FiB 2-2012 by Folket i Bild Kulturfront

Red. Skriv om det som möts med tystnad VÄLKOMMEN TILL ett fullmatat februari-

nummer av Folket i Bild/Kulturfront! I numret uppmärksammar vi en rad händelser och skeenden, nu pågående eller tidigare inträffade. Gemensamt för dem är att de har hamnat i medieskugga och riskerar att gömmas undan, glömmas bort, förtigas eller på annat sätt förminskas. FIB:S PEO ÖSTERHOLM har besökt övre

Norrland och undersökt vad som sker när militärens – och specifikt flygvapnets – behov prioriteras när Sverige smygs in i Nato. Det är en Davids kamp mot Goliat där vindkraften stoppas och norrlänningar går miste om pengar. FIB:S NILS LUNDGREN skriver om en svensk journalist som är fängslad utomlands utan stor uppmärksamhet i media – Joaqin Becerra Perez som sitter inspärrad i Colombia berövades sin frihet 21 april 2011.Nils Lundgren har också tillsammans med KI-professorn Anders Romelsjö tittat närmare på brittiske strålningsexpertens undersökningar som med små resurser tagit fram information som tyder på att USA har använt Uran-vapen i Irak med konsevenser som cancer och missbildningar hos befolkningen. LÄS OCKSÅ OM tidigare FiB-redaktören Stefan Lindgrens artikel om den legendariske fotografen Odd Uhrbom och dåvarande FiB-redaktören Curt Lundbergs reportage från den tunga arbetsmiljön vid järnbruket i Fagersta på i slutet av 1970-talet. Odd Uhrbom ger också sin syn på vikten av sociala fotoreportage och dokumentärfotografins ställning i dag. – Det är för mycket av kommersiellt foto i dag, säger han.

INNEHÅLL fib TOLV 2011

Månadens SATIRARKIVET.SE

Sverigebilden

Noterat

Vindkraft

Debatt

Martin&Johan

Jorden runt

Stick&Klipp

Krönika

Dokument

Recensioner

Skriftställning

Rätt&Rådligt

Medlem

Irak. URANVAPEN. Brittiske strålningsexperten Chris Busby har med forskningsstudier i irakiska Falluja visat på förhöjda värden av uran och cancer.

36 Film. HEMLIGA AGENTER. FiB:s Hans Isaksson dissekerar John Le Carrés produk-

stefan ljung, redaktör fib 2

tion, just nu aktuell med filmatiseringen av Tinker, Tailor, Soldier, Spy.

Krönika.

24 12

Överhet hot mot yttrandefrihet TRE FÖRETRÄDARE FÖR svenska pressfrihetsorganisationer: Jesper Bengtsson, Ulrika Knutsson och Ola Larsmo, vill att EU skapar ”sin egen myndighet för försvar av pressfrihet och yttrandefrihet – ett eget organ inom EU-organisationen med uppgift att erbjuda försvar, juridiskt, politiskt och praktiskt, till dem som förföljs och hotas för att de försöker hålla det offentliga samtalet vid liv.” FÖRSLAGET ÄR hisnande inte minst ur svensk synvinkel då vår yttrande- och tryckfrihet utsatts för ideliga attacker från EU. Överstatligheten skall nu alltså utsträckas till att omfatta yttrandefriheten! Vid medlemskapet 1994 gjorde Sverige förbehåll att bevara den traditionella tryckfriheten som grundlagsfästs i Tryckfrihetsförordningen. (En ensidig deklaration från Sveriges sida men ändå betydelsefull).

Colombia. INSPÄRRAD. Sedan 21 april 2011 är journalisten Joaquin Becerra Perez frihetsberövad utan större uppmärksamhet.

24 FiB. FAGERSTA. FiB fyller 40. Fotoreportaget har spelat en stor roll i FiB. Odd Uhrboms reportage från järnbruket i Fagersta är ett av dem.

EU VILL ATT Sverige anpassar sig till vad som råder i övriga medlemsländer. Vår offentlighetsprincip, ensamansvar, meddelarskydd med mera finns inte i EU och upplevs besvärande både av Bryssel och av svenska regeringen. I stora EU-länder som Tyskland och Frankrike finns åsiktsförbud vad gäller vissa historiska händelser som förintelsen och nu senast Turkiets övergrepp på armenierna. EU:s ministerråd har tagit beslut som strider mot svenska yttrande- och tryckfrihetstraditionen. Det har gällt lagar mot rasism och svepande lagstiftning mot förberedelse för terrorism. Även om Sverige hittills kunnat värja sig mot EU:s krav är det osäkert hur det blir i framtiden. Just nu sitter Yttrandefrihetskommittén och behandlar förslag om att ersätta Tryckfrihetsförordningen med något mer ”modernt” och EU-anpassat. MÅNGA SVENSKA intellektuella har en obegränsad tilltro till att överheten skall ställa allt tillrätta i världen vare sig det gäller EU och yttrandefrihet eller mänskliga rättigheter där det ”internationella samfundet” läs USA och NATO påhejas att gripa in med humanitär intervention. Det är livsfarligt för medborgerliga fri-och rättigheter och nationell suveränitet.

lars-gunnar liljestrand ordförande i föreningen fib-juristerna fib 3

Sverigebilden.

FOTO hillevi nagel WWW.HILLEVINAGEL.SE

fib 4

FiB-noterat. Tur och retur

ILLUSTRATION mare toomingas

VÄLKOMMEN TILL UTDELNINGEN AV JAN MYRDALS STORA PRIS - LENINPRISET och Jan Myrdals lilla pris - Robespierrepriset Fri entré - alla välkomna till Varbergs Teater den fjortonde april 2012!

Jenny Wrangborg

Jan Myrdals lilla pris - Robespierrepriset. Poeten Jenny Wrangborg har med ung, kraftfull lyrik dokumenterat restaurangvärlden, ett arbetsområde där arbetskraften under långa tider hanterats med låg betalning, osäkra villkor och farlig arbetsmiljö. Hennes klarsynta politiska poesi uttrycker även hopp och hon framför den muntligt med inlevelse och stor musikalitet. Med sin skildring av arbetskamraternas uttalade kampvilja och förhoppningar knyter hon sin lyrik till god svensk proletärförfattartradition och utvecklar den.

Följ med vår specialchartrade buss till Varberg och prisutdelningen på Varbergs Teater med middag och övernattning på Hotell Gästis. Avresa fredag 13:e april kl 13.00 från Skeppsbron i Stockholm med hemresa söndagen den 15:e april kl 11.00. Boka direkt till hotellet 0340-180 50 (uppge bokningsnummer: 18464) eller gå in på Jan Myrdalsällskapets hemsida för mer utförlig information. Resa, övernattning, prisutdelning och helpension: 1800:-/person i dubbelrum 2000:-/person i enkelrum

Jan Myrdalsällskapet www.janmyrdalsallskapet.se

Gå med i Jan Myrdalsällskapet Årsavgift 200:-, 100:- för studerande, arbetslösa och pensionärer. Sätt in på plusgiro: 49 80 41-3. fib 5 Åsa Andersson

Sven Lindqvist

Jan Myrdals stora pris - Leninpriset. Under mer än 50 år har diktaren, vetenskapsmannen, reportern och resenären Sven Lindqvist på ett unikt uthålligt och okuvligt självständigt sätt utforskat livet och världen utifrån en solid grund av allvar och vetande och med ständigt pånyttfödd nyfikenhet. Han har grävt där han stått i svenska klassorättvisor och blottlagt kolonialismens fasansfulla ondska djupare, bredare och originellare än någon annan svensk författare. Via utforskandet av Vilhelm Ekelund har han också vandrat självförståelsens väg i en rad nu klassiska böcker och också gett oss följeslagare en underjordisk stjärnhimmel som guide på vår väg in i detta livs avgörande frågor.

fib 6

Sverige.

VINDKRAFTEN SKJUTS BORT Flygvapnets övningar med Jas-plan i övre Norrland skjuter förhoppningarna om vindkraftsetableringar sönder och samman. De lågtflygande Jas-planen lägger en död hand över tusentals kvadratkilometer. Övningsområdena behövs när Sverige smygs in i Nato. TEXT peo österholm FOTO maria söderberg

övre Norrland finns utmärkta förhållanden för vindkraft. Men flygvapnet och (indirekt) Nato sätter stopp. Kommuner har fått lägga vindkraftsplaner på is, trots att dessa pekats ut som riksintressen. De ser sina kommuner som övningsplats för det militära flyget, vare sig de vill det eller inte, för förarlösa flygplan och för Natoövningar. Men först och främst är det faktiskt de svenska Jas-planen som inte klarar av vindkraften. Försvarsmakten utfärdar så kallade stoppområden där vindkraftverk är i vägen för främst Jas 39 Gripen men också för tester av förarlösa flygplan. TREDJE BÄST. Jokkmokks kommun är det kanske tydligaste exemplet. Jokkmokk anses som den tredje bästa kommunen i Sverige när det gäller vindkraft efter Gotland och Åre. Jokkmokk är till ytan lika stort som Skåne, Halland och Blekinge tillsammans. Men i väster ligger nationalparkerna. Sedan kommer de fjällnära skogarna som också är skyddade. Dessa är riksintressen. Men i den östra delen av kommunen finns gott om berg och lågfjäll och mycket vind. För drygt ett år sedan införde försvarsmakten så kallade stoppområden i kommunen. Vindkraftverken stör de militära flygövningarna, särskilt när det gäller inflygningar på de militära flygfälten. Och Jokkmokks militära flygfält, som länge har legat i träda, skall uppgraderas och få en betydelsefull roll i framtiden.

Ur vindkraftssynpunkt är det här väldigt sorgligt – Tony Sundberg, Lapplands Energi AB i Jokkmokk Kommunen ställer sig positiv till vindkraftsutbyggnad. Man har pekat ut tio – elva områden som lämpliga. Alla utom ett lades under flygets ”ostkupa” som man kallar det. FRUSTRERANDE. Tony Sundberg på Lapplands Energi i Jokkmokk, som sysslar med vindkraft, säger: Det känns för jävligt och är mycket frustrerande när försvaret på det här sättet lägger sin hand över praktiskt taget hela kommunen och då är kommunen ändå lika stor som Skåne, Blekinge och Halland tillsammans. Jokkmokk hade utsett tio – elva olika områden för vindkraft. Alla hamnade inom riksintressena och försvann utom ett, men där blåser det inte så mycket. Ur vindkraftssynpunkt är det här väldigt sorgligt. Företaget hade ingen aning om att dessa stoppområden var på gång. – Vi fick höra det på nyheterna. Vi fick ingen förvarning alls. Företaget hade hunnit satsa 2–3 miljoner kronor som Tony Sundberg nu säger är kastade i sjön. Såvida inte regeringen går in och ändrar i restriktionerna.

> fib 7

SVERIGE

Sverige ÄR med i Nato, om än inte formellt.

VINDKRAFTSSTOPP. Som handläggare har han nödgats konstatera att de områden som har sämst förutsättningar för vindkraft, främst de närmast kusten, är de som försvaret är minst intresserat av att öva i. I Markbygden i Piteå kommun har man dock kompromissat och givit företräde för 314 vindkraftverk. Anna Hövenmark, före detta v-kommunalråd i Jokkmokk suckar över alla riksintressen: – Vi har egentligen ingen kommunal självstyrelse. Att nationalparkerna skyddas för vindkraften tycker jag är okej, de skyddade skogarna och rennäringen också. Men stoppet för vindkraften är inte okej. Hövenmark pekar på att den allt hetsigare jakten på Arktis naturtillgångar kommer närmare. – Då hamnar vi mitt i smeten. Laponiaprocessen, den nya förvaltningen av världsarvet, den skulle ju förvaltas lokalt. Vad tycker Nato om den? Vad säger att man då inte kommer att flyga över nationalparkerna? OMÖJLIGGÖR. I Arvidsjaurs kommun är läget likartat. Men här är det inte bara flygvapnet utan även kommunen själv som har infört i stort sett totalt vindkraftsförbud. Men det är mycket militära intressen bakom även här. En konsult som kommunen anlitade för sin översiktsplan hade plockat fram platser för inte mindre än 114 vindkraftverk. Rapporten skulle ligga till grund för kommunens ställningstagande. Men kommunen valde bort samtliga 33 utvalda vindkraftsområden som ansågs hota en lokal flygskola, flyget eller Nato. Arvidsjaurs kommunalråd Jerry Johansson (s) sa i ett tidningsuttalande strax före omröstningen i kommunfullmäktige att ”försvaret och dess verksamhet är en nyckel för kommunens expansion i

fib 8

Foto: Peo Österholm

Det kryllar av ”riksinressen” i Norrbottens län – rennäring, försvar, turism, naturreservat och fjällnära skogar. Har något riksintresse företräde? – Försvarsintressena ges företräde, enligt tredje kapitlets nionde paragraf i miljöbalken, säger Kenneth Fors, handläggare på länsstyrelsen. Så ser regelverket ut som vi har att förhålla oss till. Bjuder man in andra länders försvarsmakter gäller företrädet även dem.

Tony Sundberg på Lapplands Energi AB i Jokkmokk.

framtiden. Vi kan redan i dag se ökande behov och krav både i luft och på land för övningsytor. Inflygningsytor för jaktplan och även utvecklingen av obemannade flygfarkoster gör att luftrummet är viktigt och en framtidspotential.” Ett 5,5 mil brett övningsområde för flyget sätter stopp för den mesta vindkraften. Av 114 vindkraftverk blev sex kvar som skulle kunna få tillstånd. SAMEBYAR. I översiktsplanen konstateras att ”Försvarsmaktens och Arvidsjaurs flygplats intressen i princip omöjliggör etablering av vindbruk nordost om väg 95 genom kommunen. Även placeringen av Arvidsjaurs skjutfält och Arvidsjaurs flygplats i kommunens mitt blockerar en utbyggnad av vindkraft i större delen av områdena söder om väg 95. Sammantaget med störningarna för rennäring, turism och boende har detta lett till att i det slutliga förslaget till plan bara finns ett lämpligt område för vindbruk i planen.” Samebyarna säger dock inte alls nej till vindkraft. De kan tänka sig att fortsätta att utreda vindkraft på deras mark. Vindkraften ger lokala markägare möjlighet att kunna arrendera ut vindkraftverk på sina ägor och kunna få inkomster, i motsats till vattenkraften där invånarna i övre Norrland i alla

år kunnat konstatera att vattenkraftens vinster går söderut. Stefan Lundmark i Piteå, vindkraftskoordinator åt näringsdepartementet skall försvara och utveckla ett av flera motstridiga riksintressen och är rädd att bakgrunden till varför man satsar på vindkraft kommer bort. – Man hoppas att kommunerna ska se möjligheterna med vindkraft och att man inte tappar bort varför vi satsar på den. Om Europa ska skrota den fossila kraften kan Nordeuropa ge energi och vi kan producera energi precis som vi producerar stål, papper med mera. Det är det perspektivet som borde gälla. Hur kommer det sig att Jas-planen inte klarar av ett antal vindkraftverk i en kommun som Jokkmokk, lika stor som Skåne, Blekinge och Halland tillsammans? Karl-Johan Edström på försvarsmaktens högkvarter i Stockholm hanterar flygets krock med vindkraften i norra Sverige. Han säger att försvarsmakten absolut inte har något emot vindkraftverk: – Men vi övar på mycket låg höjd, bara 30 meter över marken i 1 000 kilometers fart. Vi har bara några få flygplatser kvar att öva på. Då får det inte finnas några hinder. Vi ska kunna öva för en krissituation, för skarpt läge. Då får det inte finnas några hinder. 130 METER. I till ytan små länder som Nederlän-

derna, Danmark och Tyskland bygger man vindkraftverk. Hur klarar sig stridsflygplanen där? Där vimlar det av vindkraftverk. Där finns ju också stridsflyg och flygbaser. – Våra vindkraftverk är 130 meter höga. I till exempel Danmark är inga över 70 meter, säger Karl-Johan Edström. Att Nato hyr in sig ger landet pengar men när det gäller vindkraften skulle det ge direkta inkomster till kommunerna i norr och dessutom arbetstillfällen. Efter genomförd utställning kan konstateras att Försvarsmaktens och Arvidsjaurs flygplats intressen i princip omöjliggör etablering av vindbruk nordost om väg 95 genom kommunen. Även placeringen av Arvidsjaurs skjutfält och Arvidsjaurs flygplats i kommunens mitt blockerar en utbyggnad av vindkraft i större delen av områdena

söder om väg 95. Sammantaget med störningarna för rennäring, turism och boende har detta lett till att i det slutliga förslaget till plan bara finns ett lämpligt område för militärflyget – en ny näringsgren, vid sidan av rennäring och turism? Vindkraftsanhängare ser problem med Natos inträde på den lappländska scenen. En av dem är Birgit Lindberg, markägare i Arvidsjaur som hade hoppats kunna arrendera ut sin mark till vindkraft. Hennes mark består av så kallade impediment, det vill säga mark som inte går att använda till skogs-eller jordbruk. - Först talade man i kommunen om att vissa områden skulle fredas till förmån för vindkraften men sedan har man tvärvänt. Att man satsar på flyget har ju inget med försvaret av Sverige att göra. Jag har hört att Nato är väldigt intresserat av ett område med gles befolkning att öva i. Och det har man ju fått nu. Här kan de utveckla sina kommande vapensystem. KNÄFALL FÖR NATO. I kommunens argumentation finns också det lokala flyggymnasiet med. Det skulle hotas om man försvårar för flyget. Ett annat argument har varit att vindkraften skulle skrämma bort turister. Politiker i alliansen, främst inom Folkpartiet, vill ha in Sverige i Nato. Sverige ÄR med i Nato, om än inte formellt. Och det är NEAT, det 24 000 kvadratkilometer stora testområdet i Norrbottens län som är Sveriges inträdesbiljett. Sveriges knäfall för Nato går stick i stäv med svenska folkets inställning – Natos tillträde till övre Norrland har skett utan att partierna har fört ut diskussionen till svenska folket. Natosamarbetet sker i smyg och utanför massmediernas dagliga bevakningslistor. UNDANFLYKTER. Där står Norrbottens län i dag –

militärt flyg eller vindkraft. Arjeplog utreder fortfarande, i Kiruna är vissa områden undantagna, men där ser det mera lovande ut. Ganska bra ser det också ut i Gällivare. I Boden blåser det inte. Politiker anger att turismen och rennäringen påverkas negativt av vindkraften. Är det undanflykter för att främja militärflyget? ■ ■ fib 9

Debatt.

