Bus eller bus-synd? Roger Hedin

Bus eller bus – synd?

Svenska akademiens ordlistas definition för bus lyder som följer: ”… stoj o. väsen, larm, tumult…” Jag har en känsla av att begreppet bus har förändrats över tid, från mer harmlösa gärningar till mer kriminella sådana. Förr i tiden var det bus att spela hartsfiol, numera betraktas åverkan och skadegörelse som bus. Bus är bus är inte längre bus… I min barndom begicks vissa gärningar som föll under begreppet bus av det mer harmlösa slaget, sådant man kunde skratta åt i efterhand. Inte bara en själv och i skadeglädje, utan det var oftast till nöje för allmänheten. I alla fall efter ett tag. Med facit i hand. Historiskt. Jag tänker inte namnge någon, inte heller avslöja platsen för nämnda gärningar, men då jag var betydligt yngre än jag är nu, var området jag växte upp i till stora delar ett sommarstugeområde. De som var åretrunt boende tillhörde mer proletariatet än något annat. Kanske berodde det på att vi bodde på en bergstopp med en vindlande lång backe upp, så de som hade råd bodde närmare kommunal samfärdsel – som det hette då - och på planare mark. Nåväl, ett sommarstugeområde är under stora delar av året tämligen öde, liksom under veckorna. Under helgerna fylkades allmogen i sina små stugor, räfsade löv, eldade högst desamma, samt drack kaffe på de små verandorna med enkelglas i fönstren. Under de mer öde dagarna, eller kanske kvällarna, var det fritt fram för lite harmlösa, om än till en början irriterande, pojkstreck. Eller bus som vi kallade det. Jag tar några exempel: Ett bus som krävde noggrann planering, en del fysiskt arbete och ganska många steg, var när vi pojkar bytte grindar i hela området. Inte stal grindar, för det är förbjudet och en synd. Nej, vi bytte grindar, så de förtretade ägarna fick gå runt i området och leta reda på sina egna grindar. Detta skedde för ett halvsekel sedan och torde nu anses som preskriberat. Det var dock ganska kul. Tyckte vi. Då. Ett annat bus som krävde lite veckopengar för att genomföra var att lägga Hemorten under ett tjockt snabbt utbredande täcke av rök. På den tiden kunde man köpa Ett Visst Ämne i affären, något husmödrarna använde till insaltning av diverse charkuterier. 50 öre för en 50 grams påse. Vi köpte ett kilo. Detta skulle sedan blandas med lika mängd socker. Placera Saken på lämplig höjd – betänk att vi bodde på en bergstopp – tänd på och avvik från platsen. Lützens dimmor kunde inte ha legat tyngre. Ämnet finns inte att köpa längre, har jag för mig, och dimmorna är sedan länge skingrade… Men… För ett antal år sedan då jag själv vuxit upp till en ansvarskännande medborgare tog en granne några tonårspojkar på bar gärning när de hoppade på biltak. De var ute och busade, som de själva sa. Grannen ringde polisen, naturligtvis. Det var en helt annan ort, men en liten sådan, där alla kände alla. Morgonen efter kom några kompisar till den värste av busarna och sa: ”Han är en bra kille, han brukar bara slå sönder fönster och sånt.” Därefter kom busens pappa och bad min granne att ta tillbaka polisanmälan, för ”pojkar är pojkar”. Det gjorde han naturligtvis inte, så den unge busens pappa fick betala dyrt för nöjet. Är det så att definitionen för vad som är bus har förändrats, eller är det ordet i sig som bytt betydelse? Det kan diskuteras länge och väl. Många ord vi använde för inte så länge sedan är helt bortglömda i

Anderssonskans Kalle känd buspojke från filmens värld

dagens språk. Polisen kallar ju de kriminella för Buset. Det sätter en helt annan standard och klang på ordet. Både ord och deras betydelser har en tendens att ändras med tiden. Synd är också ett ord som har olika betydelse, beroende på sammanhanget. ”Det var synd att jag missade kakan till kaffet.” Här talar vi om petitesser och små förtretligheter. ”Att stjäla är en synd” är genast allvarligare. Det är inte bara en synd enligt Bibeln, men också olagligt enligt Sveriges Rikes Lag. Sen kan ju vissa saker som ses som synd och omoraliskt vara – om inte lagligt – så i alla fall inte olagligt. Det är till exempel inte olagligt för halvsyskon att gifta sig, men de allra flesta anser det vara ytterst olämpligt. Eller en synd. Lagar och regler kan inte vara heltäckande, men vi har allt som oftast en känsla för vad som är rätt eller fel. Eller en synd. Då är frågan: är bus synd? Vi kan väl vara överens om att ett bus som ger ett gott skratt till alla inblandade – när väl den första förtreten lagt sig – kan vara ganska uppfriskande. Kanske en mycket liten synd, men vi är ju människor, och människor är inte perfekta. Det kriminella buset är av en helt annan dignitet, och då blir det allvarligare. Gör inget mot andra som du själv inte vill bli drabbad av, är en bra tumregel. ”Det är synd om människorna” sa Strindberg…

”Buspojken” Roger Hedin Pedagog i Rejmyre

Några ljusglimtar från människor jag mött den senaste tiden: Frågan som lyder är; Vad gör dig glad?

Ulle: ”Jag blir glad när någon oväntat hör av sig, som inte har hört av sig på länge. Jag blir också glad när någon visar uppskattning för det vi gör i vår verksamhet. För att inte tala om när ett helt gäng med lyckliga barn rusar in här på Mariagården och har längtat en hel vecka på att vi ska ses i vår grupp! ”