FiB03-2013

Page 1

KJELL ERIKSSON IVAR LO-PRISAS

IRAK Tio år efter invasionen UMEÅ Bokcafé Pilgatan – kulturens eldsjälar KIRGIZISTAN Staden Osj – ett oläkt sår Folketibildtre201349 kr


Red.

INNEHÅLL

Kultur är politik

Månadens SATIRARKIVET.SE

MAKT. ETT VACKERT ORD, egentligen.

Makt använd på rätt sätt kan göra mycket gott och maktlös kan du inget påverka. Men makt korrumperar. 2011 var Sverige världens största vapenexportör räknat per capita. Även i absoluta tal var Sverige en stor aktör på vapenmarknaden som världsåtta av exportländerna. 2012 minskade vapenexporten, men fortfarande verkar profiten stå i fokus med länder som Indien, Saudiarabien och Pakistan bland de största kunderna. Läs också FiB:s Peo Österholms redogörelse för resultatet av USA:s invasion och ockupation av Irak. Tio år har gått sedan supermakten USA invaderade Irak, som nu ligger i spillror. Makt kan förvrida, förstöra och förgöra. MEN DÄR DET FINNS makt finns det

motstånd. Motmakt är motkultur, precis som makten har sin egen kultur som stryker medhårs finns motsatsen. Folkets kultur står upp mot den korrumperade hycklande makten. Läs FiB:s Kjersti Bosdotters intervju med nyligen Ivar Lo-prisade Kjell Eriksson. – Mitt klassperspektiv kommer jag aldrig att överge, säger han. Kjersti Bosdotters reportage från Umeå visar också upp exempel på folkets kultur, kooperativet Bokcafé Pilgatan bildades för att främja bland annat samhällsdebatt och folkbildning, ett sätt att öppna ett alternativt rum för samtal. I Torbjörn Westers reportage från Kirgizistan ser vi hur kultur används konkret för att via volontärarbete bygga broar mellan folkgrupper. Kultur berör människans existens på både ytan och djupet – precis som politik. Kultur är politik.

stefan ljung, redaktör fib 2

4

Sverigebilden

5

Noterat

11

JordenRunt

17

Krönika

22

Stick&Klipp

32

Kvinnokamp

34

Krönika

35

Recensioner

40

Media

44

Skriftställning

46

Rätt&Rådligt

47

Medlem

12

43

6

Intervju: KJELL ERIKSSON. Kjersti Bosdotter möter den Ivar-Lo-prisade författaren.

Irak: TIOÅRSMINNET. USA:s krigföring – invasion och ockupation – har fullständigt förstört landet, förmodligen för mycket lång tid framåt.


Krönika. GRIP TJUVARNA I BAGDAD ”JA, IRAK GÅR alltså i dag till sina första demokratiska val.”

18

Sverige: BOKCAFÉ PILGATAN. Ett kooperativ av eldsjälar har skapat en plats för debatt, folkbildning och kultur.

24

Jag glömmer aldrig SVT:s påannons i samband med valet i Irak 2005. När USA och väst arrangerar val ute i världen är de alltid ”demokratiska”. När oberoende – eller USA-fientliga – stater arrangerar val är det alltid ”valfusk” och valet bör ogiltigförklaras.

»

Det är inte mycket som fungerar. Förtrycket, de politiska morden, tortyren, förfallet sätter sin prägel på allt.

I DAG TIO ÅR efter USA:s invasion är Irak ett helt ödelagt

land. Det är inte mycket som fungerar. Förtrycket, de politiska morden, tortyren, förfallet sätter sin prägel på allt. Det politiska ledarskapet för ut miljardbelopp till egna konton i utlandet. Antalet politiska fångar uppgår till 40–50 000. Det är då inte underligt att det är och har varit nästan helt tyst om utvecklingen i Irak de senaste åren. Svenska politiker var entusiastiska över USA:s invasion men undviker nu att tala om Irak. Utrikesminister Bildt stod på barrikaderna och försvarade invasionen. Vad säger han idag? EN DEL VAR GANSKA tuffa i sitt försvar av USA:s invasion.

Kirgizistan: INTEGRATION I OSJ. Ett volontärprojekt försöker motverka etnisk splittring efter en svår konflikt.

36

Recension: OVE ALLANSSON Sjöfolkets författare, Ove Allansson, har skrivit sina memoarer Författare ”vill varenda jävel vara, då slipper dom arbeta!”. Tom Carlson recenserar en rik bok.

Jan Björklund sa i TV att ”demokratierna måste ju ta sitt ansvar.” Om någon svensk politiker fortfarande anser att Irak är en demokrati så kanske det är han. Vad säger han i dag? Medierna har varit tysta som musen. Under den arabiska våren förekom massiva demonstrationer mot regimen i Bagdad som slogs ner brutalt men i svenska medier vägrade man rapportera om detta. Så sent som i julhelgen deltog hundratusentals irakier i demonstrationer. MEN DET ÄR inte helt tyst. I samband med tioårsminnet av

invasionen ställer ett internationellt nätverk, The International Anti-OccupationNetwork (IAON) bland annat krav på att de ledande politikerna i Baghdad skall ställas till svars, att alla politiska fångar släpps, att den stulna statskassan skall återbetalas, att de oljekontrakt som undertecknats skall förklaras ogiltiga, att dödsdomarna skall upphöra. Den huvudansvarige för Irakkriget, W, kommer väl aldrig att ställas inför nåt skrank. Men irakierna behöver nu allt stöd i försöken att få fast tjuvarna i Bagdad! peo österholm fib 3


Sverigebilden. FOTO hillevi nagel WWW.HILLEVINAGEL.SE

fib fib 44


FiB-noterat. Fortsatt vapenexport till diktaturer

Är du lönsam lille patient?

Den svenska vapenexporten minskade rejält – med 30 procent – under 2012. Det meddelar Inspektionen för strategiska produkter (ett fint exempel på nyspråk, större delen av verksamheten består av Krigsmaterielinspektionens tidigare sysslor). Det rör sig dock inte om en ändrad politik utan snarare om slumpens skördar. – Den svenska exporten av försvarsmateriel har under senare år dominerats av ett antal större affärer, som har fått ett stort genomslag i statistiken, såsom export av JAS 39 Gripen, flygburen spaningsradar Erieye och stridsfordon 90. Flera av dessa system har levererats och därmed minskar nu också värdet på den svenska exporten, konstaterar Christer Ahlström, generaldirektör på ISP. – Det är bra att vapenexporten minskat, men man ska komma ihåg att det är ju från en rekordhög nivå. Minskningen är inte en konsekvens av något åtstramningsbeslut från myndighetens sida. Om det hade varit ett medvetet beslut hade mottagarländer som Saudiarabien och Bahrain inte funnits med, kommenterar Svenska Freds ordförande Anna Ek. Trots den kraftiga minskningen exporterade Sverige ändå vapen för nästan 10 miljarder kronor under 2012. Fem-i-topp var: • Indien (1 438 miljoner kronor) • Saudiarabien (922 miljoner kronor) • Frankrike (899 miljoner kronor) • Pakistan (615 miljoner kronor) • Thailand (600 miljoner kronor) Svenska Freds lyfter också fram att Bahrain fortsatt får köpa vapen från Sverige trots att demokratirörelsen fortfarande slås ner av regimen. I juli beviljades helt nya utförseltillstånd för krigsmateriel för strid till landet. – Det är också viktigt att kontstatera att politiken för global utveckling inte följs. Indien är största köparlandet, ett land som dras med enorma fattigdomsproblem och där den andel av befolkningen som lever i hunger har ökat. I november förra året avslöjades uppgifter om att Indien har vidareförmedlat granatgeväret Carl Gustaf till den burmesiska armén i strid med såväl internationella vapenembargon som Sveriges regler om krigsmaterielexport. Detta ska medföra att vapenexporten till landet i fråga fryses, säger Anna Ek. STEFAN LJUNG

»

ILLUSTRATION mare toomingas

Det finns beräkningar som säger att vi kommer att förlora hälften av alla arter inom detta sekel. Hälften! Det går knappt att ta in. Vi driver naturen mot förintelse. /GRETCHEN DAILY, PROFESSOR VID STANFORD-UNIVERSITET OCH SNART GÄSTFORSKARE VID STOCKHOLM RESILIENCE CENTER I KLIMATMAGASINET EFFEKT.

fib 5


Intervju. Ivar-Lo-prisade Kjell Eriksson har en känsla fÜr jord, klasskamp och solidaritet.

fib 6


Kjell Eriksson

– jordens och ordets agitator ”För ett samlat författarskap där det jordnära arbetet, gemenskapen, sammanhållningen och solidariteten är väsentliga och vägledande drivkrafter får Kjell Eriksson fackföreningsrörelsens Ivar Lo-pris 2013.

I allt Kjell Eriksson skriver, vare sig det handlar om statare på en uppländsk gård, kriminalpoliser i Uppsala eller indianer i Mexiko, är klassperspektivet, liksom känslan för jorden och naturen, ständigt närvarande. Kjell Eriksson visar alltid var han hör hemma, i hemstaden Uppsala likaväl som ute i världen. Han engagerade sig också tidigt i Svenska Lantarbetareförbundet där han utgjorde ett nyttigt salt i det fackliga arbetet och bland annat medverkade i tidningen Lantarbetaren.”

D

TEXT kjersti bosdotter FOTO eva wernlid

en 23 februari, på Ivar Lo-Johanssons födelsedag, fick Kjell Eriksson, som den 28:e i ordningen från starten 1986, motta fackföreningsrörelsens Ivar Lo-pris på 125 000 kronor. Det sägs allt oftare att det är klent med arbetarlitteraturen i dag, några arbetarförfattare i egentlig mening finns inte idag? Men du är väl ett klassiskt exempel på en arbetarautodidakt? – Född i arbetarklass ja, i generationer bakåt är det arbetare på båda sidor. Själv har jag arbetat fysiskt hårt som trädgårdsarbetare och anläggningsarbetare ända till för sisådär tio år sedan då jag blev författare på heltid. Mina föräldrar läste inte böcker men skaffade böcker till mig och min bror. Jag blev tidigt en bokslukare. Fjorton böcker har det blivit hittills – dina viktiga frågor återkommer du till i olika skepnader. En av dem är kärleken till jorden, till arbetet, till verktygen. Du uttrycker en glädjefull syn på det slitsamma arbetet. I den mån arbetarförfattare skildrar arbete brukar det inte vara med positiva förtecken? – Jag har ju fått vara med och producerat något beständigt, något jag kan vara stolt över, ett gott arbete. Den stoltheten och glädjen över ett påtagligt arbetsresultat, delar jag med en stor del av arbetarklassen. Att få arbeta med jorden, det som

Fakta Kjell Eriksson Född i Uppsala 1953, trädgårdsanläggare och författare. Böcker Knäppgöken, 1993 Frihetsgrisen, 1995 Efter statarna - en ny tid, reportagebok 1995 Den upplysta stigen, 1999 Jorden må rämna, 2000 Stenkistan, 2001 Prinsessan av Burundi, 2002 Nattskärran, 2003 Nattens grymma stjärnor, 2004 Mannen från bergen, 2005 Den hand som skälver, 2007 Svarta lögner, rött blod, 2008 Öppen grav, 2009 I antologier: Röster i Uppland, 1997. Arbetets ansikten, 1998 Simma i mörker, en självbiografisk klassresa 2012

växer och gror, skapar en extra dimension, som för mig tidigt blev en nödvändig del av min existens. Min relation till naturen den är närmast symbiotisk – har nästan mytiska drag.

>

fib 7


INTERVJU – Självfallet finns här en baksida. Att arbeta som trädgårdsanläggare är tungt, det sliter på kroppen. Knäna har tagit stryk, jag har ständig tinnitus och förslitningsskador.

Kjell Eriksson älskar jorden, men är också märkt av sitt arbete med den.

fib 8

När man läser dina böcker doftar faktiskt växterna från boksidorna. Jorden känns som den ständiga huvudfiguren i dina berättelser. Men den stulna jorden, de stora jordägarnas förtryck av lantarbetarna, jorden som grogrund för reaktionära och även fascistiska strömningar – hur kommer den in? – Jag har mött hårdförda godsägare i Sverige när jag åkte runt med uppgift att organisera lantarbetare på olika gårdar. Min självbiografiska roman Simma i mörker inleds med en berättelse från

Fakta Fackföreningsrörelsens Ivar Lo-pris är ett årligt litterärt pris som ska gå till en betydande arbetarförfattare. Priset inrättades till Ivar Lo-Johanssons 85-årsdag den 23 februari 1986. Han var själv den förste pristagaren men återskänkte priset till fonden. 2013: Kjell Eriksson 2012: Maria Hamberg 2011: Sven Lindqvist 2010: Anna Jörgensdotter 2009: Fredrik Ekelund 2008: Göran Greider 2007: Kjell Johansson 2006: Aino Trosell 2005: Tony Samuelsson 2004: Hans Lagerberg 2003: Per Gunnar Evander 2002: Lars Åke Augustsson 2001: Åke Smedberg 2000: Kerstin Ekman 1999: Peter Mosskin 1998: Per Anders Fogelström 1997: Elsie Johansson 1996: Romanpristävling: Sölve Rydell 1995: Håkan Boström 1994: Roy Jacobsen 1993: Bengt Pohjanen 1992: Sara Lidman 1991: Karl Rune Nordkvist 1990: Författargruppen Fyrskift 1989: Kurt Salomonson 1988: Ove Allansson 1987: Maja Ekelöf 1986: Ivar Lo-Johansson


»

Arbetarnas organisationer är de som måste föra kampen för ett annat samhälle. Någon annan kraft som skulle klara det finns inte.

Skåne som slutar med att den enda anställde fattar ett ohyggligt mod och skriver på inträdeshandlingarna till fackföreningen – det betydde nog lika mycket för mig som en mycket ung agitator som för lantarbetaren som inte bara fick en rad rättigheter utan också efter alla år plötsligt blev bemött på ett nytt sätt av arbetsgivaren som insåg att denne arbetare inte längre stod ensam. Han hade kamrater och han hade en organisation.