TOPPSTYRT FACK PASSIVISERAR

Arbetare som kämpar! Mitt enda råd det är att aldrig sätta lit till en höjdarfunktionär! / Joe Hill

VART HAR FACKET TAGIT VÄGEN , nu i en tid då vi behöver det mer än någonsin i kampen för rättvisa, jämlikhet och anständiga löner? Vad vi – inte utan stolthet – i Sverige kallat blandekonomi, har krävt ständiga insatser för upprätthållande av balansen mellan arbete och kapital. Hur kan det komma sig att facket utan motstånd har tillåtit de avregleringar och privatiseringar, som så uppenbart har utarmat stora delar av välfärden? Den levande folkrörelse, som arbetarrörelsen under ett århundrade byggt upp omvandlas nu i praktiken till att alltmer likna ett försäkringsbolag. Vad beror det på att så många medlemmar lämnar facket och att ungdomar inte längre vill vara med? Medlemsantalet i ett fack med världens högsta organisationsgrad sjunker dramatiskt. Kan det vara så att vi själva aningslöst har byggt en organisation, som förlorat sig själv i brist på engagemang, och skapat ett funktionärsvälde som lever ett eget liv vid sidan av medlemmarna? Utan att förebrå de många medlemsavlönade ombudsmän som säkert gör sitt bästa, anser jag att det förhåller sig så. Det är det system som präglar dem, som måste förändras – funktionärsväldet. FACKET HAR UNDER ÅREN , genom kritik underifrån, tvingats till andra stora förändringar. Det fanns en tid då fackets funktionärer valdes helt utifrån partitillhörighet och utan hänsyn till individuell lämplighet för uppdraget. Ett oskick som vi avskaffade med den så kallade stryklistan, vilken möjliggjorde att den som var mest lämpad kunde väljas oavsett partitillhörighet. Facket fick dras med det kostsamma och medlemsavlönade funktionärsväldet, som i mycket även gynnades av den höga svenska organisationsgraden. Många medlemmar och mycket pengar har gjort det möjligt för ett fackligt privilegierat frälse att växa fram vid sidan av det välgynnade politiska. Ombudsmän utses heller inte längre genom medlemsomröstning. Det vanligaste incitamentet för medlemskap har länge varit möjligheten att få a-kassa vid

fib 10

arbetslöshet. Eftersom det inte längre är nödvändigt att vara med i facket för att få arbetslösersättning, går många medlemmar ur. Kamporganisationen facket har blivit harmlös, med en trött och passiviserad medlemskår, utan inflytande. Den lokala förhandlingsrätten är nu kraftigt reducerad och alla frågor avgörs centralt, till och med när det gäller de lokala lönepotterna. Ändå finns det många som kämpar inom lokalavdelningar som Seko, Transport, Gruv, Grafiker och andra, dock med risken att deras aktiviteter ska bedömas som vilda – typ Seko-anslutnas aktioner i Stockholms tunnelbana. Den interna bristen på demokrati och det välbetalda funktionärsväldet har genererat en seg och tandlös landsorganisation. JÄMFÖR MED ANDRA länder, till exempel Frankrike, som har ett fack med en betydligt lägre organisationsgrad, men som mäktar stänga av halva Paris eller sätta hela produktionsapparaten ur spel, om de blir förbannade. När det franska facket reagerar ansluter även de oorganiserade, mycket därför att man hyser tillit till fackets män och kvinnor. Fackföreningskämpen ”med sången som vapen” Joe Hill, insåg tidigt faran med det toppstyrande funktionärsväldet och skrev dikten: Hör upp ni män och kvinnor, som tror en funktionär skall sköta allting åt er, han kan se ut så här: Han sitter i modulen bredbakad trött och dań och har ej lämnat stolen alltsedan eldkvarn brann Han är så satans liknöjd att knappt han lyfter lurń och hellre litar jag på en gris än den filurń Arbetare som kämpar! Mitt enda råd det är att aldrig sätta lit till en höjdarfunktionär!

Dikten skrevs för över hundra år sedan, och måste tyvärr tillerkännas relevans för beskrivningen av dagens funktionärsvälde. Jag menar att vi medlemmar nu måste inse detta och kämpa för att återerövra våra fackföreningars trovärdighet. LARS ISAKSSON MÅNGÅRIG MEDLEM I GRAFISKA

Martin&Johan.

”Nu återstår väntan” TEXT solveig giambanco FOTO jacob zocherman

Fängelselivet efter rättegångarna innebär väntan. Martin och Johan behåller sin styrka genom att upprätthålla strikta dagsrutiner och fila på nådeansökan.

Centrala Addis Abeba där de flesta människorna på gatorna inte känner till fallet med Johan och Martin.

början av februari åker Martin Schibbyes och Johan Perssons anhöriga till Addis Abeba igen – Den här gången har vi fått löfte om att träffa dem vid två tillfällen. Det är generöst. Vi ska prata mer om biblioteket som de vill upprätta. Fängelsechefen har sagt ja till idén men vi vill att det ska vara ett långsiktigt projekt. Här gäller det att skynda långsamt, säger Karin Schibbye, Martins mamma, när vi träffas inför resan. – Vi är glada över att UD utlovat sitt stöd och gensvaret från olika människor har varit enormt. Vi har redan fått lådor med böcker och mycket mer är på gång. Men vi tror att projektet först måste hitta sina former och att det nu kan försvåra om många skickar ner böcker som ingen riktigt vet vad de ska göra med. BERÖMDA PANNKAKOR. Martin och Johan är starka. De har sina strikta dagsrutiner och arbetar med sin nådeansökan. Familjerna har med sig bland annat papper, pennor och böcker, hopprep, hantlar och löparskor. I väskorna packas också ett par spel, schack och Risk. Och mjukost och kaviar, förstås. Karin berättar att Martin och Johan har lagt bud på ”caféverksamheten” i fängelseområdet men någon annan fick den. Nu får de snart en ny chans då nuvarande innehavare av kaffeautomaten troligen friges snart. Om de får ta över ska de utveckla verksamheten. – Förutom kaffe ska de satsa på Johans redan berömda pannkakor. De vill ha något vettigt att göra. Det är skönt att de ansträngande rättegångarna är avklarade. – Det värsta är nog över, tror jag. Nu återstår väntan. ■ ■

Insamlingen har hittills gett 850 000 kronor. Det är

Amnesty samlade in

många små belopp från privatpersoner.

18 469 namn mellan

400 000 kronor är förbrukade. De har bland annat

den 30 december

gått till att betala resa och uppehälle för vittnen

och den 13 januari till

och extra mat till Martin och Johan. Och bara

stöd för Martin och

novemberfakturan från de etiopiska advokaterna

Johan. Vädjandet

var på 200 000 kronor. December och januari åter-

var riktat till

står. Stöd insamlingen genom att sätta in pengar

premiärminister

på Bg 5567-3818. Märk inbetalningen med Johan

Meles Zenawi.

och Martin. 3 mars arrangerar ”Johan och Martin-gruppen” i Göteborg stor fest för Johan som då fyller 30 år. Stockholmsgruppen medverkar också.

fib 11

Colombia. Det är snart ett år sedan Joaquin Becerra Perez var och hämtade sin dotter på förskolan i förorten norr om Stockholm. ”Joaquin är den bästa pappan brukade hans flicka säga. Han lämnade och hämtade alltid henne, dottern älskar verkligen sin pappa så du kan förstå att flickan är jätteledsen”, berättar en av hans vänner för mig. Joaquin Becerra Perez gick gärna direkt från sitt arbete inom äldreomsorgen för att följa flickan hem. Men sedan han försvann ur hennes liv har dottern bara blivit tystare och tystare. Vänner till familjen antyder också att det är tufft för makan till Joaquin Becerra Perez att själv klara ekonomin när mannens inkomst har försvunnit. Hustrun har inte några svar till dottern när hon vill ha besked om när pappa kommer hem igen. Pappa Joaquin har varit borta länge nu. Ända sedan den 21 april 2011.

Journalist fängslad TEXT nils lundgren

Joaquin Becerra Perez kom till Sverige som politisk flykting från Colombia. 1994 fick han permanent uppehållstillstånd i Sverige, 1995 blev han svensk medborgare.

oaquin blev tidigt medlem i Bogotás avdelning av kommunistpartiet, som han fortfarande sympatiserar med. Där fick han sin politiska skolning, vilket han inte ser någon anledning att förneka. Han valdes in i kommunfullmäktige för vänsterpartiet Unión Patriótica, UP, och för Kommunistpartiet. UP är ett lagligt, tillåtet politisk parti som deltar i alla val. SMUTSIGT KRIG. UP startas redan 1985 som en del av fredsförhandlingarna mellan presidenten Belisario Betancurs regering och gerillagruppen Farc. Men UP utsätts för förföljelse och Reportrar utan gränser anser att Colombia än idag är det värsta landet i Latinamerika vad gäller journalisters och vänsterpolitikers säkerhet. Den colombianska regeringen har systematiskt ”rensat ut” över 3 000 aktiva i UP. Mer än 5 000 av partiets främsta medlemmar har mördats i ett ”smutsigt krig” som den Interamerikanska domstolen anser unikt i världen.

fib 12

När Joaquins dåvarande hustru kidnappas av de paramilitära dödsskvadronerna som opererar i allians med Colombias militär och när han själv tvingas leva under ständigt mordhot, lämnar han Colombia 1993 med stöd av sin partiledning. Joaquin får politisk asyl i Sverige. 1993 börjar han hålla föredrag både i Sverige och i Europa om de omfattande brotten mot de mänskliga rättigheterna i Colombia. För sin kritiska inställning utpekas han upprepade gånger som Farc-gerillans ambassadör i Europa. När Joaquin i mitten av 90-talet startar webbtidningen Nyhetsbyrån Nya Colombia Anncol, den alternativa nyhetsportalen Agencia de Noticias Nueva Colombia, blir sajten periodvis den fjärde mest besökta hemsidan i hemlandet. AVSLÖJANDEN. Joaquins granskande journalistik är möjlig att läsa i Colombia och överallt i världen dit internet når. Under sina 15 år som redaktör och journalist får Joaquin Becerra Perez rykte om sig att skriva de mest avslöjande artiklarna. Alltfler menar att Anncol sprider sanningen om tyranni och skräckvälde i Colombia. Vännerna i Sverige berättar att Joaquin arbetar så ofta han kan, natt som dag, med att skriva. Uppmuntrad av att hans artiklar läses i hemlandet.

Joaquin Becerra Perez har rykte om sig att skriva de mest avslöjande artiklarna

på förskola. Joaquin Becerra Perez med dottern Foto: Privat

> fib 13

COLOMBIA En av flera stödyttringar i Sverige till förmån för fängslade Joaquin Becerra Perez.

Andra colombianska medier och kolleger tipsar Joaquin om uppgifter som de inte själva kan eller vågar publicera, eftersom de är baserade i Colombia. De colombianska myndigheternas reaktion låter inte vänta på sig. De pekar ut Anncol som en tidning som stödjer Farc-gerillan, något Anncol förnekar. Den colombianska regeringen anklagar Joaquin för att representera Farc, något han nekar till. JOURNALISTUPPDRAG. I april 2011 reser Joaquin till Venezuela. Inte för nöjes skull, utan på ett journalistiskt uppdrag, för att vittna om och dokumentera den bolivarianska revolutionen. Joaquin flyger en lördag från Stockholm, via Frankfurt i Tyskland, till Venezuela. När planet landar i Caracas grips han omgående. Istället för att få göra ett reportage i landet, fängslas Joaquin av polis i skyddsvästar med dragna vapen. De låser fast hans händer på ryggen med handklovar. Han anklagas för att finansiera Farcgerillan och för att på hemsidan uppvigla till terrorism. Farc är terroriststämplat av EU och USA. På internet finns ett stort antal foton på varje steg Joaquin tar från flygplanet ända in i flygplatsbyggnaden. Media är förberedda på Joaquins besök. Colombias president Juan Manuel Santos berättar i en intervju att han ringde president

fib 14

Hugo Chávez i Venezuela och bad denne att arrestera en ”hög Farc-ledare” på väg till Caracas. Chávez tvekade inte en sekund, säger en nöjd Santos. Under de dygn Joaquin sitter fängslad förvägras Sveriges konsul i Caracas, den internationella rätten att träffa sin landsman. UD i Sverige utreder om de venezuelanska myndigheterna brutit mot de internationella konventioner som ger en gripen utlänning rätt att träffa det konsulära ombudet. Sverige kritiserar att den svenska ambassaden inte får veta att en svensk medborgare gripits och att Joaquin utvisas från Venezuela till Colombia. INTERPOL. Flera jurister anser att Chávez brutit mot internationella konventioner. Finns det en order från Interpol om att gripa Joaquin, anses det uppenbart att Chávez gått i en gillrad fälla från en colombiansk president och att Chávez medverkat i en planerad kidnappning. Utrikesminister Nicolas Maduro säger att Venezuela följer de internationella regler som gäller en person som är efterlyst via Interpol. Han tycker att det snarare är Sverige, och övriga länder som den terrormisstänkte svensken rest igenom, som ska ställas till svars för att han inte greps tidigare. – Om den här personen är internationellt efter-

Foto: Vania Ramírez

lyst, varför lät de honom lämna landet? ironiserar Maduro. Colombia uppger att Joaquin är efterlyst av Interpol. Rikspolisstyrelsen i Sverige kommenterar inte enskilda fall och svarar att de varken kan bekräfta eller förneka uppgiften. HEMLIGSTÄMPLAT. När jag begär ett besked om Interpol efterlyser den svenske medborgaren Joaquin Becerra Perez för brott och när jag frågar vidare om den svenska polisen och Säpo misstänker Joaquin Becerra Perez för brott eller förberedelse till brott tas hemligstämpeln fram: Uppgifterna omfattas av sekretess enligt 18 kap. 1§ och 35 kap. 1§ offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Dessutom får stabsjuristen Linda Siljedahls sekretessbeslut inte överklagas. – Vi vet inte om han är eller har varit efterlyst via Interpol av Colombia, säger UD. Joaquin överlämnas till de colombianska myndigheterna den 25 april. Han flygs genast med ett polisplan till Colombia och landar där natten till tisdagen den 26 april. Colombia hävdar att Joaquin inte är svensk, men UD säger att han visst är det och därför ska han få den konsulära hjälp han behöver. Samma dag hålls en häktningsförhandling. – Det ska finnas en advokat också, men den är inte ordnad av oss utan Joaquin har fått en

offentlig försvarare, säger Anders Jörle på Utrikesdepartementet. Colombiansk tv filmar Joaquin när han förs till häktningsförhandlingen. Joaquin hävdar framför kameran att han är oskyldig, att han är journalist och att Colombia försöker strypa yttrandefriheten: – Jag är inte någon ambassadör, detta är ett angrepp på yttrandefriheten för ett alternativt medium. YTTRANDEFRIHET. Alberto Munoz Andrade, språkrör för Samordningskommittén för journalisten Joaquín Pérez Becerras frigivning, uttalar att den som kritiserar regeringen i Colombia per automatik anses vara anhängare av Farc-gerillan. Joaquín arbetar för mänskliga rättigheter och vill belysa bristen på yttrandefrihet i Colombia, säger han. 8 månader senare berättar Joaquin för journalisten Dick Emanuelsson att varken Venezuela eller Colombia visat ett rött varningsmeddelande från Interpol, som motiverar gripandet. Men det var just det som de venezolanska myndigheterna angav som orsak till att överlämna Joaquin till Colombia. Än idag finns det inget svar på varför Chávez lät sig luras av Santos. – Jag är mycket ledsen för det som hände i Venezuela. Direkt efter domstolsförhandlingen förs den häktade Joaquin till högsäkerhetsfängelset Mode-

