RÄDDA ORGANISATIONEN
The only thing that will redeem mankind is co-operation, and the first step towards co-operation lies in the hearts of individuals. Bertrand Russell
2
TOR WENNERBERG
RÄDDA ORGANISATIONEN En bok om psykologisk trygghet i arbetslivet
Umeå, 2023
3
Rädda organisationen ISBN 978-91-8059-747-0 © 2023 Tor Wennerberg Grafisk form: Daniel Åberg/Åbergs stilus et forma Omslag: Daniel Åberg/Åbergs stilus et forma Omslagsbild: Tallhat/ShutterStock Upplaga: 1:1 Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Intrång i upphovsmannens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt framställt material.
4
INNEHÅLL
Introduktion. Varför pratar (nästan) alla om psykologisk trygghet?
7
kapitel 1.
Det mänskliga samarbetets evolution
13
kapitel 2.
Psykologisk trygghet i arbetslivet: mobilisering av kollektiv intelligens
29
kapitel 3.
Människan som systemvarelse
57
kapitel 4.
Existentiella perspektiv på psykologisk trygghet
85
kapitel 5.
Psykologisk trygghet: hur den skapas i praktiken
107
Avslutning. Mänskligheten vid vägskälet
129
Om författaren
137
5
6
INTRODUKTION.
VAR F ÖR PRATAR ( NÄ STA N ) A L L A OM PSY KOLO G I SK T RYG G H E T ?
V
ad behöver vi människor för att våga säga vad vi tycker och tänker? För att våga lita på våra egna tankar och idéer, och veta att de har ett värde? Vilka sammanhang ger oss tillgång till vår kreativitet, vår förmåga att tänka nya tankar och se saker och ting ur oväntade perspektiv? Och på omvänt sätt: när och varför håller vi tillbaka oss själva, tystar vår egen röst, vågar inte be om hjälp eller erkänna misstag, undviker att säga när vi tror att någon har fel – och, inte minst, tappar kontakt med vår egen skapande förmåga? Om det handlar den här boken. Flera av svaren hittar vi, som vi ska se, i våra relationer till andra människor, närmare bestämt i hur trygga respektive otrygga dessa relationer är. 7
Psykologisk trygghet, ett grupptillstånd som innebär att medlemmarna i en grupp vågar framföra sina åsikter, pröva idéer och ställa frågor, har i forskning visat samband såväl med gruppers effektivitet och måluppfyllelse som med medarbetares upplevda engagemang och arbetstillfredsställelse. Denna empiriska koppling mellan gruppers mellanmänskliga klimat och deras förmåga att åstadkomma saker och skapa lärande är anledningen till att nästan alla numera tycks prata om psykologisk trygghet (nästan alla, vill säga, som arbetar med organisations- och grupputveckling, ledarskap och medarbetarskap, eller andra områden inom arbetslivets psykologi). Ett mått på begreppets genomslag i forskningen hittar vi i antalet citeringar av den artikel som Harvardforskaren och psykologen Amy Edmondson publicerade 1999, ”Psychological safety and learning behavior in work teams”, och som undersökte just kopplingen mellan psykologisk trygghet och förmågan till lärande i arbetsgrupper. Det var med den publiceringen som forskningen om psykologisk trygghet tog fart. För varje år som gått sedan dess har artikeln blivit citerad fler gånger än föregående år, till dess att den i skrivande stund är uppe i 12 683 citeringar. Under samma period har ytterligare hundratals studier undersökt en mängd olika aspekter av psykologisk trygghet i arbetslivet – hur den uppstår och vilka konsekvenser den får. Med andra ord: forskningen om psykologisk trygghet har vuxit explosionsartat under snart ett kvartssekel, och 8