– Utan det historiska perspektivet förstår vi inte vad som rör sig i samtiden. I en av mina tidiga romaner Den upplysta stigen figurerar tre generationer lantarbetare – det är ingen slump. Ibland sker utvecklingen så snabbt samtidigt som vi måste kunna se att vi försöker lösa samma samhällsproblem som för hundra år sedan när det gäller andra frågor.

Din uppväxt i på Ymergatan i östra delen av Uppsala har satt starka spår i ditt författarskap. Arbetarnas Uppsala på andra sidan ån mot ärkebiskopen och universitetet har med dina böcker intagit sin plats på kartan. – Mitt skrivande är funktionellt, det är mitt agitationsverktyg. När jag är ute och talar om mina böcker i skolor, på bibliotek, på fackliga möten för jag alltid en diskussion om samhälle, moral och vårt gemensamma ansvar för framtiden – kort sagt det blir ett resonemang om det klassamhälle vi lever i. Uppsala är en delad stad – för oss som bodde på den östra sidan om ån fanns det ingen anledning att ta sig över bron till den fina sidan. Det satt djupt och var egentligen inget jag reflekterade över förrän i vuxen ålder. Klassamhället präglade oss alla. Min far tog sig loss från Ekeby bruk där farfar arbetade och började vid järnvägen. Med sina konstnärliga utförsgåvor drömde han sig nog många gånger bortom Roslagsbanan – men för den generationens arbetare fick det förbli en dröm.

Du har en mångårig facklig erfarenhet både lokalt och centralt inom Lantarbetareförbundet. Det gör dig unik bland arbetarförfattarna. Hur ser du på fackföreningsrörelsens roll som en kraft för att bygga ett mer människovärdigt samhälle? – Jag känner en stark oro i dag, de borgerliga krafterna behärskar största delen av planen, man har lyckats med att beröva både fackföreningsrörelsen och den politiska vänstern fotfäste och mod att driva frågor. I mitt skrivande har jag velat ge röst åt dem som närde drömmarna om ett bättre liv för alla – det folkhem som vi var på väg att bygga om man så vill. Det folkhem som nu med resolut kraft raseras av en offensiv höger. – Arbetarnas organisationer är de som måste föra kampen för ett annat samhälle. Någon annan kraft som skulle klara det finns inte. Visst finns på många håll ett starkt engagemang i den unga generationen men den saknar analys och organisationsförmåga – två absoluta förutsättningar för ett framgångsrikt solidaritetsarbete.

Du rör dig inte endast geografiskt i dina böcker utan också över tiden. Är det en medveten folkbildande ambition du har att ständigt ha en blick i backspegeln?

I dag bor du växelvis i Barcelona och på en ö i Brasilien. På båda ställena kan du bevittna en snabb nedmontering av det civila samhället. Så här skriver du i den självbiografiska romanen

>

fib 9


INTERVJU Kjell Eriksson överger aldrig sitt klassperspektiv och solidariteten med de mest utsatta.

Simma i mörker som kom hösten 2012: ”När de gamla värdena inte längre äger samma dignitet, när priserna stiger och undersysselsättning och arbetslöshet gröper ur människornas drömmar, så smyger sig motsättningarna på, efter känt mönster.”

– Ja det är inte bara i Sverige som välfärden skrotas. Citatet ur boken handlar om Brasilien men kunde lika gärna gälla Spanien som Sverige. Arbetslöshet, droger och våld drabbar människorna och klyftorna mellan fattiga och besuttna vidgas snabbt. Det är det vi bevittnar idag och i min kommande bok skildrar jag hur förfärande snabbt den här processen sker i Brasilien. Flytt eller flykt – var det nödvändigt att lämna Sverige? – Flytt och flykt – så tvåeggat är det nog. Jag har alltid rest mycket, haft behovet av att se platser, känna av jord och dofter för att förstå sammanhangen. Jag har behövt möta människor i deras miljö för att kunna skriva om dem. I Brasilien kan jag skriva, men jag är och förblir en främmande fågel även om jag bott där långa perioder de senaste sex åren och lever i ett socialt sammanhang. Men jag kan inte agitera och organisera som jag hade kunnat om jag fortsatt att bo i Sverige. I så måtto är flyttflykten ett svek, eller känns så. Du skriver på en bok om spanska inbördeskriget på 1930-talet. Solidariteten – är den möjlig i dag när motkrafterna är så starka? – Aldrig upphör jag att förvånas över att nära 50 000 frivilliga med stora uppoffringar lyckades ta sig till Spanien för att med vapen i hand försvara demokratin mot det fascistiska upproret. Om detta vill jag skriva och det är anledningen till att jag har en bosättning mitt i Barcelona, en stad och ett land där det i dag sker en ekonomisk härdsmälta. DJUP VREDE. Berättelsen om mina sex internationella brigadister har jag närt länge men nu i vår ska jag återigen följa dem i spåren från bergstrakterna nordväst om Valencia och norrut i mars 1938. För det behöver jag landskapet inpå mig och i rätt årstid, alldeles då mandelträden börjar blomma tätt följda av persiko-, körsbärsoch plommonträden. – Jag känner en djup vrede över tillståndet i världen men samtidigt en stark solidaritet med de mest utsatta. Mitt klassperspektiv kommer jag aldrig att överge. Berättelsen om vad som skedde i Spanien för sjuttiofem år sen har jag levt med länge – nu ska den sättas på pränt. ■ ■

fib 10


JordenRunt. URUGUAY

TEXTER lisa forsberg

Presidenten väljer bort lyx

NORGE/ISRAEL/PALESTINA

G4S kastas ut från Oslo universitet i Israelbojkott Oslo universitet har beslutat att avsluta sitt kontrakt med säkerhetsfirman G4S Secure Solutions (G4S), som har uppmärksammats för sin verksamhet i de av Israel ockuperade palestinska områdena på Västbanken. Beslutet är en konsekvens av påtryckningar från universitetets studenter, ett flertal olika studentorganisationer, samt de universitetsanställdas fackliga organisation. Rektor Ole Ottersen har uttalat att ”universitetet inte under några omständigheter önskar stödja företag som verkar i en etisk gråzon”. De

aktiviteter som anses befinnas i en etisk gråzon består bland annat i att skydda israeliska bosättningar vilka är olagliga enligt internationell lag, att bygga upp militära vägspärrar (checkpoints) vilka palestinier tvingas passera för att ta sig till exempel mellan sitt hem och sin arbetsplats, och att tillhandahålla övervakningsutrustning till den apartheidmur som Israel har byggt på ockuperad palestinsk mark. G4S spelar även en viktig roll i det israeliska fängelsesystemet, där man bland annat förvarar palestinska politiska fångar, i strid med Genèvekonventionen. En del av fångarna är barn.

STORBRITANNIEN/USA/PAKISTAN/SOMALIA/JEMEN/DJIBOUTI

Dronestagram synliggör drönarnas offer Den brittiska konstnären James Bridle skapade nyligen dronestagram – en hemsida som avser att tydliggöra USA:s hemliga krigföring med hjälp av drönare. Drönare manövreras via fjärrkontroll, tusentals mil från de mål de träffar. Enligt Bureau of Investigative Journalism, som samlar in och sammanställer data om amerikanska drönarattacker, har USA dödat omkring 3 378

personer i 350 drönarattacker under de senaste åtta åren – bara i Pakistan. USA orkestrerar även drönarattacker i Somalia och Jemen från en militärbas i Djibouti. Dronstagram ger information om vilka platser som har attackerats med hjälp av drönare. Detta görs genom att kombinera kart- och terrängbilder från sökmotorn Google med uppgifter om mål som tillhandahålls via Bureau of Investigative Journalism.

Alla politiker lever inte i lyx, långt från det folk de representerar. Uruguays president José Alberto ”Pepe” Mujica Cordano, även känd som “världens fattigaste president”, har valt bort det ståtliga palats som erbjuds landets ledare, och i stället valt att leva på sin frus bondgård, belägen längs en obelagd väg utanför huvudstaden Montevideo. Mujica och hans fru odlar själva blommor på gården, och Mujica ger bort över 90 procent av sin månatliga inkomst (motsvarande 73 000 kronor) till välgörande ändamål. Pengarna som doneras går till landets många fattiga och småföretagare. Före hans giftermål år 2005 uppgick hans personliga förmögenhet till cirka 10 700 kronor, vilket motsvarar värdet av hans Volkswagenbubbla från 1987. Sedan han gifte sig har Mujica lagt till hälften av sin frus tillgångar, inklusive gården, traktorer, och liknande, vilket sammanlagt uppgår till 1 300 000 kronor. Denna summa motsvarar fortfarande bara en tredjedel av vad Mujicas företrädare, Tabare Vasquez, deklarerade. Mujica valdes till president år 2009. Han har ett förflutet i den uruguayska vänsterguerillan Tupamaros, som inspirerades av den kubanska revolutionen. fib 11


Irak. Den 19 mars är det tio år sedan USA invaderade Irak. I medierna är kriget visserligen ”slut”. Men i Irak fortsätter det. Mellan 250 och 500 personer dödas varje månad, vilket är i nivå med eller över antalet döda i Afghanistan. Det gångna decenniet har inneburit fruktansvärda prövningar för Iraks folk. Irak är inte längre ett land i upplösning, det är redan upplöst.

Landet som förstördes

A

TEXT peo österholm

ntalet döda irakier beräknas till 1–1,5 miljoner. Om man till detta lägger sanktionsbombningarna under 1990-talet, som dödade ungefär lika många har uppemot tre miljoner dödats av USA de senaste 20 åren. I landet finns fyra miljoner änkor. Vart sjätte barn är föräldralöst. FOLKMORD? Under det gångna decenniet har

korruptionen vuxit alarmerande. Irak slåss med Afghanistan om att vara det mest korrumperade landet i världen. Tiotals miljarder dollar har försvunnit i korruption och förskingring. Varje vecka för korrumperade politiker och tjänstemän 800 miljoner dollar ur landet för att tvättas, det vill säga 40 miljarder per år. Det motsvarar en fjärdedel av landets BNP. Industrin är slagen i spillror. Arbetslösheten ligger på cirka 50 procent. Landets jordbruk har kollapsat. Landsbygdsbefolkningen har därför tvingats flytta till städerna. Slummen där uppgick vid invasionen 2003 till tre miljoner och är nu uppe i elva miljoner. Rent vatten finns inte. Sjukvården är slagen i spillror. 75 procent av landets sjukvårdspersonal har flytt landet. 2 000 läkare har mördats av regimen. Landets kraftverk kan bara producera en tredjedel av behovet. Eftersom även ingenjörer, forskare, lärare, professorer har fib 12

mördats eller tvingats i exil finns ingen som kan ta itu med återuppbyggnad. Alla kompetenta tjänstemän från den tidigare Baath-eran är borta, avskedade eller helt enkelt dödade. SÖNDERSLAGET. Utbildningsväsendet var före

invasionen Mellanösterns mest högtstående. Irak vimlade av ingenjörer. Allt är nu sönderslaget. Irak som hade Mellanösterns bästa universitet har nu de sämsta. 2005 uppgav FN-organet UN University International Leadership Institute att 84 procent av den högre utbildningen hade plundrats, bränts. Inhyrda mobbar skickades till institutionerna som


Foto: iStockPhoto

utförde sitt arbete under överinseende av amerikanska soldater. Även nere på grundskolenivå har förstörelsen nått. 700 grundskolor uppges ha bombats, 200 bränts ner och 3 000 plundrats. Många grundskolor omvandlades till militärförläggningar. DÖDSLISTOR. Dödslistor över universitetsfolk och

administratörer upprättades omedelbart efter invasionen 2003. Morden har drabbat jurister, journalister, författare, skådespelare. Man kan fråga sig varför ett land gör sig av med sin egen elit. Men oppositionsgrupper häv-

dar att detta är ockupationsmaktens strategi. Ett land som inte fungerar är lättare att kontrollera. Dödslistorna omfattade, och omfattar fortfarande, människor som försvarar ett sekulärt, icke-religiöst Irak. En välutbildad och kunnig medelklass utgör ett hinder för den som vill kontrollera landet. Premiärministern Maliki, USA:s marionett, kontrollerar själv inrikesministeriet och har egna hemliga fängelser. Dödsdomar utdöms och verkställs på löpande band. Domare som försöker döma efter lagen lever farligt. Många har avsatts. Men varför gå vägen via rättsväsendet? Många avrättas av inrikesministeriets styrkor, ledda av

Irak har effektivt skjutits sönder och samman.

>

fib 13


IRAK sina amerikanska rådgivare. Sekteristiska miliser håller hela stadsdelar i ett järngrepp och kräver mutor. Vi har svårt att tänka oss att maffian i Italien skulle segra och ta över makten där. Det är just vad som har skett i Irak.

