TEMA LEVA NĂRA
Varför förstĂ„r du inte? â Samtalsstöd röjer missförstĂ„nd och konflikter
Ibland haltar kommunikationen i relationen. Terapeuten och socionomen Ă sa Rehnman möter par och enskilda som söker stöd för att sortera i tankar och kĂ€nslor â bland annat par dĂ€r den ena har en autismdiagnos. âĂkad kunskap om diagnosen kan röja mĂ„nga missförstĂ„nd och konflikter.â Text: Caroline Jonsson X Foto: Ă sa Melin Mandre
S
ocionom och terapeut Ă sa Rehnman arbetar pĂ„ kris- och samtalsmottagningen inom Region Stockholms habilitering. Hon möter bland annat mĂ€nniskor som söker samtalsstöd, enskilt eller i par, nĂ€r de inte förstĂ„r varandra â i förhĂ„llanden dĂ€r den ena partnern har en autismdiagnos. â Ăkad kunskap om diagnosen kan röja mĂ„nga missförstĂ„nd och konflikter. Tillsammans identifierar vi inom vilka omrĂ„den paret inte kan mötas, vad som kĂ€nns svĂ„rt. Vi sorterar vad som Ă€r oförmĂ„gor och förmĂ„gor kopplade till autism, vad Ă€r egenskaper och hur vill vi fortsĂ€tta? Justera förvĂ€ntningarna
Ă sa betonar att det inte gĂ„r att generalisera gemensamma problem och strategier för par hon möter, men vissa partners upplever att de aldrig fĂ„r gensvaret de efterstrĂ€var. Tankar kan uppstĂ„ hos den andre som: Varför förstĂ„r du inte? Du borde begripa. â Som i alla relationer Ă€r det viktigt att vĂ€rdesĂ€tta egenskaperna hos varandra som man en gĂ„ng föll för. De bĂ€sta för10
utsÀttningarna för en sund relation Àr att sortera i frÄgor som: Vad kan jag förÀndra? Vad behöver jag acceptera att jag inte kan förÀndra? I svaren kan en pusselbit finnas. Det handlar om att justera förvÀntningarna, förebygga besvikelser och hitta sÀtt att förstÄ varandra. Stöd för att gÄ vidare
MĂ„nga som kommer till henne har Ă€ven barn med autism. Efter att barnet diagnostiserats blir följden ofta att en förĂ€lder kĂ€nner igen sig och genomför en egen utredning, som ibland resulterar i samma diagnos. För den andra partnern kan det förklara mycket, men ofta kommer diagnosen sent. DĂ„ kan partnern behöva utrymme att beakta kĂ€nslorna som samlats genom Ă„ren och hitta förhĂ„llningssĂ€tt. â MĂ„nga med autism har svĂ„rt att organisera, planera, samordna, hĂ„lla kontakt med skola och ringa myndigheter. Det kan bli en belastning för den andra partnern som fĂ„r hĂ„lla ihop det hela, och som med tiden kan kĂ€nna sig ensam i ansvaret. Om partnern utan diagnos kommer sjĂ€lv, och inte mĂ„r bra, kan hen behöva
spegla sina tankar med nĂ„gon som kan autism. KĂ€nslor Ă€r inte farliga, men de kan göra ont, sĂ€ger Ă sa: â Vissa behöver stöd i att sortera vad de sjĂ€lva vill, som i alla relationer. Vi mĂ€nniskor försöker ofta problemlösa. NĂ€r det inte funkar uppstĂ„r ofta irritation och frustration. Att fĂ„ prata om att det inte blev som man tĂ€nkt sig hjĂ€lper i processen att gĂ„ vidare för att bĂ„da ska mĂ„ bra. Slitsamt smĂ„prat
Efter tjugo Ă„rs erfarenhet av att möta mĂ€nniskor med autism, Ă„terkommer Ă sa till betydelsen av kunskap om diagnosen â förutsĂ€ttningen för att förstĂ„ varandra. Att tillsammans överbrygga hinder och anpassa sig, om man vill stanna kvar i en relation â utan att passera sina egna grĂ€nser. Det finns inga snabba lösningar i nĂ„gra relationer. De flesta mĂ€nniskor vill ha kontakt, men viss kommunikation kan upplevas meningslös, fortsĂ€tter hon: â Det hĂ€r smörjande snacket vi har sinsemellan. âHur var det pĂ„ jobbet?â Till svar fĂ„r vi kanske kort: âBra!â Genom smĂ„pratet vill vi skapa kontakt, men alla Ă€r






