amerikanska influenserna som kommit genom populärkulturen. – På gott och ont måste jag säga. För deras kapitalism och deras egoistiska tänk har vi också fått hit, känns det som.

Dani M menar att det största problemet med rasism inte är de organiserade gängen som jagar folk på stan. I stället är det vardagsrasismen som är jobbigast.

fib 22

Skulle du säga att samhället blivit mer egocentriskt sen du växte upp? – Ja, förr var jag mer optimistisk. Nu försöker jag vara det, men samtidigt ser jag många som inte förstår, även de som är politiskt engagerade. Vissa tror att det bara handlar om en klasskamp, de har fastnat i sitt tänk. – Man måste läsa vad som har hänt de senaste hundra åren för att egentligen förstå vad det är som håller på att hända nu. Sedan måste man förstå hur allt hänger ihop i ett globalt sammanhang. Det är en ny världsordning, det som de vill implementera i oss. Hur menar du? – Oavsett höger eller vänster så kommer de att vilja kontrollera folket till max. Även om du röstar fram en regering som gör något bättre än den förra regeringen så betyder det inte att det nödvändigt-

»

Yepp, jag är från orten för det är det som ni vill höra. Ghettoromantik på hög nivå, bara se men inte röra.

/Lilla namo i Låten Alla fel på samma gång. vis kommer att bli bra eller lösa alla problem. Det känns som om det behövs en radikal förändring i systemet. Överallt i Stenhagen finns graffiti från de vänsterradikala grupperna Antifascistisk aktion och Revolutionära fronten, som har förekommit mycket i medierna den senaste tiden med anledning av attacker från högerradikaler, bland annat i Kärrtorp. Dani berättar att han har blivit jagad av och slagits med nazistgäng under sin uppxäxt. – Men det var fett länge sen. Det känns som om den typen av synlig rasism, att det är rasist-


gäng som går på gatorna inte är så vanlig längre. Det är i stället en annan typ av rasism, en typ som är betydligt svårare att se men som känns desto mer, som är problemet, enligt Dani. – Eller hur Andi, visst är vardagsrasismen mycket jobbigare? ropar han till sin manager som står en bit bort och planerar dagens schema i mobil. – Ja, så är det, de små sakerna är värre än den öppna rasismen, svarar han. – Om någon ropar blatte kan man bara tänka att ”shit, vilken idiot, han vet inte mycket” och skratta åt honom, anser Dani.   Den vardagliga rasismen kan komma till uttryck i många situationer. Det kan handla om en vakt som följer efter en när man är och handlar, då de antar att man är där för att sno, eller ett skeptiskt bemötande i skolan eller av myndigheter, berättar han.

»

Ey yo den här är till Stenhagen, Dalen, Sofielund. Där ditt liv kan vändas upp o ner på nån sekund /Sebbe Staxx och Dani M i Så fort

Varför tror du att svensk hiphop har blivit stort just nu? – Två anledningar. De svenska musikerna har blivit så pass bra att vi inte längre behöver den amerikanska musiken. Men också att samhällsklimatet är som det är, då söker sig folk till den musik som sparkar uppåt, säger Dani M innan han måste vidare mot inspelningen. ■ ■

Lilla Namo gör hiphop med elektroniska inslag. Hon belönades med årets Hiphop/soul på P3 guld galan för sin musik. Vid sidan av musiken läser hon till ingenjör vid Kungliga tekniska högskolan.

fib 23


Sverige.

ENSKEDESPELET ENGAGERAR HUNDRATALS

”Folk växer av att göra något tillsammans” Barnhemsbarnen i Oliver Twist ska se fattiga men tidlösa ut. Kläder och smink är noga uttänkta för att signalera att detta gäller även nu. Här får Tove Bjelving hjälp med sminket av Charlotta Larsson.

fib 24


>

fib 25


SVERIGE

En råkall söndag i maj åker jag ut till Margaretaparken i Stockholmsförorten Enskede för att följa en repetition av Enskedespelets Oliver Twist. Förväntansfull – jag var med i spelen i mitten av 1990-talet. Mycket är sig likt, men också annorlunda. Nu är merparten av ensemblen barn. I år är de hundra som med stor koncentration, allvar och spelglädje går in för att göra Charles Dickens svarta historia om Oliver Twist till den angelägna berättelse den är.

J

TEXT madeleine pousette FOTO oda lystrup hodlekve

Åsa Karlin i mask- och kostymgruppen gnuggar brun färg på korpdräkter. De ska se mer slitna och fula ut och är de minsta barnens scenkläder.

ag har fått för stora skor. Vad ska jag göra? Ett av de 100 barnen i Enskedespelets uppsättning av Oliver Twist tittar frågande på kostymassistenten. – Ska ordnas, ska bara fixa det här, svarar hon lugnt och fortsätter att hjälpa en av de 50 vuxna skådespelarna med håret. Det är dags för första repetitionen med smink och scenkläder. Eller mask och kostym, som det heter. Det råder en stillsam förväntan nu på förmiddagen. Folk droppar in och letar sig fram till sin sminkplats. Olika rollfigurer håller till i olika loger utanför det nya, vackra tältet som rymmer scen och gradänger. Där byggavdelningen hittills hållit till med virke, verktyg och annat som behövs för att bygga scenografi med mera är det nu plats för scenkläder.

Galgar hänger på rad gruppvis för olika roller, alla försedda med namn. Barnen har börjat klä om. Spännande att få på sig rollkläderna! Och lätt att glömma var man lagt jeansen, jympadojorna och det andra man kom hit i. Därför har alla fått märkta plastbackar att förvara dem i. MEGALOGISTIK. Att organisera en uppsättning

med 150 skådespelare är ett gigantiskt logistikarbete. Inne i tältet diskuterar regissören Johanna Huss med några vuxna skådespelare vilken attityd deras rollfigurer ska ha. I den här historien är i stort sett alla vuxna elaka och känslokalla. Fast på olika sätt. Det är Johannas sjunde uppsättning i Margaretaparken i Enskede. Den här gången har hon valt en betydligt svartare pjäs än tidigare. – Jag har länge tänkt på Oliver Twist. Och nu är det dags. Den så aktuell. Det fria valet skapar klasskillnader. Vi är tillbaka till 1800-talets Sverige där många föds in i ett system där de inte kan påverka, säger hon. DRABBAS I DAG. Hon vill att det ska märkas att

Olivers tuffa liv inte är historia. Barn drabbas även i dag. Kläderna är en viktig del i budskapet. Paulina Åhnberg är ansvarig för mask och kostym och hon menar att det ska synas i kläderna att de inte väjer för det mörka i historien. – Men det ska inte se ut som att ”det där var bara på 1800-talet”. Därför har jag skapat tidlösa kläder och nutidskläder till barnhemsbarnen, säger hon. De ”fina” vuxna rollfigurerna har grotesk sminkning och skarpt svart-vita kläder, medan den undre världens vuxna är klädda i samma tonskala som barnhemsbarnen. Inget med kläderna är en slump. Varje detalj fib 26


Bakom scenen ser de så här rara ut, Lova Hiselius och Louise Brandt, som tillsammans med tre andra spelar Räven. Men på scen är riktiga tuffingar. De tycker allt är kul här. Just nu är spelet en stor del av deras liv. fib 27

>


SVERIGE Barnhemmet, som har fått det aktuella namnet Hälsan, har en förskräcklig styrelse. Fr v Håkan Sundewall, Patrik Bruckner, Catrin Söderman, Annie Bragderyd, Leni Hillström Ellburg och Björn Widstrand.

från topp till tå ska signalera det som föreställningen vill förmedla till åskådarna. Utanför tältet pågår ännu arbete med några scenkläder. Åsa Karlin i kostymgruppen jobbar med att göra korpdräkter lite mer slitna och fula genom att gnugga på brunfärg lite här och där. Hon är också en av alla föräldrar här. Sonen Viggo är med på scenen. Föräldrarna är en viktig del i arbetet. Olga Allpere Stintzing är dels en av de barnansvariga, dels med i maskgruppen. Dottern Salme är med på scenen och maken Martin i byggruppen. – Det är jätteroligt för oss som inte vågar stå på scenen att vara med så här. Jag hör vad som händer därinne och hänger med i pjäsen här utifrån. Och så är det så fantastiskt att alla hjälps åt här. Man får tillbaka tron på mänskligheten, säger Olga. BARN OCH VUXNA. Inne i tältet sitter nu ett stort

gäng med barn i gradängerna. Det är pratigt och ett lite rastlöst väntande. Några leker på scenen när Johanna kommer in. – Lek inte i scenografin! – Är det någon som fortfarande har neonskor på sig? Kolla varandras skor! Det kan hända att någon har tagit fel. – Du kan inte äta nu. Och inte här i tältet. – Du kan ta bort din telefon nu, kära fröken! – Ni har väl inga smycken på er? Johanna har koll på barnen. Och de lyssnar. När hon uppmanar dem att hämta sina trasor som de ska ha i nästa scen så gör de det på momangen. Jag undrar hur hon gör för att hålla ordning på så många barn. Hon ler lite och påstår att det inte är någon större skillnad på barn och vuxna i det sammanhanget … fib 28

FAKTA Föreningen för Enskedespelet började 1981 som studiecirklar om Enskedes historia. Studierna blev en bejublad teaterföreställning som hade premiär 1983 i Margaretaparken. Sedan dess har föreningen satt upp 16 spel, Oliver Twist inräknad, där oftast några professionella och många amatörer, unga och gamla, arbetar tillsammans. I denna form av folklig teater ges alla möjlighet att bidra med det man vill och kan. Genom åren har sammanlagt omkring 4 000 personer deltagit. Och varje spel har setts av 3 500–4 000 åskådare. Ett par gånger per termin bjuds medlemmarna in till kulturcafé, Café Hörnet, med kända och okända artister. Enskedespelet ordnar också teatercirklar för cirka 150 barn, ungdomar och vuxna. Grupperna uppför varsin mindre föreställning efter varje termin.

Nu står alla barnhemsbarn knäpptysta bakom scenen och väntar på entré. Två flickor längst fram stökar till varandras hår. De ska se ovårdade ut. FILOSOFI. En bit in i scenen kommer en liten

knatte inkutande och sätter sig i gradängerna. En av de barnansvariga kvinnorna försöker förgäves stoppa honom. Hon gestikulerar ”Kom tillbaka!” Men han ser henne inte. Han är helt absorberad av barnen på scenen som sjunger Olivers hjärteknipande sång: ”Önskar mej långt, långt bort,


Oliver Twist spelas av nio pojkar och flickor. Man känner igen Oliver på det röda håret. Här får Elsa Öberg hjälp med håret av mask- och kostymansvariga Paulina Åhnberg. Sandra Ringdahl, Leo Axelsson, Olof Neppelberg och Jesper Arrenius väntar på sin tur.

där jag kan vara en annan sort”. Johanna har en filosofi och utgångspunkt för sitt arbete med Enskedespelet. – Det är viktigt att människor blir sedda. Jag ger dem en utmaning som passar dem. Det är mitt pedagogiska grepp. Och alla ska vara med i hela processen och jobba fram historien. Även barnen. Man kan inte hoppa in på slutet och göra sin egen grej. – Folk växer av att göra något tillsammans. I det finns mycket lust och glädje. BAKOM SCENEN. För att få allt att falla på plats krävs en väl uttänkt organisation. Producenten Kajsa Nordin har ansvar för ekonomin och ser till att de olika grupperna fungerar: grupper för information, traktering, kostym, mask, barnansvariga, bygge med mera. Allt som allt 150 personer bakom scenen. – Det här är en mötesplats för människor från olika håll. Här kan alla vara med och ha en uppgift. Det är ett roligt och galet projekt. Att vara bakom scenen är ett eget drama. Hon påpekar att såväl regissör som kostymansvarig, scenograf, ljusansvarig och producent är kvinnor. – Nästa projekt blir att få mammorna till bygggruppen och papporna till kostymgruppen … Det har blivit sen eftermiddag. Det märks att folk är lite trötta. Slutsången ska övas. Johanna peppar: – Inte för mycket sentiment! Sången ska påstå något! Mer power! Så blir det strul med ljudet och alla måste vänta lite. Johanna griper genast tillfället att stävja allmänt prat och lek.

– Lär er texten så länge! Och vuxna och barn gör som hon säger. På väg hem från Margaretaparken stannar jag och läser på skylten som gatu- och fastighetskontoret satte upp i parken 2001. ”Margaretaparken har en egen attraktion de försomrar då ett teatertält reses och ett fåtal professionella – en regissör, en scenograf och några skådespelare – tillsammans med hundratals frivilliga aktivister: snickare, målare, skräddare, korister, dansare och aktörer genomför Enskedespelet.” Det känns i dag lite ironiskt med stadens reklam för spelet. Föreningen har fått kämpa hårt med trafikkontoret för att få sätta upp sitt nya tält i tid för att kunna repetera. Det behövdes intensiv opinionsbildning och stor medial uppmärksamhet för att till slut få det tillstånd som krävs för att kunna genomföra föreställningarna. ■ ■

Att vara en av de 150 bakom scenen är ett drama i sig, tycker producenten Kajsa Nordin (tv). Regissören Johanna Huss (th) vill ge var och en en utmaning som passar dem. Hon tycker det är viktigt att alla blir sedda.

fib 29


Debatt. SPELET BAKOM GASATTACKEN

Ideologiskt krig TEXT anders romelsjö & jan fredriksson

Krigets första offer är sanningen. I Syrien pågår ett imperialistiskt krig via ombud. Därför är det av högsta vikt att kritiskt granska alla påståenden, exempelvis om användandet av gas i krigföringen. Nu sviker massmedia sin uppgift för att i stället vara inställsamma mot USA.

