FiB 1-2012 by Folket i Bild Kulturfront

I SKUGGAN AV ETIOPIEN

LINNEA

NORDKALOTTEN Mitt i storpolitiken JUBILEUM Folket i Bild fyller 40 Folketibildett201249 kr

Red. Det fria ordet måste värnas FIB TJUVSTARTADE 40-årsjubileet med ett

stort porträtt av FiB/K:s första ansvariga utgivare Jan Myrdal i förra årets sista FiB-nummer. Nu fortsätter vi med en text av FiB/K:s nuvarande ansvariga utgivare – Hans O Sjöström – som summerar tidskriftens roll under de gångna fyra decennierna. Han skriver bland annat att ”Sedan Folket i Bild började komma ut har nästan hela den socialdemokratiska pressen försvunnit.”. Medielandskapet har verkligen förändrats och FiB/K:s röst behövs ännu mer nu än för 40 år sedan. Samtidigt som världen har förändrats så är mycket sig likt. FiB/K:s plattform – försvar för yttrande- och tryckfriheten, för en folkets kultur, antiimperialism – är fortfarande relevant och brännbar. BRÄNNBAR ÄR OCKSÅ situationen i norra Sverige och Nordnorge. Globala konflikter och stormaktspolitik sätter sina avtryck på Nordkalotten. FiB:s Peo Österholm åker till Jokkmokk för att granska konsekvenserna av att svenskt flyg och Natoflyg övningsbombar tillsammans i Sverige, som en förberedelse för tjänstgöring i Afghanistan. Dessutom uppmärksammar FiB:s Nils Lundgren en nyutkommen norsk bok av Bård Wormdal om norsk satellit- och radarverksamhet i Arktis (och Antarktis). En verksamhet som kan öka konfliktrisken på Nordkalotten. Boken har bemötts med tystnad. DESSUTOM HAR FiB:s Solveig Giambanco intervjuat Linnea Schibbye Steiner, fru till fd FiB-redaktören Martin Schibbye och nu fängslad i Etiopien. Plötsligt har hon, som anhörig, fått betala ett högt pris för allas vår rätt till yttrandefrihet. En frihet som dock är värd att kämpa för.

stefan ljung, redaktör fib 2

INNEHÅLL fib TOLV 2011

Månadens SATIRARKIVET.SE

Sveigebilden

Noterat

Jorden runt

Debatt

Stick&Klipp

Interneringsläger

Recensioner

Skriftställning

Rätt&Rådligt

Medlem

43 6

Nordkalotten. KONFLIKTRISK. Bombövningar och satellitspaning ökar spänningen i norr.

Sverige. GÖTEBORGSANDAN. FiB granskar ett välkänt begrepp. Hur ligger det egentligen till? Är Göteborgsandan en korrekt beskrivning av verkligheten?

Krönika.

24 16

Fattigdomslinjen I MAJ 2011 kunde man läsa om 57-åriga ”Gerd” i Landskrona. Efter att ha ansökt om akut försörjningsstöd, klampade två handläggare in hos henne: ”Den ena kvinnan tog fram mitt lätt- och lagompaket ur kylen och klämde på det och sa att det här räcker ju i fjorton dagar för dig”. Socialtjänsten har diariefört att maten man fann hos Gerd ”bör räcka cirka en och en halv till två veckor för en icke kroppsarbetande kvinna i medelåldern”. Därmed beviljades inga pengar. UNDER 2011 stoltserade samtidigt ”Nya Moderaterna” med

en färgglad kampanjsida för ”Arbetslinjen”. En höjdpunkt var detta interaktiva element: ”Hur mycket Arbetslinje är du? Gör testet här”. Historiskt har ”Arbetslinjen” stått för olika saker. Många uppfattar det som att den som blir utan jobb inte bara ska få kontantstöd, men också aktiv hjälp att komma tillbaka. Dagens arbetslinje handlar om att de som inte får jobb får skylla sig själva, hållas ned i fattigdom och därmed skapa tryck nedåt på löner och arbetsvillkor. En mer meningsfull beskrivning vore Fattigdomslinjen. Den som dras fram till och genom Gerd. STATSMINISTERN LÄT DETTA skina igenom ett kort ögon-

Martin & Johan. LINNEA.

Som fru till fängslade Martin Schibbye har Linnea Schibbye Steiner hamnat i medias fokus.

blick i en intervju nyligen. Folk som inte täcks av de generella systemen ”hittar andra grunder för sin försörjning … Man får stöd och hjälp av sina föräldrar, sin partner eller på annat sätt”, konstaterade han. Och annars får de räkna med att utsättas för förnedrande fattigvårdstänkande, kunde han ha tillagt. Arbetslösheten i Sverige är nu högre än det Alliansen kallade massarbetslöshet innan den kom till makten. Men de mest dramatiska förändringarna sker under denna statistik. Det handlar om att den som inte lyckas komma in på arbetsmarknaden, som blir svårt sjuk eller som är arbetslös under en längre tid, nu riskerar att få en helt annan ekonomisk position. RÖRELSEN FRÅN

FiB. 40-ÅRSJUBILEUM

FiB kan nu se tillbaka på fyra aktiva decennier.

generella samhällsförsäkringar till selektiva, behovsprövade bidrag undergräver välfärdssystemets syfte och legitimitet. Så river man ner en samhällsmodell. Och gör oss alla fattigare och ensammare. ali esbati fib 3

Sverigebilden.

FOTO hillevi nagel WWW.HILLEVINAGEL.SE

fib 4

FiB-noterat. Ship to Gaza säljer fartyg

Ship to Gaza Sverige har sålt sina båda fartyg i Medelhavet. I stället ska man köpa nya fartyg hemma i Norden och tanken är att nästa resa ska gå med fartyg under skandinavisk flagg. När fartygen når Gaza ska man också utveckla verksamheten och låta företag i Gaza exportera varor med fartygen hem till Norden. Det framkom vid den svenska avdelningens av Ship to Gaza senaste årsmöte i Uppsala i december. Tanken är också att man ska presentera de 42 olika civila organisationer i Gaza som står som mottagare av de förnödenheter som svenska Ship to Gaza skickar. Det tror man är det enda sättet att få Per Gudmundsson på Svenska Dagbladets ledarsida att förstå att lasten inte går till Hamas. För att inte de nya fartygen inte ska drabbas av samma som hände i Grekland förra året ska man i möjligaste mån försäkra sig om stöd i Sverige för att detta inte ska hända här. Som ett resultat av Ship to Gazas verksamhet har Israel lättat något på införseln av livsnödvändiga varor som cement och armeringsjärn till Gaza. En allt större andel av världens judar börjar också vända sig mot Israels blockad. PEO ÖSTERHOLM

Ingen ko på isen

ILLUSTRATION mare toomingas

Izzy lägger ner sin folkmusiktidning

Under vintern kommer det sista numret av Folklore Centrum ut. Izzy Young, som startade tidningen på 70-talet och som fortfarande vid 83 års ålder driver tidningen skriver i senaste numret att stigande priser, konkurrens från internet, trilskande datorer samt ”mina gamla ögon” gör att tidningen nu upphör. Tidningen, som utkommer med åtta nummer per år har en upplaga på 3 000. Izzy Young kom till Sverige på 70-talet och startade tidningen som innehåller information om all folkmusikverksamhet i Sveriges avlånga land. Hans redaktionslokal på Wollmar Yxhullsgatan på Södermalm har varit en träffpunkt för musikintresserade, både svenskar och gästande från utlandet. Lokalen har varit en verklig träffpunkt för folkmusiken. Och det kommer den fortsätta att vara. Under senare år har Izzy anordnat konserter i sin lilla lokal, under rubriken ”Hemma hos Izzy.” Jag vill göra det jag älskar – presentera live musik i mindre format. Och jag vill fortsätta att ta emot besök från folkmusikintresserade från hela världen, skriver Izzy som för två år sedan korades till ”Årets eldsjäl” på folk-och världsmusikgalan. PEO ÖSTERHOLM fib 5

INTERVJU jokkmokk

Karta: Stig Sรถderlind

fib 6

Nordkalotten.

FLYGANFALL

När Jokkmokk blev Afghanistan Norrländska samhällen används som övningsmål för bombattacker av både svenska militärflygplan och Natoplan. De övar för krig i Afghanistan. I somras blev Jokkmokk bombmål utan förvarning. TEXT & FOTO peo österholm

n augustidag i somras satt Leif Öhman och Lars Guttorm Blind utanför Leifs bokkafé i Jokkmokk då de plötsligt hörde öronbedövande dån. Ett Jasplan dök upp, det steg brant, sedan kom det farande ner i en hiskelig fart, berättar Leif. Det var så nära att man kunde se det. Husen nästan vibrerade. Folk på gatorna tittade upp och undrade vad som var å färde. Först långt senare, i oktober, skulle de få veta att det var ett ”anfall” mot en afghansk by. – Vi sprang in, för ljudet var öronbedövande, berättar Lars Guttorm Blind. Flyganfallet varade enligt deras uppfattning i 20–30 minuter. SUBSTITUT. Det normala hade varit att det hade

stått om händelserna dagen efter i lokalpressen. Men både Norrländska Socialdemokraten och Norrbottens-Kuriren har lagt ner sina redaktioner i Jokkmokk. Händelsen hade kanske hamnat på kvällstidningarnas löpsedlar. Men så fungerar inte dagspressen i Sverige längre. Efter händelsen i Jokkmokk satte sig Leif Öhman ner och skrev till försvarsmakten för att få veta vad det var som skrämde upp Jokkmokksborna. Ingen förvarning hade utfärdats. Var det krig?

Den fortsatta och oförminskade utvecklingen av den nordiska samverkan är av stor betydelse liksom det internationella utbytet med US Air Force in Europe, USAFE. /F21:s inriktningsmål 2011 Och det var just vad det var. Jasplan övade anfall mot en afghansk by och Jokkmokk hade fått den stora äran att vara substitut för den afghanska byn. Lars och Leif kunde inte avgöra om det var ett eller flera plan. URBAN MILJÖ. Jasplanet övade CAS, Close Air

Support, mot ”urban miljö”. På marken står en FAC, Forward Air Controller, som leder flyget mot en tänkt afghansk by och då måste man hitta ett motsvarande substitut som är någorlunda likt. Denna gång Jokkmokk. Syftet med övningen var att man skulle lära sig träffa rätt, det vill säga ett militärt mål och inte ett sjukhus eller en skola. Jokkmokk med sina 2 500 invånare är ju inte någon särskilt ”urban miljö” men eftersom övre Norrland är ett allt hetare område för både svenskt

fib 7

NORDKALOTTEN

Av central betydelse för utvecklingen av våra förband är att vi fortsätter utveckla vår samverkan med US Air Force in Europe, USAFE.

/Överste Per Nilsson, F21

och utländskt militärt flyg får byarna i norr tjäna som mål. NATOFLYG. Någon månad tidigare var Leif Öhman

med om en liknande episod hemma i byn Randijaur utanför Jokkmokk. Plötsligt fick han höra en fruktansvärd smäll. – Jag trodde det var gasoltuben som hade sprängts, säger Leif Öhman. När jag sprang ut hörde jag ett plan på väg bort. Men det var inte gasoltuben, inte heller något svenskt Jasplan utan troligen flyg från ett Natoland, som förorsakat en överljudsknall. Flera länder övade i området den dagen. Svaret på Leifs förfrågan om vad det var som hade hänt lät vänta på sig. Frågan bollades mellan F21 i Luleå och Vidselbasen i Älvsbyn. I oktober kom så svaret om vad som låg bakom ”attacken” mot Jokkmokk. Flygvapnet erkände en planeringsmiss och beklagade för Leif och andra Jokkmokksbor som blev skrämda det som hade hänt och lovar att man ska vara försiktigare i framtiden. Folk från F21 i Luleå har också varit i Jokkmokk och försökt förklara sig. Det var för övrigt Luleåflottiljen som svarade för den svenska insatsen i det libyska oljekriget. Att många svenska politiker vill ha ut Jas/Gripen på fler internationella uppdrag är ingen hemlighet men hittills har man fått nej. Tills vidare får alltfib 8

så Jokkmokk och andra samhällen i norr utgöra ”krigsskådeplatsen”. I Luleåflottiljens målsättning och vision ingår uttryckligen att ”erfarenhet kopplat till genomförd insats i Afghanistan ska i til�lämpliga delar omhändertas vid F21.” Flygbasen Vidsels övningsområde sträcker sig långt in i Jokkmokks kommun och ligger som en ostkupa över kommunen. Till bilden hör att det även finns ett militärt flygfält strax söder om Jokkmokks samhälle och den basen har flygvapnet beslutat att uppgradera. Fältet har varit stängt en tid men ska nu få landningssystem och annan modern teknisk utrustning. Dess betydelse kommer att öka. NEJ TILL NATO. En månad före jul sitter Leif, hus-

trun Elisabeth, Lars Guttorm Blind och Anna Hövermark, före detta v-kommunalråd i Jokkmokks kommun, i Leifs och Elisabeths bokkafé Myggholken i Jokkmokk och resonerar om händelsen. Anna Hövenmark bor nära Jokkmokks flygfält men säger att ingen motsätter sig flygvapnets närvaro på Nordkalotten. Så länge det handlar om det svenska flygvapnet. Denna gång var det visserligen svenska flygvapnet som övade. Men planen ”befann sig” i Natokrigets Afghanistan. – Är Nato med i bilden så säger jag nej. Men samtidigt är hon som kommunpolitiker

medveten om vilken betydelse den militära närvaron har på besöksnäringen i en kommun som bara går tillbaka befolkningsmässigt. – Det ökande militärflyget ger oss beläggning på hotell och restauranger så att de slipper stänga. Men några nya jobb ger det inte i Jokkmokk. AVSKRÄCKA. Svenska soldater och officerare har alltid verkat för att avskräcka andra stater att anfalla oss. För dem är det kanske inte lika ”glamoröst” som att få delta i ett riktigt krig. Men nu är värnplikten avskaffad och vi har yrkessoldater. I och med Sveriges inträde i Nato

(om än inte formellt) har Nato erbjudit svenska militärer att få kriga på riktigt. Vilket de nu får i Afghanistan. TALIBANER. Vi har sett i filmen Armadillo hur här-

ligt danska soldater tycker det är att få döda afghaner och i TV-programmet Skavlan berättade en norsk soldat som krigat i Afghanistan att krig är ”bättre än sex.” Var övningen i Jokkmokk en övning för Sveriges försvar? Eller ska man inför nästa övning fråga sig som Lars Guttorm Blind: – Ska vi klä ut oss till talibaner nästa gång? ■ ■

Jokkmokksborna Guttorm Blind, Elisabeth Johansson, Leif Öhman, Lars och Anna Hövenmark ställer sig frågande till flygövningarna.

fib 9

NORDKALOTTEN

Satellitkrig

De vita kupolerna får radarstationerna att se ut som jättelika golfbollar i landskapet. Men kupolerna ska skydda radarskärmen, de avancerade antennerna, och framförallt dölja åt vilket håll parabolerna är riktade. foto: KSAT (Kongsberg Satellite Services)

fib 10

på Svalbard Norska satellitstationer på Svalbard och i Antarktis levererar militära underrättelsedata till en rad länder, bland annat USA. Verksamheten går stick i stäv med internationella avtal. Samtidigt följer en amerikansk superradar, placerad vid norsk-ryska gränsen, ryska missilövningar. TEXT nils lundgren

fib 11

NORDKALOTTEN

Norge bryter mot polaravtal?

