Bevärings
BLOGGEN Värnplikten ur två olika perspektiv
J
ag bestämde mig i januari 2021 att jag vill utföra frivillig tjänstgöring och helst redan samma sommar. Jag ville till Sandhamn som stadsjägare (kaupunkijääkäri siis). Men jag hörde att det är osannolikt att få påbörja sin tjänstgöring redan samma år som man ansökt eftersom det är så många som vill till just Sandhamn. Då blev jag tipsad om Nylands brigad. Först tog jag inte tanken om Dragsvik seriöst eftersom jag inte kunde mer svenska än det lilla jag lärt mig i skolan. Sedan började jag tänka efter och jag hörde att bristfälliga svenska kunskaper inte skulle vara något hinder för att tjänstgöra vid Nylands Brigad. Så jag bestämde mig för att slå två flugor i en smäll: utföra beväringstjänst och lära mig svenska.
Nu, då det gått nästan ett halft år av tjänstgöringstiden kan jag säga att jag är nöjd med mitt val att komma till Nylands brigad. Jag spände mig i onödan för hur man som finskspråkig skulle klara sig här. Tjänstgöringskamraterna har varit en oersättlig hjälp med tanke på språket. Jag har lärt mig mer svenska här än under hela min skoltid. En bättre tjänstgöringsplats kunde jag inte ha valt!
När jag sedan ryckte in på sommaren var jag naturligtvis nervös för själva tjänstgöringen, men ännu mer för hur jag skulle klara mig med svenskan. Genast under rekrytskedet blev jag förvånad över hur snabbt jag lärde mig och vande mig vid språket och kunde hänga med i vad som hände. Jag bestämde mig redan i början att jag inte skulle låta bli att tala svenska även om det ibland blev helt fel. Redan efter två veckor började svenskan rulla på. Ett nytt språk har även medfört utmaningar. Speciellt under rekrytskedet var det tungt då jag måste koncentrera mig dubbelt så hårt på alla direktiv för att först kunna översätta dem till finska och sedan verkställa. Å andra sidan spelar inte språket så stor skillnad i många saker. Som exempel har det inte varit någon betydelse om man lärt sig vapnets delar på finska eller svenska, då termerna ändå är nya. Språkbarriären har även lett till ett antal missförstånd och roliga situationer. Då det sitter en österbottning, som talar med stark dialekt, mittemot en i Creutz, måste man aktivera alla hjärnceller för att förstå ens hälften av pratet. Jag har också märkt att vissa blir upprörda då jag säger att en stugkamrat gått bort, medan jag berättar om att hen flyttat till en annan stuga.
Emmi Tuominen Underofficerselev, Stabs- och Signalkompaniet Foto: Anton Holmberg Jägare och grafiker
28
Fanbäraren • 4/2021