producerat betydelsefulla resultat med bäring på gruppers och organisationers effektivitet, lärande och utveckling. Vi har därför god anledning att lära oss mer om vad den forskningen säger. I den här boken beskriver jag viktiga drag i forskningen om psykologisk trygghet i arbetslivet – vad psykologisk trygghet är, varför den är betydelsefull, och hur vi kan främja den. Med hjälp av en evolutionshistorisk tillbakablick kommer vi att förstå de psykologiska mekanismerna bakom mänskligt samarbete på ett djupare plan, och hur det kan ha gått till när vi utvecklade förmågan att kommunicera hjälpsamt med varandra. Jag vill också fördjupa förståelsen av psykologisk trygghet genom att låta begreppet belysas av ett specifikt organisationsteoretiskt perspektiv: systemteorin, som beskriver hur mänskliga system – individer, grupper, organisationer – utvecklas och vad som hindrar deras utveckling. Med systemteorin som ett raster över fenomenet psykologisk trygghet blir det tydligare hur och varför detta gruppdynamiska tillstånd bidrar till effektivt och meningsfullt samarbete, liksom till lärande och utveckling. Ytterligare insikter om betydelsen av psykologisk trygghet får vi genom att också betrakta den från ett existentiellt perspektiv, som direkt kopplad till fundamentala mänskliga behov, vilket bildar temat för ett av kapitlen. I det sista kapitlet beskriver jag så hur vi konkret kan gå till väga för att tillsammans öka den psykologiska tryggheten i olika sammanhang där vi 9
samarbetar och där gemensamt lärande är av särskilt stor betydelse. Ämnet för den här boken är således psykologisk trygghet i arbetslivet, men detta i sig intressanta fenomen infogas här i, och belyses av, ett vidare resonemang om det mänskliga samarbetets psykologi. Och det är där, i samarbetets grundläggande psykologiska förutsättningar, vi nu börjar vår undersökning.
10
11
12
KAPITEL 1.
DE T M Ä N SK L I G A SA M A R BE T E T S E VOLU TI O N
P
sykologisk trygghet, psychological safety, definieras i forskningen som ett tillstånd där medlemmarna i en grupp upplever gruppen (eller sammanhanget de befinner sig i) som safe for interpersonal risk-taking – som en kontext som är tillräckligt trygg för mellanmänskligt risktagande. I ett psykologiskt tryggt sammanhang vågar vi ta risken att säga vad vi tycker och tänker, att föra in obekväm information, att erkänna misstag eller be om hjälp, eller på andra sätt ta tydlig plats som medlemmar i gruppen. Vår förmåga att tillsammans åstadkomma resultat, att med gemensamma krafter förändra vår tillvaro genom förverkligandet av planer och idéer, stärks av att vi känner oss säkra på varandras stöd och hjälpsamhet. Tryggheten i gruppen gör att vi vågar ta risker och pröva nya lösningar. Det stora intresset för psykologisk trygghet har att göra 13
just med dess roll som nyckelingrediens i mänskligt samarbete, som en faktor som bidrar till gruppers problemlösningsförmåga och kreativa kapacitet. Därför ska vi börja, i det här kapitlet, med en evolutionär tillbakablick på hur vår samarbetsförmåga kan tänkas ha vuxit fram. Med en fördjupad evolutionshistorisk bakgrundsförståelse återvänder vi sedan, i nästa kapitel, till frågan om hur psykologisk trygghet respektive otrygghet antingen främjar eller motverkar denna förmåga i vårt moderna arbetsliv. Det påpekas ofta att vi människor är skickliga på att samarbeta, och vi ser alla exempel på, och tar själva del i, ett oräkneligt antal fungerande samarbeten varje dag. Ändå underskattar vi för det mesta hur genomsyrad av samarbete vår gemensamma tillvaro är, och hur samarbetsinriktad den mänskliga psykologin är. Vi är alla, bokstavligen, byggda för samarbete. Förmågan till välorganiserat gruppsamarbete utgjorde våra föregångares främsta överlevnadsfördel under de hundratusentals år de levde som nomadiserande jägare och samlare i Afrika, mänsklighetens ursprungliga gemensamma hem. Dagligt, intensivt samarbete i små grupper vars medlemmar var ömsesidigt beroende av varandra för sin överlevnad – så såg den vardagliga verkligheten ut för våra förmödrar och förfäder. Som ett arv från detta livsnödvändiga, dagliga samarbete i Afrikas uppbrutna skogslandskap och savanner hör det till det mest belönande vi människor kan uppleva att ingå i en grupp som samarbetar kring meningsfulla och utma14
