Issuu on Google+


Red. Sanningen kryper alltid fram VAD ÄR SANNING FÖR DIG? Vad är lögn?

INNEHÅLL fib TOLV 2011

Månadens SATIRARKIVET.SE

Och – finns det gråzoner däremellan, när vi helt enkelt inte kan fastställa en sanning? I DETTA NUMMER söker förre FiB-redaktören Gösta Elmquist tillsammans med Bo Levin sanningen om katastrofen efter kärnkraftsolyckan i Fukushima, Japan för ett år sedan. En miljon människor bor i området som är nedsmittat med förhöjd radioaktivitet. I reportaget får vi en inblick i vad som händer om något kraftverk havererar i exempelvis Ringhals eller Forsmark. I Sverige finns inte jordbävningar och tsunami, men överallt där kärnkraftverk finns där finns också den mänskliga faktorn. FIB:S PEO ÖSTERHOLM levererar en besk sanning kring arvet efter USA:s insatser i Irak. FiB:s Anders Romelsjö tecknar en komplex bild av skeendet i Syrien, en konflikt med många konkurrerande och kompletterande sanningsbilder. FiB:s Nils Lundgren intervjuar Göran Burén, som i en ny bok blottlägger sanningen kring mordet på FN-medlaren Folke Bernadotte. Läs också ett utdrag ur boken. Nils Lundgren biter sig också kvar i fallet med fängslade journalisten Joaquín Becerra Perez, som utsätts för lögnaktiga vittnesmål. FIB HAR OCKSÅ NÖJET att presentera ett utdrag ur en novell av arbetarförfattaren och vårdbiträdet Jane Morén. Efter all uppmärksamhet kring skandaler i äldreomsorgen får vi här en mångfacetterad bild av mänskliga möten under hemtjänstens minutjakt. En bild ur den hårt pressade personalens perspektiv.

4

Sverigebilden

5

Noterat

15

Jorden runt

16

Irak

20

Krönika

22

Stick&Klipp

28

Colombia

36

Film

40

Recensioner

44

Skriftställning

46

Rätt&Rådligt

47

Medlem

17

43 6 Japan. EFTER KATASTROFEN. FiB besöker Fukushima ett år efter kärnkraftshaveriet.

Läs, reflektera och sprid ordet!

Syrien. MÅNGSIDIG KONFLIKT. Den gängse mediarapporteringen missar stefan ljung, redaktör fib 2

komplexiteten i den syriska händelseutvecklingen.


Krönika.

24

Höjd pensionsålder – obegripligt! ETT AV FÅ RIKTIGT hårda belägg för att ett samhälle blir bättre är att våra liv blir längre. Detta har skett i Sverige och i många andra länder. Medellivslängden  har ökat från under 60 till om kring 80 på de sista hundra åren. I alla förnuftiga samhällen skulle detta betraktas som ett oerhört framsteg. Men nu får vi lära oss att betrakta det som ett problem. I ekonomkretsar finns det traditionellt huvudsakligen  två mycket enkla mediciner, vilka oavsett läget, fast i något olika beredningar, brukar ordineras: De som arbetar måste antingen 1. arbeta mera för samma ersättning eller  2. med bibehållen arbetsvolym få mindre ersättning.

24

Intervju. EN DOLD SANNING. Göran Burén har skrivit boken Mordet på Folke Bernadotte, för att berätta vad som egentligen hände 17 september 1948.

31

Novell. HEMTJÄNSTEN INIFRÅN. Jane Morén levandegör vardagen som hemtjänstpersonal i Kvällspass 4:7.

DEN FÖRSÖKSBALLONG som Fredrik Reinfeldt släppte förra veckan handlar denna gång om att arbeta mera. Han talade ånyo om nödvändigheten av minskad livslön, det vill säga av höjd pensionsålder – trots att den i Sverige redan är bland de tre högsta i världen. Pensionsmyndigheten hotar i de årliga pensionsbeskeden med en pensionärstillvaro i armod för den som envisas med att anse sig ha jobbat färdigt efter 65. Vi som levde i Sverige åren 1960–1990 behövde sällan frukta arbetslöshet. Vi fick minskad arbetstid, sänkt pensionsålder och ökad välfärd och bättre och längre utbildning via en utökad gemensam sektor. Att  bejaka en diametralt motsatt utveckling betraktas nu av våra ledare som högsta förnuft och som en absolut nödvändighet. Varför vi på 2000-talet, då 21% av ungdomen saknar arbete, då vi per timma producerar det dubbla mot för 30 år sedan och då kvinnornas inträde på arbetsmarknaden har fördubblats, måste arbeta längre tid än förr – det måste man vara nationalekonom för att förstå. En sådan betraktar nämligen marknadsekonomi, fria kapitalrörelser över gränserna, utländsk konkurrens och exportberoende som oumkullrunkeliga naturlagar och kräver ständigt mera av samma slag. DE FLESTA AV OSS över 65 är till exempel inte beredda att lägga oss ner och dö bara för den ekonomiska så kallade expertisen skulle föredra att vi gjorde det. Alternativet vore att, som engelsmännen säger (men inte gör!), tänka ”utanför boxen”  det vill säga att förorda ett ekonomiskt system som bygger på produktion av nyttigheter för folkets behov, inte på utbyte av varor på en (världs-)marknad och på finansiella spekulationer.

hans isaksson fib 3


Sverigebilden.

FOTO hillevi nagel WWW.HILLEVINAGEL.SE

fib 4


FiB-noterat. Putin gör kort rockad.

ILLUSTRATION mare toomingas

Fängelsebibliotek stöter på motstånd Martin Schibbyes och Johan Perssons familjer var nere i Addis Abeba för att fria Johans 30 årsdag den 3 mars. Uppgifter i media om deras snara frigivning tar de anhöriga med en nypa salt. – Vi spekulerar inte i den frågan, säger Karin Schibbye på en knastrig telefonledning. Vi hade löfte om att få träffa Johan och Martin på fredagen men det råkade vara en helg så de var inställda på att besöket skulle utebli. Desto större blev överraskningen när vi ändå lyckades få till stånd ett möte. I mer än en timme fick vi träffa dem. Vad gäller planerna på ett bibliotek har fängelsedirektören tydligt meddelat att det inte är en fråga för de anhöriga. De har uppmanats att släppa frågan. – Men det löser sig ändå, säger Karin. Vi har kontakt med en person inom en NGO* som kommer att stå som mottagare. Tillsammans med Svensk-Etiopiska föreningen ska vi diskutera hur vi kan samordna insamlingen av böckerna och transporten. I bästa fall är det löst inom en månad. SOLVEIG GIAMBANCO * Non Governmental Organisation, NGO.

»

Det löser sig ändå. Vi har kontakt med en person inom en NGO som kommer att stå som mottagare.

fib 5


”EN MILJON BORDE EVAKUERAS”

FUKUSHIMA

En miljon människor borde enligt experter evakueras från Fukushima län. De lever i ett område stort som halva Sörmland, tio gånger tio mil, där strålningen är skrämmande stor. Här hemma har vi slutat tala om Fukushima. Ändå är det som händer i Japan just nu – på vårvintern 2012 – detsamma som skulle kunna hända här om det blir total katastrof i kärnkraftverken i Oskarshamn eller Forsmark eller i Tyskland, Danmark, England... TEXT gösta elmquist & bo levin FOTO gösta elmquist

”Tillträde förbjudet enligt lagen om katastrofåtgärder” – den förbjudna zonen. Men sanningen är att strålningen är mycket högre utanför än innanför avspärrningen.

fib 6


Japan.

E

n nallebjörn leder paraden över husväggen. Han slår på en tamburin. Sedan följer en kanin med trumpet och sist en katt med en triangel. De är målade på väggen och visar vägen mot daghemmets entrédörr. Det är samma mål som lilla Akiko, tre år, har varje morgon. Men hon har inget instrument. Hon är klädd från topp till tå i tättsittande kläder. Hennes lilla ansikte döljs bakom ett munskydd. Bara de ekorrpigga ögonen tittar fram när hon smiter in i farstun. Dörren dras snabbt igen. Här inne kan Akiko vara trygg. Bakom en panel av blyplattor och vattenflaskor ska hon leka hela dagen tills mamma kommer. Då dras alla kläder på igen och munskyddet sätts på plats.

»

Vi fick rådet att skydda barnen med blypaneler. Några familjer har flytt efter katastrofen. SKYHÖG STRÅLNING. Så skyddas Akiko och hennes 49 kamrater på dagiset i staden Kooriyama i norra Japan från den fruktade strålningen efter kärnkraftsolyckan i Fukushima. Före katastrofen fanns här 60 barn. Efter olyckan stängdes dagiset en vecka. Tak, väggar och gård var förgiftade och strålningen var tio gånger högre än den normala strålningen. Personal och föräldrar hjälptes åt att skrapa bort det översta jordlagret kring dagiset. Hela huset högtryckstvättades. Tack vare satsningen halverades strålningen. Nu ligger den två till tre gånger högre än normalt. – När vi öppnade dagiset en vecka efter katastrofen så kom bara hälften, 30 barn. Nu är det 55 barn här. Några familjer har flytt från Kooriyama, berättar Masahiro Sato, styrelseordförande för daghemmet. Men barnen får än i dag inte leka utomhus och inga fönster tillåts vara öppna. Maten kunde

> fib 7


JAPAN

»

Jag litar inte på myndigheternas löfte att det är ofarligt.

från början inte användas utan att man först hade kontrollerat strålningsnivån. – Vi fick också rådet att sätta upp blyplattor innanför väggarna och täcka med träpanel. Innanför panelen har vi ett lager med vattenflaskor som skyddar från strålningen utifrån. Harumi Haguchi, Akikos mamma, berättar hur hon varje morgon klär dottern i heltäckande kläder och sätter på flickan munskydd. Ändå vet Harumi att detta inte hjälper särskilt mycket mot den radioaktiva strålningen. Helst skulle hon vilja ta sin dotter och flytta härifrån. Men det går inte. – Jag har min fasta punkt här. Det finns ingenstans för mig att ta vägen. Jag litar inte på myndigheternas försäkran om att det är ofarligt. Därför gör jag allt jag kan för att skydda mitt barn. Jag önskar bara att ingenting ska hända henne om tio eller tjugo år. Det är min bön. ”BAKTERIER I LUFTEN.” Men föräldrarna på dagis-

et är delade i två grupper. Några har sagt till sina barn att det finns bakterier i luften, men bara vid dagiset. Även om de leker utomhus när de kommer hem så måste barnen vara inomhus på dagis. Den andra gruppen tar inga risker. De klär, liksom Harumi, sina barn i täta kläder och sätter på dem munskydd oavsett om det är vinter eller sommar. De får inte leka utomhus, vare sig hemma eller på dagis. En läkare från barnsjukhuset i Tjernobyl har besökt Fukushima och berättat vad som hände med barnen i Tjernobyl 20 år efter kärnkraftskatastrofen där. – Antalet fall av sköldkörtelcancer har ökat mycket kraftigt. Det var ingen överraskning för föräldrarna i Fukushima. Men ändå så otroligt smärtsamt.

Bäst vore ju att fly Fukushima och etablera sig någon annanstans. Men i Japan är det brist på både arbete och bostäder. Dessutom har människor från Fukushimas län trakasserats när de försökt tanka sin bil i Tokyo eller sökt ett arbete i västra Japan. – De tror att vi smittar. Ingen kan förstå vad vi går igenom utan att själv ha upplevt det. Därför är det så viktigt att ni berättar för resten av världen, säger en av dem vi talar med i Fukushima. Det ironiska är förstås att hela den vuxna befolkningen i Japan har gått igenom detta tidigare. Två gånger. Första gången när atombomben föll över Hiroshima. Andra gången då nästa bomb föll över Nagasaki. Alla vet att tusentals människor stektes till döds eller förblindades av bombens sken

11 mars 2011 Klockan 14.46 lokal tid inträffar en jordbävning, uppmätt till magnitud 8,9 under havsbotten 70 kilometer öster om norra Japan. Klockan 15.16 har kärnkraftverken längs kusten med totalt drygt 20 reaktorer rapporterat att allt är under kontroll. Verken har stängts av automatiskt när jordbävningen inträffade.

fib 8

Klockan 15.45 drar en enorm tsunami in över norra Honshu. Vattnet når flera kilometer in över det låglänta landskapet och sveper med sig allt – hus, bilar, människor, båtar. Samtidigt meddelas i en kommuniké att Tokyo Electrics, Tepco, kärnkraftverk Fukushima 1 hade tappat kontakten med elnätet. Reaktorerna 1-5 var utan el sedan

dieselgeneratorerna som skulle driva nödkylsystemet slagits ut. Reaktorerna var utom all kontroll. Klockan 19.03 meddelade dåvarande premiärministern Naoto Kan att landet befann sig i ”en kärnkraftsnödsituation”. Alla boende inom tre kilometer från Fukushima evakuerades omedelbart.


och utsattes för strålningen som än i dag dödar. Alla vet i Japan. Och man vet hur de överlevande från de bombade områdena sågs som spetälska, som några man måste hålla sig ifrån för att inte själv bli smittad. EN SKENBAR IDYLL. Det är djävulskt att åka i ett sagolikt landskap där porlande bäckar skär genom trolska skogar och där dramatiska bergsformationer längs svindlande serpentinvägar mest påminner om alplandskap. Det är djävulskt för den skenbara idyllen, där varje blad, varje fallet löv, varje sten och varje klunk kristallklart källvatten döljer den tickande bomben av radioaktiv strålning. Ungefär 40 kilometer från de överhettade reaktorerna möter vi Kimi Hayashi, 61 år, som sitter bredvid sin hund, Ku-chan, framför huset i byn

12 mars 2011 Klockan 05.44 evakueras samtliga boende inom tio kilometer från olycksplatsen. Klockan 15.36 inträffar en explosion som förintar taket på reaktor 1. Klockan 18.25 utökas evakueringszonen till 20 kilometer.

Iitate. Där har hon bott och fostrat sina barn. Här hade familjen sitt jordbruk och sina djur – biffkor vilkas kött trimmats att bli det absolut bästa någon restaurang kan erbjuda. – Jag kommer hit varannan dag, säger Kimi Hayashi och ser ut över de igenvuxna risfälten. – Varför? – För att skydda vårt hus mot inbrottstjuvar och för att ta hand om hunden. – Hunden? – Ja vi fick inte ta med hunden till lägenheten i Fukushima stad där min man och jag nu bor. Deras barn och barnbarn bor nu i två lägenheter i Fukushima. Ingen av dem tänker återvända till hembyn. För även om gården någon gång i framtiden saneras från radioaktivitet kommer ungdomarna aldrig mer att kunna gå i skogen,

Blyplattor och tvåliters flaskor fyllda med vatten ska skydda barnen från den dödliga strålningen.

>

14 mars 2011 På morgonen, görs försök att släppa ut radioaktiv ånga för att sänka trycket i de övriga reaktorerna. Klockan 11.01 slits taket av reaktor 3 i en ny vätgasexplosion och ett glödhett radioaktivt moln skjuter högt upp i atmosfären. Klockan 13.25 sjunker vattennivån i reaktor 2.

fib 9


JAPAN Tokuei Hosokawa och hans familj driver djurskötsel sedan tre generationer. Efter katastrofen hjälpte han de andra bönderna att ta deras djur till marknaden. Men Tokuei vägrar lämna sina egna kor så länge hans pengar räcker till för att föda dem.

plocka bär eller svamp eller låta sina egna barn bygga kojor eller bada i sjöarna. Deras livsbetingelser har krossats precis som kommande generationers under oöverskådlig tid. VÄGRAR FLYTTA. Kimi pekar ner i dalgången knappt halvkilometern bort. Där betar ett dussin kor. Gräset lyser illgrönt och årets kalvar har lagt sig till ro i trygghet intill flocken. – Bonden vägrar att flytta. Han kan inte sälja köttet till restaurangerna längre men vägrar döda sina djur. Iitate hade ungefär 6 500 invånare när katastrofen inträffade. Nästan samtliga har evakuerats. De flyttade, inte för att staten krävde det utan för att myndigheterna rekommenderade det. Skillnaden mellan rekommendation och krav är stor som gapet mellan social misär och ekonomisk trygghet. När myndigheterna kräver evakuering står staten för kostnaderna – bostad, evakuering, anpassning till en ny miljö. Men när evakuering

”rekommenderas” behöver myndigheterna inte ta något socialt eller ekonomiskt ansvar. Invånarna får i praktiken skylla sig själva, oavsett om de stannar kvar eller flyttar. I fallet Iitate ”rekommenderades” en evakuering. Men när byborna ”frivilligt” valde att lämna allt de ägt för att möta en framtid någon annanstans, i en annan miljö fick de en nödbostad och arbetslöshetsstöd men inga jobb. För många av dem är nu a-kassan slut. De kan inte flytta hem och de kan inte betala sin hyra. Ingen vet vad som ska hända med dem. BARA LÄSKAUTOMATEN KVAR. Bara den ensamme bonden och några gamlingar är kvar i Iitate. De kan promenera till livsmedelshallen som ligger vid byns utfart. Hallen är visserligen stängd även om det står ”open” på dörren men på parkeringsplatsen finns en dryckesautomat som innehåller både Coca Cola och kolsyrat vatten. Automaten är det enda som återstår av livsmedelshallens verksamhet.