Istället för att få göra ett reportage i landet, fängslas Joaquin

> fib 15

COLOMBIA

Jag kan inte förstå varför jag, en journalist, greps så fort jag landade /Joaquin Becerra Perez

lo i huvudstaden Bogotá. Den 8 juli flyttas Joaquin till fängelset La Picota där han betraktas som gerillaman och därför placeras i högsäkerhetstornet Gerón. Första anklagelsen mot Joaquin handlar om anstiftan till brott, vilket kopplats till finansiering och administration av medel för terrorverksamhet, därför isoleras han bakom La Picotas höga murar. E-POST BEVIS FÖRSVANN. Den colombianska tidningen El Tiempo uppger att en del av bevisen mot Joaquin finns i en dator som tillhörde Farc-ledaren Raúl Reyes som dödades i ett bombanfall 1 mars 2008. I Reyes e-post ska det ha funnits hundratals e-postmeddelanden som sägs bevisa att Joaquin haft en hög position i Farc. Men högsta domstolen i Colombia underkänner bevisföringen mot Joaquin. I datorn finns nämligen ingen e-post. Där finns enbart några worddokument där Joaquins namn förekommer. Av de förmodade 700 wordfiler som skulle ha funnits i den mördade gerillabefälhavarens Raúl Reyes laptop återstår enbart fyra. De filerna motiverar inte en rättegång mot Joaquin. – Beslutet från Högsta domstolen är mycket viktigt och borde ha lett till min klients frigivning. Sverige borde ta kontakt med Colombia på regeringsnivå, säger Joaquins advokat Ramiro Orjuela. HD har också fattat ett beslut i ett annat fall angående senator Wilson Borja, där domstolen kom fram till att dokumenten i Raúl Reyes dator är ogiltiga, eftersom säkerheten kring bevismaterialet var bristfälligt. MASSAKRER. – I ett land där det mördas oskyldiga

och liken kläs om i gerillauniformer, där det förekommer massakrer, saknar myndigheterna trovärdighet. Åklagaren försöker använda sig av alla möjliga medel, men deras anklagelser blir inte svåra att vederlägga i domstolen, säger Joaquin vid årskiftet i en intervju inifrån fängelset. Men regeringen i Colombia fortsätter förhala frigivningen för att åklagaren ska kunna komma med nya anklagelser för att fördröja att domstolsförhandlingarna återupptas. fib 16

Åklagaren börjar nu leta nya anklagelser, åklagarens skäl för åtal är så svaga att den colombianska staten skickar agenter till Sverige i jakt på bevis. SAMVETSFÅNGE. – Den svenska ambassaden i Bogota har hälsat på mig, men jag behöver mera stöd ifrån dem. Jag är en svensk medborgare, en politisk fånge och ett offer för statsterrorism. Jag behöver mera juridiskt stöd. Visst kommer de på besök, men de måste göra mer så att jag kan återvända till mitt andra fosterland. Jag är en samvetsfånge som behöver mer stöd, Sverige måste hjälpa sina medborgare i utlandet. – Det internationella samfundet och de som solidariserar sig med Latinamerika bör ta sig en närmare titt på Chávez agerande. För jag kan inte förstå varför jag, en journalist, greps så fort jag landade på flygplatsen i Maiquetía, och sedan hamnade i fängelse. INGA SVAR. UD anser idag att fallen med de terroristdömda och fängslade journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson i Etiopien samt journalisten Dawit Isaak i Eritrea skiljer sig från andra frihetsberövade svenskar utomlands eftersom det handlar om personer som fängslats i sin yrkesutövning. UD har hittills inte svarat på mina två frågor: Anser UD att Joaquin Becerra Perez fängslats i sin yrkesutövning som journalist? Om svaret är nej, varför anser UD att Joaquin Becerra Perez fängslats? UTAN BESKED. När tåget lämnar förorten i norra Stockholm snöar det, det är mörkt och tyst. Hur UD arbetar för den svenske medborgaren Joaquin är lika hemligt som den så kallade tysta diplomatin hittills varit utan framgång. Lika tyst som det blivit i svenska media om Joaquin Becerra Perez som tvingas att vänta på sin återigen uppskjutna rättegång, denna gång till den 15 februari. I fönstret på höghuset står hans dotter, hon tvingas också att vänta. Utan besked om när hennes pappa kommer tillbaka hem. Hennes tystnad är en tydlig markering att för henne kan ingen annan ersätta Joaquin. ■ ■

Jordenrunt. TEXTER lisa forsberg

USA

Tusentals dödade av USA-drönare

ISRAEL

Palestinier förvägras bilda familj med israeliska araber En icke-israel (som inte är palestinier) som gifter sig med en israel tvingas genomgå en femårig prövoperiod under vilken de ges visum för ett år i taget, vilket måste förnyas senast två månader före det att det går ut varje år. Under denna period genomför israeliska myndigheter en årlig säkerhetskontroll för att fastställa att den icke-israeliska individen inte har varit inblandad i några säkerhetsöverträdelser under året, liksom att förbundet makarna emellan är ”genuint och intakt”. Palestinska män i åldern 18–35 och palestinska kvinnor i åldern 18–25 är dock inte berättigade att utsätta sig för dessa säkerhetskontroller, enligt en ”temporär” israelisk lag som har varit i kraft sedan 2003. Logiken som ligger till grund för lagen är att om palestinier tillåts röra sig fritt inom Israel så ökar detta deras möjligheter att begå terrorbrott, eller att deras terrorbrott ska lyckas. Det som ligger till grund för valet av åldersintervall är att ”statistiska analyser har visat på en 96-procentig korrelation mellan terroristaktiviteter och män i åldern 18–35 år”. Detta enligt Yochi Gnessin, som nyligen företrädde den israeliska staten i en rättsprocess som hade initierats av tre människorättsorganisationer och en före detta Knessetmedlem, där

man ansökte om att en israelisk domstol skulle upphäva lagen eftersom den var diskriminerande och hindrade israeliska araber (framför allt) ifrån att bilda familj i Israel med sina palestinska makar. Gnessin tycks inte under rättegången ha redogjort för de statistiska sambanden mellan terroristaktiviteter och kvinnor i åldern 18–25. Begäran om att upphäva lagen avslogs med motiveringen att ”rätten till familjeliv inte nödvändigtvis måste förverkligas inom Israels gränser”, samt att ”mänskliga rättigheter inte kan respekteras till priset av nationellt självmord”. En av de domare som reserverade sig emot domstolens beslut påpekade att ”lagen skulle upphävas eftersom den stred emot rätten till likhet inför lagen”, något han fick utstå mycket kritik för, bland annat ifrån en studentorganisation vars ordförande menade att de domare som reserverade sig mot domstolens beslut gjorde sig skyldiga till att döma sionismen och Israels judiska karaktär till döden”. Organisationer som deltog i rättsprocessen på den israeliska statens sida anklagade dem som rest frågan om att upphäva lagen för att ”komma med samma beskyllningar [gentemot den israeliska staten] som FN gjorde när det påstod att Israel var en rasistisk stat”.

När den amerikanska kongressen nyligen öppnades inledde USA:s president, tillika Nobels fredspristagare, Barack Obama sitt öppningstal med att beskriva hur amerikanska soldater som stridit i Irak hade ”gjort USA säkrare och mer respekterat världen över”. Nu övertas dock mer och mer av soldaternas funktion av obemannade målrobotar, så kallade drönare. CIA, som ansvarar för krigföringen med hjälp av drönare i Pakistan insisterar på att inga civila ”nyligen” skadats eller dödats i drönarattacker. En rapport som nyligen publicerades av Bureau of Investigative Journalism visar dock att omkring 2 300 personer dödades av amerikanska drönare i Pakistan mellan 2004 och augusti 2011. Så många som 781 av dessa uppges kunna vara civila. Under perioden från augusti 2011 och framåt har åtminstone 45 civila dödsfall dokumenterats. Företrädare för det amerikanska luftförsvaret har hävdat att eftersom drönare kan cirkla runt och ingående studera ett mål i timtal innan de attackerar det är mindre sannolikt att de dödar civila än missiler som släpps från flygplan. Samtidigt hävdar man dock att en av de viktigaste fördelarna med att använda sig av drönare är att ”tiden det tar från beslut till attack kan kortas väsentligt” när drönare används. fib 17

Irak.

Uranvapen användes i Irak TEXT nils lundgren

Christopher Busby är en 66-årig forskare som använder Youtube för att väcka opinionen. När han var ung var han hippie, i dag bär han ständigt svart basker. Kanske är det för att dölja förlusten av sitt långa hår, han är väl medveten om att livet har ett slut. I won´t last for ever, säger han med ett snett leende. Och antyder därmed att yngre forskare måste ta över hans arbete med att finna ut vad som vad som händer i Irak.

Anmärkningsvärt hög förekomst av cancer

fib 18

hris Busbys forskningsstudier i den irakiska staden Falluja visar att USA har använt ett nytt hemligt hittills okänt vapen. Ett vapen som antingen producerar anrikat uran eller som använder anrikat svagt uran. Cancer, födsel av missbildade barn och färre pojkar, drabbar därför Iraks folk för generationer framåt, långt in i framtiden. Genom att blanda kärnavfall med vanliga sprängämnen skapas ett extremt kraftfullt vapen. Det finns inga radioaktiva ämnen som tyder på att fissionsvapen, det vill säga vanliga atomexplosioner, ska ha förekommit. MISSBILDADE BEBISAR. Professor Chris Busby är brittisk strålningsexpert, han har deltagit som expert i utredningar åt den brittiska regeringen och är bland annat gästprofessor vid Ulsters Universitet, gästforskare vid det tyska agrikulturella laboratoriet Julius Kuehn Institute i Braunschweig, chef för Green Audit och vetenskaplig sekreterare i Europeiska kommittén för strålningsrisk Chris Busby baserar sina uttalanden på vetenskapliga studier som kommer fram till uppseendeväckande resultat om Irak och särskilt om staden Falluja som har drabbats av anmärkningsvärt hög förekomst av cancer och missbildade nyfödda

bebisar samt ovanliga avvikelser i könsfördelningen av nyfödda barn. På 1 000 nyfödda flickor brukar det födas 1 050 pojkar, Busbys studier visar att det föds färre pojkar i Irak, endast 860 pojkar på 1 000 flickor. Atombomberna som USA släppte över Japan 1945 skapade också en sådan ändrad könskvot, och det är ett tecken på skadade könskromosomer. ANRIKAT URAN. USA har använt vapen med så

kallat utarmat uran, en radioaktiv och kemiskt giftig restprodukt från produktionen av kärnkraft och kärnvapen. Möjligen också låganrikat uran och använt bränsle från kärnkraftverk, som innehåller mycket giftigt plutonium, och som domineras av uranisotopen U-238. Uranvapen anses av många forskare vara orsaken till dramatiskt förhöjd förekomst av cancer, missbildningar och en rad andra sjukdomar, både på civila och på soldater. Projektilerna är mycket tyngre än bly och har mycket större förmåga att tränga igenom pansar och skyddsrum. Då en projektil slår ned brinner den med hög temperatur och bildar ett fint stoft av uranoxider, som lätt sprids. När detta stoft inandas

eller kommer in i kroppen via föda eller sår, kan små partiklar fastna i lungorna och via blod och vävnadsvätska nå andra organ, då en del av partiklarna är lösliga i vätska. En miljondels gram U-238 sänder ut tusentals alfa-partiklar per dygn, som skadar närliggande celler och arvsmassan, liksom små mängder giftiga och andra radioaktiva ämnen, som plutonium. Allt fler forskare anser att skadorna i Falluja kommer från vapen med anrikat uran som ska ha använts av USA mot staden 2004.

BARNCANCER. Det finns ingen motsvarighet i någon annan studie i historien, framhåller Chris Busby. Forskarna fann alarmerande höga cancerfrekvenser: 62 fall under femårsperioden, inklusive 16 fall av barncancer. Det är mer än tolv gånger mer än vad som normalt kunde förväntas. De högsta riskerna för leukemi fanns i åldersgrupperna 0–34 år. Där fann de 20 fall, vilket är 38 gånger mer än förväntat och en högre frekvens än efter atombomben i Hiroshima 1945. Totalt dokumenterades åtta fall av lymfkärlscancer, tolv fall av bröstcancer och fyra fall av hjärntumörer. Nivåerna var statistiskt signifikanta. Med-

foto: Olof Brännström

CANCERKONCENTRATION. Chris Busbys intresse väcktes när han blev kontaktad av Malak Hamdan, en irakiska som bor i Storbritannien. Busbys forskarlag beslöt att göra en studie genom att knacka dörr i Falluja och fråga om någon i familjen hade drabbats av cancer. Falluja är den region där cancerfallen tycks vara koncentrerade och där medfödda missbildningar sägs vara vanliga och där uranvapen sägs ha använts. I januari–februari 2010 besökte forskarna 700 slumpvis utvalda hem i Falluja med ett enkelt frågeformulär. De dokumenterade kön och ålder för 4 800 människor som bodde på adresserna samt antal och typ av cancer som rapporterats under de fem tidigare åren (sedan 2004), samt spädbarnsdödlighet (0–1 år) och könsfördelningen bland de födda.Det gjordes för att undersöka om det fanns en ökning av antalet cancerfall och om det fanns en ökning av medfödda missbildningar.

födda missbildningar och en signifikant onormal könsfördelning bland nyfödda barn konstaterades. URAN I HÅR. Busbys andra studie undersökte hur de höga förekomsterna av cancer och missbildningar kunde förklaras. Genom att ta hårprover, framför allt på de muslimska kvinnorna, som tenderar att inte klippa sig, undersöktes 52 ämnen i håret på föräldrarna till 25 barn med medfödda allvarliga skador. Upp till 80 centimeter långa hårstrån möjliggjorde att mätningarna kunde relateras till tidpunkt för inlagring av olika ämnen i håret eftersom

Busbys forskarlag har knackat dörr i irakiska Falluja.

> fib 19

IRAK Dags för regeringen att ta ställning och utreda frågan. Sveriges riksdag har vid några tillfällen avslagit motioner om förbud mot DU-vapen. I ”Betänkande 2008/09:UU11. Vissa säkerhetspolitiska frågor” skriver Utrikesutskottet ”Skulle övertygande medicinska bevis visa att utarmat uran i ammunition ger hälso- och miljöskador, är utskottet berett att verka för att ett förbud mot denna typ av ammunition och dess användning kommer till stånd”. Men nu är beläggen betydligt stakare. Som rapporterats i en debattartikel i Aftonbladet den 16 januari och som nämnts ovan finns uppgifter som tyder på att uranvapen kan ha använts i Afghanistan. I tidigare nummer av FiB/ Kulturfront har frågan väckts om Bofors tillverkar(t) dessa vapen? fib 20

håret växer med ungefär 1 centimeter per månad. Forskarna studerade dessutom prover från miljön, strålningsnivåer och spår efter användning av kärnvapen. De fann mer än normalt av många ämnen, men endast uran bedömdes kunna förklara de medfödda missbildningarna. Uranet var något anrikat, både i hårprover och i markprover. Det fanns inga radioaktiva ämnen som tydde på att fissionsvapen, det vill säga vanliga atomexplosioner, skulle ha förekommit. Busby anser att fyndet av anrikat uran kan förklaras av att ett nytt vapen har använts. Ett nytt vapen som antingen producerar anrikat uran eller som använder anrikat svagt uran. Genom att blanda in kärnavfall med vanliga sprängämnen skapas ett extremt kraftfullt vapen. FÖRGIFTADE. Barnen i Falluja och på andra förgiftade platser kan komma att drabbas i generation efter generation. Även i Basra, Bagdad, Najaf och minst 36 andra platser rapporteras liknande företeelser. Men Falluja är den ort där flest vetenskapliga studier har genomförts. En signifikant ökning av barnleukemi, från 2,6 till 6,9 fall per 100 000 invånare bland sjukhusvårdade i Basra 1993–2006, har rapporterats av forskare från USA och Irak i en ansedd vetenskaplig tidskrift. Även en ökning av cancer och missbildningar i Basra under 1990-talet har rapporterats av andra forskare. Orsaken kan vara de hårda strider som ägde rum i Basra under första Gulfkriget. OSÄKER EXPONERING. Förtjänsten med Busbys arbete är att forskarlaget har gjort empiriska studier av jord, vatten och hårprover under svåra förhållanden i Irak. Det är fortfarande osäkert vilken exakt typ av exponering människor i Fallujah har utsatts för. Men erfarna strålningsfysiker tror att plutonium har använts. En något högre nivå av U235 i förhållande till U238 i analysen av jord- och i hårprover indikerar en hög exponering. En försiktig tolkning av resultaten blir att eftersom inget av de andra element som finns i överskott i föräldrarna var genotoxiska utom uran, så antas effekterna i Falluja bero på uranbaserade vapen eller vapen av någon okänd typ.