nande uppgifter och där allas bidrag till de gemensamma ansträngningarna värdesätts. * Vi får lättare syn på det särpräglade med människans samarbetspsykologi när vi har något att jämföra med. Under de senaste tjugo åren har vi lärt oss mycket om de psykologiska grundvalarna för socialt intelligent samarbete, och flera av de viktigaste bidragen till den växande kunskapen har kommit från utvecklingspsykologen och primatforskaren Michael Tomasello och hans forskargrupp vid Max Planck-institutet för evolutionär antropologi i Leipzig. Genom sinnrikt uttänkta experiment som jämför människobarn och schimpanser har de kunnat frilägga det unikt mänskliga i vårt sätt att förstå och relatera till vår omvärld. I det här kapitlet ska vi titta på några av deras viktigaste forskningsfynd och hur Tomasello har teoretiserat utifrån dem. Schimpanser är våra närmaste släktingar i djurvärlden. Våra släktgrenar på evolutionsträdet skildes åt för cirka sex miljoner år sedan (en kort tid i evolutionssammanhang), vilket innebär att vi innan dess hade en gemensam anfader. Likheter och skillnader mellan människors och schimpansers sociala intelligens ger oss därför möjlighet att urskilja på vilka avgörande punkter människosläktet har avvikit i en egen riktning. Det blir också möjligt att 15
skapa hypoteser om varför dessa förändringar kan ha skett. Trots våra stora genetiska likheter med schimpansen har ju förändringarna i människans psykologi varit av uppenbart transformerande karaktär, med enorma konsekvenser. Men vilka är de mer specifikt? Människans kapacitet för organiserat samarbete vilar på en annan grundläggande mänsklig förmåga, nämligen mentalisering. Med mentalisering avses vår unikt välutvecklade förmåga att förstå andra och oss själva som mentala varelser, som agerar i världen utifrån inre psykologiska tillstånd såsom känslor, tankar, impulser och önskningar. Vi tar det för självklart att vi kan leva oss in i varandras inre världar, och genom ömsesidigt perspektivtagande skapa ett psykologiskt djup i vår sociala tillvaro – men denna förmåga är långt ifrån självklar utan representerar i sig en ytterst avancerad form av social intelligens. Vi människor mentaliserar rekursivt, som det heter, det vill säga i flera led: jag tänker om vad du tänker om vad jag tänker, och så vidare. Ur denna ömsesidiga mentalisering om varandras inre, mentala tillstånd uppstår ett gemensamt tänkande, en delad medvetenhet om att vi tänker tillsammans, och tillsammans riktar vår uppmärksamhet mot något. Detta är den förståelsemässiga grunden för allt mänskligt samarbete. Mentaliseringen hjälper oss att uppnå det som i kognitionsforskningen kallas ”delad intentionalitet”; med andra ord: gemensamma mål, något som vi eftersträvar tillsammans. 16
Schimpanser är också de höggradigt socialt intelligenta, och utläser hela tiden intentioner och motivation hos varandra; men de saknar just ömsesidigheten i sitt mentaliserande perspektivtagande. De kan tänka om vad andra tänker, men inte om vad andra tänker om dem. De mentaliserar utifrån det som kallas ”individuell intentionalitet”. De förstår att andra har egna mål och avsikter, men de kan inte skapa gemensamma mål tillsammans med en annan. Därför har de också starkt begränsad förmåga att samarbeta, och använder sin sociala intelligens huvudsakligen till att konkurrera med varandra inom flocken – om status, mat och fortplantningsmöjligheter. Det är just det ömsesidiga perspektivtagandet som gör det möjligt för oss människor att skapa ett ”vi” – en gruppidentitet – som vi är motiverade att bidra till, och att delvis låta vårt egenintresse underordnas detta vi och dess gemensamma mål. * Det hela började, enligt Tomasellos förklaringsmodell, med en ekologisk kris för ungefär två miljoner år sedan. Klimatförändringar ledde till att öppna savannlandskap bredde ut sig i Afrika medan tillgången på frukt minskade. De tidiga människorna blev tvungna att röra sig ut i de farofyllda öppna landskapen, hemvist för livsfarliga stora kattdjur, och söka föda på nya sätt. Den grundläggande 17