Kyrkväktarens sysslor har förändrats genom åren. Av en tillfällighet träffade jag på en granne från min barndom vid ett besök på Risinge kyrkogård. Han berättade om sin far som varit kyrkväktare och att han vid sortering av gamla papper hittat en arbetsbeskrivning gällande faderns anställning. Intressant tyckte jag eftersom jag själv haft liknande sysslor vid S:ta Maria kyrka under ett antal år. Vi bestämde träff och efter ett trevligt samtal över en kopp kaffe fick jag med mig en kopia av 1937-års arbetsbeskrivning för en kyrkväktare i Risinge församling. På den tiden var kyrkväktaren ansvarig för både kyrkogård och arbete i kyrkan. Här följer några korta utdrag gällande arbetet i kyrkan. ”Vid gudstjänster och andra förrättningar. Utföra de sysslor, som kunna erfordras, såsom att öppna och stänga kyrkan, ansvara för de vanliga ringningarna, uppsätta psalmnummer, ansvara för vid behof förekommande orgeltrampning samt i övrigt vara behjälplig med de tjänster, som präster och kyrkvärdar i sin tjänsteutöfning kunna behöfva och skäligen fordra. Eldning. Kyrkvaktaren har att ombesörja kyrkans, sakristians och grafkapellets uppvärmning medelst förefintlig värmeanordning, och bör eldningen i så god tid påbörjas, att lokalerna blifva tillräckligt uppvärmda.
10
”-ansvara för vid behof förekommande orgeltrampning” ”-at hålla kyrkogården fri för kreatur”
Städning. I god tid före kyrkans användande skall den städas och dammas, Kyrkan skuras en gång på försommaren efter tillsägelse av kyrkvärdarna. Nödig luftning och ventilering af kyrkan verkställes sommartid dagligen när väderleken är lämplig. Tornuret. Ombesörja uppdragning, skötsel och tillsyn, så att det så vidt möjligt städse visar rätt tid.” Mycket är sig likt även om ordvalen antyder vissa skillnader, och vad gäller tekniken i kyrkan har en hel del förändrats. Orgeltrampning och eldning har ersatts med knapptryckningar, och annan teknik kommit till vad gäller ljud och ljus. Går vi längre tillbaka i tiden kan man se större förändringar genom åren, Här några exempel ur en liten skrift från mitten av 1700-talet som förvaras i Skedevi kyrka. ”Ordning för Kyrko-betjente i Linköpings stift.” (där bland annat kyrkoväktare ingår) Kyrkoväktaren infinner sig i god tid om Sönoch Helgedagsmonarne, för at kunna verkställa vad på honom ankommer, som är: -at hålla kyrkogården fri för kreatur; -hafva stock och pliktpall i ordning, och dessa slags kyrkostraff exsequera; äfven framställa och borttaga pallen för kyrkogångshustrur;
-hålla kyrkdörrarne behörigen tillslutne; tillse at hundar, eller annat okynnes fä icke får komma in i kyrkan, och var så sker dem genast med minsta möjliga oljud utdrifva. -Sedan gudstjensten är börjad, bör han gå omkring och tilse att, om någre på kyrkogården och kyrkovallen sig uppehålla, och då tilhålla dem at gå in i kyrkan, samt i fall de icke genast fullgöra, sådant hos kyrkoherden strax angifva. -Som kringgående med käpp på de fleste ställen är aflagt, så bör kyrkoväktaren under predikan taga sin plats bland församlingens ungdom och tillhålla dem til predikans aktsamma åhörande, äfven som han under den öfriga gudstjensten på dem i synnerhet har tilsyn. Förspörjes i öfrigt något oljud af späda barns gråt eller vad hälst det vara må, som kan störa församlingens andakt, så gånge han strax dit och skaffe rättelse. Förorsakas de av äldre, så angifve han den genast hos pastor.” Här är det svårare att känna igen sig. Mycket har förändrats och vissa saker är borttagna från kyrkväktarens yrkesutövning. Eftersom den främsta uppgiften tycks varit att hålla ordning i kyrkan kan man anta att det varit lite si och så med den saken enligt de ansvariga. Men hade exekverande av kyrkostraff ingått i arbetsbeskrivningen den gång jag sökte min tjänst, skulle jag nog avstått och valt en annan bana än den inom Risinge församling. Johan Tell