»

Ingenting görs i landet för att få saker och ting på fötter. Politiken står helt still.

fib 14

MASSTORTYR. I landets fängelser sitter tiotusentals fångar. För ett par år sedan uppgavs 50 000 personer vara fängslade utan prövning, torterade genom strypning, borrande i kroppsdelar, våldtäkter, elchocker och så vidare. Amnesty har uppgivit siffran 40 000. Inget vet. Mattias Cederholm, Irakforskare i Lund säger: – Man kan inte lita på någon siffra när det gäller antalet fångar. Men det är antagligen fler i dag än för ett år sedan. Maliki förstod att de amerikanska styrkorna skulle lämna landet. Motståndet mot kaoset är i dag splittrat. – Men det kan braka loss en vacker dag, säger Cederholm. ”Den arabiska våren” gjorde sig märkbar även i Irak. Den förtegs i massmedierna. I flera städer tog folk mod till sig och gick ut på gatorna och protesterade. De slogs brutalt ner av regimen, med hjälp av amerikanska trupper och helikoptrar. OLJEBOLAG. Oljeindustrin ligger i träda på grund

av uteblivna investeringar i landets infrastruktur. USA:s mål var att privatisera oljan. Men detta mötte motstånd hos de politiker som USA självt hade tillsatt. De vågade inte framstå som alltför USA-lojala. Men flera oljekontrakt har slutits och bolag som BP, Exxonmobil, Shell med flera, som kastades ut när Irak nationaliserade oljan, är nu tillbaka på förmånliga villkor. Till exempel stipulerar oljekontrakten med de utländska bolagen att Irak ska ersätta bolagen med pengar om man inte klarar av att producera. I södra Irak har man inte klarat av att producera enligt kontrakten vilket har lett till att dem helt sonika vänt sig till de kurdiska oljefälten i stället. Kurderna i norr tar för sig och klyftan mellan norr och Bagdad ökar. Oljebolagen utnyttjar de regionala spänningarna. Exxonmobil har undertecknat kontrakt med såväl centralregeringen i Bagdad som med kurderna i norr. Men eftersom parlamentet inte lyckats stifta en ny oljelag är det den gamla som gäller. Så alla kontrakt är olagliga. Det gäller även kontrak-

»

”Den arabiska våren” gjorde sig märkbar även i Irak. Den förtegs i massmedierna. I flera städer tog folk mod till sig och gick ut på gatorna och protesterade. ten med det svenska Lundin Oil. Ingenting görs i landet för att få saker och ting på fötter. Politiken står helt still. Ministerierna befolkas inte av tjänstemän utan av olika miliser som har ministerierna som högkvarter för sina operationer. (Se artikel intill). MEGAMBASSAD. USA:s ambassad i Bagdad är världens största. Där arbetar 16 000 personer, de flesta CIA- och säkerhetspersonal. Det kan jämföras med USA:s ambassad i Turkiet, som har 55 anställda. Amerikanska vapenexportörer gör miljardaffärer. Bland annat ska Irak köpa 100 F16-plan för 55 miljarder dollar. Motståndet mot de kaotiska förhållandena i Irak ökar utomlands. Det reses krav på att ställa krigets initiativtagare inför rätta för krigsbrott. Det påstås att Tony Blair ser sig räddhågat omkring när han är ute och reser och kliver ut ur planet. Likaså reses krav på att alla avtal som har ingåtts under ockupationen ska ogiltigförklaras. De har ju ingåtts dels under ockupation, dels utan parlamentets godkännande. DET VÄRSTA. Det värsta som kan hända en män-

niska är att födas i ett oljeland. Folk i Nigeria, Ekvatorialguinea, Bahrain, Iran med flera lider under hårt förtyck och armod. Men inget går upp mot Irak. ”Till skillnad från de gamla imperierna gör vi inte dessa offer för territorium eller naturtillgångar. Vi gör det för att det är rätt. Det är en fantastisk bedrift som tagit nästan nio år att åstadkomma ... Vi lämnar ett suveränt, stabilt och självständigt Irak med en representativ regering vald av dess folk.” President Obama i Fort Bragg till hemvändande soldater december 1911. ■ ■


Massgrav hittad med kidnappningsoffer Tidigare anställda på utbildningsdepartementet kidnappades i vad som kallades en milisuppgörelse. Sex år senare hittades de döda i en massgrav. Anställda inom utbildningssektorn och andra intellektuella har drabbats hårt av ockupationen.

I

TEXT peo österholm

KIDNAPPADE. De kidnappade fördes öppet mitt på

ljusan dag i lastbilar genom den hårt bevakade ira-

kiska huvudstaden, förbi olika checkpoints utan att någon ingrep. Regeringen uppgav senare att det bara rörde sig om några tiotal kidnappade, att alla hade släppts och att det egentligen rörde sig om ”en uppgörelse mellan olika miliser”. MASSGRAV. De flesta släpptes men flera sak-

nades. Den 22 oktober förra året hittades de i en massgrav i Sadaområdet utanför Sadr City. Upptäckten förvånar ingen som följer läget Invasionen och ockupationen har resulterat i stor förödelse.

Foto: iStockPhoto

oktober förra året upptäcktes en massgrav i Bagdad. 16 kroppar som bar spår av svår tortyr grävdes upp. De mördade var tidigare anställda på utbildningsdepartementet. Sex år tidigare kidnappades 150 anställda på departementet av paramilitära grupper, klädda i polisens uniformer.

>

fib 15


IRAK i Irak. Folk förs bort, fängslas, torteras och ”försvinner”. ERKÄNDE. De kidnappande ”poliserna” var knut-

Det irakiska samhället har raserats och splittrats.

na till inrikesdepartementet, som kontrolleras av premiärministern Al-Maliki. När de anlände till utbildningsdepartementet hade de listor över anställda med sig. Ockupationen har gått hårt åt utbildningssektorn, akademiker och andra intellektuella. Regeringen har senare erkänt att den

låg bakom kidnappningen. Premiärministern kontrollerar förutom inrikesministeriet även försvars- och säkerhetsministeriet. USA-TRÄNADE. Att de ansvariga för massakern på

departementets anställda skulle ställas till svars är uteslutet. Irak har inget fungerande rättsväsen. Polisstyrkorna hade tränats av USA, som också lätt hade kunnat stoppa kidnappningen av de departementsanställda. ■ ■

Upprop för rättvisa åt Irak

Foto: iStockPhoto

Det olagliga krig som har förts i Irak av USA, Storbritannien och ”De villigas koalition” svarar klart och tydligt mot Nürnberglagarnas definition av Brott mot freden. Ett sådant krig måste få lagliga påföljder för angriparna och för offrens rättigheter. IAON, International Anti Occupation Network utropar 2013 till ett kampanjår för rättvisa och utkrävande av ansvar för Irak. Så inleds IAON:s upprop för Irak. I uppropet krävs bland annat att alla militära och civila rådgivare liksom säkerhetsperonal lämnar Irak, Iraks enhet måste upprätthållas och alla försök att splittra landet tillbakavisas. Landet ska representeras av de krafter som motsätter sig ockupationen. Alla fångar måste släppas fria, alla politiska mord upphöra. Alla som flytt landet måste kunna återvända under säkra förhållanden. USA har använt Irak som försöksområde för utarmat uran. WHO måste undersöka alla dessa försöks följder för det irakiska folket. Alla krigsbrott måste undersökas av den internationella brottsdomstolen. Alla länder som deltagit i kriget måste bli ersättningsskyldiga och svara för återuppbyggnaden av landet. PEO ÖSTERHOLM

fib 16


Krönika.

MELODIFESTIVAL ELLER OPERA?

J

TEXT margareta zetterström

ag är ingen flitig TV-tittare och nöjer mig ofta med att dricka kvällste framför Aktuellt. Men på senare tid har det hänt något med SVT2. Varje lördag satsar den kanalen numera på kultur. Den 16 februari var det dags för Mozarts vidunderliga opera Don Giovanni, en föreställning från Covent Garden i London med bland annat vår egen svenska sopran Miah Persson.

sexton sidor av lördagstidningen åt ”schlagern”, Expressen sju. På söndagen åtta sidor vardera. Däremot inte en enda rad om lördagskvällens opera. VAD SKULLE MAN inte med lite kvällstidningsexponering kunna göra av Don Giovanni? Förutom flera sidor presentation av handling och huvudpersoner, specialintervju med Miah Persson et cetera kunde man inbjuda läsarna att diskutera frågor av typen: Kan en sexmissbrukare botas? Hann Don Giovanni f u llborda

tar l u b m era so r sexalitet. Här har vi allt vår sexfixerade samtid kan p o n e begära: våldtäkt, oskuldsfetischism, hämndbegär, i är t vå n l l sn a d a i l v v u o r k i underkuvad kvinnlig passion som plötss a G o h äkt, Don alitet. Här t d l ligt exploderar. å v nlig : n a i u r v t ä k k g Huvudpersonen, Don Giovanni själv, a d e v a an b underkuva k d är en adelsman som fått feodalismens ”ius i t m r, sa ä g e e primæ noctis” på hjärnan och utsträckt d b a r d e n x erar. m d ä o l denna rätt till första natten med sina fi h p , x ism ligt e s underlydandes brudar till att gälla all värl- fetisch t ö l p dens kvinnor. Han har nyligen förbrutit sig våldtäkten som n o i s s a av Donna Anna? blev hon mot två adelsdamer, Donna Elvira (som han p

»

DON GIOVANNI ÄR en opera som bultar av aktu-

förfört med ljuva lögner men sedan dumpat) och Donna Anna (som han brutit sig in hos och försökt våldta). Han står nu i begrepp att tillförsäkra sig ”första natten” med bondflickan Zerlina som just ska gifta sig med sin Masetto.

DET ÄR EN BERÄTTELSE både om kön och klass. Här står bönderna mot feodaladeln samtidigt som kvinnorna går samman över klassgränserna (Donna Elvira och Donna Anna gör gemensam sak med Zerlina mot Don Giovanni). Men enligt den svenska kvällspressen var denna lördags viktigaste tv-händelse inte alls Mozarts opera utan Melodifestivalen! Aftonbladet ägnade

i så fall våldtagen eller lät hon sig förföras? Älskar hon sin fästman Don Ottavio eller är det ett rent resonemangsparti? Hur kan en så tjusig och modig kvinna som Donna Elvira älska en sådan knöl som Don Giovanni (hon vill ju inte bara hämnas, hon önskar faktiskt få honom tillbaka)? Och så skulle läsarna kunna få rösta om vilken av operans många arior som bäst uttrycker kvinnlig passion.

DET VORE NYHETSVÄRDERING baserad på musi-

kalisk kvalitet. Dessutom något som skulle kunna göra opera till var mans och kvinnas egendom, precis som i Italien. Folkets kultur, kort sagt. ■ ■ fib 17


Sverige.

Umeå – ständig

Annika Edlund, en av Pilgatans drivande eldsjälar. fib 18


kulturhuvudstad! Äntligen öppnade sig möjligheten att få göra en resa till Missenträsk i Bokcafé Pilgatans regi, den nionde i ordningen. Att få besöka Sara Lidman tillsammans med Birgitta Holm, litteraturvetare och insiktsfull kännare av Sara Lidman. Det är inte helt lätt, det finns ett starkt tryck att få delta i dessa bussresor som har pågått i flera år, fulltecknade av resenärer som kommer från alla delar i landet.

B

TEXT kjersti bosdotter FOTO nils lundgren & kjersti bosdotter

ussresan till Missenträsk består av 46 mil tur och retur från Umeå. 23 mil föreläsning om Sara Lidmans liv med början i anfädrer och mödrar och livet i Västerbottens inland när inflyttningen just hade börjat. Hårda förhållanden i ett kargt och bistert landskap, något som präglade befolkningen och satte märken i människorna. För Sara Lidmans författarskap har det varit avgörande. ÖSTERJÖRN. Den mobila bussföreläsningen av-

bryts av lunch i Österjörn och besök i kyrkan och på kyrkogården där Sara Lidman är begravd. Hennes gravsten har en bestämd uppmaning inristad: Lev! Vi hinner med ett besök på Järnvägsstationen i Jörn, metropolen i denna del av Västerbotten där Didrik (i Jernbaneeposet) hade sin handelsbod. Självfallet kan man inte ta till sig ett omfattande och rikt författarskap under en dag, även om den är en intensiv och fullmatad. Men deltagarna verkade vara pålästa och inlästa sedan tidigare vilket än mer ökade dagens behållning. BOKCAFÉ PILGATAN - WWW.PILGATAN.SE ”Bok-

caféet ska innehålla en bokhandel med norrländsk blick, kvinnors utsikt och barnperspektiv och utgöra en träffpunkt, scen och korsväg mellan boken, ordet, författaren och läsaren. Verksamheten ska innefatta författarbesök, samhällsde-

>

fib 19


SVERIGE Birgitta Holm föreläser om Sara Lidmans författarskap i bussen mot Missenträsk.

batt, cafékvällar, folkbildning, utställningar, litterära guidningar/resor samt annan verksamhet som är förenlig med detta.” Med denna målsättning bildades kooperativet Bokcafé Pilgatan för fem år sedan av nio personer med olika bakgrund och erfarenheter. Ett våghalsigt projekt kan man tycka i vår tid av minskat läsande och bokhandelsdöd som drar som en farsot över landet. Antikvariatet Mingus Bok & Skivbutik fanns på plats i ett hus på Pilgatan, när fler lokaler blev lediga i huset drogs allt igång och Jan Danielsson på Mingus, en av de nio i kooperativet, såg till att en öppning i väggen skapades mellan antikvariat och bokcafé. VÄXANDE. På Pilgatan växer verksamheten stän-

digt, fler och fler hittar till denna oas där man alla dagar utom måndagar kan botanisera bland böcker och skivor, på vardagarna äta dagens vegetariska soppa och cirka hundra gånger om året delta i ordcaféer med besökande författare, skådespelare, samhällsdebattörer med flera. För att nå ut till en så bred krets som möjligt samarbetar man ofta med ABF och tillsammans med Umeå universitet kring olika forskningspresentationer. fib 20

»

Ett våghalsigt projekt kan man tycka i vår tid av minskat läsande och bokhandelsdöd som drar som en farsot över landet. Verksamheten sköts av en kulturförening som är öppen för alla intresserade som vill stödja en mötesplats för kultur och samhällsdebatt. För det är väl så att behovet av att tillsammans med andra få lyssna, ta till sig och diskutera ökar lavinartat i takt med att vi förvisas till att i ensamhet via nätet hitta våra böcker, göra våra val. Myntet har alltid en baksida. ARBETSPLATSBIBLIOTEK PÅ VOLVO – EN SEGDRAGEN KAMP. Volvo Umeåverken är en stor ar-

betsplats. Innan den senaste ekonomiska krisen arbetade cirka 2 000 medlemmar i Industrifacket Metall med att bygga lastbilshytter. Nu är de något färre. För åtskilliga år sedan fanns här ett arbetsplatsbibliotek i folkbibliotekets regi. Även då krisade kapitalismen, den kommunala ekonomin


blev kärv och bland det första som drabbades var arbetsplatsbiblioteken enligt modellen att man tar först och mest från dem som skulle behöva bäst.

bibliotek finns där, i en egen stuga på fabriksgolvet, där man i lugn och ro kan välja böcker till sig och även till barnen – det finns kassar för olika åldrar.

MÖDOSAM KAMP. Sedan följde tio års mödosam

KULTURHUVUDSTAD. Umeå blir kulturhuvudstad

kamp för att kunna återskapa ett arbetsplatsbibliotek bland de framväxande lastbilshytterna. Verkstadsklubben med stöd från ”kultur-i-arbetslivet” – pengar från Statens Kulturråd står för insatserna. Det var i grevens tid – den borgerliga regeringen strök med ett penndrag bort ”kulturi-arbetslivet” härom året – slika ting ska inte samhället syssla med. Men Volvoklubbens arbetsplats-

Bokälskaren Janne Danielsson startade sitt antikvariat långt innan Kafé Pilgatan fanns.

