FiB04-2014 by Folket i Bild Kulturfront

ARBETETS FOTOGRAFI

SÅ SKILDRAS ARBETARE

EU-VALET Bojkotta eller rösta – FiB guidar PÅ JOBBET Livet för en timvikarie med fem jobb HISTORIA Nazisternas plan att röja undan slaverna UNGERN Fascistpartiet Jobbik ökar i inflytande Folketibildfyra201449 kr

Red.

INNEHÅLL

Europa och arbete – hur ser vi på dem?

Månadens SATIRARKIVET.SE

SNART ÄR DET Första maj, arbetarrörelsens

högtid. Samtidigt är det valår med jobben som en av huvudfrågorna. Valåret består av både val till Europaparlamentet och val till kommunfullmäktige, landstingsfullmäktige och till Sveriges riksdag. FiB lyfter i detta nummer fram både arbetet och Europa. I EN STOR EU-valsspecial synar FiB:s

reporter Lucas De Vivo det politiska landskapet i EU och ställer frågan om man ska rösta eller bojkotta. Tolv partier – Junilistan, Moderaterna, Folkpartiet, Kommunistiska partiet, Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna, Miljöpartiet, Feministiskt initiativ, Centerpartiet, Piratpartiet, Kristdemokraterna och Vänsterpartiet – har svarat på FiB:s enkätfrågor. Dessutom redovisas Votewatchs valprognos för Europaparlamentet som helhet samt för ett urval länder och jämförs med valresultatet 2009. Socialdemokraterna och vänstern ser ut att göra ett bra val, men det gäller också högerextrema partier. FiB lyfter genom Lennart Palm fram Hitlertysklands plan för att kolonisera östra Europa och undanröja de slaviska folken. FiB:s Joakim Medin rapporterar från Ungern där de högerextrema har lyckats påverka politiken. VI SYNAR OCKSÅ dagens arbetsvillkor, präglade av otrygghet och hård konkurrens, genom Magnus Zackariassons reportage om en ung timvikarie med fem olika jobb. Eva Wernlid granskar dessutom hur fotografers skildringar av arbetare har förändrats från 1970-talet till nu. Jag hoppas att ni får en givande lässtund!

stefan ljung, redaktör fib 2

Sverigebilden

Noterat

JordenRunt

Historia

Ukraina

Ungern

Recensioner

Skriftställning

Rätt&Rådligt

Medlem

43 6 Reportage: PÅ JOBBET. Följ med en timvikarie med fem jobb i hennes vardag. Livet är en ständig jakt på timmar. Mobilen måste bevakas minutiöst för att vara beredd när sms:et kommer. Några sekunders fördröjning kan innebära en missad jobbmöjlighet.

Fotografi: ARBETETS FOTOGRAFI. Eva Wernlid analyserar bildspråket hos de arbetarporträtt som togs av 70-talets stora fotografer och jämför dem med nutidens. Förändringen är stor.

Krönika.

I en tid utan bostäder blir soffan en lyx KVART I SJU vaknar jag på den beigea divanen. Kylan i rum-

Film: GODHETEN. Stefan Jarl har gjort en samhällskritisk

dokumentärfilm, som är så kritisk att SVT vägrar att visa den före riksdagsvalet med motiveringen att det finns ingen film av motsatt karaktär att väga upp den med.

Ekonomi: SAMIR AMIN. Marxisten Samir Amin beskriver hur

världskapitalismen närmar sig vägs ände. Han sätter sitt hopp till breda folkrörelser, framför allt i Syd.

Europaval: EU-GUIDE. Lucas De Vivo vägleder oss genom EUdjungeln. Han ställer frågan om det är rätt att rösta eller rätt att bojkotta och har dessutom frågat tolv partier om deras EU-politik.

met tvingar mig att gå upp och hämta en extra filt. När jag står i vardagsrummet och letar efter filten betraktar jag möbeln som ska tjänstgöra som säng de närmsta månaderna. Den är visserligen tio centimeter kortare än jag, men den är i alla fall placerad inomhus och taket över mig är betydligt mer solitt än tunna tältväggar. När jag i höstas skulle flytta till Uppsala slog bostadsbristen mig med öppen handflata. Efter att antagningsbesked trillat ner i brevlådan trodde jag att det bara var att ställa sig i bostadskön och flytta in. Efter ett antal svar med: ”Lägenheten har gått till annan sökande, du är välkommen att söka igen”, började tvivlet infinna sig. Tydligen är kötiden för ett boende i Uppsala ungefär fyra år. MIN SOFFA står i ett betongkomplex sydväst om Uppsala. När området invigdes i slutet av 1970-talet var det ingen som ville bo i de dåligt byggda höghusen långt från centrum. I dag finns inte ett ledigt rum att hyra i området. Här väntar nästan sjuttiotusen på en bostad och det är inte bara i Uppsala som det saknas hem. Det är näst intill omöjligt att flytta till någon av landets större städer, om inte dina föräldrar köper en bostadsrätt åt dig vill säga. I Stockholm slåss du med fyrahundratusen andra om ett förstahandskontrakt. De har också anmält intresse för nya lägenheter varje måndag, och varje fredag fått samma besked som en vecka tidigare – att någon annan hade köat längre. Vi har inte haft en så här kraftig bostadsbrist sen sextiotalet. Då blev svaret ”miljonprogrammet” – en miljon nya bostäder på tio år med hjälp av kraftiga statliga subventioner. Den enda idé som dagens politiker hittills har presenterat är att tillåta högre vinster på andrahandsuthyrning. Hur detta ska få nya bostäder att växa upp kring städerna är oklart. Men den politiska tafattheten är inte den enda anledningen till att jag tvingas sova på soffan. I dag domineras den svenska byggmarknaden av fyra olika bostadsjättar som inte är intresserade av nybyggnation eftersom varje ny kvadratmeter gör att de hus som de redan äger förlorar i värde. JAG HADE TUR . Genom en bekants bekant hittade jag en

ledig plats på en soffa. Alltför många tvingas i stället åka hem med ouppackat bagage för ännu ett år med kölapp på arbetsförmedlingen. För ännu ett år boende hos föräldrarna. Att vakna med värkande rygg i ett kallt rum i en betongförort är tydligen en lyx som är för få förunnad. lucas de vivo, lucas.devivo@hotmail.com fib 3

Sverigebilden.

FOTO hillevi nagel WWW.HILLEVINAGEL.SE

fib fib 44

FiB-noterat. Ingen har folkrättsligt stöd för att intervenera i Ukraina FiB-juristernas styrelses uttalande från 18 mars 2014: Ryssland har hotat med våld och även militärt intervenerat på Krim i Ukraina. De argument som Ryssland åberopat till stöd för sitt agerande ändrar inte den folkrättsliga bedömningen. – En statskupp i Ukraina är en intern nationell angelägenhet och nuvarande regering verkar ha kontroll över större delen av Ukraina. Även om den avsatte presidenten skulle ha avlägsnats i strid med ukrainsk lag kan en inbjudan från honom till en intervention inte medföra att stadgans våldsförbud sätts ur spel. – I den mån presidenten avsatts genom en statskupp som understötts och uppmuntrats av utländska makter så har dessa makter brutit mot förbudet att blanda sig i Ukrainas interna angelägenheter enligt artikel 2:7 i FN-stadgan. Sådan utländsk inblandning ger dock inte Ryssland rätt att intervenera. Inte heller det faktum att partierna Svoboda och Högra sektorn ingår i den nya regeringen ger Ryssland rätt att intervenera. – Att Krims befolkning har en majoritet av rysktalande som i folkomröstning uttalat sig för en anslutning av Krim till Ryssland, eller ansökan om sådan anslutning från det lokala parlamentet på Krim, är inte hållbara folkrättsliga argument att intervenera.

Det ryska flottbasavtalet för Krim ger Ryssland rätt att hålla baser och en stor mängd trupper på Krim men avtalet ger inte Ryssland rätt att använda sina trupper på Krim för att ta över territoriet från Ukraina. Flottbasavtalet har inte åberopats av Ryssland som grund för rätt att intervenera i strid med artikel 2(4) i FN-stadgan. RED

FiB-juristerna är en förening som arbetar under tre paroller: • Försvar för yttrande- och tryckfriheten • Juridisk hjälp – för folkets rättigheter • Antiimperialism Föreningen är partipolitiskt oberoende och det som förenar medlemmarna är de tre parollerna vilket innebär att man kan ha olika uppfattningar om frågor som EU, välfärdsfrågor, ideologi till höger eller till vänster, med mera. Föreningen knyter an till den svenska folkrörelsetraditionen som bygger på medborgarnas egna insatser och föreningen tar därför inte emot statligt stöd.

Vem kom först?

ILLUSTRATION mare toomingas

fib 5

Reportage.

fib 6

I förra numret av FiB/K skildrades en busschaufförs vardag. Nu närmar sig Första maj. Det är också valår med jobben som en av de viktigaste frågorna. FiB/K fortsätter att undersöka arbetslivet i dagens Sverige, präglat av tillfälliga jobb och New Public Management. I detta nummer skildras livet för en timanställd.

TIMMARNA, TILLSAMMANS Detta var inte vad Tove drömde om. Ingen bostad, inget heltidsjobb, inte ens ett deltidsjobb, bara strötimmar från fem arbetsgivare, där det dessutom krävs att hon är vad hon inte vill vara.

TEXT magnus zackariasson ILLUSTRATION carl krantz

hefen har sagt att Tove bör le, det hörs genom telefonen och känns bra för kunderna, så hon flinar upp sig mot headsetets mjuka mikrofonboll. ”Tack för din beställning, då kommer den”, säger hon med en ljus röst som hennes kompisar knappt skulle känna igen. Människan i andra ändan lägger på i örat. Framför Tove står en smutsig skärm från Samsung, bredvid henne hukar nio tjejer och killar i varsitt bås i ett kvavt kontorslandskap i Solna. Snett bakom tronar chefen vid ett svängt skrivbord på ett podium, tjugo centimeter högt, tillräckligt nära för att notera om någon säger fel ord i fel ton eller har fel fönster på skärmen. En gång smygsurfade Tove ut på någon sajt. ”Stäng ner det där, ta det som ett tips, du är så här lätt att byta ut”, hade tjejen i nästa bås viskat och knäppt med fingrarna. EN SERVETT SPRÄTTER upp ur bröstfickan på che-

fens kostym. Han är … nice … expensive … slimfit … och Tove har ombetts att också klä sig helt och rent och propert. Privat får hon ofta höra att hon är en sådan som syns, så hon försöker tona ner litegrann, åtminstone använder hon inte tröjor med tryck av band som spelar … Levande begravd … Capitalism is cannibalism … Staten & kapitalet … Runnin’ Riot. Som timanställd tar Tove inga risker. Hon behöver pengarna för att kunna flytta hemifrån, äntligen, helst innan hon fyller trettio om några år. I dag har hon en vanlig t-shirt. Den är

svart, liksom hennes skinnboots, spagettijeans, nagellack, armband, mc-jacka, det korta hårspretet och de feta dragen med eyeliner. Fingrarna smattrar mot det fettblanka tangentbordet. ”Naturligtvis, då skickar vi den”, säger Tove och klickar ENTER med långfingret. Hon har fem jobb; callcentret, en bar, en kiosk, ett kafé och en lunchrestaurang. I en tygpåse bredvid skärmen ligger hennes kalender där hon noterar alla arbetspass med gul, grön eller orange penna. Den rosa färgen sparar hon för eventuell fritid, den fria tiden. I februari har hennes fem anställningar gett 46 + 25 + 24 + 14 timmar. Det blir knappt tre timmar per anställning den senaste veckan och för en fulltid skulle hon ha behövt fjorton jobb. Om hon vore ett föredöme för Sveriges arbetslösa skulle de behöva mer än sex miljoner jobb. Borde det vara enklare att anställa ungdomar, eller svårare? Borde arbetsmarknaden vara mer flexibel eller tvärtom? Det vet hon inte, men hon vet att hon behöver sina timmar och att hon vill hålla chefen nöjd, för tillfället, om det så krävs att hon ler tills kinderna värker. DET ÄR FREDAG och lugnt. Ett datorfönster blinkar till när någon ringer men mest vilar ordersystemet tyst och stilla. Ändå tar Tove sällan blicken från skärmen, trots att hon har headset och omöjligen kan missa ett samtal. Som rookie bläddrade hon i kalendern en gång när det var lite att göra. Inom några sekunder kän-

Det blir knappt tre timmar per anställning den senaste veckan och för en fulltid skulle hon ha behövt fjorton jobb.

fib 7

REPORTAGE des knack knack på axeln från arbetsledaren. ”Jag vet att du inte har så mycket att göra nu men stoppa ner det där och fokusera på skärmen”, hade han sagt och sett sig över axeln, med jagade ögon, som om han var övervakad. Tove försökte förstå om han skämtade men det verkade inte så. ”Det är viktigt att det åtminstone ser bra ut”, fick hon höra en annan gång. Toves vänner brukar säga att hon är brutalt ärlig, en sådan som säger som det är, men den gången satt hon stum och numera tillbringar hon större delen av sitt yrkesliv med att stirra in i systemets kantiga design i grått, rött och blått. LÅNGT BORT PÅ en pelare hänger en skevt upp-

hängd klocka med visare som rör sig bara motvilligt, oavsett mängden Red Bull som Tove klunkar. Callcentret är ändå ganska soft och har vissa fördelar mot hennes andra jobb. Här slipper hon stå som ett djur i en bur bakom en bardisk när adrenalinosande snubbar, gubbar och packade pappor i fotbollshalsdukar brölar: ”Öööööööö … bruden … bärs … tvåååå.” ”Öööööööööö … kolla hennes ass …” ”Ööööö … vadå full … det är du som är … öööööööö … ful.” I callcentret ombeds hon inte heller ni:a kunderna, som när hon langar ut kött och potatis fib 8

i lunchrestaurangen. Här kan hon dessutom trolla bort otrevliga människor med en knapptryckning, vilket är omöjligt som kioskbiträde när det är konsert i Globen. Nyligen serverade hon ett gäng jämnåriga tjejer som såg ut att trivas med livet förutom att en av dem fluffade sitt blonda hår och tittade på Tove och sa: ”Kan inte du le lite mer, jag har betalat dyrt för den här biljetten.” SAMTLIGA TOVES arbetsgivare har rationaliserat

bort pysslandet och pusslandet med de timanställdas scheman. I stället släpper de arbetspassen via varsin onlinetjänst någon gång i månaden. Då gäller det för Tove att slita åt sig de timmar hon vill ha – klick klick klick klick klick klick – ibland blir hon utkastad, efter några minuter finns bara strötimmar kvar. Callcentret anlitar personal via ett bemanningsföretag som också skjuter ut extratimmar till en personalpool via sms. Vissa dagar kommer tio pass och andra inga alls, det beror på hur många som blivit sjuka. Mobilen kan surra till nio på kvällen eller sex på morgonen. Ibland börjar jobbet nästa timma, om hon nu får det, vilket kräver att hon knappar JA och klickar SEND inom två eller max tre sekunder. Tove lägger alltid luren inom synhåll; bredvid tallriken, på nattduksbordet, i handen på bussen.

I callcentret får mobilen inte ligga framme, en tjej blev hemskickad när hon läste sms, men Tove har hittat ett sätt; den där tygpåsen, bredvid datorskärmen, där Tove har kalendern, den ligger liksom ditslängd, lite nonchalant, men bara som det ser ut, i själva verket är den perfekt placerad på en armlängds avstånd och ovanpå mobilen. När Tove rafsar efter något i påsen (kanske ett tuggummi, hoppas hon att chefen tänker) så är det för att kika på sin Nokia. Om ett gult kuvert blinkar uppe i vänstra hörnet måste det gå undan; luren till fickan, ut med stolen, upp, iväg, förbi the man, inte för stressigt, det går alltid för långsamt! Det är som om hon tävlar, trängs och knuffas med hundratals killar och tjejer i ett upplopp på Götgatan och inte förrän hon kommer in på toaletten och vrider vredet till rött kan hon dra iväg ett mess, utan att någonsin kolla kalendern först, men vad spelar det för roll, någon annan brukar ha hunnit nypa smulan som plötsligt singlade ner över Stockholm. FRAMPÅ FREDAGSNATTEN är stämningen slö och takfläkten susar. Någon prasslar till sig en godis. Några småsnackar, mumlande, de är heltidare och verkar faktiskt ha en fin gemenskap. Vanligtvis träffar Tove folk hon känner överallt, på gatan, i t-banan, på krogen, men hon vet nästan ingenting om de andra timanställda i callcentret. Hur många är de i bemanningspoolen? Vad är de för människor? Hon tänker att de är unga som hon och att de skulle kunna vara hennes vänner och att de egentligen är hennes kolleger, förutom att svärmarna av sms splittrar dem till konkurrenter. Inte ens nu på natten pratar de med varandra även om det nog skulle gå, till skillnad mot på dagarna när varje konversation trasas sönder av lurarnas tre pip för inkommande samtal. Kanske är de för trötta, kanske grubblar de över timmarna som saknas, kanske vill ingen kännas vid att de ingår i den här gruppen, eller så orkar de inte lära känna någon de kanske inte träffar igen. 04.00 LYFTER TOVE av sig headsetet och släpper det

på bänken. Det kom inget sms. Fjorton timmar den här veckan. Saldot på sparkontot sjunker. Hennes enda mål är att lägga undan pengar till en bostad, en etta eller tvåa, med möbler från loppis, söder om söder, något eget, ett hem, nu försvinner det iväg, längre bort, utom räckhåll. ”Varför måste alla andra jobba så mycket?”

tänker hon och skäms för att hon önskar att någon blir sjuk och avbokar sina timmar. Detta var inte vad hon såg framför sig när hon var sjutton: ingen bostad, inget heltidsjobb, inte ens ett deltidsjobb och det blir bara mer deprimerande av att så många känner likadant. Var och en för sig. Tyngre, sämre, färre timmar. Antingen blir det bättre eller så går vi under, tänker hon. CALLCENTRETS YTTERDÖRR är gjord av glas och brun metall. Tove trycker handen mot det svarta handtaget och känner den kyliga nattluften i ansiktet. Nu gäller det. På trottoaren står två soptunnor i grön plast. Inget depp, hellre ilska eller glädje, inget grin! Hon behöver energi, medicin, och hon vet var den finns: i hennes hörlurar väntar toner, trummor och texter som triggar henne och trycker tankarna i rätt riktning. Some people think little girls should be seen and not heard, but I think, oh bondage up yours! När Tove sätter stöveln mot den svarta asfalten lämnar hon skiten bakom sig. Imorgon ska hon träffa sina vänner, gänget, tjejerna, tatuerade, feminister. Hon är beroende av dem och de är beroende av henne och det känns bra. De pratar om allt, det vill säga kärleken och övrigt. De snackar ut frustrationen och aggressionen och äter rysk rödbetssoppa eller vegetarisk lasagne. De gråter och skrattar. De spelar spel, typ Besserwisser. De diskuterar politik, allt oftare. De förklarar noga vad de beundrar hos varandra. De käkar snacks, ibland med dipp. De dricker rödvin, kanske från Argentina. De spikar plakat till demonstrationerna där någon av dem talar då och då. De peppar varandra till att läsa och skriva och plugga. De diskuterar hur det är och hur det skulle kunna vara, för dem själva, för andra, för alla. Timmarna går … de vita fälten i Toves kalender … antingen outhärdligt obokade eller underbart öppna att göra något vettigt, att förändra och förbättra och Tove tror på det, att det kan bli bättre, att det kommer att bli bättre, att det kommer att bli bra, kanske inte just nu och i det där callcentret men på sikt eller till och med snart, om hon och vännerna och alla andra som bryr sig gör det tillsammans. ■ ■

… en etta eller tvåa, med möbler från loppis, söder om söder, något eget, ett hem, nu försvinner det iväg, längre bort, utom räckhåll.