KÄRNAVFALL. Den svenske forskaren Anders Romelsjö säger i en kommentar att ”Strålningen av utarmat uran är omkring 75 procent (Ian Fairlie). Alfastrålningen är ofarlig utanför kroppen. Om beta- och gammastrålning från nedbrytningsprodukter av uranisotoper eller från föroreningar i använt kärnkraftsbränsle om detta använts är skadliga vet jag inte riktigt. Fairlie nämner dessa förhållanden men ger ingen säker information om detta. Vad jag kan förstå är det i alla fall ej belagt att beta- och gammastrålningen är skadlig. Ja, det är möjligt att uranvapen främst har använt kärnkraftsavfall – och inte utarmat eller låganrikat uran. Anders Brahme, professor i strålningsfysik vid Karolinska Institutet tror att det är rester från kärnkraftverk som har använts, och att plutoniumets toxicitet, det vill säga ej främst strålningen, som är den verksamma beståndsdelen. Andra forskare tror detsamma. Man kan tänka sig att olika varianter har testats på olika ställen.” Andra möjliga förklaringar undersöktes i en tredje studie, som granskade hypotesen att den höga nivån av missbildade barn berodde på inavel i befolkningen. Studien visade att antalet medfödda missbildningar av skilda slag var signifikant högre än om förklaringen vore ingifte med släktingar. LÅGBUDGET. Busbys tre studier gjordes med en budget på mindre än 10 000 pund, inklusive mätningar på plats och laboratoriemätningar i Storbritannien och Tyskland. Särskilt den tyska personalen blev engagerad och såg uppdraget som mer meningsfullt än att undersöka hundmat, vilket de mest gjorde annars. Men Chris Busby fortsätter engagera sig som forskare utan tanke på att tjäna stora pengar. Idealen från långt innan han började bära svart basker, då han hyllade ”peace, love and all that”, driver honom att forska vidare så länge han orkar. Livet handlar om ”the real thing”, om att söka sanningen och hjälpa folk, säger han innan han återvänder till sin pråm Marius i Baltikum. Om det är för kallt där har han också ett hus i Irland. ■■

Läs en vetenskaplig kommentar av professor Anders Romelsjö på nästa sida. För en utökad kommentar, fakta och referenser – se www.fib.se

Kommentar av Anders Romelsjö, professor vid Institutionen för folkhälsovetenskap, Karolinska Institutet, och professor emeritus Stockholms universitet.

Alla vetenskapliga arbeten har begränsningar, och författare till sådana arbeten måste som regel själva redovisa och diskutera begränsningar då artikeln sänds till en vetenskaplig tidskrift samt ha viss kvalitet för att en insänd artikel ska publiceras. Chris Busbys och hans medarbetares artiklar är baserade på datainsamlingar under besvärliga förhållanden i Irak och är av pionjärkaraktär. En klar förtjänst med forskarlagets arbete är att de har gjort empiriska studier av jord, vatten och hårprover under svåra förhållanden i Irak. Forskning på djurmodeller och cellkulturer ger stöd för en hälsoskadlig effekt av utarmat uran, liksom studier på människor av andra forskare än Busby. Forskning av utarmat uran, DU, och resultat som ger stöd för att DU är hälsofarligt har ibland motarbetats. WHO, som inom detta område är underställt IAEA, har till exempel stoppat sådana data från den dåvarande WHO-ansvarige Keith Baverstock i en rapport för några år sedan, och flera exempel finns. Chris Busbys data har begränsningar, vilket författarna diskuterar tillfredsställande. Under ideala förhållanden skulle man genomfört mätningar på individer före anfallet mot Falluja (efter anvisning från USA:s krigsmakt), och senare – men hur skulle det ha gått till? Det hade varit bra om man haft uppgifter från diagnosregister i studierna från Falluja. Det har man från Basra, varifrån andra forskare rapporterat ökad cancerförekomst. I DET SENASTE arbetet fann Busby och medarbetare stöd för att låganrikat uran hade använts. I tidigare arbeten har Busby, liksom andra forskare funnit visst stöd för att projektilerna innehöll så kallat utarmat uran, en radioaktiv och kemiskt giftig restprodukt från anrikningen av naturligt uran till bränsle till kärnkraft och kärnvapen. Vid låganrikning av uranmalm till bränsle i kärnkraft-

verk ökar mängden av uranisotopen U-235 till cirka 3–4 procent. Benämningen utarmat uran (”depleted uranium”, DU) innebär att ämnet har lägre halt av U-235, det vill säga att det är utarmat på isotopen U-235. (Två isotoper av samma grundämne, till exempel uran, har lika många protoner men olika antal neutroner i atomkärnan.) Atomkärnorna i U-235 är klyvbara, och då detta sker frigörs stora mängder energi, under kontrollerade former i kärnkraftverk och under andra former i kärnvapen som baseras på fissionsenergin (klyvningsenergin) från U-235. Det finns vidare stöd från andra mätningar att man i uranvapen har använt upparbetat kärnbränsle, det vill säga restprodukten efter förbränning i kärnkraftverk. Detta innehåller det mycket giftiga grundämnet plutonium, som kan ha stor betydelse för skadeeffekten. Då U-238 sönderfaller bildas andra grundämnen som utsänder potentiellt skadlig beta- och gammastrålar. Halveringstiden för U-238 är 4,5 miljarder år, det vill säga ungefär lika lång som jordens hittillsvarande ålder, vilket innebär att skadeeffekter kan finnas mycket länge. Möjliga skadeeffekter av uranvapen utanför Irak. ”Gulfkrigssyndromet” som medfört förtidspensionering av tiotusentals soldater från USA som deltog i Gulfkriget 1990–91 kan ha orsakats av exponering för uranvapen. Enligt uppgifter från USA 2008 användes omkring 286 000 kilo utarmat uran i Gulfkriget 1990–91, 12 000 kilo i Balkankrigen och 75 000 kilo i det pågående kriget i Irak, medan andra källor anger högre siffror. Det kan nämnas att den italienska staten nyligen beslutat betala ut ersättning på 10 miljoner euro till anhöriga till 91 italienare som bedömts ha dött till följd av exponering för uranvapen. På Google finns 800 000 träffar på ”Depleted uranium in Afghanistan”. Det har rapporterats om kraftig ökning av missbildningar där, men om detta beror på användning av uranvapen (som även kan finnas i landminor) får anses oklart för tillfället. Det kan inte uteslutas att svenska militärer i så fall har skadats av damm från uranvapen. Enligt olika uppgifter användes DU-vapen vid Natos bombningar av Libyen. ■ ■ fib 21

Stick&klipp.

Foto: magnus selander / montage:lg

Redaktörer: Losita Garcia och Lars-Ivar Juntti

Mattelärare får underkänt

Januari 2012

Journalisterna ser ned på Juholt

– Jag beklagar att Håkan Juholt hamnade i ett läge där det inte fanns någon annan utväg än att avgå, säger Marita Ulvskog. – Många journalister ser upp till Carl Bildt och många journalister har valt att se ner på Håkan Juholt. Därför ser vi inga kravaller utanför Carl Bildts Östermalmsvåning. Det är sorgligt och man skulle kunna beskriva det i klasstermer. /svenska dagbladet, nätupplagan

FiB-strippen

fib 22

Månadens ord

Drev. Jägare som vid jakt går i grupp åt samma håll och med samma mål (att få bytet fällt). Se även försåt, krypskytte, prickskytte, snoka, uppleta, förfölja, inringa, överraska, träffa, såra, fälla, skjuta, nedlägga, avliva, slakta, trofé. /lg

Mattekunskaperna blir sämre i Sverige. Det beror på att eleverna får ta för mycket eget ansvar, enligt en ny studie. – Ta tillbaka ansvaret! Ha höga förväntningar! Åse Hansson vid Göteborgs universitet tvekar inte vid frågan om vad hon vill säga till de matematiklärare som läser detta. Hon har i sin avhandling i pedagogik kommit fram till att matematikkunskaperna försämras när ansvaret för lärandet läggs över på eleverna själva. – Detta har dominerat matteundervisningen i 15–20 år, och främst drabbat elever med invandrarbakgrund eller från socioekonomiskt svaga grupper, säger hon. Det handlar om pedagogisk segregation – de som behöver mest stöd får minst. /Forskning&Framsteg

Material till Stick&Klipp skickas till: li.juntti@uvtcmail.se

Robert Nyberg

FiB-krypto

Lars-Ivar Juntti/LiJ 1

7 8

Foto: miChael Åstmar 11

21 23

Ingen smugglare Den 62-årige västeråsaren tog i två omgångar in drygt tusen liter öl, 60 liter sprit och 23 liter vin. Men tingsrätten friar från smuggling. Första gången hade han med sig 28 flak starköl. Andra gången 60,4 liter starksprit, 23,75 liter vin och 107 flak starköl, 847,44 liter. Tullen skrev rapport och åklagaren åtalade 62-åringen för två fall av smuggling. Men eftersom 62-åringens uppgifter om att han varit generös med att bjuda på fester inte kunde motbevisas så frias han. Sin egen konsumtion beräknar 62-åringen till en platta öl och en flaska whisky i veckan. /vlt

Halverad tempelhyra i spåren av den ekonomiska krisen sänker Grekland priset för den som vill hyra Parthenontemplet. Taxan halveras, från 30 000 kronor per dag till 15 000. /sydsvenska dagbladet

Ovanligare pojknamn aston, Astor, Brandon, Buster, Dexter, Dylan, Frej, Frode, Gordon, Grim, Idris, Igor, Junior, Kaspar, Kid, Lee, Lennon, Lexus, Rio och Romeo är mindre vanliga tilltalsnamn för pojkar födda 1998–2011. /sCb

8 15

F 6 E

2 5

10 14

14 18

5 11

20 6

2 5

1 1

6 9

6 1

9 6

6 3

8 8

14 4

Orden står i sin grundform. Alla finns i SAOL, Svenska Akademins ordlista. Rätt lösning presenteras på www.fib.se till nästa nummer. Lycka till!

Nätfiskat

E Vårdskandal Utspädda snapsar m. m. !

Paggans skägg Den socialdemokratiske före detta kulturministern och stolte skäggbäraren är tillbaka i gammal god form, meddelas det på Skäggbloggen. För er som inte minns så rakade Pagrotsky av sig skägget och auktionerade ut det i P3:s Musikhjälpen. (Vem köpte det och till vad?!) Men glädjande nog är nu skägget tillbaka, meddelar bloggen och avslutar med att även pälsmössan är briljant. lg

”Hästar är stora, håriga och lömska”

UnDer affärskonceptet Åldringar vår framtid köpte hr riskkap. Beaumaré i fjol ålderdomshemmet Haltero, som omstrukturerades och vinstmaximerades inom ramen för omsorgskoncernen (jättefirman) Commandora Care AB. Men vårdskandalerna bestå, erfar Veckobladet. Oetisk skatt! Upprörd är även Grönköpings skattechef, hr Elon Ramstedt, då han ej lyckats driva in en enda skattekrona från Commandora Care AB. Detta bolags överskott slussas nämligen till en from stiftelse å Visingsö, som därefter transfererar medlen till en mindre from stiftelse å Kållandsö, vilken kontrolleras av familjen Beaumaré. Men hr riskkap. D. Beaumaré kontrar (emotsäger) omedelbart: – Det är viktigt, att skatter ej uttagas å vinsterna, då detta ju skulle betyda, att samhället tjänar pengar å våra gamla, och något så oetiskt vilja vi inte medverka till. /grönköpings dagblad

aftonblaDets krönikör Lasse Anrell undrade i Sportbladet vem RolfGöran Bengtsson är och ansåg att hästen borde ha

vunnit Jerringpriset. Nu backar han och ångrar allt. Erkänner efter provtur att det är svårt att rida. ”Jag är Häst. glad att jag lever”. /ab fib 23

FIB

Fagersta 1977

TEXT stefan lindgren FOTO odd uhrbom

FiB fyller 40 책r. En av FiB:s starkaste sidor genom 책ren har varit fotografierna. I samband med jubileums책ret lyfter vi fram Odd Uhrbom, en av de stora fotografer som har medverkat i FiB.

fib 24

> fib 25

FIB Odd Uhrboms och Curt Lundbergs Fagerstaprojekt på 1970-talet resulterade i både FiB-reportage och boken I järnets bälte. Men vad hände sedan? Stefan Lindgren, tidigare mångårig FiBredaktör, gick i deras fotspår tre decennier senare.

ruket i Fagersta har i alla tider kastat sin skugga över samhället. Som det går för svenskt stål går det också för Fagersta, stad sedan 1944. Befolkningen som fördubblades 1950–70 har sedan dess sjunkit med nära en tredjedel. När Curt Lundberg, journalist med rötter i Fagersta, gjorde sin bok I järnets bälte tillsammans med Odd Uhrbom var det faktiskt många som förutsade stålepokens slut. Men så gick det inte. Visserligen upphörde Fagersta AB, ortens dominerande arbetsgivare, 1984, men andra specialstålföretag tog över: Seco Tools som tillverkar hårdmetallverktyg, Atlas Copco Secoroc som gör bergborrar och Fagersta Stainless som gör rostfri valstråd och dragen tråd. ÖVERLEVNAD. Avfolkningen av Fagersta upphörde och den socialdemokratiska majoriteten i kommunfullmäktige avlöstes av en vänsterpartistisk majoritet. Men den ödesmättade tonen i Lundberg/Uhrboms bok kan snabbt få ny aktualitet. I järnets bälte handlar dock inte om enstaka konjunkturcykler. Det är en bok om bruksorternas landskap, den del av landet där välståndets vagga stått, där järnhanteringen utvecklats mot industrialismen och dess stordrift. Den svenska stålindustrin, koncentrerad till Mellansverige och Bergslagen, genomgick på 1970-talet en omfattande strukturomvandling med nedläggningar och motstånd på flera orter som Vikmanshyttan, Söderfors och Riddarhyttan. Näringen överlevde, människorna kämpade sig igenom svårigheterna. Kommer de att klara det igen? Vad betyder

fib 26

traditioner och yrkeskunnande som ofta gått i arv i generationer. Själva ordet bergslag betecknar den arbetsgemenskap som fanns runt ett regionalt gruvområde, ett järnberg. All som arbetade i gruvor, hyttor och smedjor runt ett järnberg utgjorde tillsammans ett bergslag. Den organisationen är för länge sedan borta, men har ersatts av andra synliga och osynliga gemenskaper. Smederna, som förr i hög grad karaktäriserade järnhanteringen, är sedan länge så gott som borta ur järn- och stålindustrin. Curt Lundberg och Odd Uhrbom porträtterade Henry Östergren – Fagerstas då ende smed. Då gick sonen Caj i lära hos fadern men nu, på 2000-talet, är det han som har tagit över och är brukets ende smed. På de gamla bruken var smeden den som hade den bästa betalningen, och den som hade förmåner jämfört med övriga arbetare. I sina blaggarnsskjortor, som gick ner över knäna, arbetade de vid härdarna i tysksmedjor och lancashiresmedjor. De var en grupp för sig, stolta över sitt kunnande. SJUNDE SMEDEN. Henry Östergren hade arbetat som klensmed hela sitt liv. Han gick i lära hos sin far som hade egen smedja i Finland. – Det var ont om arbete I Finland på 50-talet och den dåliga ekonomin gjorde att vi flyttade hit. När jag kom till Fagersta fanns sex smeder, jag blev den sjunde. På den tiden hade vi dessutom hjälpsmeder, släggare kallades de. Härden flammar upp när Henry vrider på handtaget som reglerar lufttillförseln. När stålämnet legat till sig i hären är det klart. Det läggs upp på en bänk och bockas. Lätt som snus. Ämnet är följsamt, temperaturen är den rätta. Det här är inte så märkvärdigt.

Vad är hemligheten med smedens arbete? – Konsten att hantera hammaren och konsten att lägga biten rätt på städet, svarade Henry. ■ ■

Som det går för svenskt stål går det också för Fagersta

> fib 27

FIB

En bild säger allt TEXT stefan ljung FOTO odd uhrbom

1978 publicerades Odd Uhrboms bilder från järnbruket i Fagersta första gången i Folket i Bild. Ett samarbete han håller högt. – FiB hade stor del i att öka reportagebildens betydelse och genomslagskraft, säger Odd Uhrbom idag.

