TEMA LEVA NÄRA
Varför förstår du inte? – Samtalsstöd röjer missförstånd och konflikter
Ibland haltar kommunikationen i relationen. Terapeuten och socionomen Åsa Rehnman möter par och enskilda som söker stöd för att sortera i tankar och känslor – bland annat par där den ena har en autismdiagnos. ”Ökad kunskap om diagnosen kan röja många missförstånd och konflikter.” Text: Caroline Jonsson X Foto: Åsa Melin Mandre
S
ocionom och terapeut Åsa Rehnman arbetar på kris- och samtalsmottagningen inom Region Stockholms habilitering. Hon möter bland annat människor som söker samtalsstöd, enskilt eller i par, när de inte förstår varandra – i förhållanden där den ena partnern har en autismdiagnos. – Ökad kunskap om diagnosen kan röja många missförstånd och konflikter. Tillsammans identifierar vi inom vilka områden paret inte kan mötas, vad som känns svårt. Vi sorterar vad som är oförmågor och förmågor kopplade till autism, vad är egenskaper och hur vill vi fortsätta? Justera förväntningarna
Åsa betonar att det inte går att generalisera gemensamma problem och strategier för par hon möter, men vissa partners upplever att de aldrig får gensvaret de eftersträvar. Tankar kan uppstå hos den andre som: Varför förstår du inte? Du borde begripa. – Som i alla relationer är det viktigt att värdesätta egenskaperna hos varandra som man en gång föll för. De bästa för10
utsättningarna för en sund relation är att sortera i frågor som: Vad kan jag förändra? Vad behöver jag acceptera att jag inte kan förändra? I svaren kan en pusselbit finnas. Det handlar om att justera förväntningarna, förebygga besvikelser och hitta sätt att förstå varandra. Stöd för att gå vidare
Många som kommer till henne har även barn med autism. Efter att barnet diagnostiserats blir följden ofta att en förälder känner igen sig och genomför en egen utredning, som ibland resulterar i samma diagnos. För den andra partnern kan det förklara mycket, men ofta kommer diagnosen sent. Då kan partnern behöva utrymme att beakta känslorna som samlats genom åren och hitta förhållningssätt. – Många med autism har svårt att organisera, planera, samordna, hålla kontakt med skola och ringa myndigheter. Det kan bli en belastning för den andra partnern som får hålla ihop det hela, och som med tiden kan känna sig ensam i ansvaret. Om partnern utan diagnos kommer själv, och inte mår bra, kan hen behöva
spegla sina tankar med någon som kan autism. Känslor är inte farliga, men de kan göra ont, säger Åsa: – Vissa behöver stöd i att sortera vad de själva vill, som i alla relationer. Vi människor försöker ofta problemlösa. När det inte funkar uppstår ofta irritation och frustration. Att få prata om att det inte blev som man tänkt sig hjälper i processen att gå vidare för att båda ska må bra. Slitsamt småprat
Efter tjugo års erfarenhet av att möta människor med autism, återkommer Åsa till betydelsen av kunskap om diagnosen – förutsättningen för att förstå varandra. Att tillsammans överbrygga hinder och anpassa sig, om man vill stanna kvar i en relation – utan att passera sina egna gränser. Det finns inga snabba lösningar i några relationer. De flesta människor vill ha kontakt, men viss kommunikation kan upplevas meningslös, fortsätter hon: – Det här smörjande snacket vi har sinsemellan. ”Hur var det på jobbet?” Till svar får vi kanske kort: ”Bra!” Genom småpratet vill vi skapa kontakt, men alla är