Fotnot: Namnet Tove är fingerat för att minska risken att ”Tove” kan identifieras av sina arbetsgivare. Även vissa andra uppgifter omToves person är förändrad i samma syfte.

fib 9

Europaval.

I valet och kvalet TEXT lucas de vivo FOTO lucas de vivo & amanda åhall KARTGRAFIK stig söderlind

Den 25 maj är det val till Europaparlamentet, den högsta politiska nivå vi har i Sverige. För fem år sen valde mer än hälften av de röstberättigade att inte delta. Varför, och hur ser EU-parlamentet ut i dag?

et är sommaren 2009, jag knegar på ett långtråkigt feriejobb som diskplockare och ska precis genomgå det demokratiska samhällets stora vuxenritual – avlägga min första röst i ett fritt val. Eller ska jag det? Någon vecka före valdagen fastnar jag för en affisch som någon har satt upp på en av min hemstads överfulla affischeringstavlor. Avsändaren uppmanar mig att rösta med fötterna, alltså genom att låta dem ligga kvar på soffans fotpall. Det är, enligt den solblekta affischen, den enda medvetna rösten. Å andra sidan har jag, inte minst genom tidningar, hört att om man inte röstar, då är det som att rösta på SD, något jag inte har för avsikt att göra. Jag kommer ihåg att mamma vägrade rösta och

jag ringer upp henne för att höra varför. – Det var en tyst protest. Jag känner mig inte engagerad i EU, och eftersom jag röstade nej till medlemskap känner jag inte att jag vill delta nu, var svaret jag fick. Många av de sju miljoner röstberättigade gick nog i samma funderingar, och 54 procent av dem valde att följa affischens uppmaning. Det här var alltså för fem år sedan. På nyheterna pratades det visserligen om finanskris till följd av Lehmann Brothers konkurs. Det var dock fortfarande ett problem för dem på andra sidan Atlanten och drömmen om den krisfria unionen var i mångt och mycket en sanning. Så är det inte längre. Nu brinner det i stället i Europas huvudstäder.

1. Varför ska man rösta i EU-valet?

2. Vad har ert parti bidragit med/kommer att bidra med genom er plats i europaparlamentet? 3. Vad är den viktigaste valfrågan?

Junilistan 1. Minst 60 procent av besluten som tas i Sveriges riksdag och upp till

80 procent av besluten som rör kommun- och landstingsnivån är fattade i Bryssel. Vill man påverka måste man sitta i EU-parlamentet. 2. I parlamentet åstadkom vi att EU-parlamentet alltid ska rösta med namnupprop i slutomröstningarna – så att medborgare och journalister kan se hur ledamöterna ställt sig till förslagen. Att alla EU-organ som är inblandade i EU:s bedrägerimyndighets utredningsarbete ska respektera det journalistiska källskyddet. Vi (Nils Lundgren) ledde en EU-delegation till Bulgarien för att fib 10

undersöka graverande uppgifter om bedrägeri med EU-pengar. 3. I grunden är den viktigaste frågan demokratin – att ge medborgarna så stort inflytande som möjlighet på politiken och inte att politik drivs av en politisk elit i Bryssel.

I Aten, Rom och Madrid avlöser protesterna och upploppen mot åtstramningspolitiken varandra. I korta filmsekvenser på Youtube kan vi se fascister som tågar på gatorna i Ungern. I Grekland har nazister mördat folk på öppen gata och hemma i Sverige har den så kallade eurokrisen lett till hög arbetslöshet och ett stort missnöje med sittande regering. Jag ringer upp Sverker Gustavsson, professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet, för att höra lite om hur EU-parlamentet fungerar. – Man måste förstå att EU inte fungerar som USA gör, med tydlig uppdelning mellan olika beslutsnivåer. EU är konstruerat på ett annat sätt. Den europeiska nivån har egentligen bara lagstiftande makt. De har knappt någon ekonomisk kraft att tala om. EU:s budget utgörs av medlemsavgifterna från medlemsstaterna, som är 1 procent av BNP. Som jämförelse kan sägas att det på nationell nivå brukar bestå av cirka 40–45 procent av BNP. Sverker Gustavsson menar att detta medför att parlamentet blir försvagat. Hur mycket kan parlamentet påverka politiken i EU? – Parlamentet är en lättviktare i EU, men det är inte helt betydelselöst. Men eftersom kommissionens makt kommer från medlemsländernas regeringar så har nationalstaternas parlament också ett väldigt stort inflytande över lagstiftningen. Lissabonfördraget ökade väl parlamentets makt? – Ja, men rent marginellt. Parlamentet får nu ha synpunkter i några fler frågor, och har med-

Så fungerar EU Den europeiska unionens makt är fördelad mellan olika institutioner: Det Europeiska rådet, som består av statscheferna från alla de 28 medlemsländerna, bestämmer EU:s-riktlinjer. Ministerrådet är det högsta beslutande organet, och består av statsråd från medlemsländerna som ansvarar för den aktuella frågan som ska beslutas. Om det är till exempel gäller jordbruket så är det jordbruksministrarna som träffas. Kommissionen består av 28 personer, en från varje land, men som företräder EU:s intressen och inte de nationella. Man skulle förenklat kunna kalla kommissionen för EU:s regering. Europaparlamentet är EU:s enda direkt folkvalda institution och har beslutande makt i vissa frågor och en rådgivande roll i andra.

bestämmanderätt, som det heter, i vissa frågor. Det kan innebära, om det blir olika majoriteter i parlamentet och kommissionen, att det kommer krävas omfattande förhandlingar för att komma fram till ett beslut. STRESS. Deniz Tütüncü praktiserar sedan i höstas på Europaparlamentet. Hon berättar för mig om den speciella miljön som råder i Europaparlamentet, särskilt den höga stressnivån. – Du vet centralstationen i Stockholm, passagen från pendeltågen till tunnelbanan? Det är som att konstant vara där, man varvar aldrig ner.

Moderaterna 1. Vi tror på mer samarbete i Europa. Genom påver-

kan på politiken i EU kan vi skapa tillväxt och sysselsättning både i Sverige och Europa, stärka miljöarbetet och arbeta mer effektivt för att Europa ska vara en stark röst för frihet och demokrati i hela världen.

2. Vi har arbetat med frågor som fler jobb och bättre förutsättningar för företag, ekonomisk tillväxt genom mer frihandel och fri rörlighet, stärkt

samarbetet mot gränsöverskridande brottslighet, drivit frågor om minskad byråkrati och stärkta regler kring djurhållning inom hela unionen. 3. Bättre förutsättningar för jobb och företagande. Precis som vi vill minska utanförskapet i Sverige så vill vi minska utanförskapet i hela EU. Vår framtida konkurrenskraft måste bygga på hög kunskapsnivå, fri rörlighet och välutvecklade företag i konkurrenskraftiga branscher. fib 11

EUROPAVAL Junilistan (EFD) 3,6%

Feministiskt Initiativ (ogrupperade) 2,2% Piratpartiet (Greens/EFA) 7,3%

STORBRITANNIEN 73 platser

Kristdemokraterna (EPP) 4,7%

Liberal-democrats (liberaler ALDE) 13,7% Conservative (konservativa/moderater ECR) 27,7%

Socialdemokraterna (S&D) 24,4%

Centerpartiet (ALDE) 5,5% Sverigedemokraterna (ogrupperade) 3,3%

Övriga 20,5%

Labour party (socialdemokrater S&D) 15,7%

Övriga 26,4%

Labour party (socialdemokrater S&D) 33,5%

Vänsterpartiet (GUE/NGL) 5,7%

Folkpartiet (ALDE) 13,6%

Moderaterna (EEP) 18,8%

Miljöpartiet (Greens/EFA) 11,0%

UKIP (högerpopulism EFD) 23%

Liberal-democrats (liberaler ALDE) 13,7%

SVER 20 pla

Conservative (konservativa/moderater ECR) 24%

UKIP (högerpopulism EFD) 16,5%

DAN 12 p

Övriga 10,7% Socialistisk folkeparti (vänsterparti) Greens/EFA) 15,9%

Union pour un Mouvement Populaire (moderater EPP) 22,0%

Övriga 48,7%

FRANKRIKE 74 platser Övriga 29%

Front National (fascister ogrupperad) 6,3% Parti Socialiste (socialdemokrater S&D) 16,5%

Front de Gauche (samlad vänster GUE/NGL) 6,5%

Övriga 7,4%

Partido Popular (moderater EPP) 42,1%

PSOE (socialdemokrater S&D) 38,8%

Nouveau Parti anticapitaliste (vänsterparti GUE/NGL) 4%

Folkebevægelsen mod EU (anti-EU parti GUE/NGL sedan 2002) 7,2%

Dansk Folkeparti (högerpopulism 15,3%

Socialdemokraterne (socialdemokrater S&D) 21,5%

Front National (fascister ogrupperad) 20% Front de Gauche (samlad vänster GUE/NGL) Parti Socialiste 9% (socialdemokrater S&D) 16%

Coalición por Europa (regionalpolitiskt samlingsparti) 5,1% UDyP (centerparti) 2,9% Izquierda Unida (enad vänster) 3,7%

Union pour un Mouvement Populaire (moderater EPP) 22%

Radikale (social-liberaler ALDE) 4,3% Liberal Alliance (liberaler ALDE) 0,6% Det Konservative Folkeparti (konservativa EPP) 4,3%

Venstre (liberaler ALDE) 20,2%

SPANIEN 54 platser Coalición por Europa (regionalpolitiskt samlingsparti) 5,1%

Syriza (enad vänster GUE/NGL) 4,7%

Övriga 12,7% Partido Popular (moderater EPP) 28,8% UDyP (centerparti) 7,9% Izquierda Unida (enad vänster) 12,8%

PSOE (socialdemokrater S&D) 28,7%

GRE 21 p

Övriga 17,5%

PASOK (socialdemokrater S&D) 38,8%

Néa Dimokratía (moderater EPP) 32,3%

KKE (kommunister GUE/NGL) 8,4%

Chryso Aygi/ Golden Dawn (nazister ogruppe 0,5%

RIGE atser

Piratpartiet (Greens/EFA) 7,3% Feministiskt Initiativ (ogrupperade) 0,0–0,2% Junilistan (EFD) 0,0–0,5%

Kristdemokraterna (EPP) 4,7% Centerpartiet (ALDE) 5,5%

Statistiken är hämtad från Votewatch och är deras uppskattning av valresultatet baserat på opinionsundersökningar i medlemsländerna. Den högra cirkeln är siffror enligt opinionsundersökningen och den vänstra cirkeln är förra valets resultat. Siffrorna är hämtade den 10 mars 2014.

FINLAND 13 platser

Sverigedemokraterna (ogrupperade) 5,6% Vänsterpartiet (GUE/NGL) 9,8%

Socialdemokraterna (S&D) 30% Folkpartiet (ALDE) 10%

Moderaterna (EEP) 21%

Suomen ruotsalainen kansanpuolue (finska grenen av Svenska folkpartiet ALDE) 6,9% Vasemmistoliitto (samlad vänster GUE/NGL) 5,9%

Suomen ruotsalainen kansanpuolue (finska grenen av Svenska folkpartiet ALDE) 4,1% Vasemmistoliitto Kansallinen (samlad vänster GUE/NGL) Kokoomus 7,2% (liberalkonservativa EEP) Vihreä liitto 23,2% (greens/EFA) 8,9%

Övriga 5,3%

Vihreä liitto (greens/EFA) 12,4%

Miljöpartiet (Greens/EFA) 14%

Suomen Keskusta (centerparti ALDE) 19,0%

Perussuomalaiset (högerpopulism EFD) 9,8%

Socialistisk folkeparti (vänsterparti) Greens/EFA) 6% Radikale (social-liberaler ALDE) 6% Liberal Alliance (liberaler ALDE) 3% Det Konservative Folkeparti (konservativa EPP) 5% Folkebevægelsen mod EU m EFD) (anti-EU parti GUE/NGL) 7,2%

Suomen Keskusta (centerparti ALDE) 19,0% Suomen Sosialdemokraatinen Puolue (socialdemokrater S&D) 17,5%

Övriga 5%

Socialdemokraterne (socialdemokrater S&D) 21%

Venstre (liberaler ALDE) 25%

TYSKLAND 99 platser

Övriga 10,9%% Die Linke (vänsterparti, störst i GUE/NGL) 7,5% Dansk Folkeparti (högerpopulism EFD) 21%

CDU/CSU (moderater EPP) 37,8%

Bundnis 90/Die Grüne (miljöparti Greens/EFA) 12,1%

Frei Demokratische Partei (liberaler ALDE) 11,0%

Sozialdemokratische Partei Deutschlands (SPD) (socialdemokrater S&D) 20,7%

PASOK (socialdemokrater S&D) 38,8% KKE (kommunister GUE/NGL) 6,3%

erad)

Chryso Aygi/ Golden Dawn (nazister ogrupperad) 12%

Syriza (enad vänster GUE/NGL) 28,8%

Néa Dimokratía (moderater EPP) 25,1%

CDU/CSU (moderater EPP) 39%

Lega Nord (högerpopulism/separatism EFD) 10,2% L’altra Europa* (samlad vänster GUE/NGL) 6,5%

*ställde upp som två partier: Sinistra ecologica e libertà och Lista Anticapitalista

FDP (lib. ALDE) 3,7% Sozialdemokratische Partei Deutschlands (SPD) (socialdemokrater S&D) 26%

ITALIEN 73 platser Partido democratico (socialdemokrater S&D) 26,1%

Övriga 22%

Övriga 4,9% Alternativ für Deutschland (högerpopulism ogrupperad) Die Linke 6,7% (vänsterparti GUE/NGL) 8,7%

Bundnis 90/Die Grüne (miljöparti Greens/EFA) 11%

Övriga 21,9%

EKLAND platser

Kansallinen Kokoomus (liberalkonservativa EEP) 21%

Perussuomalaiset (högerpopulism EFD) 16%

Suomen Sosialdemokraatinen Puolue (socialdemokrater S&D) 17,5%

NMARK platser

Övriga 19,8%

Forza Italia (moderater EPP) 35,3%

Övriga 15%

Lega Nord (högerpopulism/ separatism EFD) 10,2% L’altra Europa (samlad vänster GUE/NGL) 5,5% Movimento 5-stelle (antipolitisk populism ogrupperad) 22,2%

Partido democratico (socialdemokrater S&D) 29,7%

Forza Italia (moderater EPP) 22%

EUROPAVAL Deniz Tütüncü tänker rösta för att stoppa nyliberaler och konservativa från att få för mycket inflytande.

Deniz Tütüncü berättar vidare att detta leder till att parlamentet har en väldigt hög personalomsättning, och det är bara en viss typ av människor som orkar stanna en längre tid.

Ska du rösta den 25 maj? – Ja, det tänker jag. Jag tror att många inte förstår att något som är så långt borta kan påverka så mycket som det faktiskt gör. Deniz Tütüncü påpekar att parlamentet detaljstyr småsaker som påverkar alla i det vardagliga livet. Det beslutar, till exempel, om hur svenska lekplatser ska se ut, vilken information du ska få när du köper kläder och vilken motor du får ha när du är i skärgården. – Jag vet att många till vänster om vänstern inte tänker rösta eftersom de inte vill legitimera EU, men Slovakien hade bara 19 procent i förra valet och det gjorde ingen skillnad, menar hon. Hon får medhåll från Sverker Gustavsson som menar att det är ett feltänk att inte rösta för att man önskar att Sverige ska lämna unionen. – Det förutsätter att det skulle finnas ett reellt val. Men det är ett beslut som tas på nationell nivå. Där kan man rösta på partier som vill gå ur EU. Men Europaparlamentet bestämmer inte över det, utan där ska man rösta på det som man tror gör skillnad på den nivån. En som inte håller med är Robert Mathiasson, ordförande för Kommunistiska partiet, som uppmanar till bojkott av EU-valet. Han anser att

Folkpartiet 1. För ett öppet och nära samarbete i Europa, med en tydlig maktfördelning, och för att vårt svenska välstånd i hög grad är beroende av EU och att dess inre marknad fungerar och utvecklas ytterligare. 2. Den liberala gruppen ALDE har varit vågmästare under mandatperioden och därför haft ett extra stort inflytande. För mitt eget partis räkning handlar det främst om insatser för djurskyddet, för en gemensam asylpolitik och en

mer effektiv tillsyn av bankerna i Europa. 3. Viktigaste frågan i EU-valet är öppenheten, insynen och en tydlig maktfördelning.

Kommunistiska partiet 1. Det ska man inte. En aktiv röstbojkott är det bästa sättet att protestera mot EU och förhindra mer makt åt Bryssel. EU är en överenskommelse av Europas ekonomiska och politiska eliter för att hävda deras intressen internationellt och gentemot arbetarintresset i de egna länderna. EU-parlamentet ska ge detta överhetsprojekt en demokratisk fasad, och har inget med folkligt inflytande att göra. Ju färre som röstar desto mindre legitimitet får EU. Ju mindre folklig legitimitet EU har desto mindre handlingsutrymme får EU-eliten att driva igenom sin högerpolitik. Kommunistiska Partiets kampanj för en bojkott av EU-valet syftar till att fib 14

stärka EU-motståndet och att lyfta fram kravet Sverige ut ur EU. 2. Har inte suttit, och kommer inte kandidera. 3. Att bojkotta valet som en protest mot hela EU.