2014. Törs vi hoppas på att man avstår från det mest pråligt spektakulära och är djärv nog att stå för den viktiga verksamhet man har i dag? Ett gott råd är kanske trots allt på plats: Vill du ta del av en intensiv och människotät verksamhet med alla de uttryck man kan använda sig av för att gestalta det som är angeläget för oss som människor i ett samhälle – åk då till Umeå och gör det bums! ■ ■ fib 21


Stick&klipp. Redaktörer: Losita Garcia och Lars-Ivar Juntti

Stryktåligast

Februari 2013 Va fan culo! dra åt helvete-rörelsen blev Italiens största enskilda parti med 25 procent av rösterna i parlamentsvalet. Den populära TV-komikern Beppo Grillo (bilden) har häcklat Italiens korrupta politikerkast i många år. Sedan 2006 har hundratals välbesökta torgmöten genomförts på temat vafanculo. Fingret åt skurkarna,

FiB-strippen

fib 22

För dig som inte har gröna fingrar, och tröttnat på plastblommor. Minimal vattning: Agave Trekantseuforbia Aloe Flasklilja Lyktranka Vaxranka Lummerkrassula Ärtor på tråd De verkliga överlevarna: Fredskalla Aspidistra Paradisträd Svärmors tunga Yuccalilja Zamiakalla / Källa: Hem&Hyra

Nya rön Berlusconi, Monti och parlamentet. En opinionsyttring för ett bättre Italien. Italienarna avvisade Montis EU-tillvända svångremspolitik som bara fick tio procent i valet. Grillo-rörelsen kräver också folkomröstning om euron. Bra så!

/LiJ

”…al-Qaidas omänskliga tolkning av islam, hämtad från stenåldern”. Så skriver Gunnar Jonsson, ledarskribent i Dagens Nyheter, i en ledare 30/1-2013. Avdelningen för nya arkeologiska rön? / Gunnar Olofsson

Robert Nyberg


FiB-krypto

Lars-Ivar Juntti/LiJ 1

2

16

17

21

22

7

22

14

18

13

3

18

15

14

6

26

2

6

14

10

Gotländska talibaner

/Peter Kadhammar, AB

380 000

barn i Sverige hade utländsk bakgrund 2012. Det är ungefär var femte barn. Med utländsk bakgrund menas barn som antingen är födda utomlands eller har två utrikes födda föräldrar. /Källa: SCB

Material sänds till li.juntti1@gmail.com

6

18

1

15

8

12

15

8

15

18

10

13

15

9

8

18

11

13

8

24

13

8

14

1

19

18

1

1

19

H

8

20

U V

10

17

2

18

2

7 7

1

14

23 27 21

10

11

11

12

8

23

2

18

17

8

13

2

10

10

12

1

18 20

1

2

18

10 25

8

2

14

15

12

1

13

15

15 7

10

12

2

10

24

10

7 1

25

15

18

7

10

10

18

10

14

14 28

8 2

12

4

15

10

13 12

18

14 10

10 20

24

2

2

15

18

7

10

12 16

3

13

25

1

10

Varje siffra motsvarar en pröva vad som kan fungera. ning presenteras på www. bokstav. Tips: skriv upp alfa- Orden står i sin grundform. fib.se till nästa nummer. betet så är det enklare att Alla finns i SAOL. Rätt lösLycka till!

Nätfiskat Solskydd

E Tor Lindstrand

Försvaret kostar 42 miljarder om året Överstelöjtnant Hans Håkansson är chef för Gotlands försvar. Han basar över 500 hemvärnsmän och kvinnor och sju officerskollegor. Tyngre utrustning saknas. Överstelöjtnanten berättar hur han ska hålla ställningarna om fienden kommer. – Vi kan terrängen. Om vi är förberedda har vi faktiskt en chans. Se på talibanerna i Afghanistan. – De har gamla kalasjnikovs och flipflops på fötterna. Men de slår stormakternas elitsoldater.

5

6

16

10 2

1

11

8

10

13

24

18

4

18

2

8

2

13

1 12

8

3

hypoteserna kring varför människan har tappat sitt naturliga solskydd Istället för päls. – pälsen – har varit många. Den mest sannolika menar Nina Jablonski, professor i antropologi vid Pennsylvania State University, är att det skedde som ett resultat av att vi började röra på oss mer. För att inte dö av överhettning måste vi effektivare göra oss av med värme. Vi tappade hår och fick fler svettkörtlar. Vi blev väldigt bra på att svettas. /Mikaela Åkerman, SvD

Svengelska-Svensk ordbok, M-N tänk vad många böcker som ges ut om mindfulness . Vi ska helst mindfulnessa oss hela tiden,

det betyder på ren svenska att vi ska vara aktivt närvarande. Faktiskt känner jag mig också lite mer närvarande i nyhetsflödet då de allstädes omtalade NGO erna, enligt ordlistan, varken är utomjordingar eller majsgener utan frivilligorganisationer. Och management visar sig vara ett helt vanligt direktörskneg och har inget med cirkusmaneger att göra. Där ser man. Det jag är mest nöjd med är nog ändå att jag även fortsättningsvis kan sminka mig. Make-up tycker jag ligger lite för nära ordet make-over som lär betyda total omgörning, vilket jag misstänker i slutändan är samma sak som att vara aktivt frånvarande. /Losita Garcia

Maila , e-maila=e-posta, mejla, skicka e-brev, Mainstream , traditionell, normal, konventionell, Make-up = smink, Management, ledning; ledarskap, Manager = ledare, direktör, chef, Manual =handbok, instruktion, Mindfulness =medveten närvaro, NGO = frivilligorganisation, icke-statlig organisation, Notebook = bärbar dator. fib 23


Kirgizistan. Shahnoza Asanahunova och Meerim Zulpukarova lär ut dans.

fib 24


Såren i Osj

I Osj i södra Kirgizistan är hälften av befolkningen uzbeker, hälften kirgizer. 2010 slets staden i stycken av en konflikt mellan grupperna. Hundratals dödades och hundratusentals drevs på flykt. Snart tre år senare har läkeprocessen knappt börjat.

F

TEXT&FOTO torbjörn wester

ramför Leninstatyn, i skymningen, dansar de. Unga kirgiziskor klädda i vackra dräkter. Lika unga skinnjacksklädda män åker i parad runt torget på motorcyklar. De viftar med röda kirgiziska fanor och med blåvita fanor för staden Osj, deras hemstad, i södra Kirgizistan. De är glada och stolta.

FLAGGFEST. En bit bort står en uzbekisk kvinna som heter Gulya. Hennes ansiktsdrag liknar få andras på torget, där staden Osjs årliga flaggfest hålls med tusentals deltagare. – Se dig omkring! Här finns nästan inga andra uzbeker! För ett par år sedan kom många uzbeker hit för att fira, men efter junihändelserna 2010 kommer de inte längre. De håller sig borta. ÖPPET SÅR. Junihändelserna, eller ”kriget” som en del Osjbor säger, är fortfarande ett öppet sår i stadens kollektiva medvetande, ett sår tvärs igenom den bräckliga hjärnbalk som binder samman den uzbekiska befolkningshalvan med den kirgiziska. På kvällen den 10 juni 2010 hamnade kirgiziska och uzbekiska ungdomar i bråk vid ett kasino. Tidigt nästa morgon syntes organiserade grupper av unga kirgizer, beväpnade med automatvapen, på gatorna. Snart var kaoset ett faktum. Över 400 dog, tusentals byggnader totalförstördes och flera hundra tusen drevs på flykt. 74 procent av de dödade var uzbeker. Under de år som har gått sedan händelserna har uzbekerna fått en allt mindre framträdande plats i staden som fortfarande har en nationalistisk kirgizisk borgmästare. De diskrimineras i samhällslivet, blir osynliga. Gulyas ögon är blanka. – Före 2010 hade jag flera vänner i Osj som var

FAKTA OSJ Osj är Kirgizistans näst största stad och den största i den södra delen av landet. Av de 300 000 invånarna är de allra flesta uzbeker eller kirgizer. Grupperna är nästan lika stora. Grupperna lever åtskilda, uzbekerna oftast i egna områden, så kallade mahalla. Staden är traditionellt sett uzbekisk, men gränsdragningar under sovjettiden gjorde att Osj hamnade i den kirgiziska delrepubliken i stället för i den uzbekiska. Borgmästaren i Osj, Melis Myrzakmatov, driver en nationalistisk kirgizisk politik, vilket har gjort läkeprocessen efter 2010 mycket mer besvärlig och uzbekerna allt mer marginaliserade.

>

fib 25


KIRGIZISTAN

Överallt i centrala Osj syns berget SuleymanToo, Salomos tron. Berget finns med på Unescos världsarvslista.

FAKTA KIRGIZISTAN Geografi: Kirgizistan är ett bergigt litet land i Centralasien, med bland annat Kina, Uzbekistan och Kazakstan som grannländer. Bergen gör att det ibland kal�las för Centralasiens Schweiz. Självständighet: Blev självständigt 1991. Landet är ett av de 15 länder som skapades när Sovjetunionen kollapsade i början på 1990-talet. Befolkning: 5,5 miljoner. 64.9 procent är kirgizer, 13.8 procent uzbeker (främst i söder) och 12.5 procent ryssar (främst i norr). Ekonomi: BNP per capita är 2 400 dollar, 183:e högst i världen. Källa: CIA World Factbook

fib 26

kirgizer. Men efter 2010 slutade många av dem att höra av sig. Kirgizerna vill att Kirgizistan bara ska vara till för kirgizer. NOMADER MOT BOFASTA. I Bibelns Första Mosebok finns berättelsen om brödraparet Kain och Abel. Kain var en åkerman, Abel fåraherde. Bägge offrade till Gud, men Gud föredrog Abels offergåva, ett får, framför Kains offer av sin skörd. Det gjorde Kain ursinnig och ute på fälten mördade han sin bror. I Centralasien tillhörde förr uzbekerna de bofasta folken, åkermännen. Kirgizerna var nomader, herdar. FÖRDOMAR. Det är länge sedan uppdelningen var

relevant, men den lever kvar i fördomar. Många kirgizer ser uzbekerna som snåla och lömska, medan många uzbeker ser sig som kulturellt mer högtstående och tycker att kirgizerna är lata och obildade. Därför blev det också väldigt lätt att analysera junihändelserna enbart utifrån dessa konflikter. Men att göra så är att göra det enkelt för sig, anser Gustaf Sörnmo, en Lundabo med hjärtat i Kirgizistan. Han var med och grundade Tamam,

»

Många kirgizer ser uzbekerna som snåla och lömska, medan många uzbeker ser sig som kulturellt mer högtstående och tycker att kirgizerna är lata och obildade. en svensk integrationsorganisation med en förgrening i Osj. Därför har han besökt staden många gånger. Han pratar om en stad som har fallit offer för maktspel där etniska spänningar utnyttjats. – När junihändelserna presenterades i medierna lyftes de fram som enbart en etnisk konflikt, men det är bara en bit av historien, säger han. Det fanns väldigt många politiska undertoner. PROVOKATÖRER.De där underliggande orsakerna är fortfarande, snart tre år senare, höljda i dunkel.


I mörkret skymtar ett grått galleri av demoniska figurer och provokatörer. Kort tid före oroligheterna hade Kirgizistans president Bakiyev störtats. Var det egentligen hans män som provocerade unga, rastlösa kirgizer att ta till våld? Betalade hans son Maxim 10 miljoner dollar för att organisera upploppen, som ryktena säger? Eller var det kriminella gäng som ville skapa anarki och därigenom underlätta droghandeln som låg bakom? De som vet tiger. VOLONTÄRER. Oavsett orsaker måste sår läkas. På

barnhemmet Fågelboet är det solig eftermiddag och kramkalas. Uppspelta barn kramas nästan sönder av lika uppspelta volontärer från Gustaf Sörnmos Tamam. Det är kärlek i den centralasiatiska luften. Tamam arbetar främst på svensk mark med att integrera invandrade och infödda svenskar. Det

görs till exempel genom att besöka och skapa vänskaper på svenska transitboenden för flyktingar. Men Tamam prövar också om arbetssättet fungerar på andra ställen i världen där det finns integrationsproblem. Sedan ett par år tillbaka finns en Tamamgrupp i Osj. Tanken är att volontärerna ska få vänner på barnhemmen samtidigt som de själva får djupare band med varandra. Efter kramarna blir det gruppindelning. En del övar engelska, andra har dansklasser. Mellan rummen springer Nurzaada Avazbek Kyzy. Hon är en 19-årig kirgiziska som lägger en stor del av sin tid på volontärarbete. Så har det varit ända sedan junihändelserna. Nurzaadas familj reagerade först på konflikten genom att laga mängder av samsy (stekta kött- och potatisbullar) som de sedan delade med sig av till grannar. Under dessa dagar rådde matbrist i staden, eftersom affärerna hade stängt.