15 mars 2011 Strax efter midnatt har vattnet i reaktor 2 tagit slut. Nu har vinden vänt. I stället för ut över havet driver det radioaktiva molnet mot miljonstaden Tokyo.

fib 10

Klockan 06.10 inträffar nästa explosion. Något senare hörs ytterligare en explosion. Denna gång från den avstängda reaktor 4. Klockan 11.00 ger premiärministern order

om att alla boende inom 30 kilometer från kärnkraftverket ska stanna inomhus. På eftermiddagen vänder vinden på nytt, den här gången drar utsläppen mot nordväst.


Genom livsmedelshallens fönster ser vi de tomma varudiskarna och de övergivna kassalinjerna. Det är ett år sedan någon satte sin fot där inne. Nu kommer personal bara för att fylla på dryckesautomaten och tömma den på pengar. Mat måste invånarna handla någon annanstans. Från samhället som ligger nere i dalen syns skolan på skogshöjden på andra sidan. Där har inga barn varit på ett år nu. Genom fönstret skymtar cyklar och snöskyfflar, uppställda för att snabbt kunna tas ut om snön kommer. Om snön kommer. Den sista snön som föll förra vårvintern kom med nedfallet från kärnkraftverket 40 kilometer bort. Det var den 15 mars och vindarna över det havererade kärnkraftverket som tidigare blåst ut över havet var nu på väg in över land. Först mot sydväst och miljonstaden Tokyo, sedan mot nordväst och Fukushima stad uppe i bergen. FÖRGIFTAT REGN OCH SNÖ. I nordvästra Tokyo

finns nu så kallade ”hot spots” med hög strålningsnivå. På sin väg uppför bergskedjan mot Fukushima stad släppte molnet regn och snö. Först drabbades Fukushimas finanscentrum, staden Kooriyama med 300 000 invånare. Tre mil senare sveptes länets ”huvudstad”, Fukushima, in i nedfallet. Även här finns 300 000 invånare. Men värst drabbades byn Iitate. Ingen hade en aning om faran. Inte då. Först nu har forskarna vid Fukushimas universitet konstaterat att ett område där en miljon människor bor är smittat. I efterhand har forskarna studerat och analyserat de radioaktiva ämnen som spreds från Fukushima Daiichi – kärnkraftsanläggningen vars säkerhetssystem skulle stå emot alla kända och även hypotetiskt tänkbara hot. Men som havererade med härdsmältor i tre kärnkraftverk då det omöjligaste av det omöjliga inträffade. Det kanske inte spelar någon roll i dag efter-

som skadan redan är skedd och människorna har tvingats på flykt men ändå, vice rektorn vid universitetet, professor Akira Watanabe, som också är medlem i det statliga rådet för kärnkraftssäkerhet tillsammans med kärnkraftsbolaget Tepco, står framför vår bandspelare, bugar vördsamt och ber alla om ursäkt. Inte bara det japanska folket utan hela världssamfundet. – Med hjälp av simulatorer följde vi hur snabbt de radioaktiva ämnena spreds. På tolv dygn svepte radioaktiviteten runt hela jorden och det beklagar vi väldigt mycket. Akira Watanabe var personligen delaktig i besluten som öppnade för katastrofen. Så uttrycker han det själv. Han är professor i klimatologi och rådgivare åt kärnkraftföretaget Tepco. Enligt professor Watanabe begicks misstag som sedan aldrig har rättats till. – Vätgasexplosionen spred radioaktiva ämnen med extremt hög temperatur så högt upp i atmosfären att nedfallet sveptes iväg och föll långt bort.

– Molnet spred sig till Fukushima stad, sex mil bort. Vi hade inte räknat med det, säger universitetsrektor Akira Watanabe.

16 mars 2011

17 mars 2011

De radioaktiva molnen som nu dels kommer norrut från Tokyo, dels direkt från de havererade kärnkraftverken har nått staden Fukushima sex mil nordväst om den drabbade kusten. Inga varningar utfärdas trots att nedsläppen är lika stora som mycket nära kärnkraftverken.

Flygbombas reaktor 3 med saltvatten. Trots att 30 ton vatten släpps över reaktorn märks ingen förändring. Senare under dagen sätts vattenkanoner och brandbilar in i vattenbegjutningen.

>

fib 11


JAPAN

Shibo Higuchi är bara 27 år men vill ge sin hjälp till de drabbade. Vilka skador hon själv kan drabbas av vet ingen.

19 mars 2011 Försäljningen av jordbruksprodukter från området stoppas sedan radioaktivitet upptäckts i mjölk och grönsaker.

fib 12

21 mars 2011 Reaktorernas pumpar kan startas sedan el kopplats in med reservkablar.

23 mars 2011 En första preliminär rapport om hur mycket radioaktivt material som har läckt ut presenteras.


Det borde man ha sett när data analyserades. Men vårt datasystem, Speedi, som ska förvarna om detta, fungerade inte. Därför beordrades bara evakuering inom två mil från kärnkraftverket, säger han. Zonen borde enligt forskare vid universitetet ha omfattat i stort sett hela Fukushima län. Då hade myndigheterna tvingats evakuera en miljon människor i stället för som nu 100 000. NU ANALYSERAS KATASTROFEN. Sedan haveriet har 36 forskningsprojekt som har direkt anknytning till kärnkraftsolyckan satts igång vid universitetet. Katastrofen har analyserats, bearbetats, filtrerats och slutligen spottats ut som en kartskiss fylld med gula, orange, blå och illröda varningspunkter. Där bor i runda tal en miljon människor. Vad har de ansvariga på kärnkraftsbolagetTepco att säga till dem? – Vi ber om ursäkt för det som hänt och vi beklagar djupt att vi orsakade många skador både i Japan och i övriga världen, säger kommunikationsdirektör Yoshimi Hitosugi vid Tepcos huvudkontor i Tokyo. Enligt Yoshimi Hitosugi koncentreras nu all kraft på att säkra kärnkraftverken. Det finns ingen möjlighet för Tepco att yttra sig om framtiden. Men vad ska då hända med de drabbade? – Det är statens och kommunernas sak att ta hand om dessa människor. Vi beklagar att informationen till befolkningen har varit förvirrande och förstår att många är missnöjda. Men i fortsättningen ska vi anstränga oss för att ge korrekt information. Medan Tepcos tusentals arbetare jobbar i livsfarlig närhet av de havererade kärnkraftverken pågår ett närmast oändligt saneringsarbete runt om i Fukushima län. Människor från hela Japan bussas till Fukushima för att hjälpa till. Allt sker frivilligt. – Vi kommer från ett företag som är kund till

Tepco. Vi tillverkar elprodukter och känner ett ansvar för att hjälpa till. Företagsledningen har inget med detta att göra, vi tog beslutet på golvet, säger Tatsuya Yamazaki. BARA TILLFÄLLIGT LAGER. När vi träffas är han arbetsledare för 40–50 frivilliga som meter för meter sanerar en gård i Fukushimas förort Oonami. Höstlöv krattas försiktigt bort, marken borstas och jordytan grävs upp och ersätts med ny jord. Allt avfall läggs i plastsäckar och körs till en tillfällig förvaringsplats. Hur länge det ska ligga där och var den slutliga förvaringen av allt förgiftat avfall i det drabbade området ska göras vet ingen i dag. Bredvid honom skyfflar 27-åriga Shibo Higuchi ut ny jord i trädgården. Hon har tagit sig från hemmet i västra Japan för att under två dagar sanera i Fukushima. Två dagar är gränsen, sedan markerar den personmätare som alla sanerare bär att strålnings-

Tadao Yamagishi äger hus och odlad mark. Allt är kontaminerat och frivilliga hjälper honom att gräva bort ytlagret för att sänka strålningsgraden. Men ingen vågar längre köpa hans jordbruksprodukter.

25 mars 2011

2 april 2011

15 april 2011

Regeringen uppmanar de boende inom 30 kilometer från olycksplatsen att evakuera frivilligt.

Larm om att starkt radioaktivt vatten läcker ut i havet från reaktor 2. Det tar ytterligare fyra dagar att få stopp på läckan.

Kärnkraftsverkets ägare Tepco meddelar att 10 000 ton radioaktivt vatten har släppts ut i havet.

>

fib 13


JAPAN

»

Det är ett jätteproblem för världens kärnsäkerhetsmyndigheter att veta vilka som är de riktigt stora riskerna med ett kärnkraftverk. Vi har ingen metod som gör säkerhetsprövningar helt säkra. /Thomas Kåberger

I tre år var Tomas Kåberger generaldirektör för Energimyndigheten. Nu är han styrelseordförande i nybildade Japan renewable energy foundation – en stiftelse bildad av Japans mest förmögne person, Masayoshi Son. Efter kärnkraftsolyckan 11 mars i fjol bad Son den svenske strålskyddsexperten att leda arbetet att samla in erfarenheter som kan spridas vidare om hur Japan så snabbt som möjligt ska kunna öka användandet av förnybar energi. Tomas Kåberger är kritisk mot det sätt på vilket kärnkraftsförespråkarna hanterat riskerna. – Det som hände i Fukushima var något som många kritiker under många år förutsagt, nämligen att en jordbävning skulle skada en reaktor så att stora mängder radioaktivitet kom ut. Många inom kärnkraftsindustrin och bland kärnkraftspolitikens företrädare hade trott att man genom sin egen skicklighet och teknikval skulle kunna undvika detta, som ändå blev verklighet. Tomas Kåberger pekar på att av de kärnkraftverk i världen som stängts har en tiondel tvingats till detta på grund av bränslesmältor. – Det är mycket mer än man kan acceptera. Förhoppningen är att de som tänker investera i elproduktionsanläggningar ser denna statistik och bedömer vad som är ekonomiskt rimligt. Det kanske är viktigare än politiken.

20 april 2011 All försäljning av fisk och skaldjur från det drabbade området stoppas.

fib 14

gränsen för ett årsdos av radioaktivitet är nådd. – Många av mina släktingar bor i Osakaområdet som drabbades av jordbävningen 1995. De hade jättesvårt men fick hjälp av frivilliga. Därför vill jag göra detta som ett tack, säger Shibo Higuchi. Markägaren Tadao Yamagishi är tacksam men ledsen. – Huset, min tomt och all mark där jag odlar grönsaker är drabbade. Att ta bort all jord från den marken känns svårt. Jag har odlat i hela mitt liv. Även om jag alltid har vetat om kärnkraftverken i Fukushima så hade jag aldrig kunnat drömma om det här. ERSÄTTNING HET FRÅGA. Saneringsarbetarna får

bussresa, mat och uppehälle betalt av kommunen. Inget mer. Varje deltagare har en privat naturkatastrofförsäkring som kan hjälpa till om något händer akut. Men den täcker inte eventuella framtida symtom. Frågan om ersättning är nu ett hett debattämne i Japan. Tepco har tjänat stora pengar på kärnkraften men kommer bara att stå för en liten del av kostnaderna. En rapport till den japanska atomenergikommissionen uppskattar kostnaderna för enbart arbetet med att kyla reaktorerna och montera ner hela kärnkraftsanläggningen i Fukushima till motsvarande svindlande 2 000 miljarder kronor. Då är inte kostnaderna för sanering och ersättning till alla som drabbats medtagna. Den siffran är dubbelt upp mot vad svenska myndigheter bedömer att en kärnkraftsolycka i Sverige skulle kosta – totalt. I Japan blir konsekvensen att skattebetalarna och de drabbade får stå för kostnaden. Det är svårt att se att konsekvenserna skulle bli annorlunda vid en katastrof i Sverige. ■ ■

16 december 2011

januari 2012

Regeringen meddelar att Fukushima nr 1 nu har kylts ner, en ”cold shut down”. Temperaturen i reaktorerna är därmed stadigvarande under 100 grader Celsius.

Kommunerna i Fukushima län är oense om huruvida man ska tillåta tillfälliga deponeringsanläggningar för allt radioaktivt avfall. Minst 30 år beräknas anläggningarna behövas. Ännu har inga drabbade tillåtits återvända till sina hem.


Jordenrunt. TEXTER lisa forsberg

FRANKRIKE

Alla inte lika värda

DANMARK/ISRAEL/SVERIGE

G4S sålde tortyrredskap till israeliska fängelser

På sin svenska hemsida beskriver sig det dansk-brittiska säkerhetsbolaget G4S som ”ett modernt och nytänkande säkerhetsföretag” som är ”byggt på en värdegrund som i sin enkelhet kan sammanfattas i uttrycket ’Good Guys’”. G4S säger sig vidare ”sträva mot att vara annorlunda, moderna och lite ifrågasättande”. Under fliken ”Kultur och värderingar” på den svenska hemsidan skriver G4S: ”I vardagen ställer vi oss alltid frågan: Hur hade en ”Good Guy” agerat nu?” Hur G4S själva ser på svaret på den frågan är oklart, då bolagets tidigare verksamhet bland annat innefattat försäljning av tortyrredskap till israeliska fängelser för användande på palestinska fångar. Detta har tidigare uppmärksammats av den danska tidningen Berlingske Tidende. Enligt organisationen Palestinian Ministry of Detainees har närmare 200 palestinska fångar dött i israeliska fängelser, antingen som en följd av underlåtenhet eller som ett resultat av

tortyr. G4S uppges inte självt ha deltagit i tortyren, utan bara tillhandahållit nödvändig utrustning. Däremot har säkerhetsbolaget enligt Berlingske Tidende bevakat illegala israeliska bosättningar och sålt utrustning som har använts i israeliska checkpoints. Genom att tillhandahålla säkerhetstjänster i illegala bosättningar underlättar G4S den israeliska statens folkrättsbrott. 2004 bekräftade den Internationella brottmålsdomstolen i Haag att de israeliska bosättningarna och den mur som byggs på det ockuperade Västbanken strider mot internationell lag. Även förhållandena i israeliska fängelser har befunnits strida mot folkrätten. Danmarks utrikesminister Lene Espersen uppmanade i slutet av förra året G4S att ”inte utföra några aktiviteter som kan hjälpa till att upprätthålla illegala bosättningar”. Den svenska regeringen verkar dock inte dela Espersens eller den internationella domstolen i Haags uppfattning. I Sverige ansvarar G4S sedan nästan ett år tillbaka för säkerheten i riksdagshuset. Bland tidigare uppdrag återfinns bland annat ansvar för säkerheten under kronprinsessan Victorias bröllop.

Frankrikes inrikesminister Claude Guéant uppgav nyligen att han inte ångrar det uttalande där han hävdade att alla civilisationer inte är lika mycket värda. Guéant påpekade dock att kritiker, framförallt i socialistpartiet, tagit hans kommentarer ”ur sitt sammanhang”. Guéant, som är den som ansvarar för invandringspolitik i Nicolas Sarkozys regering, betonade vikten av att ”skydda vår kultur”. De som ”försvarar mänskligheten” och står för ”frihet, jämlikhet och broderskap” är enligt inrikesministern överlägsna dem som ”accepterar etniskt hat”. Guéant har tidigare sagt att invandrare står för en majoritet av brottsligheten i Frankrike, att det ökande antalet troende muslimer i Frankrike utgör ett ”problem”, samt att antalet invandrare (inklusive legala invandrare med arbetstillstånd och personer som invandrar för att återförenas med sina familjer) bör minskas med 90 procent. Han har tidigare sagt att ”Frankrike inte är ett xenofobiskt land, men att personer som inte är EU-medborgare inte borde få rösta i lokalval”, eftersom ”det skulle kunna göra att vi får utländska borgmästare”. fib 15


Irak.

Arvet efter USA TEXT peo österholm

De amerikanska trupperna har nu rest hem från Irak. Det är hög tid för det internationella samfundet och alla frihetsälskande människor värden över att tacka för den amerikanska insatsen. Irakierna kan idag åtnjuta frihet och demokrati och framtidsutsikterna är ljusa. Eller som en amerikansk officer sa: ”Vi har som nation gjort någonting stort. Vi befriade ett folk och gav landet tillbaks till dem”. Eller som en amerikansk soldat sa vid hemfärden: ”Det är ganska spännande. Vi är på väg in i historieböckerna.” Här en kort sammanfattning av vad USA har givit Iraks folk:

Bagdad

fib 16

»

Vi befriade ett folk och gav landet tillbaks till dem.


Syrien. Under pågående konflikter är det nödvändigt att förhålla sig kritiskt till rapporteringen. FiB:s Anders Romelsjö belyser komplexiteten i det som sker i Syrien och jämför med den ensidiga rapporteringen i stora medier.