OPINION. Organisationen votewatch, som i van-

liga fall håller koll på hur parlamentarikerna röstar, har inför valet sammanställt hur opinionen ser

265

240 220 209

200 180

Den vänstra stapeln för respektive grupp visar resultatet av 2009 års val, den högra är en prognos för 2014 års val.

202

184

160 140 120 100 80

55 45

44 32

ut i Europa. Siffrorna pekar mot att högern, som i dag är den största gruppen, kommer backa och att socialdemokraterna kommer gå framåt och bli största grupp istället. Den radikala vänsterns grupp GUE/NGL ser ut att öka från 35 till 67 mandat, en inte alltför vild gissning är att det är en direkt följd av krisen. Men även om det efter valet blir en annan

Greens/EFA Gruppen De gröna/ Europeiska fria alliansen

ECR Gruppen Europeiska konservativa och reformister

ALDE Alliansen liberaler och demokrater för Europa

NI Ogrupperade

EFD Gruppen Frihet och demokrati i Europa

GUE/NGL Gruppen Europeiska förenade vänstern/nordisk grön vänster

högerextrema krafternas inflytande över politiken ger han heller inte mycket för. Sverigedemokraterna kommer, enligt honom, att användas som en ursäkt för att få folk att rösta. – Vi tycker att Sveriges inflytande i EU är ungefär 2 procent, och då får SD ändå minimalt inflytande där. De kanske berikar sig själva, men någon politisk påverkan kommer de inte att få. Han menar att bojkotten inte är en passiv handling utan ett aktivt politiskt ställningstagande, där de som är kritiska har en chans att få sin röst hörd. – Valet är ett bra läge för EU-motståndarna att kliva fram och berätta vad fan EU är för jävla skit, slår han fast.

260

EPP Europeiska folkpartiet

URSÄKT. Att man ska rösta för att minska de

Mandat 280

S&D Socialister och demokrater

ett högt valdeltagande legitimerar medlemskapet i unionen. Enligt honom har EU-valen i Sverige blivit en kraftmätning mellan dem som är positiva och dem som är negativa till ett medlemskap. Det leder till att även om man röstar på ett parti som är motståndare till EU-medlemskapet innebär det ett högre valdeltagande. Det kommer att tolkas som att svenskarna nu har accepterat EU. – De som är positiva till EU kommer satsa tiotals miljoner på att höja valdeltagandet, varför skulle de göra det om det är fullständigt oväsentligt hur många som röstar? Sedan är det klart att vi inte kommer att lämna EU bara för att det blir ett lågt valdeltagande, men när en majoritet väljer att inte rösta så visar det att svenskarna inte har förtroende för EU-projektet.

I den ogrupperade stapeln ingår många högerextrema och högerpopulistiska rörelser, som ser ut att göra ett bra val i år.

Socialdemokraterna 1. Av samma anledningar som i det nationella valet – det spelar roll om det är socialdemokrater eller högern som styr. 2. Några exempel på frågor där vi har bidragit trots att högern är i majoritet: att varje land ska garantera att unga arbetslösa inom fyra månader får ett erbjudande om jobb, lärlingsplats, praktik eller utbildning. Haft en ledande roll i förhandlingarna för att få på plats tre bindande klimat-

mål om minskade klimatutsläpp, utbyggd förnybar energi och energieffektivisering fram till 2030, som en majoritet av parlamentet nu ställt sig bakom. Trots motstånd lyckats få igenom starka skrivningar om rätten att ställa krav om kollektivavtal vid offentlig upphandling och varit drivande för större möjligheter att upphandla miljövänligt. 3. Jobben. Med 26 miljoner människor utan jobb i Europa är det dags att sätta jobb och rättvisa villkor först. fib 15

EUROPAVAL

majoritet, vilket opinionsmätningarna pekar mot, så kommer det inte spela någon större roll för politiken som kommer föras. Betydligt mer kommer att förändras om de nationella regeringarna byts ut. – Det är en svaghet, att valet inte får någon omedelbar påverkan. I ett nationellt val vaknar man morgonen efter och då har det antigen blivit eller inte blivit regeringsskifte, säger Sverker Gustavsson. MAKTBALANS. Inför valet har sex av de europeiska

partierna bestämt sig för att gå ut med en kandidat till kommissionen. Enligt Sverker Gustavsson

skulle det vara en stor seger för parlamentet om de lyckades med att få den som har majoritet i kammaren att bli ordförande. Det är dock inte säkert att så blir fallet eftersom det i slutändan är upp till de nationella regeringarna vem som blir kandidat till ordförande för kommissionen. Den stora valfrågan kommer, enligt Sverker Gustavsson, vara den enormt höga arbetslösheten som råder i stora delar av unionen. Han anser att det egentligen behövs en mer stimulansinriktad politik, men att det inte är troligt att de två stora partierna, moderaterna och socialisterna, kommer att börja bedriva den typen av politik.

Sverigedemokraterna 1. EU-valet är inte vilket val som helst. Utan det är ett val som sätter tonen för hur vi vill att EU ska utvecklas i framtiden. Vi är emot den byråkratiska överstatlighet som växer sig allt starkare varför vi vill återge Sverige sin självbestämmanderätt. Vi anser att varje enskild nation och dess invånare själva ska bestämma över sitt land. 2. Vi är i dag ohotade som det mest EU-kritiska partiet. Det är naturligtvis oerhört viktigt för oss – och för andra – att påverka EU:s utveckling åt den riktning vi avser. För att kunna påverka och i grunden förändra den utveckling vi ser, krävs det ett hårt och gediget arbete från insidan av väggarna i Bryssel.

3. Det är alltid vanskligt att

peka ut en enskild fråga, inte minst när det gäller EU. Det vi bland annat har pratat om så här långt är den svenska EU-avgiften, EU:s växande budget, djurskydd och arbetsmarknadspolitik, såsom svenska kollektivavtal och åkerinäringens utarmning.

Miljöpartiet 1. EU:s politik påverkar allas vår vardag i hög grad. Ungefär 70 procent av alla beslut som tas i riksdagen har samband eller ursprung i tidigare EU-beslut. EU-parlamentet har lika stor makt som medlemsstaterna i EU:s lagstiftningsprocess. Det har stor betydelse vem som sitter i parlamentet. 2. Några exempel: Miljöpartiet har varit drivande för att förändra EU:s fiskepolitik i hållbar riktning och stoppa utfiskningen av haven. Vi har ansvarat för att skrotning av skepp ska ske på ett mer miljövänligt sätt, varit med om att

stoppa Acta, arbetat intensivt för bättre villkor för djur med mera. 3. Vi fokuserar på två frågor: Klimatet och ett öppet och humant Europa.

Feministiskt initiativ 1. Vår vardag påverkas av beslut på EU-nivå. Särskilt viktigt också när högerextrema och nationalistiska partier är på frammarsch i Europa. Vi kan stoppa en gryende fascism om alla EU-medborgare använder sin rösträtt. 2. Vi vill: inrätta en EU-kommissionär för jämställdhet och en för antidiskriminering. Öppna gränserna: att leva i trygghet är varje människas rätt. Se ett Europa utan våld: ingen militärallians och avskaffad vapenexport. Agera mot mäns våld mot kvinnor, som är Europas största säkerhetsproblem. Värna självbestämmandet över den egna kroppen: att leva öppet oavsett sexufib 16

alitet, könsidentitet och könsuttryck är en självklar mänsklig rättighet. 3. Mänskliga rättigheter och frihet från alla former av diskriminering.

Senaste försöket att samla extremhögern var för några år sedan. Alessandra Mussolini sa att det gick bra så länge det inte var några äckliga rumäner med. – Många ekonomer anser att ekonomin är så nedkörd att det bara skulle bli ännu värre om man lånade ännu mer pengar av framtiden. Han varnar dock för att de två stora partiernas likriktning öppnar upp för högerextrema krafter att ta billiga poänger. Enligt Votewatch skulle de högerextrema kunna samla 36 mandat i parlamentet. Och enligt statsvetaren Simon Hicks kan de få så mycket som 25 procent av rösterna. Jag ringer upp Henrik Arnstad, journalist och expert på

fascism och högerextremism för att höra hur läget ser ut i Europa. – Jag skulle säga att stadiet där de vädrar morgonluft, som man brukar säga, har passerat sedan länge. Nuförtiden är de en etablerad del av europeisk politik. Stödet för dem kan gå lite upp och ner, i vissa länder minskar de lite och i andra länder ökar de. De en numera vedertagen del av politiken med undantag för i Tyskland, som av historiska skäl har litet utrymme för högerextrema grupper. EXTREMHÖGER. Henrik Arnstad anser att de hö-

gerextrema partierna är så pass starka att de i nästan alla länder i dag är tillräckligt kraftfulla för att kunna ta sig in i EU-parlamentet. Men han pekar ut Norden som ett extra farligt område, eftersom vår självbild, att vår nationalism skulle vara ofarlig och baserad på tanken om folkhemmet, är förrädisk. – Vår gard mot fascism är ovanligt låg om man jämför med de länder som haft mer handgriplig erfarenhet av den ideologin, förklarar han . Vad gäller de högerextremas möjlighet att

Centerpartiet 1. Självklart ska man alltid rösta i alla val. 2. Vi har fått igenom: en tydlig miljö- och småföretagarprofil för EU:s nya gemensamma forsknings- och innovationsprogram. Beslut om tre bindande klimat- och energimål för EU. Att skogen ska vara en förnybar nyckelresurs i Europas gröna omställning, Varit en tydlig röst för mänskliga rättigheter. Drivit att ett tydligt

jämställdhetsperspektiv ska genomsyra alla EU:s politikområden. Drivit upp priset på utsläppsrätter. Satsningar för en renare Östersjöregion. Att Europaparlamentet tar ställning för hårdare miljökrav för skiffergas. Stått upp för ett starkt skydd för den personliga integriteten. 3. Vi vill att EU ska sluta lägga sig i de frågor som lokal, regional och nationell nivå bättre kan bestämma om och istället kraftsamla på de stora gemensamma ödesfrågorna.

Piratpartiet 1. Sverige har överfört otroligt mycket bestämmanderätt till EU. I genomsnitt 60 procent av punkterna på dagordningen i kommunfullmäktiges sammanträden påverkas av EU-bestämmelser. 2. Vi har, bland annat: Stoppat Acta-avtalet – ett handelsavtal som bland annat skulle ha stoppat billiga mediciner till fattiga länder. Fått stöd för en upphovsrättsreform. Stoppat ett förslag om att internetoperatörer skulle vara skyldiga att

stänga av folk från nätet ifall film- och musikindustrin pekade ut dem som fildelare. Jobbat mot Swiftavtalet, som ger amerikanska myndigheter tillgång till alla européers banktransaktioner. Slagits hårt mot de stora teleoperatörernas monopol på internet- och telekommunikation. 3. Fyra områden: EU:s demokratiska underskott, kampen mot övervakningssamhället, skyddet av personuppgifter och frågor om rättigheter för minoriteter.

fib 17

EUROPAVAL några äckliga rumäner med. Då blev de rumänska fascisterna ledsna och så blev det inget. Tror du inte att de utgör något hot då? – Jo! De kommer göra jättestor skada var för sig i parlamentet. Speciellt i frågor om invandring och flyktingmottagande kommer de sitta som en brun propp i beslutsfattningsapparaten. VALDELTAGANDET. Enligt en undersökning gjord

Europaparlamentet i Bryssel är unionens hjärta. På bilden rigoröst skyddad från en demonstration.

samarbeta så tror Arnstad att det inte kommer att fungera för dem i praktiken. – De har försökt med det sedan 1920-talet, när Mussolini ville samla nationalisterna. Senaste försöket var för bara några år sen, och då sa Alessandra Mussolini att det går bra så länge vi inte har

av Sifo i januari så var bara 18 procent av väljarna säkra på att de skulle rösta, och det totala valdeltagande i Sverige verkar hamna på cirka 40 procent i år. Frågan är vem som tjänar på det låga valdeltagandet. Senast var det Folkpartiet som, enligt undersökningar gjorda av statsvetare, skulle ha fått ett lägre resultat än sina 13,5 procent om fler deltagit. Fram till den 25 maj kommer vi överösas med information. Men oavsett hur man väljer att göra är det viktigt att vara medveten om vilken ställning man tar – röst eller ej. ■ ■

Kristdemokraterna 1. För att vi påverkas starkt av det som Europaparlamentet beslutar om. 2. Vi har under här mandatperioden haft en plats i Utvecklingsutskottet och

i Utrikesutskottet där vi ståt upp för respekten för mänskliga fri- och rättigheter, effektivisering av biståndet samt för demokrati och dess förutsättningar. Vi har drivit på för handelsfrämjande insatser i utvecklingsländerna så att de kan ta del av globaliseringens möjligheter. En särskild framgång var när vi fick igenom krav på att avveckla de skadliga effekterna av EU:s jordbruksstöd 3. Efterlevnaden av mänskliga fri- och rättigheter. Såväl inom unionen som

i den gemensamma utrikespolitiken. EU måste mer kraftfullt arbeta för att förebygga konflikter och stärka demokratiutveckling i östra Europa och Mellanöstern.

Vänsterpartiet 1. Många beslut i Sveriges kommuner och landsting är beroende av saker som beslutas i EU. Sveriges 20 mandat kan kännas väldigt lite, men därför bör man vara extra noga med hur man röstar i EU-valet. 2. Vi försöker se till att NGO:er, gräsrotsrörelser och fackföreningars åsikter kommer till tals. Ett tydligt exempel på vårt inflytande gäller jämställdhet mellan kvinnor och män. 1995 blev vår ledamot Marianne Eriksson utskrattad när hon sa att prostitution måste utrotas. I år ställde sig parlamentet bakom ett uttalande som förespråkar den nordiska modellen med sexköpslag. Det är Vänsterpartiets hårda målinriktade arbete som lett till det. De senaste 5 åren fib 18

har Vänsterpartiet varit ordförande för jämställdhetsutskottet, den enda svenska ordförandeplatsen. 3. Att försvara välfärden från utförsäljning och vinstintressen.

JordenRunt. TEXTER lisa forsberg

STORBRITANNIEN

Klyftan ökar mellan fattiga och rika

ISRAEL

Ministrar oeniga om bojkottpolitik

Israeliska ministrar är oense om hur man ska förhålla sig till den internationella rörelsen för bojkott av israeliska företag som verkar på ockuperade palestinska områden på Västbanken. Den brittiska dagstidningen The Times rapporterade nyligen om ett israeliskt ministermöte där man diskuterat hur man från den israeliska regeringens sida ska förhålla sig till det växande antalet utländska företag som vägrar att göra affärer med israeliska företag som är verksamma på ockuperade palestinska områden. Yuval Steinitz, Israels minister för underrättelsefrågor, internationella relationer och strategi, argumenterade under mötet för en mass-

medial motoffensiv i syfte att diskreditera organisationer som verkar för en bojkott av israeliska företag. Utrikesdepartementet, under Avigdor Liebermans ledning, motsätter sig dock en sådan offensiv. Enligt israeliska Haaretz anser man från utrikesdepartementets sida att Steinitz med flera överdriver hotet från bojkottrörelsen. Haaretz uppger till och med att flera ministrar anser att Steinitz beskriver “legitim kritik från utländska regeringar och ickestatliga organisationer gällande den politik Israel för i territorierna, och framför allt utvidgningen av bosättningar, som förtal”. Dessa ministrar anser därför att man inte behöver vidta några åtgärder.

VÄRLDEN

En procent äger hälften av världens tillgångar Inkomstklyftor mellan rika och fattiga som ökar i en snabb takt återfinns nu i de flesta av världens länder. Sju av tio människor bor i dag i länder där den ekonomiska ojämlikheten har ökat under de senaste 30 åren. Nästan hälften av världens samlade ekonomiska tillgångar ägs av dem som tillhör den rikaste en procenten, medan den återstående hälften ägs av de övriga 99 procenten av världens befolkning. Enligt brittiska Oxfams rapport Working For the Few, som publicerades i början av året, uppgår världens rikaste 85 personers gemensamma tillgångar till en summa

som motsvarar vad halva världens befolkning – 3,5 miljarder människor – tillsammans äger i form av ekonomiska tillgångar. Working For the Few uppmärksammade också hur den ojämlika fördelningen av tillgångar skapar en ond cirkel där makt och välstånd i allt större utsträckning koncentreras till en liten skara människor. Rapporten visar att den ojämlika fördelningen av tillgångar gör att den rikaste delen av befolkningen får ett oproportionerligt stort inflytande över politiskt beslutsfattande på regeringsnivå.

I Storbritannien blir de rika allt rikare medan de fattiga blir allt fattigare. Det visar en rapport som nyligen publicerades av den brittiska välgörenhetsorganisationen Oxfam. Sedan mitten av 1990-talet har de rikaste 0,1 procenten av befolkningens inkomster ökat nästan fyra gånger så snabbt som inkomsterna för de 90 procent fattigaste i befolkningen. Den 90-procentiga fattigare delen av befolkningen hade en inkomstökning motsvarande 27 procent under tidsperioden 1993–2011, medan de rikaste 0,1 procentens inkomster ökade med 101 procent under samma tidsperiod. I reella termer betyder detta att de rikaste 0,1 procenten har sett sina inkomster växa med nästan 5 000 kronor varje vecka, vilket motsvarar över 254 000 kronor per år – en summa som räcker för att köpa en liten yacht eller en sportbil. De fattigaste 90 procenten av befolkningen har istället fått en inkomstökning som i reella termer motsvarar 1 500 kronor om året – en summa som inte ens täcker kostnaden för att försäkra en vanlig familjebil. Om den fattigare gruppens årliga inkomstökning slås ut på årets alla veckor motsvarar denna 29 kronor per vecka, eller den genomsnittliga kostnaden för en stor cappuccino. De fem familjer som idag är Storbritanniens rikaste har en sammantagen förmögenhet som är större än de tillgångar som de 20 procent av befolkningen som är fattigast har tillsammans. fib 19

Historia. INTE BARA JUDARNA – NAZISTERNAS FOLKMORDSPOLITIK I ÖSTER

Generalplan Ost TEXT lennart palm

Högerextremismen är på frammarsch i stora delar av Europa. Kunskap om historia kan motverka trenden. De tyska storföretagen och de tyska borgerliga riksdagspartierna stödde Hitlers nazism, som var besläktad med europeisk kolonialism och imperialism. Östeuropa skulle koloniseras; enligt Generalplan Ost skulle 45 miljoner människor – majoriteten av dessa var polacker, vitryssar och ukrainare – avlägsnas för att ge plats åt germaner.