I

april skrev massmedierna att USA påstår att den syriska armén har använt klorgas utanför Hama. Något belägg presenterades inte och påståendet ledde knappast till några kritiska reflexioner i massmedia. Än värre är att det saknas en kritisk granskning av alla belägg för att den mycket uppmärksammade gasattacken i augusti förra året i stadsdelen Ghouta i Damaskus kan ha utförts av rebellerna. En sökning på nätet visar att DN:s och SvD:s senaste kommentarer kom i mitten av september förra året. Men mycket har hänt sedan dess! USA-PROPAGANDA. DN:s ledare ”Släpp fram inspektörerna” genast efter gas-

attacken hävdade att ”Det skulle vara märkligt om al-Assad genomfört en så omfattande upptrappning av kriget bara ett par dagar efter att FN-inspektörer, ledda av svensken Åke Sellström, anlänt för att undersöka tre andra påstådda incidenter med senapsgas och sarin.” Liknande kommentarer fanns i andra massmedier. Men då USA snabbt och bestämt påstod att Syriens armé låg bakom attacken och fick med sig allierade slöt vår stora massmedier upp bakom detta. USA var berett till ett stor krigsanfall trots att man inte kunde presentera bevis för att Syrien orsakat gasattacken. Med Rysslands hjälp ingicks en överenskommelse som innebär att Syrien på rekordtid lämnar över sina kemiska vapen. FN-inspektörernas rapport senare under hösten gav inte besked i skuldfrågan. REBELLGAS. Men alltfler belägg tyder på rebeller låg bakom attacken. Redan

i september rapporterade nunnan Agnes Mariam i Syrien att videoinspelningar om gasattacken framställdes före attacken den 21 sugusti och att de innehöll kroppar av döda barn som förts bort tidigare. Men deras rapport togs inte emot seriöst av politiker och massmedier med något undantag. I slutet av mars kom en artikel av den kände Pulitzerpristagaren Seymour Hersh, mannen som var först med rapporterna om massakern i Song My under Vietnamkriget och om Abu Ghraib-fängelset i Bagdad. Han hävdar att Obama avblåste anfallet sedan han hade fått uppgifter från Storbritanniens försvarslaboratorium att den gas som använts i Ghouta inte matchar syriska arméns kemiska vapenarsenal. Och Pentagon varnade Obama för att en mycket omfattande bomb- och missilattack på Syriens infrastruktur skulle kunna fib 30

leda till storkrig i Mellanöstern. Enligt Hersh försåg Turkiet rebellerna med sarin och gav dem träning med förhoppning om att gasattacken skulle få Obama att starta krig mot Syrien, som sedan skulle bli en utslagen klientstat till Turkiet. Flera tidigare rapporter indikerar att rebeller troligen har använt saringas. Ryssland rapporterade redan i mars 2013 till FN:s generalsekreterare att det fanns belägg för att en projektil som träffat den syriska byn Khan al-Assal och orsakade 27 dödsfall innehöll sarin och hade avskjutits av rebeller. I början av maj 2013 hävdade en FN-kommission som hade varit i Syrien under ledning av åklagaren vid ICC Carla del Ponte, att det fanns indicier för att rebeller använt saringas. Denna rapport har väsentligen nonchalerats av massmedierna. Senare i maj 2013 skrev USA:s Veterans Today att turkiska säkerhetsstyrkor hade funnit en cylinder med saringas vid husundersökning hos medlemmar i al-Qadiagruppen al-Nusra. Och i mars i år skrev Syriens FN-sändebud Jafari i ett brev till FN:s generalsekreterare och FN:s säkerhetsråd att oppositionsgrupper planerade att använda giftig gas i ett rebellkontrollerat område nära Damaskus för att sedan skylla det på regeringens säkerhetsstyrkor. KRIG VIA OMBUD. Det handlar om en ideologisk

krigföring med framgångar för USA, då okritiska och inställsamma massmedier sviker. Uppgifterna ovan och om ekonomiskt och militärt stöd till rebellerna, med stort inslag av utländska med-borgare och al-Qaida, från USA och deras allierade alltsedan 2011 stödjer bedömningen detta är ett imperialistiskt krig via ombud. Beteckningen inbördeskrig ingår i USA:s ideologiska krigföring, liksom en gång påståendet att Vietnamkriget var en kommunistisk aggression. Detta kan förleda välmenande antiimperialister. Konflikten bevakas på hemsidan för FIB-Kulturfront (www.fib.se). ■ ■


Konst.

Ulla Zimmerman

– ARBETARKONSTNÄREN FRÅN DJURSHOLM Få bildkonstnärer ägnar sig åt att gestalta arbetare, arbetsplatser och arbetsmiljö. Det finns säkert en rad olika orsaker till det, en avgörande är svårigheten att överleva. Om de flesta bildkonstnärer lever under knappa villkor gäller det i än högre grad för arbetarkonstnärer.

U

TEXT & FOTO kjersti bosdotter

hon befälshytterna och utbildade sig så småningom till telegrafist. Det hierarkiska klassamhället ombord berörde starkt. Målningarna från dessa fem år skildrar de hårda villkoren ombord. När de 22 målningarna visades på en utställning i Stockholm kom Salénrederiets informationschef och tittade på allt från Tankrengöring till havs till Vet din plats som visar hur skepparn serveras sin lunchdrink kl 12. ”Sådant förekommer inte på Saléns båtar” var hans kommentar.

Ulla Zimmermans konst är huvudsakligen inriktad på arbetare, arbetsplatser och arbetsmiljöer. Foto: Eva Wernlid

lla Zimmerman, född 1943 och uppvuxen i det högborgerliga Djursholm, har med ett envetet, ihärdigt arbete och med ett starkt engagemang skrivit in sig i historien som arbetarkonstnär – en betydande sådan. De spår hon hittills har lämnat efter sig är omfattande. Människor i industriarbete, sjöfolk, renhållningsarbetare och vårdens arbetare – alla har de fångats i bilder av skilda slag. Strulig som liten, udda och mobbad. I andra klass fick hon lämna skolan under ett år och uttrycka sig i måleri i stället. Hon kom tidigt att intressera sig för människor som var lite tilltufsade och vid sidan om. Men framför allt är det uppfattningen att alla människor har rätt att bli sedda och behövda som är bärande för Zimmermans konstnärliga gärning. Lägg därtill en aldrig sinande nyfikenhet på människor och miljöer som annars inte lyfts fram och synliggörs. Efter de fem årens utbildning på Konstakademien blev Ulla Zimmerman kontaktad av ABF för ett arbete med ungdomskriminella som befann sig på Långholmen i väntan på rättspsykiatrisk undersökning, en väntan som ofta blev alldeles för lång. I de långa korridorerna lades spännpapper på golvet och tillsammans med Ulla kunde de 18 grabbarna prova på att måla och kunde i bild uttrycka erfarenheter och känslor. SJÖFOLK. Efter Långholmen gick Ulla Zimmerman

till sjöss på Salénrederiernas M/S Arawak, M/S Snowflake, M/T Sea Saga och M/S Antilope. På färden till Guadeloupe och Martinique städade fib 31

>


FABRIKEN 1981. I Borås låg textilföretaget Foderväv-

KONST

nader och efter kontakt med fackföreningen kunde Zimmerman under ett års tid följa arbetet på fabriken där alla arbetare var invandrare – jugoslaver, finländare och greker. Helst hade hon velat arbeta ”på riktigt” men det gick företaget inte med på. Resultatet blev en omfattande utställning – 26 målningar från varpning, limning, väveri, färgeri och högtryckstvätt med namn som Dom kallar Väverskan. Etthundrafemtiofyra Sulzermaskiner tjuter med 95 decibel. Skumgummibitar i öronen. Oljedimman ligger tät. Listbrännaren stinker. Ilskna lampor lyser när väven har stannat. Isoleringen är total.

Oljan 2009

fib 32

mig dammsugare, Man kan inte lita på dom från varpning och väveri och Här trivs vi med varandra från färgeriet. RENHÅLLNINGSVERKET 1983. I början på 1980-talet

var det dags för ett nytt projekt. Ulla Zimmerman berättar: ”Efter en tävling 1983 fick jag uppdraget att utsmycka entrén till Renhållningsverket i Göteborg. Allt gick rätt och riktigt till – fackföreningen och Konstnärernas riksorganisation var inkopplade och alla godkände mina skisser, som berättade om de olika arbetsmomenten som renhållningsarbetarna utförde. Det gällde att vara morgonpigg – vid femsnåret tog jag plats i olika sopbilar för att fota och skissa. Det blev sju oljemålningar som bildade en helhet runt receptionen. Men direktören tog bort konstverken och placerade dem i ett dammigt förråd. Han tyckte inte att besökare till renhållningsverket skulle behöva möta sopgubbar! När jag återkom till verket 2013, som nu heter Renova, stod fem bilder kvar i förrådet, en fanns i trapphuset och en var dåligt placerad i en korridor.”


Renhållningsverket På den stora retrospektiva utställningen Då och nu i Borås konsthall vintern 2013 placerades sopgubbarna på paradväggen.

Här trivs vi med varandra. Vi färgar 60 000 meter per dygn säger färgaren med stolthet alltmedan det pyser och ångar från jiggers och högtrycksmaskiner.

Högtryckstvätt från Fabriken 1981 fib 33

>


KONST Sjöfolk. Trött telegrafist på Stilla havet. Äntligen hörs svaga tillplattade signaler från Göteborgs radio. Nu är det bara att stå på.

Färgeriet. Avloppen sväljer inte vattnet, i fyra år hade problemet diskuterats.

Oljan 2009.

OLJAN 2009. Nynäs oljeraffinaderier i Göteborg och Nynäshamn engagerade på 2000-talet Ulla Zimmerman för att göra stora utsmyckningar i akrylcollage till de två arbetsplatserna. I klara och starka färger skildras arbetsmomenten i inne- och utemiljöer och alltid med människor närvarande. VÅRD OCH OMSORG. Under större delen av sin

Ulla Zimmermans verk ställdes nyligen ut på Borås Konstmuseum. fib 34

konstnärliga verksamhet har Zimmerman ständigt återkommit till vården – hon har skildrat allt från operationer till arbetet inom mentalvården och tillsammans med utvecklingsstörda, dementa och rehabpatienter stöttat dem i att uttrycka sig med penna och pensel. ”Det har blivit råare och tuffare i samhället. Men vi kan påverka” säger Ulla Zimmerman som oförtröttligt söker upp nya människor och miljöer. ■ ■


Sverige.

HON VANN ÅRETS ROBESPIERREPRIS

»

JURYNS MOTIVERING

Eija Hetekivi Olsson har i boken Ingenbarnsland gett röst och språk – ett ursinnigt och omtumlande nyspråk – åt ett maskrosbarn och hennes uppväxt i det moderna göteborgska klassamhället.

Eija Hetekivi Olsson tilldelades årets Robespierrepris, 10 000 kronor, vid en ceremoni i Varbergs vackra teater den 12 april. Leninpriset, 100 000 kronor, gick till Jan Guillou. Cecilia Cervin, Myrdalsällskapets ordförande, talade till de bägge pristagarna. Här hennes tal till Eija.

E

ija!

På fyrtiotalet, för över 70 år sedan, var jag barn i Haga i Göteborg. Då hade jag en barnslig dagdröm. Jag såg de gamla, fuktiga, förfallna husen med dass på gården, för länge sedan medvetet förslummade av kommunen. Min dröm gick ut på att man skulle flytta ut alla som bodde där, till stora, nya höghus med balkonger! Det finaste jag kunde tänka mig! Husen skulle vara av betong, för råttornas skull. Det fanns gott om råttor i Haga! Sedan skulle det ruffiga Haga, vars unika kvalitéer jag inte förstod som barn, förintas, gärna brännas, och därmed också fattigdomen och nöden som fanns där. I FOLKHEMSVISIONERNAS tid blev miljonpro-

grammet svaret på mina barnsliga drömmar. Det svarade på många andras drömmar också: varmvatten, badrum, moderna kök, ljus och rymd. Men också där eftersattes underhållet med tiden. Huvudpersonen Miira i din bok Ingenbarnsland upplever det som ett sjaskigt betonghelvete, i Gårdsten, i Bergsjön, och de andra förorterna. Inte försvann klasskillnaderna, inte. De följde med till förorten. Men du nöjer dig inte med att bara beskriva det utflyttade klassamhället. Du låter inte heller din läsare förfalla till något slags sentimentalitet. Din skildring är just så rå och brutal som verkligheten, och din huvudperson Miira får som en sann refraktär och alltmer av

klasskämpe göra ett vilt och våldsamt motstånd. Miira har en stark personlig integritet och värjer sig mot varje form av påflugenhet: ovälkommen fysisk beröring, fula överklassgubbar och förnedrande välgörenhet. HON SER SINA FÖRÄLDRARS av hårt och otack-

samt arbete söndervärkta kroppar, hon känner klassorättvisorna under det till välvilja maskerade tvånget att gå i hemspråksklass. Själv vill hon gå bland de coola eleverna i den svenskspråkiga klassen, även om hon så småningom blir varse även deras underläge.

Eija Hetekivi Olsson tilldelades årets Robespierrepris av Myrdalsällskapet.

SKOLAN, SOM FÖRSTÄRKER klasskillnaderna, genomskådar hon, och hon gör

motstånd med de medel hon har att tillgå: slagsmålen och språket, den råa, genuint och medvetet underklassiska göteborgskan. En klok och förstående lärare möter hon, en som ser hennes begåvning och styrka, men han är bara vikarie och försvinner snabbt ur synhåll. Efter skoldagen väntar med tiden det tröttande och äckliga städjobb, som hon delar med föräldrarna. Men trappstädning skall inte bli hennes framtid: hon skall bli statsminister eller hjärnkirurg. Vid valet till gymnasiet väljer hon därför varken ”barn och ungdom” eller killarnas ”fordon” utan den svåraste linjen: ”natur”. VID HÖGSTADIETS SLUT får hon vinna vid idrottstävlingarna på Slottskogs-

vallen. Det blir en symbolisk seger i den klasskamp där Miira blivit mer och mer medveten. Och så blir din bok en barnets klasskildring i modern tid, i en miljö som behöver sina refraktärer, sådana som Du och Miira. Tack för den boken! Fortsätt att skriva! ■ ■ fib 35


Sverige.

Hultsfred ligger i Hul – och ingen annansta

Den första upplagan av This is Hultsfred  lockade 1 600 betalande besökare. Arrangörerna är nöjda även om det är långt från de 31 600 som kom när festivalen stod på topp.  fib 36


tsfred ns

Den svenska festivalscenen har länge drivits av ideella organisationer. Men till följd av ökad konkurrens från olika storbolag har de flesta tvingats i konkurs. Men flera av dem satsar på att börja om där det en gång började.

TEXT lucas de vivo FOTO daniel nestor & lucas de vivo

R

unt tusen människor är i full färd med att slå upp tält, fälla upp brassestolar och njuta av ledigheten. Alla utom ett gäng som redan har befunnit sig på campingen en vecka, utrustade med solceller för att få el. Solen speglas i sjön Hulingen, som ligger kant i kant med campingområdet. Atmosfären får besökarna att minnas de kultförklarade nätterna i Hultsfred och alla möten som skett på just den här platsen. Om några timmar kommer den första This is Hultsfred-festivalen att gå av stapeln. På åtta veckor har ett gäng eldsjälar lyckats ersätta en flyttad festival. Men låt oss först vrida tillbaka klockan några år. SAMMANHÅLLNING. Det är 1990-tal och för en

vecka varje sommar lever Hultsfred, en annars anspråkslös ort med 13 000 invånare mitt i Småland, upp. Ungdomar från hela landet vallfärdar till den lilla hålan för att se artister som Ramones, The Cure och Rammstein. Festivalen har organiserats varje år sedan 1986 och nådde sin topp 2005 med 31 800 besökare, som förgyllde sina sommarminnen i Hultsfred. Allt organiserat av den ideella föreningen Rockparty. – Det var en otrolig sammanhållning kring festivalen, och det var föreningar runt omkring som tjänade väldigt mycket pengar när de kunde jobba där, säger Acke Frick, som varit med sedan den första Hultsfredsfestivalen. Men den 29 juni 2010 ramlar det in ett pressmeddelande på nöjesredaktionerna runt om i Sverige. Med bara en vecka kvar måste arrangörerna bakom festivalen meddela att antalet sålda biljetter är för litet. Festivalen ställs in och Rockparty går i konkurs. fib 37

>


SVERIGE Hultsfredsfestivalen grundades 1986 och organiserades årligen av föreningen Rockparty.

