Program
> Franz Schubert Notturno i Ess-dur, D 897
> Danny Elfman Pianokvartett 2017
I. Ein Ding
II. Kinderspott
III. Duett für Vier
IV. Ruhig
V. Die Wolfsjungen
> PAUS
> Gabriel Fauré Pianokvartett nr 2 i g-moll, op. 45
I. Allegro molto moderato
II. Allegro molto
III. Adagio non troppo
IV. Finale – ellegro molto
Speltid ca 1,30 tim (ink paus)
Piano
Roland Pöntinen
Violin
Colin Scobie
Viola
Vicki Powell
Cello
Zéphyrin Rey-Bellet
12 feb 19:00 Kalmar slott
13 feb 19:00 Oskarshamns kyrka
14 feb 19:00 Landskrona teater
15 feb 17:00 Ronneby Kulturcentrum
16 feb 18:00 Varbergs teater
17 feb 19:00 Magle konserthus, Lund
18 feb 20:00 Klubb Krinolin, Grand, Malmö
Roland Pöntinen piano
Sedan sin debut tillsammans med Kungliga Filharmonikerna 1981 har den svenska pianisten Roland Pöntinen framträtt med de stora orkestrarna och besökt de mest prestigefulla scenerna och festivalerna världen runt. Tack vare sin omättliga musikaliska aptit och förbluffande teknik har han erövrat en bred repertoar som sträcker sig från Bach till Ligeti med tyngdpunkt på pianorepertoarens gyllene period från 1800-talet fram till första halvan av 1900-talet. Flera är de kompositörer som dedicerat verk till honom, till exempel Sjtjedrins Romantic Duets som han uruppförde tillsammans med tonsättaren själv vid festivalen i Verbier. Roland har spelat med storheter som Barbara Hendricks, Janine Jansen, Nobuko Imai, Peter Mattei, Martin Fröst, Zvi Zeitlin, Torleif Thedéen, Håkan Hardenberger, Arve Tellefsen, Christian Lindberg och många fler. Han är
Colin Scobie violin
även aktiv som kompositör och arrangör och har genom åren medverkat i närmare 100 inspelningar för BIS, Arte Nova, EMI, Philips och sin egen etikett Haddock
Roland Pöntinen är ledamot i Kungliga Musikaliska Akademien och mottog 2002 Litteris et Artibus för sina insatser som musiker.
Colin Scobie är ursprungligen från Edinburgh och etablerade sig tidigt som en av sin generations mest kreativa och övertygande violinister och kammarmusiker. Han har till kritikernas ackompanjerande hyllningar framträtt som solist runt om i hela Europa och samarbetat med en lång rad eminenta musiker som Boris Brovtsyn, Imogen Cooper, Marcia Crayford, Martino Tirimo, Moray Welsh och Colin Carr. Som förste violinist i Maxwell Quartet har han sedan 2013 fått utlopp för sin önskan att utforska kvartettformens alla möjligheter. Efter att ha vunnit förstapris och publikens pris vid Trondheims 9:e internationella kammarmusiktävling har kvartetten turnerat flitigt runt om i Europa, USA och Asien samtidigt som de gett ut två kritikerhyllade inspelningar på Linn Records.
Vicki Powell viola
Amerikanska Vicki Powell är sedan 2018 stämledare i Kungliga Filharmonikernas violastämma.
Hon har bland mycket annat framträtt som solist Philadelphia Orchestra, Milwaukee Symphony och Aspen Festival Orchestra, hyllats av kritikerna och tilldelats en rad priser. Hon har även inbjudits som gäststämledare i orkestrar som Bayerska radions symfoniorkester, Gewandhausorchester Leipzig och Camerata Bern.
Vicki Powell har framträtt vid flera av de stora festivalerna, till exempel Verbier, Ravinia och Marlboro Music Festival.
Hon är en hängiven kammarmusiker och medlem i bland annat Boccherini Trio och har arbetat med framstående musiker som Mitsuko Uchida, Christian Tetzlaff, Steven Isserlis och Nobuko Imai.
Zéphyrin Rey-Bellet cello
Den schweiziska cellisten Zéphyrin Rey-Bellet är känd som en mångsidig musiker och uppträder regelbundet som solist och ledare med olika orkestrar runt om i världen. Hans livslånga passion för kammarmusik har fört honom till många festivaler och prestigefyllda scener där han i egna recitals och olika kammarensembler haft den stora förmånen att kunna vidga sina vyer i möten med musiker från olika kulturer. Hans intresse för samtida musik har berett honom möjligheten att samarbeta med kompositörer som till exempel Henri Dutilleux, som lovordat Zéphyrins tolkningar.
2018 utsågs han till konstnärlig ledare för en av Sveriges ledande kammarensembler, Camerata Nordica. Här har han
Powell arbetar dessutom med utbildning av unga från olika sociala bakgrunder som ledare för projektet Reaching Out vid Verbiers festivalakademi - en organisation som hjälper unga musiker att nå ut och stärka sina nätverk. Utöver det har hon arbetat med organisationen Medair som hjälper utsatta människor över hela världen med bland annat utbildning.
fått möjlighet att utveckla en kreativ programverksamhet från kammarformat till symfoniorkester där han ofta själv kan ses som stämledare i cellosektionen. Att locka ny publik till den klassiska musiken ligger honom varmt om hjärtat vilket inspirerat honom till nya och kreativa projekt riktade till flera olika målgrupper.