Allmänheten torde vara mindre väl underrättad om de tyska storföretagens välvilliga hållning till nazismen …

fib 20

ur historia skrivs har enorm betydelse för vår orienteringsförmåga i nuet. På tusen sätt influeras vi av den bild av det förflutna som vi får oss till livs via samhällsdebatten, media, populärkulturen med mera. Historieskrivningen om andra världskriget blir i dag särskilt viktig när fascister och allehanda högerextremister åter är på marsch, inte bara i Västeuropa utan också i länder som Ungern, Ukraina, Grekland och Kroatien. Välkänt är att de mest extrema grupperna länge har velat förminska eller förneka den historiska nazismens brott. Det har bland annat skett genom att man ifrågasatt detaljer om exempelvis gaskamrarnas roll i Förintelsen. Därigenom hoppas man skapa tvivel om att folkmordet alls ägt rum. BORGERLIGT STÖD. Hittills har, dessbättre, argu-

ment av det slaget sällan vunnit gehör utanför små, ljusskygga kotterier. I slutet av 1900-talet kom historieskrivningen om andra världskriget i själva verket alltmer att fokuseras på nazisternas försök att förinta Europas judar. Beteckningen ”Förintelsen” är senkommen och slog först igenom efter tv-serien med samma namn 1978. Vad som låg bakom denna fokusförskjutning är omstritt, men en konsekvens torde vara att allmänheten i dag är förhållandevis väl informerad om såväl nazisternas diskriminering av judar på 1930-talet som utrotningspolitiken under andra världskriget. Om försöken till historieförfalskning ska kunna motverkas, är det dock viktigt att ta upp även andra sidor av den nazistiska politiken, vilka i dagens gängse historieskrivning ofta försummas.

Det gäller exempelvis frågan vilka grupper som stod bakom Tredje riket. Allmänheten torde vara mindre väl underrättad om de tyska storföretagens välvilliga hållning till nazismen, de borgerliga riksdagspartiernas stöd för Hitlers fullmaktslagar samt det faktum att stora delar av Europas borgerlighet sympatiserade med eller åtminstone accepterade Hitlerregimen, inte minst dess program för ett ekonomiskt enat Europa under tysk ledning. Samtidigt är det viktigt att lyfta fram nazisternas rasistiskt motiverade brott också mot andra folk än judarna, brott som räknat i antalet offer faktiskt överträffar Förintelsen. Tyskarna mördade åtskilliga miljoner slaver, främst i Polen och Sovjet. KOLONIALISMEN. Här finns skäl att uppmärk-

samma det ofta förbisedda släktskapet mellan den tyska nazismen och den västerländska kolonialismen och imperialismen. Kolonialismen var samtida med västerlandets upplysningstid. Med 1800talets imperialism tenderade den dominerande vetenskapen på många områden att alltmer förvandlas till apologetisk ideologi. Vetenskapliga teorier utvecklades som skulle legitimera att Europa tog över resten av världen. Särskilt viktiga blev raslärorna. ”Vildarna” ansågs rasmässigt underlägsna, i bästa fall kunde de ”civiliseras”. Men i praktiken var man ofta inte så nogräknad – i USA utrotades nästan hela urbefolkningen, i kung Leopolds Kongo mördades miljoner, i Australien ställdes den sista tasmanierns skelett ut på museum, i Tysklands afrikanska kolonier massmördades hererofolket och i Bengalen lät Churchill miljoner svälta ihjäl, allt detta utan särskilt mycket teoretiserande.

Den tyska imperialismen i sin nazistiska form var inriktad på Europa och de väldiga territorierna österut. Typiskt för Tyskland var den stora vikt man lade vid ”vetenskaplighet” när man argumenterade för landets krav – de från svensken Rudolf Kjellén hämtade geopolitiska teorierna fick berättiga tyska anspråk på ”Lebensraum” i öster och de, också med svenska bidrag, utvecklade rasteorierna fick ge moraliskt stöd och praktiska fingervisningar om hur de geopolitiska målen skulle förverkligas. Synen på judarna kunde falla tillbaka på en gammal antisemitisk tradition i hela det europeiska området, låt vara att Hitlerregimens judehat var exempellöst i sin fanatism. Men nazisternas rasläror graderade också alla andra ”raser” i Europa. Den värdefullaste rasen var germanerna. Övriga folk delades upp i en fingradig hierarki. Fransmän och sydeuropéer var helt acceptabla och skulle efter Nazitysklands seger ingå som egna stater i det ekonomiskt enade ”Neuropa”. Men i öster, de främst av slavisktalande folk bebodda områdena, där Lebensraumet skulle förverkligas, blev det knivigare. Friedrich Lange den bild av ryssarna som skulle bli nazisternas: ”… detta ryska folk, unikt genom sin stora massa… en massa inte av män eller personligheter! Lik en stillastående sjö … utbrett på sin sarmatiska slätt, i dag sig likt såsom det alltid varit, en känslolös hop, orörlig och utan historia, ytlig fernissa över det mörka djupet…”. Ett vanligt tyskt epitet för slaverna blev, efter arkeologiska fynd av träborgar i träsk och sjöar österut, ”träskfolken”. Åtminstone från 1940 fick olika grenar av den tyska statsapparaten uppgiften att planera hur man skulle förfara med livsrummet i Öst efter ett segerrikt krig. Sammanlagt kallas dessa utredningar ”Generalplan Ost”. Planerna finns numera delvis tillgängliga på nätet. Sammanlagt skulle 45 miljoner ”Fremdvölkische” avlägsnas, varav dock områdenas 5–6 miljoner judar redan före evakueringen enligt ett av dokumenten (från 27 april 1942) förutsågs vara ”beseitigt”, ordagrant och förskönat ”undanröjda” eller ”ställda åt sidan”. Områdena skulle sedan fyllas av de tyska ”Volksdeutsche” som redan fanns där, av germanska bosättare från Tyskland, Skandinavien och Nederländerna. Slavisktalande som visade tillräckligt starka germanska rasdrag skulle ”intyskas”. Övrig befolkning

Foto: Okänd

RASIDEOLOGI. Redan 1894 gav rasideologen

skulle spridas österut till bland annat Sibirien. Planen räknade med att detta skulle gälla 80–85 procent av polackerna, man kunde ju som man skrev inte ”likvidera” polackerna så som judarna. 65 procent av ukrainarna skulle också bort. Av vitryssarna antogs 25 procent kunna ”intyskas”, 75 procent borde förvisas. Ny nazistisk forskning hade funnit oväntat stora nordiska inslag bland ryssarna. Detta sågs, paradoxalt kan man tycka, som en stor fara då det kunde innebära att ryssarna i framtiden, under ledning av dessa mer nordiska och därmed duktiga raselement, skulle kunna återorganisera

Kropparna efter sovjetiska civila, slaktade av tyskarna i byn Bagerovo på Krim.

fib 21

HISTORIA

sig. Bara två alternativ fanns: a) ”Ausrottung” av hela folket eller b) ”intyskning” av de nordiska elementen och uppsplittring av resten geografiskt och politiskt. Till det sista hörde ”förstöring” av ryssarnas ”biologiska kraft” – det gällde att minska födelsetalen på olika sätt, bland annat fick inte barnadödligheten sänkas, ingen barnavårdsundervisning skulle tillåtas och ryska läkare skulle inte få någon utbildning på området. ”Generalplan Ost” kunde på grund av krigsutvecklingen bara delvis fullföljas. Men nazisternas syn på slaverna, särskilt ryssarna, framstår klart. HUNGERPLAN. Redan före anfallet på Sovjet

Foto: Boris Kudoyarov

Avlämning av lik på begravningsplatsen i Volkovo.

fib 22

22 juni 1941 förutsåg den tyska ledningen vad följderna av kriget skulle bli för folken i öster, särskilt i Sovjet. Herbert Backe, chef för en avdelning inom försörjnings- och jordbruksministeriet, slog några veckor före anfallet fast att kriget bara kunde föras om de tyska soldaterna försörjdes av de erövrade områdenas resurser. Han konstaterade att ”härvid kommer tvivelsutan tiotals miljoner människor att hungra ihjäl när vi berövar landet det för oss nödvändiga”. Även om detta är beräkningar och ingen plan, bekräftar det nazisternas rasistiska syn på slaverna. Backe tillade cyniskt ”Armod, hunger och förnöjsamhet har redan sedan århundraden varit ryssens lott. Hans mage är tänjbar, därför inget falskt medlidande.” I samtal med den italienske utrikesministern kunde Göring när kriget väl brutit ut säga: ”i år kommer i Ryssland mellan 20 och 30 miljoner människor att svälta ihjäl. Och kanske är det lika bra, för vissa folk måste decimeras”. Forskare

… minst 30 miljoner slaver dog faktiskt genom det av Tyskland startade kriget.

använder i dag ord som ”Hungerpolitik” eller ”Hungerplan” om detta. Följderna av det tyska anfallet på Sovjetunionen innebar att det mesta av befolkningsmålen i nazisternas planer och kalkyler, åtminstone vad antalet döda beträffar, förverkligades – minst 30 miljoner slaver dog faktiskt genom det av Tyskland startade kriget. De flesta av dessa var civila som i stor utsträckning svältes ihjäl. Ett märkligt bortglömt exempel på svältpolitiken, fastän det utspelades alldeles i vår närhet, är den tyska (och finska) blockaden under nästan 900 dagar av tremiljonersstaden Leningrad. Belägrarna avstod från att storma staden och nöjde sig med att låta naturen ha sin gång. Runt en miljon, siffrorna är osäkra, av stadens invånare svältes till döds. Ett annat exempel är tyskarnas behandling av de sovjetiska krigsfångarna: av 5,7 miljoner fångna rödarmister dog cirka 3,1 miljoner, 2,6 miljoner av dem svalt ihjäl. KOLONIALKRIG. Följande skrämmande statistik visar resultaten av det krig Hitler och nazisterna startade: Sovjetunionen totalt 28 100 000 (runt 14 procent av befolkningen inom 1941 års gränser) döda, varav 14 000 000 soldater. Polen 5 600 000 döda (cirka 16 procent av befolkningen) varav 240 000 militärer. Siffrorna inkluderar mördade judar inom respektive område. En jämförelse med de relativt få totala offren i de av Tyskland ockuperade delarna av västra Europa, drygt 1,4 procent för till exempel Frankrike, visar den rasistiska karaktären av kriget i öster. Det var, om man så vill, ett kolonialkrig i gigantisk skala. Inte bara dagens nazister försöker skriva om historien på tvivelaktigt vis. När politikerna i EU nu alltmer kriminaliserar historiska påståenden som avviker från ”mainstream”, jämställer Hitlertyskland med Sovjet och vill koppla ihop den årliga minnesdagen för segern över Hitler med ”Murens fall”, visar det vilken väldig politisk vikt också Europas politiska elit lägger vid hur historien skrivs. Vi som tror att en fri historisk debatt är bästa botemedlet mot olika slags ”historierevisionism” har ett stort ansvar att lyfta fram HELA historien, inte minst den om andra världskriget i öster och Sovjets avgörande betydelse för segern över nazismen 1945. ■ ■

Ukraina. GAGNAR KRIMS INFÖRLIVANDE MED RYSSLAND VÄRLDSFREDEN?

Ryssland synar USA I artikeln ”Vad händer i Ukraina?” i nr 2 av FIB/K i slutet av januari konstaterades att ”Läget i Ukraina är mycket allvarligt”. Sedan dess har en EU- och Natovänlig regering tillsatts och Ryssland har reagerat på hotet genom att ta över Krim och säkra sin svartahavsflotta. Här följer en sammanfattning av händelseutvecklingen i punktform.

TEXT anders romelsjö

. Janukovitj valdes till president 2010 i ett

val med högt valdeltagande och prisat som en ”imponerande uppvisning i demokrati” av OSSE. 2. USA har satsat 5 miljarder dollar (enligt vice utrikesminister Nuland) för att få ökat inflytande i Ukraina och gav öppet stöd åt fascistpartiets ledare före statskuppen. 3. Protesterna på Maidan mot korruption, oligarkernas makt och vanstyre är förståeliga. Dominerade av fredliga demonstranter, med ökande inslag av beväpnade högerextremister. 4. Den 20 februari ingicks en överenskommelse mellan demokratiskt vald president och opposition med stöd av USA, EU. Detta hade kunnat medföra minskade spänningar mellan olika grupper, minskat inflytandet från högerextremister, och gett bra möjligheter med Rysslands ekonomiska stöd, 25 gånger större än EU:s bud. Dagens Nyheter skrev ”President Viktor Janukovitj accepterade på fredagen oppositionens främsta krav. Landet ska återgå till tidigare författning med en vingklippt exekutivmakt. En övergångsregering ska styra i väntan på nyval i höst av både president och parlament. Oppositionsledaren Julia Tymosjenko friges ur fängelset. Alla anklagelser mot övervåld skulle utredas. Presidenten verkar inte ägna sig åt nya finter.” 5. Men överenskommelsen accepterades inte av högerextremisterna. Följande dag skedde en statskupp. Presidenten flydde, hotad till livet, av Carl Bildt kallad en Quisling. Statskuppen stöddes genast av USA och EU, som därmed svek demokratin, liksom dominerande massmedier. 6. I den nya regeringen har fascistpartiet Svo-

boda fyra ministerposter, bland annat som vice premiärminister och det mer extrema Högersektorn har också män på ledande poster. 7. Statskuppen och Svoboda hyllas av bland andra naziststämplade Svenskarnas parti. 8. Sedan Sovjetunionens sammanbrott har en inringning skett av Ryssland. Nato tillkom som en militärallians mot Sovjetunionen och dess allierade och kunde ha upplösts då Sovjetunionen föll ihop. USA lovade att inte expandera Natos gränser österut. Men Natos ansvarsområde har kraftigt ökat och Nato framstår som en krigsorganisation. En kolossal försvagning har skett av Rysslands geopolitiska situation. Flera tidigare allierade är nu medlemmar i Nato: Albanien, Bulgarien, Polen, Slovakien, Tjeckien, Ungern och Rumänien. Natomedlemmarna Estland, Litauen och Lettland ingick i Sovjetunionen medan Kroatien och Slovenien var delrepubliker i den goda grannen Jugoslavien. 9. Ryssland har starka skäl att se Ukraina, och särskilt Krim, som en del av sin intressesfär, då Ukraina har varit en del av Ryssland/Sovjetunionen i 200 år fram till 1991. 10. Folkomröstningen på Krim skedde i strid med FN-stadgan, liksom den långvariga inblandningen av USA i Ukrainas inre angelägenheter, men är enligt min mening mindre odemokratisk än statskuppen. Det finns stora likheter, men också skillnader, med den blodiga tillkomsten av Kosovo. Mot bakgrund av detta bör ett acceptabelt val med mer än 96 procents stöd för anslutning av Krim till Ryssland godkännas. 11. Sanktionerna mot Ryssland är i strid med FN-stadgan. 12. Alla eventuella ryska framstötar för att införliva andra områden måste bestämt avvisas. Men jag tror inte sådant är aktuellt. Allt undermineringsarbete av USA, CIA och dess NGO:er måste avvisas. 13. Försiktigheten i det militära handlandet av Rysslands och av Ukrainas nuvarande regeringar var bra. 14. Jämförelsen med Österrikes ”Anschlüss” 1938 och första världskrigets utbrott är mycket haltande. 15. Att USA:s och Natos aggressiva utrikespolitik med krig i Irak, Afghanistan, Libyen och intervention i Syrien stöter på patrull är bra för världsfreden, liksom ett tryggare Ryssland med Krim. fib 23

Fotografi. En gruvarbetare lutar sig framåt för att bli avporträtterad av Odd Uhrbom för boken Gruva.

fib 24

EN BETRAKTELSE OCH JÄMFÖRELSE ÖVER HUR ARBETE GESTALTAS INOM FOTOGRAFIN PÅ 1960- OCH 70-TALET OCH UNDER 2000-TALET.

En ny syn på jobbet

Att arbeta är en av de centrala frågorna som berör oss människor inom det moderna samhället. Det är det ingen som ifrågasätter. Fotografer har skildrat arbete både under 1960- och 70-talet och nu på 2000-talet, men deras blick har förändrats från närhet och hopp till distans och hopplöshet.

TEXT eva wernlid FOTO odd uhrbom & jean hermanson & rikard laving

å 1960- och 70-talet stod det dokumentära bildberättandet i fokus. Det skedde en explosion i bildberättande som visades i såväl bokutgivning som fotoutställningar. Inom denna gren fanns flera inriktningar, som reseskildringar inom och utom landet, personskildringar och så vidare. En av dessa var också arbetsplatsskildringar. Det var många fotografer som skildrade livet på arbetsplatser under de här åren. Stig T Karlsson fotograferade tillverkningsindustrin, Odd Uhrbom gruvnäringen, Yngve Baum varvsindustrin, Jens Jensen bilindustrin och Jean Hermanson fotograferade järnindustrin, för att nämna några. Den manliga dominansen var extrem utbredd. Ann Christine Eek är ett undantag, hon fotograferade kvinnligt dominerade arbetsplatser. EN TILLTRO. Den gemensamma drivkraften var ett

samhällsengagemang som givetvis var en avspegling av tidsandan. Fotograferna satte sin tilltro till människorna, individerna och placerade mänskligheten i centrum för sitt fotograferande. Världen var möjlig att förändra och kameran var ett av dessa vapen. Kameran var en småbildskamera – både Odd Uhrbom och Jean Hermanson fotograferade med Leica – och fotograferna arbetade med befintligt ljus, pressad svartvit film, mycket för att distansera sig från det tillrättalagda – distansen skulle brytas ned mellan fotografen och människorna. Hur explosiv tiden var blir tydligt när Odd Uhrbom berättade för mig hur han tog kontakt med Sara Lidman för att hon skulle skriva texter till hans bilder från LKAB:s gruva i Malmber-

gen. ”Sara Lidman blev jätteförtjust och efter att ha tittat på bilderna sa hon när vi träffades igen, att det står en taxi här utanför och vi ska till Bonniers (jag protesterade lite, jag hade varit i kontakt med Nordstedts), men Sara bestämde. I taxin tillbaka från Bonniers hade jag ett påskrivet kontrakt i handen och boken Gruva var född” säger Odd Uhrbom. Boken kom ut i 33 000 exemplar inklusive pocketupplagan och översattes till flera språk. OKONSTLADE. Odd Uhrbom gick på Christer

Strömholms fotoskola och hade två terminer kvar av sina studier när arbetet med Gruva inleddes 1967. I Odd Uhrboms bildsvit om en gruvarbetares liv ser jag bilderna som först gör mig förvånad. Bilderna är mycket bättre än vad jag minns dem. De är strama och okonstlade, fyllda med respekt. Inget tillrättalagt, utan bilder är rakt igenom uppriktiga, naturalistiska. Jag tror att min förvåning grundar sig i att de bilder jag möter i dag, ja även en del dokumentära bilder, har manér; det ska vara på ett speciellt sätt. Det är viktigt att fotografen sätter sitt signum på bilderna – vad det handlar om kommer i andra hand. Odds bilder gör mig medveten om att något har försvunnit i den moderna fotografin.