Akmaral Satinbaeva, programkoordinator på Professional Youth Journalism Program i Osj och Kadicha Ryskulova, före detta elev på programmet. Utbildningen innehåller bland annat en delkurs i bildjournalistik.

fib 27

>


KIRGIZISTAN

Än så länge har Tamamgruppen i Osj ganska få etniska uzbekiska volontärer. Tokhirzhon Mamasharipov är en av fem i en grupp på runt 30.

fib 28


– Även om maten inte räckte till alla tror jag att den förenade människor i en svår tid. Alla var så tacksamma. Ett par månader senare det året började Nurzaada engagera sig också på andra sätt för att försöka lappa ihop sin trasiga hemstad. Och sedan ett par år tillbaka ansvarar hon för Tamam i Osj. Hon har hopp. – Det byggs mycket nytt i staden och när jag ser det så tänker jag att det är det vi också ska göra, säger hon. Inte bygga hus, men bygga på ett spirituellt plan. NYTT TÄNK. Varken hon eller någon annan av

volontärerna, varav de flesta är universitetsstudenter från medelklassen, tycker att de märker av etniska spänningar i staden. De säger att konflikterna finns i andra kretsar, bland andra Osjbor. Men

samtidigt är den etniska fördelningen i Tamamgruppen skev, med en stor övervikt av kirgizer. Det har att göra med att Tamams samarbetspartner i Kirgizistan, organisationen Youth of Osh – även om man säger sig jobba för mångfald och integration – främst är en kirgizisk organisation, med till största delen kirgizer på ledande poster. Uzbekerna är marginaliserade, precis som i staden i stort. – Bristen har vi känt till från första början och i vissa stunder har det varit väldigt begränsande, säger Gustaf Sörnmo. Men jag tror att det kan vara svårt att vara normkritisk om man är mitt inne i situationen, om man är uppväxt här. Förhoppningen är att vi bidrar med ett nytt tänkande. UNGA DRÖMMAR. Tamam är långt ifrån ensam om att försöka läka såren i Osj. På Karasuyskayagatan 8 finns en journalistutbildning för unga med

Jyrgal Ismatilla uulu, en av de kirgiziska volontärerna, övar drama med barnen.

>

fib 29


KIRGIZISTAN Den svenska integrationsorganisationen Tamams grupp i Osj gör regelbundna besök på barnhem, bland annat Fågelboet. Aiperi Manasova och Guljan Taalaibekova är två av volontärerna.

drömmar om en mediekarriär. Utbildningen betalas av amerikanska biståndspengar och är några månader lång. Under dessa månader lär sig varje kull att hantera grundläggande journalistiska principer, som att kritiskt granska fakta och alltid höra två källor. Något som kan vara nyttigt även om eleverna inte får journalistjobb i framtiden. – Projektet finns på flera platser i Centralasien, men här i Osj startade vi efter junihändelserna, säger programkoordinatorn Akmaral Satinbaeva. Det finns mängder av unga i den här staden som låter sig provoceras så lätt och dras med i våldet. De tror på vartenda rykte de hör. Vi vill lära dem att kritiskt granska information. FALSKA RYKTEN. Under ”kriget” florerade mäng-

der med rykten via sociala medier och sms. Bland annat mobiliserades många unga kirgizer genom ett rykte om att uzbeker hade våldtagit kirgiziska kvinnor på en studentkorridor. Det ryktet visade sig vara grundlöst. Hur det uppkom vet ingen. Men journalistskolan lider av samma svårigheter som Tamamgruppen: Kirgizerna är i majofib 30

ritet. Akmaral Satinbaeva duckar för frågan om varför det är så. Det gör Dastan Umetbai uulu, en före detta elev på skolan, också. Han är en ung kirgiz som jobbat för bland annat lokal radio och tv. Han har sin syn klar på hur medierapporteringen under junihändelserna fungerade. Den tog parti för den etniska grupp som han själv inte tillhör, hävdar han. – Stora TV-kanaler täckte bara den ena sidan, de berättade bara ur uzbekernas perspektiv, om deras problem. De såg till att mobilisera människor och provocera. SMÅ PLÅSTER. Journalistskolan och Tamamgrup-

pen, två små plåster på ett gigantiskt sår, bägge hittills oförmögna att inkludera både Kain och Abel. För Tamam ligger allt fokus framöver på att på allvar försöka ändra på det. Men Gustaf Sörnmo vet samtidigt hur svårt det kommer att bli. – Det finns ändå ett antal aktörer som jobbar med de frågorna här och vad jag har hört så finns det inte så himla många exempel på framgångar. ■ ■


FAKTA TAMAM Tamam är en ungdomsorganisation med säte i Lund vars främsta mål är att jobba för att integrera invandrade och infödda svenskar. I Lund har Tamam varit aktivt sedan 2003, de första åren under ett annat namn. 2008 fick organisationen Lunds kommuns integrationspris. Tamam finns även i Malmö, Uppsala, Göteborg, Stockholm och Umeå. Tamams internationella arbete bedrivs i Kirgizistan, Albanien och Mexiko.

Det har gått mer än 20 år sedan Sovjetunionen kollapsade och Kirgizistan, bland många andra länder, blev självständigt. Men än syns spåren av Sovjetväldet. På en husfasad finns maskoten för en av Sovjets sista fib 31stora styrkedemonstrationer, olympiaden i Moskva 1980.


Kvinnokamp.

Hundra år av kvinnors kamp och drömmar

På den internationella kvinnodagen för ett år sedan utkom den sista av tio ungdomsböcker där Solveig Olsson-Hultgren skildrar Sverige under 1900-talet ur några flickors och kvinnors perspektiv. Det är spännande läsning för både ung och gammal. TEXT marianne fors ILLUSTRATION kristina eriksson

1

899 är Elin elva år och bor med sin familj i ett litet torp i Småland. Det är ett hårt liv, men det är bättre än den tidigare statartillvaron. När familjen trots hårt arbete kan tvingas lämna torpet, tar Elin ett stort beslut – hon ger sig i hemlighet iväg hemifrån för att försöka tjäna in den summa pengar som behövs. 1999 finns torpet, som har en central funktion i böckerna, fortfarande kvar och vårdas av Elins ättlingar. Under dessa hundra år hinner mycket hända i Sverige; samhällsreformer som möjliggör

förbättringar för befolkningen i stort, reformer som drivs fram tack vare många enskilda människors gemensamma kamp. På samma gång som de enskilda människornas vardag bestäms av samhällsförhållandena är det ju de enskilda människornas kamp som bestämmer hur samhället utvecklas. UNDERIFRÅN. I tio ungdomsromaner skildrar Sol-

veig Olsson-Hultgren de fyra systrarna Andersson och deras barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Det är en imponerande skildring, där 1900-talets svenska historia berättas underifrån; underifrån ur två perspektiv – det klassmässiga och det könsmässiga. Mellan Siden, sammet, trasa, lump, som inleder serien, och Fyra systrar, som är den avslutande delen, hinner mycket hända på både det individuella, kollektiva och samhälleliga planet, och allt skildras ur arbetarkvinnors och arbetarflickors perspektiv. Många av de flickor och unga kvinnor som står i centrum i den här serien är modiga och målinriktade, men några är också blyga och tvekande. Många kommer att uppleva att det de har drömt om blir verklighet, men det innebär inte att livet blir en idyll. Oavsett om man uppnår allt man hoppas på eller inte, gäller det att kämpa för det man vill, och tanken att man inte ska ge upp sina drömmar löper som en röd tråd genom hela serien. Med vilja, uthållighet och andra människors hjälp är förändringar möjliga. Ett annat genomgående tema är det konstnärliga skapandet; det kan gälla att måla, att spela teater, att framställa vackert papper, att rita byggnader, att sy kläder, att spela rockmusik … PERSPEKTIV. Dessa tio romaner, som utkom un-

der tio år, 2002–2012, är verkligen något att sätta i händerna på dagens unga, något som kan ge perspektiv på tillvaron; arbete och fritid, sorg och fib 32


glädje, kärlek och politik, allt skildras på ett gripande och spännande sätt. Man får en levande bild av de samhälleliga förhållandena samtidigt som man får läsa om ”små” saker som kläder, mat och fritidsintressen. Det är mycket som står i vägen för de ungas drömmar och böckerna innehåller många ingredienser som skulle kunna göra dem alltför sentimentala, som till exempel Elins bästa vän Rebeckas svåra tillvaro på fattighuset vid 1800talets slut, men Olsson-Hultgren skildrar det svåra och tragiska i tillvaron på ett känslosamt men aldrig jolmigt sätt. FÖRSTA VALET. Böckerna innehåller också många roliga inslag. Ett exempel är när Mandi, i den fjärde boken, Nya tider, vill delta i det första val där kvinnor får rösta men hindras av sin man löjtnanten, en otrevlig typ. När mannen känner sig säker på att Mandi inte kommer att rösta, smiter hon iväg. Hon är gravid och orkar inte promenera hela långa vägen till vallokalen, men då kommer hennes systerdotter Rebecka på en lösning: Mandi får hoppa upp på flaket till Rebeckas paketcykel, och där sitter hon med sin stora mage och med kappan hoprullad som en korv bakom ryggen, med benen dinglande och ihärdigt skrattande medan folk tittar storögt på dem. Mandis man är ett exempel av flera på osympatiska män, men är han typisk för männen i böckerna? Många av dem är förvisso riktiga mansgrisar, men andra är snarare oförstående och oansvariga, och här finns också män som är både sympatiska och justa. ENGAGEMANG. När Solveig Olsson-Hultgren

är ute och pratar om sina böcker är det inte bara ungdomar som lyssnar utan även många vuxna. Själv läste jag, som är några år över 60, böckerna med stor behållning. Efter att ha köpt den första boken i serien beställde jag genast de övriga på biblioteket och sträckläste dem. Under läsningen gick mina tankar många gånger till Moa Martinson – samma underifrånperspektiv, samma engagemang, samma ilska inför orättvisor och samma förmåga att inte hemfalla åt glorifiering åt något håll. Någon kan kanske tycka att vissa saker verkar lite ”romantiserade”, men om man ”romantiserar” sådant som sammanhållning och solidaritet en

aning tycker jag att det är helt på sin plats i dag, när allt verkar gå ut på att man i första hand ska tänka på sig själv. Och även om hjältinnorna i OlssonHultgrens imponerande romansvit någon gång får lite oväntad hjälp, är de alldeles vanliga flickor och kvinnor.

1900-talets svenska historia skildras ur två underifrånperspektiv – det klassmässiga och det könsmässiga.

KVINNOHISTORIA. Att de här tio romanerna –

Siden, sammet, trasa, lump, Arbetets döttrar; Drömmar av glas, Nya tider, Det fjärde rummet, Skärvor av kristall, Roller och ridåer, Spränga gränser, Revolternas år och Fyra systrar – utgör en serie innebär inte att de inte kan läsas fristående. Alla böcker inleds med ett mycket kort förord som sätter in texten i ett historiskt sammanhang, och i en epilog får vi en kort framåtblick, vilket gör att varje bok är en läsupplevelse i sig. Serien i dess helhet är tragisk, rolig, lärorik och tankeväckande, och alla personer och trådar knyts ihop i slutet på ett roligt och sinnrikt sätt. Solveig Olsson-Hultgren har, liksom Moa Martinson, gett viktiga bidrag till vår kvinnohistoria genom att skildra människorna som både individer och delaktiga i olika kollektiv. ■ ■ fib 33


Krönika.

Olika sorters pengar?

»

Hur kommer det sig att det alltid är så kort om lönepengar? Är det en särskild sorts pengar?

J

TEXT carin åberg

ag blir alltmer undrande ju äldre jag blir. När jag läste lite om ekonomi för många år sedan gjorde läraren en liknelse mellan ett företags ekonomi, nationalekonomi och ett hushålls ekonomi. Inte helt fel tycker jag, för det handlar ju om att man – i bästa fall – har en summa pengar, inkomster och utgifter. Man får välja var man lägger sina pengar, helst med tanke på framtida överlevnad. Och så finns det ju dagliga fasta utgifter också. Men som heuristiskt hjälpmedel var bilden både vettig och en bra utgångspunkt.

summa för att kunna ta sig till jobbet, äta mat och så vidare (löpande kostnader). Allt det där tyckte jag var en vettig modell för både en familj, ett företag och en stat. Som princip. Sen tillkommer det ju lite mer när det gäller staten, alla lever ju inte under samma villkor, men det gör ju inte familjemedlemmarna eller folk inom ett företag heller. Vissa har mindre medel, andra har mer och då dyker frågan om fördelning upp. Och det är här som hela min ekonomiska världsbild rasar!

HON FÖRKLARADE DET ungefär så här: När man

FÖR FAMILJEN i gemen är det väl ungefär samma

väljer var man ska lägga pengarna kan det kanske handla om att köpa lotter (riskfyllda investeringar), köpa lägenhet eller hus i stället för hyresrätten (investering), spara på banken (kapitalinvestering), reparera lägenheten, köpa kläder (återinvestering) och naturligtvis ta undan en tillräcklig

villkor som gäller: en viss summa in och vissa summor ut. Ändras visserligen ofta utifrån regler som familjen inte råder över, men vadå, det är bara att omprioritera. Fördelningen inom familjen blir kanske lite haltande. Mormor och farfar får lite mindre – tid, om inte annat – barnen får avstå vissa fritidsaktiviteter och hen får kanske skippa utlandsemestern. Men för företagen? Där finns investeringspengar, aktieutdelningspengar, bonuspengar, arvodespengar och lönepengar. Hur kommer det sig att det alltid är så kort om lönepengar? Är det en särskild sorts pengar? OCH FÖR STATEN? Där finns skattepengar. Det

ILLUSTRATION kristina eriksson & hans-magnus meincke

fib 34

finns pengar till skattesänkningar, pengar till arvoden och pensioner till ledamöter i politiska församlingar. Men inga pengar till mormor och farfar. Inga pengar till barnen. Inte ens pengar till åldringar, sjuka, barn och arbetslösa. Inga pengar till återinvesteringar (vägar, bostäder, järnvägar, x-vård, olika ”-penningar”), inga pengar för framtiden (pensioner, utbildning). Hen behöver inte bry sig. Det här blir till myror i mitt huvud och det kliar bara jag tänker på det. Förstår inte. Ifall du vet mer i fallet, kontakta mig gärna och förklara. ■ ■


Recension.

Recensionsredaktörer: Jan Bergsten och Agneta Willans Kontakt: recensioner@fib.se

Tjänster i hemmet Marie Hållander Kabusa böcker

Boktiteln Tjänster i hemmet kan antagligen lura en debattlysten, presumtiv läsare att tro att boken handlar om så kallade hushållsnära tjänster och det så kallade rut-avdraget. Men så är inte fallet. Den handlar om människor som har all rätt att ta emot samhällets bistånd eftersom de inte klarar att sköta varken städning eller hygien på egen hand. Författaren är doktorand i pedagogisk filosofi, men här berättar hon

om sina erfarenheter av arbete inom hemtjänsten i Göteborg. Hon berättar med stark inlevelse och utan sentimentalitet om detta på många sätt besvärliga arbete som hon utför med både plikt och motvilja. Trots den närgångna och ibland obehagliga realismen eller naturalismen

Foto: Hendrik Zeitler

»

Trots den närgångna och ibland obehagliga realismen eller naturalismen har författaren en distans som gjort det möjligt att skapa ett litterärt verk av värde.

