TEMA LEVA NĂRA
TvÄ förÀldrar som bÄda har ADD:
âVi behöver v Oskar och hans fru har en son som Ă€r ett Ă„r. Nu vĂ€ntar de smĂ„syskon. Kommunikationen Ă€r styrkan i deras relation. De har bĂ„da ADD, de förstĂ„r varandra och hjĂ€lps Ă„t som ett förĂ€ldrateam. Text: Caroline Jonsson X Foto: Torkel Edenborg
O
skar Löfman har tillsammans med sin fru en ettĂ„rig son som snart ska bli storebror. â Vi förstod tidigt att vi behöver hjĂ€lpas Ă„t som ett förĂ€ldrateam. VĂ„ra utmaningar blev tydliga nĂ€r sonen föddes. SpĂ€dbarnsperioden Ă€r en lĂ„ng tĂ„lamodsprövning. Jag avslutade min tillfĂ€lliga sommaranstĂ€llning, vi beslutade att vara hemma alla tillsammans. Vi behöver varandra, sĂ€rskilt nu nĂ€r min fru Ă€r gravid. Diagnos för tvĂ„ â samma Ă„r
Det var hans lĂ€kare pĂ„ vĂ„rdcentralen som föreslog att han skulle göra en NPF-utredning. Först tyckte Oskar att situationen kĂ€ndes bisarr, men idag kĂ€nner han tacksamhet för att han fick hjĂ€lp. â Hela mitt liv förĂ€ndrades nĂ€r jag fick min diagnos. Jag trĂ€ffade min blivande fru kort dĂ€refter. Vi förstod vad den andre menade bortom ord. Samtidigt kunde vi prata i en evighet, vi delade mĂ„nga upplevelser och erfarenheter. Hon skrattade Ă„t mina torra skĂ€mt och vi föll för varandra direkt! Oskar började ana att Ă€ven hon hade ADD, diagnosen han sjĂ€lv fick för tre Ă„r sedan:
8
â Jag mĂ€rkte att hon, precis som jag, ofta avbröt sig sjĂ€lv. Hon hoppade i samtalsĂ€mnen och kĂ€mpade för att hĂ„lla fokus. Efter en tid genomförde hon en utredning som resulterade i samma diagnos, samma Ă„r som jag fick min. Isoleringen bröts
Efter diagnosen lĂ€ste Oskar allt om ADD. Under en lĂ„ng period var han fokuserad pĂ„ att förstĂ„ sig sjĂ€lv. Han antecknade utmaningar i sitt liv: svĂ„righeter att lyssna och fokusera, stĂ€ndigt dagdrömmeri och kampen med social fobi â och fokuserade pĂ„ lösningar. â Jag kĂ€nde mig frĂ„nvarande och deprimerad. Ena dagen ville jag bli fysiker, andra dagen orkade jag inte leva. Med hjĂ€lp av medicinering byggde jag upp min sjĂ€lvkĂ€nsla. Jag lyckades ta mig ur min sociala fobi och bröt min isolering. Oskar var öppen med diagnosen och kunde förklara svĂ„righeterna nu nĂ€r han förstod orsaken. â Nu vĂ„gar jag stĂ„ för mina Ă„sikter och Ă€ven sĂ€ga ifrĂ„n. Kommunikationen Ă€r frĂ€msta styrkan i relationen till min fru. Vi reder ofta ut smĂ„ missförstĂ„nd direkt. Vid kaos försöker vi se humorn i situationen, skapa distans till problemet och
fokusera pĂ„ det positiva tillsammans. âSvĂ„rt att stoppa varandraâ
Hans partner tar paus i medicineringen under graviditeten. Utmaningarna framtrĂ€der allt tydligare. Samtidigt har han förstĂ„else och avvaktar en stund nĂ€r han ibland upplever att hon inte lyssnar. Bristande tidsuppfattning kĂ€mpar bĂ„da med. De anvĂ€nder kalendern flitigt, har klockor överallt och har lĂ€rt sig den hĂ„rda vĂ€gen att allt tar tid: â I början var det vĂ€rsta projektet att lĂ€mna pĂ„ förskolan. Jag hade svĂ„rt att bedöma hur lĂ„ng tid det tog att fixa pĂ„klĂ€dning, placera sonen i cykelsitsen och ta sig dit. Nu gĂ„r det bĂ€ttre, jag kommer oftast för tidigt. Jag har Ă€ven valt att ha en öppen dialog om vĂ„ra diagnoser med förskolan. Impulsivitet och bristande igĂ„ngsĂ€ttningsförmĂ„ga tillhör deras gemensamma utmaningar: â Vi har svĂ„rt att stoppa varandra, som nĂ€r vi vill inreda sonens rum och nĂ€tshoppar barnmöbler. Samtidigt kan vi stĂ€da hela köket och skjuta upp det vi egentligen skulle göra, som att laga mat. Men vi var motiverade nĂ€r bröllopet skulle planeras efter sonens födsel. Det tog bara tre mĂ„nader!
â