En gruvarbetare står stilla för att fotograferas av Odd Uhrbom för boken Gruva.

KONCENTRATION. En annan av Strömholms elever

var Jean Hermanson (Jean gick kvällskursen). När Jean Hermanson fotograferade de svenska arbetsplatserna var det allt från människor som bygger hus till arbete på verkstadsgolvet och gjuterier. Jeans Hermansons bilder smakar svärta och sot, men också hårt arbete och gemenskap. Porträtten har en tyngd i sin koncentration. Det finns i bildspråken ett klassiskt förhållningssätt som

fib 25

FOTOGRAFI går tillbaka till den amerikanska fotografen Paul Strand eller den tyska August Sandler. Det är inte bara ståtligheten av att vara människa utan det enkla och tydliga bildspråket som gäller. Jean Hermanson har en utvecklad svartvit teknik där hög- och lågdagrar korresponderar med varandra, likheterna med den grafiska konsten är stor. Det är en ren fröjd att se ett orginalfoto av Jean Hermanson där hela omfånget mellan svart och vitt finns i all sin pregnans. Givetvis var det inte bara fotografernas inställning som skapade denna dynamik. Det fanns ett stort intresse från förlagens sida att ge ut skildringar från arbetslivet, men det fanns också möjligheter att få ställa ut bilder och få dem publicerade i pressen, framför allt i fackförbundspressen. ARBETETS VÄRDE. Hur tolkar och beskriver dagens

Gjutare på Söderköping gjuteri, fotograferad av Jean Hermanson.

fotografer ”arbetet”, vilket är förhållningssättet? En sak är tydlig. Den stora explosionen runt 1960 och 70-talets arbetsplatsskildringar är definitivt borta. Nya frågor har förts in på fotoarenan, som synen på verkligheten, tolkningar och hur man ser på exploatering av den fotografiska bilden. Diskussionen idag är långt borta från den konkreta fotografin som fanns några decennier tidigare. Men jag tror också frågan om synen på ”arbete” har förändrats över tid. På 1960- och 70-talet befann vi oss i en tid där arbetet var en möjlighet för alla och en självklarhet, något man bara fick. I dag är det kanske som Nina Björk skriver i boken Lyckliga i alla sina dagar: Det är inte för att vi ska njuta av att arbeta som vi ska arbeta – det är för att vi ska njuta av att umgås med varandra när vi är lediga. Arbete har ett värde bara i den mån det kan bytas ut mot någonting annat, inte i den mån det är någonting värdefullt i sig. En annan faktor som har fått vår syn på arbete att förändras kan vara frånvaron av arbete, arbetslösheten är nu till skillnad från 1960-70-talet har fått ett fäste i vår samtid. Det spännande och positiva i arbetet har försvunnit – möjligheterna att hitta det spännande för fotograferna finns någon annanstans. TALANDE. Givetvis finns det fotografer som arbe-

tar med ”arbete” som tema även nu under 2000talet och jag vill nämna här två fotografer som jag tycker är talande för sin tid: Lars Tunbjörk med boken Kontor och Rikard Laving med Steel/Work/ City. De är olika som fotografer och de tillhör fib 26

olika generationer. Lars Tunbjörk slog igenom under 1980-talet och Rikard Laving publicerade sin första bok 2007. ABSURDA. Lars Tunbjörk är fotografen som med ena foten i den ”gamla tiden” och den andra foten i det nya 1990- och 2000-talet öppnade dörren till de nya strömningarna inom den svenska fotografin. Han kom från fotojournalistiken in i den berättande fotografin med sin bok Landet utom sig 1993. Fotoboken Kontor kom ut 2002. Kontor beskriver dataålderns intåg och datorernas totala dominans inom tjänstemannayrken. Den ”nya industrin” beskrivs med sina lätt absurda miljöer och upp och nedvända förhållningsätt. Motivområdena är hämtade från Sverige, USA och Japan. I boken finns längst bak ett litet citat som lyder: Närma dig vardagens mysterium Lägg märke till det alldagliga Att betrakta det alldagliga med häpnad är vishet (Lao Tzu´sto-Ching, ca 400 år f kr) Lars Tunbjörk har hittat ett citat som på pricken belyser hans förhållningsätt till fotografin, en iakttagare, en gäst hos verkligheten. Men till skillnad från Jean Hermanssons bilder finns här inga porträtt, inga möten av samförstånd mellan objektet och läsaren. Människorna står inte i centrum utan är bara en del av alla andra interiörer. Lars Tunbjörk använder flitigt blixten. Inte på ett insmickrande sätt, utan rått, rakt på. Jag ser boken som en samhällskritisk betraktelse där vi människor reduceras till en del av inredningen, en alienation inför samtiden men givetvis med mycket humor. AVSAKNAD. Rikard Lavings bok Steel/Work/City

är en berättelse om Oxelösund och SSAB (Svenskt Stål AB). Det tog Rikard Laving drygt fyra år att färdigställa boken, från 2008 och framåt. I en intervju utlagt på Youtube säger Rikard att han ser boken som ett sätt att spegla de politiska stämningarna på 1950 -60 -70-talen. Alltså, en reaktion på den tiden Jean och Odd beskriver. Kanske är det just denna bok som vi kan se förändringen – den totala avsaknaden av arbete. Rikard Laving ser Oxelösund och SSAB som en helhet. Bilderna i boken är framställda i en känsla av ”gammal tid”, färgskalan är mycket flack, färgerna kan sticka iväg mot cyan, magenta, kanske blått. Fotografierna ger en känsla av en tid som har

St책lverksarbetare p책 Surahammars Bruk, fotograferad av Jean Hermanson.

fib 27

FOTOGRAFI Rikard Lavings bilder från SSAB i Oxelösund. På den övre bilden har skiftlag 4 fotograferats. Den nedre bilden visar en exteriör från SSABområdet.

fib 28

förflutit, en känsla av undergång, framtiden är som bortblåst. Inga av bilderna är tagna inne på järnverket. Inga bilder på arbetssituationer. Porträtt och gruppbilderna på arbetarna från de olika skiften är tagna med en neutral bakgrund, vitt. Miljöerna från Oxelösund är ödsliga och har på något sätt passerat ”bäst före datum”. Så är det

med fotografierna av fabriken (från utsidan), bostadshusen, Cupolen (före detta Folkets hus), och naturen. Även den kommande generationen (två klassfoton) är fotograferad på samma ödesmättade sätt. FRITT FALL. Människorna på bilderna i Rikard

Lavings Steel/Work/City ger intryck av att sakna kraft att förändra, påverka sina levnadvilkor. Att kunna se människornas inneboende förmåga och styrka är den stora skillnaden mellan Jeans och Rikards sätt att beskriva ”arbetet”. I Jeans bilder stiger människorna ut från fotografiet och berättar sin enskilda historia. Varje ansikte har sitt personliga utryck som är beskrivet med stor fotografisk yrkesskicklighet som förstärker och lyfter fram personens erfarenheter. Jag tolkar Rikard Laving bildsvit som hans subjektiva berättelse om svunnen storhetstid och om vår tids förfall. Från att ha varit människa, en i kollektivet, en av alla de som bar samhället framåt är nu arbetarklassen bara avtryck för fotografens frustration över en tid i fritt fall, oförmögna att förändra sina och omvärldens villkor. Vägen från Odd Uhrboms Gruva till Rikard Laving, Steel/Work/City är lång och mycket har hänt och händer i Sverige av i dag. ■ ■

Ekonomi.

Världskapitalismen imploderar

TEXT åke kilander

amir Amin är marxist. Liksom sin föregångare sätter han det samhälleliga arbetet i centrum för kritiken av kapitalismen, som utan mänskligt arbete inte ens kan tillverka en skruv. Marx mervärdesteori är därför central. När Paul Baran och Paul Sweezy på 1960-talet utvecklade den (genom begreppet ”ekonomiskt överskott”) och analyserade monopoliseringens konsekvenser, såg Amin det som ett viktigt bidrag till den politiska ekonomin och arbetade vidare i deras anda. Han studerade kapitalismens uppkomst och kapitalackumulationen som dess drivkraft, dess ojämna utveckling och tendens till koncentration och centralisering. Detta har ständigt genererat en polarisering mellan dem som gynnas och dem som missgynnas. Det gäller inom varje land såväl som mellan olika länder, mellan nord och syd, mellan imperialismen och de undertryckta folken. Det perspektivet har Amin behållit. Men han brukar läsa Marx igen ungefär vart tjugonde år för att få nya infallsvinklar på verkligheten. Den är visserligen helt annorlunda än på Marx tid men drivkrafter och utvecklingstendenser är likartade.

SJÄLVFÖRSTÖRELSE. I den nyutkomna boken The Implosion of Contemporary Capitalism sammanfattar Amin det aktuella läget. Världskapitalismen, skriver Amin, har inträtt i en ny fas som kännetecknas av generaliserade, globaliserade och finansialiserade monopol (som marknadsmässigt ofta är oligopol, det vill säga ett fåtal storbolag som både samarbetar och konkurrerar). Denna ”senila” kapitalism kan inte längre hantera sina egna inre motsättningar. Den är inte i stånd att bemöta krisen med nya projekt som

Denna ”senila” kapitalism kan inte längre hantera sina egna inre motsättningar.

New deal eller nyliberalismen. Den har inget annat framtidsperspektiv att erbjuda mänskligheten än självförstörelse. Systemet imploderar inför våra ögon. Koncentrationen har gått så långt att inga monopol längre kan betraktas isolerade. Alla hänger ihop i ett system, kriteriet på det Amin kallar ”generaliserad” kapitalism. Monopolen förutsätter en världsmarknad och behöver inte längre luta sig mot hemmamarknaden. De kan utnyttja skillnader i nationella förhållanden till att placera tillverkningen där den blir billigast. De är ”globaliserade”. Vinsterna kan normalt inte användas till nyinvesteringar i den reala ekonomin utan går till den kraftigt expanderande finanssektorn. Detta finanskapital lever i symbios med monopolkapitalet och är numera den främsta källan till nya vinster och till ökande inkomst- och förmögenhetsskillnader. ”Finansialiseringen” hindrar systemet från att störta samman.

Titel: The Implosion of Contemporary Capitalism Författare: Samir Amin Förlag: Monthly Review Press

HÄRSKANDE. Monopol-finanskapitalet bildar en

härskande klass som är tillräckligt stor och mäktig för att dominera världsekonomin och bestämma i princip allt. Inte genom dekret eller konspirationer eller i detalj utan genom att ge ramarna för verksamheterna i underliggande hierarkier. Moderna bönder är ett typiskt exempel; de kan fib 29

EKONOMI tiga områden: den teknologiska utvecklingen, tillgången till världens naturresurser, det globala finansiella och monetära systemet, informationsoch kommunikationssystemet samt massförstörelsevapnen. SEGMENTERING. Kapitalförhållandet har helt för-

ändrats. På Marx tid konkurrerade många små företag som styrdes av kapitalägare med anställda arbetare. Skillnaden mellan olika kapitalister och proletariat var tydlig. Bourgeoisien hade en funktion i produktionen och stod för moral och värden som gav dem viss legitimitet i folkets ögon. Allt detta saknas hos de nya härskarna i monopol-finanskapitalet. Ledstjärnan är att tjäna pengar, inget annat. Dess moral påminner Amin om maffians. De räknas numera i tiotusental, inte i miljontal som för några decennier sedan. Deras koppling till produktionen och mänskligt arbete är helt bruten. Bourgeoisien har spelat ut sin roll. Även proletariatet har generaliserats men är segmenterat. Spännvidden är stor från relativt välbeställda tjänstemän högt upp i hierarkierna över formellt egna företagare till tillfälligt arbetande i pooler och slitsamma låglönejobb. Alla deltar i produktionen för lön men kopplingen till dem som behärskar produktionsprocessen är svår att se eller bruten. NY IMPERIALISM. Den överväldigande delen av

Marxisten Samir Amin sammanfattar världsläget i sin nya bok The Implosion of Contemporary Capitalism.

fib 30

formellt synas vara självständiga men är bakbundna av banklån, arrenden, prisförhållanden och lagar som har bestämts ovanifrån i många steg. Och i toppen av den finansiella hierarkin finns ett trettiotal stora banker i världen. Monopol-finanskapitalet dominerar inte längre i kraft av kapitalägandet, som är mer spritt än någonsin, utan genom kontrollen över fem vik-

monopol-finanskapitalet finns i Triaden (Förenta staterna, EU och Japan) eller nord. Där finns de största företagen som tillgodogör sig huvuddelen av vinsterna. Det gäller även för deras verksamheter i syd. Monopolen påverkar klassförhållanden i dessa länder genom att liera sig med statsledning och övre medelklass eller delar av dem. Folkmajoriteterna utgör proletariat. Övrig medelklass kan gynnas av snabb ekonomisk tillväxt och eftersträva västerländsk livsstil, men samtidigt tillhöra proletariatet. Ibland står de för nationella intressen gentemot utländska makter. Men skillnaderna, ofta med rötter i kolonialtiden, är stora mellan olika länder. Imperialismen har ändrat karaktär. Förr orsakades de stora krigen främst av konflikter mellan stormakterna, till exempel de båda världskrigen. Numera samarbetar de inom Triaden mot resten av världen i en hänsynslös kamp om vinster och

Han förespråkar en demokratisering där folkmakten omfattar även ekonomin … marknader samt för att roffa åt sig jordens resurser för egen del. Krigen äger därför rum mellan Triaden och länder och folk i syd (80 procent av världens befolkning). Imperialismen vilar ytterst på Förenta staternas krigsmakt. Syd svarar för höga tillväxtsiffror och en ökande del av världsproduktionen. Är då dessa ”emerging countries” på väg att ta över? Amin tror inte det. För att ett sådant tillväxtland ska kunna nå samma nivå som utvecklade länder i nord måste det kunna underhålla en självständig ekonomisk utveckling som inte baserar sig enbart på råvaruutvinning. Det kräver stor och bred teknologisk kunskap och infrastruktur. Utvecklingen får heller inte innebära att folkmajoriteten får det sämre eller ge upphov till ett växande trasproletariat. Då återstår egentligen bara Kina som ett verkligt ”emerging country”. Det största hotet mot Triaden utgörs därför av Kina vilket förklarar Förenta staternas utrikespolitik som inringningen av Kina, kampen om oljan, den militära uppladdningen och de politiska kampanjerna mot det mesta som händer i Kina. Och i sista hand preventivkrig (kärnvapen) med stöd i Förenta staternas gällande säkerhetsdoktrin – gud förbjude att hökarna tar makten i Washington! Och Förenta nationerna saknar tyvärr betydelse i sammanhanget. ROVDRIFT. Kapitalismen tenderar att förstöra för-

utsättningarna för sin egen utveckling. Produktionsprocessen förbrukar både människor och natur. Marx skrev om metabolismen (”ämnesomsättningen”) mellan människan och naturen. På hans tid var förslitningen av arbetskraft och människor helt dominerande. Men sedan några decennier har även förstöringen av miljö och naturresurser trätt i förgrunden. Det finns därför all anledning att återvända till Marx i denna fråga och även lägga ett socialistiskt perspektiv på miljöfrågorna. Men kapitalismen har ingen mekanism för att ta hänsyn till denna rovdrift – den ligger

bortom planeringshorisonten – utan rusar med hög hastighet mot en katastrof som hotar vår civilisations existens. Det liberala demokratiska systemet fungerar inte längre, hävdar Amin. Länderna har stiftat lagar som exkluderar det ekonomiska livet från demokratin. Partierna har blivit valmaskiner och alltmer lika. De representerar inte längre nationella samhällsklasser som bourgeoisie, arbetare eller jordbrukare; klasstrukturerna är annorlunda. Den liberala demokratin förmår inte lösa samhällets sociala och ekonomiska problem utan har blivit en fars. Och monopol-finanskapitalet behöver den inte längre. Dess ideal är plutokratin. Det är i detta perspektiv vi måste se övervakningen av medborgarna och andra antidemokratiska åtgärder som haglar över oss. Utvecklingen pekar mot ett apartheidsamhälle i världsmåttstock. DEMOKRATISERING. Amin är definitivt inte anti-

demokratisk. Han förespråkar en demokratisering där folkmakten omfattar även ekonomin och är en reell kraft, en utveckling av den liberala demokratin om man så vill. Det europeiska projektet, EU, kommer att falla sönder av många skäl, anser Amin. Maastrichtavtalet, euroområdet och Europeiska centralbanken gör det politiskt omöjligt att genomföra de reformer som skulle behövas för att göra det livskraftigt. Troligare är att något land till slut tvingas lämna euron/EU och sedan får efterföljare fortare än man tror.

Läs mer Artikeln bygger på Samir Amins böcker: The Implosion of Contemporary Capitalism och Three Essays on Marx´s Value Theory (Monthly Review förlag 2013). Se även intervjuer med honom i FiB/K nr 2/2006 och nr 12/2010 samt ”Samir Amin analyserar imperialismen” på FiB/Ks hemsida 21 december 2010.

EN HELHETSBILD. Amin är både pessimist och

optimist. Det enda som kan vända utvecklingen till det bättre är breda folkrörelser med riktig politik; särskilt i syd där motståndet borde vara starkast eftersom de är de mest exploaterade. Men sådana rörelser befinner sig ännu i sin linda. Amin skissar huvudtendenser i världen i dag. Naturligtvis finns undantag och säregenheter i olika länder. Men helhetsbilden är mycket välunderbyggd. Den grundas på decenniers studier och produktion. Han skriver inte polemiskt utan ställer snarare ett förslag till diskussion och vill ”ge ett bidrag till dem som försöker organisera något”. Framställningen ligger långt från gängse uppfattningar i västvärlden och stöter sig med de flesta som kallar sig marxister. Tänk om han har rätt. ■ ■ fib 31

Ungern.