Marie Hållander har skrivit med ett tydligt underifrånperspektiv.

har författaren en distans som gjort det möjligt att skapa ett litterärt verk av värde. Boken är både lättläst och läsvärd och förtjänar en plats inom den moderna arbetarlitteraturen. Den handlar uteslutande om arbete och har ett tydligt underifrånperspektiv. TEXTTYPEN KAN klassas som lättflyktig

poetisk prosa trots det tunga och allvarliga ämnet. En van läsare kan säkert läsa igenom den på en timme trots de 168 sidorna. Detta beror på den glesa texten som bitvis liknar Biskops Arnö-layout,

med endast några rader på varje sida. Men författaren har nog tänkt att läsarna ska dröja här och där, stanna upp och reflektera. De människoödem som skildras är väl värda all uppmärksamhet även om deras liv för andra människor kan tyckas torftiga. Vi kan alla hamna i samma läge, vilket är tänkvärt. Särskilt när besparingskraven duggar tätt över den offentliga sektorn. Därför behövs skildringar av det här slaget. Vi lever i ett allt mera ojämlikt samhälle. Någon måste berätta. stefan estby fib 35


Recension.

»

”Min åsikt är att det inte går att leva och arbeta som författare utan att ta ställning i viktiga samhällsfrågor”. – Ove Allansson

Författare

”vill varenda jävel vara, så slipper dom arbeta!” Ove Allansson Tre Böcker Förlag 2012

Första numret av Folket i Bild/Kulturfront 1/1973 innehöll novellen ”Under vattenlinjen” av Ove Allansson, en berättelse om villkoren för anställda på de färjor så många av oss färdas med. Novellen är på många sätt typisk för Allansson men också för den tradition han verkat i. Allansson, flerfaldigt prisbelönad genom åren, har ju namn som sjöfolkets författare: ”… sjömansyrket innebär att bo över en skakande och bullrande fabrik, som producerar så och så många knops fart.” Romanen Ombordarna (1971) ledde till tre riksdagsmotioner om ändrad säkerhets- och bostadslagstiftning till sjöss. HAN HAR NU NEDTECKNAT sina minnen

i memoarboken Författare ”vill varenda jävel vara, så slipper dom arbeta!”. Det är ett omväxlande och innehållsrikt liv till sjöss och iland, som industriarbetare, montör, mekaniker, reporter och författare, han sammanfattat på närmare 450 sidor. Upprepningarna är många, båda av händelser, människor och böcker. Men det må vara förlåtet.

fib 36

Den i dag 80-årige Allansson är vad man skulle kunna kalla en andra (eller möjligen tredje) generationens arbetarförfattare. Ivar Lo, Fridegård, Fridell, Moberg, Martinson och Kjellgren var några av dem som bidrog till att han som arbetare vågade börja skriva. Läsningen ledde så småningom ut i världen. Sjömansyrket verkar – åtminstone innan bemanningen ombord minskade till ett minimum – ha gett tid för reflektion och inspirerat honom liksom så många tidigare: ”Hände att jag nattetid stod akterut och såg den vita kölvattenstrimman försvinna i mörkret och hur himlakropparna tycktes närmre än på landbacken, de gnistrande galaxerna vältrade sig däruppe: himmelska mareldar.” ALLANSSON HAR HELLER aldrig väjt för

det fantastiska och fabulerande; i hans skrivande kan också skönjas en muntlig berättartradition, alltifrån kvällarna under bordet hos skräddaren i barndomens Kvänum till berättelser i mässar och på (hamn)krogar i vuxen ålder. Bland förebilderna finns följaktligen också Fritiof Nilsson Piraten (vars pris Allansson ännu inte har fått men är väl kvalificerad för). Själv beskriver han hur berättarlust och upprördhet har varit drivkraften: ”Min åsikt är att det inte går att leva och arbeta som författare utan att ta ställning i viktiga samhällsfrågor”. Så tog han också klart ställning mot EU och fackföreningsrörelsens svek inför folkomröstningen om medlemskapet. Långt dessförinnan hade han lämnat Sjömännens socialdemokratiska förening när partiet vek ner sig i frågan om den lagstadgade minimibemanningen till sjöss. I dag gäller kampen utflagg-

ningen av den sista resten av den svenska handelsflottan. Det kluvna förhållande till den egna klassen (återspeglat i bokens titel), som han delar med många arbetarförfattare, är ett annat tema, liksom konflikten mellan arbetet med reportagen (nödvändiga för sakens och inkomstens skull) och det egna skönlitterära skrivandet. Reportagen dödar språket för romanförfattaren, utbrister han på något ställe. Trots, eller kanske tack vare det, uppvisar han en kontakt med läsarna som är få förunnad, manifesterat i dagliga brev, telefonsamtal och framträdanden runtom i landet. Vem har sagt att författaryrket alltid måste vara ensamt? LÄSAREN FÅR OCKSÅ ta del av strider och

glädjeämnen inom Författarförbundet, Västsvenska författarsällskapet, Författarförlaget, biblioteksaktioner och inte minst Sjöfolksförbundets tidigare så livaktiga kulturella arbete. Förhållandet till fackföreningsrörelsen, A-pressen, Göteborgs-Posten och bokförlagen är annat som ges utrymme, vid sidan av färgstarka porträtt av sjöfolk och författarkollegor och andra som korsat hans väg. Man kan bland annat läsa och förundras över hur författarna på Rabén & Sjögrens förlag bildade en egen författarfacklig klubb på 1960-talet. I ett bitskt inlägg kritiserade han också FiB/K:s antiimperialistiska hållning på 1980talet Glöm inte USA. Det är inte utan vemod som jag, i likhet med författaren, lägger från mig denna rika bok. Men nog hade förlaget kunnat kosta på en luftigare layout och ett personregister, en självklarhet i alla memoarböcker. tom carlson


Ove Allansson är en av

Sveriges stora arbetarförfattare – sjöfolkets

Foto: Cato Lein

författare.

fib 37


RECENSION

Jag är den som ska komma Johanna Nilsson Forum

Johanna Nilsson har ännu en gång skrivit en bok som på ett mycket trovärdigt sätt beskriver en kvinnas mentala tillstånd när hon är i obalans och hennes föreställningsvärld fylls av vanföreställningar. Hennes debutroman Hon går genom tavlan, ut ur bilden (1996) är en berättelse om tioåriga Hanna som tvingas skapa en egen värld för att inte gå under då hennes kamrater kränker och fryser ut henne. 2011 kom den fristående uppföljaren, Gå din väg men stanna, där Hanna, nu vuxen men i sitt inre fortfarande ett barn, i sitt

Paradiset Abdulrazak Gurnah Övers. Helena Hansson Celanders förlag

Glöm intrig, psykologisk realism och allt annat som hör den traditionella romanen till när du läser den här historiska utvecklingsromanen. Här behövs andra läs-

glasögon. Vi förflyttas till det muslimska Östafrika under 1900-talets början. Som läsare förstår man efter hand att huvudpersonen, den unge Yusuf, är skuldslav hos handelsmannen. Denne Yusuf är varken författarens språkrör eller den genom vars temperament historien skildras. Yusuf är mer att likna vid den återkommande gestalt som finns genom hela den löst sammanfogade fib 38

sjuka tillstånd möter kärleken. Johanna Nilssons senaste bok Jag är den som ska komma, handlar om Bernice, tvåbarnsmamman som har förlorat sitt tredje barn – den lilla flickan Lilja – i ett sent missfall. Detta trauma, i kombination med att hon träffas av blixten, försätter henne i ett psykotiskt tillstånd som ger henne gudomliga, eller snarare messianska krafter. Hennes uppdrag är att frälsa och hela de människor som har det svårt, hon besitter förmågan att förutse världskatastrofer i annalkande och hon har kontakt med dottern Lilja som nu är en ängel. Bernice är tvångsintagen på psykiatrisk klinik. Hennes man och de två sönerna glider allt längre bort från henne i världen utanför. Med hjälp av sin första lärjunge – mentalvårdaren Sami – kommunicerar hon med omvärlden via Youtube. Sami hjälper henne också att rymma från sjukhuset. Påfrestningarna för dem båda utanför klinikens väggar

»

Skildringen av den förmoderna afrikanskt-islamiska miljön är romanens allra största tillgång. berättelsen, ibland i centrum, andra gånger mer perifer. En tid och en plats mycket olik vår egen. Skildringen av den förmoderna afrikanskt-islamiska miljön är romanens allra största tillgång. Yusuf är en ingenting. Från början analfabet lär han sig snabbt Koranen, vetgirig och nyfiken, djupt medveten om sitt beroende och underläge till handelsmannen i vars tjänst han är. Infernaliskt grym och sorglig är skildringen av hur handelsmannens hustru förför den unge vackre Yusuf, under handelsmannens frånvaro. Hennes åtrå till honom och hans förlägenhet i vissheten om det omöjliga i deras förbindelse. Vid upptäckt riskerar han som slav att

»

Johanna Nilsson har en fascinerande förmåga att gestalta en psykotisk värld.

blir stora. Bernices övertygelse om att hon är Messias, gör henne både orädd för de faror hon möter och får henne att se skönhet i allt det förfärande som finns på samhällets botten, till exempel uteliggarna, missbrukarna, soptunnorna där råttorna huserar. Johanna Nilsson har en fascinerande förmåga att gestalta en psykotisk värld. Det är en realistisk och övertygande beskrivning av en kvinna med megalomani där även de friska sidorna och resonemangen hos henne skymtar fram på ett verklighetstroget sätt. Litterärt sett är boken inget storverk men den är mycket läsvärd. agneta willans

stötas ut ur husets relativa trygghet, samtidigt som han i sin absoluta underordning inte helt kan avvisa hennes närmanden. Det är scener som dessa som etsar sig fast. En roman som den här finns det egentligen inte så mycket att orda om. Jag tyckte om den. Tonen av saga och gammaldags äventyrsberättelse gör att jag läser den med samma storögda fascination som jag läste ungdomsklassikerna i tolvårsåldern. Författaren Abdulrazak Gurnah är född i Zanzibar 1948 och är nu verksam som universitetslärare i England. Han har gett ut tre romaner men det är med Paradiset som han fick sitt genombrott. Paradiset förtjänar att stå bredvid sådana moderna klassiker som Chinua Achebes Allt går sönder eller Pram Toers Människans jord. Detta är den första bok av honom som har översatts till svenska, utgiven av Celanders förlag, som ger ut många intressanta böcker. jan bergsten


För att livet ska bli något mera uthärdligt bör man tro på under Cordelia Edvardson Weyler förlag

Cordelia Edvardson är kanske främst känd för två saker: arbetet som Svenska Dagbladets korrespondent under trettio år i Israel och den självbiografiska boken Bränt barn söker sig till elden (1984). Hon växte upp som en from katolsk flicka i Berlin, men eftersom hon hade judiskt påbrå fördes hon till Theresienstadt och transporterades vidare till Auschwitz. Till Sverige kom hon med de vita bussarna 1945. Cordelia Edvardson dog den 29 oktober 2012. Boken är ett urval av hennes krönikor från Svenska Dagbladet och sträcker sig från december 2001 till september 2012. I en krönika (31 juli 2008) berättar Cordelia Edvardson om flickan med

Bekännelser 1–2 Jean-Jacques Rousseau Övers. David Sprengel Atlantis

Jean-Jacques Rousseau (1712–1778) var en av inspiratörerna till franska revolutionen. I standardverken nämns han jämsides med Montesquieu, Voltaire och Diderot. Att läsa självbiografin Bekännelser, två bastanta volymer, blir en tidsresa i sällskap med en ytterst egensinnig person. Redan på första raden konstaterar berättaren att ”jag begynner ett företag, som aldrig ägt någon motsvarighet och som fullbordat

den röda hatten och pojken med den röda bollen. Flickan som hon nyss mött i Stockholms innerstad är synbarligen stolt över sin knallröda hatt. Detta får Cordelia Edvardson att tänka på pojken hon såg tillsammans med sin mamma och lillasyster på väg till gaskamrarna i Auschwitz. Pojken höll en röd boll under armen. ”Hur skall jag få ihop mina bilder av den glada, trygga småflickan i sin röda hatt och pojken med den röda bollen?” undrar hon. ”På ett eller annat sätt har jag nog snickrat på svaret till den frågan i hela mitt liv.” På många sätt är detta stycke typiskt för Cordelia Edvardson. I sina krönikor utgår hon ofta från enkla vardagshändelser, iakttagelser eller uttalanden i medier som får bilda utgångspunkt för reflektioner och betraktelser. Hennes erfarenheter från vistelsen i koncentrationsläger och av judeförföljelserna är ofta närvarande i hennes krönikor. Historiemedvetandet är starkt. Hon betonar att varje människa har sin egen historia och talar om minnen och upplevelser som ”en del av vår kompost – den mull i vilken vi slår rot och blir till den vi är.” Cordelia

»

Att läsa självbiografin … blir en tidsresa i sällskap med en ytterst egensinnig person.

aldrig skall finna någon efterföljare”. Om detta kan sägas att tiden har en obarmhärtig förmåga att slipa ned även de skarpaste föresatser. Rousseau skriver sitt liv, förstrött och anekdotiskt, men ägnar liten tid åt de idéer som gjort honom världskänd. Kanske beror det på att han tycker att han redan skrivit om det på andra ställen. Det känns som en brist eftersom de samtida gestalter som passerar revy för det mesta är namn som förlorat sin lyskraft. Viktiga var

»

Hon betonar att varje människa har sin egen historia.