– Luften gick ju ur en fullständigt. Det var som en käftsmäll, säger Mats Frick, son till Acke Frick och sedan barnsben engagerad i festivalen. UPPKÖPT. Men konkursen var långt ifrån den sista

sucken från Hultsfredsfestivalen. Den Tysklandsbaserade magnaten FKP Scorpio, som organiserar 18 festivaler i fem olika länder, köpte upp rättig-

heterna och organiserade en ny Hultsfredsfestival redan året efter. – Till en början blev jag väldigt glad över att festivalen skulle finnas kvar. Men sedan tyckte jag att företagets vd, Folkert Koopmans, sa väldigt klumpiga saker i pressen. Bland annat klankade han ner på den gamla festivalen och menade att nu hade han kommit för att lära Hultsfredsborna hur man gör en festival. Det gjorde att jag inte ville delta i den, menar Mats Frick.

»

FESTIVALFLYTT. Men den återfödda festivalen blev

ingen succé och efter två förlusttyngda år valde FKP Scorpio att ta till drastiska metoder för att få

fib 38

FKP Scorpio … flyttade hela festivalen till Stoxa friluftsområde, en gammal golfbana i Sigtuna ett par mil norr om Stockholm.


I samma veva som festivalen i Hultsfred gick i konkurs gick också de anrika festivalerna i Arvika, Hässleholm och Borlänge i graven. Händelserna kallades i pressen för festivaldöden.

liv i Hultsfredsfestivalen igen – man flyttade hela festivalen till Stoxa friluftsområde, en gammal golfbana i Sigtuna ett par mil norr om Stockholm. – Det värsta var att han tog med sig namnet. Det kändes nästan som en form av våldtäkt, tycker Acke Frick, som sitter nedsjunken i en soffa på hotell Hulingen, som ägs av festivalräven Putte Svensson Sahlin som ofta organiserar spelningar här och som har inrett med gamla minnessaker från tidigare festivaler.

kurs var att de som sålde artister i Sverige valde att börja göra egna festivaler. Till exempel Live nation som fick de bästa artisterna till det bästa priset. Och det går inte att konkurrera med det. Alla stora festivaler i dag drivs antingen av en stad eller av ett bokningsbolag som har andra intressen än att sälja biljetter, säger Putte Svensson Sahlin, medan han kränger mackor och pilsner till gästerna i hotellbaren.

FESTIVALDÖDEN. Det var inte bara den ursprung-

tade den gamla upplagan av Hultsfredsfestivalen spelade artister för att marknadsföra sig. När Rammstein gjorde ett besök 1994 var de nästan gratis att boka. I dag är, till följd av fallande skivförsäljning, konserter en huvudinkomstkälla för många artister. Även det faktum att många städer anordnar gratisfestivaler pekas ut som en anledning till svårigheten för ideella föreningar att få festivalerna att gå runt.

liga Hultsfredsfestivalen som drabbades under denna period, som kom att kallas festivaldöden. Många anrika festivaler, bland annat Arvikafestivalen och Peace & Love-festivalen, fick lägga ner. Dock har inte antalet festivalbesökare eller festivaler minskat, det är bara det att det nu är nya aktörer som dominerar marknaden. – Anledningen till att vår festival gick i kon-

ÄNDRAD SPELPLAN. Han berättar att när de star-

fib 39

>


SVERIGE

det om flytten ringt kommunen och bokat folkparken, där festivalen årligen brukade hållas. – Vi hade ett möte på hotell Hulingen, där var det gamla festivalrävar, några lokalbor, några från det lokala gymnasiet och lite folk från min klass som läser event och management här i stan. Vi bestämde oss för att göra en ny festival. Sedan var det bara att jobba stenhårt i åtta veckor, säger Carolin Gabrielsson, styrelseledamot i föreningen. LERA OCH FRIHET. När den nya festivalen i Sigtuna

Axel Frick har varit på festivalen sedan barnsben. När den gick i konkurs kändes det som om luften gick ur en fullständigt, berättar han.

fib 40

– Tänk om kommunen började dela ut gratis bullar, då skulle bagerierna rasa. Men musik kan man bara ge bort hur som helst, menar Putte. Det tog inte många dagar efter beskedet att festivalen hade flyttat innan rykten om att det skulle organiseras en ny började florera på internet. Putte Svensson Sahlin hade bara timmarna efter beske-

presenterades var ett av huvudargumenten närheten till huvudstaden. Är det verkligen möjligt att bedriva en festival ute på landsbygden, långt från Stockholm på 2010-talet? En som knappt förstår frågan är Jolin Åkesson, ordförande i föreningen This is Hultsfred. – Men det är ju det som är grejen! Jag tycker att det ska vara mitt ute i skogen och lerigt och skitigt. Det blir en annan stämning då. Det är så uppstyrt när man är i städerna. Ute i en park är det friare och då blir det mer kärlek helt enkelt, säger Jolin Åkesson. Den första upplagan av festivalen i ny tapp-


»

Och det är inte bara i Hultsfred som ideella föreningar tar upp kampen mot de stora magnaterna. I Hässleholm har S!estafestivalen och i Borlänge Peace & Love återuppstått efter konkurs.

ning lockade 1 600 betalande personer – och gick med vinst, något som nästan är unikt i Festivalsverige. I år uppger arrangörerna att det går bra med biljettförsäljningen och att många biljet-

ter var sålda redan innan första bandsläppet. Och det är inte bara i Hultsfred som ideella föreningar tar upp kampen mot de stora magnaterna. I Hässleholm har S!estafestivalen och i Borlänge Peace & Love återuppstått efter konkurs. De har gemensamt att de satsar på betydligt mindre artister och mindre publik. – Jag tror det är bra att skynda långsamt. När man kommer upp i större summor pengar kan det lätt bli en miljonsmäll om till exempel växelkursen ändras, påpekar Mats Frick CAMPING. This is Hultsfreds målsättning är att

kunna fortsätta arrangera en festival i Hultsfred varje år. Att campingfestivalen är död och att det numera skulle vara stadsfestivaler med tillgång till vattentoaletter och duschar som gäller är inte något arrangörerna ger mycket för. – Då exkluderar man alla som inte har så gott om pengar, menar Mats Frick. ■ ■

Jolin Åkesson är ordförande för föreningen This is Hultsfred och drömmer om att Hultsfred även fortsättningsvis ska ha en årlig musikfestival.

fib 41


Sverige. Carin Åberg rapporterar från en del av verkligheten i Sverige 2014. Välfärdsstaten krackelerar. Om du behöver ekonomiskt stöd, av vilken anledning det än är, så vill det till att förnedra sig – andra regler gäller för den som är i behov av hjälp. Stelbenta regler som effektivt gör hjälpen meningslös och lägger hinder för en väg ut.

Leva på normen

A

TEXT carin åberg

nneli Gustafsson?! – Ja... – Hej, Gülsüm Karlsson. Den här vägen...

... – Okej, Anneli berätta. Varför söker du ekonomisk hjälp? – Jag kan inte betala mina räkningar den sista. Jag har pengar till hyran, men inget mer. – Okej. Du har varit här förut, inte sant? – Jo, jag fick socialhjälp i fyra månader i fjol. – Och vad har hänt sen dess? – Jag fick ett stipendium och har levt på det sen dess. Men nu är pengarna slut. – Hur mycket fick du? – Sextitusen. – När då? – Som det väl står i min ”akt”, för fyra månader sedan. – Okej... Du har alltså levt på (knappar på miniräknaren) femtontusen i månaden? – Kan så vara ... – Normen för dej är tietusentrehundra, så du har levt på drygt fyratusen över normen! – Jaha. Och...? – Men det förstår du väl att du borde ha levt efter normen? För att kunna få försörjningsstöd! – ???? Näe, det förstår jag inte... – Men för att kunna få försörjningsstöd i fortsättningen så måste vi kunna se att du tar ansvar för din ekonomi. – Men. Jag räknade väl inte med att jag skulle vara tvungen att förnedra mej för er igen. Faktum är att jag fortfarande tror på att jag ska kunna bli självförsörjande igen. Jag räknar inte på hur jag ska göra för att säkra att jag får socialhjälp. Lever du på

fib 42

»

– Men det förstår du väl att du borde ha levt efter normen? För att kunna få försörjningsstöd!

din norm? För att du eventuellt måste söka socialhjälp om några månader? Bara så där i-fall-att? – Näe, varför skulle jag det? – För att du kan hamna där ... – Men snälla du. Du visste ju att du bara hade sextitusen att leva på. – Jaa. Och du? Hur mycket har du att leva på? Kan du vara säker på att du har din lön för all framtid? Kan du inte bli uppsagd, utblottad, tvungen att söka socialbidrag? Måste inte du – bara därför – visa att du inte har levt över normen? Gäller det annat för dej än för mej? – Men du, du kunde ju räkna ut att du skulle bli tvungen att söka försörjningsstöd igen. Eller hur? Och att vi skulle kolla upp vad du gjort med dina pengar. – Näe, det kunde jag inte. För jag tror fortfarande på att jag ska kunna försörja mej själv. Är inte det en förutsättning för att jag över huvud taget ska komma ifråga? Att jag har en plan, att jag jobbar på att få en egen försörjning? Så jag räknade inte med att jag skulle vara tvungen att söka socialhjälp igen. – Men nu är det så att har du haft försörjningsstöd tidigare så kontrollerar vi att du inte slösat bort dina pengar. – Slösat bort mina pengar? Har du försökt att leva på normen?


– Det har inte med saken att göra. ... – Få se nu vad du har använt dina pengar till utöver det nödvändiga... Här – tvåtusensexhundra, vad är det? – Mina glasögon gick sönder. Och jag vill gärna se ut. Så jag köpte nya... – Men tvåtusensexhundra för ett par glasögon!? Och här då, tretusentvåhundra!? Till skatteverket. Har du skatteskulder? – Nej, jag har ett företag och FA-skattsedel. Varje år betalar jag in en preliminär skatt för förväntade inkomster. Enligt det jag deklarerade som förväntade inkomster ansåg Skatteverket att jag skulle betala tretusentvåhundra. Så jag gjorde det. – Jaha, men det vet du väl att du inte får ha ett företag om du ska leva på försörjningsstöd. – Jo, jag har hört det. Men jag avser inte att leva på socialhjälp. Men måste avregistrera mitt företag som för övrigt är en väsentlig del i att jag ska kunna försörja mig som författare och skribent ... Oftast är det lättare att sälja in sig ifall man själv står för skatter och avgifter – som alternativ till att publicisten ska stå för det. Men jag ska tydligen inte söka försörjning utifrån den situation jag befinner mig i? Det är bara anställning som gäller va? Eller starta-eget? Man får inte redan vara egenföretagare, eller hur? – Söker du jobb? – Ja det gör jag. Samtidigt som jag försöker skriva lite. Och marknadsföra mig. – Hur många jobb söker du i månaden? – Ett antal. Så många jag anser jag har chans att få. Men ärligt talat så har jag satsat på skrivandet sen jag fick stipendiet. Det kändes som en uppmuntran och en möjlighet. Och jag har ett förlag som är intresserat av en bok som jag just skrivit det sista på för ett manus att sända in. – När får du betalt för det? – Vänta nu. Man sänder in ett manus. Sen får man veta ifall förlaget vill gå vidare. Är man acceptabel skriver man ett avtal. I bästa fall. Och sen tar en tid av förhandling vid. Vad förlaget tycker att man ska skriva och vad man själv vill skriva. Vad förlaget vill betala och vad man själv tycker man ska ha. Innan man ens får veta ifall manuset är accepterat tar det flera månader. – Och? – Jag väntar. Fast jag har lärt mej – numer är

jag medlem i Svenska författarförbundet och kan med råg i ryggen hävda att deras avtal ska gälla. Du har en post där i min redovisning över vart mina pengar gått på ettusensjuhundra som just är medlemsavgift till SFF. Som jag kanske slösat ...? – I alla fall så måste du gå på Jobbtorget. Det är ett villkor för försörjningsstöd. – Ja, jag vet. Och jag ska gå och få veta hur man skriver CV, söker jobb, uppträder på en intervju, var jobben finns, använder mitt nätverk. För sjätte gången. Fast har jag inte lärt mej på de tidigare fem gångerna så är jag väl obildbar? Vad kan Jobbtorget göra för mej? Kan inte åtgärderna anpassas efter den situation jag befinner mig i? – Det stöd de ger är individuellt anpassat. – Coolt, då kan de kanske hjälpa mig med vart

»

Och jag ska gå och få veta hur man skriver CV, söker jobb, uppträder på en intervju, var jobben finns, använder mitt nätverk. För sjätte gången. man vänder sej för att få sina alster promotade i olika medier?! Några tips på relevanta kontakter? ... – Jag ska se över din ansökan och meddelar dej ifall du är berättigad till försörjningsstöd. Du får förmodligen svar inom fjorton dar. – Tackar. [och bockar och skrapar med foten] [och hur överlever jag till dess med femtonhundra i obetalda räkningar och nio kronor på kontot? Som tur är har jag säkert fyrahundra spänn på medmerakontot – så lite mat kan jag nog skaffa mej ...] Imaginär fortsättning: – Du, skulle jag skriva ner vårt samtal och de erfarenheter jag har från soc och af skulle ingen köpa min text. Och vet du varför? Jo, ingen skulle tro på det som realism och ingen skulle tycka att det är intressant som fiktion. Ingen skulle köpa något sådant. Fast fel. De som skulle se det som realism, känna igen sig, se det som en av deras röster, skulle köpa – ifall de hade pengar att slösa på en bok ... ■ ■ fib 43


Fotografi.

fib 44


Människor i Hagfors

J

TEXT & FOTO oda lystrup hodlekve

ag är fotograf och jobbar just nu med ett projekt där jag fotograferar människor i deras hemby. Den här gången har jag mött boende i Hagfors. De flesta har gladeligen ställt upp på bild och pratat med mig om stort och smått. Det har varit väldigt spännande: jag har fått träffa

många intressanta personer, fått veta vad som är viktigt i deras liv och vad de tänker på just nu. Överallt finns det människor med olika berättelser. En utställning med bilderna kommer att visas från den 17 maj till den sista augusti på Hagfors stadshus. ■ ■

Min dröm är att arbeta med människor och hälsa, så efter att jag har lärt mig det svenska språket vill jag utbilda mig till sjuksköterska. I Hagfors är det väldigt lugnt och bra, jag känner mig lycklig här. Senare i livet vill jag kanske ha mer folk runt mig och då flyttar jag nog till en stad.

