



Program
> Giacchino Rossini Ouvertyren till Barberaren i Sevilla 1792-1868
> Henri Duparc Au pays où se fait la guerre 1848-1933 (text: Théophile Gautier)
> Jean Sibelius Flickan kom ifrån sin älsklings möte op. 37, nr 5. 1865-1957 (text J. L. Runeberg)
> Richard Wagner 5. Träume ur Fünf Gedichte für eine Frauenstimme 1813-1883 (Wesendonck Lieder)
> Heitor Villa-Lobos Bachianas Brasileiras nr. 1 för celli 1887-1959
I. Introdução (Embolada)
II. Prelúdio (Modinha)
III. Fuga (Conversa)
> PAUS
> Georges Bizet Utdrag ur Carmensviten 1838-1875
II. Don Josés aria
> Giovanni Sollima Violoncelles, vibrez! 1962- Solister: Natalia Goldmann och Giacomo Oudin
> Antonin Dvořák Silent Woods op. 68 1841-1904
> Heitor Villa-Lobos Bachianas Brasileiras nr. 5 för celli och sopransolo 1887-1959
I. Aria (Cantilena), Text: Ruth Valadares Correa II, Dança (Martelo) (text: Manuel Bandeira)
Sångtexterna hittar du här: Speltid ca 1,30 tim (ink. paus)
Sopran

Helena Schuback
Cellister
Zéphyrin Rey-Bellet
Filip Graden
Saga de Léon
Natalia Goldmann Giacomo Oudin
Olga Chwaszczewska
Kevin Kirs Verstege
Sven Risberg
Giacchino Rossini 1792-1868
Ouvertyren till Barberaren i Sevilla arr. Stephen Watkins
Vid premiären av Rossinis opera Barberaren i Sevilla gick det mesta snett. Gitarrer gick sönder, entréer missades, publiken buade och när föreställningen äntligen var slut promenerade en katt in på scenen och jamade åt sångarna. Publiken skrattade och jamade tillbaks. Rossini hade endast haft nitton dagar på sig att skriva operan och därför lånat en del melodier och ouvertyren av sig själv, som för övrigt i sin nuvarande utformning använts till ytterligare två av hans operor, Aureliano in Palmira och Elisabetta, regina d’Inghliterra. Här får ni den i ett arrangemang för åtta celli av Stephen Watkins.
Henri Duparc 1848-1933
Au pays où se fait la guerre arr. Ian Farrington
Henri Duparc skulle efterlämna knappa fyrtio verk till eftervärlden. Mest kända är hans 17 mélodies (lieder el. sånger) till texter av Baudelaire, Leconte de Lisle, Göthe och, som i den vi nu ska få höra, Théophile Gautier. Att han efterlämnade så lite musik berodde inte bara på att han slutade komponera redan vid 37 år ålder pga. det som på den tiden kallades neurasteni (nervsvaghet), utan också för att han själv förstörde mycket av sin musik. Efter att ha kasserat sin ofullbordade opera skriver han i ett brev till sin vän, kompositören Jean Cras: ”Efter att ha levt 25 år i en fantastisk dröm, har hela idén med (musikalisk) representation blivit – jag upprepar – motbjudande.”


Au pays où se fait la guerre från 1869-70 skrevs ursprungligen för piano och sång men orkestrerades några år senare. Sången gestaltar i romantisk stil och bildliga analogier berättarjagets älskare som åkt ut i kriget, om tårfylld längtan, förhoppningarna och besvikelsen över
Jean Sibelius 1865-1957
att han ännu inte återvänt när gryningsljuset bryter in.
Vi får nu höra sången i ett helt nytt arrangemang för celloensemble av Ian Farrington.
Flickan kom ifrån sin älsklings möte op. 37, nr 5.
text J. L. Runeberg, arr. Ian Farrington
Jean Sibelius är Finlands nationalkompositör med verk som definierat nationen och dess identitet, som t.ex, Finlandia och Kareliasviten. Han är tillika en av musikhistoriens stora symfoniker och kompositören bakom en av de stora violinkonserterna. Som om inte det vore nog har han också komponerat en lång rad solosånger. Opus 37 från 1900-02 och innehåller fem sånger varav två med texter av Johan Ludvig Runeberg.
«Flickan» som «kom ifrån sin älsklings möte» berättar här för sin moder att «Jag har plockat rosor och på törnen stungit mina händer». När hon sen kommer med röda läppar berättar hon att «Jag har ätit hallon och med saften målat min läppar.» Slutligen ber hon med bleka kinder sin moder att «reda en grav» eftersom hennes älskare varit otrogen. Återigen får vi höra ett helt nytt arranemang av Ian Farrington för åtta celli
Richard Wagner 1813-1883