Fascism vinner alltmer terräng

Rasism blir till vardagsspråk, en Hitlerallierad diktator har en hedersplats i huvudstaden, och fascistpartiet Jobbiks politik görs till lag av regeringen. Folket i Bild/Kulturfront besöker Ungern, ett land där högerextremism normaliseras.

D TEXT

Byst över den Hitlerallierade diktatorn Horthy i centrala Budapest. Jobbik och regeringen delar flera åsikter, bland annat ett ifrågasättande av Ungerns roll under Förintelsen.

joakim medin FOTO thorkil rothe

iskussionen är lågmäld, men ändå livlig. I lä från den fallande blötsnön, under ett stort kors och en skylt som det står ”Jobbik” på, håller några antifascister en manifestation på trottoaren. En parlamentsledamot har kommit ut för att bemöta kritiken. Han lyssnar halvhjärtat, och svarar undflyende. FASCISM. Här i västra Budapest har det ungerska

fascistpartiet Jobbik sitt högkvarter, varifrån man leder en politik som har fått stor uppmärksamhet. Partiet eller ”Rörelsen för ett bättre Ungern” bildades 2003 i huvudstadens student- och natio-

nalistkretsar. Dess grund vilar på antisemitism, antidemokrati, kamp mot homosexualitet och liberala mänskliga rättigheter, och i synnerhet en stark nationalism och antiziganism. 2007 kom genombrottet, sedan partiordförande Gábor Vona skapat de uniformerade stödtrupperna i Ungerska gardet som började marschera på landets gator. Tre år senare kom Jobbik in i parlamentet med nära 17 procent av rösterna. – Deras sympatisörer är ofta fattiga och desperata människor som upplever att det finns två politiska eliter i landet: socialdemokraterna och Fidesz. Många är besvikna och letar efter alternativ, och Jobbik ses som rena från band till gamla partier, säger Omar Salha från gräsrotsvänsterpartiet Fjärde republiken, som är med och protesterar utanför högkvarteret. Flera olika grupper arrangerar liknande aktioner, då och då. Men i ett samhällsklimat där högerextrema åsikter i dag har blivit allt mer accepterade, lockar sådana protester i regel bara ett fåtal ungrare. NORMALISERING. Vid ett annat högkvarter,

European Roma Rights Centre, förklarar Judit Geller att Ungern i dag har kommit en god bit på vägen mot att normalisera Jobbik. Det är inte längre skambelagt att vara rasist. Folk talar öppet och fördomsfullt mycket illa om främst romer. – Och varje dag får de stöd genom att politiker och tv-inslag säger samma sak. Det här händer hela tiden, men vi hör väldigt få fördömanden från regeringen. fib 32

Judit Geller vid European Roma Rights Centre anser att rasism och högerextremism har normaliserats i dagens Ungern, och det blir fortsatt värre.

Smutsiga hus, svår fattigdom, oklippt gräs och annat har resulterat i både böter och omhändertagna barn.

En av Jobbiks grundpelare handlar om ordning och trygghet. Partiet värnar alla (vita) ungrare både från ”mäktiga judar” och från romer som bedöms som kriminella och parasiterande. Detta har i flera år motiverat samarbetet med högerextrema milisgrupper. Liksom varför partiordförande Vona i november 2013 undertecknade ett samarbete med borgmästare Zoltán Orosz Mihály i byn Érpatak, i det fattiga nordöstra Ungern där stödet för Jobbik är som störst. Judit Geller breättar att den högerextreme

Orosz utvecklat sin egen ”Érpatakmodell”, där lokala myndigheter bestraffar folk som inte lever upp till ”ordningen”. Smutsiga hus, svår fattigdom, oklippt gräs och annat har resulterat i både böter och omhändertagna barn. Det har drabbat främst romer, och nu ska modellen utsträckas till vartenda Jobbikkontrollerat samhälle. – Men hotet från extremhögern vore inte lika stort om regeringen sa att de ska skydda romerna. Att deras rättigheter är garanterade och att antiziganism är fel. Nu finns det en ovilja att reagera. fib 33

UNGERN Omar Salha i palestinasjal hör till en liten grupp aktiva antifascister i Ungern, och menar att stöde till Jobbik bottnar i djupa orättvisor, utsatthet och fattigdom.

I stället finns det oroväckande tecken även hos regeringen, menar Judit Geller. När Jobbik kom in i parlamentet vann även det konservativa partiet Fidesz en stor seger över socialdemokraterna, och fick en egen supermajoritet. Dess stora makt – även den kritiserad – har hindrat Jobbik från ett eget, större inflytande i parlamentet. Men undan för undan har Fidesz i stället självt förverkligat delar av fascisternas agenda. HORTHY-STATY. I landets nya konstitution, som utformades endast av Fidesz, ingår homosexuella par inte längre i definitionen av en familj. En ny lag övervakar ungerska medier, så att den bidrar till en ”nationell enighet”. Statyer och gatunamn över kommunister, socialdemokrater och antifascister har förbjudits i lag, samtidigt som nationalister och antisemiter från mellankrigstiden fått återuppstå i dess ställen. Jobbik och delar av Fidesz delar också samma vurm för den gamla Hitlerallierade högerdiktaturen under Miklós Horthy (1920–1944), som organiserade deportationerna av en halv miljon judar till tyskarna. I november 2013 avtäckte Jobbik

fib 34

I dag har Jobbik stöpt om lite av sitt utseende, för att attrahera nya sympatisörer.

en byst av Horthy i centrala Budapest – utan ingripanden från Fidesz. – Jag tror tyvärr att det kommer att bli ännu värre, menar Judit Geller. OMSTÖPNING. I dag har Jobbik stöpt om lite av sitt

utseende för att attrahera nya sympatisörer. I nytt partimaterial är de domedagsaktiga tonerna och fascistflaggorna inte sällan utbytt mot vanliga, glada och framför allt unga (vita) människor, som blickar mot en ljus framtid tillsammans. I dag har Jobbik särskilt positionerat sig som ett parti för de unga. Störst stöd har alltid kommit från unga människor, och det är med den nya generationen som Jobbik vill bygga ett ”bättre

Ungern” och gå mot en gyllene gryning. Det självsäkra ansiktet hos partiordförande Vona – han är bara 35 år – kontrasteras mot de ofta betydligt gråare politiska konkurrenterna. I november 2013 röstades han fram som landets sexigaste politiker av kvinnliga läsare av onlinemagasinet Bors, vilket visar hans dragningskraft. FOLKLIGHET. Under årsslutet 2013 har Vona haft en listig strategi för att framstå som både folklig, arbetssam och omtänksam – och vinna ännu fler sympatisörer. Han har tagit en rad vanliga jobb som pizzabud, byggnadsarbetare, ambulansassistent och på äldreboende. Han har till och med lassat hö med romer, och druckit en shot pálinka med dem för att framstå som allt annat än antiziganist. Bilder har spridits flitigt på högerextrema webbsidor och genom sociala medier – just här är Jobbik mycket skickligt – och allting ingår i arbetet med att ständigt kritisera och aldrig själv bli en del av ”eliten”. I ett Europa där högerextrema rörelser växer sig allt starkare har stödet för Jobbik heller inte

avtagit. Partiet har de senaste åren varit inblandat i en rad djupt rasistiska och antisemitiska skandaler. Men skandaler har blivit vardagsmat i Ungern. Ibland är det den ”vanliga” högern som har stått bakom liknande historer. Jobbik symboliserar ännu en radikal förändring som många ungrare vill ha – av vilket slag som helst – efter att ha varit fattiga, arbetslösa och besvikna sedan tidigt 1990tal.

Stadshuset i Érpatak, nordöstra Ungern. Här hänger rödvitrandiga fascistflaggor både på husväggen och som gardiner, och borgmästaren har utvecklat en politisk modell som bestraffar romer.

SYSTEMKRITIK Borta vid Jobbiks högkvarter har

parlamentsledamoten András vänt på klacken, och gått in igen. Omar Salha och de andra demonstranterna traskar nerför trottoaren. – Bland deras sympatisörer skulle vissa systemkritiker lika gärna kunna vara på vår sida. Andra, nationalister, gå till Fidesz. Men innan vi får några stora samhällsförändringar kommer Jobbiks idéer att finnas kvar, de är alltför starka. ■ ■

Fotnot: När tidningen distribueras så har ett nytt parlamentsval genomförts i Ungern. Vid datum för pressläggning pekade alla opinionssiffror på ett ungefär lika starkt stöd för Jobbik som i valet 2010.

fib 35

Man måste inte alltid tala om det Åsa Foster Forum

Svenska Åsa Foster debuterar med en novellsamling som utan undantag utspelar sig i Sydafrika. Ett Sydafrika hon känner väl efter att ha studerat vid universitetet i KwaZulu-Natal. Vi serveras tolv historier som blottar de ärr som sydafrikaner från olika bakgrund och generationer bär med sig efter decennier av rasistisk politik och rasistiskt våld. Foster tar inte avstamp i det utstuderade och tillsynes mest dramatiska. Berättelserna utgår i stället från vardagliga situationer och speglar allmänmänskliga dilemman som i den sydafrikanska post-apartheid-kontexten ofta blir absurda. Berättelserna tar sin början

Äntligen! Livets mening Hans Isaksson Karneval förlag

Hans Isaksson är en av de skribenter som hör till mina favoriter. Med Folket i Bild eller Clarté i min hand letar jag alltid först reda på hans texter. Och i höstas utkom äntligen ett urval av Isakssons artiklar, i samarbete med Clarté och Folket i Bild/ Kulturfront. Boken har just den passande titeln Äntligen! Med undertiteln Livets mening. Texterna sträcker sig från åttiotalet fram till i dag och är illustrerade av Robert Nyberg, som också har fib 36

på familjesemestern, i köpcentret eller vid frukostbordet. Vad händer när rån och våld blir en naturlig del av vardagen? Vad händer med vårt eget människovärde när vi ifrågasätter andra utifrån fördomar grundade på till exempel ras? I vissa berättelser spelar Sydafrika huvudrollen, som i Det afrikanska namnet där en hemhjälp själv får hjälp av frun i huset när hennes man blir allvarligt sjuk. I andra som Semester vid kusten spelar landet en biroll medan ett spöke i form av ett svek spelar huvudrollen. Ofta är jagets identitet i berättelserna dold, åtminstone till en början, vilket är ett mycket smart drag även om det är ovant till en början. Men i den kontext som novellerna utspelar sig ger det en ny dimension när du tvingas att använda din intuition till en början för att sedan se alla dina fördomar blottläggas när berättelsen fortgår och berättarjagets identitet avslöjas. Sydafrika beskrivs ofta i nyhetsbevakning och populärkultur som ett djupt problematiskt land med oändlig potential. Både de djupa problemen och möjligheterna får utrymme i Fosters debut. Från

djupaste uppgivenhet som i tidigare nämnda historia om hembiträdet och husfrun till Innanför stängslet där medmänskligheten till slut segrar trots ett kraftigt motstånd. Ljust och mörkt, lätt och tungt i en angenäm mix som gör att man som läsare ser fram emot en framtida roman. Att ge en novellsamling ett samlat omdöme kan vara svårt, i detta fall har dock författaren gjort det lätt för recensenten. Man måste inte alltid tala om det är en tonsäker debut där helheten är mer än summan av delarna. Med andra ord är boken bättre än novellerna tillsammans, och det är en bedrift i detta fall. charlie aronsson

gjort texturvalet tillsammans med Olle Josephson. Hans Isaksson tillhör de – tyvärr alltför få – som med sina satirer och sina analytiska resonemang om sakernas tillstånd lyckas peka på väsentligheterna. Han talar klarspråk och ropar med trovärdig röst att kejsaren är naken. Vid genomläsning av denna artikelsamling, vill jag här ta upp en text, som visserligen har några år på nacken men ändå är ack, så aktuell. Artikeln handlar om den respekt vi förväntades visa inför de omkomna vid attacken mot World Trade Center 2001. Självklart förtjänar de omkomna respekt och deras anhöriga medkänsla, resonerar författaren, och fortsätter: men hur är det med alla tidigare massakrer mot civilbefolkning, är inte de också terrordåd? Bombningarna av Dresden

och Hamburg under andra världskriget, Hiroshima och Nagasaki, bombmattorna över djungelbyarna i Vietnam, terrorbombningar av civilbefolkning i Irak. Listan är lång. Sådana här texter, som pekar på det som makthavare och medier försöker trolla bort, behövs för att hjälpa oss att se det absurda och orättfärdiga som pågår i världen och omkring oss. Hans Isaksson skriver i sitt ”avslutande förord” att boken kanske inte ger så många tips och idéer om hur man kan finna livets mening, trots boktitelns löftesrika underrubrik. Och i slutet av boken finns en text med rubriken Om Livets Mening, som vindlar lekfullt fram och tillbaka, dock utan att komma fram till ett svar på denna intrikata fråga. agneta willans

Foto: Caroline Andersson

Recension.

Recensionsredaktörer: Jan Bergsten och Agneta Willans Kontakt: recensioner@fib.se

Där jag ringer ifrån Raymond Carver Övers. Kerstin Gustafsson Norstedts

Raymond Carver

dog 1988, bara 50 år gammal. Han hade gjort sig känd som en av USA:s främsta novellister. Han var en av de smutsiga realisterna. Så kallades de som skrev i den stilen – Richard Ford, Tobias Wolff och Tess Gallagher. En vardagsrealism som på ett korthugget och avskalat sätt skildrar arbetarklassens liv. Det är berättelser som likt Hemingways noveller skrivs på ytan, som toppen på ett isberg. Gestalterna är skildrade utifrån vad de säger

Västsahara – Europas sista koloni i Afrika Lena Thunberg Föreningen Västsahara

Den tidigare

spanska kolonin Västsahara är inte avkoloniserad. Då Spanien drog sig ur området 1975 ockuperades det av Marocko, som hade varit självständigt sedan 1956. De övriga grannländerna Mauretanien och Algeriet blev självständiga 1960 respektive 1962. Befrielsefronten Polisario bildades 1973 och inledde väpnad kamp för en självständig västsaharisk stat. I augusti 1974 gick Spanien med på en folkomröstning för självbestämmande, men Marocko motsatte sig beslutet och hävdade historiska anspråk på området. Trots FN-styrka i området har folkomröstningen aldrig kunnat genomföras. Internationella domstolen avvisade Marockos (och Mauretaniens) anspråk

och gör. Raymond Carver har ett mycket skarpt öra för det som sägs och hur det sägs. Han utelämnar vad de känner och tycker. De är människor som inte har språket i sin hand. Det handlar om vilsna till synes färglösa människors sätt att försöka förstå sig själva och varandra. Mycket ofta handlar det om vad missförstånd förorsakar mellan närstående. Scenen är ofta ett vardagsrum eller sovrum och mannen och kvinnan finns där bredvid varandra, men det är oceaner av ouppklarade saker som står mellan dem. Slutet lämnas ofta öppet i en svävande känsla av ovisshet. I Carvers noveller finns en torrhet, ett slags färglöshet. Kampen gäller att få ihop dagen, att besegra den malande ovissheten. Osäkerheten finns där ständigt bakom det till synes lugna vardagliga. Det är Carvers sätt att ladda upp det vardagliga som skapar suget i hans

Lena Thunbergs rapportbok är utförlig, välskriven … och hävdade ”principen om självbestämmanderätt genom befolkningens fritt uttryckta vilja”. Men då Spanien drog sig ur tog Marocko kontrollen över stora delar av området. Befrielserörelsen utropade SADR (Saharawi Arab Democratic Republic) 1976, och under 1980-talet pågick ett omfattande utnötningskrig. Lena Thunbergs rapportbok är utförlig, välskriven och välredigerad, med många foton, en översiktlig karta och intervjuer som levandegör situationen på individnivå. Den belyser också stormaktsspelet – USA:s, Frankrikes och EU:s stöd till ockupationsmakten och EU:s brottsliga fiskeavtal som även omfattar vattnen utanför det ockuperade Västsahara. EU har gjort Marocko till strategisk partner och gett detta land ”advanced status”, vilket tidigare endast Israel hade. Situationen i Västsahara har likheter med Palestinakonflikten (och med

Slutet lämnas ofta öppet i en svävande känsla av ovisshet.

berättelser. Robert Altman filmatiserade en del av Carvers berättelser i filmen Short Cuts utan att nå upp till novellernas klass, enligt min mening. Carver är kanske alltför otydlig för att filmatiseras. Eller på ytan alltför banal. Men berättelserna är så långt från det banala man kan komma även om de kan te sig enkla. Storheten ligger i hur han kan omfamna dessa sina ängsliga, konventionella, inte alltid så intelligenta gestalter och deras tillkortakommanden med en sådan förståelse och ömhet. jan bergsten

det delade Korea). Ockupationsmakten har (med teknisk hjälp från USA och Frankrike) byggt en befäst mur för att avskilja den av Polisario kontrollerade östra tredjedelen av Västsahara från de ockuperade områdena och genomför en bosättningspolitik liknande den israeliska för att ”etablera fakta” och befästa sin kontroll. Marockos historiska anspråk strider mot folkrättsliga principer för avkoloniseringen. Därför erkänns SADR såväl av FN som av den afrikanska enhetsorganisationen OAU (numera Afrikanska Unionen, AU) och den alliansfria rörelsen. Marocko lämnade OAU i protest och är det enda afrikanska land som står utanför organisationen. Polisario får också stöd från de svenska riksdagspartierna. Men rätt är en sak, makt en annan. Jag saknar en redogörelse för Polisarios strategi, en diskussion om den västsahariska befrielsekampens förutsättningar och om hur befrielsekampen i Västsahara idag hänger samman med utvecklingen i Mali, i Libyen och övriga konflikter i regionen. christer lundgren fib 37

RECENSION

Finansfurstarna – Berättelsen om de svenska riskkapitalisterna Lotta Engzell-Larsson Weyler förlag

År 2013 kontrollerade de svenska riskkapitalbolagen 14 procent av de större företagen och ett kapital på 800 miljarder kronor. Intäkterna låg på 8 procent av BNP. Spekulationsvinsterna låg skyhögt över den långsiktiga avkastningen i den reala ekonomin. På två decennier hade finanskapitalet växt till en avsevärd maktfaktor i Sverige. De första åren hade verksamheten