Jag är som folk är mest. Och jag tycker att livet är för kort för att hänga upp sig på småsaker, man får göra det bästa av det liv man har helt enkelt.

fib 45

>

>


>

FOTOGRAFI Som ung var jag FNkapten och utplacerad på flera ställen i världen. Det var mycket bråk. Nu är jag en ganska anonym människa som tar dagen som den kommer. Varje dag tar jag rullatorn och går till centrum. Här på Domus hittar jag alltid någon att prata med.

Jag tycker om att pyssla och rita, och gillar när det är pilligt. Det är kul att få i hop något fint. Ibland kan det bli till en present till mormor. fib 46


Fakta Hagfors är en tätort vid Uvån i Värmland. Här bor det i dag ungefär 5000 människor, närmare hälften av hur många som bodde här under ortens glansdagar i början av 1900-talet och fram till 1970. Stålverket Uddeholm är den stora arbetsgivaren och ortens historia är starkt sammankopplad med verkets historia. År 1960 hade Uddeholm så många som 12 000 anställda från Värmland, i dag ligger den siffran på nästan 900. Vid sidan av stålverket förknippas Hagfors med motorsporterna rally och speedway. Flera hundra tusen besökare från hela världen kommer varje år för att titta på Svenska rallyt som hålls här.

Det är väldigt fridfullt i Hagfors, man kan koppla av. Jag använder mycket tid till att fiska, både på sommaren och på vintern. Det är viktigt att göra det bästa av livet och lägga tid på det man gillar och tycker är kul.

fib 47

>


FOTOGRAFI

Varje dag när jag vaknar är jag glad. Förr var jag orolig och ångestfull, men genom terapi har jag blivit lugn och lärt mig att acceptera mig själv. Man kan säga att jag är en nyhittad individ – jag har hittat mig själv.

Jag är rädd för utvecklingen där folk flyttar från småstäderna och det blir fler och fler i storstäderna. Om det fortsätter så kommer Hagfors om tio år att vara ingenting.

fib 48


Serie. ILLUSTRATION mats kejonen

Fakta Menige 98an Larsson har förlängt sitt kontrakt med försvaret och skrivit på för utlandstjänstgöring. Hux flux befinner han sig i Afghanistan och måste anpassa sig efter hettan och den rådande situationen. 98an i Afghanistan är en serie om hisnande kulturkrockar, dråpliga förväxlingar och en försvarspolitik som havererat för länge sedan. Upphovsman är 27-åriga Mats Kejonen, som är bosatt i Malmö sedan fem år tillbaka men uppvuxen i Kiruna. Hans serier har tidigare varit publicerade i Fria Tidningen, Vårt Malmö och Alliansfritt Sverige.

fib 49


Novell.

Kalkyl TEXT hans o sjöström ILLUSTRATION kristina eriksson

J

ag älskar min arbetsplats. Det är en rikedom att få arbeta utomhus, att plantera blommor och buskar, kupera träd och buskar, hålla undan ogräs, sitta på gräsmattan vid bäckkanten och dricka kaffe med smörgås och ta en glass till påtåren ibland. Det är bara femhundra meter bort till Coop där de brukar ha lösglass på sommaren.

BÄCKEN SKVALAR stillsamt, ibland slår en öring eller något annat i en hölja. En gång såg jag en bäver komma simmande med halva huvudet ovanför vattnet. När den fick syn på mig smällde den till med svansen och var försvunnen. Jaha, tänkte jag, då är det nog dags att sätta nät kring björkstammarna och hålla utkik efter dämningar. Här får de varken bygga eller avverka. Men bävrarna hade tydligen respekt för platsen. Björkarna stod orörda kvar och växte snabbt. En del av rötterna stack ut i bäcken. Vart andra rötter sökte sig vill jag helst inte tänka på. Det är vackert här. Ibland blir jag irriterad på folk som kommer och ställer hit blommor utan att tänka på hur de passar in. Prunkande röda rosor intill orangegula tagetes. Det skär sig. NÅGON TRODDE att det skulle gå för sig att plan-

tera en kaprifol här. För att vara hygglig lät jag den stå kvar en sommar men våren därpå gick det som jag hade fruktat. Den började vandra iväg, spred sig mot de andra rabatterna, ut på gräsmattan och sköt skott i grusgången. De som hade planterat den kom inte tillbaka på hela sommaren, så jag blev tvungen att gräva upp den och ställa den nere vid bäcken. Men där fick den tydligen för mycket vatten. När de kom tillbaka nästa sommar och frågade vad som hade hänt med den sa jag bara: Den frös ihjäl i vintras. fib 50


fib 51


NOVELL – Så tråkigt, sa dom. Mor var så förtjust i kaprifoler. Då höll jag på att säga något riktigt dumt men bet mig i tungan i sista ögonblicket. Man får lätt ett opassande skämtlynne här. På motsatt sida, i älven, har en knipfamilj simövning på försommaren. Ungarna är litet ängsliga i början men snart dyker de lika säkert som föräldrarna och kommer upp på oväntade platser. Vad de har för sig under vattnet lär jag aldrig få veta. Älven stiger efter höstregnen. Då går strömmen snabbare och vattnet virvlar förbi. Till sist lägger sig isen över alltsammans. Efter någon vecka kommer snön och snart därefter snöskotrarna. En gång såg jag en skoter gå genom isen. Man ska aldrig köra mitt i strömfåran. Har man sett virvlarna på senhösten gör man inte det. Fast föraren klarade sig, förunderligt nog. Han lufsade upp hit och jag ringde efter en ambulans. Det är sju mil till lasarettet, men han kom i alla fall inte tillbaka hit. SNÖSLUNGAN HAR JAG svårt för. Den ryker och

kastar iväg snön långt åt sidorna. Stenarna yr igen och när det är blötsnö bildas istappar i träden. Grenarna knäcks lätt när de är frusna. Fotspåren där jag pulsat fram och försökt slå bort tapparna ser inte trevliga ut. Det är som om jag olovandes tagit mig in på förbjudet område. Ändå är det nödvändigt att använda slungan. Speciellt när det är tung blötsnö. Fotspåren snöar över, men på vårvintern kommer de fram ur drivorna igen och pekar anklagande mot mig. När det är lätt nysnö håller jag mig för det mesta till skyffeln trots att snöslungan inte ställer till så mycket då. Varför ska man föra oväsen i onödan? Härom dagen kallade vår nya förvaltare till sig Johnsson och mig. Han satt och bläddrade i sina papper. – Ni förstår, sa han, att resultatet för den här verksamheten inte är tillfredsställande. – Tillfredsställande? undrade Johnsson eller Jonte, som han kallas. Folk är nöjda med oss. De uppskattar vårt arbete. – Nja, sa förvaltaren, så räknar man inte nu för tiden. Verksamheten måste åtminstone bära sina kostnader. Han var före detta lastbilschaufför i åkerikooperativet, hade blivit arbetslös för ett par år sedan och därefter gått igenom olika kurser och åtgärder. Nu hade han blivit förvaltare och chef för fib 52

mig och åtminstone till hälften för Jonte. På en av alla kurser han gååt på hade de föreslagit honom att byta efternamn. Nu hette han Grönstam. – Man kan inte vara nån vanlig Svensson, hade han sagt till åkaren som sagt upp honom. Nu heter jag Grönstam. – Jaså du Svenne, sa åkarn. Det tycker du är bättre. Varför inte Grönkvist? – Det var upptaget. – Vi har för få kunder, sa Grönstam. – Kunder? undrade Jonte. Ja, sa Grönstam. I grannsocknen är intaget nästan dubbelt så stort som här, 130 stycken. Vi har 70. Det är gott om plats här och markförhållandena är goda. Vi borde kunna få in betydligt fler på ett år. – Jaså, var det de kunderna du tänkte på, muttrade Jonte. Det blir inte så lätt att göra något åt den saken. Vi har det kundunderlag vi har. – I år kanske det går bra, sa jag. Det är många som har passerat 80. Blir sommaren varm brukar det ge fler och blir det sedan en mörk och trist höst kan det också göra sitt till. IBLAND GÅR DET inte att hålla käften.

– Det är ju gott och väl, sa Grönstam utan att ens dra på munnen, men vi kan inte förlita oss på vädret utan måste vidga perspektivet. Det är många som flyttar härifrån. Tror inte ni att flera av dem börjar längta hem på ålderns höst. Om vi vänder oss direkt till dem eller deras barn borde vi kunna få en ökad tillströmning. – Tillströmning? – Ja, vi kan inte ha en massa mark som står oanvänd om vi vill ha en bättre ekonomi. – Gräsmattorna, menar du? – Ja, de är alldeles för stora. Vi behöver flera platser och snabbare rotation. Du, sa han och tittade på mig. Du får vara beredd på en förändrad struktur. Vad jag förstår använder du mer än halva arbetstiden till att sköta buskar, blommor och sånt. Trädgårdsarbete. Det var inte därför du i första hand anställdes. På vintern håller du alla gångar öppna. Det blir mer rationellt om du bara snöröjer mellan muren och ingången på en eller möjligen två gångar. Men alla sidogångar behöver inte plogas. – Så du menar att en del måste pulsa i snön, när de ska … – Nu ska du inte överdriva. Hur många är det


fib 53


NOVELL som kommer hit på vintern? – Det vet jag inte exakt, men inte är det färre än de få som går direkt från bilen till ingången. Jag har alldeles bestämt för mig att det är fler som går på sidogångarna, och de kommer alla dagar i veckan, inte bara på söndagar. – Du har för dig. Det duger inte, vi måste ha pålitliga beslutsunderlag. Statistik. Sen får vi se till att styra besökandeströmmen. – De kommer inte precis i strömmar utom några få gånger om året – två eller tre – då kan man kanske tala om ström. Annars är det mest spridda skurar, om man säger så. Han skrattade ansträngt och tog upp en ny mobiltelefon ur fickan, fingrade en stund på den och blev rödare och rödare i ansiktet. fib 54

Snart får han hjärnblödning, tänkte jag. – Det är väl själva fan att man aldrig ska kunna hitta det man vill ha tag på med en sån här. – Tyvärr kan inte jag hjälpa dig. – Kan du komma in igen i morgon vid tvåtiden, sa han och började andas tyngre. Eftersom jag inte vet mycket om sjukvård heller var jag tacksam för att få gå därifrån. HAN HADE INTE fått hjärnblödning utan satt och

bläddrade i sina papper som förra gången. – Det är inte bara vi som har problem, förklarade han. Det är samma sak i grannsocknarna. För litet pengar och för mycket folk. Vi håller på med en plan om rationellare utnyttjande av personalresurserna.


– Är det vi det? – Ja, här är det du och Jonte. En och en halv tjänst. – Och så du då, sa jag. Men han skakade på huvudet. – Jag tillhör inte den personalkategorin, jag är arbetsledare. Och planerare. Nu hade jag tänkt så här. Du får behålla din tjänst, men Jonte får överta dina arbetsuppgifter. Vi ska skaffa en ny grävare. Du placeras i Söderby och ansvarar för det och för deras grannförsamling. Om du utnyttjar grävaren som man ska kan du åtminstone fördubbla din produktivitet. – Så du menar att jag ska köra tre plus fem mil till jobbet varje dag. Och vem ska ta hand om det här. – Sa jag inte att Jonte skulle göra det. – Han vet ingenting om anläggning, rabatter och häckar. Ingenting om hur man grusar. Dessutom har han fullt upp med kyrkan. Den ska värmas upp, underhållas, städas, vädras. Ljusen ska bytas, tändas och släckas. Nog har han så det räcker till. – Det ska vi lösa. Det går att köpa in tillfälliga tjänster. Han får lära sig att köra grävmaskin, snöslunga, lövblåsare. Det är inga komplicerade maskiner och det finns kurser för sånt. Jag stirrade på honom men sa ingenting. – Då är vi alltså överens, sa han oväntat. Jag har en del annat att stå i. Vi räknar med att införa den nya organisationen om två månader. Du har väl en bra bil? – Jag vill tänka på saken ett tag, svarade jag dämpat. – Tänk inte för länge bara, sa han. Egentligen fanns det inget att tänka på. Ville jag behålla jobbet fick jag köra bil flera mil varje dag, gräva och fuska med anläggningarna. Det kunde bli åtta mil om dagen och lika långt hem igen. Fanns det något val? Flytta till Norge? Vad skulle norrmännen med en gammal dödgrävare till? Flytta var knappast att tänka på. Hade man byggt här fick man vackert stanna kvar. Fast köra sexton mil om dagen. Hemifrån sex på morgonen, hem sju på kvällen. Inget att gnälla om, det är gott om folk som har det värre. Något år går det väl. JAG GICK ETT VARV runt kyrkogården. Inga knipor

i älven. Vattnet strömmade ungefär som vanligt. En nervös vadare svävade över bäckens utlopp och ändrade ibland riktning med ett ryck. Ingen bäver i

bäcken, ingen öring som slog. Allt utom jag tycktes gå för halv maskin. VAD SKULLE DE gräva upp för att bereda nya plat-

ser, som det i alla fall inte fanns någon efterfrågan på? En reklamkampanj bland utflyttade skulle råda bot på den saken, trodde Svenne Grönstam. Vilka skulle grävas upp med den nya grävmaskinen? Vilka skulle grina mot maskinisten och vilka skulle stirra rakt in i jorden? Och vart skulle alla kvarlevorna ta vägen? Skulle de öppna benhuset igen? Femtio år fick man vila i frid. Därefter gick det för sig att bryta griftefriden. Börja om på nytt. På så sätt hade den långa graven efter spanska sjukan försvunnit. Tolv meter lång, två meter bred, sex fot djup var den. Ett historiskt minnesmärke. Men efter femtio år grävdes de som låg där – unga som gamla – upp igen och in i benhuset i väntan på vidare transport mot okända öden. OM MAN PRIVATISERAR allmänna varvet och

gör om det till familjegravar som hyrs ut för det antal år som släkten bestämmer går det kanske att förbättra lönsamheten, tänkte jag. Man får som sagt lätt ett underligt skämtlynne på ett ställe som det här. Fast någon allvarlig kalkyl tänkte jag inte lägga fram. Björkrötterna rörde sig fortfarande med strömmen, björkarna växte fort men skulle säkert avverkas snart och ge plats åt annat. NEJ, TÄNKTE JAG så plötsligt att jag blev för-

skräckt, jag känner de flesta som ligger här, åtminstone deras efterlevande. Hjälper det mig om jag flyr till nästa kyrka? Det är likadant där, samma allmänna varv som ska grävas upp, samma stora stenar som är för tunga att flytta. Därför får kyrkoherdar, fabrikörer och kommunalpolitiker ligga kvar. Samma grävmaskin på alla kyrkogårdar på flera mils omkrets. Samma tankar. Samma Grönstammar. Vad ska jag då ta mig till? Arbetslös av egen fri vilja. Det får man ingen a-kassa för. Ingen pension än på några år. Om ett par år om det vill sig väl. Ska jag sen så småningom ligga här bland alla som jag känner och som jag svikit eller blivit tvungen att svika? Vem vet? Men ett nej ska han få Svensson Grönstam. Ett rungande nej! ■ ■ fib 55


Recension.