Svalbardtraktaten från 1920 förbjuder att ögruppen används för krigsändamål. Enligt Ryssland förbjuder avtalet all militär verksamhet där. Norge har också förbundit sig att inte använda Antarktis för krigföring. Men i den nya norska boken Satellitkriget påstår journalisten Bård Wormdal att de norska satellitstationerna SvalSat och TrollSat används för militära ändamål och att data från satelliterna bland annat hade stor betydelse under det Natoledda kriget i Libyen.

Foto: KSAT

Vardöradaren sänder ut signaler som träffar objekt i rymden, reflexen kommer tillbaka som återigen avläses av radaranläggningen.

fib 12

en moderna krigföringen blir alltmer beroende av satelliter – för underrättelseverksamhet, styrning av vapen, kommunikationer och mycket annat. På grund av sin placering på Svalbard men också i Antarktis, har de norska satellitstationerna en unik förmåga. Det är endast de norska baserna som har fördelen att kuna nå de satelliter som går i en bana över polerna, varje gång de färdas runt jorden, oftare än några andra stationer.

Under 15 år har Norge byggt upp världens största station för kontroll och dataöverföring för satelliter i polär bana. Den norska satellitstation SvalSat på Svalbard förser ett antal länder med militära underrättelsedata, däribland USA, Tyskland, Italien, Frankrike, Taiwan, Sydkorea och Indien. SUPERRADAR. Norge har också accepterat att USA

har flyttat den militära radarn Have Stare från Kalifornien till den lilla staden Vardø på gränsen mellan Norge och Ryssland. Radarn följer försöksskjutningar med interkontinentala missiler från nordvästra Ryssland till Kamtjatkahalvön på östra sidan av Ryssland. Den amerikanska radarn samlar in information som är en nödvändig förutsättning för att det amerikanska missilförsvarssystemet ska fungera i en verklig situation. Den ska bidra till attacker mot satelliter, och är en viktig del av det amerikanska interkontinentala kärnvapensystemet. Have Stare är den mest avancerade i världen av sitt slag. Från sin position nära Nordpolen övervakar den också satelliter i en fast position ovanför ekvatorn, från Kanarieöarna i väster till Pakistan i öster. USA förbehåller sig rätten att också attackera satelliter i världsrymden även om USAs egna satelliter inte blir attackerade. Den amerikanska radarn bevakar oroligheterna i Mellanöstern. I hela

Vardø

FINLAND

Plesetsk

SVE

RIG

Foto: KSAT

Murmansk

RYSSLAND

Lutvann ESTLAND

Moskva

LETTLAND

det här området kan USA:s radar i Norge följa föremål av en tennisbolls storlek. Doktrinen för den amerikanska krigföringen i rymden innehåller både defensiva och offensiva åtgärder. Den amerikanska radarn i Norge kommer att användas för båda ändamålen, och har moderniserats för att klara bägge uppgifterna. Kina, Indien och andra länder rustar nu för satellitkrig, alla krig är numera beroende av satelliter. Det gäller allt från underrättelsetjänst, kommunikation och positionering. Nästa stora krig kommer förmodligen att sprida sig ända till den yttre rymden. VID SYDPOLEN. Den norska ivern att utnyttja polarområdena för satellitverksamhet begränsar sig inte till enbart Arktis. En liknande satellitbas, TrollSat, etableras i Antarktis. Därmed kan satelliterna hämta data två gånger när de går ett varv runt jorden. Det innebär att satelliternas data är maximalt en halvtimme gamla när de når användarna. Det värderas högt av de militära användarna och är därmed uppskattat av ägarna till satelliterna. Bård Wormdal anser att Norge bryter mot Antarktisfördragets förbud mot militära operationer, i avtalets första stycke slås fast att kontinenten bara ska användas för civila insatser. Anledningen är att den norska satellitstation TrollSat förser USA med data, som bland annat har använts i krigen i Irak, Afghanistan och Libyen. USA:s militära underrättelsetjänsts favoritsatellit, World View-2, tog exempelvis bilder med hjälp av

DANMARK

LITAUEN RYSSL. VITRYSSLAND

TYSKLAND

POLEN UKRAINA

den norska stationen i Antarktis, som avslöjade var Usama bin Ladin fanns och var Gaddafi höll hus. Hösten 2008 började den norskägda satellitstationen TrollSat hämta och lämna uppgifter från den amerikanska satelliten GeoEye. GeoEye är formellt en kommersiellt driven satellit. Men den militära underrättelsetjänsten NGA har betalat två miljarder av de tre miljarder det kostat att utveckla satelliten. GeoEye tar knivskarpa och detaljerade bilder som används för kartlägga och planera krig nu senast under ”Operation United Protector” i Libyen, säger Wormdal. Även det amerikanska bolaget Digital Globes nya satellitt WorldView-1 kommer att använda TrollSat. Den är först och främst en satellit för USA:s underrättelsetjänst.

Karta: Stig Söderlind

Antennerna på Svalbard skickar signaler för att styra satelliter och för att ta emot signaler från satelliter.

Vardøradaren är placerad endast fyra mil ifrån den ryska gränsen, där Ryssland har stora militära baser. Ryska generaler säger offentligt att i ett krig är Vardø ett självklart bombmål.

KOMMERSIELLT. Biträdande direktör Frode Over-

land Andersen på det norska utrikesdepartementet anser att den amerikanska satelliten GeoEyes användning av TrollSat inte kränker Antarktisfördragets regler om fredliga ändamål. GeoEye är inte en underrättelsesatellit, den ägs av det ci-

fib 13

Bård Wormdal skriver i boken Satellittkrigen om Norges satellitbaser i polarområdena och USA:s radar i Norge.

der, även om sådana uppgifter också kan användas av militären, uppger Frode Overland Andersen. Wormdal tror att det är sant att data från satelliterna är tillgängliga för alla användare. Men satellitbilder med den bästa upplösningen är reserverade för de militära myndigheterna. Övervakningen som ska ha koll på vad satelliterna används till, det vill säga de norska tillsynsmyndigheterna som ska se till att traktaterna efterlevs, har ingen insyn i vilka data som tas ner. – Det försiggår en hel del på Svalbard som allmänheten inte känner till ordentligt. Kanske inte politikerna heller, säger Wormdal som till vardags är journalist på NRK Troms og Finnmark. INGEN KOMMENTAR. I FN har Norge flera gånger

Foto: Knut-Sverre Horn

NORDKALOTTEN

Sverige har en nästan likadan markstation för satelliter vid Kiruna, som Norge har på Svalbard.

vila företaget Geoeye. Data från satelliter är kommersiellt tillgängliga för alla användare, inga data levereras direkt till militära användare, inte heller norska. NEKANDE. Norska UD avvisar påståendet att Norge fortfarande går i spetsen för en militarisering av Antarktis i samarbete med USA, de säger att Norge inte bedriver någon verksamhet som strider mot Antaktistraktaten. TrollSat är en civil markstation för satelliter som drivs i enlighet med fördraget. Antarktisfördraget förbjuder inte nedladdning av civila data som kartor och data om väfib 14

varnat för ökad militär användning av rymden, och krävt en skärpning av de internationella reglerna. Kravet är också inskrivet i officiell politik av den nuvarande norska regeringen. Men verkligheten är en helt annan. Wormdal anser att Satellittkrigen också borde diskuteras på andra sidan gränsen. Först och främst därför att Sverige har en nästan likadan markstation för satelliter vid Kiruna som den Norge har på Svalbard. De bägge länderna är faktiskt huvudkonkurrenter på den här marknaden. Carl Bildt har varit en av förkämparna för att Sverige och EU ska bygga upp en militär kapacitet i världsrymden. Dessutom bör svenskarna hålla sig informerade om vad som händer i ett grannland och globalt när det gäller militarisering av världsrymden. Efter att boken Satellittkrigen kom ut, har den blivit en fråga för det norska Stortinget där utrikesminister Jonas Gahr Støre svarade att traktaten inte kränks. De norska myndigheterna vill inte kommentera de nya avslöjanden om USA:s radar i Norge. ■ ■

Jordenrunt. TEXTER lisa forsberg

VÄRLDEN

Ojämlikheten fortsätter att öka

SVERIGE/MALAWI/VÄRLDEN

Pengar till medicin mot hiv/aids stryps Under 2011 har stora framsteg gjorts i kampen mot hiv/ aids. De senaste månaderna har forskningsrapporter publicerats vilka visar på ett möjligt sätt att i princip helt stoppa sjukdomens framfart: de bromsmediciner som används för att hålla HIV-smittade människor vid liv kan även användas för att hindra att smittan förs vidare. Glädjen blev dock kortlivad. Lagom till 2011 års Världsaidsdag nåddes södra Afrika av nyheten att Global Fund to Fight Aids, Tuberculosis and Malaria, vilken upprättades för tio år sedan av dåvarande FN-generalsekreteraren Kofi Annan, har slut på ekonomiska medel och måste strypa finansieringen av bromsmediciner i många utvecklingsländer. Sveriges biståndsminister Gunilla Carlsson hotade redan i juni 2011 att dra in det svenska bidraget på 1,5 miljarder kronor till Global Fund. Redan då påpekade Michel Kazatchkine, verkställande direktör för Global Fund att ”Sveriges vägran att fullfölja sina åtaganden kommer att få svåra konsekvenser för organisationens verksamhet”. Eftersom Global Fund är den största enskilda finansiären ifråga om

bekämpning av de tre sjukdomar som för närvarande skördar flest människoliv runtom i världen, kommer dessa konsekvenserna att bli förödande. Ta exempelvis Malawi, ett land där man under de senaste åren har åstadkommit underverk i kampen mot hiv/aids. I Malawi har man lyckats sätta in bromsmediciner till 76 procent av alla dem som behöver det. 90 procent av de ekonomiska medel man har använt för att åstadkomma denna till synes hoppingivande utvecklingen i Malawi kommer dock från Global Fund. Det står redan klart att Malawi inte kommer att kunna få några pengar nästa år. I och med detta är det osäkert hur länge man kommer att kunna fortsätta tillhandahålla bromsmediciner. Och betydligt mer än Malawis framtid står på spel: över sex miljoner människor bosatta i utvecklingsländer medicineras för närvarande med bromsmediciner. Om de människor som redan påbörjat medicinering inte kan fortsätta ta sina mediciner finns det en överväldigande risk att viruset utvecklar resistens mot de bromsmediciner som tidigare använts.

OECD-rapporten Divided we Stand: Why Inequality Keeps Rising visar att skillnaderna mellan fattiga och rika har fortsatt att växa under de senaste tre åren: medan de rikaste blir allt rikare, blir de fattiga allt fattigare. De tio procent av befolkningen i dessa länder som är rikast är nu i genomsnitt sex gånger rikare än de tio procent av befolkningen i landet som är fattigast. Länder som Italien, Japan, Sydkorea och Storbritannien ligger över OECDländernas genomsnitt: där är de rikaste tio gånger rikare än de fattigaste. I länder som Israel, Turkiet och USA är skillnaden ännu större: de rikaste tio procenten i dessa länder är 14 gånger rikare än de fattigaste tio procenten av befolkningen. Enligt den senaste OECD-rapporten är det dock inte bara i länder där den ekonomiska ojämlikheten traditionellt sett har varit stor, såsom Israel och USA, som skillnaden mellan rika och fattiga stadigt ökar. Rapporten visar inte bara att ojämlikheten ökar stadigt även i länder, som Sverige, som traditionellt sett har varit mer jämlika – den visar att Sverige har under den period som Göran Persson och Fredrik Reinfeldt innehaft regeringsmakten varit ett av de länder i världen där skillnaden mellan den rikaste och den fattigaste delen av befolkningen ökat allra mest. fib 15

Martin&Johan.

Linnea – plötsligt i strålkastarljuset TEXT solveig giambanco FOTO jacob zocherman

Hon har medverkat i Skavlans pratshow, uttalat sig i media och låtit sig intervjuas. En helt ny roll för Linnea Schibbye Steiner. Hon är gift med Martin Schibbye, före detta redaktör för FiB, som sitter fängslad tillsammans med fotograf Johan Persson i Etiopien.

Vi träffades på ett läger ute i skärgården.

fib 16

början av juli förra sommaren när Martin och Johan greps av etiopisk militär och fängslades låg deras anhöriga lågt, enligt önskemål från Martin och Johan, för att inte störa den tysta diplomatin. Men efter att de fängslade flyttats från häktet till Kalityfängelset i början av september började de synas och höras. En viktig orsak för Linnea var de misskrediterande texterna om Martin och Johan som då florerade i svensk press. SERIÖS JOURNALIST. Jag kände att jag måste ge

Martin en fru, säger Linnea. Det var otäckt när det skrevs om dem som om de vore oansvariga äventyrare, som om de åkt till Etiopien för att få en kick och leka med vapen. – Jag vet ju hur mycket de har lagt ner på förberedelser och hur mycket pengar de lagt ut på utrustning och för att ta sig dit så säkert som möjligt. Martin är en seriös journalist. Jag var också förvånad över hur tysta de stora tidningarna var där de båda medverkat. Linnea och Martin gifte sig midsommaren 2010, samma dag som kronprinsessan Victoria och Daniel Westling. Men inte i en stor kyrka utan på en äng i skärgården. Jag frågade Martin när vi träffades på FiB hur han och Linnea skulle vara klädda. Han såg litet

osäker ut. ”Jag ska ha en vit skjorta och kavaj och Linnea ska ha något vitt och fluffigt” sa han och gjorde en obestämd vid gest med händerna. – Vi träffades på ett läger ute i skärgården, berättar Linnea. Då var vi femton och höll ihop några år. Sedan gick vi skilda vägar. En tonårskärlek. Men vi har hela tiden rört oss i samma kretsar och haft ytterligare några vändor innan vi gifte oss. BRINNER. Du tvekade inte att gifta dig med Mar-

tin, att få en äkta man som arbetade och reste fler dagar än han var hemma? – Nej, aldrig. Det här är Martin. Jag skulle aldrig hindra honom att göra det han brinner för. När han är hemma i Sverige och skriver sina reportage är det naturligtvis roligare, även om han jobbar mycket då också. Jag vill ju att han ska komma hem efter jobbet, men nu är det så här. Men under 2010 var det extremt. Han var borta 199 dagar och det blev för mycket för oss båda. Vi pratade om att hitta en bättre balans. MJÖLKKYLEN. Hemma i Farsta har Martin ett ar-

betsrum, förutom den lokal han delar med Johan och frilansjournalisten Anna Roxwall. Han kan också sitta och skriva i deras gemensamma kolonistuga i Skrubba. Linnea jobbar på Coop Forum Vinsta i Vällingby där hon ansvarar för mjölkkylen. Hon beskriver det som att driva en liten butik i en stor. Hennes arbetsuppgifter är beställa och planera inköp av varor, leverera bra försäljningssiffror och att ta fram goda arbetsrutiner. – Jag trivs jättebra, har jobbat i branschen i tio-

Linnea Schibbye Steiner har gott stöd från sin chef på sin arbetsplats på Coop Forum i Vinsta utanför Stockholm. Där, liksom på Coop Forum i Nyköping och i Burlöv har dessutom pengar samlats in till stöd för Martin och Johan. Pengarna har gått till Reportrar utan gränsers insamling. Även KF har skänkt 10 000 till fonden.