En bricka i USA:s spel TEXT anders romelsjö FOTO donald boström

D

å detta skrivs i början av mars har en majoritet i FN:s generalförsamling röstat för att Syriens president ska avgå. Detta är anmärkningsvärt då FN enligt FN-stadgan inte får gå in i enskilda länder om inte världsfreden hotas. Rysslands och Kinas ställningstagande har alltså god legal uppbackning. USA och en stor del av världspressen fördömer sedan länge Syrien för övergrepp mot befolkningen i Homs, och man fördömer också Ryssland och Kina som har lagt in sitt veto i FN. (Annars är det USA som sedan 1984 oftast har utnyttjat veto-rätten i FN). HÖRSÄGEN. I sin utrikespolitiska deklaration före

denna omröstning uttalade också den svenska regeringen att man vill att presidenten i Syrien avgår, ett unikt intrång i en annan stats självständighet, tillika i den mest sekulära staten i arabvärlden. Regeringen i Syrien har hela tiden uppgivit att delar av oppositionen har använt våld som man måste bemöta, men denna uppgift har genomgående negligerats, trots att den har stöd från olika håll. De regeringskritiska rapporterna kommer inte minst från den Londonbaserade Syrian Observatory for Human Rights, SOHR, vars uppgifter främst kommer från hörsägen från olika individer med oklar representativitet och från till exempel Youtube-uppgifter av svårbedömbar tillförlitlighet. SOHRs chef Rami Abdelrahman uppges samarbeta med Storbritanniens utrikesminister William Hague.

I en konflikt som denna finns motstridiga rapporter och osäkerhet, och det är viktigt att ta in och kritiskt försöka värdera uppgifter från flera håll. 166 OBSERVATÖRER. Använder oppositionen också

våld? Rapport från Arabförbundets observatörer. Denna rapport baseras på iakttagelser av totalt 166 observatörer från 13 arabländer som under närmare en månad fram till den 18 januari bevakade 20 städer och distrikt i hela Syrien. Observatörerna kunde röra sig fritt och intervjua medborgare som var mot eller för regeringen, det vill säga den har en helt annan empirisk bas än till exempel rapporterna från SOHR. I denna rapport kritiseras regeringen för att ibland använda onödigt våld. Men man nämner också att enheter i den den fria syriska armén (FSA) attackerade både regeringssoldater och civila med vapen och bomber, det vill säga man ger visst stöd åt den syriska regeringens rapporter om sådana attacker. Som exempel nämns bombning av en civil buss, av ett tåg med dieselolja, av en buss med poliser och att åtta personer dödats och andra sårats. Observatörerna beskrev också fredliga demonstrationer både för och emot regeringen, som med ett begränsat undantag inte stördes. Enligt observatörerna förekom falska eller överdrivna medierapporter om explosioner och våld. (www.globalresearch.ca/index.php?context=va&aid=29025). Rapporten godkändes av Arabförbundets

»

Viktigt att ta in och kritiskt försöka värdera uppgifter från flera håll.

fib 17


SYRIEN Vad är det egentligen som pågår i Syrien? Den till synes knivskarpa rapporteringen i massmedia suddar i själva verket ut verklighetens konturer.

fib 18

ministerkommitté med röstsiffrorna 4-1, då Algeriet, Egypten, Oman och Sudan röstade för och Qatar röstade mot. KRITIKLÖST. Denna rapport har uppmärksammats föga i massmedia, som ofta kritiklöst accepterar den bild som ges av USA:s regering, trots att vi vet hur den har misslett i frågan om Irak, Afghanistan, Libyen etcetera, och vet hur de har stött diktaturer i området (Mubarak, Tunisien), och etablerar marionettregeringar (Irak, Afghanistan) som kan ge ökad tillgång till naturtillgångar. I What is really going on in Syria (www.voltairenet.org) ges flera exempel på blodiga övergrepp som tillskrivs den syriska oppositionen, men som massmedierna inte eller i begränsad omfattning tagit upp. Journalisten Lizzie Phelan, som nyligen varit i Syrien, gav nyligen en bild av generellt vinklad rapportering från Syrien av de stora massmedierna, och kopplar detta till intressen hos ägare och dominerande politisk opinion. (Lizzie Phelan vs. The New York Times. Counterpunch, nr 3 1-15.2, 2012. www.counterpunch.org). I Counterpunch finns också en kritisk gransk-

ning av USA:s FN-ambassadör Susan Rice av Vijah Prashad, författare till den prisbelönta, utmärkta boken När bojorna brast. Övergrepp från båda sidor måste kritiskt värderas och föras fram. JIHADISTER. I mitten av februari intervjuades Per Jönsson, chef för utrikespolitiska institutet i Sverige, om läget i Syrien i radion. Han menade att jihadister utifrån och militära krafter, bland annat från sekulära Syriens fiende Saudiarabien, inklusive självmordsbombare börjat ta över från de demokratiska krafterna i oppositionen mot Assad. Han sa också att han uppfattar att mycket av rapporteringen är önskerapportering. I flera avseenden råder osäkerhet om förhållandena, och som brukligt i krigsliknande förhållanden finns rapporter med mycket olika innehåll, vilket Per Jönsson också underströk. CIA OCH AL-QAIDA. Vid sidan av dem som verkar för ökad demokrati i Syren – där Assad har lovat vissa förbättringar, bland annat en folkomröstning den 26 februari om en ny grundlag som ska ge hans eget parti, Baath-partiet, mindre makt


finns uppgifter som tyder på att interventioner av framför allt USA:s regering via CIA spelar en betydande roll, vilket försvagar den demokratiska delen av oppositionen. Enligt Daily Star har agenter från CIA och brittiska MI6 samarbete med FSA. Den fria syriska armén stöds av USA via Turkiet och i denna ingår islamistiska fundamentalister, som Abdel Hakim Belhaj, ledare för Al-Qaida i Syrien. (Det är inte första gången som USA och Al-Qaida samarbetar, det var USA som en gång stödde uppbyggnaden av Al-Qaida i Afghanistan.) Enligt CBC News 18 april 2011 har USA:s utrikesdepartement ”gett ekonomiskt stöd till motståndare till Syriens president Bashar Assad sedan 2006”. Tidskriften Foreign Affairs, som väsentligen stöder USA:s utrikespolitik har skrivit ”Varför anfaller inte Syriens regering FSA i en stor attack? Det beror på att den är stationerad nära gränsen till Turkiet och lätt kan förflytta sig till Turkiet vid behov”. Professor Michael Chossudovsky menar rentav att ”Den fria syriska armén, FSA, är en skapelse av USA och Nato” (Syria: NATO’s next humanitarian war”, www.globalresearch.ca). DIKTATUR. Men det ska också genast sägas att det inom Syrien förstås finns en grund för opposition. Landet är en diktatur, med en arbetslöshet som ökat under senare år, med försämrade sociala förhållanden särskilt efter de ekonomiska reformer som genomfördes 2006 efter anvisningar från internationella valutafonden, IMF, (jämför med Grekland), ett uttryck för ökat inflytande för den neoliberala ekonomiska politik som har ökat näringslivets inflytande och genererat ökade ekonomiska och sociala skillnader och ökad arbetslöshet på många håll i världen. Detta är också ett bidrag till och uttryck för reella åsiktsskillnader bland de härskande i Syrien, och för en försvagning av det sekulära Baath-partiet, som integrerar muslimer, kristna och druser. IRAN NÄSTA. Och man hetsar mot Iran, som kanske bygger upp kapacitet för kärnvapen, samtidigt som USA är världens dominerande kärnvapenmakt, och har moderniserat sin kärnvapenarsenal under Obama.

Och naturligtvis håller USA tyst om Israels kärnvapeninnehav. DN skriver 15 februari ”Hot om krig får världen att hålla andan”. I själva verket har attackerna och massmediedrevet mot Syrien betydelse för kampanjerna mot dess bundsförvant Iran. Både Syrien och Iran försöker ju hålla en tydlig självständig linje visavi USA. EU följer lydigt efter, liksom tongivande svenska massmedier. Man kan lätt se att Syrien i ett större perspektiv verkar vara en bricka i ett spel där USA än mer vill öka sitt inflytande i Mellanöstern. Kan det vara en del i en strävan från USA efter största möjliga kontroll över världen, bland annat manifesterat i den kraftiga upprustningen de senaste tio åren och de 700 militärbaserna utomlands? INGA PROTESTER. I det folkrättsvidriga och brutala kriget i Irak har enligt vissa uppgifter, baserade på uppdatering av uppgifter i en artikel i Lancet 2006, en av världens mest ansedda medicinska tidskrifter, uppemot en miljon människor dödats, flera miljoner har flytt eller är på flykt. Den irakiska regimen använder brutal tortyr, möjligen upplärd av den amerikanska militären. En stor del av infrastrukturen och kulturen har förstörts. Varför protestera inte FN och EU mot detta? Obamaadministrationen har beslutat att til�låta export av försvarsmateriel till Bahrain, där demokratirörelsen brutalt har slagits ned av regimen. ”Väst tittar bort från Bahrains protester”, skrev Svenska Dagbladet 15 februari. Samma dag rapporterar Amnesty att det är kaos i Libyen, och att där sker tortyr av Khadaffi-anhängare och övergrepp mot de mänskliga rättigheterna efter de Natoledda omfattande bombningarna av landet. FÖR DEMOKRATI. Sammanfattningsvis måste man kritiskt granska all rapportering från Syrien. Personligen är jag för eldupphör, vapenvila och förhandlingar, mot våld mot civila och mot inblandning av utländska stater, där ju särskilt USA har ett fult ”track record”. Utgående från FiB/Kulturfront antiimperialistiska plattform finns all anledning att dokumentera och protestera mot USA-imperialismens subversiva verksamhet, men också att stå upp till försvar för yttrande- och tryckfrihet och för reell demokrati i Syrien. ■ ■

SYRIEN Syrien tillhörde det osmanska riket till 1920, då staten Syrien tillkom som NF-protektorat under Frankrike och är sedan 1946 en självständig stat med 22 miljoner invånare och ett mellaninkomstland med BNP på cirka 5 000 US Dollar 2011

(Wikipedia). Baath-partiet är sedan 1950-talet det klart viktigaste partiet i Syrien, men det finns andra etablerade partier. Efter en militärkupp 1963 förstatligades stora delar av näringslivet och en jordreform genomfördes. Landet har sedan 1970 letts av familjen Assad. Motståndet mot regeringen har säkert påverkats både av demokratirörelserna i andra länder i norra Afrika och av inhemska förhållanden.

> fib 19


Krönika.

En reflektion i Nobel-tider

POLITISK ÖVERLOGIK TEXT anders björnsson

L

ibyenkriget innebar ett genombrott för den humanitära interventionismen genom att Förenta nationernas säkerhetsråd, i strid mot organisationens egen stadga, sanktionerade ett militärt ingripande i en intern väpnad konflikt vilken blev desto våldsammare genom själva detta – i sak opåkallade – ingripande.

»

LATENT VÅLD. Våldet ligger naturligtvis latent i alla samhällen – även i ”civiliserade” sådana, som visades i och utanför Oslo den 22 juli och av den exempellösa polisinsatsen i Stockholm Nobeldagen 2011. Dock har utländska makter än så länge inte ansett sig böra ingripa i Norge och Sverige, med NGO:er och observatörsgrupper i diverse slag, något som inte heller lär komma på fråga, så länge dessa båda länder är lydiga angriparstater i den heliga alliansens namn.

Interventionismen ... är osmaklig framförallt därför att den sätter godtycket i system. DEMONISERAD. Att det sedan var Libyen som angreps berodde väsentligen på att detta var och är ett svagt och försvarslöst land. Dock, det ägde en ledare, som det bara var alltför lätt att demonisera (Khaddafi var i olika hänseenden utmanande), och även vissa andra ”tillgångar”. Också andra staters ledare demoniseras regelmässigt av finansiellt och strukturellt skakiga västmakter och deras ideologiska stödtrupper vilka leds av utpräglade pajasfigurer av typen Sarkozy. fib 20

Den styrande klicken i Kreml kallas i den strömlinjeformade svenska pressen genomgående för ”maktpartiet” – som om inte alla politiska partier strävade efter att utöva makt och beröva andra inflytande. MAKTPOLITIK. Statsminister Fredrik Reinfeldt är förvisso en maktpolitiker av rang, som förra moderata riksdagsledamoten Anne-Marie Påhlsson nyligen belagt i sin avslöjarbok om arbetet i det svenska ”maktpartiets” riksdagsgrupp. Men än så länge har ingen rysk politiker i ansvarig ställning krävt storstädning i den svenska politiska kulturen. Man undrar varför. Varför lägger sig Vladimir Putin inte i Sveriges inre förhållanden? Varför utnyttjar han inte vår svaghet? SYSTEMATISKT GODTYCKE. Interventionismen, inblandningspolitiken, är osmaklig inte bara på grund av dess inkongruens: Caesar och hans politiska hustru (Hillary Clinton) får ingen peta på, utan risk för vedergällning. Den är osmaklig framförallt därför att den sätter godtycket i system – och därmed upphäver rättsstatens fundamenta. Den politiska ordning som anses kränka ”mänskliga rättigheter”, såsom dessa definieras av Bryssels och Washingtons respektive ”maktpartier”, kan närsomhelst utsättas för hot, territoriella kränkningar, utpressning och ekonomiska sanktioner, terrorbombningar – och de ”statsmän” som anses kunna utlösa sådana handlingar mot diverse mordiska regimer (själva går de fria när de mördar, som nu senast Obama i Pakistan) kan i förväg belönas med Nobels fredspris, mycket riktigt i strid mot instiftarens uttryckliga intentioner. Heliga pojkar och flickor blir de.


När kriget är satt till jäsning förflyktigas allt som är heligt. Försvar av mänskliga rättigheter ges som skäl för mord och plundring. Sisela Björnsson uppmanar till motstånd.

Krigets drägg TEXT sisela björnsson

AGGRESSIV PAKT. Interventionismen i det humanitära gagnets namn är ingen försvarsreaktion – tvärtom: den är offensiv och framåtsyftande. Den aggressiva militärpakten Natos (potentiellt och reellt) viktigaste uppgift är idag att stävja Kinas växande makt i världspolitiken och världsekonomin. (Ingen betraktar dagens Ryssland som ett säkerhetspolitiskt problem utom propagandanissarna på Svenska Dagbladets och Dagens Nyheters ledar- och utrikessidor.) Därför måste det kinesiska ledarskapet oupphörligen betraktas som gangsters. (Och därför blundar man mycket riktigt envetet för att regeringen i New Dehli, ”världens största demokrati”, mördar sina egna medborgare i permanenta militära kampanjer mot den indiska landsbygdens fattiga.)

»

Ty krig är numera – och återigen – inte förbjudna.

När anti-Peking-hysterin har nått en viss omfattning, är det så bara att släppa loss atombomberna över Kina – enligt koncept som utarbetades i Pentagon på 50- och 60-talet, med då beräknande 200–300 miljoner döda kineser som ”collateral damages”. Ty krig är numera – och återigen – inte förbjudna. I den goda sakens namn är det fastslaget att man får bete sig hursomhelst (och bli belönad av Nobelkommittén i Oslo). Om mänskligheten, den humanitära interventionismens måltavla, inte är tillräckligt snäll, måste den faktiskt kunna utplånas. Detta är vår tids politiska överlogik. ■ ■

D

rägg är ett gammalt ord som kan översättas med grums, bottensats, fällning, Uttrycket används till exempel vid vintillverkning om den del av jästen som vid jäsning sjunker till botten. Också kriget är satt till jäsning bildas en drägg bestående av konsistensgivare, essenser och färgämnen utblandade med lite vatten. Den ser god ut och luktar gott men denna drägg är giftig. Den är en del av makten och som all makt tränger den in i vår innersta kärna, vår själ om man så vill och fyller den med maktens språk. Dräggen gör ett skämt av allt som vi håller för heligt. Tron på fred, frihet, demokrati, mänskliga rättigheter, jämställdhet och kunskap; allt sådant tar makten i sin tjänst och gör det till sitt eget. Dräggen får krig att verka som en kolonn marscherande stiliga soldater, som blomstras av gamla tanter eller som ljusets ädle riddare som spränger fram på sin vita springare och ställer allt till rätta.

»

Även mot drägg finns motgift. Ställ frågor till dig själv och andra!

Dräggen visar fram bilder på snälla soldater som pratar med små barn, på barn som sitter i skolbänk eller på kvinnor som sägs ha blivit befriade. Vem vill inte se sådant? Den visar inte döda som träffats av bomber, inte lemlästade (såvida de inte får vård av företrädare för ockupationsmakten) inte fångar som förs bort, inte den makt som utövas av skjutvapen, inte kvinnor som sörjer sina manliga anhöriga, inte byar som malts till grus och åkrar som förötts. Den visar aldrig krigets verkliga ansikte. Men även mot drägg finns motgift. Ställ frågor till dig själv och andra! Lys på krigets ansikte. Fråga hur många som kan behöva dödas, hur många som måste lemlästas. Fråga om den förstörda infrastrukturen. Fråga om kvinnor blir hjälpta av att förlora sina män, fäder och söner, fråga om plundringar på alla nivåer. Fråga om mål och konsekvenser? Hur skall krigets offer kunna uppskatta våra synsätt, våra omtalade mänskliga rättigheter, när de upplevt våra härjningar? Eller är krig ett medel att straffa de onda, att utdela dödsstraff eller kroppsstraff, utan vare sig rättegång, advokater eller domare? Nu är anfall mot Syrien satt till jäsning, sedan väntar Iran. Dräggen rinner och bubblar. Sätt stopp! ■ ■ fib 21


Stick&klipp. Redaktörer: Losita Garcia och Lars-Ivar Juntti

Foto: Sun Yuan and Peng Yu.jPg

Dagens pensionärer lyckligare

Februari 2012

Jobba efter 65?