Bertila – den mångfacetterade Bertil Almqvists produktion under signaturen Bertila var omfattande; vistexter, böcker – exempelvis om regalskeppet Vasa, satirteckningar i Aftonbladet under vinjetten På tapeten. Mest kända är nog ”En svensk tiger”, försvarssymbolen under andra världskriget och framför allt Barna Hedenhös.

B

TEXT stefan estby

»

Biografin är generös med anekdoter, bilder och texter och visar att Bertila hade många strängar på sin lyra …

fib 56

ertil Almqvist, signaturen Bertila (1902– 1972) är åter aktuell trots att det är mer än fyrtio år sedan han gjorde sin sista teckning. Förra årets adventskalender i SVT handlade om den populära stenåldersfamiljen Hedenhös, källa till nöje och lärande för generationer av medborgare i åtskilliga länder. Att den i första hand riktar sig till barn märks på titeln Barna Hedenhös – inte ”barnen”. Men vuxna läser gärna i smyg eller för sina barn eller barnbarn, inte minst för bildernas skull. Kulturjournalisten, förläggaren med mera Nisse Larsson lyckades samtidigt tajma in en biografi om Bertila, som presenterades på Bok och biblioteksmässan i Göteborg i september lagom till Almqvists 111-årsdag. PÅ TAPETEN. Biografin är generös med anekdoter,

bilder och texter och visar att Bertila hade många strängar på sin lyra, även om han föredrog att spela fiol, vilket Lennart Hellsing ansåg att han gjorde ”hellre än bra”. Men vistexter blev det och snygga böcker om såväl Viggen Viggo som regalskeppet Vasa. Ett minnesprogram på SVT under innevarande höst visade att Bertila var högst aktiv i föreningen Visans vänner och en inte oäven sångare. För den vuxna publiken var Bertila mest känd som tecknande satiriker i Aftonbladet med sin söndagssida, På tapeten, som var en tuschad helsida i svartvitt på baksidan av tidningen. Denna sida var högst originell eftersom bokstäverna i vinjetten utgjordes av tecknade gubbar eller föremål. Resten av

sidan kunde vara högst varierande, men det mest minnesvärda är karikatyrerna av tidens politiska ledare. Favoriten var Tage Erlander, som fick epitetet ”vår längste statsminister”, vilket syftade på kroppslängd och ämbetstid. ANTIMILITARISM. Men Bertila var aktiv långt före

Erlanders tid som partiledare och minister. Under tjugotalet fick de kontakt när den blivande socialdemokratiska statsministern skrev artiklar i anrika Clarté, där Bertila arbetade i redaktionen tillsammans med bland andra Karin Boye. Men han fick också antimilitaristiska teckningar och kommentarer publicerade i syndikalistiska Arbetaren. På trettiotalet tecknade han i både Stockholmstidningen och Dagens Nyheter, men redan omkring 1933 fick han göra en helsida i Aftonbladet. Den hette till att börja med Pyttipanna, men kom snart att byta namn till På tapeten. Den blev en långkörare som fanns i tidningen varje söndag ända tills Bertila tvingades gå i pension 1968.

HITLERKARIKATYRER. Under andra världskriget

var Aftonbladet en tyskvänlig tidning och Hitlerkarikatyrerna fick tonas ner och helt försvinna, men när tyskarnas krigslycka vände 1943 kunde tidningsägaren Torsten Kreuger göra sig av med de nazistiska medarbetarna och låta chefredaktören P G Peterson få mera fria händer. Bertila publicerade en egen fredstrevare där han lät krigsherrarna Hitler och Mussolini skaka hand med Stalin, Churchill och Roosevelt över ett litet förhandlingsbord och komma överens om nedrustning.


På tapeten var en tuschad helsida i svartvitt som publicerades på söndagar på baksidan av Aftonbladet.

I ett seriealbum från 1954 blir familjen Hedenhös kunglig och pappa Ben håller konselj. Partiledarna flyttas ut från På tapeten-sidan och förvandlas till stenåldersmänniskor (!) och sitter i en ring runt en stubbe och kung Ben sköter ordförandeklubban/stenyxan och alla partiledarna utom kommunistiska Hilding Hagberg får vara med i koalitionsregeringen. Man kan dra slutsatsen att Bertila liksom många nutida väljare förespråkar breda lösningar och mindre blockpolitik. EN SVENSK TIGER. Satiren var mera godmodig än

bitande och de som minns På tapeten från femtiotalet kan erinra sig bilderna av långe Tage Erlander som bonde i mer eller mindre ohelig allians eller äktenskap med Gunnar Hedlund partiledare för

Bondeförbundet, senare Centerpartiet, avbildad som bondmoran Rådomina. Omkring 1 500 På tapeten-sidor blev det, tretton Hedenhös-album, serier, filmer, spel med Hedenhösarna, men också andra böcker som ovan nämnts, visor, böcker om bilar och hästar, aktiviteter under högertrafikomläggningen och sist men inte minst ”en svensk tiger”, vår nationella försvarssymbol under andra världskriget. En imponerande produktion som är högst levande in i våra dagar. Tigern har varit föremål för en rättslig ägandetvist och Hedenhösarna har anklagats för att inte vara politiskt korrekta. Det var visserligen för sextiotre år sedan, men det är nu som debatten och censursaxen dyker upp. ■ ■

Titel: Boken om Bertila: Barna Hedenhös och mycket mer Författare: Nisse Larsson Förlag: Urax Förlag

fib 57


Ljusnande framtid. Skola, social mobilitet och kulturell identitet. Jonas Frykman Historiska Media

Det är märkligt att det så sällan nämns i debatten att den svenska skolan är en institution där en persons sociala karriär bestäms av vilka föräldrar man har. Ungefär som det var på den tid då små adelspiltar i pudrad peruk anträdde sin livsresa. Jonas Frykman visar att en ytterst liten grupp, i det här fallet 21 procent, av barn till föräldrar med enbart förgymnasial utbildning, går vidare till högskola. Det omvända förhållandet gäller

Afrika vänder – En kontinent i förändring Sten Rylander Historiska Media

Afrika söder om Sahara har länge räknats till världens fattigaste områden med enorma sociala problem och usla levnadsförhållanden. Det har ofta behandlats nedlåtande från vår del av världen och utan att ta hänsyn till kolonialmakternas härjningar och ländernas ofta högtstående kulturer i det förflutna. Men Afrikas ekonomier har tredubblats under detta millennium. Söder om Sahara ligger BNP-tillväxten på fib 58

barn till föräldrar med forskarutbildning. Av dessa fortsätter 84 procent till de akademiska höjderna och hamnar sålunda på någon inflytelserik post i samhället. Så har det med få undantag fungerat. Statistiken är orubblig hur stora eller små klasserna än varit. Vad är det som har skett? Jo, den ena reformen efter den andra har lanserats. Efter det har solen vandrat en tid över riket när kommunala administratörer, skolledare och lärare bitit ihop för att för femtioelfte gången i rad försökt begripa de nya direktiven från våra kloka förtroendevalda på Helgeandsholmen. Så en vacker dag slås dörrarna upp och eleverna strömmar in i klassrummen och alla de som utfört vad dem ålagts står där tysta och bittra ty de vet att det enda resultat de kan se av sitt arbete är ett skolsystem som faller sönder. Den ende som myser är givetvis adelspiltens moderna motsvarighet, numera utökad med ett antal flickor, som hojtar att Tjoho! nu har de ändrat på skolan igen fast det betyder

bara att jag och mina likar som vanligt kan surfa vidare på en räkmacka. Jonas Frykman är professor i etnologi, det är utifrån det perspektivet han skriver. Det är en uppfriskande och spännande bok som visar den svenska skolan i en annan dager än vad som vanligtvis sker. Ta bara det här med mammornas roll när det gäller dem som genom skolan har gjort en klassresa. Det är en historia som någon måste undersöka och berätta mer om någon gång. anders norborg

4–5 procent i snitt, fler barn går i skola, hiv-epidemin har trängts tillbaka och mobiltelefonins segertåg är förbluffande. Där finns nya medelklasser med levnadsstandard som i västvärlden. Sten Rylander ger en god och allsidig översikt av denna utveckling men är också kritisk. Tillväxten är inte så stor att den kan minska den totala fattigdomen. De ekonomiska och sociala klyftorna växer. Ekonomin bygger till stor del på exploatering av naturrikedomar samtidigt som jordbruket är ineffektivt och infrastrukturen släpar efter. Området svarar fortfarande för 70 procent av alla nya hiv-infektioner i världen och bara vartannat barn i skolåldern går i skolan. Ledarskapsproblemen är allvarliga vilket Rylander betonar. Författaren har lång erfarenhet av området som diplomat och bistånds-arbetare för Sida. Numera är han ordfö-

rande för Forum Syd. Den intressanta genomgången av Afrikanska unionens historia samt staternas regionala och internationella samverkan vittnar om hans bakgrund. Länderna söder om Sahara växer i internationell betydelse relativt västvärlden och gör stora absoluta framsteg på viktiga områden. I ett historiskt perspektiv kanske Rylander har rätt i att Afrika ”vänder”. Men än är det oklart inte minst på grund av alla svårigheter som författaren själv anför. Han underskattar också de grundläggande ekonomiska hinder och det hämmande inflytande som de imperialistiska stormakterna utövar och som sätter gränsen för en möjlig utveckling. Sten Rylanders kan naturligtvis inte förutse utvecklingen, men hans bok är en god utgångspunkt för att undersöka den vidare. åke kilander

Foto: Karolina Rosenqvist

Recension.

Recensionsredaktörer: Jan Bergsten och Agneta Willans Kontakt: recensioner@fib.se


Bränn biblioteken Kalle Holmqvist Murbruk förlag

Kalle Holmqvist har skrivit något relativt ovanligt: en roman som är en nutidsskildring. Utan att vara vare sig ungdomsbok eller kriminalroman. Titeln är provokativ och på omslaget finns en bild av böcker som brinner, till synes i bästa nazist- eller Farenheit 451-stil. Skrämmande och provocerande. Vilket antagligen är meningen för detta är en satir som bygger på grundidén att bibliotekslån är jämförbara med fildelning eftersom författarna inte får ordentlig ersättning. Detta är, enligt bokens diskuterande personer, jämförbart med utebliven ersättning till musiker och pro-

Låt inte den här stan plåga livet ur dig, Mona Anneli Jordahl Norstedts

Mona är bara sjutton år när hon lämnar sitt föräldrahem i Dalarna för att bli hembiträde hos en medelklassfamilj i Östersund, där kvinnan trots normen på femtiotalet fortsätter arbeta efter att ha fött barn. Mannen i familjen ägnar sig helst åt sitt band som spelar på dansbanor på lördagarna. I bandet spelar Harold som blir Monas käresta och så småningom far till hennes barn. Anneli Jordahl är en skarp iakttagare, hon beskriver inkännande underlägsenhet, känslan av att ständigt vara iakttagen, att inte duga eller räcka

»

Ingen av de konspirerande tror att någon ska ta detta på allvar. Men folk är dummare än de tror. Så klart.

ducenter vid fildelning. Som ett skämt eller en protest underifrån fejkar gänget identiteter och debattinlägg. De låter en påhittad folkpartist vid namn Ulemyr göra sin röst hörd, först som twittrare, sedan som insändarskribent med synpunkter på att Visby berömda ringmur borde byta namn eftersom ordet mur kan ge associationer till Berlinmuren. Ingen av de konspirerande tror att någon ska ta detta på allvar. Men folk är dummare än de tror. Så klart. För de här grabbarna och tjejen är skärpta och missnöjda med sina underbetalda

till. Suveräna är också de detaljrika skildringarna av dansbanor, kaféer och hyresrum. Personskildringarna är dessvärre inte lika bra. Harold, pojkvännen och barnafadern, som egentligen är en bifigur, är den person som känns mest autentisk, kanske för att han är skriven som ”jag”. Mona, som tredje person, förblir diffus och lite obestämd. Mona lär vara Anneli Jordahls egen mamma och boken bygger på samtal med henne. Mamman var dock relativt fåordig, berättade Jordahl i SVT:s Babel nyligen, ”så jag fick dikta i stället”. Den diktade romanfiguren Mona blir inte riktigt levande på grund av en emotionell konflikt, tror jag: vad kan man och hur kan man skriva om en mamma som man tycker om och som fortfarande lever? Hur skriver man som dotter till en ensamstående mamma som har haft ett tufft liv och kämpat hårt? Monas lite naiva och omedvetna framtidsdrömmar får ett bryskt slut när barnets far lämnar henne och barnet. Samhället var inte nådigt mot ensamstå-

deltidsjobb. Men de är samtidigt storögt naiva, vilket här får räknas som sympatiskt när de förnuftiga rösterna drunknar i medias fördumningshysteriska kör. Det är så verkligheten ser ut med unga som har blivit en ny begåvningsreserv, i alla fall somliga, eftersom ingen behöver dem eller vill ha dem. En sorts förlorad generation med samma småbittra och sarkastiska unga vuxna som i serien Rocky. Boken är intressant och borde få en stor spridning. Av flera skäl. Tidsskildringen, unga vuxna-perspektivet som borde få komma fram. Flyt i språket. Men det är tveksamt om en bok med denna titel kommer att lånas ut på bibliotek och generera biblioteksersättning. En länsbibliotekarie försäkrade i alla fall vid förfrågan att boken finns med på bibliotekens inköpslistor. Kanske författaren kan få biblioteksersättning – om boken genererar tillräckligt många lån.. stefan estby

ende mödrar, inte ens Monas föräldrar ville kännas vid sitt barnbarn. Som ensam mamma måste Mona ideligen be om hjälp än här och än där och ”en ackumulerad tacksamhetsskuld övergår lätt i snarstuckenhet, arrogans rentav. Så ser den obönhörliga logiken ut för överlevnad, tänkte hon… Darra i återgäldsbävan. Så, så visa lite tacksamhet. Och lite till. Bättre kan du, nigdocka. Ännu lite till. Får jag be om… Jag behöver … Får jag störa… Nig! Djupare! Djupare! Se så. Låt baken nudda backen. Var så god. Ta emot. Tack snälla. Tack Sam. En Sam.” Lyckligtvis ändrar sig morföräldrarna och tar hand om lilla Lisa tills Mona fått det bättre och så småningom flyttar med Lisa till andra orter, de flyttar många gånger. Det och annat som hände senare framgår av de nutida dialogerna mellan mor och dotter som är insprängda på olika ställen i romanen. Dessa tillför dock inte mycket och snarare stör läsningen. pia karlsson fib 59