De stärks av stödet TEXT solveig giambanco FOTO solveig giambanco

fib 17

MARTIN&JOHAN Många månader har gått sedan Johan Persson och Martin Schibbye greps i Etiopien.

elva år. Det är roligt, jag träffar massor av olika människor. Fast det är tidiga morgnar, 5.05 ringer klockan och resan från Farsta till Vällingby tar sin tid. Men det var så skönt att komma hem från Addis Abeba efter rättegången och återgå till schemalagd tid på annandagen. Vardagslivet fortsätter. FLERA BESÖK. Hon har varit i Addis Abeba vid tre

Stöd Martin och Johan genom att skriva ett brev, helst på engelska: Martin Schibbye eller Johan Persson Kality prison, zon 7 Addis Abeba prison administration P.O Box 2436 Addis Abeba Ethiopia

fib 18

tillfällen under hösten och träffat Martin totalt fem gånger en timme. Alla satt tillsammans, Martin och Johan, anhöriga, ambassadfolk och vakter och poliser, i samma trånga rum. Linnea satt tätt, tätt intill Martin, höll honom hårt. – Allt ska sägas, berättas, planeras och kommas ihåg under den timmen. Vi skriver ner långa listor på det Martin och Johan vill att vi ska göra. De har tänkt och funderat och vet precis vad som behöver göras. De skulle reda sig bäst själva om de bara kunnat klona sig. Hon är med rätta stolt över Martin. Talet han höll i rättsalen, hur bra han talade, att han inte lät sig förvillas trots att han blev avbruten flera gånger. Hon berättar om Martins och Johans styrka. Hur den ger dem, de anhöriga, styrka, en kraft som de i sin tur ger tillbaka till dem. Det här ska gå! – Ska man sitta i fängelse med någon så är det med Martin! Han är obotligt positiv och

Råttorna är stora som feta dvärgtaxar.

diplomatisk. Han vill att alla ska ha det bra. Linnea berättar om deras humor. De har exempelvis identifierat sex olika sorters loppor och löss i fängelset och gett dem egna, inte snälla, namn. Råttorna är stora som feta dvärgtaxar och springer mellan väggarna så att det dundrar i plåten. De har tillverkat en slags tältduk över sängen för att hindra draget från hålet i plåttaket. Under deras gemensamma säng har de plastlådor med lock där de förvarar tillhörigheter och mat. De har det bra, jämfört med sina medfångar. Johan är bra att sitta med, berättade Martin. Han kan fixa det mesta. Han har till exempel tvinnat skosnören av en filt! ÖVERTYGADE. Det stora stöd de har, både hemi-

från och från de andra fångarna, hjälper till att göra tillvaron uthärdlig. Fängelsekamraterna och fångvaktarna är övertygade om att de är journalister. I fängelseområdet finns tre ”kyrkor” och Martin blev inbjuden till den protestantiska. Man bad en bön för honom

och talade om striden mellan David och Goliat. När Martin var ute på sina månadslånga resor hade de tät kontakt via Skypetelefoni. Nu är det andrahandsrapporter var fjortonde dag från ambassaden i Addis Abeba. Linnea har dock ingen längtan att följa med på någon av hans arbetsresor. Hon vet att det är påfrestningar, berg eller djungler, obekvämt och besvärligt för det mesta. Det är inga semesterresor! UPPMÄRKSAMHET. Jag trivs bra hemma eller på

landet. Men nu har jag varit i media och smakat på hur det känns. Det är nästan någonting varje dag. – Jag som aldrig blivit intervjuad mer än vid en anställning och då visste jag redan att jag skulle få jobbet. Det här är något annat och mycket ovant; all uppmärksamhet jag får och alla frågor. Ska jag svara och hur ska jag svara? – Jag är rädd att det jag säger ska förvrängas. Men jag gör det för Martin! Under Skavlaninslaget hade jag hjärtat i halsgropen och jag nästan ramlade av stolen när det var över.

– Men det märktes inte så mycket att jag var så nervös, tycker jag, när jag såg det sedan. I maj kommer ett program i TV som Uppdrag granskning gör. Det vore ett drömscenario att Martin och Johan själva fick vara med och kommentera! SAKLIG OCH TRYGG. Linnea har i alla media från

Skavlan till kommentarerna i TV eller radio gett ett sakligt och tryggt intryck. – Trots allt klarar jag mig bra här hemma, har många vänner och är en social person. Nästan varje kväll träffar jag några, hittar på något. Jag tränar mycket på Friskis och Svettis, det måste jag för mitt jobb. Det är tungt att lyfta mjölklådor. Hon klarar sig ekonomiskt, omkostnaderna är låga. Hon är inte beroende av Martins osäkra inkomst som frilansare. Men visst gör resorna till Etiopien stora hål i kassan. Hon är därför mycket tacksam över den ekonomiska hjälp hon fått genom olika insamlade medel. Linnea har stort stöd av familj och vänner. Med vännerna kan hon prata om och om igen, sätta ord

Spänd väntan utanför federala domstolen i Addis Abeba. Dagens förhandlingar (6 december) är försenade och anhöriga tillsammans med media försöker skymta den bil som transporterar Johan och Martin till domstolsområdet.

fib 19

MARTIN&JOHAN Kjell Persson (pappa till Johan) efter rättegångsförhandlingar 6 december utanför federala domstolen i Addis Abeba. De flesta är överens om en bra dag för försvaret, och Kjell intervjuas av svenska medier över telefonen.

på sina tankar. Ett sätt att bearbeta. Då känns det bättre efteråt och hon kan prata och tänka på annat ett tag. Men det är klart att hon varit och är ledsen men mest är hon arg och frustrerad över sakernas tillstånd. CHOCKTILLSTÅND. Nu lever jag nog i ett chocktill-

stånd. Jag stänger av, fungerar rationellt, känner mig lite kall. Jag vet att det är ett försvar men jag kan inte ge efter. – Jag är mycket trött fysiskt och psykiskt. Datumen inför rättegångarna har varit bra att hålla

Oerhört svårt beslut Martin och Johan dömdes i december för terrorbrott till elva års fängelse. Alldeles vid denna tidnings pressläggning offentliggjordes Martins och Johans beslut att inte överklaga domen. Läs mer på www.fib.se fib 20

sig till. Hållpunkter. Nu i januari är det den tionde, när Martin och Johan ska meddela om de ska ansöka om nåd eller överklaga, som gäller och vårt möte med Carl Bildt den elfte (intervjun gjordes i början av januari). Men sedan är det blankt igen. Stöd kommer till alla anhöriga, också till Linnea. Det kommer med mejl, SMS och Facebook. – Det är från vänner och helt obekanta. Till exempel kom en äldre kvinna till mig på jobbet en dag. Hon hade samlat in pengar i sin lokala PROförening. Hon insisterade på att jag skulle ta emot dem. 1000 kronor i enkronor! ■ ■

På FiBs hemsida, www.fib.se, läggs allt in som skrivs om Martin och Johan. Enligt Reportrar utan gränser hade vid tidningens pressläggning 770 000 kronor samlats in till stöd för Johan Persson och Martin Schibbye. Bg 5567-3818. Märk inbetalningen med Johan och Martin.

Debatt.

Det som framför allt hindrar kvinnor att få tillgång till hälso- och sjukvård är att den oftast helt enkelt inte finns.

Trist eurocentrism JAG REAGERADE med hundra stubiner på bildtexten och bilden på sidan 39 i FiB:s julnummer. Texten är olycklig och det är fel att döma ALLA män för något som några få gör vare sig det är i Sverige eller i Afghanistan. Varför blev jag så upprörd? Ett kort svar: Afghanistan präglas av patriarkala strukturer, ja. Dock, det som framför allt hindrar kvinnor (och män och barn) att få tillgång till hälso-ochsjukvård är att den oftast helt enkelt inte finns, i synnerhet inte på landsbygden. Om kliniker överhuvudtaget existerar ligger de ofta för långt bort, det finns inga transportmedel eller de är för dyra, vägarna är urusla eller obefintliga. Okunskap om den egna kroppen och om sjukdomar, okunskap om när man bör söka läkarhjälp och varför. Fattigdom alltså och orättvis fördelning av resurserna. DONALDS BOSTRÖMS BILDER och text berättar om barnmorskeutbildningen som lett till att tusentals kvinnor faktiskt besöker de kliniker som finns. Deras män är sannolikt med på det. Att då avsluta de fina bilderna och texterna med den gamla vanliga eurocentriska fördomen (en av så många!) att det är tabu för kvinnor att besöka en klinik för att männen förbjuder dem blir absurt. Också illustrationen till detta påstående är i mina ögon stötande: fotot på en Representant för de primitiva afghanska männen, han står där med rynkad panna, armarna beslutsamt korsade och låter hellre sin kvinna dö än gå med henne till doktorn. Det var ju illa att ingen uppmärksammade denna fadäs innan numret gick i tryck. EN ANNAN SAK värd att påpeka är att statistik från

Afghanistan huvudsakligen bygger på antaganden eftersom det inte finns någon födelseregistrering, registrering av dödsfall, registrering av giftermål, etnisk tillhörighet osv, man firar inte födelsedagar

BARNMORSKORNA 300 ÅR

KVINNLIGA FÖREBILDER

DOKUMENT USA-imperialismen granskas PORTRÄTT Möt Jan Myrdal TEMA De glömda arbetslägren Folketibildtolv201165 kr

och de flesta vet inte så noga hur gamla de är, men siffror publiceras ändå som ovedersägliga fakta.

PIA KARLSSON, MEDLEM AV REDAKTIONSKOMMITTÉN

REPLIK: Det var jag som skrev bildtexten och valde

bilden. Jag håller dock med om att bildvalet och textens formulering blev olyckliga.

FiB nummer 12 – 2011 Den kritiserade bildtexten ingick i ett reportage om barnmorskor i Afghanistan.

STEFAN LJUNG, REDAKTÖR FIB/K

fib 21

Det första ”riktiga” numret kom ut 1972, därför firar FiB 40-årsjubileum nu. Men det allra första numret – ett provnummer – kom redan oktober 1971. Det går att dra en linje från förstasidans toppnyhet till dagens Nya Moderater.

FiB.

FiB – vital 40-åring

1972 var ett år som ingick i vad många av oss uppfattade som ett uppsving och en omvälvning. Det började växa fram en omfattande kritik mot det rådande samhälls- och medieklimatet. Både tidningar, radio och TV hade fasta normer för vad man kunde ta upp och vad man inte kunde ta upp. Själv arbetade jag på kanal 1 på Sveriges Television som det hette på den tiden. Radions och TV:s programutbud bestämdes i sista hand av styrelsen för Sveriges radio och radionämnden. Riktlinjen för programverksamheten var att den skulle vara ”opartisk och saklig”. TEXT hans o sjöström

fib 23

FIB

Lögnen har rätt till lika stort utrymme som sanningen.

dag kan var och en höra att de där två kriterierna inte nödvändigtvis samverkar. ”Opartisk” innebär att man alltid ska låta två sidor i en konflikt komma till tals. ”Saklig” innebär att man ska hålla sig till fakta eller till vetenskapens nuvarande ståndpunkt. Om det är så att en fabrik har dålig arbetsmiljö så att de anställda blir sjuka eller att arbetarskyddet är dåligt och olyckor ofta inträffar så är det sakligt riktigt att tala om det. Men eftersom det också finns en annan sida i konflikten så måste den i opartiskhetens namn ha lika stor rätt att framföra sina synpunkter som dem som kan bevisa att företaget inte bryr sig om arbetarskyddet. Lögnen har rätt till lika stort utrymme som sanningen.

VILDA STREJKER. 1972 var sådana här motsättningar väldigt påtagliga. Två år tidigare pågick en stor strejk i Malmfälten. Arbetarna strejkade för bättre löner och bättre arbetsvillkor mot det statliga gruvföretaget LKAB. Men eftersom strejken inte var godkänd av LO eller Gruvarbetarförbundet fick de journalister som bevakade den inte framföra de strejkandes ståndpunkter utan att företagsledningen och facket – som inte stödde strejken – fick säga sitt. Det var alltså omöjligt att ge en saklig bild av gruvarbetarnas krav och klagomål. På den här tiden pågick det många strejker – så kallade vilda strejker – i hela landet. Det strejkades i skogen, på många enskilda arbetsplatser, det förekom hyresstrejk och aktioner för att rädda skolor i glesbygd, och så vidare. Men kring dessa strejker rådde en nästan total tystnad. Särskilt kring strejker på enskilda arbetsplatser som blev framgångsrika. Folk satte sig helt enkelt och vägrade arbeta innan de hade fått igenom sina krav. Arbetsgivarna drevs på defensiven. Men det var inte opartiskt att beskriva detta. INGEN SPEGLING. Också för pressen fanns något

som motsvarade radionämnden – Pressens opinionsnämnd – som hade till uppgift att se till att tidningarna höll sig inom ett delvis ganska oklart regelverk som i stort sett var detsamma som radionämndens regler om opartiskhet och saklighet. Resultatet blev alltså att medierna inte fick spegla verkligheten. fib 24

Under hösten 1971 hade jag tilllsammans med Carl Slättne gjort en fyra timmar lång programserie i TV1 som hette Från socialism till ökad jämlikhet. Det var en historisk framställning om socialdemokratins framväxt från en liten oppositionell rörelse till arbetarnas försvar till en informell statsmakt med ett fast grepp om samhället och statsapparaten. Serien började med ett hetsigt angrepp på det tidiga 1900-talets kapitalister och företagsledare och slutade med en hård granskning av den socialdemokratiska rörelsens monolitiska grepp om nästan all verksamhet i landet. Det blev en våldsam debatt kring programmen, en debatt som vi programmakare knappast hade kunnat tänka oss. Nästan alla våra kritiker var överens om att vår framställning var ensidig och osaklig och vi drabbades också på begäran av den dåvarande radiochefen Otto Nordenskiöld av radionämndens strängaste straff – ett uttalande om att serien aldrig borde ha sänts. Den fanns länge innesluten i något av radioarkivets bäst låsta giftskåp. Men under senare tid har en del av serien börjat läcka ut och man kanske kan hoppas på att arbetarrörelsen äntligen tar upp den diskussion om rörelsens kolossala slutenhet och självtillräcklighet som serien i grunden handlade om och försöker komma fram till några vettiga lösningar av hur detta ska hanteras. BEFRIELSE. När Folket i Bild/Kulturfront kom ut

med sitt första nummer upplevde många det som en befrielse. Här fanns utrymme för en oberoende journalistik, ett forum för konst, litteratur och alla sorters skapande som inte var bundet till etablerade institutioner. Många av Sveriges förnämsta konstnärer, författare, teatermänniskor och musiker fanns med bland de första medlemmarna och flera av dem medarbetade i tidningen. Det blev helt enkelt mer rymd i kulturlivet. På sjuttiotalet fanns teatergrupper som Fria proteatern, Narren, Fria teatern, Nationalteatern, lokala teaterensembler runt om i landet. Det fanns musikgrupper med alla möjliga inriktningar. I dag är sådana teatergrupper sällsynta medan musikgrupperna är fler. Tänk på hur konst, litteratur och musik hade kunnat användas om folket hade haft

