TEMA LEVA NÄRA
Är du anhörig? Att samhällets stöd och insatser riktade till personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är bristfälliga och ibland obefintliga är ingen nyhet. Ett direkt resultat av detta är att vi anhöriga får kliva in och kompensera för samhällets brister. I stället för att få vara en vanlig mamma, en pappa, ett syskon, ett barn, en partner eller en släkting, så blir våra relationer något helt annat. Vi tvingas kliva in och bland annat bli boendestödjare, ha ständig jour, ekonomisk rådgivare, kurator, vårdare, mentor och lärare. Vi ställer upp för våra närstående för att vi känner en stark omsorg och kärlek. Varje tuff period vi går igenom tillsammans svetsar oss samman. Det gör oss också tröttare och alltmer utmattade. Vi får gå ner i arbetstid för att hinna med. Vi sover lite färre timmar för att räcka till. Trots att vi gör allt vi kan och lite till, så kommer ofta en känsla av oro och otillräcklighet. Det är slitsamt och i många fall ohållbart. Alla ni anhöriga där ute är väl värda all uppskattning och bekräftelse ni kan få! Därför ägnar vi majoriteten av det här numret till att ta upp olika vinklar av anhörigskapet. Kanske känner du igen dig i sångerskan Lisa Miskovskys upplevelser? Får du några konkreta relationstips av parterapeuten Åsa? Känner du igen dig i storasyster Annas berättelse om lillebror? Eller är det papporna Oskar och Anders berättelser som ligger dig närmst?
5