Majgull Axelsson Brombergs

Efter två och ett halvt års arbete begåvar nu Majgull Axelsson oss med sin senaste bok Jag heter inte Miriam. En lång tidsintervall, men arbetet har resulterat i en mycket välskriven och intressant bok som är svår att lägga ifrån sig. Innehållet är lika smärtsamt tungt som det i hennes bok Rosario är död (1989) och hennes berättarteknik lika medryckande som i boken Slumpvandring (2000). Huvudpersonen Miriam firar när berättelsen börjar sin åttiofemårsdag och har hela sitt vuxna liv levt med en

Jakten på Kapten Klänning Jonas Trolle Leopard förlag

Författaren till denna bok som handlar om en märklig människa är själv märklig. Jonas Trolle är en relativt ung kriminalkommissarie. Framgångsrik och övertygande får man förmoda eftersom han har fått med sig kolleger och chefer i det omfattande och resurskrävande spaningsarbetet för att sätta fast den högt uppsatta polischefen Göran Lindberg. I boken bekräftas att insatser av den här omfattningen knappast prioriteras av svensk polis och allmänhetens bild är dessutom att man skyddar varandra intill absurdum; kårandan är stark. Ändå lyckas man gripa denne missfib 60

hemlighet förborgad i sitt inre, en lögn som hon aldrig har avslöjat för någon. Hon har varit fånge i Auschwitz och Ravensbrück och bytte där identitet från att vara rom, romer som nazisterna föraktade, till judinna, judar som de hatade. Och inte bara nazisterna föraktade romerna – zigenarna – utan även alla andra. Bland fångarna fanns samma hierarki, längst ner på botten fanns romerna. Malika blev Miriam. Genom tillbakablickar får läsaren ta del av de ofattbara grymheter och umbäranden hon genomlider i lägren. Hur hon förlorar sin älskade lillebror i ett av Mengeles barnexperiment och hur hennes kusin skjuts i huvudet framför hennes ögon. Men även senare, utanför fånglägret, i den svenska småstadsidyllen, måste hon dölja sin romska identitet – och förbli Miriam – för att få ingå i gemenskapen. Men nu när hon fyller åttiofem år, måste det väl ända vara dags att hennes

dådare tidigare ”höjd över varje misstanke” tack vare noggrant och målmedvetet polisarbete. Läsarna får följa jakten som beskrivs på ett spännande sätt utan stora effekter. Boken, ett mellanting mellan roman och dokumentär, är en riktig bladvändare, mer än många andra nutida romaner, biografier och dokumentärer skrivna av mera professionella författare. Men man kan förstå att Trolle haft god hjälp av sina redaktörer som också får välförtjänta – får man förmoda – tack i efterordet. I boken beskrivs eller konstateras att Göran Lindberg alias Kapten Klänning har utvecklat en dubbelnatur minst lika vedervärdig som Stevensons romanfigur doktor Jekyll och Mr Hyde. Den goda sidan är långt mera respekterad och beundrad än Jekyll medan den mörka sidan är otäckare än Stevensons värsta mardröm. Ändå fanns det signaler på att det inte stod rätt till med Lindberg men han fick hållas vilket inte är förvånande med tanke på dagens segregerade och chefskrypande samhälle. Jonas Trolle borde få en medalj för

»

Bland fångarna fanns samma hierarki, längst ner på botten fanns romerna. Malika blev Miriam. barnbarn Camilla ska få höra sanningen! Kommer hon att förskjuta sin farmor om hon får veta att hon är rom? Samma dag som jag lägger boken färdigläst ifrån mig, presenteras regeringens vitbok över diskriminering och övergrepp mot romer och Diana Nyman, representant från Romska rådet, som bjudits in av regeringskansliet, blir nekad att äta frukost på hotell Sheraton, där hon blivit inbokad under sitt besök i Stockholm. Vissa stenar tycks dropparna aldrig urholka! agneta willans

Foto: Sara Appelgren

RECENSION

Jag heter inte Miriam

sitt idoga och svåra arbete med tanke på hur många övergrepp som troligen har kunnat undvikas tack vare gripandet av Lindberg och andra som funnits med i periferin. Men tänkvärt är också att mörkertalet är stort. Hur många övergrepp på unga flickor och pojkar begås varje dag runt om i världen? Lindberg hade över åttiotusen bilder av sadistiskt sex i sin dator. Är din dotter med på någon av bilderna? Står din chef bakom kameran? stefan estby


Europas revolutioner Håkan Arvidsson Carlssons

Håkan Arvidsson skildrar och jämför den engelska revolutionen (cirka 1640–1660), den franska revolutionen (1789), den ryska revolutionen (1917) och den utdragna tyska katastrofen inklusive nazisternas seger och maktperiod (1923–1945). Hans budskap är kontrarevolutionärt: alla dessa revolutioner har slutat i ett samhälle behäftat med samma grundläggande strukturella svagheter och problem som det samhälle mot vilket revolutionen riktade sig och som den lovade att upphäva. Strävan efter det radikalt goda utmynnar alltid i det radikalt onda. Lägg därtill slutsatsen att människan saknar förmågan att lära av historien, så kan man fråga sig om det över huvud taget är meningsfullt att läsa historia, inklusive denna bok.

Jungfrun från Norge Tore Skeie. Övers Inge Knutsson Karneval förlag

Den historiska romanen eller halvdokumentära skildringen har alltid funnits, men nog har det skett en renässans, det visade intresset för bland annat Jan Guillous Arn-svit. Föregångare var författande historiker som John Prebbles Culloden (1961) och Peter Englunds Poltava (1988) med flera böcker. Och nu bidrar den norske medeltidshistorikern Tore Skeie med ”glimrende” litteratur. Boken tar oss till Norden på slutet av 1200- och början av 1300-talet, med

Men Arvidssons cykliska historiesyn är inte konsekvent. Han framhåller att de samhällsförlopp han skildrar leder till (eller är resultat av) en modernisering av samhällena, det vill säga urbanisering, industrialisering och sekularisering, vetenskaplighet, ett framtidsorienterat tankesätt och en mer rationell organisering, alltså inte en återgång till de förrevolutionära förhållandena. Jag delar inte författarens ståndpunkter och värderingar, men greppet att studera och jämföra dessa skeenden i ett övergripande tidsperspektiv är givande och boken innehåller en del tänkvärda iakttagelser om likheter och skillnader mellan länderna, de samhälleliga förhållandena, klasskampen och de avgörande omvälvningarna. Men den innehåller också dubiösa teorier. Arvidsson konstaterar att nazisterna utpekade den socialistiska arbetarrörelsen, såväl i dess socialdemokratiska som i dess kommunistiska tappning, som sin politiska huvudfiende och att dess rasideologi, som ledde till raskriget, avvek från de övriga revolutionernas kamp för ett mer socialt jämlikt samhälle. Att

»

Tore Skeie har lyckats att både spännande och faktarikt skildra detta medeltida Norden under en period. Det är en bedrift och därför rekommenderar jag boken varmt. utblickar mot Frankrike, England och de nordtyska handelsstäderna i Hansan. Tidsandan mejslas på makalöst sätt fram i både detaljer och överblickar, trots att det skriftliga materialet inte alltid medger det. Nu är det inte så att Skeie rundmålar utan han lånar detaljer

»

… Arvidssons cykliska historiesyn är inte konsekvent. kalla resultatet för en modernisering är därför i hög grad tveksamt. Att den unga sovjetstaten inte skulle ha vilat på något klassintresse över huvud taget, utan ”vilade i sig själv och sin nyförvärvade makt” är en annan märklig teori, även om många av de svårigheter som den revolutionära staten brottades med beskrivs på ett rimligt sätt. Författaren konstaterar att kommunismen också i dess stalinistiska variant var ”närmare besläktad med den liberala modernismen än vad som var fallet med Hitlers primitivt våldsdyrkande kampfilosofi”, men tillägger genast att både kommunism och nazism stod för ”en idévärld kraftfull nog att för en tid hota världens fortbestånd och göra slut på mänsklighetens historia”. Vad betyder egentligen en sådan formulering? . christer lundgren

från ett hov eller ett lands överklass och överför det varsamt till ett annat hov eller land. Och det har han stöd för, då klasserna genom giftermål var infogade i varandra. Kunga- och överklassäktenskap var ett dåtida medel att smida allianser. I centrum för Skeies skildring står den norske kungen Håkon Magnusson, den svenske kungen Magnus Ladulås tre söner, Birger, Valdemar och Erik samt danske kungen Erik Menved. Perioden 1300–1320 rymmer ett sällsynt dramatiskt skede med allianser, brott med allianser, nya allianser, mord, hot och krig. Periodens slut markeras av att Magnus Eriksson blir både norsk och svensk kung. Tore Skeie har lyckats att både spännande och faktarikt skildra detta medeltida Norden under en period. Det är en bedrift och därför rekommenderar jag boken varmt. ulf karlström fib 61


Foto: Nadja Hallström

RECENSION

Psykodrama Magnus Dahlström Bonniers

I Magnus Dahlströms senaste roman Psykodrama utspelar sig ett, över tid, långsträckt samtal mellan en manlig terapeut och hans kvinnliga patient. Patienten har blivit svårt bränd vid en eldsvåda där hennes man och deras två barn brunnit inne. Syftet med de förestående samtalen är att hjälpa patienten att återkalla händelseförloppet vid olyckan. Terapeutens mottagning har tillfälligt förflyttats till en lokal, en lägenhet där ljud från yttervärlden hela tiden hörs – flygplan som passerar förbi, barn som leker på gården. Parallellt med dessa samtal äger också andra samtal rum, de mellan terapeuten och en äldre kollega som ger sina synpunkter på terapeutens insatser.

När kejsaren var gudomlig Julie Otsuka Övers Ulla Roséen Albert Bonniers förlag

På morgonen den 7 december 1941 blev över hundra tusen människor av japansk härkomst bosatta i USA nationens värsta fiender. Etthundratiotusen människor varav 62 procent amerikanska medborgare skickades efter de japanska bombningarna av Pearl Harbor till interneringsläger. Julie Otsukas debutroman handlar fib 62

Ljudet av barnens lek på gården, ett flygplan med sitt buller passerar förbi, hissen sätts igång och hörs stanna på mottagningens våningsplan, patientens klädsel beskrivs – blus med hög hals och långa ärmar för att dölja brännskadorna och högra ansiktshalvan har gropar och ärr. Sådana iakttagelser beskrivs återkommande vid varje möte. På samma sätt återupprepas innehållet i samtalen mellan patienten och terapeuten, frågor och svar är stereotypt likartade vilket tycks hindra att samtalsprocessen förs framåt. Författaren vill i boken utforska ordets makt. Vad händer i ett samtal? Hur samtalar man med varandra? Och vad berättar samtalet? I romanen Psykodrama färgas de samtalande utan att tyckas medvetna om det, av sina tidigare

upplevelser, sina föreställningar om den andre, möten de haft i liknande situationer och sina hypoteser om vart samtalet ska leda. Vad i samtalet hör hemma hos mig och vad hör hemma hos den andra? Min upplevelse som läser är att en ständig maktkamp mellan de båda parterna pågår. Temat i boken är intressant men samtalsprocessen är stundtals svår att följa. Samtal, tankar kring samtalet, tillbakablickar på andra tidigare samtal, igenkänning av situationer och så vidare – alla dessa delar av samtalet blandas. Boken saknar kapitelindelning och har endast nya stycken som struktur och personerna saknar dessutom egennamn. Det gör innehållet bitvis rörigt. agneta willans

om en tvåbarnsfamilj från San Fransisco som över en natt ändrar identitet, från en integrerad del av det samhälle de bor och verkar i till interner. När vi kommer in i handlingen är det vår i Barkley och mamman som precis har fått sin förflyttningsorder till ett interneringsläger i Utah är mitt uppe i de sista förberedelserna innan den ofrivilliga flytten. Innan barnen kommer hem från skolan för sista gången på över fyra år så släpper mamman ut undulaten och slår ihjäl och begraver familjens hund. Det finns inte många ljusa stunder i den här romanen, det är etthundrasextio sidor som suger tag och inte släpper taget. Fadern som grips kort efter krigsutbrottet och släpas ut i tofflor och morgonrock spelar i sin frånvaro en huvudroll i boken, genom minnesbilder, drömmar och censurerade vykort.

Modern slår efter gripandet knut på sig själv för att vara till lags, för sina barns skull. Hon är beredd att göra vad som helst för att visa sin lojalitet mot sitt hemland, för att grannarna inte ska se snett på barnen: ”Inga fler risbollar, om någon frågar är ni kineser”. Pojken drömmer om att bli nedskjuten över Stilla havet i ett amerikanskt stridsplan och om att bli medaljerad för tapperhet av general Douglas MacArthur. När Kejsaren var gudomlig är en berättelse om offren för en nationell paranoia. För mig är det också en bok om hur långt människan är beredd att gå för att passa in och vad som blir kvar av samma människa när ingenting hjälper, när ingenting är nog för att du ska ”förtjäna” din plats på nytt. Tyvärr är temat lika aktuellt idag som på fyrtiotalet. charlie aronsson


Ut ur Kalahari

– Drömmen om det goda livet Lasse Berg Ordfront

Lasse Berg, författare och dokumentärfilmare, har under senare år varit sysselsatt med ett projekt om människans väg genom tiderna, vilket har resulterat i Kalahariserien. Detta är den tredje delen. De två första delarna handlar om människans utveckling och tidiga historia. Varifrån kommer vi, vilka är vi? Denna del är framför allt inriktad på de senaste 50 åren, Lasse Bergs egen tid. Han har stora erfarenheter från resor i både Asien och Afrika och i en del av hans sökande finns frågan varför skillnaderna i utvecklingen har blivit så stora mellan dessa båda