Vi lever vidare tack vare vår självständighet.

en större kontroll över det. Skulle folk till exempel samlas sista april för att sjunga nästan obegripliga sånger om att ”vintern rasat ut bland våra fjällar” i ett land där de flesta bor på slätten eller i skogen eller till och med i storstäder om inte repertoaren bestämts uppifrån? TIDNINGSDÖD. Vem skulle läsa tidningar som Da-

gens Nyheter eller Svenska Dagbladet om det fanns andra alternativ. Men på det området hade det blivit mycket sämre. Sedan Folket i Bild började komma ut har nästan hela den socialdemokratiska pressen försvunnit. Aftonbladet tillhör den norska storkoncernen Schibsted men får tills vidare ha en socialdemokratisk ledarsida, Arbetet i Malmö är nedlagt, Ny Tid i Göteborg är död sedan länge tillsammans med många andra av arbetarrörelsens tidningar och förlag. Det är inte svårt att hitta nerlagda socialdemokratiska tidningar. Däremot är det svårt att hitta riktiga socialdemokratiska tidningar. Det finns visserligen lokaltidningar som är socialdemokratiska på ledarsidorna men de flesta av dem ägs av sina politiska motståndare. I hela landet finns sammanlagt tre tidningar som ägs av arbetarrörelsens egna organisationer. INGA STÖDMILJONER. En stor del av pressens pro-

blem beror på presstödet. Tidningarnas utgivning och spridning har anpassats till reglerna för pressoch tidskriftsstöd. Hade Folket i Bild försökt få någon liten del av stödmiljonerna skulle tidningen ha varit död för länge sedan. Men vi lever vidare tack vare vår självständighet. Det har inte varit lätt alla gånger men det har gått och det ser ut att gå även i framtiden. Arbetsuppgifter saknas inte heller. Vi kan fortfarande förbättra det bildmässiga innehållet i tidningen. Ett steg har vi tagit med Satirarkivet som

är ett uppskattat inslag i varje nummer. Reportaget strävar vi hela tiden efter att förbättra. Där har vi stolta traditioner att försvara. Litteraturen har ännu inte fått den plats den förtjänar och som den hade från början i Folket i Bild. När tidningen startade 1972 fick den stor betydelse både för journalistiken och kulturlivet i Sverige och för inställningen till tredje världen. En så stark ställning har vi inte längre men vi har stora möjligheter att återerövra den. Nästan dagligen hör läsare och andra av sig med uppslag eller färdiga texter och bilder. I takt med att de etablerade medierna blir mer och mer slutna och svårtillgängliga för andra än anställda medarbetare ökar behovet av en tidning som Folket i Bild. Ser man tillbaka till den första årgången från 1972 ser man också att många av de frågor som ventilerades där forfarande är högaktuella. Så här skrev Per Gahrton i nummer 20 1972: Det är svårt att bli gammal. Alltid. Men – frågan är om det någonsin har varit svårare än i Sverige på 1970-talet!? Samhällsförändringen drabbar de gamla med särskild kraft. Utslagningen från meningsfulla jobb far fram bland de äldre som en slåttermaskin. Befolkningsomflyttning och familjesplittring lämnar de gamla efter sig i sociala miljöer under sönderfall. I glesbygden pågår en märkbar ” förgubbning”; i storstädernas centrala delar kan man se en lika uppenbar ” förgumning”. De gamlas läge kan sammanfattas i tre ord: sysslolöshet, ofrihet, ensamhet. Ett och annat ord kanske behöver bytas ut, men annars känns det mesta igen från i dag. Och ser vi oss omkring finns hur många uppgifter som helst för en tidning som Folket i Bild/Kulturfront. ■ ■ fib 25

Stick&klipp. Redaktörer: Losita Garcia och Lars-Ivar Juntti

hemera/LG

•

Januari horoskopet arbete: Fallande tendens då Mars korsar Pluto. Men två timmars vik på långvården, torsdag 26 januari för yngre Fisk. Pengar: Skaffa inte pensionsrådgivare. Satsa inte på trean i femte loppet. KärleK: Jungfru beöker ICA 19 januari klockan 15.00, kolla vid brödet. Dito manlig Stenbock vid chipsen. Oväntat möte: 17 januari, vind nordnordväst; 25 m/sek; halv grillad utan räksallad.

God Jul till a lla ba n k er

December 2011 Och den allra största och finaste julklappen detta finanskrisår går naturligtvis till… bankerna. När Europeiska centralbanken ECB lät 500 snälla banker låna 489 miljarder euro till tomteräntan 1 procent under tre år kan det mycket väl vara den största presenten i mänsklighetens historia. Bankerna överlever och kan dessutom kamma hem ett antal miljarder i vinster genom att parkera de billiga lånepengarna i något som ger bättre avkastning. /andreas Cervenka, Svenska Dagbladet

FiB-strippen

fib 26

Månadens ord

Bank|rånare sing. Gammalt ord för per-

son i rånarluva.

Bank|rånare sing. Modernt ord för bank

som rånar sina kunder. Även skattebetalare och hela stater kan rånas vid behov. Det sista oftast vid Bank|kris.

Se även så kallad Bank|rutt. Politisk

rundresa som föregår stora statsstöd. /LG

FooD iConS

Så blev det jul i år igen

Material till Stick&Klipp skickas till: li.juntti@uvtcmail.se

Robert Nyberg

FiB-krypto

Lars-Ivar Juntti/LiJ 1 11

2 8

23 19

15 21

24 11

21 12

8 10

10 14

3 24

18 20

1 11

8 2

12 23

8 10

18 8

15 9

3 8

18 4

3 12

24 13

Kamal alhalab och Gani Tahiri är två av nio biljettkontrollanter som fått avsked sedan Securitas tagit över biljettkontrollen i Stockholm från kommunala SL. Själva menar de att de ansågs obekväma, de ville inte blåsa upp antalet kontrollerade biljetter för att på så sätt öka företagets vinst. – Jag vet att jag var obekväm från första dagen, för jag ställer inte upp på deras fusk, säger Kamal Alhalab till SvD. SL har beslutat polisanmäla Securitas då externa jurister anser att det kan handla om bedrägeri. Man skulle tro att Kamal och Tahiri skulle utsetts till stadens hjältar på grund av sitt civilkurage, men istället tvingas de driva sin egen rättsprocess. /LG

det finns ingen som förnekar Silvia att älska sin pappa. Tvärtom är det välkommet om vi äntligen börjar betrakta nazister som människor vilka i många privata relationer kunde vara nog så älskansvärda. En sån avdemonisering tvingar oss att förstå nazismen som en samhällsideologi och inte som ett djävulskt karaktärsdrag på individnivå.

Hjältar utan stöd

Silvia älskar sin pappa

/Åsa Linderborg, aftonbladet, 16/12 2011

14 14

4 8

9 10

8 5

Orden står i sin grundform. Alla finns i SAOL, Svenska Akademins ordlista. Rätt lösning presenteras på www.fib.se till nästa nummer. Lycka till!

Nätfiskat

Drömmen

Hur mycket våld?

Carl Bildt meddelar att han kommer att ta Schibbye/Perssons plats i fängelset. ”Det är ju jul och allt”, säger han. Vaknar med ett ryck.

ledarna för polisfacken i Portugal, Grekland, Italien och Spanien har träffats och diskuterat ”inre säkerhet.” Hur stort mått av våld kommer att behövas för att hålla rasande folkhopar i schack? Samtidigt drabbar nedskärningarna även polisen. Portugisiska polisen har fått sänkt lön och får klara sig på 1 200 euro i månaden. De lågavlönade ska hålla ordning på de lågavlönade. Det är alltså som det brukar vara.

/anonym, Facebook

/Peter Kadhammar, aftonbladet, 7/12 2011

Hotad idrottsmodell Städat hemma? – det PerfeKta hemmet är nog oftare kompensation för uteblivet sex. Överdriven städning är ångestdämpning på samma sätt som alkohol, träning, shopping, pokersajter eller godis kan vara. ”Jag är en usel älskare, så jag kan i alla fall se till att det är rent och fint hemma.” /mats Jonsson, ottar

eU-reglerna hotar att slå sönder den svenska idrottsmodellen. Det menar fotbollsförbundets ordförande Lars-Åke Lagrell och hockeyförbundets ordförande Christer Englund. – EU har redan satt fotbollens demokratiska system ur spel. Vi har tvingats acceptera alla möjliga typer av avregleringar och är snart som vilken marknadsplats som helst, säger Lagrell. Han är upprörd över EU-kommissionens beslut att vägra ideella organisationer undantag från att betala moms. /Svenska Dagbladet 9/12 2011

fib 27

Sverige.

Âť

Foto: Hillevi Nagel/pixgallery.com

Det officiella GĂśteborg marknadsfĂśr sig nu som en stad med en unik politisk kultur.

fib 28

En sned bild av Göteborg A

TEXT jan christensen FOTO hillevi nagel

lltsedan 1800-talets mitt har Göteborg tillskrivits en konsensuskultur av samförstånd samhällsklasserna emellan, under efterkrigstidens Hjörneera populariserad som Göteborgsandan. Denna mångomsjungna anda har sedermera skrivits in i stadens varumärke. Det officiella Göteborg marknadsför sig som en stad med en unik politisk kultur, där man tvärs över partigränserna kommer fram till gemensamma lösningar, snabbt och smärtfritt utan onödigt parlamenterande. UNIK ALTRUISM. Bilden av Göteborg som urtypen

för ett borgerligt samhällsbygge med förebildliga välfärdsinrättningar, kulturellt mecenatskap, en politiskt lojal arbetarbefolkning och ett liberalt åsiktsklimat kan spåras tillbaka till slutet av 1800-talet. Axel Ramm, stadsrevisor och skriftställare, bidrog på ett avgörande sätt till att befästa denna stadens självbild. I en skrift inför världsutställningen i Paris år 1900 framhöll han Göteborgs altruistiska kommunalanda som unik inte bara för Sverige utan även internationellt sett. Ingenstans var donationerna till allmännyttiga ändamål så många som här. Lanseringen av Göteborg som den goda medborgarandans stad var legio bland stadens liberala och konservativa tidningar. Bakom den humanistiska fasaden fanns emellertid en hård social

En hård social verklighet med ett växande proletariat.

fib 29

SVERIGE

Göteborg var tvärtom extremernas och konflikternas stad.

fib 30

verklighet med ett växande proletariat som levde i undermåliga bostäder. Följaktligen avfärdade socialdemokratiska Ny Tid talet om Göteborgs ”goda medborgaranda” som ”konservativ och liberal rikemansjargong” och tilldelade Göteborg epitetet ”allmosornas stad”. I arbetarpressens tidningar framhölls gång på gång oviljan hos stadens välbärgade klasser att betala bättre löner och högre skatter. Med den privata välgörenheten och de många små och stora donationerna till allmännyttiga ändamål hade de rika köpt sig fria från höjd kommunalskatt. Att ”Herr Göteborg som arbetsgivare” lämnade mycket övrigt att önska var temat i en artikel i Folkets Röst 1888, där kontrasten mellan generös välgörenhet och snålt tilltagna löner påtalades. Röster av detta slag lyser dock med sin frånvaro i de många idylliserande skildringarna av Göteborgs politiska historia. RETUSCHERAD BILD. Göteborgs historia är inte dess företagares historia, lika litet som Sveriges är dess konungars. Förre landshövdingen och historikern Per Nyström var en av de första att ifrågasätta den ideologiskt retuscherade bilden av Göteborg som den politiska kompromissviljans förlovade stad. Göteborg var tvärtom extremernas och konflikternas stad, där ideologi stod mot ideologi och de politiska striderna var talrika. Manchesterliberalismen i stadens styrande kretsar och dess språkrör Göteborgs Posten var föga social. Att 1800-talets Göteborg skulle ha varit en stad genomsyrad av socialliberalism var enligt Nyström en myt. Den lilla kretsen socialliberaler kring S A Hedlund och Handelstidningen befann sig länge i opposition mot fattigvårdspolitiken i Göteborg. Det mest talande exemplet är ett förslag från 1865 att låta kommunen bygga arbetarbostäder. Det framfördes av en pauperismkommitté som fullmäktige tvingats tillsätta på initiativ av Hedlund. Förslaget, som påvisade sambandet mellan trångboddhet, hygieniska missförhållanden och fattig-

dom, avslogs som näst intill kommunistiskt. Den blivande stordonatorn Sven Renström förklarade, att ordentliga arbetare själva sparade till sitt boende. Med kommunalt finansierade arbetarbostäder skulle ”de liderliga och lättjefulla” gynnas och ”arbetaren förfalla i sorglöshet”. Bostadsfrågan överläts i stället åt privata entreprenörer med följd att trångboddheten i Göteborg hörde till de värsta i Norden långt in på 1900-talet. SAMVERKANSKULTUR. Den föregivet goda kom-

munalandan i Göteborg ömsade efter andra världskriget skinn och kopplades till en politisk kultur av samverkan över partigränserna, en Saltsjöbadsanda i miniatyr. Det var nu som själva begreppet Göteborgsanda myntades. Två personer som kan sägas ha förkroppsligat denna anda var Göteborgs Postens folkpartistiske redaktör Harry Hjörne och den socialdemokratiska arbetarkommunens ordförande Torsten Henrikson, vilka partiskillnaderna till trots kom väl överens. Som landshövdingefrun Inga Nyström formulerade det: ”Alla talar om göteborgsandan men i själva verket består den av vad Harry Hjörne och Torsten Henrikson kommer överens om”. Det skulle dock dröja flera år efter kriget innan Hjörne började tala om Göteborgsandan. I romanen Bult & Son från 1945, en skildring av en idealtypisk Göteborgsk företagarfamilj, är det andra epitet som används för att karakterisera Göteborg; ”donationernas stad” eller rätt och slätt den ”goda samhällsandan” alternativt ”kommunalandan”. Först i memoarboken Äventyr i tidningarnas värld från 1965 använder Hjörne begreppet Göteborgsanda. SKEPTICISM. Ernst Jungen, socialdemokratisk ord-

förande i Göteborgs stadsfullmäktige i nästan trettio år (1934-1962), var dock skeptisk till att sätta Göteborg på piedestal genom att tillskriva staden en moralisk särställning. I sin självbiografi avfärdade han Göteborgsandan som ”en myt”, vilken rymde ”inte så lite av självgodhet”. Särskilt be-

tonade han sambandet mellan stora donationer och låga skatter. Men föreställningen om Göteborgsandan hade kommit för att stanna. Jungens efterträdare på stadsfullmäktiges ordförandestol, partibrodern Thure Höglund, anammade begreppet till fullo i sitt installationstal i januari 1963. Denna anda, fick man veta, hade funnits i decennier och ”kallades i dagligt tal för Göteborgsanda”. UNIVERSALFÖRKLARING. Begreppet övertogs där-

efter av en rad universitetsforskare, som försökte göra gällande att Göteborg har en exceptionell tradition av samförståndspolitik som givit staden dess särprägel. De bortsåg då ifrån att många andra städer tillskrivits en anda snarlik den i Göteborg, exempelvis Hälsingborgsandan och Gävleandan. På senare tid har också på ett minst sagt grundlöst sätt hävdats att Göteborgsandan till följd av Göran Johanssons starka ledarskap skulle ha ett starkt

folkligt stöd. Göteborgsandan säger emellertid föga om vad göteborgarna anser om sin överhet, desto mer om hur stadens politiska och ekonomiska elit försöker legitimera sin maktutövning. När SVT:s uppdrag Granskning i april 2010 avslöjade den kommunala muthärvan i Göteborg påstods från en del håll att korruptionen var en följd av Göteborgsandan, som därmed förpassades till de anklagades bänk. Men när flera mutfall upp-dagades i kommuner landet över förflyttades fokus från den mytiska Göteborgsandan till den nya gråzon av ekonomisk brottslighet som avknoppningar, privatiseringar och ökad kommunal upphandling har skapat i avregleringarnas Sverige. Det är naturligtvis bekvämt att ständigt åberopa Göteborgsandan som universalförklaring, men i grunden rör det sig om ett tomt begrepp som skymmer sikten för de reella problemen. Och dessa problem är sannerligen inte unika för Göteborg. ■ ■