Vilken inställning svenskarna har till att jobba efter 65 påverkas starkt av vilket yrke de har. Bland egenföretagare tänker mer än hälften, 51 procent, att de skulle kunna jobba efter 65. Bland tjänstemän väger nej-sidan över, 40procent säger nej medan 39 procent säger ja. I arbetaryrken är motståndet som störst, där säger 57 procent nej. Det visar en aktuell SIFO-undersökning. /Källa: SVt, debatt

FiB-strippen

fib 22

Månadens ord

Pensionär. Människa som blivit äldre. Ses ofta i sammanhang som utgift, utsliten, utlämnad, utarbetad, understimulerad, uråldrig, underfinansierad, urkalkad och underbetald. Se även lårbensbrott, fattigstuga, ATP, medalj och kissblöja. /Lg

en stor undersökning visar att livet för dagens pensionärer skiljer sig dramatiskt från det liv pensionärerna levde för trettio år sedan. Det mest slående är att äldre numera har rörligare intellekt. Dagens pensionärer är också friskare, aktivare och motionerar mer. En annan skillnad är att äktenskapen har blivit lyckligare. Hälften av dagens pensionärer gav sitt äktenskap högsta betyg jämfört med en tredjedel på 1970-talet. I de lyckligare äktenskapen ser vi också ett intensivare sexliv. Bland gifta kvinnor som är äldre än 70 år har andelen med ett aktivt sexliv ökat från 38 till 56 procent. – Dessutom har pensionärer idag överlag bättre sex, med fler orgasmer och mindre erektionsproblem, säger Ingemar Skoog, professor vid Göteborgs Univeritet. /Forskning och Framsteg

Robert Nyberg


FiB-krypto

Lars-Ivar Juntti/LiJ 1

2

12

13

20

5

11

23

Foto: Hemera

3 10

6

10

8

17

6

1

14

15

11

17

13

Strålande tider för lyxmagasin Följande notis gör att vi undrar om FiB verkligen nått ut till rätt målgrupp. En eventuell ibladning kanske skulle ge effekt? Det finns faktiskt en typ av papperstidningar som det går riktigt bra för, nämligen lyxmagasinen, rapporterar New York Times. Även för svenska motsvarigheter går det bra: Connoisseur når 42 000 hushåll med en årsinkomst på minst 1,2 miljoner kronor, och har sedan årsskiftet noterat en tioprocentig ökning av annonsintäkterna, berättar vd Susanne Ytterskog i Svenska Dagbladet. På hemsidan läser vi också fakta om Connoisseurs läsare: ”Alla kan inte köpa vad som helst – Connoisseurs läsare kan.” / gunnar johansson & Lg

Upprorisk polischef – Vi måste erkänna att poliser har använts på ett felaktigt sätt. Så var det under tyska ockupationen … så var det på militärjuntans tid och så är det idag. Det kan inte vara vår uppgift att lyda politikernas order när de bara vill skydda de besuttna. Så säger ordföranden i det grekiska polisförbundet till Aftonbladets Peter Kadhammar. / aB

24

14

5

8

4

15

6

18

2

5

15

6

18

4

21

11

24

8

5

9

3 14

1

6

4

17

7

8

9

21

13

23

9

14

10

1

6

1 20

D Ö

11

5

6

11

23 3

5

6

3

19

8 17

14

3

3

5

5

17

5

10 23

3

17

22

14

3 25

3

5

6 12

15 10

23

17

11

3

1

13

7 11

5 12

1

8

1 11

5

8

10

15

5

21

21

7

8

2

6

6

8

9

14

7 13

7

17

11 5

6

5

20 14

2

20

12

10 12

5 14

2

12

6 17

17

8

16

6

3

6

4

17

4

7 11

7

3 17

1

6

Orden står i sin grundform. Alla finns i SAOL, Svenska Akademins ordlista. Rätt lösning presenteras på www.fib.se till nästa nummer. Lycka till!

Nätfiskat

E

Vill du veta vilket djur som gett spår? nu Finns en svensk applikation för den som har en smart mobil. Djurspåren presenteras med bilder, läten och illustrationer. Applikationen heter Viltappen och har tagits fram av Svenska Jägareförbundet. Den är gratis att ladda ner. Enligt Markus Olsson som skapat appen är rävspår det vi oftast ser. Räven finns i hela landet och rör sig mycket från januari fram till mars. /Lij & Lg

Spridd världsbild kampen mot terrorismen, med hundratusentals döda i nykoloniala krig, hade inte varit möjlig om inte västvärldens ledare i likhet med Breivik menar att muslimer är människor man får ha ihjäl. Anders Breivik. Det är ingen slump att SD röstar med regeringen i nio fall av tio. Det är ingen slump att det var mot arbetarrörelsens unga garde Breivik riktade sitt vapen. / Åsa Lindeborg, aftonbladet

Minskade klyftor – jag köper inte riktigt bilden av att klyftorna skulle ha ökat. – Om man undantar den tiondel av befolkningen som har lägst inkomst och den tiondel som har högst inkomst, så ökar inte klyftorna så mycket. Sebastian Carlsson, pressekreterare, (M).

PauL CoYne

9

3

/SR, Kaliber

Material till Stick&Klipp skickas till: li.juntti@uvtcmail.se fib 23


Foto: Anna-Karin Drugge

Intervju.

Göran Burén studerade historia för tio år sedan. Då inleddes intresset för mordet på Folke Bernadotte, som nu har resulterat i en bok. fib 24


»

Det finns förvisso fortfarande krav att ställa på Israel.

Göran skriver om sanningen TEXT nils lundgren

Göran Burén är författare till boken Mordet på Folke Bernadotte som ges ut i mars. I den blottlägger han den verkliga sanningen om omständigheterna när svenske Folke Bernadotte, den förste FN-medlaren i Palestina, mördades i Jerusalem 17 september 1948.

S

anningen om mordet på Folke Bernadotte  har ännu inte kommit i dagen. Den israeliska regeringen ges ingen skuld alls för det, men i verkligheten var det så att den gav sitt tysta medgivande till mordet genom att inte ge Bernadotte någon skyddseskort, vilket den var skyldig att göra och hade gjort vid tidigare besök.  Israel har frånsagt sig ansvaret och skyllt på Sternligan. Det håller inte, säger Göran Burén vars bok heter just Mordet på Folke Bernadotte. Göran satt i strejkkommittén 1975 när 10 000 skogsarbetare i Norrland strejkade i tio veckor för månadslön. I mars kommer hans bok där han kräver upprättelse för adelsmannen och greven Folke Bernadotte, son till prins Oscar.  För Göran Burén är det följdriktigt och en liknande kamp för rättvisa, om än av en annan sort. STÄMDE INTE. När Göran läste A till D-kurserna i historia för tio år sedan handlade alla hans uppsatser om Palestina. Folke Bernadotte  skymtade fram. –Jag blev intresserad av vad det kunde vara för en figur, på Riksarkivet upptäckte jag Bernadotteutredningen. Där finns allt bakgrundsmaterialet till Riks-

Göran Burén är författare, född 1946 och far till tre barn. 1981 gav han ut sin första bok, romanen Vårflod. Den fick han material till då han jobbade som timmerhuggare och deltog i den stora skogsstrejken 1975. Sedan dess har hans liv delats mellan skrivande, familjeomsorger och jobb för brödfödan i alla möjliga yrken; byggjobbare, stuveriarbetare, brevbärare och taxichaufför, vilket han fortfarande är ett par dar i veckan.  2003 tog han timeout från skrivandet och började läsa historia vid Umeå universitet.

åklagaren Maths Heumans utredning om mordet, en anmärkningsvärd rapport som riktar förödande kritik mot israeliska myndigheter. Göran såg omgående att den etablerade historieskrivningen inte stämmer. INGET BESKYDD. Israels regering bar det yttersta ansvaret, eftersom den underlät att skydda Folke Bernadotte. Vilket visade sig vara exakt vad den amerikanske statsvetaren och diplomaten Ralph Bunche

> fib 25


INTERVJU Fem av ledamöterna i Skogsarbetarnas strejkkommitté. Göran Burén fjärde från vänster.

skrev i ett upprört telegram några timmar efter mordet. Men Israel kunde med hjälp av sin enorma goodwill efter kriget slingra sig ifrån skulden. – Den där kunskapen hade jag med mig i bagaget när jag for till Palestina 2005–2006 för att själv bo och leva i det heliga landet som följeslagare.  ANONYM MORDPLATS. Göran försökte leta reda på mordplatsen men tvingades konstatera att det inte fanns minsta försök att utmärka platsen. Det visade sig att han var på fel ställe och tog bilder. – I boken har jag bättre uppgifter, så det ska gå att hitta för den som vill. Men vistelsen i Palestina och de insikter jag fick i konflikten skapade motivation att fortsätta arbeta med Folke Bernadotte. – Det tog 5–6 år från det att jag var på Riksarkivet första gången, tills manuset var klart. Det som tog tid var att lära sig bakgrundshistorien – litteraturen om konflikten och dess historia är ju ändlös. – Dessutom går man i ett språkligt minfält. Det går inte att skriva en hel mening om vad som

fib 26

har hänt utan att det blir lidelsefulla invändningar och man kan bli kallad allt möjligt. – Just det här, hur känsligt det är att prata om konflikten, blev jag medveten om som följeslagare och jag lärde mig att inte vara provocerande i onödan, bland annat att undvika vissa signalord. – Jag har försökt arbeta så med boken, utan att för den skull göra våld på vad jag uppfattar som sanningen. UPPRÄTTELSE. – Nu hoppas jag att boken dels ska ge människor mer kunskap om vad som hände när staten Israel bildades, för det finns många dimmiga föreställningar om det, dels hoppas jag att kunna bidra till att Bernadotte får upprättelse. – Han var kontroversiell och därför har han glömts bort och även baktalats. Det finns förvisso fortfarande krav att ställa på Israel. Det minsta vore att på något sätt utmärka platsen där han mördades. Den är i dag helt anonym. Ännu återstår det att ge Folke Bernadotte den plats i historien han förtjänar. ■ ■


Utdrag ur

Mordet på Folke Bernadotte TEXT göran burén

K

lockan var strax efter fem på eftermiddagen, solen stod ännu högt på himlen. När de tre bilarna passerat kullens krön backade en jeep ut på vägen. De som färdades i den första bilen trodde att jeepen höll på att vända och tyckte att föraren bar sig ganska klumpigt åt. Men jeepen blev stående tvärs över vägen framför en liten butik och kortegen tvingades stanna.

efteråt sträckte han på sig och sjönk medvetslös bakåt. Överste Begley hoppade ur bilen och gav sig in i handgemäng med mördaren. Ett skott gick av och mynningsflamman svedde Begleys kind. Mördaren lyckades göra sig lös och sprang mot jeepen sedan han skjutit hål på Chryslerns kylare. På vägen tappade han pipan och magasinet till sitt vapen. Han lyckades dock inte komma med jeepen, för de andra hade redan kört därifrån i högsta fart och han fick ta sig från brottsplatsen på egen hand.

FYRA MAN ÅKTE i jeepen. Föraren satt kvar, men de tre övriga hoppade ur och gick mot kortegen med sina automatvapen. Två av dem stannade till höger om den första bilen, medan den tredje fortsatte fram till den sista, där FN-medlaren Folke Bernadotte satt. De tre männen väckte först ingen större uppmärksamhet bland FN-folket, eftersom vägspärrar och militärkontroller var vanliga. En formell vapenvila rådde i striderna mellan israeler och araber i Palestina, men talrika brott mot vapenvilan förekom och Jerusalem befann sig i ett krigsliknande tillstånd. Folke Bernadotte hade kommit till Palestina med uppgift att mäkla fred.

HILLMAN HOPPADE in i Chryslern och den ej så lättskrämde Begley körde på punkterade däck i rasande fart enligt Hillmans anvisningar till gamla Hadassah-sjukhuset, som låg i Ryska kvarteret och de var framme inom några minuter. Där konstaterade en läkare att de båda var döda. Det fanns flera vittnen till dådet. En 15-årig flicka och ett par pojkar befann sig bara några tiotal meter från bilarna och såg alltihop. Folk som bodde i husen omkring gick fram till fönstren eller ut på balkongerna när skottlossningen började.

I DEN FÖRSTA bilen satt en israelisk förbindelseofficer. Han stack ut huvudet och ropade åt männen att släppa fram kortegen, det var FN-medlaren som kom. Då öppnade männen eld. De två vid den första bilen sköt mot däcken. Den tredje som kommit fram till Bernadottes bil stack in kpisten genom bakre vänstra rutan och avlossade en mängd skott, vilka träffade FN-medlaren och den franske översten Sérot som satt bredvid honom. Mannen som sköt hade ansiktet förvridet av hat, mindes Åge Lundström efteråt. Överste Sérot dog omedelbart. Bernadotte lutade sig framåt och Lundström, som sluppit undan kulorna, frågade: ”Är du sårad, Folke?” Lundström tyckte att han nickade och mumlade något, men omedelbart

TVÅ AV DE TRE soldaterna på bärgningsbilen sprang iväg nedför backen mot polisstationen, alltså bort från mordplatsen, när de hörde skjutandet, men den tredje gick uppåt och när bilarna givit sig iväg tog han reda på pipan med magasinet, som mördaren tappat. Så småningom kom även två poliser, Riesenfeldt och Israel till platsen, men något egentligt polisarbete företogs inte då. Sergeant Israel såg pipan från mordvapnet i soldatens hand och bad att få den. Soldaten vägrade ge honom den och sade att han skulle lämna den till militärpolisen, vilket han också gjorde. Den skickades senare till kriminalteknisk undersökning, som bekräftade att med den avskjutits de kulor, som hittats på mordplatsen… ■ ■

»

Mannen som sköt hade ansiktet förvridet av hat

fib 27


Colombia. Rättegången mot den fängslade svenske journalisten Joaquín Becerra Perez har skjutits upp på nytt. Snart har hans familj i Stockholm väntat på honom i ett år. Han – som alla andra utlandsfängslade journalister – behöver vår uppmärksamhet.

Olidlig väntan

»

Jag tvingas vara tillsammans med, narkotikahandlare ... paramilitär ... farliga människor / Joaquín Becerra Perez

fib 28

S

TEXT nils lundgren

venske medborgaren och journalisten Joaquín Pérez Becerra tvingas fortsätta vänta på sin rättegång. En väntan han tvingas genomlida i ett högsäkerhetsfängelse i Bogota, efter att ha gripits på en reportageresa i Venzuela den 21 april 2011 på begäran av den colombianska regeringen. De  anklagar  Joaquin för att vara Farc-gerillans representant i Europa och hans webbtidning Anncol för uppvigling. Hemma i Stockholm väntar  Joaquíns hustru och dotter. Den senaste aktuella uppgiften var att rättegången skulle börja den 15 februari, men det blev bara en sista audiens där åklagare och försvarare presenterade listor med personuppgifter på presumtiva vittnen. Nästa steg sker den 16 april, då börjar vittnesförhören, det kallas för muntlig förhandling. Då hörs åklagarens vittnen först, därefter försvarets vittnen. KÖPT VITTNE. Försvaret lämnade  en diger lista på

folk som vill vittna för Joaquín Becerra Perez. Domaren godkände fem av dem, i en första omgång. Joaquíns advokat Rodolfo Rios Lozano berättar att åklagaren har fem vittnen. Två av dem är informatörer, den förste i Stockholm: Miguel Ángel Antolinez Prada och den andra i Colombia. Det sistnämda vittnet har inte funnits tidigare i processen utan registrerades som vittne nu i februari. De andra tre vittnena är personer som åklagaren tidigare kontrakterat för att söka bevis mot Joaquín. Vittnet Antolinez som åklagarens agenter hittar i Sverige, är en av de många colombianer som antingen sålt sig eller som från början hade uppdraget att informera om det politiska motståndet mot Colombias regering i utlandet, i det här fallet Sverige. Antolinez´s hustru har lämnat honom för en fd ordförande i föreningen Jaime Pardo Leal, en

Colombia.