Kärlek och vänskap Plutarchos Övers Sven-Tage Teodorsson Atlantis

Plutarchos (cirka 46 – cirka 120–125 e.Kr.) är en av de mest lästa av antikens författare. Han föddes i den lilla staden Chaironeia i Boiotien nordväst om Attika, och där bodde han större delen i sitt liv. Mest känd har han blivit för sina Tio parallella biografier över bemärkta greker och romare men hans författarskap är mycket brett och omfattar många olika ämnen. Huvudtemat för Plutarchos är dock moral, hur vi bör leva, och hans verk utanför biografierna går därför under samlingsnamnet Moralia. Plutarchos fick ett långt liv. Han

världsdelar trots ganska lika förutsättningar. Författaren följer sina egna fotspår och börjar i Indien. Han söker sig till de platser, de byar han förut besökt, ofta flera gånger. Han talar med människor han tidigare lärt känna. Efter Indien, Bangladesh, Vietnam och Korea tar han Sidenvägen mot väst och fortsätter till Afrika. Han besöker Mali och olika länder söder om Sahara, däribland Botswana, Rwanda, Kongo och Namibia. I Asien möter han överallt en sjudande utveckling även i de mest fattiga och avlägsna byar. Det handlar om utveckling, bättre mat, bostäder, hälsa och längre liv. Marknader växer fram överallt. Det finns bättre kommunikationer, utbildning och tillgång till media. Följden är ett annat självmedvetande, en individualism, en tanke att man äger sig själv och har makt att förändra. I Afrika är utvecklingen mycket mer stillastående. Det finns stora skillnader mellan olika afrikanska länder, från det framgångsrika Botswana till det sön-

dertrasade Kongo eller fattiga och torra delar av Namibia. Men förbättringarna är ofta få och utvecklingen på landsbygden verkar stillastående. Varför finns dessa skillnader? Lasse Berg avvisar de flesta svar som han menar inte skiljer. Han betonar i stället skillnaderna i jordbrukskulturer som har gett helt olika möjligheter till utveckling av starka stater i de båda områdena. Han lägger en stor del av förklaringen i statens roll. Utmärkande för Lasse Berg är de historiska perspektiven. Han diskuterar människans evolution, hennes förhistoria och företeelser i den senare skrivna historien. Ett särdrag är också hans sätt att kombinera den egna personhistorien med iakttagelser, en omfattande läsning av forskningsrapporter och intervjuer med forskare och beslutsfattare. Just denna kombination, förmågan att släppa till av det egna och samtidigt luta sig mot officiella källor, skänker hans bok en särskild trovärdighet och spänning. Läs den! sisela björnsson

var förmögen, lyckligt gift och fick flera barn. Detta urval är några essäer om kärlek och vänskap. De handlar om råd till brudpar, föräldrakärlek, broderskärlek, synpunkter på vänskap och slutligen hur man skyddar sig mot smickrare. De tycks vara skrivna av en lycklig man. Hans åsikter är visserligen bestämda men tonen är vänlig och han känns välbalanserad och förnuftig. En lagommänniska. Det som skänker spänning åt en text är när man finner både sådant som man känner igen och sådant som känns helt främmande, både likt och olikt. Miljön är förmögen. Man träffas på idrottsarenan, i badhuset eller vid ett tempel. Man kan, förutom att ägna sig åt olika idrotter, syssla med administration eller politik. Miljön är manlig. Kvinnor existerar knappast i det offentliga livet. Till det som känns främmande är onekligen ”gossekärleken”, att vuxna män uppvaktar unga pojkar för att ha sex. Plutarchos anser att det är möjligt att känna lika stor kärlek till en kvinna som

till en man, något som ingalunda var självklart. Plutarchos hänvisar ofta till olika auktoriteter, vilka tillhör två olika grupper: antingen gudarna eller gångna tiders författare, filosofer och politiker. Han hämtar exempel från Homeros, från dramerna eller den grekiska sagoskatten. Allt detta var uppenbarligen synnerligen levande för Plutarchos och hans omgivning. Med vårt förkortade perspektiv kan det vara lätt att glömma att det var ett halvt årtusende mellan Sokrates och Plutarchos. Det säger kanske en del om den antika grekiska kulturens styrka och seghet. Vad hänvisar vi till? Inte så mycket till personligheter på femtonhundratalet utan kanske mera till nutida forskning eller opinionsundersökningar. Sådant skiljer men vad är då välbekant? Det allmänmänskliga! Beskrivningen av mänskliga känslor, beteenden, svagheter och råd om hur vi kan handla, känns ofta högst aktuella. Bekanta dig med det antika livet någon gång! sisela björnsson fib 63


Film.

Noak och hans ark

»

TEXT hans isaksson

Gubben Noak, gubben Noak var en heders man.  När han gick ur arken  planterade han på marken... 

/ C M Bellman

Noah (Darren Aronofsky regi & manus) är en dyr film, som med den muskulöse Russel Crowe i titelrollen, riklig rekvisita och talrika dataanimationer försöker  filmatisera ett avsnitt  i Bibelns Första Mosebok.

M

oseböckerna ställdes samman mellan 1250 till 400 f Kr av kanske fyra okända och hebreiskspråkiga författare. Den första Moseboken berättar ju för oss hur Skapelsen gick till och vad vi egentligen har i den att göra. Den motsvarar ungefär Kapitalets första bands inledande kapitel om Varan – det vill säga det som ambitiösa intellektuella – utom Thomas Piketty – ibland orkat igenom och kan referera till. MOSEBÖCKERNA hävdar att de skildrar tiden från Skapelsen, förlagd till cirka år 4000, till 1400 år f Kr, det vill säga till Mose död. Filmen om Noak skildrar det kritiska avsnitt i bibelhistorien i Första Moseboken kapitel 5–10, då Skaparen, redan efter halvtannat sekel, hade fått kalla fötter av allt Han hade ställt till fib 64

Noaks fru Naameh och Noak (Jennifer Connelly och Russell Crowe) begrundar ödet.

med. Han försöker göra det ogjort och trycka på delete. Enligt Bibeln ska detta ha skett så sent som omkring 2500 år f Kr. Noak var vid tillfället cirka 5–600 år. Skaparen, eller snarare kompilatorerna, insåg problemet och lät efter Syndafloden Herren av utrymmesskäl maximera vår livslängd till 120 år. DEN UPPENBARLIGEN vitale Noak hade nyss blivit pappa till tre söner, Sem, Ham och Jafet. Han var, enligt Första Mosebok ”en rättfärdig man och ostrafflig bland sitt släkte; i umgängelse med Gud vandrade Noak”. Noak var i tionde, rakt nedstigande led släkt med Adam. Han stammade från Set, Adams tredje och yngste son, som fick ersätta den stackars framlidne sonen Abel, som storebrodern hade dräpt. Adam och Eva blev som bekant utdrivna ur Eden, då de förlorat sin djuriska oskuld genom att äta av den frukt som gjort dem i stånd att skilja på gott

och ont. Detta, i förening med den fria vilja skaparen hade utrustat dem med, hade gjort dem kapabla till synd. Man får, som modern människa, definitivt intrycket att detta så kallade syndafall var det första uttrycket för en berömvärd, mänsklig olydnad och kreativitet, påminnande om den jämngamla, humanistiska Prometeusmyten. Syndafallet gav hopp om ett framtida upplyst samhälle, där människan äntligen skulle kunna resa sig och gå på två ben – med risk att stundom snubbla och slå sig. Men Herren straffade Adamsönerna dubbelt, genom att samtidigt uppfinna arbetslinjen. ETT SLAGS Prometeus återfinns också

i Mosebokens fjärde kapitel. Adams förste son Kain, brodermördaren, fick flytta öster om Eden till landet Nod och hans självständigt tänkande ättling Tubal-Kain ägnade sig åt smideskonst och metallurgi och fungerar i Aronof-


Ham (Logan Lerman) och Noak (Russel Crowe) framför den halvfärdiga arken.

skys film som en samtida, mera frigjord, mindre ekologisk fast mera våldsbejakande, motpol till Noak. Hade han varit mera intellektuell skulle jag ha föreslagit ett postumt Leninpris. MOSEBÖCKERNAS GUD var däremot

ingen modern människa, långt därifrån. Hans värderingar kan sannerligen ifrågasättas. I Nya testamentet är han nertonad. På senare tid har han framför allt åberopats av en desperat Hitler i bunkern våren 1945 och av amerikanska ”krigspresidenter”, som stundom tycks vara besjälade av Herrens ord till Noak då han introducerade sitt syndaflodsprojekt: Jag har beslutit att göra ände på allt kött, ty jorden är uppfylld av våld som de öva; se, jag vill fördärva dem tillika med jorden.....ty jag ångrar att jag har gjort dem. Herren tänkte sig som bekant att för detta ändamål använda sig en omfat-

tande översvämning av den kända världen. Förödande översvämningar fastnar i folkens minnen och myter. Mosebokens skildring av syndafloden hade säkert varit i vedisk, assyrisk och babylonisk säck innan den hamnade i Bibelns påse. Kanske har katastrofen omkring 5500 år f Kr, då Bosporensundet skall ha skapats och massor av Medelhavsvatten trängde in och bestående utvidgade Svarta Havet till dagens omfång, gett näring åt myten. Förutom att den längre fram gav Ryssland en kärkommen sydlig utfart till Atlanten. DEN INDIVIDUELLA lösning Herren

erbjöd sin favorit Noak inför den katastrof han planerade var å andra sidan epokgörande och filmisk, om än inte så trovärdig: Så gör dig nu en ark av goferträ, och inred arken med kamrar, och bestryk den med jordbeck innan och utan. Och så skall du göra arken: Den skall vara tre

hundra alnar lång (150 meter), femtio alnar bred och trettio alnar hög. Och HERREN sade till Noa: ”Gå in i arken med hela ditt hus, ty dig har jag funnit rättfärdig inför mig bland detta släkte.” Och Noa gick in i arken med sina söner och sin hustru och sina söners hustrur, undan flodens vatten. Därtill alla vilda djur, efter sina arter, och alla boskapsdjur, efter sina arter, och alla kräldjur som röra sig på jorden, efter sina arter, och alla flygande djur, efter sina arter, allt vad fåglar heter, av alla slag. Femton alnar högt steg vattnet över bergen, så att de övertäcktes. Då förgicks allt kött som rörde sig på jorden, fåglar och boskapsdjur och vilda djur och alla smådjur som rörde sig på jorden, så ock alla människor. Personligen grubblade jag under hela filmen intensivt hur Skaparen skulle göra för att dränka sin skapelse FISKARNA i Syndafloden. Grubblet fick mig nästan  att tappa fokus. Men förmodligen har fib 65


FILM Till slut är stunden kommen för Noak och de andra. Himlen öppnar sig och syndafloden har börjat.

någon teologiskt bevandrad redan löst detta problem. Filmen gjorde det i alla fall inte. I filmen görs den mänskliga passagerarlistan på Arken till en kontroversiell fråga, sannolikt för att låta åskådarna dra paralleller till den nutida klimatkatastrofen. Denna kan ju göra folk från låglänta delar av tredje världen benägna att söka sig till oss för att undgå en global översvämning. ”Alla ska med!” var inte Herrens paroll och det hade ju varit sabotage mot Herrens planer om Noak hade varit generös. Till slut är ju var och en sig själv närmast? Med hjälp av animerande stenjättar – egentligen änglar – och kedjor lyckades Noaks familj dock hålla resten av mänskligheten utanför Arken innan den kom flott. Detta var en aningen kitschig innovation i filmen – visserligen hävdar Moseboken att det före Syndafloden fanns jättar på jorden, dock inga av sten.   FILMEN UPPVISAR ett långt mera ekofascistiskt och misantropiskt motiv för Syndafloden än vad Moseboken antyder fib 66

– Noak avsåg av hänsyn till jordens miljö och fred att bli mänsklighetens slutpunkt, inte någon startpunkt för Mänskligheten II. Moseboken framhåller att Noaks och alla sönernas hustrur var med i den lilla rest av mänskligheten som skulle ge upphov till det nya människosläktet, medan  i filmen endast sonen Sem medförde en (gravid) hustru. NÅGRA HAMITER och jafetiter skulle inte uppkomma, eftersom Jafet och Ham tänktes förbli celibatära på grund av gravt kvinnounderskott i Arken; Noak skulle säkert själv hålla gylfen stängd i fortsättningen. Sems barn lovar den religiöse fanatikern Noak att skära halsen av eventuella flickebarn, som kunde riskera föda fler barn. Men, ack, Noaks och Herrens projekt gick i stöpet genom att de tvillingflickor som Sems hustru födde var alltför ”söta”! Detta lär oss att små anatomiska detaljer, som näsan på Kleopatra eller på en bebis  kan få en avgörande betydelse i historien. Ska man, vilket Gud förbjude, tro denna film, finns vi alla uteslutande

genom denna blunder till, fast som ”semiter”. Det finns fortfarande en uppsjö av folk som betraktar Gamla testamentet som en mer eller (oftast) mindre trovärdig historia om hur vi kom till och om vad vi således ännu är. Inte minst i den stat, som såväl i GW Bushs tal och hos DN:s USAimporterade kolumnister framställes som ”Guds gåva till mänskligheten” finns starka krafter som kämpar för att Moseböckernas skrönor om vårt ursprung inte ska läsas metaforiskt, utan gälla som åtminstone likvärdiga med en vetenskaplig syn. Detta trots att den nyligen helgonförklarade påven Paul VI gick så långt att han för de troende avslöjade att Bibeln, som så länge i kristenheten för menigheten hade fungerat just så, egentligen inte var någon lärobok i historia, biologi och geologi. FILMEN NOAH då? Pin-, kost- och

långsam kitsch. Läs i stället förlagan, Moseböckerna! De lär dig förstås inget direkt om världen, men desto mera om vad som alltför länge har format alltför många människors vanföreställningar om densamma. ■ ■


HANS V. (HÅVEN) NILSSON         1921–1996 

Trafik – Skulle inte vi människor kunna hjälpas åt så att jag kom över gatan här? Ur Håven, en grävskopa bland människor, Hökerbergs 1966

Satirarkivet.se är ett forum på nätet för bild­skapare som vill kommentera samtiden. Här finns bilder från hela världen, såväl nutida som historiska. Välkommen att titta in på www.satirarkivet.se.

fib 67

Signaturen Håven. I sina skämtteckningar, bland annat i Vi, skildrade Håven med bitande men vänlig ironi vardagslivet i det svenska folkhemmet. Han samlade sina bilder i flera album, till exempel Medelsvenssons bravader (1962), Håven, en grävskopa bland människor (1966), Genom mina dubbelslipade (1980). Håven arbetade också med måleri.  ”Det här handlar om en tecknare som ritar med giftigt tusch. Sina första teckningar sålde han till Nya Dagligt Allehanda. Efter en kort tid dog denna tidning. Nu smög han sig på Per Anders Fogelström som var redaktör och utgivare av Joker. Dödskampen blev fruktansvärd. På slutet råkade tidningen i händerna på profitörer i sex, det var inte fint på den tiden, i slutet på fyrtiotalet. Söndags-Nisse var en gammal anrik tidning. Där medarbetade han flitigt med allt svartare teckningar. Den var seglivad. Först 1954 insomnade den. Nu startade han tillsammans med en flock galna tecknare och journalister Svensk humoristisk tidskrift. Den upplevde fyra nummer. Samtidigt ritade han med vänster hand sönder den lilla pigga högertidningen OBS! Morgontidningen rörde han aldrig. Den självdog. Gamla FiB var en mastig bit. Först i början på sextiotalet var den färdig och mötte då ett öde värre än döden. Stockholms Tidningen fick han inte riktigt grepp om förrän 1965. Hur det sedan gick minns vi väl alla? Den hemske tecknaren kastar lystna blickar omkring sig. Vilken blaska skall han nu slå klorna i?” fib 67


Skriftställning.

TILL MINNET AV FRAMTIDEN TEXT jan myrdal

Jan Myrdal skriver om imperialisternas nutida strategi. Erövringarnas tid är sedan länge förbi, det handlar i stället om på olika sätt ödelägga stater som utmanar ordningen. Imperialisternas mål är att dessa länder, som har varit på väg att nå ekonomiska och sociala framsteg på egen hand, ska förvandlas till ”failed states”, stater i sönderfall.