Idén om Göteborgsandan är ett hinder för att upptäcka de verkliga problemen.

fib 31

Sverige. Tema Interneringsläger del 2

Familjefäder deporterades G TEXT nils lundgren

Elever vid Wargentinskolan, Östersund. Från vänster: Matilda Boström, Felix Franzén, Viktor Myhr, Mathilda Löfvenberg.

foto: Atle Morseth Edvinsson

ymnasisterna i årskurs 3 Samhälle – Media Text, på Wargentinskolan i Östersund gör en tidning om interneringslägren, särskilt det som fanns i Grytan, Östersund. – Det är intressant att det hände så pass nära Östersund – och ändå har man aldrig hört om det innan. Vi ville veta mer om vad arbetskompanier var, vi visste ingenting om det innan och ville lära oss mer eftersom det lät så osannolikt, säger 18-åriga Matilda Boström som bor på Frösön. – Man brukar vara van vid att vi i Sverige har rätt att tycka som vi vill, men det här var helt nytt för mig. Man sållade verkligen bort människor som var oönskade, säger Felix Franzén i Östersund. Eleverna har fått tag på en gammal artikel från Östersundposten och de har hittat material från Riks- och landsarkivet i Östersund. Flera brev med olika anknytningar till arbetskompanierna har de fått fram.

GRIPANDE. Brevet från hustrun till en internerad

grep tag på ett särskilt sätt i elevgruppen: Vingåker 17 sept 1941 Statsrådet Per Albin Hansson

Jag är en enkel kvinna av det arbetande folket. Anledningen till min skrivelse är, att min make blivit ”inkallad” som det så vackert heter. Men denna ”inkallelse” har inte med någon beredskapstjänstgöring att skaffa, utan är helt enkelt politisk deportering. Då min make tillhör Katrineholms fasta försvar och gjort beredskapstjänst i sommar är det med harm och förstämning som han nu helt enkelt rycks bort från hem och barn samt sitt arbete (elektriker sedan 25 år tillbaka) för att som samhällsfarlig individ tillsammans med så många andra hederliga arbetare bli deporterade på obestämd tid, till ödemarkerna många mil från Sveg på vägbygge. Det inträffade har väckt harm och förbittring i vida kretsar. Vad håller egentligen på att ske? Det talas och skrivs så mycket om vår storslagna demokrati och frihet, men skall verkligen de nazistiska elementen inom polisen och militären i demokratins namn ostört få begå vilka skändligheter som helst mot hederliga arbetare, bara därför att de inte har samma politiska inställning som dessa. Nu frågar jag: Är detta med regeringens och försvarsministerns kännedom och medgivande? Om inte, anhåller vi om en undersökning. Jag protesterar på det skarpaste mot denna avskyvärda deportering och kräver att vi får tillbaka våra män och familjeförsörjare. Undertecknat med namn som är överstruket. Vingåker

fib 32

Storsien – kränkande arbetsläger

TEXT nils lundgren

Brev till Per Albin Hansson : ”Är detta med regeringens och försvarsministerns kännedom och medgivande? Om inte, anhåller vi om en undersökning. Jag protesterar på det skarpaste mot denna avskyvärda deportering och kräver att vi får tillbaka våra män och familjeförsörjare. ”

– Sverige kanske inte var så neutralt ändå. Det är konstigt att det här är så pass okänt när det ändå hänt här i Sverige. Vi är duktiga på att prata om Hitlers koncentrationsläger, men blundar för att vi faktiskt hade egna, säger 17-årige Viktor Myhr, Bruksvallarna. – Jag visste inte att det gick till så här i Sverige. Det de gjorde var fel, säger 17-åriga Mathilda Löfvenberg, Frösön. – Det blir en helt ny sida av andra världskriget. Man borde uppmärksamma detta mer, tycker 18-åriga Emilia Eldh, Dvärsätt. FÖRSTAHANDSINFO. Syftet med elevernas tidning

är att de ska studera och använda sig av källmaterial för att skildra och jämföra händelser och företeelser under andra världskriget lokalt, regionalt, nationellt och globalt. Genom att sitta med ”originalmaterial” och inte bearbetningar får de en chans att tolka förstahandsinformation själva. ■ ■

.a arbetskompaniet, Storsien, som kan sägas vara den första boken om interneringen av vissa kommunister och socialdemokrater, gavs ut 1972, cirka 30 år efter att interneringslägren upphört. Författarna var Gunnar Kieri och Ivar Sundström. Den dokumentära skildringen väckte stor uppmärksamhet och avslöjade diskrimineringen och den djupt förödmjukande behandlingen som politiskt vänsterorienterade beredskapssoldater och deras anhöriga utsattes för i Sverige under andra världskriget. 1.a arbetskompaniet, Storsien var viktig för Gunnar Kieri eftersom fadern var en av de internerade. Hans gestaltande berättelse flätas med Ivar Sundströms sakliga presentation av den politiska bakgrunden. OMSKOLNING. Ivar och Gunnar träffades när de

Självklart sökte far inte upprättelse. Hur skulle han ha gjort det? /Gunnar Kieri

arbetade på gymnasiet i Piteå, Gunnar som institutionstekniker, Ivar var el- och mattelärare. Ellärarna behövde en hel del hjälp med tekniska grejer och då ställde Gunnar upp. Gunnar hade upplevt arbetet under jord i Malmfältsgruvorna, ett slitsamt arbete som oftast handlade om att köra gråberg inifrån gruvan och ut på tipparna. Efter fem år tvingades han byta yrke efter att hans rygg gett upp under jobbet med att köra lastbil åt en privat åkare vid LKAB i Vitåfors. På tåget till omskolning i Örebro träffade han på en ung finsk pojke som han bestämde sig för att skriva om. Det blev en berättelse som han valde att visa upp för Ivar. Sedan skrev Gunnar det som blev fib 33

SVERIGE ”Så småningom fick vi montera upp baracker, berättar en av de internerade som vill vara anonym. Men innan dess var det hemskt. Det var ständigt mellan 30–40 grader kallt.” Citat om Storsien ur Upprättelse – en film om interneringslägren i Sverige under andra världskriget.

första kapitlet om Storsien. Även det visade Gunnar för Ivar. Då undrade Ivar om de inte skulle jobba tillsammans och skriva om dessa ”vägarbetare” i interneringslägret. Ivar var då ordförande för socialdemokratarma i Piteå. Sagt och gjort. Gunnar gjorde intervjuer med gubbar som helst pratade finska och Ivar talade med dem som pratade svenska. – Vi bestämde oss för att Ivar skulle skriva faktadelarna som han var mycket kunnig i och jag skulle skriva de berättande skönlitterära delarna. Ingen av oss hade tidigare publicerats i bokform. När boken kom ut ringde reportern Jolo till mig och kom upp och intervjuade oss. DN slog upp det stort. Så var det igång, ler en förnöjd Gunnar Kieri i dag. AVLYSSNAD. Det är snart 40 år sedan och i dag

finns inga av Gunnar Kieris anteckningar kvar, banden med intervjuerna har de lämnat till folkrörelsernas arkiv i Luleå. Gunnars far dog 1974, året efter att boken kom ut. Fadern hann läsa boken, en upprättelse från att en gång blivit anklagad för att vara säkerhetsrisk. – Självklart sökte far inte upprättelse. Hur skulle han ha gjort det? En del ”höjdare” kanske försökte utan att lyckas. Det var bara en lättnad att situationen förändrades och han kunde få arbete igen vid vägverkets stenkross, biter Gunnar Kieri av när jag frågar om fadern fick en ursäkt för den diskriminerande och djupt förödmjukande behandlingen. Hans bror Edvin var också mycket positiv till boken. Gunnar har inte fått några direkt negativa anklagelser för 1.a arbetskompaniet, Storsien men flefib 34

ra gånger märkte han att telefonen var avlyssnad. Det hände att telefonsamtal avbröts då något annat samtal kom in. En gång när Gunnar pratade med sin hustru i Stockholm försvann hon och ett annat samtal från Övertorneå kom in. – När jag ringde till min syster i Luleå svarade en mansröst ”polisen”. Jag sa åt Ivar att han skulle välja vad han pratade om men som god socialdemokrat trodde han mig inte. Eftersom jag inte hade några hemligheter att sprida brydde jag mig inte. Vis av erfarenheter från min barndom förstod jag att sådant fortfarande pågick, konstaterar Gunnar Kieri. 1.a arbetskompaniet, Storsien är ständigt aktuell fortfarande. Det ringer bland annat elever från gymnasier som har fått i uppgift att skriva i grupp om interneringslägren. INGET PARTI. Gunnar Kieri har aldrig varit parti-

poliskt aktiv, inte ens organiserad utom möjligen i kommunistiska ungdomsklubben när han var 16 år. Det var en byaklubb där alla var med, som ordnade danskurser och lite teater. Politiska inslag förekom i mycket liten omfattning, det var bara formaliteter. Den största insatsen var att klubbgänget byggde en dansbana. – Jag är och har alltid varit jävligt mycket vänster men for så illa under uppväxtåren så jag vill inte bli nämnd på den politiska skalan. Jag vill nå ut med mina romaner utan att läsare drar sig för att de uppfattar mig som kommunist. Eftersom jag har ansetts vara kommunist så har det dröjt mycket längre innan jag fått stipendier än jag var kvalificerad för. Från exempelvis ABF har jag aldrig fått något stipendium, poängterar Gunnar Kieri. KOMMUNISTHETS. Kommunisthetsen från krigets

tid fungerar än, anser norrbottningen Gunnar Kieri som känner sig drabbad av både laestadianism och kommunism, han är en stenhård ateist. – Jag tror dock på generationers naturliga upplevelser, syner, övernaturliga upplevelser. Men absolut inte på den från för oss främmande kulturer, importerade vidskepelsen som kallas för kristendom. Importerad för att förtrycka männsikor. Skapat lagar som gäller än i dag. Hur fan kan man tro på det. Är det rädsla? frågar Gunnar mig. Men han väntar sig inget svar, han vill hellre glädjas åt det nybildade Sällskapet Gunnar Kieris vänner. Ivar Sundström har på grund av sjukdom ej varit möjlig att intervjua. ■ ■

Sällskapet Gunnar Kieris vänner bildat TEXT nils lundgren

På plats i Övertorneå fanns Gunnar Kieri själv, som också blev utsedd till sällskapets förste hedersmedlem. Och huvudpersonen öppnade med att osäkra sitt vapen.

ag blir så förbannad när folk säger att jag verkligen har gjort en klassresa från det fattiga Kuivakangas till att bli författare. Begreppet klassresa är myntat av en borgerlighet som anser att nu duger den personen, för han har gjort en klassresa upp till oss i medelklassen. Jag har haft det bästa av hem, med trygghet och omtänksamhet även om vi inte var rika på pengar. Jag har inte gjort någon klassresa. Författaren Gunnar Kieri skräder inte orden när han håller sitt första tal som hedersmedlem i det nybildade ”Sällskapet Gunnar Kieris vänner”, berättar Kirunabon Lars Lindberg på sin blogg.

AVSLÖJADE INTERNERING. Författaren Gunnar Kieri debuterade 1972 med 1.a arbetskompaniet, Storsien, som han skrev tillsammans med Ivar Sundström. De var först med en bok som avslöjade interneringen av kommunister i läger under andra världskriget. Gunnar Kieris far var en av dem som internerades utan rättegång. Sedan dess har det blivit 16 böcker, den senaste Finnmarken brinner –Ruija palla, kom 2010. Gunnar Kieri skriver nu på ännu en bok, romanen om Maria. Det är hans femte bok i en historisk romanserie inledd med romanen Pil med järnskodd spets som kom ut 1990. Han vill bland annat skildra de enorma förändringar som skedde under 1990-talet i samband med att många i Norrbotten tvingades flytta söderut. Gunnar Kieri är sedan länge bosatt utanför Råneå och han har skrivit på heltid i ungefär 25 år. Han hämtar inspiration både ur egna erfarenheter under ett långt och händelserikt liv liksom i egna

studier och efterforskningar både hos levande människor och i gamla dokument. – Jag vill visa Tornedalens historia och den respekt jag känner för människor som överlevt och skapat sig ett liv i detta karga klimat. Det är också viktigt för mig att bli läst av folk som knappt läser böcker. FÅ HAR BETYTT SÅ MYCKET. Sällskapet Gunnar

Kieris Vänner bildas för att främja utgivning och spridning av Gunnar Kieris litterära verk, sprida kunskap om hans liv och gärning och stödja honom i hans fortsatta litterära skapande. Få har betytt så mycket för att göra Tornedalen och dess historia känd för en bredare allmänhet än författaren Gunnar Kieri i en lång och ännu oavslutad rad av berättelser om människor i forna tider och ända till i dag. Hans ivriga färdande runt omkring i det vidsträckta Tornedalen ger underlag till hans skildringar av dess olika bygder. Gunnar Kieri är stolt men också lite generad över att hamna i strålkastarljuset vid 82 års ålder. Ändå är han relativt okänd. – Jag är inte av den sorten som spelar apa för att bli uppmärksammad. Det är texterna som är det viktigaste säger Gunnar Kieri. ■ ■

GUNNAR KIERI OM SIG SJÄLV: 169 centimeter lång. Bruna ögon. Skonummer 42. Något kutryggig och går utåt med fötterna. Skulle jag blivit född till hund hade jag avlivats som valp. Eftersom det inte finns lika stora krav på människor som på hundar fick jag leva.

fib 35

Tv.