Edvardsons intresse är framför allt människans inre värld. Hennes perspektiv är humanistiskt och hon kämpar mot det samhälle där tekniska och ekonomiska överväganden får dominera utvecklingen. Hon ser på Israel med dubbel blick. Med de erfarenheter hon har delar hon den sionistiska drömmen om ett eget land för judarna. Hon beskriver pionjärerna, deras idealism och framtidsdrömmar men hon ser också palestinierna och är djupt kritisk mot behandlingen av dem. Lösningen för henne blir det civila motståndet och fredsrörelsen. Hon hoppas på tvåstatslösningen, Men själva kärnfrågan, rätten att skapa sig ett eget land genom att fördriva ett annat folk, tar hon inte i. sisela björnsson

de säkert för Rousseau, inte minst för hans karriär och ekonomi. Kvinnorna han älskade var säkert också vackra. På det erotiska området är han så öppen att även en nutida läsare höjer något på ögonbrynen. Inte heller väjer han för, han som skrivit så klokt om barn, att berätta att han placerade sina egna barn på barnhem. Där skulle de få ett bättre liv än att växa upp i den ekonomiskt osäkra situation under vilken han levde. Tja, vad säger man om det? Rousseaus mest betydelsefulla verk är Julie, eller den nya Héloise som kritiserar arrangerade äktenskap och Emile som var ett nytt sätt att se på barnuppfostran. Här finns också den sprakande radikala Samhällsfördraget, en text som fortfarande kan få gatstenarna att vina genom luften. anders norborg fib 39


Media.

Hasse, Tage, Fakiren och dom

»

Jag har inget emot den eviga vilan bara jag slipper att gå upp och kissa var tredje timme.

(Hasse Alfredson, djupintervjuad i samband med 80-årsdagen)

G

TEXT hans isaksson

abriela Pichler och Malik Bendjelloul i all ära, men den som för en liten stund gjorde TV-utsändningen från årets Guldbaggegala uthärdlig var en lätt knubbig 80+årig skånsk fördetting. Hasse Alfredson hade nämligen i år tilldelats en hedersbagge för en bred och långvarig tjänst i filmen som författare, regissör, skådespelare men också som nöjesentreprenör, scenartist, idégivare et cetera – för övrigt den enda hedersbetydelse han inte redan hade fått.

ALFREDSON UNDERSKATTAR OSS dock

då han dystert på äldre dagar påstår att ”I Sverige kan man inte vara allvarlig och rolig på samma gång”. Själv är han ju ett levande bevis på att det visst går – hans framförande av sången True Love med stenhård maskhållning inför en hip, men jublande publik på Guldbaggegalan var bara det mest aktuella beviset. I en äldre Nordisk Familjebok läser man följande personkarakteristik: ”En splittrad natur, lyckades ...icke sammansmälta ..realisten och romantikern i sin alstring, som blott i enstaka

fib 40

smärre stycken har helhet och fullformning. .... I hans novellistik finns det ypperliga idyller och starkt givna personprofiler; man skönjer hans frändskap och i viss mån beroende av Ola Hansson, J. P. Jacobsen och Strindberg. Humoreskerna äga en originell, förbluffande teknik, något påminnande om Mark Twains”. Även om det inte är Alfredson, utan det tidigt bortgångna snillet Axel Wallengren, (Falstaff Fakir) denna karakteristik gällde, ger den en viktig nyckel till Alfredssons och AB Svenska Ords egen humor och radikalism. Det har ofta sagts förut, men utan Falstaff Fakirs föredöme hade vi kanske aldrig fått se Hasse & Tage blomma ut. WALLENGREN BLEV fil kand. i Lund 1886. Han var framträdande medlem och sannolikt medgrundare av DUG (De Unga Gubbarna), en radikal diskussionsförening för studenter i Lund – på den tid då kulturradikalismen var bland det mest radikala som fanns i landet. DUG ansåg sig vara uppfyllt av ”samma sokratiska förtröstan på förnuftets och upplysningens makt att omskapa

världen, som dominerade Voltaires tidevarv”. Gruppen sågs självfallet med misstänksamhet av borgarna, och misstänktes (sannolikt med skäl) för att ”bakom välstängda dörrar smäda Gud och andra privatpersoner”. WALLENGREN MEDSKAPADE i de första lundaspexen och medarbetade i bland annat ”Söndagsnisse” och ”Stockholmstidningen”. Utgav seriösa noveller och lyriska arbeten men blev som Falstaff Fakir odödlig för sina parodiska ”burlesker och humoresker” som En hvar sin

»

Gruppen sågs självfallet med misstänksamhet av borgarna, och misstänktes (sannolikt med skäl) för att ”bakom välstängda dörrar smäda Gud och andra privatpersoner”.

egen gentleman, En hvar sin egen professor och Lyckans lexikon med flera. Lundafilkanden och spexaren Hasse Alfredsons första blygsamma framträdande som filmskådespelare skedde


Hasse Alfredson (vänster) och Tage Danielsson i sin revy ”Å vilken härlig fred”

1958 i Ett svårskött pastorat, baserad på ett humoristiskt inslag i en seriös novellsamling av Axel Wallengren. Åke Ohlmarks och Sten Broman stod för manus. Filmen hade dock inte premiär utanför Lund och Uppsala förrän 20 år senare. Den handlar om hur ”övermänniskan” och överliggaren Calle Kula ärver godset Asatorp. För att driva med traktens nitiske unge präst låter Kula omvända sina underlydande på godset till asaläran. Hans skämt ballar ur. När

fanatiska proselyter för att blidka asarna vill offra sin husbonde tvingas han ömkligen fly fältet. Fakirens skrifter läses än i upplysta kretsar, även utanför Lund, med förtjusning. Kanske återuppväcktes intresset under andra halvan av 1900-talet just genom att Alfredson och Tage Danielsson återgav oss smaken för hans strikt sekulära och lätt morbida humor. Hasse & Tages verk kännetecknades också av Fakirens ”sokratiska förtröstan på förnuftets och upplysningens makt att

omskapa världen” . Detta till skillnad från tidigares decenniers filmkomedier, sketcher och revyer, som oftast haft den begränsade ambitionen av att roa utan att oroa den av borgerligheten dekreterade goda smaken. MAN KAN IFRÅGASÄTTA om det över

huvud taget finns någon ren humor. En fördel med humor är att den kan låta oss se tingen från åtminstone två håll. En person som tror sig, och synes vara, stark och stabil, men som oväntat dratfib 41

>


MEDIA

»

Man kan ifrågasätta om det överhuvudtaget finns någon ren humor. En fördel med humor är att den kan låta oss se tingen från åtminstone två håll. tar på ändan kan vara komisk. Detsamma gäller institutioner och samhällssystem. Om man vill skämta om det rådande samhället har man god hjälp av att, likt såväl Fakiren som Alfredsson och hans parhäst Tage från 1950-talets radio, kunna föreställa sig ett annat – i själva verket kan man knappast genomskåda det rådande samhällets brister om man tror att det är det enda möjliga. Det var högst logiskt att Hasse & Tage slog igenom som ett humoristiskt preludium och ackompanjemang till vänsteruppsvinget under 1960- och 1970-talet med revyer som Gröna Hund, Konstgjorda Pompe, Gula Hund, Å vilken härlig fred, Lådan, Spader, Madame, Svea Hund – och en rad filmer, skivor och böcker! LIKA LOGISKT VAR att deras popularitet sakta tycktes dala vid slutet av 1970talet, då SAP:s och vänsterns politiska hegemoni hade brutits och då ”besvikelsens epok” inträdde. En nära förestående systemförändring förvandlades då för många från en nästan visshet till en ”tro”, och det återstod enligt Svea Hund bara endast att fast ”tro på det vi trodde på – trots allt!” Den beprisade, det vill säga liberale, popskribenten och generation fib 42

X:aren Jan Gradvall (som torde ha blivit könsmogen först omkring 1975) skriver i Sydsvenskan 2005 Hasse & Tages gravtal. Han medger generöst att de förvisso betytt ”oöverskådligt mycket för generationer svenskar” men uttalar därpå något som låter som en besvärjelse: ”Det andra intrycket är hur lite HasseåTage trots det kommer att betyda för kommande generationer. .... Med dagens ögon och öron känns en del av deras humor lite omständlig. Klurigheterna är för kluriga. Den allmänna bussighet som präglar mycket av det som HasseåTage producerat känns i dag kanske inte falsk men ibland besvärande naiv.” UPPFATTNINGEN ATT Svenska Ords humor, som under ett par decennier klart uppfattades och uppskattades av allmänheten, för 2000-talets människor skulle ha blivit alltför sofistikerad och intelligent må stämma på individen Gradvall. Om han däremot anser sig tala för hela sin generation har han i själva verket idiotförklarat densamma. Det han beskriver, men inte kan förstå, eftersom han själv representerar den, är en politisk/ideologisk förskjutning i landet. Denna har vi sett andra exempel på, på humorns område förkroppsligad av 1990-talets ikoniska (och ironiska) Killinggäng som för övrigt redan delvis har gjort avbön. Vad gäller naivitet: vad är mest naivt och aningslöst: Filip och Fredrik, Parlamentet i TV4 som av princip låtsas stå över och utanför den politik och den värld de fejkar samtal om, eller Tage Danielssons text från Svea Hund 1976? : Var är dom nu, alla löss från barbariets dunkla natt, fascismens korpraler? Jo, dom sitter där dom satt. VIDARE – KÄNNETECKNAS Alfredsons dystopi från 2001, om det framtida EU verkligen bara av ”allmän bussighet”?: Den centralstyrda EMU-valutan

åstadkom de facto en ökad arbetslöshet, som dock stannade på 13 procent i genomsnitt för alla medlemsländerna. En starkt bidragande orsak till arbetslösheten var förstås den väldiga invandringen från Orienten och Afrika under århundradets första decennier. Den upphörde dock abrupt efter invandringsfördraget i Bryssel 2049, då parlamentet enhälligt beslöt omge unionen med en försvarsmur, bestående av militära och polisiära anordningar, som effektivt hindrade alla försök av främlingar att ta sig in och snylta på vår europeiska välfärd. Det nya stora behovet av militär personal bidrog också i viss mån till att stabilisera sysselsättningspolitiken....(ur Nytidens slott och herresäten; W&W) Tage Danielsson dog och AB Svenska Ord avvecklades 1985.

»

Var är dom nu, alla löss från barbariets dunkla natt, fascismens korpraler? Jo, dom sitter där dom satt. – Tage Danielsson

DUG HADE SIN storhetstid vid slutet av 1980-talet men dog 1891. Wallengren dog också snart i galopperande Tbc. Efter 1880-talet kom förstås 1890talet. Men då hade arbetarrörelsen fått fart. Och 1896 återuppstod Den Yngre Gubben (DYG), som snart knöt an till den genom folkbildningsarbete i form av kurser, föreläsningar, icke-religiös söndagsskola och populärvetenskapliga artiklar. Resten är historia. Denna är för övrigt inte slut än, vad folk än tror, vars överblick begränsas av att de av ideologiska skäl knäppt ihop västen med gylfen. ■ ■


VÄGMÄRKEN, OLJEMÅLNING FRÅN 1970, 88X137 CM.

BIRGIT STÅHL-NYBERG 1928–1982 Född och uppvuxen i Hammerdal i Jämtland. Utbildad vid Otte Skölds målarskola och Konstakademien i Stockholm. Birgit är representerad i en rad museer och andra offentliga byggnader. Ansvarig för utsmyckningen av Akalla tunnelbanestation 1976–77. Birgit fångar i sinnrikt komponerade oljemålningar, akvareller och litografier hela den omvandling som löpte genom Sverige från trettiotalet och framåt. Hon skildrar både glesbygdens stillhet och Stockholms gytter av människor, bilar, varuhus och bankpalats. Hon ställer reklamens ideal mot de verkliga liv vi för, och hon leker med våra välbekanta omgivningar så att nya bottnar öppnas i dem. fib 43

Satirarkivet.se är ett forum på nätet för bild­skapare som vill kommentera samtiden. Här finns bilder från hela världen, såväl nutida som historiska. Välkommen att titta in på www.satirarkivet.se.

fib 43


Skriftställning. Jan Myrdal hyllar William Dalrymples initierade bok om krigen i Afghanistan. Han har läst den indiska utgåvan – boken gavs ut först i Indien.

DEN STORA BOKEN OM AFGHANKRIGEN

D

TEXT jan myrdal

etta är, åtminstone i den sydasiatiska underkontinenten och den engelsktalande världen, en av denna säsongs viktigaste böcker. Den i Indien bosatte skotske historikern William Dalrymple har nämligen skrivit den hittills bästa och kunnigaste sammanfattningen om det första Afghankriget 1839–1842. Han redovisar med vilka drag ”det stora spelet” om Asien den gången öppnades och tydliggör med hittills i ”väst” okända dokument den ohyggliga parallelliteten mellan det första Afghankriget och det nuvarande femte Afghankriget. ALLA DESSA FEM KRIG har inneburit

ohyggliga lidanden för folket, de har på alla sidor förts med terror utan hänsyn till rådande officiell ”västlig” moral och i de fyra föregående och tydligen i det femte nu pågående slutar de med den angripande stormaktens misslyckande. Att William Dalrymple förmår detta har en kulturell förklaring. Till skillnad från den germanskt/nordeuropeiska finns i traditionell angelsaxisk miljö en typ av bildad överklass som självklart förmår verka utanför det påbjudna. Gore Vidal i Förenta staterna var ett typiskt exempel. William Dalrymple skolad i Cambridge från bildad överklass – fadern den tionde HamiltonDalrymple baronetten, kusin till Virgina Woolf – kan därför både vara kulturellt central i Storbritannien och Indien och

fib 44

»

Nu elva år in i det femte kriget är Afghanistan platt förött. även skriva sådant som mer anpassligt medelklassiga akademiker icke mäktar. Afghanistan var 1839 ett ekonomiskt blomstrande traditionellt nav i Asiens handel. Dess stora basar var även konstnärligt och arkitektoniskt ryktbar som ett av mogulperiodens praktstycken. Det är symboliskt att denna basar brändes ned på order av Sir George Pollock 1842 som hämnd för den totala brittiska militära katastrofen året innan. Nu elva år in i det femte kriget är Afghanistan platt förött; värre än de tyska länderna efter trettioåriga kriget. I STORA DRAG är detta krig ännu känt

och aktuellt i Storbritannien som Ryssland, ty även om den brittiska ledningen delvis övertolkade dåtidens ryska diplomatiska framstötar in mot Centralasien kom det första Afghankriget bli ett inledande militärt drag i det Stora spel i Asien som ännu fortsätter även om huvudmän, statsnamn, flaggor, symboler och politiska fraser dessa 175 år växlat och bytts. Som i Europa där det liknande blodiga Balkanspelet har drivits sedan tvåhundra år.