Mina drömmars land Manne Fagerlind Damm förlag

Manne Fagerlind arbetar som systemutvecklare. Mina drömmars land är hans andra roman. Och jag tycker mycket om denna bok, eftersom den är skriven i den store danske kulturpersonligheten Brandes anda, nämligen att litteratur och konst bör ”sätta problem under debatt”. Romanen har två huvudspår: Det ena handlar om Lotta som är kläddesigner och hennes man Henrik som är systemutvecklare, som älskar programmering men som har byggt upp ett företag och som därför tvingas syssla med administration och juridik. Henrik har blivit rik på sitt företag och de två bor i ett jättestort hus med stilenlig tomt på Lidingö. Det andra fib 38

Avregleringarna och utförsäljningen av statliga och kommunala bolag har varit en guldgruva … ett visst existensberättigande. Misskötta och olönsamma företag köptes, rustades upp och såldes i bättre skick. Men när den marknaden var uttömd övergick riskkapitalisterna till att köpa lönsamma företag och mjölka ur dem innan de såldes igen. Avregleringarna och utförsäljningen av statliga och kommunala bolag har varit en guldgruva, inte minst inom vård, omsorg och skolor.

spåret handlar om Joseph som är på flykt från Uganda med sin gode vän Moses. De vandrar, ömsom svälter och ömsom får hjälp av folk på vägen. Slutligen kommer de till Egypten och flyr över havet till Grekland. Moses hamnar i vattnet och dör. Till slut kommer Joseph till Sverige där han blir papperslös svartarbetare som arbetar med hälsofarlig rivning av hus. Lottas och Josephs vägar möts då Lotta har drabbats av en djup depression efter sin bästa väninnas plötsliga död i hjärnblödning. Lotta blir svårt psykiskt sjuk och när hon tar sig upp finner hon att hon måste göra något av sitt liv. Det blir till slut så att Lotta ser till att Joseph kan gömma sig i det stora huset på Lidingö. Manne Fagerlind målar upp den konflikt som vi nästan alla möter när vi konfronteras med tiggare från Rumänien. Ska vi ge något? Förlänger det kollektiva lösningar på problemen? Men i så fall vad ska vi göra med den tiggandes blick? Det finns inga patentsvar på dessa

Lotta Engzell-Larsson, som har lång erfarenhet från affärspressen och skriver kunnigt, skildrar denna utveckling och hur det svenska finanskapitalet har vuxit fram. Hon intervjuar de främsta riskkapitalisterna i branschen, ”finansfurstarna”, som sinsemellan är mycket olika. Somliga kan vara sympatiska och deras personliga motiv kan variera. Men historien kokar ändå ner till att en ny grupp människor med förankring i spekulationsekonomin har utkristalliserats. Deras intressen och moral står i motsättning inte bara till folket utan även till traditionella storföretagare i den reala ekonomin. Boken visar mycket konkret att Sverige inte skiljer sig från andra västländer beträffande finanskapitalets tillväxt och dominans. Snarare är det ett nyliberalt föregångsland. åke kilander

Frågorna handlar om vad det egentligen är att möta en annan människas blick …

frågor. Frågorna handlar om vad det egentligen är att möta en annan människas blick, att möta den som i Bibeln kallas ”nästan”. Jag tror personligen att Bibelns skildring av detta ger en vägledning: Dela ditt bröd med den hungrige, ge hemlösa stackare husrum, ser du en naken, så klä honom, vänd inte dina egna ryggen! (Jes. 58, 7-9) Om just detta i det moderna Sverige har Manne Fagerlind skrivit en spännande roman. Läs den! svante svensson

Sigridiana Carl-Göran Ekerwald Karneval

Det blåser en glad och lekfull vårvind i den svenska poesin just nu. Jag tänker givetvis på den otidsenliga diktboken Sigridiana av Carl-Göran Ekerwald tillägnad hustrun Sigrid Kahle som oväntat gick bort på nyårsafton 2013. Paret hade då varit gifta i tre år. De var båda till åren komna. Man kan inte tänka sig ett lyckligare slut på livet än en förälskelse som bär över smärta och sår och ibland svåra år. Men Carl-Göran Ekerwald lyfter deras kärlek mot en ständigt blånande himmel, där lek och kärleksutrop i dikter förenas! Här möter oss ett kärlekens här och nu, i tillfälliga minnesbilder eller filosofiska

Var ligger min arbetsplats i morgon? och 22 andra noveller av kommunalare. Premiss Förlag

Tjugotre korta, innehållsrika noveller ryms mellan pärmarna på den fina bok som tidningen Kommunarbetaren gav ut 2013. Ett resultat av en novelltävling med mer än 250 bidrag.Författarna skriver ur egen erfarenhet. Det är de som städar, matar och byter blöjor, kör buss och arbetar mot tidsschemat som berättar. Människor som tar emot nyfödda barn,

Han flår helt enkelt livet åt oss och lyfter fram det som ger livet djup och mening. funderingar, men hela tiden skriven på ett poetiskt frisläppt språk som varken värjer för barnsliga rim eller bråddjupa anspråk. Som motto för diktsamlingen har Goethe: ”Fråga er inför varje dikt om den innehåller någonting upplevt och om detta upplevda gynnat er.” Jag tror att alla som läser dessa av livslust komprimerade dikter kommer att känna igen sina egna kärleksdrömmar; att få tillhöra någon, ingå i symbios med sin käraste eller bara få känna sig lycklig i den älskades närvaro. CarlGöran Ekerwald skriver om sin älskade Sigrid så att vi alla – både de av oss som kände henne och de som här för första gången möter henne – känner hennes närvaro och magiska utstrålning.

Hennes sätt att köra bil med ena handens tumme och samtidigt dirigera hela livstrafiken, hennes lätta beröring som kan få slutna världar att öppna sig, hennes närvaro i alla tider och länder. Det är barnets och den erfarne mästarens språk vi här möter. Han flår helt enkelt livet åt oss och lyfter fram det som ger livet djup och mening. Medveten om att han inte är ensam om dess hemligheter påminner han oss också om vad vi kan lära av hans franske kollega: Av Flaubert Kan man bli flådd Inpå bara bena. En uppriktig, sannfärdig själ. Flaubert Han är oss kär. Du fula, fala värld. hör här, och lär av Flaubert: Ärebetygelser förnedrar. Titlar degraderar. Ämbeten depraverar. Vara människa – det är allt. peter curman

Och vilka vet bäst hur det är, om inte de som varje dag går till de dåligt avlönade och de ibland tröstlösa jobben.

ensamkommande flyktingbarn, gör rent i operationsrummet och, helst osynligt, avlägsnar vårt skräp och genomlever kräksjukan på demensavdelningen. De stressar, får ihop dagen, fastän tre är sjuka. Det måste bara gå och det gör det! De trivs och vantrivs. Så mycket som kan berättas på en tre-fyra boksidor. Och vilka vet bäst hur det är, om inte de som varje dag går till de dåligt avlönade och de ibland tröstlösa jobben. Novellerna är genomgående välskrivna och varierande, både till form och till innehåll. Redovisande och ibland gestaltande. Välformulerat och

avlyssnat. Människor som arbetar inom äldrevården för både de gamlas och sin egen talan genom berättelserna. Berättare av bägge könen beskriver hur det känns i kroppen, hur trötta de är på sitt arbete, hur de längtar bort, stjäl sig till en stund nere vid sjön. Ilska mot överordnade som inte ser. Oron för egna barn och vardagen. Men också det som gör att de, trots allt, stannar kvar: arbetskamraterna och dem de vårdar. Och stoltheten över väl utfört arbete. Jag tänker osökt på Ivar LoJohansson ”Allt det spännande finns hos arbetarklassen”. solveig giambanco fib 39

Film.

Godheten S

TEXT hans isaksson

I TROELLS FILM hade den amerikanske,

Heideggerinfluerade psykologen Rollo May ersatt Marx som samhällsanalytiker. Om mat och ekonomi talades icke – samhällskritiken var en fråga om vantrivsel i kulturen, som Freud skulle ha sagt. Se gärna (om) den, för att förvissa er om att de talar sant, som påstår att ingen samtidskritik så snabbt blir otidsenlig som den som just för dagen ligger exakt i tiden! Troell använde sig här, som ofta, av bilder eller metaforer från ett hotat natur- och djurliv för att framföra sitt budskap – i detta fall ett litet reportage från brukshundsklubben för att åskådliggöra den ”kollektivistiska” statens vision av den mönstergilla, domesticerade svensken. Den unge Reinfeldts manifest Det sovande folket var 1993, om man så vill, en förlängning högerut av Troells budskap, minus det gröna. I VALET SAMMA ÅR gick SAP något tillbaka men MP fick för en tid 20 nya mandat. Fast detta berodde nog mer på fib 40

traumat efter Tjernobylkatastrofen 1986 än på Troells film. Ett kvartssekel senare kom en ny svensk samhällskritisk dokumentär – det är ganska långt mellan sådana. Denna gång var det Stefan Jarl som filmade och Folkets Bio som distribuerade: Godheten. Stefan Jarls film inleds med en voiceover av ett högstämt, ideologiskt Palmetal från 1970-talet där talaren försöker dra skiljelinjen mellan ett egoistiskt och ett solidariskt samhälle och samtidigt avgränsa sig mot eventuella revolutionärer. Fast några år senare deklarerade Palmes (det vill säga Feldts) ekonomer att Sverige eller Europa inte längre skulle ha råd med kollektivistiska ideologier präglade av solidaritet och drog upp linjerna för ett nytt program för partiet: ”Dagens problem är att socialdemokratin måste bryta med många traditionella medel, till exempel ”satsning på

Godheten, av Stefan Jarl, har stoppats av SVT.

offentlig sektor” – för att kunna hålla fast vid de traditionella målen som full sysselsättning och jämlik fördelning av välfärden. De traditionella medlen var riktiga i går, i dag är de uttömda ... I klartext betyder detta, tyvärr, bland annat att man måste skära i utbyggnadstakten för vård, barnomsorg och utbildning, samt att man måste kraftigt skära

Foto: Joakim Jalin

agolandet var ett slags dokumentärfilm av Jan Troell. Den blev ganska omdebatterad 1988, då den hade premiär. Statsministern Ingvar Carlsson samt – postumt – Tage Erlander och Olof Palme medverkade med långa intervjuer. Jag är inte säker på att vare sig de intervjuade eller regissören var fullt medvetna om det, men på sätt och vis var filmen en liberalgrön uppgörelse med modernismen och den sociala ingenjörskonsten i dess realt existerande form – socialdemokratin.

Stockholm och Sverige ett post-välfärdssamhälle efter 35 års oavbruten kontrarevolution.

Foto: Ditte Lundberg

Sverige är i täten bland de länder där under senare år den ekonomiska ojämlikheten har gjort störst framsteg.

Det måste alltså handla om man under ett valår i SVT inte oemotsagd får kritisera det kapitalistiska systemet.

ned några av de större transfereringssystemen...”. (Arbetet 1981. Några år efteråt var även denna tidning ned- och bortskuren). Detta skulle inte visa sig vara några överord – de kommande nedskärningarna av pensioner och arbetslöshetsersättning nämndes inte. Privatiseringarna inom alla offentliga verksamheter var ännu en våt dröm hos de mest rabiata borgerliga utopisterna. OMLÄGGNINGEN AV skattesystemet

skedde 1981 och 1990. Uppgivandet av den fulla sysselsättningen till förmån för inflationsbekämpning skedde 1982. Novemberrevolutionen 1985 släppte bankernas utlåning fri. Palme sköts 1986. Ingvar Carlsson satsade 1994 sin

egen och 16 fackförbudsordförandes heder för att övertyga oss att vi måste gå med i EU – som han för sina valmän presenterade som ett väsentligen socialdemokratiskt projekt. MEDAN TROELL gisslade socialdemokra-

tins så kallat starka samhälle (vid den tiden hade många medborgare av historiska skäl fortfarande svårt att skilja mellan Konsum, socialbyrå, socialnämnd, och socialdemokrati) presenterar Jarl nu, efter 35 års oavbruten kontrarevolution, ett post-välfärdssamhälle. Borgerliga regeringspartier hade efterhand flyttat fram positionerna, medan socialdemokratiska regimer har befäst och ytterligare skärpt kapitalets övertag. SAP:s nuvarande ledning deklarerar att den inte ser någon

skillnad på vänster och höger i politiken. Tyvärr börjar vi inse att den är uppriktig beträffande vad den inte ser. EFTER 20 ÅR I EU är andra ekonomiska produktionssätt än profitdrivna de facto förbjudna. I hård konkurrens har Sverige intagit tätplatsen bland de OECD-länder där under senare år den ekonomiska ojämlikheten har gjort störst framsteg, bland annat genom försämrade arbetslöshets- och sjukersättningar och genom upprepade jobbskatteavdrag. Kapitalisterna behöver numera inte längre propagera för en ekonomiskt välgörande ”ökad lönespridning” – det räcker med att arbetarrörelsen accepterar ett ökat inslag av individuella löneförhandlingar, karriärtjänster och att ”för sysselsättningens skull” införa ungdomslöner – samt en ökad mängd av svart och/eller oorganiserad arbetskraft. Inga levande eller döda SAP-toppar intervjuades i Jarls film. Varken vår moderata regeringschef eller hans uppdragsgivare inom finans- och bankväsen fib 41

Foto: Stefan Jarl

FILM Naturen står för godheten i Stefan Jarls film.

syntes till i filmen. Den svenska naturen spelar en roll även i Jarls film – men har nu reducerats till stillbilder i pauserna för att åtminstone åskådliggöra vad Jarl anser vara naturens godhet och få oss att slappna av mellan framträdandena av kritiska ekonomer: Andreas Cervenka, Jacob Bursell, Mikael Nyberg, Stefan de Vylder samt de brittiska, jämlikhetsförespråkarna sociologerna Richard Wilkinson och Kate Picket. DE BÅDA FÖRSTNÄMNDA SvD-

ekonomerna fungerar som trovärdiga kronvittnen mot nyliberalismen och förklarar samstämmigt att motiven för kapitalet att ge sig in i utbildning, vård och omsorg inte handlar om att effektivisera dessa verksamheter eller att ge arbetande och konsumenter mera inflytande, utan uteslutande om att som ”utförare” skörda vinster från ett område där de förut varit utestängd. Och att involverade riskkapitalister kan undvika att ta risker genom att stat och kommun garanterar profiten. Denna kan endast tillväxa genom nerskärningar i personal och kvalitet. SvD-ekonomerna vitsordar också Nybergs och de Wylders påpekan-

fib 42

den, att statens bankgarantier har givit ägarna relativt fria händer att spekulera med summor som tjugofallt överstiger det egna kapitalet vilket inte befrämjat försiktigheten. DET ÄR TROLIGT att de analytiker som

uppträder i filmen kan ha olika åsikter när det gäller att föreslå åtgärder mot detta nyliberala elände. Cervenkas och Bursells inlägg kan för all del tolkas liberalt – att staten bör sluta att ställa garantier för spararnas pengar och låta försäkringsbolagen själva sköta välfärdsinrättningar i fri konkurrens som i ett rent försäkringssystem. Men man hoppas att dessa ekonomer, som fördomsfritt har studerat den svenska perestrojkan, för alltid har förlorat sin naivt prokapitalistiska oskuld. Det nämns mycket sällan, men Europa och Sverige går, som redan Marx sa och Mikael Nyberg i grunden antyder, havande med socialismen. Vi betalar ett mycket högt pris för denna magnifika överburenhet. De många val som stundar 2014 gäller för inget deltagande riksdagsparti dock frågan om kapitalism eller socialism. Det är därför högst

intressant att SVT valt att betrakta Godheten som en ”partsinlaga” – trots att inget politiskt parti utpekas, gynnas eller missgynnas av dess budskap. Trots att man medproducerat vägrar SVT att sända filmen före höstens val. Man har uppenbarligen grubblat mycket över sin motivering för detta. Det kan ju inte handla om att en dokumentärfilm ett valår inte får ta ställning i någon av de frågor, där något av de åtta riksdagspartierna har yppat en åsikt? Det måste alltså handla om att man under ett valår i SVT inte oemotsagd får kritisera det kapitalistska systemet. Ty filmen … är såpass systemkritisk att man kan se den som en partsinlaga, säger Sabina Rasiwala, kommunikationsdirektör på SVT. Godheten är enligt SVT: En dokumentär vi inte hittar en motsvarighet till, i form av en liknande film med motsatt viktning. Vi har ett krav på allsidighet i vårt uppdrag. Frågan är dock huruvida ledningen i SVT skulle märka om en sådan öppet prokapitalistisk film verkligen dök upp. Det är nämligen med ideologi som med dålig andedräkt – den egna märker man aldrig. ■ ■

Nya förhållandet mellan arbetare och företagare. Okänd konstnär. Der Neue Postillon 1896

DER NEUE POSTILLON 1895–1914 Schweizisk politisk och satirisk tidskrift utgiven i Zürich som språkrör för den socialdemokratiska arbetarrörelsen. Blev aldrig så känd som andra tyskspråkiga arbetarskämttidningar men möjliggjorde ändå för en bredare allmänhet att hålla sig informerad om kapitalistiska och politiska tendenser i tiden. Drogs ständigt med ekonomiska problem då det socialdemokratiska partiet inte hade resurser att stödja tidningen. Utkom först

månadsvis, från 1907 var fjortonde dag, och upplagan nådde aldrig över 10 000 exemplar. I Schweiz kunde tidningen hela tiden komma ut ocensurerad, men i de monarkistiska grannländerna konfiskerades enstaka nummer. Som tecknare medverkade Willy Lehmann-Schramm, Adolf Sulzberger,Hermann Hintermeister, Paul Thesing,Karl Hügin, Ignaz Epper, Walter Lilie,Albert Sebastian Oesch och Arthur Felix Treichler.

Satirarkivet.se är ett forum på nätet för bildskapare som vill kommentera samtiden. Här finns bilder från hela världen, såväl nutida som historiska. Välkommen att titta in på www.satirarkivet.se.

fib 43

Skriftställning.