Starke Man eller fjolltr채sk g책r till attack?

foto: Ola Kjelbye

TEXT hans isaksson

fib 36

De mest bisarra människor kan hamna i känslig och ansvarsfull ställning och spela stor roll i historien

I SVT1:S SERIE Starke Man följer vi sedan

två säsonger den blekfete och svettige skåningen Lars Göran Bengtsson, ett krisande kommunalråd (S) i den fiktiva kommunen Svinarp. Men först en ovidkommande utvikning: För att kunna bibehålla välfärd och demokrati, anses vi ibland tyvärr behöva inskränka båda. Detta behov upplevs bland annat i Europa föreligga allt oftare. SvD:s ekonomiskribent (!) påpekade något syrligt häromdagen: ”År 2011 förväntas bildade människor i Europa inse att den enda vägen ur krisen är att bryta mot lagen och lägga ödet i händerna på ett fåtal hemlighetsfulla tjänstemän bortom demokratins kontroll”. Skillnaden mellan den grekiska antikens tyranner och de moderna är, enligt historieböckerna, att de förra kunde representera folkliga uppror mot adel och traditionellt prästerskap medan de senare tvärtom helst förlitar sig på vårt nuvarande prästerskap: ekonomerna. Dessa legitimerar sig inte, till skillnad från antika prästerskap, som Guds språkrör, utan som den minst lika esoteriska ”Marknadens”. Det är onekligen en paradox att de som mest höggjutt officiellt prisar demokratin som Västerlandets livsluft är samma personer som hävdar att den ”politiska” sfären bör inskränkas så långt möjligt för att ge plats åt ”de vanliga människorna” och deras ’individuella’ val – det vill säga i praktiken åt mark-

/GEORGE W BUSH naden, det vill säga kaptitalet. Man förespråkar en demokrati av ungefär samma speciella slag som när vårt förut gemensamt ägda Telia demokratiserades och bjöds ut som ”folkaktier”, som efter en tids värdeminskning hamnade hos storkapitalet. Så söker man säkra kapitalets tusenårsrike. Det känns visserligen inte riktigt fräscht att som vissa nyliberaler på 90-talet till den grad missuppfatta begreppet ”valfrihet” att man öppet hävdar att ”varje enkrona är en röstsedel”, varför politiska val borde kunna avskaffas. Man nöjer sig numera med att som Hans Bergström i DN hota att i frihetens namn beröva dem röst- och medborgarrätten, vilka till exempel inte vill spela med i marknadsekononomin, det vill säga att vägra att välja mellan 40 sorters tandkräm, att fritt välja vilket livbolag som skall sno våra pensionpengar, eller de: ”som anser att gamla och deras närstående saknar förmåga att välja äldreboende: hur ska samma äldre människor då klara den ännu mer kvalificerade uppgiften att välja de kommunalpolitiker som skulle tilldela dem monopolvården?” FOLK- OCH POLITIKERFÖRAKT är den

gynnsamma jordmån där såväl libertianism och fascism kan spira – liksom ropen efter så kallade starka män. Den starkaste är för närvarande en kvinna – Angela Merkel. En politiskt ”stark man” får sin styrka från Ovan men kännetecknas av att han/hon är bra på att manipu-

lera eller ignorera folkliga opinioner, att vid behov glömma i hastigt mod avgivna löften till sitt partis gräsrötter och till folket – och att komma undan med det. Man kan fråga sig var SVT1-såpan Starke Man placerar sig i detta sammanhang. Den är nog i och för sig inte så allvarligt menad. Men det är nog minst lika svårt att helt hålla sig undan politiken – genom vad man säger och vad man tiger med – när man tramsar i TV som när man skriver om film och TV. HUR ARBETARKOMMUNEN i Svinarp

har kunnat föreslå den emotionellt, intellektuellt och politiskt måttligt begåvade Lars Göran Bengtsson som kommunalråd är höljt i dunkel – möjligen har han uppfattats som en legitim arvtagare till sin mer komptente far, som tidigare innehaft posten. Det var kanske så det gick till när Bush Junior kom till makten, det vill säga han, som en gång självskritiskt medgav att ”de mest bisarra människor kan hamna i känslig och ansvarsfull ställning och spela stor roll i historien”. Tillsammans med, och framför allt genom, Matts, den av hustrun hunsade och av chefen utnyttjade, men in i döden lojale kommundirektören, den sönderrökta kanslichefen och trotjänarinnan Gunvor (som har bilden av sin enda livsledsagare, katten ”Haans” på skrivbordet) och kommuninformatören Jonna försöker Lars Göran regera Svinarp, Skånes näst tråkigaste kommun. Vänfib 37

TV foto: SVT

orter, vägbulor och kommunens första hemlösa – ingen fråga är för liten och ingen fråga för småttig för att Svinarps starke man skall fatta ett meningsoch omdömeslöst beslut, eller fälla ett yttrande som sedan hans tjänstemän får sopa igen spåren efter. Klumpedunsen Lars Göran liknar humlan – allt talar för att han för länge sedan bort falla pladask till marken, men programformatet kräver att han håller sig svävande ändå. MP:S LOKALA POLITIKER i Svinarp är,

till skillnad från Lars Göran, prydliga, hederliga och väl pålästa. SD tycks inte finnas i kommunen, utom då Lars Göran spelar under täcket med deras täckparti, Svinarps Väl. C, V och Fp syns över huvud taget knappast till. Oppositionen representeras ständigt av Moderaterna, som genomgående representeras av välformulerade, slipade och (i nyktert tillstånd) propra kvinnor som inte talar skånska (i serien är det bara töntarna som talar dialekten) och är säkra under armarna. Man får lätt intrycket av att de, liksom för övrigt Lars Göran själv, inte står för någon särskild ideologi, utan, i regel förgäves, försöker tillhandahålla det mått av praktiskt förnuft som den socialdemokratiska kommunledningen inte kan prestera. Av opposition inifrån partiet märker man inte mycket, annat än möjligen en och annan lojalt kritisk synpunkt från fackets Olle ibland. Lars Göran överlever också bland annat eftersom han slipper mobbas av någon lokal femtekolonn ledd av till exempel en hämndlysten nyligen fockad partiordförande eller av folk liknande Östros, Österberg, Damberg, Rosengren (mannen bakom Telias folkaktier) och fifflaren Shekarabi, sekunderade/anförda av en regional AB-redaktion. En annan faktor som underlättar Lars Görans överlevnad är tydligen att den lokala borgerligheten fib 38

i Svinarp ännu inte har upptäckt hur effektivt det tydligen är att koncentera sig på en S-ledares personliga grodor – verkliga, uppblåsta, eller påhittade av de medier borgarna har monopol på. Och genom att beställa täta telefonenkäter utförda av Novus eller Skop, som ständigt uppvisar sjunkande förtroende för hans person och därmed det parti han sägs förkroppsliga. I TAKT MED att momentet hos idé- och

folkrörelseburna partier (som till exempel C, FP, V och S) har försvagats har medieinflytandet ökat. Detta har inte drabbat moderaterna, som enligt sitt husorgan i princip, liksom Svinarpssossarna inte längre utgår från några särskilda politiska värderingar utan härleder sitt program ur partiledningens praktik, det vill säga det långsiktiga näringslivsintresset som de för ögonblicket uppfattar det. Intresset för ledarnas personer har ökat i takt med att deras ideologier nivellerats och devalverats – i S-fallet från socialism till socialdemokrati /demokratisk socialism till ”social demokrati”. Jaktssäsongen på obekväma politiker har avsevärt förlängts härigenom och trängt in i såväl i TV:ns soffprogram som i kvällstidningarnas nöjessidor. Starke Man belyser dilemmat för

en sitcom i det offentliga SVT, som hela tiden utspelas med politiken som miljö, men som inte får handla om verklig politik så det märks – jämför Margret Thatchers favoritprogram Javisst, herr minister från BBC2! Vissa författare har ursäktat sin oförmåga/ovilja att i dramatisk form i TV gestalta sina politiskt progressiva böjelser. Som till exempel Peter Birro, vilken olyckligtvis väljer att kalla ultrahögerregissören Michael Cimino som kronvittne: ” Det handlar inte om politik....Det är karaktärerna som det handlar om ... resten är bullshit”. Skulle tvärtom säga just det sistnämnda om denna inom skrået alltför vanliga advokatyr. MEN DET FINNS INGET som tyder på att

manusförfattarna Jansson-Ericsson har varit tvungna att brottas med detta dilemma. Man hade lätt kunnat misstolka Starke Man som en ytterligare attack från Fjollträskhögern mot vad den adjungerade medlemmen av Sahlins gamla ”kräkklubb”, Liza Marklund, kallar periferins Åsanissar. Författarna bakom Starke Man har dock alibi, eftersom de är skåningar och eftersom deras arbete med manus torde ha varit klart långt innan det senaste stora drevet på lantisen Håkan Juholt inleddes i AB. ■ ■

Recension. Tivoli Kim Kolliander Atlas

Varför skriver författaren till romanen Tivoli under pseudonymen Kim Kolliander? Kanske är det så att han eller hon vill göra boken mer intressant? Eller beror det på att det verkliga namnet skulle medföra statusförlust, i den akademiska världen är det ju inte fint att skriva romaner. ELLER KAN DET bero på att pseudonymen är så insyltad i den fina svenska litteraturvärlden att hon, eller han, inte kan skriva en roman under eget namn utan att tappa, låt säga, auktoritet som smakdomare. Förlaget Atlas hänger ju ihop med Arena som ligger politiskt åt vänster. Kanske Kim Kolliander inte vill etiketteras som vänster nu när mörkrets

Den stora planen Stephen Hawking & Leonard Mlodinow Övers. Margareta Brogren Norstedts

Stephen Hawking , engelsk fysikprofessor, är känd för en bred publik för sina populärvetenskapliga böcker, framför allt Kosmos. En kort historik från 1988, vilken sålts i miljontals exemplar. Trots sin allvarliga sjukdom ALS fortsätter Hawking att arbeta och skriva. Denna bok kom ut 2010 på engelska och har nu översatts. Författarna griper sig an ett

Kan det bero på att pseudonymen är insyltad i den fina svenska litteraturvärlden.

furstar har lagt beslag på den politiska makten och minsta kritik av Den Enda Vägen betraktas som terrorism light. Må så vara, i vilket fall som helst är det ändå historien det kommer an på. I romanens första avsnitt finns en ung och levnadsglad Gustav Vasa som 1520 flyr för livet efter Stockholms blodbad. Han skickar brev till en Hemming som bör vara den historiska personen med efternamnet Gadh. Alltsammans är livfullt berättat och i stort baserat på den propagandaskröna som den åldrade kungen beställde om äventyren i Dalarna. I TREDJE DELEN är det 1776 och här hamnar den i den svenska historien verkligen existerande bibliotekarien Magnus Swederus i London för att sälja böcker. Det

mycket svårt ämne, nämligen kvantfysik. Den fysiken går utöver vardagens dimensioner, och anlägger atomära och stellära perspektiv. Och på dessa nivåer är vi inte särskilt hjälpt av det vi slarvigt kallar sunda förnuftet. Det handlar i stället om modeller och matematik. Trots att de är områden som få av oss behärskar lyckas boken förmedla nya naturvetenskapliga insikter om universum. VI FÅR I ett antal kapitel lära oss om hur

vetenskapen utvecklats från magi till kunskap, Richard Feynmans teorem, M-teorin (en familj av teorier), flera parallella universum (historier), Einsteins stora insatser, modellberoende realism, självkopierande mönster och mycket mer. Men det som gör Hawking & Mlodinows bok så intressant är inte enbart

är en fröjd att läsa den skrönan och det känns lite som Dickens, lite som miljön i Samuel Pepys dagbok. Den sistnämnde finns på nätet med kommentarer och allt för den som vill läsa mer. Båda avsnitten visar att författaren är välbekant med de historiska miljöerna. På sin Facebooksida har Kim Kolliander till och med angett Boswells biografi över Samuel Johnson (1791) som favoritbok. Den andra och fjärde episoden är inte dåligt skrivna, men de hakar inte fast med de andra. Visst är det satiriskt och kul att läsa om ett Stockholm som slits sönder av motsättningar mellan svear och göter. Likadant med sista delen, den är uppbyggd helt på dialog, och skildrar mötet mellan en apatisk stockholmare och en betydligt mer energisk kinesisk dam. Det som binder samman de här fyra avsnitten är tunt och romanbygget svajar, men tråkigt att läsa är det inte. Eftersom författaren är debutant så är det bara att säga att det var en bra debut och att det finns hopp om att nästa bok blir snäppet bättre. anders norborg fysiken, utan djärvheten att ställa svåra, filosofiska frågor, till exempel varför finns vi till. Längs vägen mot att besvara den frågan sopas på ett befriande sätt allt vad som heter skapare och Gud ut. I dag har kanske New Age börjat sjunka undan, men fortfarande grasserar alltför mycket flum. Den här boken röjer rejält i bråten, och det känns befriande att läsa skriften. OCH HURUVIDA vi står på tröskeln att hitta ”den stora planen” eller om den inte finns är inte avgörande. Kanske är det här som resan blir viktigare än målet? Och man behöver inte ha naturvetenskaplig bakgrund för att kunna läsa boken. Lite motstånd bjuder den förvisso, men boken är i grunden strålande populärvetenskap. ulf karlström fib 39

RECENSION

Den uppskjutna debuten Anders Björnsson Carlssons

Första gången jag såg Anders Björnssons namn i tryck var i tidningen Elevfront Nr 1/1968, utgiven av Seco – Sveriges elevers centralorganisation. Därefter har han följt ett rikt publicistiskt arbete. Hans namn inger respekt. Redan på första sidan skriver han: ”Detta tvång att recensera sig själv, denna påstridiga intimitet lägger sig som en hinna över allt vi vill se och försöker registrera av allmänt intresse – tränger undan ett meddelande som eventuellt kunde bära på just den upplysning som behövs för att du skall orka med.”…”Är det inte rörande detta att så få är beredda att sänka rösten för att verkligen bli hörda?” ANDERS BJÖRNSSON skriver en kärv småprosa, där han försöker undgå omtagningar. Han har undvikit den aka-

Mellan hammaren och skäran

En självbiografi om en svensk arbetare Per Edvin Wikström Red. och bearb. Richard Jändel Recito

Arbetarrörelsens historia finns beskriven på ett mer vetenskapligt sätt i ett flertal böcker. Kanske är Knut Bäckströms väl spridda Arbetarrörelsen fib 40

demiska kommenderingen. ”På radion lärde jag mig att skriva talat, eller rättare sagt att tala skrivet: allt som är skrivet kan läsas upp, det är en fråga om konstnärskap, det vill säga inlärning.” REDAN NÄR JAG läser om människor han nämner med förnamn förstår jag vem det handlar om, även om vi aldrig har träffats. Vi har funnits i samma kretsar. ”Allt som måste omtalas, kategoriseras, bli till vardagslitteratur.” Jag följer med intresse texten. ”Min ambition är att skriva om saker som jag inte tidigare berört publikt, eller skriva om dem på ett annat sätt än jag förut kan ha gjort.” Han fäster sig vid tydliga minnen om kaffekokning hos sin mormors mor: ”Till kaffet bjöds skorpor på torkad sockerfläta; mormor bakade hellre hastbullar som måste ätas inom ett par timmar för att inte bli sega i munnen.” Denna vardagskonst tecknade han ned i en svart anteckningsbok med styva pärmar. Jag följer hans liv där han betonar: ”Jag ville inte komma in i stugvärmen, jag ville uppföra och uppvärma mitt eget hus.”