»

Det är snart ett år sedan Joaquin Becerra Perez var och hämtade sin dotter på förskolan i förorten norr om Stockholm. ”Joaquin är den bästa pappan brukade hans flicka säga. Han lämnade och hämtade alltid henne, dottern älskar verkligen sin pappa så du kan förstå att flickan är jätteledsen”, berättar en av hans vänner för mig. Joaquin Becerra Perez gick gärna direkt från sitt arbete inom äldreomsorgen för att följa flickan hem. Men sedan han försvann ur hennes liv har dottern bara blivit tystare och tystare. Vänner till familjen antyder också att det är tufft för makan till Joaquin Becerra Perez att själv klara ekonomin när mannens inkomst har försvunnit. Hustrun har inte några svar till dottern när hon vill ha besked om när pappa kommer hem igen. Pappa Joaquin har varit borta länge nu. Ända sedan den 21 april 2011.

Joaquin Becerra Perez har rykte om sig att skriva de mest avslöjande artiklarna

Journalist fängslad

TEXT nils lundgren

Joaquin Becerra Perez kom till Sverige som politisk flykting från Colombia. 1994 fick han permanent uppehållstillstånd i Sverige, 1995 blev han svensk medborgare.

J

oaquin blev tidigt medlem i Bogotás avdelning av kommunistpartiet, som han fortfarande sympatiserar med. Där fick han sin politiska skolning, vilket han inte ser någon anledning att förneka. Han valdes in i kommunfullmäktige för vänsterpartiet Unión Patriótica, UP, och för Kommunistpartiet. UP är ett lagligt, tillåtet politisk parti som deltar i alla val. SMUTSIGT KRIG. UP startas redan 1985 som en del

av fredsförhandlingarna mellan presidenten Belisario Betancurs regering och gerillagruppen Farc. Men UP utsätts för förföljelse och Reportrar utan gränser anser att Colombia än idag är det värsta landet i Latinamerika vad gäller journalisters och vänsterpolitikers säkerhet. Den colombianska regeringen har systematiskt ”rensat ut” över 3 000 aktiva i UP. Mer än 5 000 av partiets främsta medlemmar har mördats i ett ”smutsigt krig” som den Interamerikanska domstolen anser unikt i världen.

När Joaquins dåvarande hustru kidnappas av de paramilitära dödsskvadronerna som opererar i allians med Colombias militär och när han själv tvingas leva under ständigt mordhot, lämnar han Colombia 1993 med stöd av sin partiledning. Joaquin får politisk asyl i Sverige. 1993 börjar han hålla föredrag både i Sverige och i Europa om de omfattande brotten mot de mänskliga rättigheterna i Colombia. För sin kritiska inställning utpekas han upprepade gånger som Farc-gerillans ambassadör i Europa. När Joaquin i mitten av 90-talet startar webbtidningen Nyhetsbyrån Nya Colombia Anncol, den alternativa nyhetsportalen Agencia de Noticias Nueva Colombia, blir sajten periodvis den fjärde mest besökta hemsidan i hemlandet. AVSLÖJANDEN. Joaquins granskande journalistik

är möjlig att läsa i Colombia och överallt i världen dit internet når. Under sina 15 år som redaktör och journalist får Joaquin Becerra Perez rykte om sig att skriva de mest avslöjande artiklarna. Alltfler menar att Anncol sprider sanningen om tyranni och skräckvälde i Colombia. Vännerna i Sverige berättar att Joaquin arbetar så ofta han kan, natt som dag, med att skriva. Uppmuntrad av att hans artiklar läses i hemlandet.

Joaquin Becerra Perez med dottern

på förskola.

Foto: Privat

fib 12

>

fib 13

Ur Folket i Bild/Kulturfront nr 2, 2012

anslutning för colombianska flyktingar i Sverige. Den förolämpade maken har hotat sin rival till livet, och fortsätter nu sin hämnd genom att vittna åt åklagarmyndigheten, berättar Joaquín inifrån fängelset.  REN LÖGN. – Antolinez kom till Sverige med berättelsen om att han hade jobbat med Farc, att han sedan lämnat dem. Han stiftade bekantskap med föreningen Jaime Pardo Leal. Nu träder Andolín fram som vittne. Åklagarmyndigheten frågar honom om mitt liv den 12 juni. Och han lämnar en hel del osammanhängande svar om min verksamhet i Stockholm. Antolinez har sagt att Anncol och Radio Café Stereo tillhör Farcs inre krets, att de är Farcs organ, vilket skulle förklaras av att de inte är reklamfinansierade.  Jag har aldrig i egenskap av journalist för  Anncol någonsin gjort ett reportage på gerillakontrollerat område.  Anncol har dock elektronisk kontakt med omvärlden, det har även El Espectador, El Tiempo, ja vilken nyhetsbyrå som helst, där många människor skriver, där vem som helst kan lämna kommentarer, uttalanden, artiklar. Det är vår enda journalistiska kontakt gentemot Farc, förklarar Joaquin.


– Den här Antolinez har också sagt att han träffade mig i Bogotá, och att jag skulle ha uppmanat honom att ansluta sig till Farc, vilket är ren lögn. Detta gjorde han för att stämpla mig som skyldig, vilket är vad åklagarmyndigheten strävar efter, så att jag blir kvar i fängelse. Enligt Joaquín Pérez Becerra  försöker nu åklagaren att skjuta på datumet till vittnesförhöret den 16/4 för att komma på något nytt. ANSES VARA JOURNALIST. UD i Sverige anser idag att fallen med de terroristdömda och fängslade journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson i Etiopien samt journalisten Dawit Isaak i Eritrea skiljer sig från andra frihetsberövade svenskar utomlands eftersom det handlar om personer som fängslats i sin yrkesutövning.  När jag får läsa 128 sidor av UDs handlingar på 400 sidor om  Joaquin Pérez Becerra, visar det sig att även de 128 sidorna är delvis sekretessbelagda. Det jag fått läsa visar att UD betecknar Joaquín Becerra Perez som journalist. Han har ingen brottshistoria: ”Perez Becerra är ej lagförd för brott i Sverige och har aldrig varit efterlyst av svenska myndigheter”. UD har försvarat hans svenska medborgarskap gentemot Colombias uppfattning  att Joaquín är

colombiansk medborgare. Ärendet berör tre länder och anges som komplext. I över tre månader har jag begärt att få ta del av UDs allmänna handlingar. Sekretessbedömningen har pågått sedan 2011-10-25 trots lagens krav på skyndsamhet. Ärendet handläggs av UDs särskilda enhet  Sekretariatet för säkerhet, sekretess och beredskap (UD SSSB). Alltför stor insyn antas troligen störa Sveriges mellanfolkliga förbindelser och på annat sätt skada landet om dessa röjs...” och dessutom  antagligen avslöja SÄPOs arbete och övervakningsmetoder: ”kan bidra till upplysningar om säkerhets- eller bevakningsåtgärd, och att det kan antas att syftet med åtgärden skadas om uppgifterna röjs.”

I väntan på den rättegång som dröjer är Joaquín Becerra Perez inlåst i ett högsäkerhetsfängelse i Bogotá.

VÄRD UPPMÄRKSAMHET. Joaquin Pérez Becerra är värd lika mycket intresse och uppmärksamhet som Martin Schibbye, Johan Persson och Dawit Isaak. Inte minst för att Joaquíns rättegång hela tiden skjuts upp allteftersom åklagarens bevis inte håller. – Och det är inte ofarligt för mig i högsäkerhet tornet Gerón, här finns det en brokig skara som jag tvingas vara tillsammans med: narkotikahandlare, folk tillhörande  paramilitära, beväpnade styrkor, ytterst farliga människor, säger Joaquín Becerra Perez. ■ ■ fib 29


FiB-noterat. DIKT peter curman FOTO nathalie sagborn

MEDBORGARPLATSEN SYRIEN FÖRBLÖDER MEDAN SVENSKA POLITIKER TITTAR PÅ står det på plakatet som den unge mannen kämpar med vinden med medan ett tjugotal av hans kamrater står i en ring och försöker lyfta en motspänstig flagga som ett brandsegel mot den regntunga himlen. Detta sker här på Medborgarplatsen där några söndagslediga flanörer strosar förbi och nyfiket stannar upp halvt frestade av utropen om gratis julskinka och nyrökt korv. Den syriske presidenten med sitt oskyldiga ansikte hastar förbi och kastar en irriterad blick på sina stökiga landsmän och landsmaninnor som inte förstår att Medborgarplatsen i Stockholm inte är något Tahrirtorg utan en plats för lugn och ordning och för svensk skinka och julkorv!

Vilhelm Moberg och mötet i Uppsala Det var hösten 1971 och ett möte i Uppsala inför tidningsstarten skulle snart äga rum. Svante Svensson minns hur han satt i tamburen på en pall i Vilhelm Moberg hus. Den författare Svante Svensson alltid satt högst av alla rådgjorde nu med sin fru om han skulle ha skjorta och slips eller pullover. Moberg var inbjuden att hålla tal på mötet som blev starten för Uppsalaavdelningen. Medan Svante Svensson väntar på att skjutsa Moberg till mötet och Uppsala minns han längre tillbaka i tiden. Han kommer ihåg när han var tio år och en gång låg hemma sjuk. Han läste boken Utvandrarna och drogs omedelbart in i texten. Sedan sitter de i bilen på väg mot stora salen i Folkets Hus där mötet ska äga rum. På sin hemtrevliga småländska börjar Moberg omedelbart hålla låda. Svante Svensson tycker att resan är märklig och man kan tänka sig att han är nervös inför mötet. – Vilken tur att vi var så oerfarna! Annars hade vi förstått hur omöjligt allt var, skriver Svante Svensson i dag om förberedelserna. Än så länge är Svante Svensson oviss om situationen som senare ska uppstå där han i dag beskriver Moberg som ”att han skulle kunna uppträda som eldslukare ifall man hade satt en tändsticka framför munnen när han andades ut”. Tiden i bilen gick fort och snart var de framme i Uppsala. NATHALIE SAGBORN Läs hela texten på hemsidan: www.fib.se/levande-historia/item/966-vilhelm-moberg-och-munspelet fib 30


Novell.

Ur

Kvällspass 4:7 TEXT jane morén ILLUSTRATION kristina eriksson

16.01 Det är sensommar. Augusti. Fredag. Och

jag har precis gått på mitt kvällspass. Jag passerar genom lokalen och går ut på innergården där några ur personalen sammanstrålat under parasollen. Slår mig ner bredvid Mange och Gorja. Den väderslitna väggmålningen av huvudstaden flammar naivistiskt över gårdshusets fyra våningar höga fasad. Det skrattas mycket och kaffemuggar höjs och cigaretter rullas och röks. Gorja och jag skrattar och Mange ställer sig upp och sjunger en diskolåt medan han vickar på häcken. Vi skrattar och det är sommar och varmt. Fönstret från kontoret slängs upp och Nita ropar på ”Kvällen”. Vi går in. – Ellinor har försvunnit, antagligen är hon ute och går på stan igen. Jag har ringt de anhöriga, om hon inte är tillbaka om några timmar får ni ringa polisen. Vi nickar. Nita rafsar ihop sina papper och letar efter sin väska under bordet. – Men var ställde jag väskan? Vad är klockan egentligen? När går båten? – Ha så kul nu ra i kväll, ropar hon när vi önskat henne lycklig osjösjuk resa med Finlandsbåten. Lee, Kerim och Jim har kommit och vi samlas runt vårt kvällsbord. Några ärenden måste delas upp och stuvas om för Harald har kommit hem från sjukhuset och måste ha dubbelbemanning. Kassaskåpet fylls sakta på med nycklar och dagpersonalen går hem. Gorja och jag tittar i nya Ikeakatalogen medan vi väntar på de sista nycklarna. Vi suckar i kapp. – Gud vad fint, titta här då. – Mmm. Gorja lägger ifrån sig katalogen och suckar. – Nej du får inte ge upp hoppet, jag skjuter över katalogen mot henne igen.

– Jag hade inte ens börjat hoppas. Gorja reser på sig och sjunker i stället ner i lokalens enda lilla soffa. – Det är ingen idé, jag har inte ens en egen lägenhet. – Någon som behöver nycklar? Östen haltar tungt och långsamt in i lokalen, som vanligt allra sist och ropar upp nyckelnummer som en auktionsförrättare: ”Får jag ett bud på nyckel 123”. Vi sträcker oss efter de nycklar vi saknar och fäster dem på våra redan tunga nyckelknippor. Så ringer telefonen. Vi tittar på Lee: Du har väl ringt Elsa? – Jag ringde precis när jag kom. Det är så med Elsa, hon ringer hit flera gånger om dagen för att förvissa sig om vem det är som kommer. Kerim sträcker sig efter telefonen.

> fib 31


NOVELL – Kvällspatrullen Kerim här. Vad har du i hjärtat Frida? Kerim böjer sig fram över bordet för att nå pärmen där namnen på de pensionärer vi har ansvar för finns. Du har kvällshjälp? Vänta lite jag ska.... Kerim tar luren från örat och mimar: Har Frida kvällshjälp? Lee nickar. – Vänta, jag ska skriva här: Mandelkaka och strumpbyxor...mm..storlek large. Kerim är snäll. Egentligen kan vi inte handla på kvällarna, det finns det inte tid för, men någon småsak går ju oftast att köpa med sig på vägen. – Då jag kommer med strumpor och kaka till dig. Kerim ser på oss där vi uppmärksamt följer hans samtal. Klockan tickar fram mot avgångstid. Vi samlar ihop våra nyckelknippor, pärmar och ställer våra kaffemuggar på diskbänken. 16.45 Vi skingrar oss i fyra väderstreck utanför

hemtjänstens surrande glasdörr. Solen värmer. Jag går förbi flera uteserveringar. Överfulla. Afterworkträffar för folk med vanliga arbetstider. Det skrattas och skålas. Utanför den grekiska närbutiken står innehavaren och plockar bland grönsakerna. En landsman sitter bredvid på en pall och tittar på. En ensam man på en utebar ler mot mig när jag går förbi. Stolen mitt emot honom är den enda inte upptagna. Jag sneglar på honom, sneddar över gatan och tar trapporna upp mot Södra Latin. Här är tyst, sommarsurret från gatan är dämpat. Upp med pärmen för att läsa portkoden, sedan ner med den i väskan igen. In i porten, fram med nyckelknippan, hitta rätt av fjorton nyckelknippor. Fram med lappen där nyckelnumren står utan adress och efternamn. Oändligt försiktigt låser jag upp Aldas dörr. Förfib 32

söker att inte prassla när jag sätter på mig ett par blå skoskydd som ligger i en korg på golvet. Går in i vardagsrummet där hon sitter vänd mot teven. Hennes korta svarta hår växer glest i den bleka hårbottnen. Kroppen är konstigt spänd och lealös, samtidigt. Mattan jag går på är ljudlöst äkta. – Allåå-ååå. Hon ser ner på mina fötter och sträcker ut en hand. Slår till mig på smalbenen. Oj, förlåt har jag gått för nära tänker jag och backar. Hon pekar på skåpet bredvid; vill hon att jag ska hämta något? Jag tycker hon säger ja och böjer mig ner mot skåphandtaget. – Aaah, Fi faaan. Hon rullar bakåt och slår mig ännu en gång på smalbenen. Plötsligt minns jag något om hennes hat mot skoskydd. Jag går ut i hallen och tar av mig skorna och lägger tillbaka skoskydden i sin korg i hallen. Smyger i strumporna över vardagsrummet bort mot köket i den öppna planlösningen. Öppnar skåpluckor försiktigt. Studerar skissen som sitter på kylskåpet: så ska smörgåsarna ligga på assietten och strecket som är markerat på ett ritat glas visar mängden cider som ska slås i glaset. Mer eller mindre och hon blir arg. Plötsligt råkar jag tappa greppet om en skåplucka lite för tidigt, dess tekniska konstruktion drar den obönhörligt ur min hand och den slår med en smäll emot skåpstommen. Det blir omedelbar reaktion i form av ett vrål från vardagsrummet. Jag bär ut en bricka med det önskade. Mattan är tjockt mjuk, skön att gå på. Aldas rygg är hård,


mitt hjärta klappar ofrivilligt ju närmare henne jag kommer. Jag vinglar till lite och ciderglaset skjuter iväg över plåtbrickan. Håller andan, håller balansen, parerar. Aldas ansikte är stint vänt mot teveskenet. Jag håller fram brickan för godkännande. Lyckas parera mitt darrande så att det inte ska skaka i brickan. Hon vänder på smörgåsen och synar den. Kontrollerar cidermängden genom att hålla glaset mot taklampan. Jag håller andan och aktar mig noga för att stå för nära. Hon muttrar något. Jag är godkänd. När jag öppnar ytterdörren för att gå skriker hon. Hennes vassa fingrar pekar upp i taket. Jag släcker lampan. Pustar ut när jag lyckats låsa dörren närapå ljudlöst. … Larmet ringer när jag är på väg ut. Det är Janne på larmtjänst. Maud Riseberg kommer inte upp ur en stol. Jag går snabbt till lokalen för att hämta hennes nycklar. Ringer Kerim som dock är fullt upptagen. Lee som är i närheten följer med i stället. Maud sitter kvarglömd i en karmstol vid sängens fotända när vi kommer in. Där hade arbetsterapeuten placerat och lämnat henne vid femtiden efter att hon bytt ut madrassen i hennes säng. Sedan hade hon sagt ”Hej då och ha en bra kväll”. Maud hade suttit där sedan dess. Somnat till en stund. Lee och jag får kämpa som djur. Maud är stor som en valross. Hon skäms och ber om ursäkt hela tiden för att hon är så tung. Hon hade försökt själv, det hade hon, försäkrar hon oss flera gånger. Vad tokigt att det skulle bli så här, säger hon och stönar när vi drar i henne. – Det är ingen fara. Klart du ska larma. Dumt biträde att bara lämna dig så där. Vi sliter och kämpar och till slut har vi fått upp henne.