Rörliga bilder flimrar förbi, men en stark stillbild minns man

dd Uhrbom hade redan påbörjat Fagersta-projektet när han kontaktade FiB. – Curt Lundberg, som var redaktör på FiB då, kom ju från Fagersta. Så det blev så att han skrev och jag fotograferade, säger Odd Uhrbom. TUNG MILJÖ. Odd Uhrbom hade en tydlig idé om

vad han ville med projektet. – Jag var ute efter att skildra de tunga arbetsmiljöerna, säger han. För att förstå varför måste vi söka oss längre bakåt i tiden till Odd Uhrboms uppväxt i hemstaden Köping. – Tidigt i livet jobbade jag för Konsum i Köping. På verkstadsgolvet i Volvos växellådsfabrik drog jag runt en försäljningsvagn med kaffe, cigg och mackor, berättar Odd Uhrbom. Plötsligt en gång svimmade han av. Gubbarna drog ut honom och sa att ”det är bara oljeflimmer”. Luften var späckad av oljeångor. I efterhand tror Odd Uhrbom att den tidiga upplevelsen av usel arbetsmiljö kan ligga bakom hans senare val. Han valde reportagefoto när han gick på Strömholms fotoskola och bestämde sig för att skildra arbetet i LKAB:s gruvor, när han fortfarande var fotoelev. GRUVSTREJK. Resultatet blev boken Gruva som publicerades 1968 med text av Sara Lidman. Efter boken följde den stora gruvstrejken 1969–1970.

fib 28

1978 ville Odd söka vidare längs järnhanteringens kedja. – Jag ville följa upp med förädlingen av järnmalmen. Det kändes naturligt att skildra arbetet vid masugnarna. Jag var ute efter att skildra de tunga arbetsmiljöerna igen, berättar Odd Uhrbom. Hur var arbetsmiljön vid järnbruket 1978 jämfört med miljön i gruvan 1968? – Nej, det var ingen större skillnad i arbetsmiljö. Det var ganska dåliga förhållanden, säger Odd Uhrbom. Hur ser du på möjligheterna till liknande arbetsplatsreportage i dag? – Ingenting är väl helt omöjligt, men det beror på kontakter. Fast det är svårare i dag, nästintill omöjligt. Han har starka åsikter om fotots samhällspåverkande nödvändighet. – Jag tycker att det är lite konstigt att reportagefotografi nästan har försvunnit. Det är för mycket av kommersiellt foto idag. Det är väldigt olyckligt. Stillbilder behövs. Rörliga bilder flimrar förbi, men en stark stillbild minns man. Boken Gruva hade stor del i att strejkerna blev av, säger han. Vilka fotoreportage skulle du vilja göra nu, 2012? – Det finns oerhört mycket att skildra fotografiskt i dag. Ska vi till exempel acceptera att antalet hemlösa ökar och att barnfamiljer vräks? Jag skulle gärna fotodokumentera en sådan vräkning, säger han och frågar sig: – Ska sådant få ske 2012? Vart är vi på väg? Vad sjutton är det som händer? Efter några sekunders paus svarar han själv: – Vi är på väg mot stenåldern ... ■ ■

Kameran som samvete är titeln på en ny bok om Odd Uhrbom, med texter av Stefan Lindgren och förord av Anders Ehnmark. För bildurval svarar Odd Uhrbom och Åke Sidvall, som är bokens redaktör. Kameran som samvete ges ut av Bokförlaget Nya Vyer. Information kommer under våren att finnas på förlagets hemsida, www.nyavyer.se. Sänd intresseanmälan till info@nyavyer. se. så får du ett värdefullt erbjudande. Kameran som samvete är en omfattande översikt av Odd Uhrboms alla reportage, från debuten med boken Gruva (1968), Mitt hem är Palestina, Tsito - en by i Ghana, I järnets bälte (om industriorten Fagersta), Bolivia, Afghanistan samt ett påbörjat reportage om hemlösa i Uppsala. För bästa möjliga bildåtergivning ansvarar reproföretaget Linjepunkt AB i Falun och för bildtrycket svarar BULLS GRAPHICS, Halmstad / Litauen.

fib 29

Krönika.

Daglönaren åter TEXT kurt junesjö

”Man måste alltid vara beredd. Man duschar med mobilen på för att man inte ska missa något jobb.” / Erica, timvikarie

fib 30

io procent av Västerås kommuns anställda, det vill säga mer än tusen personer jobbar i en vikariepool med namnet Bemanningstjänst. Den försörjer allt från förskolor till äldreboenden. Den fungerar såhär: Personal registrerar sig som sökande till vikariat. När ett vikariat blir ledigt får alla sökande ett sms på sin mobil. Den som först svarar ja får vikariatet. Har man tur och är tillräckligt snabb, ja då får man jobb. SÅ HÄR SÄGER en av de jagade timvikarierna, Erica, till lokalradion: – Bara av att veta att man måste sitta med telefonen i handen ifall man får ett sms, det är ju stress något så fruktansvärt, Och även när man redan är ute på jobb måste man ha mobilen till hands, om något nytt jobb dyker upp. Som timvikarie kan man få sms klockan fem på kvällen såväl som klockan sex på morgonen. Även på helger. – Man måste alltid vara beredd. Man duschar med mobilen på för att man inte ska missa något jobb. – Man blev ju helt besatt av det där. Man är alltid tvungen att ha telefonen på högsta volym när man sover så att man hör på morgonen om de skulle skicka ut. Så ska det ju inte behöva vara. Det är ju jättetokigt. BEKVÄMT FÖR ARBETSGIVAREN , omänskligt för

jobbarna. 80 procent av dem som tillhör vikariepoolen är erfarenhetsmässigt kvinnor, eftersom poolen är för jobb i vård och barnomsorg. Hur kan en offentlig arbetsgivare försvara något sådant? Så här säger arbetsgivarens representant, Jacques Fresnais, enhetschef på Bemanningstjänst till lokalradion:

– Vi är en förmedlare och vårt uppdrag är att förmedla vikarier. – Vi har försökt skapa ett system så att alla får en chans. Sedan är det inte optimalt på grund av att det skapar stress. – Att vara timanställd är att vara tillgänglig när det uppstår behov. Han håller med om att timvikarierna lever i en otrygg situation men tycker samtidigt att det inte är någon tillvaro som man ska vara i hela livet, utan att den ofta är en första ingång på en arbetsplats där man kan visa vad man går för, innan man blir anställd. (Uppgifterna ovan från P4 Västmanlands hemsida.) I rå sammanfattning: Detta är ett system som är bekvämt för arbetsgivaren och då struntar man i de utsatta kvinnorna. ”Daglönaren, som hvarje dag kan ömsa husbonde, är icke säker att också hvarje dag bekomma arbete.” ”Tendensen bland jordbrukarne är att reducera de fast anstälda arbetarna samt i deras ställe använda daglönare.” ”Daglönare äro icke lagstadda, utan arbeta på grund af ett vanligen muntligt aftal för kortare tid, mestadels för daglön eller för stycklön”. (Citaten från Svenska akademiens ordbok tryckår 1906) . DAGLÖNAREN STOD längst ned på samhällsstegen med fullständigt oskyddad anställning. Den avskaffades när fackföreningarna genom kollektivavtalet stärkte arbetstagarnas ställning under första hälften av 1900-talet. I stort sett fanns systemet bara kvar i hamnarna, där en stor del av stuvarna ganska långt fram i tiden var daglönearbetare. Vad har hänt som gör att denna osäkra anställningsform återuppstått? När anställningsskyddslagen kom 1974 blev

Sverige hade länge ett av de bättre lagskydden för anställningar i Europa. Men det är historia.

tidsbegränsade anställningar, med undantag för vissa branscher till exempel byggsektorn och statligt anställda, ganska ovanliga Tillsvidareanställning (fast anställning) var nämligen LAS tvingande huvudregel. Successivt luckrades detta förmånliga anställningsskydd upp. Det berodde på tre samverkande orsaker: Arbetsdomstolen utvidgade kraftigt genom sina domar möjligheten att anställa tidsbegränsat enligt LAS. Det kallas att ändra lagtillämpningen genom praxis. Lagstiftaren, det vill säga riksdagen, försämrade lagreglerna både under borgerligt och socialdemokratiskt styre. Man införde så stora möjligheter till tidsbegränsade anställningar att arbetsgivaren lagligt genom att bolla mellan olika tidsbegränsade anställningar kunde ha folk i osäkra anställningar ända upp till tio år. MÅNGA FACK HJÄLPTE till att öka antalet tids-

begränsade anställningar både genom att gå med på försämrade regler i kollektivavtalet och genom att inte i tid bevaka sina regler i lag och avtal genom att driva arbetsgivarens missbruk av reglerna till domstol. Genom denna dåliga bevakning, blev arbetsgivarens felaktiga tillämpning tillåten som godtagen praxis. Detta är huvudorsaken till att Västerås kommun nu kan missbruka reglerna i LAS och kollektivatalet mot Kommunalarbetareförbundets medlemmar där många nu är daglönare. Kommunalarbetareförbundet säger nu i en nyligen publicerad rapport: – ”Timmisarna” är vår tids daglönare, de tjänar bara hälften så mycket som de som är fast anställda och har mycket sämre arbetstider. Vår rap-

port slår hål på myten om att visstidsanställningar är en snabb väg för ungdomar att etablera sig på arbetsmarknaden, i verkligheten är medelåldern 35 år och det tar i allmänhet många år innan de visstidsanställda i vård, skola och omsorg blir fast anställda säger Kommunals ordförande Annelie Nordström. Sverige hade länge ett av de bättre lagskydden för anställningar i Europa. Men det är historia. Anställningsskyddslagen har nu urholkats så långt att den inte ens uppfyller EU:s minimiskydd. EUkommissionen har därför efter en anmälan från TCO inlett en utredning av Sveriges lagstiftning. ATT HA MÄNNISKOR anställda dag för dag, så att de inte ens vet om de har jobb nästa dag är helt ovärdigt. Jo men tänker du, vad rör det mig? Du kanske har hyfsat anställningsskydd i din bransch? Problemet är att sådana omänskliga arbetsvillkor har en tendens att sprida sig i allt vidare cirklar i samhället. Nu är det mest kvinnolönebranscher som vård- och serviceyrken och yrken inom hotell och restaurangbranschen som drabbas, men ju mer accepterat det blir, dess större blir trycket även mot din bransch. SÅ KOLLA SKYDDET i ditt kollektivavtal. Lagstift-

ning har visat sig vara ett bristfälligt skydd. Sannolikt är skyddet i ditt avtal svagt. Tryck på ditt fack och verka för ett bättre skydd, gärna genom motioner. Borgarna har redan försämrat LAS. Mer är på väg. När skyddet för anställningen finns i kollektivavtalet är det skyddat mot klåfingriga politiker, både från vänster och höger. ■ ■ fib 31

Dokument.

fib 32

Franska bibliotek under ockupationen Å TEXT åke erlandsson ILLUSTRATION mare toomingas

ren 1940–44 var kurorten Vichy i Auvergne säte för den med Nazityskland samarbetsvilliga Vichyregimen. Efter Frankrikes kapitulation 1940 erhöll konseljpresidenten Philippe Pétain parlamentets fullmakt att ändra författningen. ”Tredje republiken” ersattes av ”Den franska staten”. Den nya regimen var till sin karaktär reaktionär, korporativistisk, främlings- och judefientlig. Frankrikes stolta revolutionsdevis ”frihet, jämlikhet, broderskap” ersattes med Vichyregimens motto ”Arbete, familj, fosterland”. Press och bokutgivning censurerades i samma ärkekonservativa, främlingsfientliga anda. ”Vi, Marskalk av Frankrike, chef för Den franska staten och ministerrådet, proklamerar, enligt 1941 års lag av den 2 juni, att alla av judisk härkomst skall anmäla sig till poliskommissariatet eller underprefekturen i bostadsorten för att erhålla sina insignier i form av en gul stjärna, med texten Jude, att fästas synligt på ytterkläder.” 76 000 DEPORTERADES. I juli 1940 – efter neder-

laget i Sedan och tyskarnas ockupation av Paris och västra Frankrike – utsågs fältmarskalken, ”segraren vid Verdun”, den åttiofyraårige Philippe Pétain till fransk statschef. ”Kan jag inte längre vara ert svärd, så vill jag förbli er sköld”, deklarerade han. Någon sköld blev Pétain aldrig. Tvärtom skulle han och hans samarbetsregim vålla ändlösa tragedier, lidanden och mardrömmar för det franska folket. Under ockupationen deporterades 76 000 frans-ka judar – bland andra bibliotekarier – till Auschwitz-Birkenau och andra förintelseläger. Endast 2 500 skulle återvända, märkta för livet. Traumat har initierat och samvetsgrant skildrats av den

franska akademiledamoten, före detta europaparlamentarikern och inrikesministern Simone Veil i självbiografin Une vie (2007). 1944, sexton år gammal, greps hon av SS i Nice och deporterades med föräldrar och syskon till koncentrationsläger. Modern dog i BergenBelsen, fadern och hennes bror försvann spårlöst. Frankrike har officiellt erkänt sitt ansvar för judedeporteringarna under ockupationen.

KULTURFÖRSTÖRELSE. Under krigsåren1940–1944

omvandlades och plundrades offentliga och privata bibliotek i Frankrike. Ett femtiotal bibliotek raserades också under tyska bombanfall. Nazisterna avskydde som bekant böcker som pesten. Beryktade är deras bokbål redan 1933 utanför operan i Berlin. Den destruktiva kulturideologin anammades av Vichyregimen och snart gjordes biblioteken till infernon för bokälskare. Den ultrakonservativa och antisemitiska tidningen Action française, som uppstod ur Dreyfusaffären, vann nya läsare. Troskyldiga bibliotekarier axlade Mefistos mantel och var likt demoner beredda att omforma och föröda landets minnesarkiv. Biblioteksexperten och konsthistorikern Martine Poulain redovisar i en väldokumenterad studie, Livres pillés, lectures surveillés: Les bibliothéques françaises sous l’Occcupation (Gallimard, 2008) att bakom den sobra atmosfären och tystnaden i nationalbibliotekets läsesalar doldes allmän resignation och kompromisser, men även halvkvävda uppror. Bibliotekariekåren skiljde sig härvidlag inte nämnvärt från övriga tjänstemannakårer. All opposition mot Vichyregimen och ockupa-

Nazisterna avskydde som bekant böcker som pesten.

> fib 33

DOKUMENT

”Då Gestapo inte fann människan, tog de hennes bibliotek.” – författaren André Maurois tionen var bannlyst, liksom antitysk litteratur. Inte olikt andra yrkeskårer fanns vid de offentliga biblioteken en framträdande kollaboratör, Bernard Faÿ, som 1940 utnämndes till administratör för Nationalbiblioteket. Han ersatte historikern Julien Cain, jude, som deporterades till Buchenwald. Tysklands utrikesminister von Ribbentrop och hans franska drabanter klassade Faÿ som ”patriot, monarkist och aktiv katolik”. Själv presenterade sig Faÿ inför Nationalbibliotekets bibliotekarier med orden: ”Jag har blivit utnämnd, eftersom jag har Marskalkens och tyskarnas förtroende.” Han utsågs även till chef för franska säkerhetstjänsten (SSS), en censurinstans. Drygt två miljoner böcker drogs in. SS-SAMARBETE. En märklig och komplex person

var denne Bernard Faÿ: en intellektuell med bakgrund i franskt 30-tal. Religiös nit och maktlystnad gav efterhand upphov till fixa idéer och tvångstankar mot allsköns frimureri och dekadens. Till skillnad från flera notoriska kollaboratörer hade Faÿ ingen utbildning som germanist. Han beundrade amerikansk kultur, var professor vid Collège de France, översatte Gertrude Stein som han hade träffat i Paris. Efter krigsslutet dömdes han till livstids straffarbete men lyckades 1956, förklädd till katolsk präst, fly från fängelset in över gränsen till Schweiz. Senare publicerade han några gallsprängda essäer och ett antal biografier hos det franska förlaget Perrin, utgivare av bland annat Nobelpristagaren François Mauriac, förgrundsgestalt inom den kafib 34

tolska vänstern och aktiv i motståndsrörelsen. Under Faÿs ledning blev Nationalbiblioteket ett instrument för samarbete med tyskarna. Faÿ förhandlade direkt med SS-ledningen, inte med Vichyambassadören, frankofilen Otto Abetz. Utan skrupler tillämpade Faÿ, liksom andra kolleger i fransk administration, antisemitiska och främlingsfientliga lagar. Han ”arieserade” ledningen och rensade ut flera tjänstemän. Han vägrade judiska och mörkhyade läsare tillträde till biblioteket, berikade de nationella samlingarna med beslag gjorda i privatbibliotek, böcker tillhörande fransmän som fråndömts sina rättigheter (judar, motståndsmän, frimurare, kommunister …). BOKPLUNDRING. Nazisterna plundrade Léon Blums, Marc Blochs och andra kända motståndsmäns bibliotek. Författaren André Maurois, nära vän till de Gaulle, summerar lakoniskt: ”Då Gestapo inte fann människan, tog de hennes bibliotek.” Martine Poulain redogör ingående för plundringen av privatsamlingar, vid Nürnbergrättegången. Plindringen uppskattas till 550 000 volymer. I dag har drygt 1,5 miljoner stulna böcker återfunnits. De större offentliga Parisbiblioteken hade redan 1939 forslat i väg sina mest värdefulla samlingar till de fria zonerna ute i landsorten. Martine Poulain lyfter fram bilden av ett tyglat och skändat Frankrike, där man söker tröst i eskapism och harmlöst tidsfördriv. På svarta marknaden slogs läshungriga kvinnor, till kilopriset på skinkan, om Borta med vinden, Margaret Mitchells romantiska succéroman, som utspelar