Beskriver ett hårt, slitsamt och stolt arbets- och föreningsliv.

i Sverige – i två delar från 1958 – mest genomarbetad. När det gäller personliga skildringar finns troligen ännu fler utgåvor. Men frågan är om inte den nyligen utgivna Mellan Hammaren och skäran hamnar i den absoluta toppen avseende spännvidd. Per Edvin Wikström, en fattig arbetare och sjöman född 1899, börjar sitt liv bokstavligt talat på luffen i Härjedalen, men går in i det illegala Förenta Staternas kommunistiska parti

Nej, detta är inte en memoar. Det är en antydan om den vikt jag tillmäter det ungdomliga engagemanget. Som blev livsavgörande för många av oss, och det finns nog de som menar att det var tämligen genant, en dyrbar omväg eller en återvändsgränd.” ANDERS BJÖRNSSON tar inte avstånd från den rörelse han var aktiv i och fortfarande finns med i. Men där finns även episoder som jag skulle vilja veta mer om. Till exempel om dessa provokatörer som blev upptäckta eller ivägskrämda. Men det är ingen angiveribok. MED INTRESSE läser jag om ”Folkrörelse-

demokratins sammanbrott” i det avlutande avsnittet Exkurser. Detta borde bli en egen bok skriven på vardagsprosa. Med historikern Christer Winberg sluts cirkeln med vad han fordrade av en duktig historiker: ”Detaljtrohet, tålamod och en robust teori”. ”Historieforskning var inte till för att bevisa hur lärd man var. Den skulle säga något nytt”. Det Anders Björnsson skriver är både detaljtroget och något nytt. bror kajsajuntti

1924. Han deltar i Skandinaviska arbetarfederationens arbetarparti i slutet av 1920-talet, då han och frun Signe flyttar till Moskva 1930 där föds sonen Kalle. Och det är just sonen som, trettio år efter fadern Eds död 1981, ger ut memoarerna. De är på närmare 300 sidor och beskriver ett hårt, slitsamt och stolt arbets- och föreningsliv, med kampen som ledstjärna i Sverige, USA och Sovjetunionen. Richard Jändel har lagt in texten från originalmanus. Boken hade möjligen vunnit på hårdare redigering. Men som helhet är texten ett smått fantastiskt minnesdokument skrivet i underifrånperspektiv. kjell martinsson

Gud i Sverige Göran Hägg Norstedts

Tusen år av Kristendom på 500 sidor är en ateists försök till opartisk bok om hur religionen har påverkat Sverige. Hägg vill sätta in tron i ett samhällsperspektiv. De yttre tecknen på religiositet understryks och teologin tonas ned. Boken är således mer historielektion än sökande efter Gud. Medeltidens religiösa konflikter framstår i flera fall som mycket levande än i dag. Spår av asatron finns fortfarande kvar. Frågan hur Sverige kristnades blir frågan om Sverige blev helt kristet.

Dagbok från Afghanistan Anders Kjellström Norlén & Slottner

”I huvudet på en hjälpare” kunde varit undertiteln på denna bok skriven av en lärare vid Malmö högskola. Under några månader 2009 och 2010 arbetade han vid Eupol, EU:s polisutbildning i Afghanistan. Dagboken skrev han för att kunna tolka vad han såg, hörde och upplevde och den redigerade version vi får ta del av har han publicerat eftersom han ”hade erfarenheter som ingen journalist eller diplomat tidigare kunnat skaffa sig”. Nåja, särskilt ensam är han ju inte, tiotusentals rådgivare, biståndsarbetare och journalister har arbetat i Afghanistan det senaste decenniet och många är de som känt sig

Hursomhelst är de svenska medeltidskyrkorna unikt välbevarade. En av få gånger Göran Hägg framför kritik är när han påminner om att Sverige är ett av få europeiska länder som inte har satt upp någon kyrka på Unescos världsarvslista. Mycket av religionens yttre handlar om ceremonier och kontroll av människor. Det återkommande draget i högtidligheterna ger sken av den gudomliga evigheten. Kontrollbehovet kan slå över till förföljelse som under häxprocesserna på 1600- och 1700-talen. Ofta tar sig levnadsförhållanden i samhället även religiös form. Göran Hägg skildrar skillnaderna mellan frikyrkligheten och högkyrklighet under slutet av 1800-talet. Överhetens behov av att manifestera sin makt och de fattigas strävan efter ett mål i tillvaron skapade skilda världar under samma Gud. Det stör mig att Göran Hägg skri-

kallade att rapportera om sina upplevelser. Särskilt unika är inte heller Kjellströms funderingar. Han blir en i raden av förståsigpåare som självsäkert uttalar sig om Afghanistan och dess invånare efter att ha tillbringat några månader i landet. HAN KLAGAR över instängdheten i ”lyx-

fängelset” där han bor och tycks inte ha en aning om vilka som tjänar pengar på att skrämma upp utlänningar och få deras organisationer att betala dyrt för att leva bakom höga murar, med sandsäckar och taggtråd, åka bepansrade bilar med flera livvakter till och från arbetsplatsen och i övrigt aldrig besöka andra platser än campar som tillhör andra organisationer. Kjellström berättar ofta hur man hotas av kidnappningar – ”i högsta grad en verklighet där utanför murarna”, 50 000 personer är redo att när som helst avrätta honom och hans kolleger. Han får lära sig hantera en kalasjnikov, och att man måste smita från en trafikolycka. Han längtar hem men tycks i huvudsak nöjd med sina insatser

Frågan hur Sverige kristnades blir frågan om Sverige blev helt kristet?

ver lika mycket om udda sekter som religiösa folkrörelser. Det ger en skev bild av vad religiositet är. Han betonar ofta det extrema både i känslor och i yttre attribut. Avvikande religiösa beteenden fascinerar honom, medan det vardagsreligiösa ofta saknas. När teologin tonas ned så mycket blir drivkrafterna bakom ett liv i religiositet dunkla. Den religiösa insikten, ett mål och en mening med tillvaron, är svårfångad om man inte själv är troende. Men som en introduktion till frågeställningar om religionens roll i dagens Sverige fungerar boken. olof rydström

för att bygga upp en afghansk rättsstat. Då och då drabbas han dock av något slags självinsikt och frågar sig vad han egentligen vet om vad som händer där utanför murarna och frågar sig om han egentligen utfört något vettigt. Särskilt i början av boken verkar han tvivla men ju längre han är där, desto mer tycks han anamma den jargong som dominerar det han kallar ”det internationella samfundet”, det vill säga de som arbetar för givarorganisationerna, oftast västerlänningar. Han och hans kolleger blir alltmer desillusionerade och pessimistiska. Afghanistan blir Absurdistan. Men så kommer han ihåg sitt besök i landet på 1970-talet, då han mötte så mycket mänsklighet och generositet, och han försöker dela med sig av sin kunskap om ett land som varit annorlunda. Mitt i sin typiska hjälparattityd visar han glimtvis en kanske typisk svensk attityd: Justa Olle som inte har några fördomar men mycket välvilja.. pia karlsson fib 41

RECENSION

Brobyggarna Jan Guillou Piratförlaget

Det kan inte ha undgått någon människa i vårt land att Jan Guillou har påbörjat en ny romansvit. TVprogram, tidningsartiklar och seminarier har duggat tätt under hösten. Författaren är också en spektakulär och medial person. Här handlar det om förra århundradet. Flera volymer har utlovats, varav Brobyggarna är den första. Boken handlar om tre duktiga norska bröder från enkla förhållanden. De utbildas med hjälp av mentorer i Bergens borgargille och får tillgodogöra sig världens på den

En gång skall jorden bliva vår. Strategi för en ny värld

Pål Steigan. Övers. Inge Knutsson Leopard

Återigen är det kris i det härskande ekonomiska systemet och bördorna vältras över på det arbetande folket, ”de 99 procenten” för att tala med Occupy Wall Street-rörelsen. Den norske författaren och aktivisten Pål Steigan, som under många år ledde det norska maoistpartiet AKP(ml), har skrivit en bok som är en tickande bomb om sambandet mellan den ekonomiska och ekologiska krisen. Det ligger i kapitalismens själva natur att växa utan några andra hänsyn än de ekonomiska, skriver han. Därför anser han att talet om en ekologisk kapitalism mest är ett bedrägeri och en självmotsägelse. fib 42

En Guillouberättelse fast utan agenter. tiden bästa ingenjörsutbildning i tyska Dresden, vilket får intressanta konsekvenser. Läsarna får följa strapatsrika järnvägsbyggen i Norge och i Tyska Östafrika i början av 1900-talet och även första världskriget i den mån det utkämpades i denna del av Afrika. Sympatierna finns hos tyskarna som beskrivs som mera kultiverade och mindre brutala än engelsmännen och i synnerhet belgarna.

RASISM I ORDETS RÄTTA betydelse finns dock i alla kolonier. Naturligtvis eftersom kolonialism bygger eller byggde på övertygelsen om vissa rasers överlägsenhet. Tyskarna beskrivs som mera måttfulla och en av våra norska hjältar

Steigan har undersökt och sakligt redovisat ett enormt material. Det som skiljer honom från de flesta miljödebattörer är hans uppfattning att ingen förändring är möjlig om inte det ekonomiska systemet välts över ända. Det kapitalistiska systemet liknas vid en cancersvulst. En modern ekologiskt anpassad kommunism ser han som den enda realistiska lösningen. Redan denna ståndpunkt gör att han kommer att avföras som en oväsentlig diktaturkramare av de flesta borgerliga och mera allmänt vänsterinriktade debattörer. Är då Steigans pamflett bara ytterligare en i raden av domedagsprofetior? Det tror inte jag. Han har kastat in bränsle i en ödesfråga för varje socialistisk rörelse värd namnet. STEIGAN LIKNAR HANDELN med utsläppsrätter, vid den medeltida avlatshandeln. Alltså ett system för rätten att köpa sig fri från fortsatta synder. Idén med utsläppsrätter var ju den att om man sätter ett pris på utsläppen, om det kostar företagen att förorena, kommer

strider för dem och får vänner som är såväl indier och afrikaner och en afrikansk kvinna som är enastående på alla sätt. Medan vi får följa två av bröderna i Norge och Afrika göms eller glöms den tredje brodern eftersom han drar skam över familjen Lauritzen. Han är nämligen homosexuell och dras till England av en engelsk överklassädling med samma läggning. Kanske han får utrymme i någon av de följande böckerna eftersom senare tider är mera toleranta. Boken är bitvis spännande med historiska och politiska utblickar. Vi får se historien och tiden ur en ny eller i alla fall annorlunda synvinkel. Grabbigt förstås, men än sen? Det är en Guillouberättelse fast utan agenter, riddare eller häxor. Bara att tacka och ta emot. Vi läsare ser fram emot nästa del av berättelsen, den som borde börja med att skildra mellankrigstiden. stefan estby

det att bli lönsamt att inte göra det. I stället har ju handeln med utsläppsrätter blivit ytterligare en lönsam verksamhet för bolagen att tjäna pengar på genom att de kan sälja utsläppsrätter som de inte har utnyttjat. STEIGANS KRITIK av det ekonomiska systemet, av kapitalismens tyranni, bottnar i uppfattningen att om vi inte lägger om kursen i tid kommer systemet att braka ihop av sin egen tyngd. Det mesta tyder på att han har rätt. Det här är en bra och rakt igenom nödvändig bok som ger en marxistisk belysning av de mest centrala ödesfrågorna om vår framtid. Inte minst är Steigans analys av Kinas förvandling från socialism till kapitalism mycket värdefull – och faktiskt hoppfull. Aldrig har den kinesiska arbetarklassen varit så stor som nu. Den har gjort uppror förut och kan göra det igen, konstaterar han. Det bästa sättet att bemöta den här bokens kritik av den rådande ordningen är att tiga ihjäl den. Låt det inte ske! jan bergsten

FERDINAND TOLLIN 1807–1860 Tecknare, litograf, journalist, uppfinnare och fäktningslärare. Född i Gävle. Som kontorsskrivare hos Riksbanken konstruerade han 1832 en tryckpress för numrering av sedlar. Då maskinen inte fungerade började han i stället medarbeta i författaren August Blanches tidning Freja. Samtidigt konstruerade han en sorts rörliga litografier som han kallade Stroboskopiska taflor som brukar räknas som en av filmens många föregångare. Sina största framgångar hade han som bildkonstnär. Tollin gav ut flera album med litografier från Stockholm och hemstaden Gävle men var samtidigt en av landets skarpaste samhällskritiker. Han dömdes till fängelse 1845 sedan han gett ut en smädesskrift om Stockholms ockrare men flydde utomlands. Avled i Genève den 25 maj 1860.

Satirarkivet.se är ett forum på nätet för bild skapare som vill kommentera samtiden. Här finns bilder från hela världen, såväl nutida som historiska. Välkommen att titta in på www.satirarkivet.se.

Omslagsbild till skriften Hjelpreda för lånsökande som Tollin gav ut 1844–45 under pseudonymen J.L. Nygren. Här namngavs Stockholms värsta procentare och utpekades som ockrare. Det lilla häftet blev en succé och kom ut i tre upplagor där namnlistan hela tiden uppdaterades. I ett ärekränkningsåtal dömdes Tollin att böta 40 riksdaler silvermynt, alternativt sitta av 14 dagar i fängelse, och att göra offentlig avbön. Han valde i stället att lämna Sverige och återvände aldrig.

fib 43

Skriftställning.

FALLET KLEPKE Först blev jag förbannad. Alltid detsamma. Svensk publik debatt så det stänker om det. Martin Klepke, född 1955, är funktionär, politisk redaktör och ledarskribent för LO-tidningen. Den 25 november använde han mig som måltavla i dess ledarartikel ”Än hyllas diktaturen”.