(violinceller, violoncelli, cellor eller vilken pluralform ni nu föredrar att använda).
5. Träume ur Fünf Gedichte für eine Frauenstimme arr. Ian Farrington
Wesendonck Lieder har nummer 91 i Wagners verkskatalog (WWV) och går även under namnet Fünf Gedichte für
eine Frauenstimme (Fem poem för en kvinnlig röst). Träume är den femte sången och dateras till 1857. Wesendonck
Lieder är tonsatta dikter av Mathilde Wesendonck, hustru till Wagners beskyddare Otto Wesendonck. Det påstås att Wagner och Mathilde hade en kärleksaffär och att den hade stor påverkan på Wagners arbete med Tristan och Isolde. Wagners första hustru, Minna, skyllde i alla fall senare parets skilsmässa på Mathilde. Hur det nu var med den saken kallade han själv två av sångerna i samlingen för förstudier till operan Tristan och Isolde och i sången Träume kan man skönja kärleksduetten i operans andra akt. Wagner komponerade ursprungligen sångerna för piano och sång men orkestrerade snabbt själv om Träume för kammarensemble till Mathildes födelsedag den 23 december 1857. Texten handlar som titeln tydligt anger, om drömmar – hur de gror, blommar upp, glöms bort och begravs.
Heitor Villa-Lobos 1887-1959
Bachianas Brasileiras
Nr. 1 för celli
Nr. 5 för celli och sopransolo
Heitor Villa-Lobos är Sydamerikas genom tiderna mest inflytelserika kompositör inom den klassiska genren.
Sviten Bachianas Brasileiras är en av den brasilianska kompositörens mest kända och anmärkningsvärda verk. En svensk översättning av titeln skulle kanske kunna vara bachinspirerade brasilianska stycken vilket är precis vad de är - en serie av nio sviter, inspirerade av J. S. Bach, brasiliansk folkmusik och skriven för olika instrumentkonstellationer. Han komponerade sviterna mellan 1930 och 1945. Nr 1 dedicerade han till den spanske cellisten Pablo Casals, känd för

Drömmar som nu återuppstår i en helt ny musikalisk cellodräkt.

sina tolkningar av Bachs solosviter. Den femte sviten i serien (nr 5) för åtta celli och en solosopran, som avslutar denna konsert, är kanske Villa-Lobos allra mest kända stycke. Hela sviten är tvådelad: Aria (Cantilena) och Dansa (Martelo) Aria inleds med en vocalis
Georges Bizet 1838-1875
Utdrag ur Carmensviten arr. Carsten Jaspert
Carmen är väl kanske en av operahistoriens mest kända huvudpersoner och Bizets opera skulle en tid efter den skandalösa premiären på Opéra-Comique i
Paris den 3 mars 1875, så småningom röna enorma framgångar. Georges Bizet fick sorgligt nog aldrig uppleva framgångarna med just den operan eftersom han på sin bröllpsdag den 3 juni 1875, vid endast 36 års ålder, hastigt gick bort, innan succén blivit ett faktum.
Carmensviten sattes ihop av vännen och kompositören Ernest Guiraud efter Bizets död och håller sig tätt intill orginalet, vilket inte är så konstigt då Guiraud även hade hjälpt Bizet att skriva operans recitativ. Jaspert har för sitt arrangemang valt ut tre satser ur orkestersviten och även lagt till Don Josés aria La fleur que tu m’avais jeté vilket innebär att celloversionen av sviten har totalt fyra satser.
Giovanni Sollima 1962Violoncelles, vibrez!
Den italienska kompositören och cellisten Giovanni Sollima föddes i en musikerfamilj. Han studerade komposition för sin far och cello för Giovanni Perreira
(sång utan ord) som sen övergår i en poetisk beskrivning av naturens och kvinnans skönhet skriven av den brasilianska textförfattaren Ruth Valadares Correa. I Dança ber textförfattaren Manuel Bandeira den lilla fågelungen Irere från Cariri trösta alla sörjande hjärtan med sin sång.

Ni ska få lyssna till det enda stycke som inte är med i orginalsviten, nämligen Don Josés aria.
och har som kompositör influerats av jazz, rock, minimalism och olika folkmusiktraditioner runt medelhavsområdet. Han har på grund av sin eklektiska aptit
kallats postminimalist då han på det sättet skiljer sig från de amerikanska minimalisterna. Hans Violoncelles, vibrez! komponerades ursprungligen 1993 för två solocelli och stråkorkester men förekommer även i en version för sex celli. Verket dedicerade han till sin klasskamrat från Mozarteum i Salzburg, Mario Brunello. Versionen för åtta violoncelli som framförs här, arrangerade han 1999 som en hyllning till deras lärare Antonio Janigros tio år efter dennes bortgång.
Antonin Dvořák 1841-1904
Silent Woods arr. Richard Birchall
Enligt legenden sägs det att Dvořáks beslut att skriva en cellokonsert chockade alla, till och med honom själv. Cellon var med andra ord inte det instrument som låg honom varmast om hjärtat och han skrev jämförelsevis lite musik för instrumentet. Inte desto mindre arrangerade han själv om delar av sin komposition för fyrhändigt piano
From the Bohemian Forest, B. 133, op. 68 från 1883-84, för cello och piano. Orginaltiteln på tjeckiska är Klid vilket närmast kan översättas med vila eller tystnad men publicerades först på tyska under titeln Waldesruhe som ligger den engelska titeln Silent Woods närmare i betydelse. Arrangemanget för cello och piano tillkom inför hans avskedsturné innan avresan till Amerika och blev så populärt att han året efter, 1893, gjordet ett orkesterarrangemang. Silent Woods är ett av Dvořáks vackraste och mest populära stycken i cellorepertoaren. Nu har Richard Birchall tagit steget fullt ut och gjort ett arrangemang för enbart cello, närmare bestämt åtta stycken. Om nu detta tilltag skulle får Dvořák att


vända sig i sin grav ska vi låta vara osagt men måhända hade detta charmiga arrangemang lyckats med konststycket att få honom på andra tankar.