BRECHT OCH VERKLIGHETERNAS SVÅRA VAL TEXT jan myrdal

Werner Hecht, född 1926 i Leipzig, studerade där för Hans Mayer, kom 1959 som dramaturg till Berliner ensemble och blev Helene Weigels närmaste medarbetare. Efter hennes död ledde han först DDR:s ”BrechtZentrum” och sedan efter murens fall ”Brecht-Weigel Haus” i Buckow. Han ansvarade för den stora upplagan av Brechts verk och ett antal specialarbeten och tillhör de få vilka känner Brechts arbete i detalj. De vilka läser tyska och intresserar sig för Brecht bör läsa boken ty Hecht kommer med en hel del nytt och klargörande.

ertolt Brecht var kommunist, men av teoretiska skäl en partilös sådan. Han var särskilt efter Lenins död kritisk mot partiet (fast inte på trotskistiskt vis) för dess farliga brist på dialektisk analys och stelbenta konstsyn samtidigt som han i sina ställningstaganden fram till sin död 1956 arbetade nära – och troget om man så vill – samman med den dåtida officiella kommunistiska rörelsen också i de svåraste tider. Detta var lika besvärligt för partibyråkrater att acceptera som för motståndare att förstå. Brecht lyckades komma ut ur Hitlers Tyskland innan han greps av vare sig SA, SS eller Gestapo och arbetade sedan som dramatiker och skriftställare i emigrationen med en bas i Danmark. Sedan genom Sverige, Finland och Sovjetunionen till Förenta staterna. MEN DET VAR INTE bara fråga om littera-

tur, han var ledande i den internationella antifascistiska rörelsen. Han stod nära, även intellektuellt, Heinrich Mann (som innan Hitlertiden fördömts av rättroende marxister vilka ofta sedan hoppade iväg till att göra karriär med glödande

fib 44

antikommunism) och deltog i dennes försök att ena de intellektuella mot nazismen, men var tveksam mot den partiofficiellt hyllade brodern Thomas Mann som av hänsyn till sina tyska upplagor haft svårt att öppet bryta med nazismen och sedan under kriget från Förenta staterna blivit lika rasande anti-tysk som han i Första världskriget varit nationalistisk tysk-chauvinist. Typiskt är att just de kommunistiska kritiker vilka som Georg Lukács varit hårdast i att principiellt fördöma Brechts litterära arbete var mest devota mot den Thomas Mann som sökte göra sig till sin tids Goethe. NÄR BRECHT innan FBI kunde gripa honom lyckades fly Förenta staterna efter att dramaturgiskt skickligt ha pratat kalsongerna av utskottet för oamerikansk verksamhet (finns på skiva och såvitt jag vet på nätet) var han statslös. Schweiz sökte bli av med honom. Tysk var han och som tysk skriftställare och dramatiker ville han verka, men tog han det ena Tyskland skulle han stängas i det andra. Skickligt lyckades han då utnyttja att Helene Weigel varit österrikisk medborgare före Hitler och

Werner Hecht. Brecht und die DDR. Die Mühen der Ebenen. Aufbau Verlag, Berlin 2013. ISBN 978-3-351-03569-3

Anschluss då hon gjordes statslös. Med hjälp av vänner – vilka naturligtvis sedan straffades och förlorade arbeten – erhöll också han österrikiskt pass. Så kunde de sedan verka i det som blev Tyska Demokratiska Republiken utan att vare sig helt förlora publik i väst eller riskera att stängas. Men det var en känslig balansgång. Som han skrev var emigrationens bergsbestigningar svåra men slättlandets mödor inte mindre. Det fanns en djup och tabuiserat dold klyfta i TDR, en konflikt det inte

talades högt om. Jag vet ty jag både mötte den där och diskuterade döppet med tyska kamrater, ledande sådana, i SED och FDJ från 1951 till 1964. Brecht var klart medveten om den. Det vi inte sade högt på vår kant under kriget och som man i TDR teg om var att majoriteten i Tyskland faktiskt hade stött Hitler ända in i det sista. Till det fanns det verkliga materiella skäl. Men därav följde att krigsförbrytarna inte bara var den handfull som hängdes utan bödelsarbetet hade varit ett massfenomen. Brecht menade med rätta att detta ställde enorma krav just på det medvetandegörande arbetet efter Hitlers nederlag. Såväl på det politiska som det konstnärliga. DET FANNS EFTER 1945 en avgörande

skillnad mellan den västliga del av Tyskland som var ockuperad av Förenta staterna, Storbritannien och Frankrike vilken senare blev Förbundsrepubliken Tyskland och den östliga del som var ockuperat av sovjetunionen och senare blev Tyska Demokratiska republiken. I öster, i TDR genomfördes en till stor del hänsynslös rensning bland de ansvariga i stat och näringsliv samtidigt som man sökte omvandla och omskola den stora majoritet som varit Hitlertrogna, alla de vanliga små NSDAP- medlemmarna. I öst genomfördes på så sätt en medveten avnazifiering. Men i väst icke. Efter den första tidens spektakulära rättegångar som Nürnbergrättegången skyddades i väst de gamla nazisterna. I den nya väststaten, Förbundsrepubliken Tyskland, rådde de över industri och finans. Ökända och ledande nazister kunde inte bara nå ända in i regeringen, de satt kvar i förvaltningen, behöll sina domarämbeten, behärskade såväl det nya utrikesdepartementet som den nya militären. Där i väst greps och dömdes i stället kommunister och misstänkta vänstersympatisörer och fredsaktivister. Inte förrän de direkt brottsligas generation började självdö på sextiotalet blev

det möjligt att där ens diskutera detta. Nu när de alla i princip är döda kan den förbundstyska staten själv genom sin ”Bundeszentrale für Politische Bildung” publicera utmärkt statligt studiematerial för sin nuvarande polisutbildning som dokumenterar såväl att det även var vanliga trafikpoliser som deltog i mord och folkmord och att de inom polisen ledande och ansvariga förbrytarna fortsatte på nya höga poster efter kriget: Nicht durch formala schranken gehemmt, ISBN 978-3-8389-7069-1.9.

skadeståndsbetalningarna (i sig rimliga fast Västtyskland inte betalade sin del) byggdes ekonomin upp, de kapitalistiska monopolenförstatligades och TDR genomförde grundläggande och nödvändiga sociala och demokratiska reformer i jordägande, utbildning, hälsovård, jämlikhet, full sysselsättning och därtill aborträtt och preventivmedel. Kamp mot pryderi och för nakenkultur och ungdomens rätt till sexualliv inte att glömma. TDR var på så sätt det bästa Tyskland.

NAZISMEN, HERREFOLKSTÄNKANDET

WERNER HECHT GER dock exempel på exempel på småsinta och ideologiskt reaktionärt trångsynta byråkraters försök att censurera och begränsa Brechts arbete som ingreppen mot Der Verhör des Lukullus och motståndet mot Der kaukasischen Kreidekreis till exempel. För att inte tala om det helt fantastiska hur Honecker av oresonliga personliga skäl genom politiska intriger lyckades omintetgöra Paul Dessaus och Bertolt Brechts av FDJ beställda lysande kantat Herrnburger Bericht. Trots att båda varit i fängelse under Hitlertiden avskydde Honecker privat den av oss alla på vänsterkanten i den generationen älskade Ernst Busch vars Ami Go Home vi sjöng världen om och krävde med byråkratisk makt att hans namn skulle strykas. Fast innan man förfasar sig bör man komma ihåg att exakt likadant sker här i Sverige. Brecht dör i förtid 1956. (Tre decennier senare kunde jag få den då ännu icke tillgängliga operation han hade behövt.) Men det sammanbrott som drabbade TDR 1989 orsakades av just de sig alltmer virulent utvecklande defekter i hela den sovjetiska sfären vilka Brecht redan på tjugotalet och trettiotalet i sitt arbete påvisat och gått emot. Att sedan TDR, även om man där sökt undkomma genom att slå in på den revisionistiska väg Ulbricht, – som Deng Xiaoping i Kina – förordat, inte som en ensam revisionstkapitalistisk ö i Europa haft militär styrka nog att kunna överleva. ■ ■

satt mycket djupt i hela det tyska folket. Alla (utom kommunister och judar som dock satt i koncentrationsläger) hade personligen tjänat på upprustningspolitiken och på att Tredje riket sög ut hela det ockuperade Europa. Brecht sade därför högt det som få vågade säga: ”Kravet på omedelbara fria val, vore om vi sökte genomföra dem nu i TDR enligt min mening för oss på intet sätt förnuftigt. Jag tror inte att befolkningen mänskligt sett är tillräckligt långt från nazismen för att i dag skapa en annan framstegsvänlig regering. Den regering vi nu har verkar i kamp mot dessa element vilka hotar hela världens fred.” (Sid. 179/180) Till det som blev svårt i TDR också det som av politiskt/taktiska skäl ansågs måste förtigas: våldtäkter och brott av sovjetsoldater just i befrielsen. Bredel skrev om dem men censurerades. Brecht noterade dem. Övergreppen var begripliga både i kriget och efter det sovjetsoldaterna sett i det nyss ockuperade hemlandet men minnet av övergreppen varade sig i TDR då bölden inte tömdes. Till det kom de odialektiska förvridningar i rörelsen som kom att prägla också Sovjetstaten och därmed TDR. Trots detta, eller i insikt om detta, var TDR till skillnad från det av de allierade ockuperade Västtyskland det Tyskland vilket gjorde upp med det nazistiska arvet. Trots de enorma

fib 45

Rätt&Rådligt.

SÅ STARKT ÄR MEDDELARSKYDDET

TEXT ingemar folke

n man låg och dog på ett sjukhus, som drivs av landstinget. På uppdrag av TV3 gjorde ett produktionsbolag under den tiden en dokumentärfilm om verksamheten på sjukhuset. Bolaget hade träffat ett avtal med landstinget om hur produktionen av filmen skulle gå till. Enligt avtalet skulle en patient lämna sitt skriftliga samtycke till att spelas in. Den döende mannen blev filmad. Han hade inte varit i stånd att ta ställning till frågan om samtycke. Filmen sändes efter hans död i TV3. Varken hans ansikte eller namn förekom i avsnittet av filmen. Hans anhöriga kände dock igen hans röst som hördes i filmen. De hade inte tillfrågats om samtycke till inspelningen. I avsnittet framgick att mannen hade svårt att andas. Sköterskor samtalade om mannens allvarliga tillstånd. När han rullades ut ur sjukrummet, blev hans ansikte ”suddat” på filmen som visades i tv.

MANNENS HUSTRU, dotter och barn-

barn väckte talan mot landstinget och yrkade skadestånd. De hävdade att arbetstagare vid landstinget, åtminstone två sköterskor, i tv-filmen röjt uppgifter om mannens hälsotillstånd. Senare har andra landstingsanställda godkänt filmen för sändning och därigenom också brutit mot tystnadsplikten. Detta var brottsligt. Brotten har medfört en kränkning av mannens anhöriga, hävdade dessa. Därför menade de hade de rätt till ersättning för kränkningen. De anhöriga hänvisade också till artikel 8 i den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter, en artikel som handlar om skydd för privatlivet. fib 46

Den döende mannen blev filmad. Han hade inte varit i stånd att ta ställning till frågan om samtycke.

Landstinget bestred de anhörigas yrkanden. Tingsrätten har i sin bedömning av målet börjat resonemanget med att undersöka om yttrandefrihetsgrundlagens (YGL) bestämmelser om meddelarskydd är tillämpliga. Rätten anser sig ha skyldighet att göra det, även om YGL inte hade aktualiserats av parterna under rättegången, till exempel genom invändningar från landstinget. TV3 sänder inte från Sverige utan från Storbritannien. YGL:s regler är därför inte fullt ut tillämpliga på program som sänds i TV3. Ett något begränsat meddelarskydd gäller dock även för sändningar från utlandet som vidarebefordras hit på det sätt som TV3 tillämpar. I NATIONELLA SÄNDNINGAR har meddelaren skydd mot straffansvar. Men om han uppsåtligen bryter mot en kvalificerad tystnadsplikt, så kan han ändå straffas. När det handlar om sändningar från utlandet som TV3 bedriver, så kan meddelaren kommas åt oavsett om tystnadsplikten han brutit mot är kvalificerad eller ej. Kravet att brottet mot tystnadsplikten ska ha skett uppsåtligen gäller dock till förmån även för sådan meddelare.

Tingsrätten kommer fram till att sköterskorna vid inspelningen av avsnittet i fråga har lämnat uppgifter om mannens hälsotillstånd och att det innebär ett röjande av sekretesskyddade uppgifter. Frågan var sedan om detta röjande hade skett uppsåtligen. SJUKHUSLEDNINGEN HADE informerat alla anställda om filminspelningen. Tingsrätten anser att sköterskorna måste ha vetat att sjukhusledningen hade verkat för att inspelningen skulle komma till stånd och sanktionerat denna. Därför, finner tingsrätten, kan sköterskorna inte anses ha gjort sig skyldiga till uppsåtligt brott mot tystnadsplikt. Och därför kan man inte ingripa mot deras uppgiftslämnande på den grunden att detta utgjort ett brott som har gett de anhöriga rätt till kränkningsersättning. Visserligen har andra landstingsanställda godkänt filmen för sändning, något de hade kunna förhindra om de inte hade godkänt filmen. Tingsrätten finner dock att denna möjlighet, som är inskriven i produktionsbolagets avtal med landstinget, inte kan tillämpas. Skälet är att avtalet i den här delen är grundlagsstridigt, eftersom det inte går att förena med censurförbudet i YGL. Inte heller finner tingsrätten det möjligt att tillerkänna de anhöriga skadestånd med hänvisning till Europakonventionens artikel om skydd för privatlivet. Konventionen kan nämligen inte tillämpas på ett sådant sätt att skyddet för meddelare blir sämre än enligt YGL, anser tingsrätten. TINGSRÄTTENS DOM har kritiserats

av Maciej Zaremba i Dagens Nyheter. Frågan är om meddelarskyddet i våra grundlagar framstår som alltför starkt, när grundlagsreglerna leder till resultat av det här slaget. Vi kommer senare att få veta vad hovrätten anser. ■ ■

Ingemar Folke. Jurist i Stockholm och medlem i föreningen FiB-juristerna. Hemsida: tffr.org

Medlem. Reportagefonden Sedan den förra redovisningen av insamlingen till Reportagefonden har ytterligare bidrag kommit in. De nya bidragsgivarna är följande: Gunnel Bergcrantz, Hägersten Pie Blume, Rönninge Jan Danielsson, Umeå Lennart Ekstam, Strängnäs Lars Fagerstedt, Rönninge Losita Garcia, Stockholm Klas Hallberg, Stånga S J Helm, London Sven Johansson, Västerhaninge Jove, K-ör Pia Karlsson, Hägersten Lennart Palm, Göteborg Britta Ring, Stockholm Anders Romelsjö, Stockholm Torbjörn Wikland, Kungsängen Totalt finns nu 132905 kr i fonden.

Bidra till vassare reportage och en bättre tidning! Stöd FiB:s reportagefond du också genom en insättning på:

Plusgiro 65 77 50-6

gen? r i förenin e d n ä h d a V .fib.se sida www m e h r å v Se MEDARBETARE DETTA NUMMER

OMSLAGSFOTOGRAFI:

Odd Uhrbom

MEDARBETARE:

Odd Uhrbom, Lucas De Vivo, Hillevi Nagel, Mare Toomingas, Magnus Zackariasson, Carl Krantz, Amanda Hall, Stig Söderlind, Lisa Forsberg, Lennart Palm, Anders Romelsjö, Eva Wernlid, Jean Hermanson, Rikard Laving, Åke Kilander, Joakim Medin, Thorkil Rothe, Charlie Aronsson, Agneta Willans, Jan Bergsten, Christer Lundgren, Svante Svensson, Peter Curman, Solveig Giambanco, Hans Isaksson, Jan Myrdal, Ingemar Folke, Hans Lindström

Månadens medarbetare LUCAS DE VIVO Jag är född och uppvuxen i Norrköping men har italienskt påbrå, därav namnet. Jag bor numera i Uppsala där jag läser en utbildning i journalistik och har sedan tidigare en kandidatexamen i statsvetenskap. Har ett starkt politiskt engagemang och är aktiv i Vänsterns studentförbund. Mitt stora intresse, vid sidan av politik, är musik. Jag gillar att skriva för FIB/K för de erbjuder en alternativ syn på samhällsfrågor och kultur. Speciellt grundtanken om att arbeta för främjandet av ”en folkets kultur” tilltalar mig mycket.

Nästa nummer kommer 8 maj. Prenumerera!

FOLKET I BILD/KULTURFRONT

Ägs av föreningen med samma namn. ISSN 0345-3073 Folket i Bild/Kulturfronts plattform är: • försvar för yttrande- och tryckfriheten • för en folkets kultur • antiimperialism. Tidningen tar inte partipolitisk ställning. Kring parollerna kan människor ur olika partier och grupper enas. Varje medarbetare redovisar sina egna åsikter och tidningen bör inte innehålla osignerade artiklar.

ANSVARIG UTGIVARE: Nils Lundgren. REDAKTÖR: Stefan Ljung. LAYOUT: Björn Folke Johansson. KORR: Bengt Rydsjö. REDAKTIONSKOMMITTÉ: Solveig Giambanco, Oda

Hodlekve, Pia Karlsson, Nils Lundgren, Johanna Lundqvist, Hans O Sjöström, Eva Wernlid, Carolina Westin, Peo Österholm, Britta Ring, Anders Romelsjö.

GRAFISK FORM: Losita Garcia. ADRESS: Högalidsgatan 35, c/o Brogården, 117 30 Stockholm, telefon: 08-644 50 32, e-post: red@fib.se (redaktion), fib@fib.se (övrigt). PRENUMERATIONER: Henrik Linde, telefon: 0152-15513, e-post: prenum@fib.se PLUSGIRO: 70 45 88-3, FiB/K BANKGIRO: 466-4140, FiB/K

Ekonomi: ekonomi@fib.se

FÖRENING: forening@fib.se PRISER: Lösnummer: 49 kr (sommar- och julnummer 65 kr), PRENUMERATION

helår: 525 kr (pens: 450 kr, stud/arb.lös: 350 kr), halvår: 285 kr (pens: 245 kr, stud/arb.lös: 195 kr), startprenumeration: 100 kr (4 nr). tvåårsprenumeration 950 kr, stöd-prenumeration: 800 kr (helår), utland: 750 kr (helår), 400 kr (halvår)

ANNONSPRISER (exkl moms): Helsida i färg: 4 000 kronor, halvsida i färg: 2 200, 1/4 sida: 1 200 kr. Mer info: www.fib.se MEDLEMSKAP I FÖRENINGEN kostar 200 kr/år och sätts in på Plusgiro 70 45 88-3

TRYCK: Grafiska punkten, Växjö 2014. FIB/K INTERNETUTGÅVAN:

http://fib.se (ISSN 1401-1522).Allt material i pappers utgåvan av FiB/K kan komma att publiceras på internet. Förbehåll mot detta ska inkomma skriftligt till redaktionen. För icke beställt material ansvaras ej.

fib 47

posttidning B retur till FIB/K, Brogรฅrden, Hรถgalidsgatan 35, 117 30 STOCKHOLM

Lindstrรถm.

fib 48