En ljusglimt Kristine Svensson

”En ljusglimt i tillvaron är minnet av min kära pappa”

En ljusglimt i min tillvaro kanske inte låter så ljus, men för mig är det en ljusglimt. Minnet av min kära pappa. Han som var min bäste vän och som har betytt så mycket för vem jag är idag. Det är nu 10 år sedan han gick bort, men han är ständigt närvarande i mitt liv. Särskilt i naturen, vilket var hans och mitt favoritställe. Till hans minnesstund skrev jag ner följande rader som jag här vill dela en del med er. ”På påskdagen tog jag en promenad i minensamhet och då kom alla fina minne över mig. Jag drömde mig tillbaka till alla turer vi tagit genom livet, du och jag, tillsammans. Alla turer vi tagit genom skog och mark för att bara vara, för at plocka svamp, se ut en julgran eller leta spår efter vildsvin. Alla turer vi tagit med lastbilen då jag under loven fick följa med, trots tidig morgon, för att lasta och lossa trekammarbrunnar och hålsten. Alla turer vi tog om sommaren med bil och husvagn. Från södra Sverige till norra delarna, från kusten till Kolmårdens djupa skogar. Alla turer vi tog med skidorna i Kronoskogen. Man måste passa på medan det finns snö, sa du. Behövde jag skjuts till något sa du ”Jag kör” Ja, lilla pappa, du ställde upp för alla som behövde hjälp. I skogen, på vedbacken, i hösvängen, i trädgården. Lojal i allt du gjorde. Först på jobbet och sist därifrån. Veden huggen, inkörd och klar till midsommar. Var sak på sin plats, ordning och reda. Alltid särskilt mån om barn och barnbarn. Full av leklust och med glimten i ögat. Ja, du var nog den snällaste människa som gått i par träskor. På mina skogsutflykter kommer du alltid att vandra med mig. För trots allt kan jag fortfarande höra fåglarna kvittra, känna doften av nyavverkad skog, se vitsippor blomma och skogen grönska”. Kristine Svensson