Lee och jag torkar våra svettiga pannor med hushållspapper i Mauds kök och dricker lite vatten ur kökskranen innan vi går. Maud har tagit sin rullator och rullat efter oss. Hon är så hungrig. Har inte ätit på flera timmar. … 18.54 Enok bor uppe på takåsarna i en öppen lägen-

het med låst medicinskåp. Han har varma, trygga händer som han brukar omsluta mina små med. Hör inget på ett öra och bara ytterst lite på det andra. Ler varmt och hans ögon är bara snälla. Snart fyller han hundra år och i hela sitt liv har han snickrat möbler. Jag sitter på kanten av hans låga säng och håller en assiett med leverpastejsmörgås och ett glas hallonsaft åt honom. Han halvsitter och mellan varje tugga spricker hans ansikte upp i oemotståndliga leenden mot mig. På väggen vid sängen hänger ett släktträd och ett porträtt på hans föräldrar och ett på de tre barnen, syskonen. – Det var föräldrarna våra som ville att vi skulle ha kort på varandra, vi syskon. Så att vi alltid visste att vi hörde ihop. En gammal klocka i mörkt gediget trä tickar bakom tjockt, böjt glas. Utanför fönstret ser jag takåsar och himmel. – Det var fint det här, säger han och torkar sig om munnen. – Är allt bra så? – Ja, jag har det så bra så, tock, tock, tock. Han omsluter mina händer i sina innan jag går. Ler, och hela jag är fylld av en värme som går ända in i hjärtat och ut i tårna och gör att jag känner mig lysande och varm. …

> fib 33


NOVELL 19.58 Strax innan klockan slår åtta på kvällen lar-

mar Stella i ångest. När jag kommer in sitter hon på en stol i köket. Jag sätter mig ner mittemot henne vid köksbordet och pratar lågmält och trevande. Jag har inte varit här sedan den där hemska dagen då jag började gråta. Men jag blir varm av att se henne, en kort stund. Hon ser avvaktande på mig. – Det var länge sedan du var här. – Ja. Vi sitter så ett tag. Det är tyst. Stella med huvudet en aning nerböjt. Hon ser upp på mig när jag hämtar servetter, fyller i Ramlösa och lägger en varm sjal runt hennes axlar. Sedan stirrar hon stint ut mot balkongen en stund. – Jag vågar inte gå ut dit. Jag tittar på balkongen. – Jag är rädd att jag kommer att hoppa. Hon fräser fram ordet hoppa. – Fast de säger att det inte är tillräckligt högt. Jag ryser och ser på henne och på balkongen. – Men i kväll ska jag hoppa i alla fall. – Det är inte tillräckligt högt, säger jag och i huvudet rusar tankar runt. – Nej det är väl säkrare med tabletter. Vad är dödsdosen på de här? Hon håller fram en medicinburk mot mig. Jag stirrar. – Jag vet, det får ni inte berätta. Hon ställer ner medicinburken på bordet igen. Dricker lite Ramlösa fib 34

medan hon betraktar mig fundersamt. Jag föreslår att vi ska ringa en läkare. Men hon vill inte. – De arbetar bara vanlig kontorstid vet du inte det. Hon ser intensivt på mig. Plötsligt blir hon väldigt trött. Tänker gå och lägga sig. Jag reser mig. – Du behöver bara larma så kommer jag igen. – Ni har väl inte tid. Jag vet inte vad jag ska svara. Klart att vi inte har tid över, men så kan man ju inte tänka. Det är ju självklart att hon inte ska lämnas ensam om hon behöver hjälp. Jag försäkrar henne ännu en gång om att vi bara är en knapptryckning och inte mer än ett par kvarter bort som mest. – Det är ett helvete, fullständig förnedring att bli gammal, det vet du va? Hon suckar och böjer ner huvudet mot vaxduken. Det är med tunga steg jag stänger hennes ytterdörr med vackert infattat glas. Jag känner tröttheten när jag stretar uppför backen mot Götgatan. … 20.33 Valter ligger i sängen och hör mig inte förrän

jag är alldeles bredvid honom. Han rycker till och drar mig mot sig för att se vem jag är. Jag kokar två liter barnvälling med 1 deciliter honung till honom. – Mycket honung, ropar han från sängen när jag väntar på att den långsamma spisen ska komma igång. De tunna, vita florgardinerna rör sig i vinden från de vidöppna fönstren. Ibland står de rakt ut i rummet som fanor och rör sig våglikt och böljande som slöjbetäckta kvinnoarmar. Ljudet från bilar och passerande människor på Hornsgatan klättrar uppför väggarna i gränden. En gammal Amigadator står


dammig på köksbordet. En mycket skön, naken kvinna ligger utbredd på en schäslong och ler gåtfullt i olja på väggen mitt emot Valters säng. I kylskåpet står några barnmatsburkar. Annars är det tomt. Medan han provsmakar om vällingen jag lagat är tillräckligt söt och varm ser jag på den förföriska kvinnan. Jag tycker ett ögonblick att det ser ut som om hon blinkar åt mig. När jag går sover Valter. … 21:40 Porten i det röda söderplanket går lätt upp,

gruset på gården knastrar under mina fötter. Det sitter några grannar i utemöblerna och umgås i den varma kvällen. Jag hejar, de nickar avmätt. Ytterdörren står öppen. En släkting sitter i det minimala kontoret innanför hallen och surfar på internet. Hon kommer ut och ser med misstänksam blick på mig. Jag säger att vi setts förut, hon minns mig inte och återvänder till sitt tangentbordsknappande. Längst in i trerummaren ligger det inre sovrummet. På sängen sitter Fanny i en småblommig blus med volang på kragen och rubinröda sammetsbyxor. Ett halssmycke glimmar i hennes rynkiga halsgrop. I hennes famn sitter en svart tygkatt med vit nos. Hon sjunger: “Lilla kissekatt....i natten kommer.....lilla kissekatt”. Lyser upp när hon ser mig. Jag överblickar hennes rum där religiösa ikoner hänger i ramar av guld. Fanny sjunger vidare för katten och vaggar den i sin famn. När jag leder henne och rullatorn mot badrummet, stannar hon ofta upp för att berätta en historia. Flera gånger måste jag påminna henne om varför jag är där och vad vi måste göra. Hon sjunger

när hon sitter på toaletten och jag ålar omkring för att trä på henne den småprickiga pyjamasen. Jag borstar hennes löständer. Tyvärr med fel tandborste upptäcker jag, men det vågar jag såklart inte säga till datorkvinnan med hökblicken, sköljer den noga i hett vatten istället. När jag fått henne i säng och stoppat om hennes fötter med ännu en fårskinnsbit så ska Fanny stoppa om nallen och katten. Hon börjar leka. Vänder djuren mot mig och pratar med omväxlande nalle- och kattröst. Det är lite roligt och jag faller in i hennes lek och hjälper till att stoppa om djuren. När jag går ligger nallen och katten på var sida om Fannys huvud och solen har börjat sänka sig över Riddarfjärden. 21:58 Jag går kullerstensgator i kulturkvarter.

Turister med kameror och kartor ser upp mot husfasader. Jag genar genom Ugglegränd. I skydd av några kastanjer står en ung kille och blöter ner den gamla murväggen. När hans kompis upptäcker att jag närmar mig för att komma förbi ropar han. ”Öh, Kalle snabba på”. Kalle trycker sig närmare väggen och kompisen skruvar på sig när jag passerar och mumlar ett ”Ursäkta tjejen”. Och så mullrar det till på himlen. Kanonsalvor av fyrverkerier dånar mellan husväggarna. Jag hinner stanna till för att se lite av de färgupplysta kaskaderna innan jag låser upp porten. Springbrunnen på en av gårdarna porlar. Prat, skratt och mummel hörs bland träden och buskarna i trädgården. En stor engelsk bulldogg ligger i skuggan och ser på mig när jag sneddar över kullerstenarna. ■ ■ (Kvällspass 4:7 ingår i Kaneltimmen.)

En kort presentation: Jane Morén är aktiv i styrelsen för Föreningen Arbetarskrivare. Hon har gett ut två böcker, Kaneltimmen – noveller och berättelser från hemtjänsten (Migra förlag 2007) och Ansiktet i händerna, ett diktepos som rör sig mellan den privata katastrofen när en mamma drabbas av stroke och de stora katastroferna i världen (Migra förlag 2011). Hon är också med i två av Föreningen Arbetarskrivares antologier, Kneg (2008) och Skarpt läge (2010). Hon arbetar både som vårdbiträde och journalist och bor i Stockholm. 2011 tilldelades Jane Morén tidskriften Avsikters årliga pris och även Byggnads kulturstipendium. Läs mer om henne på Författarcentrum Östs hemsida eller på hennes hemsida: www.janemoren.net

fib 35


Film.

Med klasshatet s Nyligen väckte en grupp stockholmare en viss uppmärksamhet genom att företa en offentlig så kallad bussafari till ett överklassreservat, till de burgnare kvarteren i Saltsjöbaden, enligt utsago för att underhålla sitt ”klasshat”. Jag själv har för decennier sedan gjort utflykter i samma syfte, fast valde då Djursholm, vilket säkert för min egen del var lika effektivt, men de blev inte lika uppmärksammade i medierna. TEXT hans isaksson

U

foto: Alex Bailey

ppenbarligen trampade den aktuella safarin på ömma tår. Reaktionen uppifrån var antagligen, lik den överviktige grosshandlarens på teckningen i Naggen. Denne bar med avsmak ett exemplar av Taxeringskalendern till soptunnan med orden: ”Varför ska di fattige ha reda på hur rika vi ä, vi ger ju fan i hur fattiga di ä?” Fast så sa kritikerna inte öppet. I stället försökte de skjuta in sig på ordet ”klasshat” och frammanade bilden av ett slags populistisk jihad, som under ledning av en grupp vänsterimamer sökte hetsa massorna (65 stycken) till besinningslöst våld mot en fredlig och strävsam civilbefolkning på samhällets Solsida. Eller som den svenska liberalismens huvudorgan uttryckte det: ”marxismens svepande generaliseringar ... kunde användas för att ursäkta våld, inte minst hos dem som uppfattade

fib 36


som drivmotor sig som ’exploaterade’.....(safarin hade) det uttalade syftet att så split mellan människor och ska därför ses för vad den var – ett farligt experiment i praktiskt grupphat.” VISST GAV SAFARIN en lektion i klasshat. Men utan den aktiva medverkan som Solsidans välbärgade husägare och deras avkomma erbjöd hade utflykten av allt att döma inte blivit så instruktiv. De infödda ställde generöst upp med äggkastning, skrän och fyndiga invektiv. Därmed illustrerade man sanningen att det inte bara är i tangon man måste vara två – även klasshat är ömsesidigt, även om de besuttnas hat mot underklassen sällan får samma publicitet och aldrig skulle ha kallats ”farligt grupphat” av proffsapologeten Wolodarski i DN.

Margaret Thatcher har haft rollen som högerspöke för de flesta i decennier.

MARGARET HILDA THATCHER (född Roberts 13 oktober, 1925), det vill säga Baronessan Thatcher, LG, OM, PC, FRS har nu under mer än 20 år fungerat som ett högerspöke långt in i de borgerliga leden. Det är ganska belysande att Annie Lööf (född Johansson, långt senare), den nya C-ordföranden, vars karriär och åskådningar uppenbarligen är verbalinspirerade av Thatcher, nödgades stryka hennes namn från den översta platsen i listan över idoler på sin hemsida innan hon vågade kandidera till partiledarskapet, trots att hennes parti borde ha varit ganska härdat efter Maud Olofssons ordförandeskap. När det kungjordes att det var operaoch Mama Mia-regissören Phyllida Lloyd som skulle regissera Järnladyn (The Iron Lady), filmen om Margaret

Thatcher efter manus av Abi Morgan med Meryl Streep i titelrollen, kunde en sensibel person på ett ungefär räkna ut vad vi skulle få, det vill säga en bild av Kvinnan Margaret, den så kal�lade Människan och Personligheten bakom politiken och mycket närbilder med Streep i yngre dagar, innan hon gummsminkades. Normalt brukar man inte porträttera en uppenbarligen välbegåvad, extremt karriärmedveten och handlingskraftig historisk person, först då han/hon sedan flera år genom sin demenssjukdom förlorat sin orientering i tid och rum och den identitet som hennes verk byggt på. Försåvitt man inte har haft ambitionen att göra en medicinsk fallstudie, vilket nog inte varit fallet här. Snarare har en välvillig manusförfat-

foto: Alex Bailey

tare valt att visa hur en simpel specerihandlardotter – visserligen med dubbla akademiska meriter från Oxford i naturvetenskap och juridik och klokt gift med den likasinnade, sponsrande mångmiljonären Dennis – hela tiden hade att kämpa mot sociala fördomar inom Torypartiets mansvärld. För att inte tala om den oförståelse som folkets bredare massor visade mot hennes politik. ATT DEN SKILDRING av hennes elva år

vid makten vi i tillbakablickar bestås med uppvisar betänkliga luckor framstår som helt naturligt, eftersom den först hade filtrerats genom en dement gammal dams hjärna. Detta är ett fyndigt sätt att avsvärja sig ansvar för skildringen av en historisk epok. Man slipper att ta ställning till hennes stöd fib 37

>


FILM till apartheidregimen i Sydafrika eller till Pinochet. Eller till hennes vurm för hängningsstraffet – som till och med blev för mycket för meningsfränden Dennis – och till hennes första framträdande i Underhuset i början av sextiotalet då hon till och med bland Tories utmärkte sig genom att kräva spöstraffets återinförande i England. HON BLEV EN av de första borgerliga politiker efter andra världskriget som inför valet 1979 framgångsrikt (+11 procent enligt opinionsundersökningarna) spelade ut raskortet: ”Den brittiska karaktären har gjort så mycket för demokratin och rättsstaten och om folk befarar att de kommer att dränkas i mängden av dem som kommer in så kommer de att reagera och bli ganska fientliga mot dem.” Detta medförde att National Front nästan man ur huse gick över till Tories – ungefär som när moderaterna i Vellinge gjort SD överflödigt. Margret Thatcher, vars politiska reptilhjärna stundtals (möjligen hjälpt därtill av en livslång och ymnig whiskykonsumtion) verkade ha tagit över de funktioner som normalt bland politiker sköttes av högre nervcentra, kunde ibland offentligt yttra sig på ett sätt som man sällan möter utanför slutna högerextrema sällskap. VAD SOM RYMS i en borgares politiska reptilhjärna har vi i allmänhet ingen direkt metod att iaktta. Margaret Thatchers oförblommerade yttranden och politik erbjuder dock, till skillnad från den (numera) verserade arvsförvaltaren Fredrik Reinfeldts, en liten observationsglugg i den: ”Jag är bostadslös, regeringen måste ge mig tak över huvudet!” Och så vräker fib 38

»

När Den brittiska karaktären har gjort så mycket för demokratin och rättsstaten och om folk befarar att de kommer att dränkas i mängden av dem som kommer in så kommer de att reagera och bli ganska fientliga mot dem. /Margaret Thatcher

de över ansvaret på samhället. Och vad är samhället? Det finns inget sådant? Det finns enskilda män och kvinnor och det finns familjer och ingen regering kan göra något utom genom människor, och människor ser först till sig själva.” Man kan knappast förvänta sig av en människa med denna syn på människor och samhälle ska arbeta med någon större energi för att befrämja folkets välfärd. Och hon betraktade med rätta den stora massan, enkannerligen arbetarklassen, som sin svurne fiende, vilken man måste föra krig emot: ”Vi måste föra krig mot den yttre fienden på Falklandsöarna. Vi måste alltid vara medvetna om den inre fienden, som är långt mera svårbekämpad och som är farligare för friheten.” Ord och gärning var ett för Thatcher. Hon lyckades vid mitten av 1980-talet med att krossa stora delar av den brittiska

fackföreningsrörelsen, vars ledares ”svepande generaliseringar” och ”grupphat” hon med rätta betraktade som det stora hindret för fortsatta, massiva överföringar av folkets egendom till privatkapitalet. Thatchers makt tog formellt slut för mer än 20 år sedan. Men den rörelse hon initierade slutade inte med hennes respass 1990, och den gjorde som bekant inte halt vid landets gräns. Thatcherismen/nyliberalismen framställs alltför ofta som en samling ekonomiska reformer, det vill säga monetarism, privatiseringar och frisläppandet av marknadskrafterna. Men Thatcher visste självfallet att det ytterst inte handlade om ekonomi: ”Ekonomin är metoden – syftet är att förändra själen.” HON VISSTE ATT man inte kunde förändra den ena utan att påverka den andra. Tragiskt nog har merparten av arbetarrörelsen inbillat oss, och möjligen sig själv, att de så kallade reformer den övertog från nyliberalerna inte skulle ”förändra själen”. ”Några som inte älskar oss håller på att förändra vårt land” noterade helt korrekt Maria-Pia Boëthius 1997, då Thatcher sedan länge var pensionär och på väg ut i dimman. Ett belägg för att borgerligt klasshat existerar, erbjuder de senaste årtiondenas sociala och ekonomiska politik bland annat i Sverige, då ”marknaden” och dess propagatörer alltmer tillåtits att regera och förändra. Förändringarna skulle inte ha kunnat genomföras om inte dessa Några hade hatat oss. Den som mer än de flesta bidragit till att det borgerliga klasshatet fick ett modernt ansikte var Margaret Thatcher. Mest tragiskt av allt – en av de få positiva recensionerna av Järnladyn i svensk press fanns i Situation Stockholm – de hemlösas tidning. ■ ■


Stämpeln, akvarell 1972. Förlaga till omslag av Folket i Bild Kulturfront nr 11 1975.