sig i skuggan av amerikanska inbördeskriget. Ockupationen gjorde, menar Poulain, Frankrike till ett läsande land. Utgivningen av ny litteratur var av förklarliga skäl åsidosatt och bokhandelns utbud synnerligen påvert. Många sökte sig till de bibliotek som inte hade skövlats, särskilt i områden som inte ockuperats. Om bokläsning hindras av censur eller rent materiella problem så finner många – inte minst flyktingar, offrens anhöriga och andra som märkts av kriget – en form av frihet i glömskan av krigets fasor. Om så blott för stunden. Ockupationen, som genom censur ville kontrollera medborgarnas läsning, gynnade den paradoxalt nog. Censur har alltid ökat aptiten för det förbjudna. Och manat till motstånd. Lyckligtvis fanns det, vilket bör poängteras, även modiga franska bibliotekarier som, inte utan risk, via hemliga nätverk förmedlade svartlistad litteratur. MÖRKLÄGGNING. Vid befrielsen 1945 avrättades

många kollaboratörer. Philippe Pétain dömdes till döden, men straffet omvandlades av de Gaulle till livstids fängelse. Kvinnor som sällskapat med tyska soldater stämplades som förrädare och fick håret avklippt. Mycket sopades under mattan, tabubelagt och skrämmande. Bernard Faÿs namn och kollaboration föll snart i glömska. Starka internkonflikter seglar även upp i Goncourtakademin, ansvarig för utdelningen av det prestigefyllda Goncourtpriset. Skådespelaren Sacha Guitry och ett par andra jurymedlemmar utrensades, anklagade för att inte ha tagit avstånd från ockupationsmakten. Direkt genant för Goncourtakademin blev ”affären” Vintila Horia, belönad 1960 för Dieu est né en exil (Gud är född i landsflykt). Efteråt fick akademin klart för sig att författaren varit aktiv nazisympatisör och man tvingades dra tillbaka priset. En annan känd antisemit och nazisympatisör var fattigläkaren, den eminente författaren Louis-Ferdinand Céline (1894–1961), bland annat känd för Resa till nattens ände (1932) och Död på krita (1936), vilken tidigt hyllade Hitler som en framsynt general och statsman. Vad gäller andra världskrigets eko i franska ro-

maner finns en uppsjö av vittnesmål omedelbart efter krigsslutet. Decenniet därefter är det förbluffande tyst. Kanske ville man, som Martine Poulain framhåller, bara glömma. Kanske fanns det alltför många lik i garderoben. Ett notabelt sådant: inför presidentvalet 1965 uppdagades att François Mitterrand hade samarbetat med marskalk Pétain i Vichy. Saken mörklades officiellt. En seglivad myt, eller skröna, gör även gällande att flertalet fransmän i nära anslutning till Tysklands kapitulation den 8 maj 1945, hävdade att de deltagit aktivt i motståndsrörelsen. ■ ■ Kommentarer

Mefisto, Mefisto´feles, namn på djävulen i berättelserna om Faust, som säljer sin själ till Mefistofeles mot att denne förser honom med kunskap.

LITTERATUR OCH KÄLLOR: Fransmannen Claude Lanzmanns nio timmar långa dokumentärfilm Shoah (grek. Förintelsen) från 1985 är en enastående dokumentär som synliggjort Förintelsen och det ofattbara. Författaren och globetrottern Lanzmann (1927–2006), son till judiska invandrare från Östeuropa, gick 1943 med i motståndsrörelsen, greps i Aix-en-Provence, var nära att bli arkebuserad men lyckades fly i sista stund. Omnämnas bör även Marvin Chomskys prisade film Holocaust (1978) om nazisternas judeförföljelser. En själsfrände till Lanzmann var Romain Gary. I den självbiografiska boken Promessse de l’aube (”Löfte i gryningen”) skildrar Gary sin karriär från fattig judisk invandrarpojke till fransk stridsflygare, diplomat och succéförfattare. 1941 anslöt han sig till general de Gaulle i London och organisationen Det fria Frankrike. 1972 utkom amerikanske historikern Robert Paxtons i flera avseende väg-röjande verk Vichy France, Old Guard and New Order, 1940–1944 (Barrie & Jenkins, 1972). Paxton, specialist på Vichyregimen och fascismen under andra världskriget, argumenterar övertygande för tesen att Vichy frivilligt och programenligt samarbetade med Tyskland, inte tvingades därtill av Hitler och SS. Patrick Modiano, med judiskt påbrå, är en av de yngre romanförfattarna som, utan att ha upplevt epoken annat än indirekt, intresserade sig för ockupationstidens mer eller mindre obskyra händelser. Andra franska författare som på olika sätt skildrat människoöden och händelser under dessa stormiga krigsår är – för att bara nämna några som översatts till svenska – Simone de Beauvoir, Marguerite Duras, Romain Gary, Alexandre Jardin, Jacques Lanzmann, André Malraux, François Mauriac (Nobelpristagare 1952), Jean Rouaud och Françoise Sagan.

fib 35

foto: Ola Kjelbye

Film.

fib 36

Bland kittelflickare, spioner och mullvadar Nyligen har vi sett Tinker, Tailor, Soldier, Spy i Tomas Alfredssons regi – en filmatisering av John Le Carrés roman. På svenska hette romanen då den kom 1974 Mullvaden. TEXT hans isaksson

MULLVADEN ÄR ETT LITET svart pälsdjur,

som väger ungefär som två dosor snus. Mullvadarna är retliga och slåss ofta inbördes. De är sårbara då de tvingas upp ovan jord till exempel för att knyta sexuella kontakter, varvid de ibland glömmer att skydda sig. De är solitärer som mest lever nere i de underjordiska gångar som underminerar vår miljö. Man ser dem sällan i levande skick. Men de finns där ändå och påminner oss om att mycket sker även under ytan. Numera betecknar ”mullvad” inom en underrättelsetjänst – men av allt att döma också inom politik och ekonomi – också en agent, som i det fördolda går andra krafters ärenden genom att underminera verksamheten och som på detta sätt kan utkvittera dubbla löner. DAVID JOHN MOORE CORNWELL föddes redan 1931 i en familj, som måste ha varit förmögen. Hans skojare till far efterlämnade nämligen 200 miljoner i skulder. John hade sannolikt av fadern därtill ärvt vissa anlag för bedrägeri och förställning, som han åren 1958–63 sublimerade genom att tjänstgöra i den brittiska underrättelsetjänsten SIS (först inrikes i MI5, sedan i MI6, det vill säga i utrikes tjänst). Den brittiska spionbranschen har fött en hel rad av framgångsrika författare från den (ut)bildade

överklassen under och efter de båda stora krigen på 1900-talen. Somerset Maugham skickades 1917 som SIS-agent till Moskva för att försöka övertyga ryssarna om att inte göra revolution och i stället hålla fast vid alliansen med Storbritannien. Graham Greene hade som mentor i MI6 den sovjetiske mullvaden Kim Philby och var under hela kriget dess agent i Sierra Leone. Ytterligare ett flertal författare har, liksom för övrigt Svenska Akademiens ständige sekreterare, inom underrättelsetjänsten inspirerats till författarskap och/eller journalistik. DEN MEST MILITÄRT – och framför allt kommersiellt – framgångsrike av dem alla var förstås Ian Fleming – James Bonds alter ego och skapare – som varit hög officer i marinens underrättelsetjänst. Som författare var Fleming tre nummer mindre, men den störste fylltratten, fascisten och proimperialisten av dem alla. Det var delvis som en reaktion mot litteratur som Flemings och för att möta kritikens och publikens efterfrågan på mera realism och mindre chauvinism som till exempel Len Deighton (The IPCRESS File) och Cornwell tog till pennan. Sedan debuten 1961 har Cornwell utkommit med minst 23 romaner. Han slutade som spion för att börja som för-

fattare efter det internationella genombrottet med Spionen som kom in från kylan 1963. Det är som John Le Carré som han är välkänd för alla som överhuvudtaget läser ”spionromaner” – en genre som han förädlade till konst – och detaljfyllda skildringar från underrättelsetjänsten. Det är genom honom som begrepp i brittiska MI6-kretsar som till exempel ”mullvad” eller ”att komma in från kylan” har kommit in i den svenska ordskatten. Göteborgshumorn gav den råfula krokodilen på stadens Sjöfartsmuseum namnet Smajlet efter den klart oheroiske hjälten Smiley, känd från flera Le Carréböcker från 70-talet. George Smiley figurerar redan i Le Carrés första roman och därefter i olika funktioner i uppåt hälften av hans böcker. SMILEY ÄR I ALLT motsatsen till James Bond. Hans penna är som penissymbol klart underlägsen Bonds Walther PPK. Om Smiley över huvud taget kan avfyra ett vapen så visar han det aldrig. Han beskrivs som en alldaglig, ständigt halvgammal, något överviktig man, som bär dyra, men illasittande kläder. Ibland brukar han torka av sina fula glasögon med den ”flottiga änden” av sin slips. Då vet man att han är lite upprörd. Annars tar han aldrig av sig sina glasögon, inte ens då han badar. Han är en briljant fib 37

FILM yrkesman med en kolossal minneskapacitet, men i allt övrigt en på det hela taget misslyckad man. Hans älskade, men gravt promiskuösa, överklassfru har genom åren planterat hans huvud fullt med horn utan att han någonsin orkat återgälda otroheten. MULLVADEN (Tinker, Tailor...etcetera) är den första delen av Le Carrés ”Karlatrilogi” (1974-1977) som skildrar tvekampen mellan Smiley och hans minst lika fiktive och kompetente sovjetiske motpart, Karla. Kampen resulterar i att Karla hoppar av och Smiley peakar som chef för MI6. I den aktuella filmen – och i förlagan – har det hänt att MI6:s chef (Control eller ”C”) i början av 70-talet fått avgå och ta sin löjtnant, Smiley, med ut i kylan sedan en operation i Budapest totalt ballat ur och MI6-agenten Prideaux bedömdes ha blivit dödad när han skulle värva en rysk högre avhoppare. MI6:s operationer mot länderna bakom den så kallade järnridån koncentrerades under den nya chefen kring ”Operation Witchcraft” det vill säga till en förmodat pålitlig mullvad på Sovjetsidan. Men högre upp i hierarkin hade man, liksom den fockade C, börjat misstänka att någon av fyra, möjligen fem, högre betrodda tjänstemän inom MI6 också var en mullvad. Denna person bytte i hemlighet via den uppburna Witchcraft verklig information om den egna verksamhetens planerade operationer mot fejkad information från Karla. FÖREDETTINGEN SMILEY fick uppdraget att ta reda på vilken av de fem som var Mullvaden. Till skillnad från Torbjörn Fälldin, som i riksdagen ansåg sig kunna förkasta hela Carl Perssons fib 38

När Mullvaden skrevs pågick ännu USA:s och dess allierades mördarkrig i Vietnam och Pinochet hjälptes till makten. bordell-PM, eftersom han själv stod med på dess lista över bordellkunder, nöjde sig Smiley att stryka sig själv från listan över suspekta mullvadar. En annan association får lätt den som är bekant med den svenska finkulturen, när den verklige Mullvaden på Karlas inrådan passade på att mer eller mindre öppet ansluta sig till skocken av Smileys frus älskare för att göra utredaren jävig. Det vill säga en liknande metod som Ingmar Bergman medvetet använde för att tysta en teaterpolitisk motståndare när han slog DN-kritikern Bengt Jahnsson på käften. ATT REDOGÖRA FÖR handlingen i en

Smileyroman, med alla dess intriger, förvecklingar och kryptiska anspelningar är svårt, och att göra en film som, utan att vulgarisera innehållet, söker komprimera och gestalta öst-västkonflikten är nog ännu svårare. Le Carré har sagt att Alfredssons filmatisering av denna roman dock är den bästa som någonsin har gjorts av hans böcker. Och man förstår vad han menar. Den solkiga verkligheten av 70-talets underrättelsespel går verkligen fram. Problemet har för mig aldrig legat i gestaltningen av konflikten, oavsett den som nu sker på film eller i bokform. Under det kalla kriget utmärkte sig Le Carré genom att inta en närmast neutral och diplomatisk hållning mellan blocken, där likheterna, snarare än ytliga skillnader, mellan deras institutioner

framhölls. Detta var vackert så, som det politiska klimatet var. Men många av oss samtida läsare är, inte ens i efterhand, till den grad neutrala att vi enbart kan avnjuta Le Carrés romaner om det kalla kriget intellektuellt och estetiskt. När Mullvaden skrevs pågick ännu USA:s och dess allierades mördarkrig i Vietnam och Pinochet hjälptes till makten i Chile. I Afrika pågick antikoloniala befrielsekrig. I alla dessa strider stod Smileys uppdragsgivare på reaktionens sida. Och gör så än i dag, senast i Libyen och Iran med mera. SMILEY HAR NOG nu dött på långvården eller är, likt stackars Wallander, senil. Men hans skapare har gått vidare. Le Carré har efter sovjetblockets fall i sina romaner tenderat att identifiera CIA och hemlandet, dess junior partner MI6, som överskurkar. I januari 2003 hävdade han i The Times att ”USA har blivit galet”, och fördömde på förhand överfallet på Irak. I en essäsamling, Not One More Death, tillsammans med Harold Pinter, Richard Dawkins med flera betecknade han 2006 USA-regimens lyckade försök att förvända vreden mot bin Laden mot Iraks regim som en av historiens mest ruttna PR-kupper. Man får numera leta länge i hans böcker efter en sympatisk MI6- för att inte tala om CIA-man. Numera lägger jag inte längre, som fallet 1974 var med den väl ljumma Mullvaden, en Le Carrébok ifrån mig halvläst. ■ ■

Recension. Theodor Fontane – förnuft och fantasi. Henrik Sjögren

Det stora självporträttet. Om Olav H. Hauge Carl-Göran Ekerwald,

Ja, minsann Carl Magnus von Seth Carlsson 2011

När jag är på dåligt humör tar jag fram en roman av Theodor Fontane. Han är Tysklands största diktare under 1800-talet, sedan får Goethe och Schiller säga vad de vill. Han tar också ned sådana som Thomas Mann och Günther Grass till måttliga proportioner. Hos Fontane, vars berättelser merendels utspelar sig i samtidens nordöstra Tyskland, finns realism parad med ironi. Han skildrar aristokratiska eller högborgerliga miljöer med underifrånbetraktarens lugna och sakliga förståelse. De flesta figurerna sjunger på sista versen, men som Bo Bergman skriver i en dikt om aristokraterna bland fåglar: ”svanar sjunga bara när de dö”. Bäst att lyssna då. För oss sentida dödliga är Fontane mest känd för miniromanen Effie Briest, filmad av Fassbinder. Den föregår Heinrichs Manns Undersåten som effektiv kritik av hyckleriet i den kallhamrade preussiska militärstaten. Jag älskar den breda berättelsen i Der Stechlin som ger överklassförfallet en gripande inramning. Satir behöver han sällan tillgripa, mån om att undvika ”allt överdrivet och fult”. Nästan ingenting av Fontane är översatt till svenska. Henrik Sjögrens bok råder i någon mån bot på denna

brist. Han skildrar den legitimerade apotekarens och sedermera reporterns liv genom hans litterära verk. Fontane var en nationalliberal av det mera demokratiska slaget. Kanske är det just därför som hans iakttagelser av militära seder och bruk är så särskilt pregnanta. Sjögren, själv en före detta tidningsman, tar sitt folkbildaruppdrag på stort allvar. Han är välorienterad i den tyska kulturen. Han har ett demokratiskt engagemang som har gjort honom stridbar. Det samma kan man säga om CarlGöran Ekerwald, fenomenalt produktiv upp i åren, en tvärvigg på många sätt.

Ekerwalds bok om Olav H. Hauge, som han obekymrat utnämner till Norges mest betydande poet under 1900-talet, är också skriven i nära anslutning till verket. Hauge var en autodidakt, utbildad till trädgårdsmästare och äppelodlare, och först i mogen ålder färdig att debutera som författare. Men skrev tycks han ha gjort jämt och ständigt. Dikter och dagböcker. På ett språk som är så egensinnigt att Ekerwald klokt nog har valt att behålla det nynorska originalet vid sidan av sina egna dikttolkningar. Hauge for illa mentalt och tillbringade perioder på anstalt. Något av en hemmason och eremit som först sent i livet fick uppleva kärleken mellan man och kvinna. Kändis ville han inte bli. Tackade nej till att äta middag hos kungen. Sjuttio år gammal läser han den marxistiske historikern (och före detta utrikesministern) Halvdan Kohts klassiska arbete Norsk bondereising. Hauge, själv brukare av jorden, noterar i dagboken: ”Oro och missnöje rådde hela tiden bland bönderna under den danska tiden. Och små uppror. Men de saknade en ledare. De skulle ha haft en Mao ibland

sig. Hur lätt skulle de inte kunnat kasta ut danskarna? Man kan gräma sig grön.” Och Ekerwald applåderar, sida efter sida. Det är ett sympatiskt porträtt av en udda personlighet, av askesen som livsform. Som desto väldigare framstår verket – att han aldrig bröt av det, trots att han bröt samman, hur han stod emot rösterna och skrev med sina alldeles egna ord.

