Program
> Aleksandr Skrjabin Romance 1872-1915
> Franz Schubert Ständchen ur Schwanengesang D. 957 1797-1828
> Jules Massenet Méditation ur Thaïs 1842-1912
> Manuel de Falla ur Siete Canciones populares Españolas 1876-1946 (Sju spanska folksånger)
1. El paño moruno
3. Asturiana
5. Nana
6. Cancion
7. Polo
> PAUS
> Johannes Brahms Sonat för piano och cello nr. 2 i F-dur, op. 99 1833-1897
1. Allegro vivace
2. Adagio affettuoso
3. Allegro passionato
4. Allegro molto
Aleksandr Skrjabin 1872-1915
Romance (1890)
Aleksandr Skrjabin anses vara en av den ryska musikaliska symbolismens förgrundsgestalter och verkade som tonsättare inom såväl romantiken som modernismen där han ses som en av de mer nyskapande och kontroversiella. ”Ingen annan tonsättare har fått utstå så mycket hån och fått så mycket kärlek.” står det i Den stora sovjetiska encyklopedin och Lev Tolstoj har beskrivit hans musik som ”ett genuint uttryck för genialitet”. Mest känd är han kanske för sin pianomusik och kring sekelskiftet 1900 skulle han bryta upp dur- molltonaliteten. I hans ungdomsverk Romance, som han
i sena tonåren skrev för horn och piano, är han fortfarande kvar i romantikens stilideal. Stycket publicerades inte under
Franz Schubert 1797-1828
hans livstid men har genom sin charm kommit att bli ett mycket omtyckt och populärt kammarmusikverk.
Ständchen ur Schwanengesang D. 957 (1828)
De sista två åren av sitt liv gick Franz Schubert in i en helt ny fas i sitt skapande. Beethovens död hade påverkat honom djupt och en del av hans bästa musik blev till under denna period, däribland Schwanengesang (Svanesång). Denna sångsamling skiljer sig från hans tidigare sångcykler på så sätt att han här använder sig av flera olika textförfattare: Heine, Seidl och Rellstab. Den sistnämnda skrev texten till Ständchen som är en serenad där sångaren i sista strofen uppmanar sin älskade: Komm’, beglücke mich! (Kom, gör mig glad!). I detta arrangemang för cello och piano saknas texten men vi uppmuntras istället till att låta musiken tala. Och vilken musik Schubert skapade under sitt sista levnadsår! Schwanengesang gavs ut 1829, endast månader efter kompositörens död.
Jules Massenet 1842-1912
Méditation ur Thaïs (1894)
Den franska kompositören Jules Massenets opera Thaïs hade premiär på Opéra Comique i Paris den 16 mars 1894. Den vackra hedonistiska kurtisanen Thaïs konfronteras här av den asketiska munken Athanaël som försöker övertala henne att lämna den breda vägen och istället söka frälsning hos Gud. Hon reflekterar över detta i denna Méditation och efter lite sedvanliga förvecklingar i sann romantisk anda lämnar hon sin älskare och följer med Athanaël till ett
kloster. Operan slutar sorgligt och känslostormande när Athanaël kollapsar efter att han först har erkänt sin kärlek till Thaïs och därefter olyckligt bevittnat när hon, omedveten om hans bekännelse, beskriver hur himlen öppnar sig och änglarna välkomnar henne. Massenet är mest känd för sina fler än trettio operor men han skrev också mycket annan
Manuel de Falla 1876-1946
ur Siete Canciones
musik. Méditation är idag ett av hans mest populära och oftast framförda stycken. I orginal är det orkestrerat för soloviolin, stråk, träblås, två harpor och kör men har framförts i arrangemang för en mängd olika soloinstrument varav celloversionen kanske är den mest sensuella.
populares Españolas (1914)
Nr 1 El paño moruno
Nr 3 Asturiana
Nr 5 Nana
Nr 6 Cancion
Nr 7 Polo
De sju traditionella folksånger som den spanske kompositören från Cádiz, Manuel de Falla, arrangerade för sopran och piano, är de mest populära sångerna i den klassiska spanska repertoaren. Under sin tid i Paris mellan 1907-1914 kom han i kontakt med den ryskfödda kulturmecenaten Madame Ida Godobeska till vilken han dedicerade sångsamlingen. De olika folksångerna de Falla använt sig av har förvånansvärt olika bakgrund, till exempel är Asturiana från Asturien i norr, Seguidilla murciana är en slags flamenco från Murcien i sydväst och Jota kommer från Aragonien i nordost. Av de totalt sju sångerna i samlingen får vi lyssna till fem: El paño moruno som betyder det moriska tyget, Asturiana som är en slags tröstesång, Nana är en vaggsång, Cancion betyder ju i översättning just sång, men texten handlar om ögon som bedrar och förlorad kärlek i likhet med Polo som också behandlar temat olycklig kärlek om än mer dramatikskt.