HENDRIK NYBERG FÖDDES 1927 I BORGÅ I FINLAND. Sedan 1951 är han bosatt i Stockholm. Efter studierna på Konstakademien har han haft ett tjugotal separatutställningar runtom i landet, fem av dem på nu nerlagda Doktor Glas i Stockholm.

Satirarkivet.se är ett forum på nätet för bild­skapare som vill kommentera samtiden. Här finns bilder från hela världen, såväl nutida som historiska. Välkommen att titta in på www.satirarkivet.se.

Han finns representerad på Moderna museet, Nationalmuseum och en rad andra museer och offentliga institutioner. fib 39


Recension. Bengt Berg Heidruns

Det finns en författare, poet och riksdagsman (v) som nästan omärkligt gör underverk i vår litterära värld. Utan att vara polemisk skulle jag vilja utnämna honom till motsatsen till Björn Ranelid. Men hans språkliga sensibilitet och precision gör honom till en av våra främsta uttolkare av vår existentiella belägenhet: Bengt Berg. Vi har vant oss vid att betrakta honom som poet helt enkelt av den anledningen att han främst publicerat diktsamlingar. Men den här gången har han valt att formulera sina tankar som ”betraktelser” i en tilltalande liten bok med titeln Mellan Nordkap och Syrakusa. Den märkliga titeln kommer från en indianliknande fransman som kal�lar sig Yggdrasil och som är på väg just till Nordkap men stannar upp en stund i Bengt Bergs värmländska Torsby. Men

De osynliga: Om Europas fattiga arbetarklass Rebecka Bohlin Atlas Reportage

Med en expanderande servicesektor har Sverige under de senaste tio åren sett en växande andel människor som jobbar för mycket låga löner. Människor som tvingas till osammanhängande arbetsdagar och fib 40

tro inte för ett ögonblick att en prosaist har intagit poetens plats: tvärtom! Bengt Bergs betraktelser är genomsyrade av poetisk känsla och exakthet. Och det märkvärdiga är att denna känslighet återfinns i nästan allt han skriver om: resor, människor, naturen, tystnaden, reflexioner över livets obegriplighet. Någon gång kan man längta efter en mer rå och aggressiv formulering, det finns en liten tendens till predikoton här och var. Ändå besegras man som läsare av just hans i sann mening ödmjukhet, insikt, precision. Men en fågels lätthet förflyttar han sig över världen. Det är nära mellan Nordkap och Syrakusa och vackrast är det i efter regnet i Lissabon. Att hans älskade Värmland är granne med Norge, också litterärt, framgår i många av betraktelserna, där ofta norska poetkolleger åberopas. Det tål att påpekas att det är dubbelt så långt till Stockholm som till Oslo och att Osloplanet börjar går ner ovanför Torsby! Det är nog bara i historieböckerna som den svensknorska unionen upplöstes 1905. I poesin är fortfarande Norge en del av vårt fosterland. Men inte heller Finland, trots det geografiska avståndet, ligger långt bort i betraktarens tankar. Ett kärleksfullt porträtt målas av den litterärt uppfin-

ningsrike vännen Lars Huldén. Även om många tankar ägnas åt ordens makt och vanmakt begrundar Bengt Berg det ordlösa hantverket, allt från kvinnoslöjden till de ordlösa avtryck som naturen själv skapar. Det är svårt att glömma bort ”vitsippornas mjölktandsskratt innan de blånar och vissnar bort”. Naturen och politiken. Däremellan pendlar betraktaren Bengt Berg. Poeten som blev riksdagsman! peter curman

obetald restid mellan olika arbetsplatser på upp till sex timmar. Den övervägande delen av dessa är kvinnor och många kommer från andra länder. De osynliga handlar om dem och deras kolleger runtom i världen. Människor som genom sitt slit och den höga utsugningsgrad som de får utstå håller nere priserna på sallader och kaffe latte. Rebecka Bolins bok är ingen munter läsning. Den ger en bild av Sverige som ligger mer i fas med det sena 1800-talet, av något som för bara några år sedan var ett land med mycket hög levnadsstandard men som nu faller ner i ett svart

mörker, där människors hela liv går ut på att klara sig och leva på inga marginaler alls. Finns det några lärdomar att dra utifrån alla dessa nedslående historier? Ja, de är enkla och har ekat i arbetarrörelsen i hundratals år. Omfördela samhällets tillgångar så att de kommer alla till del. Detta når man genom politisk kamp och kamp på arbetsplatserna. Jag rekommenderar alla som sitter på kontor att läsa De osynliga. Ni vet inte under vilka omständigheter människorna som tömmer era papperskorgar och städar era toaletter lever. peter karlsson

Foto: Sveriges Riksdag

Mellan Nordkap och Syrakusa


Mannen från Albanien Magnus Montelius Columbi publishing

En man faller ned från Erstaterrassen och omkommer. Allt tyder på självmord. Den döde hade albanskt pass, men hans existens förnekas av de albanska myndigheterna. En uteliggare som varit vittne till händelsen och berättat om skuggan han sett, hittas död, troligen mördad. Journalisten Tobias Meijtens som var på hemväg och lockades av blåljusen blir intresserad och börjar söka sanningen. Han finner att mannen från Albanien är nyanländ flykting som bott några dagar på en flyktingförläggning och som talat utmärkt

Blå skymning Joan Didion Atlas Förlag

Ett av Joan Didions

kännetecken är den avskalade och minimalistiska stilen. Hon är journalist och det märks i Blå skymning. Ändå handlar den delvis om något så smärtsamt och känsloladdat som hennes egen dotters död. Ingen ska behöva genomleva sin egen dotters död, menar Didion. Relationen till dottern och reaktionen på dennas död är ett tema i boken. Men den handlar också om åldrande och om hur Joan Didion noterar hur hennes kropp långsamt försvagas – hon kan komma på sig själv med att sitta på en teaterrepetition och vara rädd för att ramla omkull när hon ska resa sig upp.

engelska. Vad hade han i Stockholm att göra? Var han verkligen alban? Meijtens får tips om en albansk flykting i Belgrad, som kan veta mer. Det är 1990-tal och järnridån har nästan fallit. Spåren går bakåt till kalla kriget och vänsterrörelsen, splittringen mellan Sovjetunionen, Albanien och Kina, Utrikesdepartementet och Säpo, KGB, en avhoppad ryss och en spionhistoria, som inte får komma ut. Han finner spår till akademiker i Uppsala, Tidskriften Veritas, som kanske är Clarté. Spår jag känner igen om maktens korrumperande inflytande, som förstörde de goda idéerna ”om små staters rätt att välja sin egen väg, om hur socialismen aldrig fick bli ett instrument för en ny form av imperialism”. Vad hände vid Fredskongressen i Bukarest 1959? Jag blir nyfiken på att söka bokens verklighetsbakgrund, speciellt som jag i bland annat Folket i Bild för

Den handlar om hur hon i efterhand insett att hon drack för mycket när hon var ung. Indignerad påpekar Didion att läsare kallat hennes dotter priviligierad, men så behöver det inte alls vara, menar Joan. Dottern genomled en lång sjukdomsperiod på intensivvårdsavdelningar i slutet av sitt liv och fick också diagnosen borderline – dock tycks denna protest en aning malplacerad och onödig. Att få möjlighet till intensivvård under en lång period är i klasskillnadernas USA ett privilegium och att ha en mamma som trippar runt i cashmirleggings och Chaneldräkter och skriver för Vogue är det – materiellt sett – också. När dottern gick bort höll Joan Didion på att skriva sin blivande bästsäljare Ett år av magiskt tänkande, som handlar om makens död och deras liv tillsammans. Mitt i det sorgearbetet så fick hon alltså ännu en sorg på sina spröda axlar. Hon skriver också om det faktum att dottern, Quintana, var adopterad och

»

Enskilda journalister, motarbetade av tidningsledningen, tar vid som privatspanare. många år sedan läst om en försvunnen svensk Albanienvän, som troligen ännu inte hittats. I juli 1974 var jag själv i Albanien och när boken nämner händelser kring just det årtalet får jag rysningar. Boken är ännu en kriminalroman, där enskilda journalister, motarbetade av tidningsledningen, tar vid som privatspanare och där polisen inte längre kan förhindra att folk blir mördade. Är det verkligen så? Talar de många blanka sidorna i slutet av boken, om mina förväntningar på ett annat slut? bror kajsajuntti

redan som liten pratade om sina ”riktiga föräldrar” och om hur Joan och hennes man hanterade det. Blå skymning innehåller många återkommande fraser, ibland nästan som mantran: Hennes dotter är död. När dottern var liten pratade hon om en man i garaget. Hennes dotter är död. Joan känner sig spröd. Och så vidare. Det här är en sorgebok och den är sorglig att läsa, även om det avskalade språket ibland gör att distansen blir stundtals ingenting annat än just distans. Och även om dotterns död är ett sorgligt faktum, så är åldrandet ändå mer intressant att läsa om. Kanske för att distansen där lämpar sig bättre, Joan ser på sin kropp och sitt åldrande som om hon såg det utifrån. Joan Didion är en skicklig hantverkare och berör ibland så att det känns ända in i själen. Andra gånger är hon kall och då blir jag det också. jessica johansson fib 41


Den nya ekonomiska supermakten. Loretta Napoleoni Leopard förlag

Den italienska författaren har en bakgrund som ekonom, men är i dag en bästsäljande journalist, med till exempel egen assistent och möjlighet att lägga ut intervjuarbete på andra. Förlaget har tidigare utgivit tre böcker av henne, den senaste var Skurkkapitalismen 2009. Napoleoni har en vänsterprofil och är en stark kritiker av monetarismen och nyliberalismen. Boken bygger på intervjuer 2009– 2010, visst fältarbete med hjälp av Italienska Kulturinstitutet i Beijing, engelskspråkig litteratur, inklusive tidskrifter om Kina. Dock saknas en auktoritet

som Minqi Li som referens. Med slakten av folkkommunerna i början på 1980-talet skapas förutsättningen för ”det kinesiska undret” – migrantarbetarna – och de ekonomiska frizonerna, den första redan 1978 i Shenzhen. Det handlar om enorma människoströmmar; migrantarbetarna ökat från 6 miljoner 1990 till cirka 200 miljoner 2008. Arbetsförhållanden har varit usla, och Napoleoni jämför med de beskrivningar Marx ger av den engelska arbetarklassen och Dickens i litteraturen. Boken tar ganska stora svep och blandar på ett positivt sätt beskrivningar av västkapitalismens utveckling, dess ideologiska försvarare, globaliseringen, USA:s roll, lite antiimperialism, lite marxism och som beskrivs tidigare: den omfattande industrialiseringen av Kina med tung exportinriktning. Napoleoni är skicklig i att måla upp Kinas väg – hennes term kapi-kommunism – till ekonomisk stormakt. Hon tror också starkt på Kinas kommande utveckling,

Charles Dickens Övers. Lasse Lindström Leopard

»

”Household Words” heter den veckotidning som Charles Dickens skapade. På svenska döpt till Vardagsord. Tidningen utkom åren 1850–59. Detta var under viktorianismens glansperiod, tiden då det brittiska imperiet blev en världsmakt. Jan Myrdal har sammanställt ett urval av tidningens texter. Myrdal menar att i litteraturhistorien har Dickens verk som tidningsman och journalist ställts i skuggan av hans verk som romanförfattare. Detta perspektiv vill Myrdal förändra med denna utgåva. Household Words bar Dickens prägel.

Även om han skrev långtifrån alla artiklar själv bar de ändå hans signum och skulle godkännas av honom. Texterna skulle hålla Dickens nivå. Detta förfaringssätt kan jämföras med hur många stora målare arbetade. De hade lärlingar vars uppgift det var att färdigställa verken, innan mästaren slutligen signerade målningen som sin egen. Dickens hade full kontroll över tidningen vars uppgift och syfte var att underhålla, roa och upplysa. Med Myrdals ord att medvetandegöra läsarna. Till formen liknar boken en faksimilupplaga av en äldre utgåva. Till innehållet känns det som om vi kommer en annan tid och en annan verklighet närmare, trots ett språkbruk som vi inte längre använder. Vi möter i artiklarna

Vardagsord

fib 42

Foto: Laurent Denimal

RECENSION

Made in China.

till exempel att gå om USA. Det är en både perspektivrik och läsvärd bok om Kinas utveckling. Den rekommenderas, och varför inte också läsa det långa kapitel 2 om Kina i Pål Steigans bok En gång skall jorden bliva vår? (Leopard 2011). ulf karlström

Artiklarna belyser ett brett spektrum av ämnen som förhållandena i det brittiska Indien, arbetarskyddet ... en långt hårdare verklighet, utan det försonande ljus som finns i Dickens tidigare romaner. Perspektivet har mörknat. Artiklarna belyser ett brett spektrum av ämnen som förhållandena i det brittiska Indien, arbetarskyddet, den gifta kvinnans rättslöshet, för att nämna några. För alla som arbetar med det skrivna ordet är denna samling texter en källa att gräva ur. Genom tidsavståndet kan man ändå förnimma nerven och engagemanget som en levande puls. Den här volymen kostar tid och en viss möda att läsa på grund av det ålderdomligt mer högtidliga och formella språket. Men det är ur denna radikala tradition som tidningar som FiB/Kulturfront har uppstått. jan bergsten


”Den här gången gick vi för långt”

– Invasionen av Gaza och dess konsekvenser.

Norman Finkelstein Celanders förlag

Norman Finkelstein

är en amerikanskjudisk statsvetare och forskare som har gjort sig känd för sin kritik av den israeliska politiken gentemot palestinierna. Förutom anfallet på Gaza finns i den svenska upplagan också en epilog om angreppet mot Mavi Marmara samt en diskussion av den israeliska Turkelkommissionens rapport om det israeliska angreppet på frihetsflottiljen. Författaren anger tre syften med boken: Att analysera motiven bakom anfallet på Gaza, att skildra de faktiska händelserna samt att mobilisera allmänheten för en lösning av konflikten mellan Israel och palestinierna.

