Slut på slit och släng
Nu stoppar vi strum Leili Mänder ser det som ett folkbildningsprojekt att väcka liv i lagningskonsten och inspirera andra.
På stickcaféer, i garnaffärer och bland studiecirklarna händer något, en motståndsrörelse till konsumtionshets och att köpa nytt. Beväpnade med stoppgarn, lappar, nål och tråd förlänger man livslängden på kläder som har mycket kvar att ge, trots småhål och slitage. DET BÖRJADE med yllesockor hemma hos familjen Larsen. Yngste sonen Palle, 6, älskar sina sockor och vägrar ofta ha några andra, och ett tag hade han dem så gott som dygnet runt. Dessutom älskade han att ta sats och glida fram på trägolven i lägenheten. Mamma Hanna såg strumphälarna bli alltmer tunn slitna och bestämde sig för att göra något, för att slippa köpa en ständig ström av nya sockor. Med hjälp av en pysslig svärmor och en stoppsvamp från en äldre släktings syskrin började hon stoppa strumpor. Barnen blev nyfikna, och snart satt både Palle och hans syskon Ellen, 11, och Mikkel, 9, och lagade hälar. – Det är ganska lätt att stoppa strumpor, att väva en garnände fram och tillbaka klarar till och med sexåringen, berättar hon. Själv började hon experimentera med att stoppa både fotbollsstrumpor och vanliga strumpor. – Jag har en hel kasse med trasiga strum por som jag inte velat slänga, så det finns att göra. SLITNA ARMBÅGAR, nya halslinningar och en massa lagade smålhål har det också blivit. Pågående projekt är en utmaning: en hand väska som är sydd som ett lapptäcke av olika tyger. – Det bästa är att barnen har börjat fråga hur man lagar saker, inte om man kan laga dem, berättar hon. Det Hanna Larsen gör är på samma gång urgammalt och väldigt modernt. Det har bli vit inne att lappa och laga, i stället för att köpa nytt. Sida vid sida med stickcaféer, dyker det
30
Maj 2018