Det fanns en inomafghansk bakgrund till kriget. Det var den konflikt, pågående blodshämnd, som blivit akut när sonsonen till Durraniväldets skapare, Ahmad Shah Abdali, sadozaien Shah Zahman, låtit döda ledande barakzaier 1799. Hans bror Shah Shuja tog år 1809 emot Mountstuart Elphinstone som brittisk ambassadör (vilken därefter skrev den för generationer grundläggande redogörelsen: An Account of the Kingdom of Caubul) men fördrevs samma år av barakzaien Wazir Fatteh Khan och tillbringade de följande trettio åren – mest som tolererad flykting av britterna – under olika försök att återta tronen. Detta gav britterna en förevändning för invasionen. Trots allt vad deras agent i Kabul Alexander Burnes sade och skrev – skulle de återinsätta honom. Därav Dalrymples boktitel Return of a King. Det bör sägas att Shah Shuja i Dalrymples historieskrivning framträder som bra mycket kunnigare, klokare, mer bildad och därtill mer äkta heroisk än i det mesta jag läst. Så har Dalrymple också begagnat de olika afghanska dokumenten, däribland Shah Shujas tydligen lysande självbiografi ”Waqia’t-i-Shah Shuja”. Dock, livet igenom förblev Shah Shuja en man född med dålig lycka. REDOVISNINGEN AV den brittiska

administrativa, diplomatiska och militära ledningens okunnighet, oförmåga


William Dalrymple. Return of the King. The Battle for Afghanistan 1839–1842. Bloomsbury, New Delhi 2012, London 2013, Knopf, New York 2013.

att ta del av information, kortsynthet, tröghet och bördsinskränkthet påminner om allt det man kunnat läsa om senare brittiska, ryska och nordamerikanska krig i Afghanistan. Ty även om Dalrymple har skrivit en nödvändig bok med mycket nytt material så finns det ju faktiskt en hel del hyllmeter skildringar av de brittiska afghankrigen och de stora militära nederlagen. Att britternas militära nederlag i Afghanistan under det första kriget var den första gång en brittisk armé besegrats i ett kolonialkrig var ju redan tidigare känt. (Liksom att det var i nästa Afghankrig en reguljär och vältränad brittisk styrka för första gången blev i grund slagen av en ”infödingshär” i ett öppet fältslag. Vid Maiwand den 27 juli 1880.) DEN 30 MAJ 1962 sa fältmarskalk Montgomery i det brittiska överhuset att det gavs två grundläggande regler för krigföring: Marschera inte mot Moskva! Gå inte in med armé i Kina! Han kunde tillagt en tredje: Sök inte ockupera Afghanistan! 1960 och 1965 reste jag i dåvarande sovjetiska Centralasien. Träffade och diskuterade med flera bland dåtidens

Resterna av en armé av Storbritanniens kvinnliga bataljmålare Elizabeth Southerden Thompson, Lady Butler (Tate Gallery). Den 16 500 man starka brittiska ockupationsstyrkan tågade ut ur Kabul mot Indien 6 januari 1842. En vecka senare når fältläkaren William Brydon Jalalabad. När man frågade honom var armén är svarar han: ”Det är jag som är armén.”

bästa kännare av områdets arkeologi och historia. Jag lärde mycket och i princip var vi överens. Också om Afghanistan. Andra gången hade vad jag skrivit om landet också börjat översättas och spridas i öster. Men bland mer politiskt ansvariga hörde jag till min förfäran gång på gång att de trodde att afghanerna skulle vilja bli befriade från feodalt förtryck. (Ett Dantonresonemang, för att tala i västeuropeiska termer.) Ingenting jag sa kunde rubba deras tro. VISST HOPPAS JAG att man också på ut-

rikesdepartementet och bland ansvariga kretsar i Sverige ska läsa Dalrymple. Men jag misstänker att lika litet som Burnes 1838 och de många ytterligt kunniga sovjetiska historikerna och specialisterna för en generation sedan förmådde påverka de politiskt ansvariga kommer det att förbli såväl Dal-

rymple som mig omöjligt att förklara verkligheten för svenska ansvariga. Ty lika självklart som det för mig och Gun Kessle var att den som reste ensam bland svartatältnomader och i det pashtunska gränsområdet obeväpnad och hövlig alltid kunde helt lita på puktun wali, de pashtunska stamlagarna, och alltså vara helt säker lika självklart var det att den som kom beväpnad och ohövlig riskerade att mista livet (och som man, enom till straff och androm till varnagel, få ligga synlig med testiklarna avskurna och stoppade i munnen). Något jag då som nu ansåg riktigt. ATT DALRYMPLES BOK först ges ut i Indien och sedan med några månaders fördröjning i Europa och Nordamerika säger dock något om att världen har förändrats sedan 1839. Kanske kan man hoppas på förnuftet. ■ ■ fib 45


Rätt&Rådligt.

VAD ÄR KRÄNKANDE FOTOGRAFERING?

R

egeringen har nyligen lämnat en proposition (2012/13:69) till riksdagen med förslag på straff för vad som kallas kränkande fotografering. Förslaget är det senaste kapitlet i en långdragen följetong som har pågått i åtminstone fem år, se mina krönikor om saken i FiB/K 2011 nr 4 och 2012 nr 3. En tidigare version av förslaget väckte ett ramaskri från tidningarna, som påpekade att friheten att anskaffa och meddela uppgifter till medierna var i fara. Det är inte mer än ett år sedan lagrådet sågade ett sådant förslag. DESSA SYNPUNKTER har regeringen beaktat. Det som nu ligger på riksdagens bord framstår därför som något luggslitet – eller avslipat om man så vill. Den centrala bestämmelsen i förslaget lyder så här: ”Den som olovligen med tekniskt hjälpmedel i hemlighet tar upp bild av någon som befinner sig inomhus i en bostad eller på en toalett, i ett omklädningsrum eller ett annat liknande utrymme, döms för kränkande fotografering till böter eller fängelse i högst två år. Till ansvar ska det inte dömas om gärningen med hänsyn till syftet och övriga omständigheter är försvarlig. Första stycket gäller inte den som med tekniskt hjälpmedel tar upp bild av någon som ett led i en myndighets verksamhet.” ETT EXEMPEL PÅ fotografering som an-

setts skyddsvärd men problematisk var när en tidningsfotograf upptäckte att en hög politiker med jouransvar för rikets säkerhet i stället för att vara på jobbet satt på en restaurang, åt och drack och vänslades med en mansperson. Fotogra-

fib 46

»

Som jag ser det, måste man ge regeringen godkänt för det här förslaget.

fen som tog bilden av politikern skulle, enligt ett tidigare förslag till kriminalisering, ha löpt risk att dömas för brott. Men fotografen skulle inte kunna dömas enligt den bestämmelse som nu föreslås. Skälet är att kriminaliseringen bara omfattar bildupptagning av någon som befinner sig på en plats av visst slag, ”inomhus i en bostad eller på en toalett, i ett omklädningsrum eller ett annat liknande utrymme”. En vanlig restaurang hör alldeles tydligt inte till den kategorin av platser. I REGERINGENS FÖRSLAG finns inte

heller något som särskilt kriminaliserar att en fotograf uppträder närgånget eller påträngande, något som fanns med i en tidigare version. Blir fotografen alltför påträngande, får den som blivit utsatt nöja sig med att anmäla honom för vanligt ofredande. Poängen med regeringens förslag är ju bl.a. att det ska handla om ”hemlig” bildupptagning. Så snart den avbildade är medveten om vad som pågår, bortfaller möjligheten att straffa fotografen. Följden av kravet på ”hemlighet” i bildupptagningen är också att det inte går att straffa någon för att han med vilseledande om sitt ”konstnärliga” syfte får samtycke till att ta intima bilder av en person, fastän det senare visar sig att

syftet inte alls var särskilt konstnärligt. En fördel med regeringens förslag jämfört med tidigare versioner är att det inte finns någon kautschukformulering om ”personlig integritet” i själva lagtexten. Det gör det lättare att se vad det är som är straffbart och vad som inte är det. Det hindrar inte att bestämmelsen, om den antas av riksdagen, ändå kan användas som motargument mot dem som ivrar för en mer svepande kriminalisering av integritetskränkande publiceringar. SOM JAG SER DET, måste man ge reger-

ingen godkänt för det här förslaget. Men man bör veta att resultatet sannolikt inte skulle ha blivit så här gynnsamt om inte opinionen bland både mediefolk och jurister hade varit så uppmärksam, när debatten kom igång för ett par år sedan. Se där, en av fördelarna med en öppen och demokratisk beredningsprocess för nya lagar! Hade initiativet kommit från EU i form av ett förslag till rambeslut eller direktiv, kunde det nog ha blivit andra bullar.

Ingemar Folke är advokat, verksam i Stockholm, medlem i föreningen fib-juristerna (tffr.org)


Medlem. Föreningen Folket i Bild/Kulturfronts ordinarie stämma Lördagen den 20 april 2013 kl 10 – 16, ABF-huset, Sveavägen 41, Stockholm.

gen? r i förenin e d n ä h d a V .fib.se sida www m e h r å v Se MEDARBETARE I DETTA NUMMER

OMSLAGSFOTOGRAFI:

Eva Wernlid

MEDARBETARE

Offentlig debatt:

Sverige idag – klassamhälle eller till för alla? Föreningen Folket i Bild/Kulturfront i Stockholm har hösten 2012 samlats kring en studiecirkel med namnet ”Sverige idag - klassamhälle eller till för alla?”. En bok vi använt till cirkeln är ”Bokslut Reinfeldt” av Christer Persson, Stefan Carlén och Daniel Suhonen. Cirkeln handlar om det svenska samhället idag och ett syfte har varit att formulera 18 frågor att ställa till alla partier. Vi kommer att sammanställa svaren och inbjuder partierna till ett offentligt debattmöte tisdag den 9 april kl 18.30 på Victor Jara-föreningen, Pontonjärgatan 36 B, nära T- Fridhemsplan, Stockholm För mer information kontakta: Henrik Persson, 073-6676439 eller Jan-Erik Romson, 073-90 88 113

Peo Österholm, Hillevi Nagel, Mare Toomingas, Kjersti Bosdotter, Eva Wernlid, Lisa Forsberg, Margareta Zetterström, Nils Lundgren, Losita Garcia, Lars-Ivar Juntti, Robert Nyberg, Torbjörn Wester, Marianne Fors, Kristina Eriksson, Carin Åberg, Hans-Magnus Meincke, Stefan Estby, Tom Carlson, Agneta Willans, Jan Bergsten, Sisela Björnsson, Anders Norborg, Hans Isaksson, Birgit StåhlNyberg, Jan Myrdal, Ingemar Folke, Hans Lindström

FOLKET I BILD/KULTURFRONT

Ägs av föreningen med samma namn. ISSN 0345-3073 Folket i Bild/Kulturfronts plattform är: • försvar för yttrande- och tryckfriheten • för en folkets kultur • antiimperialism. Tidningen tar inte partipolitisk ställning. Kring parollerna kan människor ur olika partier och grupper enas. Varje medarbetare redovisar sina egna åsikter och tidningen bör inte innehålla osignerade artiklar.

ANSVARIG UTGIVARE: Hans O Sjöström. REDAKTÖR: Stefan Ljung. LAYOUT: Björn Folke Johansson. KORR: Bengt Rydsjö. REDAKTIONSKOMMITTÉ: Tom Carlson, Solveig

Giambanco, Lars-Ivar Juntti, Pia Karlsson, Nils Lundgren, Hans O Sjöström, Eva Wernlid, Carolina Westin, Peo Österholm.

GRAFISK FORM: Losita Garcia. ADRESS: Bondegatan 69, 11634 Stockholm, telefon: 08-644 50 32, e-post: red@fib.se (redaktion), fib@fib.se (övrigt). PRENUMERATIONER: Henrik Linde, telefon: 0152-15513, e-post: prenum@fib.se PLUSGIRO: 70 45 88-3, FiB/K BANKGIRO: 466-4140, FiB/K

Ekonomi: ekonomi@fib.se

FÖRENING: forening@fib.se

Månadens medarbetare

PRISER: Lösnummer: 49 kr (sommar- och julnummer 65 kr),

KJERSTI BOSDOTTER Kjersti Bosdotter har tillbringat ett stort antal år som kulturansvarig på Industrifacket Metall. Jag är ordförande i Arbetarnas Kulturhistoriska Sällskap som har till uppgift att sprida kunskap om arbetarnas och arbetarrörelsens historia och kulturhistoriska arv. Vi genomför stadsvandringar på olika teman i arbetarrörelsens spår. Varje år ger vi ut en medlemsbok – nu senast en om de politiska fångarna som suttit inspärrade på Långholmen. I övrigt sjunger jag i sånggruppen Extrasalt – vi gör bland annat program av och med Jenny Wrangborg, Leif Nylén, Göran Greider och Aino Trosell.

PRENUMERATION

Nästa nummer kommer 11 april. Prenumerera!

helår: 525 kr (pens: 450 kr, stud/arb.lös: 350 kr), halvår: 285 kr (pens: 245 kr, stud/arb.lös: 195 kr), startprenumeration: 100 kr (4 nr). tvåårsprenumeration 950 kr, stöd-prenumeration: 800 kr (helår), utland: 750 kr (helår), 400 kr (halvår)

ANNONSPRISER (exkl moms): Helsida i färg: 4 000 kronor, halvsida i färg: 2 200, 1/4 sida: 1 200 kr. Mer info: www.fib.se MEDLEMSKAP I FÖRENINGEN kostar 200 kr/år och sätts in på Plusgiro 70 45 88-3

TRYCK: Grafiska punkten, Växjö 2013. FIB/K INTERNETUTGÅVAN:

http://fib.se (ISSN 1401-1522).Allt material i pappers­ utgåvan av FiB/K kan komma att publiceras på internet. Förbehåll mot detta ska inkomma skriftligt till redaktionen. För icke beställt material ansvaras ej.

fib 47


posttidning B retur till FiB/K, Bondegatan 69, 116 34 Stockholm

Lindstrรถm.

fib 48

www.bonton.se


Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.