Våra 100 år med radio och tv Lasse Boberg & Arne Weise ICA-bokförlag

Sammantaget har de två författarna jobbat 100 år på Sveriges Television och Sveriges Radio. Genom korta dialoger sammanfattar de nu sina intryck. Vad hände bakom kulisserna? Hur startade publiksuccéer som 10 000- kronorsfrågan, Filmkrönikan, Café-programmen, Ett med naturen, Hajk, Barnjournalen eller Björnes Magasin? Hur blev Bosse Parnevik känd? Men också interna bråk redovisas: Varför fick nyhetsuppläsaren Olle Björklund sparken? Varför avgick Nils Erik Baehrendtz? Här en ögonblicksbild från Arne Weises möte med Lennart Hyland om

»

Som en röd tråd går Israels behov av avskräckning vilket resulterar i ett ständigt övervåld. Finkelstein ger historiska återblickar på staten Israels tillkomst och utveckling och drar trådarna bakåt från Gazaanfallet och den nuvarande situationen. Som en röd tråd går Israels behov av avskräckning vilket resulterar i ett ständigt övervåld. Men Israel försöker också skapa samarbete. Osloavtalet gav möjlighet att fostra en klass av palestinska kollaboratörer. Det som tog sin början där har varit en annektering med fredsprocessen som en fasad. Anfallet på Gaza handlade om att återställa förmågan till avskräckning och återupprätta respekten för den israeliska armén. Vid sidan av avskräckningsstrategin har propagandan alltid varit Israels viktigaste vapen. Ända sedan Israels

planeringen av barnprogrammen: – Skit! Han bläddrade bland ytterligare ett par papper. – Dynga! Sedan slängde han hela pappersbunten på golvet. Jag lämnade mötet. Håkan Unsgaard vågade inte bråka med Lennart, utan bad sin sekreterare att samla ihop alla papper och kalla in mig igen. Efteråt sa Unsgaard: – Ska du inte kunna klara några jävla vänsterkärringar? – Nej, det kan jag inte. Det finns risker med att skriva en bok om ett ämne där man själv har deltagit i historien. Man kan se ned på kritiker och föraktfullt utlämna alla som hindrat en att förverkliga storstilade planer. Men särskilt Arne Weise har en förmåga till

tillkomst har dess propaganda behärskat det offentliga rummet, inte bara i Israel utan också i Europa och USA. Men Israel har fått allt svårare att upprätthålla bilden av sig självt som ädelt offer och motståndarna som aggressiva antisemiter. Anfallet på Gaza blev en vändpunkt. Bokens huvudtema är just detta: Israels och deras apologeters förklaringar och bortförklaringar samt en allt mera kritisk allmänhet. Utanför den amerikanska regeringen och kongressen ökar kritiken alltmer och omfattar både judiska och icke-judiska grupper. Att avfärda anklagelser med antisemitism har blivit allt svårare att göra. Efter anfallet mot Gaza trodde Finkelstein att en kritisk opinion så småningom ska kunna framkalla en lösning, men efter Mavi Marmara är hans ton mer pessimistisk Det har skrivits många böcker om konflikten mellan Israel och palestinierna. Värdet hos denna bok ligger i att den belyser olika argument och deras grund i verkligheten och att den serverar många användbara fakta. sisela björnsson

»

Det är en eftertänksam bok om vad som skapar debatt. klarsyn som man saknar hos många mediepersonligheter. Han kan till och med visa förståelse för dem som på 1970-talet öppet motarbetade honom på grund av politiska åsikter. Weise är nära vän med före detta moderata riksdagsledamoten Henrik S Järrel. Tillsammans gjorde de tv-programmet Mössen i filmarkivet. Det är en eftertänksam bok om vad som skapar debatt, om kvinnornas intåg i medierna, om politiken i Sveriges Television. Det är en riktigt bra bok. Inte alls bara någon mysbok, som man skulle kunna befara. Ja, köp den, läs den, bli folkbildad! olof rydström fib 43


Skriftställning. För tre år sedan avkriminaliserades homosexuella handlingar i Indien till protester från alla religiösa organisationer. Jan Myrdal kontrasterar med sexualpolitik och -debatt under 130 år i Sverige samt sin egen åsikt i frågan.

Om könet och politiken TEXT jan myrdal

fib 44

foto: Eva Wernlid

B

BC intervjuade mig i Delhi. Jag utgick från att man ville veta mer om det jag denna gång sagt på möten och föreläsningar i Kolkata, Hyderabad, Ludhiana och Delhi om inbördeskriget i Indien och om skälen till att arbetarklassen och dess organisationer – med få och små undantag – nu som förr är beredda att fungera som supporterklubb för herrarnas imperialistiska krig. Men icke. Den första frågan var varför jag var mot de homosexuella. Det hade han nämligen läst på nätet.   FRÅGAN VAR i dagens Indien relevant. Överdomstolen i Delhi abrogerade år 2009 sektion 377 i den indiska strafflagen som straffbelade homosexuella handlingar (med upp till livstids fängelse). Mot denna avkriminalisering har samtliga religiösa organisationer protesterat och inrikesministeriet har inför Högsta domstolen begärt återkriminalisering med hänvisning till folkets allmänna rättsmedvetande. Debatten påminner om den i Sverige för sextio år sedan.   MEN DETTA MED en min homofobi som journalisten från BBC hade läst hade spritts som nätsanning från grupper i Sverige och bör redas ut.  Om sexualpolitiken i Sverige på vår kant från det förrförra åttiotalet fram genom nittonhundratrettiotalet och RFSU till när vi i SKU 1944 gav ut och

På föreläsningsturné i Indien nyligen fick Jan Myrdal oväntat frågan ”Varför är du emot de homosexuella?”.

gjorde studiecirklar på Takmans bok om ungdomens sexuella frågor har jag skrivit i FiB/Kulturfront förr. Om just utpressarlagstiftning mot homosexuella skrev jag vad jag kan se senast i Flamman den 22 juli 2010: ”Apropå Littorinaffären”.  ”Varför bekämpade vi på vår kant hela tiden sedan senare delen av artonhundratalet straffen för homosexuellt beteende? Vårt skäl var dubbelt. Dels

allmänt, det ideologiska om man så vill.  Men dels att det var en lagstiftning som huvudsakligen tjänade utpressarintressen. Såväl privatekonomiska sådana som politiska. Säkerhetspolis i alla länder övervakade ”egna” homosexuella i statens tjänst på det att ”fienden” inte skulle få grepp om dem samtidigt som de spanade på pissoarer för att se om det gick att avslöja någon kommunist eller liknande med bögbeteende som kunde


»

En del av vad jag skrivit har dock blivit kontroversiellt bland vissa som säger sig företräda de homosexuella. pressas bli angivare. (Om hur fransk politisk polis på detta pissoarsätt på trettiotalet pressade Frankrikes Kommunistiska Partis organisationsansvarige att bli angivare och hur han sedan drevs att bli nazikollaboratör har jag skrivit.)” En del av vad jag skrivit har dock blivit kontroversiellt bland vissa som säger sig företräda de homosexuella.   ATT SVERIGES RIKSDAG i lagskrivning använt ordet ”läggning” och inte till exempel det rimligare ”inriktning” finner jag lika principlöst som när den sovjetiska centralkommittén uttalade sig om rätt och fel i genetiken. Vår personlighet – sexualiteten inte minst – tycks överdeterminerat formad. Frågorna kan nog inte ens kan bli klart utredda med våra nuvarande begrepp. (Ända från när jag första gången läste det har Freud med uttrycket ”polymorft pervers” om barnets sexualitet tyckts mig på rätt väg.) Om jag som barn placerats på brittisk public school hade jag nog för livet blivit mer eller mindre praktiserande

bög. Det är dock bara troligt ty det finns inte någon given läggning som bestämmer inriktningen; det är ett samspel. Jag skräms över att ingen i vår riksdag hade intellektuellt kurage nog att kräva exakt ordalydelse. Äktenskapet är – numera – en enkel juridisk form för att reglera inbördes ekonomi och arv och faderskap. Samkönade äktenskap är inte konstigare än mitt och Guns som av enkla skäl (hennes tioåriga sanatorietid) från början var medvetet barnlöst. Problem uppstår när förhållandet skall formaliseras samfundsmässigt; kristet, muslimskt, judiskt, hinduiskt eller på annan grund. Lösningen är enkel. Kristdemokraterna har från sitt håll föreslagit den franska modellen; statlig registrering och därefter om parterna vill och samfunden är överens kan de välja en religiös ceremoni.   JAG VÄGRAR ATT utifrån bestämma över samfundens teologiska äktenskapsuppfattning liksom jag vägrar blanda mig i frågan om hur de väljer sina rituella böneledare. Att kalla detta för motstånd

mot homoäktenskap är vettlöst. Till skillnad mot i Code Napoléon där efterforskande av faderskap var förbjudet har vi i svensk tradition lagt vikt vid att fastställa faderskapet. Utlänningar – vänster som höger – som kommit till Sverige för syndens skull har ofta tvungits inse detta. Barnets rätt alltså. Men den rätten är inte bara ekonomisk. Numera har barnet också rätt att känna sitt ursprung. Det är därför jag inte är överens om anonym spermadonation. Barnets rätt är överordnad kvinnans önskan. Visst finns här en mångtydighet. Det görs ingen utredning med blodprov och dna-analys om faderskap inom äktenskapet (och ytterligt sällan i samboförhållanden) trots att vi vet att ett antal – kanske 10 procent – har annat faderskap än det juridiskt formella.   JAG ÄR SÅVITT JAG förstår heterosexuell och reagerar fortfarande på – blir förälskad i – kvinnor samtidigt som jag har många mycket nära manliga vänner. Den som vill tolka detta som homofobi borde ransaka sina motiv. ■ ■ fib 45


Rätt&Rådligt.

Personlig integritet och fotografering

D

en nu sittande Yttrandefrihetskommittén, YFK, har i uppdrag att se om det går att behålla tryckfrihetsförordningen, TF, och yttrandefrihetsgrundlagen, YGL. Ett särskilt uppdrag är att överväga på vilket sätt Sverige ska förhålla sig till Europadomstolens praxis när det gäller skyddet för den personliga integriteten. Ska Sverige införa en särskild punkt i grundlagarna som kriminaliserar en publicering som kränker den personliga integriteten, det är frågan. Samtidigt bereds ett annat lagstiftningsärende i Justitiedepartementet. Det handlar om ett förbud mot så kallad olovlig fotografering. Om detta skrev jag i den här krönikan i april förra året. NU HAR YFK bestämt sig med röstsiffrorna 8 – 6 (ordföranden Göran Lambertz tillhörde minoriteten) för att inte föreslå något yttrande- eller tryckfrihetsbrott med den här inriktningen. Ett avgörande argument för majoritetens ställningstagande lär ha varit att en kriminalisering av integritetskränkande publicering skulle undergräva pressens egen granskning i Pressens opinionsnämnd. Ordföranden i kommittén anser att vi inte kan underlåta att införa lagstiftning på den här punkten. Hans argument är att Europakonventionen om mänskliga rättigheter och Europadomstolens praxis tvingar oss till det. Europadomstolen meddelade 2004 en dom i ett mål mellan prinsessan Caro-

fib 46

»

... snart i en ohållbar gråzon för vad som är och inte är tillåtet.

line av Monaco och Tyskland. Bakgrunden var att en tysk tidning hade publicerat en ganska harmlös bild av prinsessan på stan. Tyska domstolar ansåg inte att publiceringen stred mot Europakonventionen artikel om skydd för den personliga integriteten. Men Europadomstolen tyckte tvärtom. I veckan efter YFK:s omröstning kom ytterligare två domar från Europadomstolen på det här temat. Och i dessa domar har domstolen frångått eller i vart fall nyanserat sin syn på det här slaget av publiceringar högst betydligt.

MEN ÄVEN OM INTE Europadomstolen och dess tolkning av konventionen tvingar Sverige att lagstifta, kan det finnas andra skäl att överväga om det bör vara tillåtet att fotografera i alla situationer och framför allt publicera allt som kan fotograferas. Det förslag Justitiedepartementet skickade ut på remiss för ett år sedan var alldeles för brett. Det träffar också journalistiskt motiverad fotografering. Därför måste det förslaget läggas i papperskorgen. Det finns dock fotografering som svårligen kan försvaras. Ett par exempel: Att installera en kamera i en dusch eller ett omklädningsrum. Att smygfotografera exflickvännen och hennes nye pojkvän i en mycket intim situation. Domstolarna har vid något tillfälle

använt förtalsbestämmelsen för att komma åt sådant. Men det är att tänja lagen alltför långt. Den tekniska utvecklingen har lett till att det är mycket billigt och enkelt både att ta sådana bilder i smyg och, framför allt, göra dem tillgängliga för allmänheten. Våra grundlagar tål kanske inte att stå i vägen för den lagstiftare som skulle vilja komma till rätta med sådant. TF skulle göras till åtlöje eller ännu värre. Men observera det får inte bli någon bestämmelse med oklar räckvidd och med ”personlig integritet” som kautschukrekvisit. Då hamnar vi snart i en ohållbar gråzon för vad som är och inte är tillåtet. HUR DET HÄR skulle kunna göras har diskuterats av tryckfrihetsexperten Anders R. Olsson och Nils Funcke, sekreterare i YFK, i inlägg på nättidningen dagensjuridik.se. De har olika uppfattningar, varför artiklarna blir extra intressanta att läsa.

Ingemar Folke är advokat, verksam i Stockholm, medlem i föreningen fib-juristerna (tffr.org)


Medlem. en? r i förening Vad hände da www.fib.se hemsi Se vår nya

Göteborg/Väst rapporterar från årsmöte FiB/K Göteborg/Väst hade årsmöte på Blå Stället i Angered 25 februari. Under mötet gick vi genom det gångna verksamhetsåret, under vilket föreningen haft olika aktiviteter, ett stående inslag har varit tidningsförsäljning som skötts av två ombud i föreningen. Vid flera tillfällen, bland annat Första maj och under bokmässan, har vi jämte tidningsförsäljning haft utdelning av FAS-foldern Ta hem trupperna från Afghanistan, haft bokförsäljning och spritt rockmärken. Vi har också deltagit i aktiviteter med Iraksolidaritet och Jan Myrdal-sällskapet. På hösten hade vi med stöd av Clarté och FAS ett utåtriktat möte med författaren Joshua Phillips från USA som talade om sin bok None Of Us Were Like This Before om tortyr och de amerikanska styrkornas handlande under kriget mot terrorismen.

Fib/k göteborg/väst Läs mer på www.fib.se

FOLKET I BILD/KULTURFRONT

MEDARBETARE I DETTA NUMMER OMSLAGSFOTOGRAFI:

Scanpix MEDARBETARE

Hans Isaksson, Hillevi Nagel, Mare Toomingas, Nathalie Sagborn, Gösta Elmquist, Bo Levin, Lisa Forsberg, Peo Österholm, Anders Romelsjö, Donald Boström, Anders Björnsson, Sisela Björnsson, Losita Garcia, Lars-Ivar Juntti, Robert Nyberg, Nils Lundgren, Göran Burén, Solveig Giambanco, Jane Morén, Kristina Eriksson, Hendrik Nyberg, Peter Curman, Peter Karlsson, Bror Kajsajuntti, Jessica Johansson, Ulf Karlström, Jan Bergsten, Olof Rydström, Jan Myrdal, Eva Wernlid, Ingemar Folke, Hans Lindström

Ägs av föreningen med samma namn. ISSN 0345-3073 Folket i Bild/Kulturfronts plattform är: • försvar för yttrande- och tryckfriheten • för en folkets kultur • antiimperialism. Tidningen tar inte partipolitisk ställning. Kring parollerna kan människor ur olika partier och grupper enas. Varje medarbetare redovisar sina egna åsikter och tidningen bör inte innehålla osignerade artiklar.

ANSVARIG UTGIVARE: Hans O Sjöström. REDAKTÖR: Stefan Ljung. LAYOUT: Björn Folke Johansson. REDAKTIONSKOMMITTÉ: Tom Carlson, Solveig Giambanco, Lars-Ivar Juntti, Pia Karlsson, Nils Lundgren, Hans O Sjöström, Eva Wernlid, Carolina Westin, Peo Österholm. GRAFISK FORM: Losita Garcia. ADRESS: Bondegatan 69, 11634 Stockholm, telefon: 08-644 50 32, e-post: red@fib.se (redaktion), fib@fib.se (övrigt). PRENUMERATIONER: Henrik Linde, telefon: 0152-15513, e-post: prenum@fib.se POSTGIRO: 70 45 88-3, FiB/K Ekonomi: ekonomi@fib.se FÖRENING: forening@fib.se

Månadens medarbetare NATHALIE SAGBORN Ålder: 25 år Jag studerar Journalistiskt Reportage vid Tollare folkhögskola och har ett år kvar på utbildningen. Människors situation i världen, kulturer, sociala sammanhang är väldigt viktigt för mig och genom att fotografera samt skriva knyter jag ihop mina olika intressen samtidigt som jag får utlopp för min nyfikenhet. FiB är en plats där jag får hjälp att utvecklas samtidigt som jag har möjlighet att arbeta med frågor som är viktiga för mig.

Kallelse till föreningen Folket i Bild/ Kulturfronts ordinarie stämma. Lördagen den 14 april 2012 kl 10.00-16.00. ABF-huset, Sveavägen 41, Stockholm. Motioner till stämman ska vara styrelsen tillhanda senast 18 februari 2012. Medlemmar har närvaro- och yttranderätt. Läs mer på www.fib.se/foereningen

Nästa nummer kommer 12 april. Prenumerera!

PRISER: Lösnummer: 49 kr (sommar- och julnummer 65 kr), PRENUMERATION helår: 525 kr (stud/pens/arb.lös: 350 kr), halvår: 285 kr (stud/pens/arb.lös: 195 kr), startprenumeration: 100 kr (4 nr). tvåårsprenumeration 950 kr, stöd-prenumeration: 800 kr (helår), utland: 750 kr (helår), 400 kr (halvår)

ANNONSPRISER (exkl moms): Helsida i färg: 4 000 kronor, halvsida i färg: 2 200, 1/4 sida: 1 200 kr. Mer info: www.fib.se MEDLEMSKAP I FÖRENINGEN kostar 200 kr/år och sätts in på postgiro 70 45 88-3

TRYCK: Grafiska punkten, Växjö 2010. FIB/K INTERNETUTGÅVAN: http://fib.se (ISSN 1401-1522).Allt material i pappers­ utgåvan av FiB/K kan komma att publiceras på internet. Förbehåll mot detta ska inkomma skriftligt till redaktionen. För icke beställt material ansvaras ej.

fib 47


posttidning B retur till FiB/K, Bondegatan 69, 116 34 Stockholm

Lindstrรถm.

www.bonton.se


FiB 3-2012