Franz Schubert
1797 -1828
Notturno i Ess-dur, D. 897 (1827)
Efter sin alltför tidiga bortgång kom Franz Schuberts äldre bror Ferdinand att vid upprepade tillfällen låta publicera tidigare icke utgiven musik av sin bror. Det är på det viset man tror att detta innerliga stycke musik slutligen kom till allmänhetens kännedom. Det skedde så sent som 1845 och troligen var det ursprungligen avsett att utgöra den långsamma satsen i hans Pianotrio i Bb-dur (D 898) från 1827, men Schubert förkastade den till förmån för den nuvarande andantesatsen. Nu för tiden är det, till publikens stora glädje, ett ofta spelat verk som står helt för sig själv och utgör ett lysande exempel på vad en fantasifull kompositör kan åstadkomma med ett begränsat tonmaterial.
Danny Elfman
1953-
Pianokvartett (2017)
Danny Elfman anses vara en av de internationellt mest erkända och inflytelserika filmkompositörerna genom tiderna. Mest känd är han kanske från sina samarbeten med Tim Burton och filmer som Nightmare
Before Christmas, Corpse Bride och Kalle och chokladfabriken. Hans pianokvartett är ett beställningsverk av The Philharmonic Piano Quartet Berlin och skrevs 2017. Verket spelades in på samma album som hans violinkonsert Eleven Eleven.
«Elfmans rastlöshet är fortfarande verkligen genomgripande, ibland känns det som en modern Kinderszenen, med den ondskefulla ramsan i andra
satsen (Kinderspott) som en gestaltning av Elfmans eget inre barn.»
Edward Seckerson, Gramophone 2019. Eftersom vi här har en nu levande kompositör som själv uttalat sig om verkets tillblivelse kan vi hänvisa till hans egna ord: -Det var 2017 och jag reste till Berlin för att höra Berlinerfilharmonikerna spela./…/ Väl där träffade jag deras förstecellist Knut Weber. Det var han som föreslog möjligheten att skriva en pianokvartett till hans ensemble/…/. Än en gång stod jag inför möjligheten att utforska något jag absolut inte kunde någonting om, givetvis tackade jag genast ja. Då jag nyligen avslutat violinkonserten var jag betyldigt
Gabriel Fauré 1845-1924
mer bekväm med tanken på att dyka ner i det outforskade. Tanken på att skriva en stråkkvartett var skrämmande, eftersom jag är så betagen av Sjostakovitj stråkkvartetter – men med ett piano tillstädes ökade mitt självförtroende och jag älskar den frihet genren ger. När jag gav mig i kast med det, var av någon outgrundlig anledning min första tematiska impuls att göra en variation av den välkända skolgårdsramsan: «Naa, na, naa, na, naa, naa…» Jag har ingen aning varför men kände inte till att någon gjort det tidigare och tänkte att det kunde bli roligt. Det blev det. Du kan höra den i andra satsen, Kinderspott.
Pianokvartett nr 2 i g-moll, op. 45 (1885/86)
Det har sagts att Gabriel Fauré var den viktigaste franska kompositören mellan Berlioz och Debussy. Bland hans lärare finner man bland andra Niedermeyer, Lefèvre och Saint-Saëns och bland hans studenter kan nämnas namn som Ravel och Boulanger. Han arbetade större delen av sitt liv som organist och pedagog och har ibland betraktats som en slags övergångsfigur i musikhistorien. Betänker man att hans liv sträckte sig över en period som inefattade såväl Mendelssohn som Schönberg förstår man vilken musikalisk utveckling han genomlevde 1800-talets franska musikliv dominerades av operan fram till dess att Saint-Saëns och Franck med flera, under senromantiken långsamt etablerade en ny fransk kammarmusiktradition som vid sekelskiftet kulminerade med Debussy och Ravel. I den här övergången var
Fauré, i egenskap av pedagog, utövande musiker och kompositör, en av de mest drivande krafterna. Hans centrala position i musikhistorien är oomtvistad i Frankrike men kanske inte lika självklar i resten av världen vilket gör det extra roligt att kunna presentera ett av de viktigaste och mest tilltalande verken ur hans lite bortglömda kammarmusikaliska skattkista.
Varför han började skriva sin andra pianokvartett och när han inledde arbetet med den, verkar inte helt klarlagt. Hans första pianokvartett (op. 15) hade blivit mycket uppskattad och den gav honom 1885 en Prix Chartier av Académie des Beaux-Arts. Det föreligger ingen beställning av ytterligare en pianokvartett men måhända var den ett sätt för Fauré att bidra till repertoaren inom en genre där
utbudet var realtivt magert? Eller var det ett försök att profilera sig? Det spelar kanske inte så stor roll vilken anledningen var? Av större betydelse är att vi nu har två fantastiska pianokvartetter av hans hand som berikar kammarmusikrepertoaren. Faurés första pianokvartett är mer frekvent förekommande på konsertscenerna, men den andra, melodiskt gererösa och superbt genomförda pianokvartetten, ses ändå av många som höjdpunkten av hans kammarmusikaliska produktion. Man kan undra varför den inte vunnit samma popularitet som hans först pianokvartett? Efter att ha lyssnat till dess sprittande energi och förhäxande skönhet är man fortfarande svaret skyldig. Så passa på, nu har ni chansen: Lyssna och njut!
8 CELLISTER + 1 SOPRAN CAMERATA NORDICA
Camerata Nordica samlar sina cellister i en cellooktett där de framför Villa-Lobos Bachianas Brasilieras, Sollimas Violoncelles, vibrez!, Solveigs sång av Grieg och mycket mer.
14 mars 19:00 Bryggaren, Västervik
15 mars 16:00 Laholms teater
16 mars 16:00 Olofströms kulturhus
17 mars 19:00 Oskarshamns kyrka
18 mars 19:00 Kalmar slott
19 mars 19:00 Mötesplats Mariatorget, Stockholm