Om man ska tala om en tredje ypperlig folkbildare i det här sammanhanget, så får det bli Carl Magnus von Seth. Han var under många år en makalös litteraturproducent på Sveriges Radio och har en rad egna diktverk bakom sig. Han är också adelsmannen som har lagt av sig alla manér och trivs perfekt som odlare han också, i sydskånska Dörred. Nu har han gett ut en samling anekdotiska memoarfragment. Många diktare passerar revy, liksom ett antal mer eller mindre originella släktingar, ofta med anknytning till gården Ousbyholm utanför Hörby som för en eller annan generation sedan gick ur släkten. Roligast är det nästan när von Seth citerar sig själv: ”Tiden hetsar i radion jag vet inte om det idag är tisdag eller kanske bara måndag folk gnor som galna och pratat i mun på varann Ha en bra dag! Tjatar man i radio När jag skriver är det sent 1700-tal som går över i 1800-tal som en snigelmamma med sina ungar i en rad jag har sällskap med min katt Doris som inte bryr sig om tiden nej hon har aldrig i hela sitt liv kommit för sent” anders björnsson fib 39

RECENSION

Krig – rädsla, död, kärlek Sebastian Junger Övers. Inge R. Larsson & Kjell Waltman Ica bokförlag

Detta är en bok om kriget inifrån. Det handlar om en amerikansk pluton som är förlagd till en liten bas i Korengaldalen som anses vara en av de farligaste kommenderingarna i hela Afghanistan. Basen utgörs av en ”tröstlös samling bunkrar, taggtråd och baracker.” Soldaterna får ett mål lagad mat om dagen. De får duscha en gång i veckan och uträtta sina behov i öppna latriner. Boendestandarden är låg. Runt basen finns förpostställningar besatta av små grupper av soldater och med ändå lägre standard. Tristessen dominerar.

Yrke: Povel Ramel – inte en biografi Staffan Schöier & Stefan Wermelin Bonnier fakta

Ett tungt liv väntar alla Povel Ramel-älskare. Vi kommer alltid vilja släpa denna bok med oss, aldrig släppa den ur sikte och den väger och har mått som en trottoarplatta, full av fakta, bilder och anekdoter som anknyter till den geniala artisten, musikern, författaren, underhållaren som så många av oss har ett personligt förhållande till. Ett stort researcharbete ligger fib 40

Plutonens kommendering är på 15 månader och under denna tid gör Sebastian Junger fem turer dit och lever som inbäddad reporter. Hans ambition är att få veta hur det är att tjänstgöra i en infanteripluton i amerikanska armén. Att det är en stridande infanteripluton innebär att de ger sig iväg på uppdrag gående och att de bär med sig allt de behöver, vilket betyder att de kan kånka på 40–60 kg och ta sig fram i en synnerligen oländig terräng, som motparten, talibanerna, behärskar till fulländning. Amerikanerna har givetvis alla sorters avancerade vapen. De får hjälp av bombplan när så krävs och de har tillgång till ett avancerat avlyssningssystem, utrustning för termisk avbildning, spaningsdrönare. Men det är talibanerna som behärskar dalen. De rör sig fritt, utnyttjar terrängen, lägger sig i bakhåll, placerar ut vägbomber. Det är det klassiska gerillakriget, med små rörliga grupper mot en tungt beväpnad yrkesarmé. Författaren ger en bred skildring bakom och detta gör boken till ett ”gediget arbete” för att använda ett ramelskt uttryck. Även vi som haft förmånen att följa Povel Ramel under årtionden, med revyer, skivor, filmer, böcker och produktioner för radio och teve, har mycket att hämta här. Därför är läsupplevelsen djup och reflekterande; det är ett givande och roligt arbete att plöja sig igenom texter och bilder som även omfattar skivomslag, programblad och etiketter. Boken är förstås späckad med anekdoter. Povel Ramel har i en av sina egna böcker berättat om mötet med Susanna som efter viss övertalning blev hans lagvigda. Medan han själv alternerade som musiker mellan dansstället Maxim på Götgatan och Södra teatern vid Mosebacke var hon kapten för balettflickorna på nämnda teater, fast hon själv anser att hon var ordningsman för de yngre flickorna. Det var där han envisades med att uppvakta henne tills hon föll till

De rör sig fritt ... lägger sig i bakhåll, placerar ut vägbomber.

av plutonen. Han beskriver bakgrunder, personliga egenheter, livet under kommenderingen. Han beskriver hur striderna går till och berättar om döda och sårade. Han försöker komma åt vad det är som gör striderna möjliga, hur en soldat kan fungera i en dödlig strid, vad som menas med tapperhet. Han pekar på gruppens oerhörda betydelse för individen. Samtidigt är detta en amerikansk bok. Sebastian Junger är fokuserad på sina soldater. Lokalbefolkningen blir aldrig mer än staffagefigurer. Talibanerna kallas för upprorsmän och beskrivs som en främmande grupp som kommer utifrån. Men om man läser kritiskt och medvetet finner jag boken intressant. sisela björnsson

Vi kommer alltid vilja släpa denna bok med oss. föga. Under ett uppehåll från dansandet arbetade hon i skivaffär och kunde inte begripa varför det inte såldes vanliga skivor utan bara skivor av den där Povel Ramel. Vilket namn sedan – det måste vara en pseudonym. Det förtjänar att påpekas att boken är skriven på ett språk som är spänstigt och vitsigt, väl anpassat till innehållet. För oss som är intresserade finns också rejält tilltagna register, dels med namn på alla de intressanta och roliga människor som passerat, dels över alla produktioner, dels en kronologisk översikt. Läsningen inspirerar till att leta fram en hög inspelningar och trycka igång cd-spelaren. ”Än sjunger gubben.” stefan estby

Ann Heberlein Albert Bonniers Förlag

Så kom då Ann Heberleins bok Ett gott liv som jag, innan jag fått den i min hand, såg som en pendang till hennes tidigare En liten bok om ondska (2010). Men redan i början av boken sågar Ann Heberlein den gren jag trodde att hon skulle sitta på, när hon skriver att de som har funnit mening och godhet i sitt liv, söker inga svar, skriver inga böcker. De är upptagna av att leva. ”Den lycklige har funnit sitt svar och svaret är sällan något att skriva om. Lyckan tycks nämligen vara tämligen banal”. Det är hennes tes. I stället handlar hennes psykologiskt mycket intressanta bok om hur hon ser på den period i sitt liv då hon var fången i det kraftfält som hennes bipolära tillstånd skapade. Hon beskriver på ett synnerligen åskådliggörande sätt det svåra

Variationer runt ett körsbärsträd och andra dikter Vénus Khoury-Ghata Övers. Jeana Jarlsbo & Inger Andersson Elisabeth Grate bokförlag

Det mesta flyter i Vénus KhouryGhatas dikter: de vindlar sig fram över många sidor och man vet aldrig riktigt åt vilket håll de ska vända sig härnäst. Träd flyttar till Amerika, en mor har något otalt med kylan, och tiden är fullständigt satt ur spel: de döda lever, och en språklös urtid

i att bli frisk, när alla psykosens färger har försvunnit, trädens budskap har tystnat och marken ligger platt och snäll. Världen har helt enkelt blivit grå. Då är det svårare att vara frisk än att vara sjuk. Perioden hon ser tillbaka på, ur den friska Ann Heberleins perspektiv, är tiden då hon gav ut sin självutlämnande bok Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva (2009). Då var hon sårbar på grund av sin sjukdom och kände sig mycket beroende av sin förläggare och hans stöd under lång tid. Denna känsla förvandlades efterhand som hon blev starkare till känslan av att han utnyttjade hennes belägenhet. Är då boken en hämnd på förläggaren för att hon kände sig utnyttjad? Och hur förhåller sig förlagsvärlden till författare med psykisk sjukdom? Dessa frågor väckte debatt i medierna när boken kom ut. Min tanke är att i en relation formas rollerna automatiskt på ett komplementärt sätt för att skapa en god balans – ett intensivt behov föder ett starkt stöd. Ann Heberleins texter är alltid intressanta att läsa. Hon uppehåller sig vid de stora livsfrågorna, definierar (här också är lika närvarande som bilder från ett mer eller mindre samtida Libanon. Hon lyckas bra med att kombinera starka modernistiska bilder med antika myter och mysterier. Vénus Khoury-Ghata är ursprungligen libanesiska men sedan länge bosatt i Paris, och hon skriver på franska. I dikterna räds hon inte ordet ”jag”, men blir aldrig personlig eller särskilt tydlig själv. Ändå tillåter hon sig att vara något av dikternas huvudperson: att leva är att skriva och att skriva är att skapa en värld – ett synsätt som antagligen känns fullt naturligt för någon som har gett ut omkring fyrtio böcker, och dessutom översatt mycket arabisk poesi till franska. Hon verkar således skriva under på att ”allt är språk” och att ”det är svårt att leva i en oskildrad värld”, som några av

Foto: Kennet Ruona

Ett gott liv

med hjälp av Nationalencyklopedin) begrepp utifrån olika filosofers och litteraturvetares skrifter (boken har en gedigen litteraturlista), delger läsaren sina tankar och erfarenheter för att lite senare slå omkull sina egna påståenden, ifrågasätta och vända på allt. Hon är orädd och frispråkig och utsätter ständigt läsaren för inspirerande tankekullerbyttor. Därför tillhör hon mina favoriter. agneta willans

de bevingade orden från förra århundradets – särskilt franska – tänkande lyder. Och även om man inte köper denna världsbild fullt ut tror jag ingen ifrågasätter ordens makt över tanken. Man kan försöka tolka och läsa in betydelser i det Vénus Khoury-Ghata skriver, men lika gärna nöja sig med skönheten. Och oavsett ord och bilder kan hon vara mycket konkret och tydlig, som när hon beskriver sorgen efter ett barn: Modern sorterar kulorna efter storlek och sorg pojken ska spela när han är mindre död när gräset som växer på hans bädd är mindre vitt efter horisonten finns en annan horisont säger hon. joel landberg fib 41

RECENSION

Smakernas återkomst Mats-Eric Nilsson Ordfront

I Västsverige fanns en gång en äppelsort kallad det halländska brunnsäpplet. I mitten av 1900-talet minskade odlingen snabbt, inte för att man tyckte att äpplets smak hade förändrats, utan för att det inte tålde långa transporter. I dag fraktas frukt och grönsaker över hela klotet, ofta försedda med en skyddande hinna av vax som gör att de kan ligga omogna i långa perioder. Därefter tillsätter man en gas som gör att frukten mognar precis innan den når butikshyllan. Kan det vara så att mognadsgaser och hårdhetstester används utan hänsyn till smak och näringsvärde? Skulle detta vara orsaken till att barndomens goda tomater förvandlats till

Depån Gunnar Brulin Mat & Makt förlag 2011

I dag kan vi läsa många verksamma arbetarförfattare som förlägger sina skildringar till arbetsplatserna. Visst har det förekommit tidigare, Folke Fridell kanske är den som mest konsekvent haft arbetet, arbetsplatsen och arbetskamraterna i fokus. Men många arbetarförfattare har förlagt handlingarna i sina böcker till samhället och det sociala livet med arbetet som en sorts bakgrundskuliss. Som läsare kan vi i dag köra utlandstradare med David Ericsson, bygga bilar med Maria Hamberg, möta restaurangkökets slit med Jenny Wrangborg, arbeta på järnverk med Bernt-Olov fib 42

knallhårda röda bollar som smakar så beskt att det svider i munnen? Finns det verkligen människor som tror att det är naturligt odlade jordgubbar som säljs kring jul? I själva verket är det klonade plantor som vilat i kylskåp för att i oktober placeras i steriliserad sandjord och matas med en soppa av kemikalier och sedan bli det som kallas jordgubbe. Alla ska dessutom ha det för en jordgubbe typiska utseendet för att passa fransmän och italienare. De äter nämligen inte jordgubbar med mjölk utan föredrar dem som tårtdekoration. Mats-Eric Nilsson är matskribent i Svenska Dagbladet och författare till Den hemlige kocken samt uppföljaren Äkta vara. Böcker som ställde frågan om matens produktion och behandling. Vad är meningen med alla dessa E-nummer? Vad är det egentligen vi äter? Vad för slags mat ger vi våra barn? Här kommer kokboken som är den logiska fortsättningen på hans undersökningar. Vad är det vi ska äta, och hur ska vi laga det? Du ska laga maten efter årstid Andersson, bygga trädgårdsanläggningar tillsammans med Kjell Eriksson, svetsa fartyg med Aino Trosell, arbeta i varuhusdisken med Tony Samuelsson och arbeta som byggnadssmed med Micke Evhammar för att bara nämna några exempel. Till raden av verksamma arbetarförfattare med förmåga att levandegöra dagens arbetsplatser, arbetsmiljöer och relationerna mellan arbetare och arbetsgivare hör Gunnar Brulin som efter den skönlitterära debuten 2009 med Blågul slaktare nu har kommit med en ny roman, Depån, som handlar om det stora bryggeriet som vill lägga ner en depå med det i våra dagar så ymnigt förekommande argumentet: ”bristande lönsamhet”. Boken är svart, den väjer inte för att klargöra hur svår arbetarnas situation är när den välorganiserade motståndaren lägger ner eller flyttar verksamheten, spelar ut arbetare i olika länder mot varandra och som i det här fallet egentligen är kriminell men oåtkomlig. Det finns

Vad är meningen med alla dessa E-nummer?

lyder svaret. Det är en snyggt formgiven kokbok. Ljus, avskalad, läckra bilder och utan känsla av att trigga igång en receptfanatiker. En intressant inledning blandar reflektioner kring såväl historia som nutid. Till varje råvara finns ett spirituellt kåseri och ett recept. Är det alltså så här vi ska äta? Det nära producerade och årstidsbundna. Kanske det. Men en undran väcks när Mats-Eric Nilsson berättar att svenska bönder som de första i världen har satt igång storskalig uppfödning av lamm. Lamm som slaktas före mitten av juni behöver enligt lag inte se sol och himmel. Alltså uppfödning på samma sätt som vad gäller storskalig produktion av gris och kyckling. Vart är vi på väg? Är jag en bakåtsträvare som ställer den frågan? anders norborg

inte mycket av hopp för en framtida verksamhet under hyggliga villkor för den här arbetsplatsen som väl utgör prototypen för dagens svenska arbetsplats. Efter några spektakulära försök att rädda arbetet ger klubbens ordförande upp och försvinner från arbetet, från arbetskamraterna och från familjen. Finns det någon annan möjlighet? Författaren ger oss inget svar, boken inbjuder däremot till diskussioner om just den situation som så många i vårt land befinner sig i. Jag har aldrig förstått den tråkighetsstämpel som många vill trycka på arbetarlitteraturen. Måhända är det konspiratoriskt att tro att sådana rykten har ett bestämt uppsåt – att hindra arbetarklassen från att ta del av böcker som klargör maktförhållandena i arbetslivet. Och tvärtom är det så att den som läser Gunnar Brulins Depån får en läsupplevelse med spänning och humor där författaren tar ut svängarna rejält i denna berättelse om livsviktiga ting för arbetarklassen. kjersti bosdotter

ULLA WENNBERG FÖDD I LUND 1948. Utbildad vid Gerlesborgskolan 1968 – 70, Konsthögskolan 1970 – 75, båda i Stockholm. Verksam som konstnär, periodvis illustratör och (alltför sällan) skämttecknare. Bisysslor: städerska, kontorist, kassör. Som konstnär använder jag träsnitt, linoleumsnitt, torrnål med mera djuptryck, tusch, akvarell, sax, klister (collage) samt tyg, nål och tråd, och skriver också gärna korta texter. Senaste separatutställning: Nationalgalleriet, Stockholm, 2011. Bibliotekets Konsthall, Kumla, 2011. Projekt HemmaHos (tillsammans med Kristina Anshelm och Helena Mellin), senast visad på Österåkers Konsthall, Åkersberga, Galleri K, Oxelösund, Galleri Astley, Uttersberg, samtliga 2011. Senaste samlingsutställningar: Mönster som berättar om vår tid, Kulturhuset, Stockholm 2007, Stadsgalleriet, Halmstad 2008. Bloggar: yllemor.blogspot.com glaskanin.blogg.se

Satirarkivet.se är ett forum på nätet för bildskapare som vill kommentera samtiden. Här finns bilder från hela världen, såväl nutida som historiska. Välkommen att titta in på www.satirarkivet.se.

fib 43

Skriftställning.