V

isst drar det ihop sig till krig igen. Det är inte nytt. Det har det gjort så länge jag kan minnas. Om jag vänder mig om så ser det likadant ut så långt tillbaka det går att överblicka. I Europa har det dock inte gjort det nu på ett tag. Inte sedan Förenta staterna och Tyskland enades om att ödelägga Jugoslavien. ÖDELÄGGA VAR ORDET. Ty det rör

sig inte längre för imperialisterna om att erövra. Visst vill Förenta staterna upprätta baser och med dem söka tukta rivaler som Kina och Ryssland. Men det avgörande har varit att söka omvandla stater som varit på väg att på egen hand nå ekonomiska och sociala framsteg till vad teoretikerna kallar ”failed states”. Se på Afghanistan (som var på så god väg

»

1962), Irak, Libyen eller just Jugoslavien. Till det är dess politiska och militära ledare anställda och avlönade av ”big business”. Tag ett litet och historiskt enkelt exempel, undersök hur det har gått för Costa Rica! Det har inte ett spår med ideal och demokrati och folkrätt och moral och allt annat sådant våra egna svenska ledarskribenter är högt betalda för att trolla med truten om. Allt sådant de försörjer sig på att sprida över markerna är bara fras och fikonlöv. Det enda som styr är makt för att säkra och öka profit. Allt annat i de på marknaden inhandlade samtal som förs i parlament och på ledarsidor är offentlig lögn. ”Blague” kallar fransmännen det. VISST HAR INDIEN stora svårigheter och problem. (”Revolutionen bultar på

Just nu är det Ukraina som skall gå Bosniens öde till mötes. Vår egen frastwittrande och oljeinkomststinna utrikesminister var också därnere för att fixa det. Men han är bara en dräng.

fib 68

Indiens port”, som min bok hette på punjabi.) Men genom att nu ha passerat Japan och blivit världens tredje största ekonomi (efter Förenta staterna och Kina) är det blott dess kärnvapen och dess raketteknik som hindrar Washington från att aktivt genomföra CIA:s planer (som jag känner väl) att balkanisera Indien. Hade inte Saddam Hussein och Muammar al-Gaddafi varit så lättlurade och trott på ”världssamfundets” vackra ord hade Iraks och Libyens folk haft det bättre än nu. Det vet vi alla. Inte ens svensk socialdemokrati hade velat skicka flygplan att bomba libyer om det libyska svaret hade kunnat vara att SAP:s eget partihögkvarter på Sveavägen blivit ett stoffmoln. JUST NU ÄR DET Ukraina som skall

gå Bosniens öde till mötes. Vår egen frastwittrande och oljeinkomststinna utrikesminister var också därnere för att fixa det. Men han är bara en dräng. Lyckas han tillfredsställa herrarna kan han som politisk domestik belönas med att få hög EU-befattning. Eller förses med ordenstecken och allt i Natos högkvarter om det är dit han lyckats baxa Sverige. 1952 spelade den dåvarande regeringen ett liknande spel. Det hade kunnat gå riktigt illa. Inte bara Stockholm och Göteborg hade nu kunnat vara som trakten kring Tjernobyl. Men då ställde Moskva den inför valet Put up or Shut


Erik Langes omslagsbild till Naggen vid krigsutbrottet 1914. ”Skiljedomaren”

»

1952 spelade den dåvarande regeringen ett liknande spel. Det hade kunnat gå riktigt illa. fär som man genom att lyssna till lövens prasslande kan få veta om regnstormen kommer.) ”Till ett hundraårsminne.” Men den blev för lång för FIB/K. Den kan dock läsas på nätet http://www. nyhetsbanken.se/news/view_printer. asp?ID=1873. Gör det. NÄR DET BÖRJADE bli klart att det

officiella Sverige åter på farligt sätt gjorde drängtjänst åt Förenta staterna, denna gång i Ukraina, skrev jag en ordentlig text om 1952. Såväl Dagens Nyheter som Svenska Dagbladet vägrade dock publicera. Jag lade den därför på Rysslands Röst. Läs den: http://swedish.ruvr. ru/2014_03_28/Konflikten-om-Ukrainamaste-ses-i-sitt-sammanhang-8371/ up. Klokt nog backade den och utförde inte länge Washingtons order till punkt och pricka och vi alla överlevde. Hur det går denna gång vet vi inte. Fast om vi sätter oss in i frågorna kan vi åtminstone till nöds råda lite över vårt öde.

Vid Lucia i fjol skrev jag en text om officiella akademiska historikers redogörelse för 1914 och hur man genom att noga undersöka dessa texter kan förstå med vilken offentlig lögn den härskande klassen nu vill söka behärska oss. (Unge-

PÅ NORDISKA FREDSSAMTAL i Degerfors skulle jag hålla ett anförande: ”Arbetarrörelsen och första världskrigets utbrott. Lärdomar för dagens fredsrörelse”. Den finns att läsa i nästa nummer av Clarté. ■ ■ fib 69


Rätt&Rådligt.

MAKT ELLER RÄTT?

S

TEXT ingemar folke

edan 1950-talet omfattar Ukraina också Krim. Ryssland anser sig nu ha införlivat Krim med den ryska statsbildningen. I debatten om detta har olika ståndpunkter förts fram.

FIB-JURISTERNAS styrelses uttalande den 18 mars återges i FiB/Ks aprilnummer. Uttalandet konstaterar att det inte finns något folkrättsligt stöd för införlivandet av Krim med Ryssland. Likaså i aprilnumret har Anders Romelsjö skrivit om införlivandet av Krim med Ryssland. Artikeln innehåller ingen annan referens till folkrätt än att han påstår att folkomröstningen på Krim och sanktionerna mot Ryssland båda strider mot FN-stadgan. Den fråga som han i stället diskuterar är: ”Gagnar Krims införlivande med Ryssland världsfreden?” Anders bedömning är att världsfreden har gagnats av det som skett. JAG TROR INTE att vare sig Anders eller

någon annan hederlig debattör som delar hans åsikt om införlivandet kan blunda för att Ryssland använde i vart fall hot om militärt våld för att genomföra införlivandet och således har brutit mot det grundläggande våldsförbudet i FN-stadgan 2(4). Den fråga jag vill diskutera är: Kan det förhålla sig så, att fastän Ryssland har brutit mot en grundläggande folkrättslig förpliktelse, så gagnas världsfreden av dess åtgärd att införliva en del av ett grannlands territorium med sitt eget? Om det förhåller sig på det sättet, så kan alltså i vissa situationer en så grundläggande folkrättslig förpliktelse

fib 70

»

Vilka krav måste vara uppfyllda för att en sådan situation ska kunna uppstå?

som förbudet mot bruk av och hot om våld stå i vägen för ansträngningarna att bevara världsfreden. Vad kan det vara för slags situationer? Vilka krav måste vara uppfyllda för att en sådan situation ska kunna uppstå? ETT KRAV SOM MÅSTE ställas på den stat

som hotar med militärt våld är att den staten också har militär förmåga att göra verklighet av hotet. Annars blir ju hotet verkningslöst. Och om det hettar till, så ska staten i fråga genom effektiva militära åtgärder kunna se till att snabbt få sina krav tillgodosedda. Annars riskerar man ett utdraget krig, något som ju inte kan gagna världsfreden. En spegling av detta krav är att den stat som utsätts för våld eller hot därom måste sakna militär förmåga att motsätta sig de ställda anspråken och det hot varmed dessa avses realiserade. Ty om staten kan försvara sin position, så riskerar man ju att staten i fråga använder sin försvarsförmåga, och då kan man hamna i ett utdraget krig med betydande risker för världsfreden. Det måste alltså föreligga en påtaglig obalans i styrka mellan de inblandade parterna: en överlägset stark stat mot en svag. Nog förefaller väl den konstellationen märkligt välbekant.

Nu vill jag inte pådyvla Anders och dem som tycker som han att de bara hyllar styrkan. I sin artikel räknar han upp en rad förhållanden – Ukrainas regering har tillkommit genom en väststödd statskupp och innehåller högerextrema krafter, Rysslands skäl att se Ukraina som en del av sin ”intressesfär”, försvagningen på senare tid av Rysslands ”geopolitiska situation” med mera– vilka sammantagna, enligt hans bedömning, gör införlivandet av Krim inte bara förståeligt utan till och med positivt för världsfreden. MENINGEN MED folkrätten, liksom med en rättsordning överhuvudtaget, är ju att den ska gälla lika för alla. Det hindrar inte att staterna i god ordning kan komma överens om vissa olikheter, som man till exempel har gjort i FN-stadgan; bara Ryssland är permanent medlem av säkerhetsrådet, inte Ukraina. Men om man accepterar en stormakts oro för sin geopolitiska situation som giltigt skäl för att stormakten ska slippa rätta sig efter folkrätten, då är alla mindre stater snart i händerna på stormakternas statsledningar och deras mer eller mindre paranoida idéer om dominobrickor, lager av massförstörelsevapen, broderlig socialistisk hjälp, Lebensraum och liknande. Kanske är vi redan där, kan någon anse. Men att tycka att det är trivsamt eller bra för världsfreden, det är väl ändå att ta i. Borde vi inte hellre försöka ta oss därifrån? ■ ■

Ingemar Folke. Jurist i Stockholm och medlem i föreningen FiB-juristerna. Hemsida: tffr.org


Medlem. Ta del av Nordiska fredssamtal Du hittar mängder av material från både årets och tidigare års Nordiska fredssamtal i Degerfors på fib.se och på via YouTube. Välj att ta del av olika tal antingen som text eller som videoklipp. Du hittar länkar antingen via www.fib.se/nordiska-fredssamtal eller via www.fib.se/foreningen/foreningsaktuellt

Prenumerera! För dig som vill prova på tidningen Folket i Bild har vi ett erbjudande: du får fyra nummer för en hundring!

www.fib.se/prenumerera

gen? r i förenin e d n ä h d a V .fib.se sida www m e h r å v Se MEDARBETARE DETTA NUMMER OMSLAGSILLUSTRATION:

Robert Nyberg

MEDARBETARE:

Robert Nyberg, Nils Funcke, Hillevi Nagel, Mare Toomingas, Carl Krantz, Magnus Zackariasson, Lisa Forsberg, Peo Österholm, Lucas De Vivo, Mårten Färlin, Madeleine Pousette, Oda Lystrup Hodlekve, Anders Romelsjö, Jan Fredriksson, Kjersti Bosdotter, Eva Wernlid, Cecilia Cervin, Daniel Nestor, Carin Åberg, Mats Kejonen, Hans O Sjöström, Kristina Eriksson, Stefan Estby, Anders Norborg, Åke Kilander, Pia Karlsson, Agneta Willans, Christer Lundgren, Ulf Karlström, Charlie Aronsson, Sisela Björnsson, Hans Isaksson, Hans V Nilsson, Jan Myrdal, Ingemar Folke, Hans Lindström

FOLKET I BILD/KULTURFRONT

Ägs av föreningen med samma namn. ISSN 0345-3073 Folket i Bild/Kulturfronts plattform är: • försvar för yttrande- och tryckfriheten • för en folkets kultur • antiimperialism. Tidningen tar inte partipolitisk ställning. Kring parollerna kan människor ur olika partier och grupper enas. Varje medarbetare redovisar sina egna åsikter och tidningen bör inte innehålla osignerade artiklar.

ANSVARIG UTGIVARE: Torbjörn Wikland. REDAKTÖR: Stefan Ljung. LAYOUT: Björn Folke Johansson. KORR: Bengt Rydsjö. REDAKTIONSKOMMITTÉ: Solveig Giambanco, Oda

Hodlekve, Pia Karlsson, Nils Lundgren, Johanna Lundqvist, Hans O Sjöström, Eva Wernlid, Carolina Westin, Peo Österholm, Britta Ring, Anders Romelsjö.

GRAFISK FORM: Losita Garcia. ADRESS: Högalidsgatan 35, c/o Brogården, 117 30 Stockholm, telefon: 08-644 50 32, e-post: red@fib.se (redaktion), fib@fib.se (övrigt). PRENUMERATIONER: Henrik Linde, telefon: 0152-15513, e-post: prenum@fib.se PLUSGIRO: 70 45 88-3, FiB/K BANKGIRO: 466-4140, FiB/K

Ekonomi: ekonomi@fib.se

FÖRENING: forening@fib.se

Månadens medarbetare

PRISER: Lösnummer: 49 kr (sommar- och julnummer 65 kr),

MATS KEJONEN Mats Kejonen är en 27 år gammal Kirunabo som bor i Malmö sedan fem år tillbaka. I det här numret av FiB kan du läsa hans serie 98an i Afghanistan. Mats serier har tidigare varit publicerade i Fria Tidningen, Vårt Malmö och Alliansfritt Sverige. – Det känns jätteroligt att vara med i Folket i Bild. Precis som idolen Jan Lööf, Jan Myrdal och Jan Guillou. Många kända Jannar som varit med i FiB! Jag har alltid gillat svenska serier om livet på luckan men tycker det finns ett glapp mellan serierna och den verklighet som möter många unga killar och tjejer som gör militärtjänstgöring idag. Till vardags arbetar Mats som telefonist. I framtiden planerar han att få ut ett seriealbum om samernas historia. – Bara jag får tid, skrattar Mats.

PRENUMERATION

Nästa nummer kommer 14 augusti. Prenumerera!

helår: 525 kr (pens: 450 kr, stud/arb.lös: 350 kr), halvår: 285 kr (pens: 245 kr, stud/arb.lös: 195 kr), startprenumeration: 100 kr (4 nr). tvåårsprenumeration 950 kr, stöd-prenumeration: 800 kr (helår), utland: 750 kr (helår), 400 kr (halvår)

ANNONSPRISER (exkl moms): Helsida i färg: 4 000 kronor, halvsida i färg: 2 200, 1/4 sida: 1 200 kr. Mer info: www.fib.se MEDLEMSKAP I FÖRENINGEN kostar 200 kr/år och sätts in på Plusgiro 70 45 88-3

TRYCK: Grafiska punkten, Växjö 2014. FIB/K INTERNETUTGÅVAN:

http://fib.se (ISSN 1401-1522).Allt material i pappers­ utgåvan av FiB/K kan komma att publiceras på internet. Förbehåll mot detta ska inkomma skriftligt till redaktionen. För icke beställt material ansvaras ej.

fib 71


posttidning B retur till FIB/K, Brogรฅrden, Hรถgalidsgatan 35, 117 30 STOCKHOLM

Lindstrรถm.

fib 72

www.bonton.se

Profile for Folket i Bild Kulturfront

Fib06 07 2014  

DEN NYA UNDERKLASSENS MUSIK SVENSK HIPHOP THIS IS HULTSFRED Festivalerna som återuppstår PÅ JOBBET En sommelier mot furstarna ENSKEDESPELET...

Fib06 07 2014  

DEN NYA UNDERKLASSENS MUSIK SVENSK HIPHOP THIS IS HULTSFRED Festivalerna som återuppstår PÅ JOBBET En sommelier mot furstarna ENSKEDESPELET...

Advertisement