TEXT jan myrdal

v elva, mestadels korta, stycken i hans text är sju missvisande på ett politiskt tjänande sätt. Två gånger begagnar han därtill ordet ”intellektuell” som skällsord, precis så som hans företrädare i ämbetet gjorde under IB-debatten. Tänkte alltså skriva. Eller, som Tingsten brukade säga, ”klippa honom”. Men det i texten som angår mig är av samma citathalt som på den gamla Facebooksidan ”Jag hatar Jan Myrdal”. Denna hans låga debattkonst är som partikamratens och påläggskalvens Björn Sundin i Örebro den 10 september 2007 när den döende Gun Kessle skulle visa fotoutställning i Örebro: ”Det är fel att visa en folkmordsförnekares verk i offentliga skattefinansierade lokaler. Det menar socialdemokraten Björn Sundin med anledning av utställningen på biblioteket i Örebro, med texter och bilder av paret Jan Myrdal och Gun Kessle.” (Nyheter P4 Örebro) DEN GÅNGEN krävde styrelsen för KLYS officiellt att få besked om huruvida detta var Örebro socialdemokratis ståndpunkt. Också jag skrev i Aftonbladet och ville veta om detta var partiets uppfattning. Men man skyddade Sundin. Kunde undvika att svara också då Gun Kessle hann avlida. Till en rakning av Klepke finns dock tid. Men Klepkes angrepp öppnar nu för att jag kan diskutera kring viktiga

fib 44

Ledarskribenten Martin Klepke angrep Jan Myrdal i LO-tidningen 25 november 2011.

principfrågor. Han skriver: ”... det smått komiska i att denne ständige försvarare av samhällen utan yttrandefrihet är hedersordförande och skriver krönikor i tidskriften FiB/Kulturfront vars grundplattform sägs vara att slåss för yttrandefriheten.” JA, HUR SER JAG på ställningstagandet för yttrandefrihet? Låt mig ta det i några steg. Den stora principen först: Jag önskar absolut informationsfrihet. I mitt bibliotek finns gott om tryck (böcker, bilder, tidskrifter, flygblad) som i olika stater varit och är förbjudna och straffbara. När en ”rebell” (som sedan

tog sitt förnuft tillfånga och blev hög och anständig statstjänsteman) ringde mig för att meddela att de skulle komma ut till Fagervik för att hjälpa mig att rensa mitt bibliotek från olämpligt material påpekade jag att jag skulle tala med grannar och ringa polisen. (”Ringa den borgerliga polisen?” sa han förvånat.) Detta kan tolkas som en elitär hållning. (”Vad som är tillåtet för Jupiter är inte tillåtet för en oxe.”) Men så är det inte, jag delar en klassisk syn på total tryckfrihet med Milton Areopagitica, Thomas Thorild och Karl Marx. Yttrandefrihet, tryckfrihet var juridiskt en den borgerliga revolutio-

nens stora erövring. Tryckfrihetsförordningen av den 2 december 1766 är något att som svensk vara stolt över; en tradition att värna. Men det ”Första tillägget till Förenta staternas konstitution” ger än i dag bevisligen ett starkare skydd för ordets frihet än någon annan nu gällande tryckfrihetslag: ”Kongressen skall ej stifta lag avseende inrättandet av religion, eller förbjudande den fria utövningen därav; eller inskränka yttrandefriheten, eller pressfriheten; eller folkets rätt att fridfullt samlas, och av Regeringen begära upprättelse för missförhållanden.” LAGTEXTER ÄR INTE samhälleligt

meningslösa ord. I dag när politiska och ekonomiska intressen medvetet strävar efter att inskränka dessa friheter (de pågående lagtolkningarna och lagförslagen – såväl politiska som moraliserande – inom EU är skrämmande) är det viktigt slå vakt om vad de borgerliga revolutionerna uppnådde. Detta är inte konstigt för den som hos oss menar sig stå på Miltons, Thorilds eller Marx’ ståndpunkt. Men visst finns det komplikationer. Just erfarenheterna från bland annat Sovjetunionen och andra stater visar att de tryckfrihetsinskränkningar som införs i ”gott” syfte (exempelvis förbud mot rasism,fascism, krigshets, sedesårande pornografi och så vidare) oundvikligen blir kontraproduktiva. Den nu vidriga pilkorsliknande antizigenismen i Ungern, den utbredda antisemitismen i forna Sovjet liksom den otäcka nynazismen i forna DDR är reaktiva följder av de där tidigare polisiärt hårdföra ingipandena mot yttranden och texter som kunde betecknas som i någon mening rasistiska eller krigshetsande och moralupplösande. Polisen, eller tjekan om man så vill, är dock en usel ersättning för öppen diskussion. Visst fanns medvetna skäl till att man på politiskt ansvarigt håll i Sovjetunionen inte ville diskutera och

Jag önskar absolut informationsfrihet. I mitt bibliotek finns gott om tryck som i olika stater varit och är förbjudna.

publicera sådant som Ehrenburgs starka Svarta bok om den hitlerska antisemitismens brott på sovjetisk mark. Jag minns dem. Man var rädd för inomstatlig splittring. Därför påbjöds det tystnad om det omfattande – och blodiga – stödet till de hitlerska massmorden på judar från stora grupper inom ukrainska, lettiska och andra folk. Tito hade tyvärr samma uppfattning och undertryckte alltför publika uppgörelser med den virulenta kroatiska fascismens brott mot serber. Resultaten känner vi också där. OM ALLT DETTA och hur historien tolkas

om har jag skrivit en hel del (om den sovjetiska historieomvandlingen till exempel i Turkmenistan). För närvarande växer i vår del av världen det folkligt politiska stödet för organisationer som Front National i Frankrike, och Sverigemokrater i Sverige, för att inte tala om i NPD i Tyskland och Tea Party-rörelsen Förenta staterna. Detta har sina skäl. Dessa rörelser tar – liksom på sin tid NSDAP gjorde i Tyskland – upp verkliga missförhållanden och konflikter. De gör det på ett ideologiskt förvridet sätt. Men de gör det under det att den officiella ”vänstern” – av olika taktiska skäl undviker dem. EN NOGA LÄSNING av Front Nationals material jämfört med det franska nu rätt skamfilade kommunistpartiets visar varför Front National vinner insteg i forna röda områden. Vad värre är denna nya folkliga höger angrips ”vänsterifrån” med glåpord i stället för med intellektuella och klassmässigt verkliga argument. Det anses till och med i Sverige som Frankrike vara demokratiskt korrekt att inte diskutera vad anhängare till Front National eller

Sverigedemokraterna hävdar. Det är också just från ”vänster” som i Europa nya – skadliga – lagar om yttrandefrihetsinsktänkningar har införts och nya förebådas. Det som nu utger sig för att vara antifascistisk agitation utgår därtill tyvärr från 1930 års bevisligen misslyckade paroll; ”Slå fascisten när Du ser honom!” Den politiska betydelsen blir nu – som 1930 – blott en tillgång för de politik man tror sig bekämpa. Jag tar ett exempel från nattens läsning: Det viktiga är att inte söka tysta och förbjuda (eller fängsla och döma) en David Irving utan på allvar diskutera huruvida – och i så fall till hur stor del – hans syn att resningen 1956 i Ungern mest var en antisemitisk pogrom är riktig. DEN TREDJE FRÅGAN blir hur förhålla

sig till sådant som verk vilka inte bara upplevs ytterligt kränkande av stora grupper – i detta fall muslimer – utan som faktiskt enligt olika traditioner och rättsskolor är straffbara. Sådant som Lars Vilks rondellskulptur (Profeten som hund) eller Salman Rushdies Satansverserna. Dels alltså ta kränkningen på allvar men också intellektuellt visa att den enligt olika rättsskolor faktiskt är straffbar. Här är debatten i länder som Sverige på politiskt lämpligt sätt styrd av den egna kulturspecificiteten. (Att jag – och Gun Kessle – påpekade att Khomeinis fatva mot Rushdie faktiskt var i enlighet med hans – inte alla riktningars – rättstolkning togs av svenska PEN som uteslutningsorsak mot mig och Gun Kessle.)

YTTRANDEFRIHETEN är alltså en i grund

politisk och samhällelig fråga. ■ ■

fib 45

Rätt&Rådligt.

PÅ GRÄNSEN MELLAN VETENSKAP OCH POLITIK I SLUTET AV NOVEMBER förra året

offentliggjordes resultatet av en rättspsykiatrisk undersökning av massmördaren Anders Behring Breivik. Slutsatsen var att Breivik led av en psykisk sjukdom, paranoid schizofreni, vid gärningstillfället och under tiden för undersökningen. Enligt norsk rätt medför en sådan bedömning att gärningsmannen inte kan ställas till straffrättsligt ansvar för sina brott. Norge tillämpar nämligen – i likhet med så gott som alla länder i världen – tillräknelighetsprincipen. Om lagöverträdaren inte anses tillräknelig, har han inte gjort sig skyldig till brott. Sverige däremot (och Grönland och någon delstat i USA) anser att alla – också sinnessjuka, barn och förståndshandikappade – kan göra sig skyldiga till brott. Men har brottet begåtts under inflytande av en ”allvarlig psykisk störning”, får den skyldige inte dömas till fängelse. Barn under 15 år kan inte alls ställas till straffrättsligt ansvar, men kan däremot dömas att betala skadestånd.

SENAST JAG behandlade ämnet i min

krönika i FiB/K var i augusti 2002. Jag redogjorde då för Psykansvarskommitténs betänkande (SOU 2002:3). Där föreslås att Sverige ska återinföra tillräknelighetsprincipen, som hos oss avskaffades genom brottsbalken i mitten av 1960-talet. På justitiedepartementet säger man att ärendet bereds alltjämt. Men utåt har inget setts till.

fib 46

När jag började arbeta yrkesmässigt med juridik för snart 40 år sedan, hände det att personer som hade gått ner sig under intensivt bruk av narkotiska preparat och dessutom hade begått allvarliga brott till exempel grovt narkotikabrott, dömdes till sluten psykiatrisk vård. Hade de tur, kunde de genom god omvårdnad i sjukvårdens regi ställas på benen och släppas ut efter några månader. Hade de dömts till fängelse skulle straffen antagligen ha blivit sex år eller mer.

VAD SOM MÖJLIGGJORDE denna konstiga praxis var den då gällande bestämmelsen i brottsbalken att även den som led av ”annan själslig abnormitet av så djupgående natur att den måste anses jämställd med sinnessjukdom” kunde komma i åtnjutande av lagens fängelseförbud. Med detta för lagens anseende äventyrliga ”jämställdhetskriterium” gjorde den svenska lagstiftaren rent hus 1992. Sedan dess gäller att fängelseförbudet bara omfattar den som har begått brott under inflytande av ”allvarlig psykisk störning”, vilket betyder att de som undantas utgör en betydligt smalare kategori än tidigare. Psykansvarskommittén ville ytterligare inskränka området för psykiatrisk särställning. SANNOLIKT ÄR sista ordet inte sagt om Breiviks psykiska hälsa, även om det har spekulerats i att man på åklagarhåll

skulle ha anledning att vara mycket nöjd med de sakkunnigas slutsats. Just nu läser jag Thorkild Hansens bok Prosessen mot Hamsun. Också när det handlade om lagföringen av författaren under rättsuppgörelsen efter ockupationen under andra världskriget, tilldrar sig bedömningen av hans sinnestillstånd det mesta av uppmärksamheten. Efter fyra månaders undersökning konkluderade läkarna att Hamsun visserligen inte var sinnessjuk men led av försvagade själskrafter. Han blev därför inte åtalad, bara stämd på skadestånd. Det lär ha varit en slutsats i riksåklagarens smak.

VAD SOM ÄR friskt respektive sjukt borde, kan man tycka, vara en fråga som skulle låta sig besvaras utifrån rent medicinskt-vetenskapliga kriterier. Så är det kanske också i allmänhet. Men så snart frågan ställs i ett rättsligt sammanhang handlar det ju inte längre enbart om naturvetenskap utan framför allt om lagtillämpning. Gråzoner öppnar sig, och där tycks det politiskt lämpliga ha möjlighet att ta utrymme i anspråk.

Ingemar Folke är advokat, verksam i Stockholm, medlem i föreningen fib-juristerna (tffr.org)

Medlem. FOLKET I BILD/KULTURFRONT

gen? r i förenin Vad hände da www.fib.se hemsi Se vår nya

Sundsvall kallar till årsmöte Årsmöte med avdelningen i Sundsvall ska hållas torsdag 9 februari 2012 kl 19.00. Plats: hos Jan Magnusson, Skiffervägen 6 i Sundsvall. Årsmöteshandlingar kommer att skickas ut till medlemmarna i god tid före årsmötet.

rune ljunggren

FiB/K 40 år firas i Märsta

Märsta Kulturförening och Vuxenskolan arrangerar en serie söndagsföreläsningar i Kulturstugan i Märsta under januari och februari för att uppmärksamma FiB/K:s 40-årsjubileum. Föreläsare är Hans O Sjöström, Ulla Wennberg och Jan Myrdal. För mer information se www.marstakulturstuga.se

lill sjöström

Framgångsrik höst i Växjö Läs om FiB Växjö på www.fib.se/pa-gang/ item/850-framgangsrik-host-for-fib-i-vaxjo

Månadens medarbetare JACOB ZOCHERMAN Jacob Zocherman, arbetar som skrivande bildjournalist med världen som arbetsfält. Arbetade tidigare som assistent för James Nachtwey. Kollega och vän till Johan Persson och Martin Schibbye.

MEDARBETARE I DETTA NUMMER OMSLAGSFOTOGRAFI:

Eva Wernlid

MEDARBETARE

Jacob Zocherman, Eva Wernlid, Ali Esbati, Hillevi Nagel, Mare Toomingas, Peo Österholm, Stig Söderlind, Nils Lundgren, Lisa Forsberg, Solveig Giambanco, Pia Karlsson, Hans O Sjöström, Losita Garcia, Lars-Ivar Juntti, Jan Christensen, Hans Isaksson, Tom Carlson, Anders Norborg, Ulf Karlström, Bror Kajsajuntti, Kjell Martinsson, Olof Rydström, Stefan Estby, Jan Bergsten, Robert Nyberg, Jan Myrdal, Ingemar Folke, Rune Ljunggren, Lill Sjöström, Hans Lindström, Björn Folke Johansson, Bengt Rydsjö

Ägs av föreningen med samma namn. ISSN 0345-3073 Folket i Bild/Kulturfronts plattform är: • försvar för yttrande- och tryckfriheten • för en folkets kultur • antiimperialism. Tidningen tar inte partipolitisk ställning. Kring parollerna kan människor ur olika partier och grupper enas. Varje medarbetare redovisar sina egna åsikter och tidningen bör inte innehålla osignerade artiklar.

ANSVARIG UTGIVARE: Hans O Sjöström. REDAKTÖR: Stefan Ljung. LAYOUT: Björn Folke Johansson. REDAKTIONSKOMMITTÉ: Tom Carlson, Solveig

Giambanco, Lars-Ivar Juntti, Pia Karlsson, Nils Lundgren, Hans O Sjöström, Eva Wernlid, Carolina Westin, Peo Österholm.

GRAFISK FORM: Losita Garcia. ADRESS: Bondegatan 69, 11634 Stockholm, telefon: 08-644 50 32, e-post: red@fib.se (redaktion), fib@fib.se (övrigt). PRENUMERATIONER: Henrik Linde, telefon: 0152-15513, e-post: prenum@fib.se POSTGIRO: 70 45 88-3, FiB/K Ekonomi: ekonomi@fib.se FÖRENING: forening@fib.se PRISER: Lösnummer: 49 kr

Kallelse till föreningen Folket i Bild/ Kulturfronts ordinarie stämma. Lördagen den 14 april 2012 kl 10.00-16.00. ABF-huset, Sveavägen 41, Stockholm. Motioner till stämman ska vara styrelsen tillhanda senast 18 februari 2012. Medlemmar har närvaro- och yttranderätt. Läs mer på www.fib.se/foereningen

Nästa nummer kommer 16 februari. Prenumerera!

(sommar- och julnummer 65 kr),

PRENUMERATION

helår: 525 kr (stud/pens/arb.lös: 350 kr), halvår: 285 kr (stud/pens/arb.lös: 195 kr), startprenumeration: 100 kr (4 nr). tvåårsprenumeration 950 kr, stöd-prenumeration: 800 kr (helår), utland: 750 kr (helår), 400 kr (halvår)

ANNONSPRISER (exkl moms): Helsida i färg: 4 000 kronor, halvsida i färg: 2 200, 1/4 sida: 1 200 kr. Mer info: www.fib.se MEDLEMSKAP I FÖRENINGEN kostar 200 kr/år och sätts in på postgiro 70 45 88-3

TRYCK: Grafiska punkten, Växjö 2010. FIB/K INTERNETUTGÅVAN:

http://fib.se (ISSN 1401-1522).Allt material i pappers utgåvan av FiB/K kan komma att publiceras på internet. Förbehåll mot detta ska inkomma skriftligt till redaktionen. För icke beställt material ansvaras ej.

fib 47

posttidning B retur till FiB/K, Bondegatan 69, 116 34 Stockholm

Lindstrรถm.