Ett svenskt föredöme:

August Strindberg TEXT jan myrdal

u denna vår när han blir hundra år död kommer vi att kunna läsa allt kring honom. Från ”Om ackusativen hos Ågust” till akademiskt psykologiska studier om den litterära betydelsen av hans korta penis och insiktsfulla studier om hans psykotiska skov i Paris. Nåja. Han dog femton år innan jag föddes. Länge upplevde jag hans liv som långt, 63 år och fyra månader. Sedan gick åren och nu har jag själv levt och arbetat 21 år längre än den tid som blev honom utmätt. Det verkar personligt, privat kanske, men detta är medvetet. Ty så är det. Många, särskilt vi svensktalande – däribland jag – har en intensiv personlig relation till hans ord. Han blev oss ett styrande föredöme.

DET BEHÖVER SKRIVAS . Ty om hans skrifter och arbete har jag publicerat artiklar och böcker sedan 1949. Men det får inte skymma min insikt i det märkliga att hans ord varit och är så avgörande för så många bland oss. I februari 1944 när jag var sexton på det sjuttonde upphörde jag att gå i skolan. Satt läsande på bibliotek. Tog för att fixa försörjningen ströjobb på fabrik och på Centralstationen. När det upptäcktes sökte min farbror, Gösta Gestad (som jag tyckte om och som också var en bra lärare i Solna), tala förstånd med mig. Men jag hänvisade till August Strindberg. Honom hade jag då läst intensivt i fem år. Också när jag bodde hos Gösta och Elsa. I det hörnrum jag sov i fanns i bokhylfib 44

Jag visste bättre då jag läst Strindberg och visste att det fanns ett annat liv att leva; ett större ett. lan Samlade Skrifter i 55 röda klotband. – August Strindberg hade helt rätt om skola och officiell utbildning, sade jag. Jag visste ju. Skolan stal tid från mitt läsande, lärarna var okunniga, anpassade barnen till det vrånga samhället. Jag visste bättre då jag läst Strindberg och visste att det fanns ett annat liv att leva; ett större ett. – Du får inte ta det du läser på så stort allvar. sade Gösta. Strindberg är mycket bra. Men du måste skilja på litteratur och verklighet. OM JAG INTE haft möjlighet att just inför och under de första tonåren läsa Strindberg och genom att ta ord på allvar därmed bli i stånd att välja liv och hållning hade jag väl nu suttit som emeriterad svensk – eller amerikansk – professor. Kanske jag till och med tillbringat detta mitt livsslut på en golfbana i Spanien. Jag är inte unik. Några skriftställare – diktare klingar falskt och författare säger ingenting – förmår så forma oss med sina skrivna ord. Det beror inte på att han vore entydig. Tvärtom. Hjalmar Branting sökte vid hans död skriva in honom i partiet. Vissa präster gjorde motsvarande på sin kant. Men min morfar Albert Reimer som varit fackligt aktiv och socialist och

var principfast nykterhetsman (då hans far trots sin socialism suttit på fästning för fylla och hustrumisshandel) och hård ateist (och mycket annat under livet) var också Strindbergläsare med många förstaupplagor (som jag ärvt) i hyllan. Han hade också själv träffat honom en gång. Som bud hade han levererat böcker till honom från det bokbinderi där min morfarsbror var förgyllare. SOMMAREN INNAN morfar dog bodde jag hos honom i den undantagsbostad han låtit bygga åt sig när han sålt Kvicksta. – Hur kan du tycka så bra om Strindberg? frågade jag. Han var ju alls inte som du. Drack gjorde han, var på olika sätt troende hela livet, feministerna har skällt på honom som kvinnohatare. – Javisst, sade morfar. Men du förstår han var en av oss. I det hade morfar rätt. Det visade sig också mot slutet av Strindbergs arbetsliv. Då tågade Stockholms arbetarklass förbi hans fönster och hurrade för folkets diktare. Till detta hör att Oscar II avskytt honom och att patrasket i Svenska Akademien gjorde sitt bästa för att skada honom. Det hörde till. Så skall det ju vara hos oss. Strindberg själv fann det följdrik-

tigt att den då nyss adlade och erkänt hyllade Sven Hedin (som han klätt av så som han klädde av den andre reaktionäre tyskvännen Heidenstam) skrev om honom i Dagens Nyheter den 22 juli 1910: ”Strindberg är en fenomenal begåvning, med en rutten karaktär, en häpnadsväckande blandning af titan, sfinx, vampyr och parasit. Likt schakalen föredrar han lik, men går äfven på lefvande, om de icke bitas. Ja det är synd om honom! Man går förbi hans bostad här i Stockholm med en känsla af att passera ett sorgehus, där båren redan står bäddad. Och ändå sitter han där och skriver, ensam med sitt hat, och förtäres dag och natt af afunden värre än kvinnan af sin svartsjuka. Ett blekt återsken från forna ljusare tider är den enda lager som smyckar hans silfverhår.” JA, I SVERIGE bör en skriftställare som det är något med behandlas på det sättet av de officiella och rättroende. Det har vi lärt av Strindberg. Jag måste erkänna att jag därför kände det som om mina ord i vart fall gjort någon nytta när medlemmarna i nätforumet ”Jag hatar Jan Myrdal” fick lova öppna en flaska champagne när jag smällde av eller när den officiella ”Levande historia” gjorde film och utställning för att angripa mig och den för detta ansvarige statstjänstemannen vägrade ställa upp ansikte mot ansikte i TV:s Debatt för att diskutera sanningshalten. Nåja, hans feghet var kanske klokhet. I direktsändning hade jag skurit tasken av honom – andligt ty teolog är han ju. SÅ HÄR ÄR DET. Strindberg skrev och

skrev inom en viss svensk tradition. (Dit hörde den Almqvist han avskydde.) Ibland fanns han bland vad som kunde kallas vänster. (Dock uttrycket är så suddigt att det saknar mening. I min ungdom var platta tak ”vänster” i snölandet Sverige). Då och då fördömdes han därifrån. Gustaf af Geijerstam slog knut på sig för att på en gång inställsamt

Författaren August Strindberg uppmärksammas just nu stort 100 år efter sin död.

beundra och anpassligt bespotta honom. Den officielle vänsterman som bäst beskrivit motviljan mot den mångskiftande Strindberg är Victor Svanberg i Clarté 1930, ”Strindbergskulten” (ofta omtryckt). HAN ÄR DÄRTILL just i kraft av sitt språk oöversättbar. Till och med hans vacklande franska blir därför bättre än den bästa översättning. Hur skulle någon begripligt till engelska, franska eller tyska (för att inte tala om utomvästliga kulturspråk) kunna översätta: ”Det skulle bli spökdiné hos professor Stenkåhl, men bara andra klassens uppbåd ty kraschanerna hade ryckt ut där dagen förut.”

Men de strindbergianer i ämbetet som nu organiserar hyllningar kan inte få till en riktig jubelfest. Överheten – kung, drottning, statsminister, Wallenbergare, Stenbäckare, arbetsrörelseidkare och akademiledamöter – skulle inte som vanligt kunna framträda i Blå Hallen utan att deras jubeltalande denna gång fastnade dem taggigt i halsen. Och i den mån Strindberg fortlevde som poltergeist vet vi att Kung Karl sedan på väg upp till dansen därovan skulle halka och åka ned på rumpan med alla kraschanerna klirrande. Det är därför han läses under det att en Heidenstam bara är pekoral och senilitet. ■ ■ fib 45

Rätt&Rådligt.

Har ni problem med författare i familjen?

tt tänkvärt ord av en fransk författare: ”Inled aldrig en förbindelse med en kvinna som skriver”. Vad han avsåg var att en författares partner får tåla sådant som att stå modell för romanfigurer och att – med rätt eller orätt – identifieras med sådana. Hur kul det är, skulle Siri von Essen och många många andra kunna berätta om, ifall de hade velat och fått tillfälle. Ytterligare ett ord att tänka på: Man kan aldrig vara nog försiktig i valet av föräldrar. Till skillnad från partnervalet är föräldravalet för de allra flesta inget val alls. Den som råkar få en skrivande förälder behöver därför inte klandra sig själv för att han valt fel, om han eller hon finns med i den litterära produkten under annat eller eget namn. Christopher Robin Milne lär som vuxen inte ha varit glad åt att stå modell för barnboksfiguren. PÅ SAMMA SÄTT är barnavalet för de flesta föräldrar en ren chimär som val betraktat. Omtänksamma föräldrar avråder förstås i all välmening barnet från att ägna sig åt författarskap, som ju är en mycket osäker bana. Hur föga barnet bryr sig om sådana råd framgår av många författares biografier. Dagens krönika ska ta upp den situation som kan uppstå om barnet inte lyder sina föräldrars råd och till råga på eländet börjar publicera texter om sina föräldrar och alla deras tillkortakommanden. Vilken hållning bör föräldern inta gentemot sådana tilltag? Kan man förebygga dem? Mina råd kan förhoppningsvis ha tillämpning också i andra konstellationer, där det finns en författare i familjen eller bekantskapskretsen. Först ska konstateras att det inte

fib 46

Inse i stället att det inte är någon brådska med att barnet lär sig läsa och skriva.

finns någon yttrandefrihet som ger barnet rätt att beljuga sina föräldrar, bara därför att ungen eller hans förläggare satt etiketten ”roman” e.d. på alstret. Kan föräldern identifieras i texten, måste barnet kunna bevisa att kränkande uppgifter är sanna eller att skälig grund fanns för dessa.

FÖR DET ANDRA är det inte fritt fram att kasta skit på far och mor bara därför att det råkar vara sant. Det räcker inte. Det ska också vara ”försvarligt”. Att föräldern intar en framstående position i samhället, eller att han eller hon offentligen har utmålat sin familj och sin barnuppfostran som särskilt mönstergill, kan vara omständigheter som barnet kan försvara sig med. De kan också göra profitlystna förläggare sugna på att ge ut smörjan. Med hot om straff och skadestånd för grovt förtal, om inte hot om arvlöshet och indragen veckopeng räcker, kan föräldern i bästa fall skrämma barnet eller dess presumtiva förläggare, så att man avstår från publicering. Om förutsättningar föreligger, kan ett suicidhot eller hot om publicering av för barnet menliga uppgifter göra susen. Ett sätt att reducera sin riskexponering är naturligtvis att föräldern låter bli att inta framstående positioner i samhället och – för allt i världen – aldrig offentligen utger sig för att vara expert på barn och deras uppfostran (hur berättigad en sådan upphöjelse än skulle vara). Hjälper inget av detta, får man tänka

sig noga för så att man inte gör skadan värre. Att som Gunnar och Alva Myrdal genom advokat hota med rättsliga åtgärder och sedan inte fullfölja hotet är i allmänhet inte att rekommendera. Om föräldern inte känner för att ta sig av daga, kan det vara bättre att gå till motoffensiv i medierna. Till exempel: hitta rätt TV-soffa (akta er för Skavlan!), rikta förebråelserna bara mot förläggaren och hans giriga utnyttjande av en människa i obalans. Uppbåda författarens syskon och andra släktingar mot förtalet. Den händige kan med eller utan biträde av PR-konsult eller advokat åstadkomma en hel del. Kan inte föräldern enkelt förebygga skandalisering genom att vara snäll, undrar ni. Erfarenheterna av att vara snäll lär inte vara tillräckligt undersökta. Att vara snäll är dessutom oerhört krävande. Inse i stället att det inte är någon brådska med att barnet lär sig läsa och skriva. Sådant är betydligt överskattat. KANSKE NÅGON i FiB:s vittra läsekrets kan tala om vilken författare det är, för jag vet inte och har inte kunnat googla upp det. (Inför publiceringen av Jan Myrdal, Barndom, i tidningen Aftonbladet.)

Ingemar Folke är advokat, verksam i Stockholm, medlem i föreningen fib-juristerna (tffr.org)

Medlem. en? r i förening Vad hände da www.fib.se hemsi Se vår nya

22/2 Möte i Norberg: Elmbrant om krisen för euron

Offentligt möte med Björn Elmbrant utifrån hans bok Europas stålbad: Krisen som slukar välfärden och skakar Euron. Bergslagens folkhögskola, Engelbrektsgatan 65, Gamla Tingshuset, Tingshusparken, Norberg. Onsdag den 22 februari kl. 18:30. Arrangörer: Socialdemokraterna i Norberg, ABF Fagersta-Norberg, LO-kommittén i Norberg och Folket i Bild/Kulturfront Västmanland-Dalarna.

p-o tellander

Studiecirkel i FIB/Kulturfront-Stockholm FiB/Kulturfront Stockholm arrangerar en studiecirkel runt Pål Steigans bok En gång skall jorden bliva vår – Strategi för en ny värld Studiecirkeln kommer att ha fem möten. Mötesdag: Torsdagar, första mötet blir 8 mars. Plats: FIB-lokalen på Bondegatan 69. Anmälan till cirkelsamordnarna: Henrik Persson 073 - 667 64 39 Jan-Erik Romson 073 - 908 81 13

FOLKET I BILD/KULTURFRONT

MEDARBETARE I DETTA NUMMER OMSLAGSILLUSTRATION:

Botox MEDARBETARE

Botox, Lars-Gunnar Liljestrand, Hillevi Nagel, Mare Toomingas, Peo Österholm, Lars Isaksson, Solveig Giambanco, Jacob Zocherman, Nils Lundgren, Lisa Forsberg, Anders Romelsjö, Losita Garcia, Lars-Ivar Juntti, Stefan Lindgren, Odd Uhrbom, Stefan Ljung, Kurt Junesjö, Åke Erlandsson, Hans Isaksson, Anders Björnsson, Sisela Björnsson, Stefan Estby, Agneta Willans, Joel Landberg, Anders Norborg, Kjersti Bosdotter, Ulla Wennberg, Jan Myrdal, Ingemar Folke, Hans Lindström, Henrik Linde P-O Tellander

henrik linde

Månadens medarbetare BJÖRN FOLKE JOHANSSON Ålder: 32 år Jag arbetar som frilansande grafisk formgivare. Mitt uppdrag som layoutare för FiB är meningsfullt och lärorikt. Främst på grund av alla inspirerande medarbetare.

Kallelse till föreningen Folket i Bild/ Kulturfronts ordinarie stämma. Lördagen den 14 april 2012 kl 10.00-16.00. ABF-huset, Sveavägen 41, Stockholm. Motioner till stämman ska vara styrelsen tillhanda senast 18 februari 2012. Medlemmar har närvaro- och yttranderätt. Läs mer på www.fib.se/foereningen

Nästa nummer kommer 15 mars. Prenumerera!

Ägs av föreningen med samma namn. ISSN 0345-3073 Folket i Bild/Kulturfronts plattform är: • försvar för yttrande- och tryckfriheten • för en folkets kultur • antiimperialism. Tidningen tar inte partipolitisk ställning. Kring parollerna kan människor ur olika partier och grupper enas. Varje medarbetare redovisar sina egna åsikter och tidningen bör inte innehålla osignerade artiklar.

ANSVARIG UTGIVARE: Hans O Sjöström. REDAKTÖR: Stefan Ljung. LAYOUT: Björn Folke Johansson. REDAKTIONSKOMMITTÉ: Tom Carlson, Solveig Giambanco, Lars-Ivar Juntti, Pia Karlsson, Nils Lundgren, Hans O Sjöström, Eva Wernlid, Carolina Westin, Peo Österholm. GRAFISK FORM: Losita Garcia. ADRESS: Bondegatan 69, 11634 Stockholm, telefon: 08-644 50 32, e-post: red@fib.se (redaktion), fib@fib.se (övrigt). PRENUMERATIONER: Henrik Linde, telefon: 0152-15513, e-post: prenum@fib.se POSTGIRO: 70 45 88-3, FiB/K Ekonomi: ekonomi@fib.se FÖRENING: forening@fib.se PRISER: Lösnummer: 49 kr (sommar- och julnummer 65 kr), PRENUMERATION helår: 525 kr (stud/pens/arb.lös: 350 kr), halvår: 285 kr (stud/pens/arb.lös: 195 kr), startprenumeration: 100 kr (4 nr). tvåårsprenumeration 950 kr, stöd-prenumeration: 800 kr (helår), utland: 750 kr (helår), 400 kr (halvår)

ANNONSPRISER (exkl moms): Helsida i färg: 4 000 kronor, halvsida i färg: 2 200, 1/4 sida: 1 200 kr. Mer info: www.fib.se MEDLEMSKAP I FÖRENINGEN kostar 200 kr/år och sätts in på postgiro 70 45 88-3

TRYCK: Grafiska punkten, Växjö 2010. FIB/K INTERNETUTGÅVAN: http://fib.se (ISSN 1401-1522).Allt material i pappers utgåvan av FiB/K kan komma att publiceras på internet. Förbehåll mot detta ska inkomma skriftligt till redaktionen. För icke beställt material ansvaras ej.

fib 47

posttidning B retur till FiB/K, Bondegatan 69, 116 34 Stockholm

Lindstrรถm.