När ljuset kom till Ängelholm Ute är det en ganska mörk februariförmiddag. Under ett skarpt lysrör på mitt kontor sitter Johan Brinck, bibliotekarie på Ängelholms bibliotek, och berättar för mig om Ängelholms lysande historia. Att kalla Johan för historiskt intresserad är en underdrift, han är full av intressant fakta om Ängelholm med omnejd och är en fantastisk berättare. HAN BERÄTTAR ATT han redan som liten
försjönk i litteraturen och faktaspäckade böcker slukades som skönlitteratur. Tack vara historie—intresserade föräldrar fanns det många böcker att läsa i hemmet. Kanske inte så konstigt att Johan arbetar som biblio tekarie i dag. Jag har frågat om ett möte med Johan för att kunna skriva något kring Ängelholms 500-åriga historia och hur Ängelholm gick från mörker till ljus. Johan börjar berätta där allt började. 1516 fick Ängelholms stad sina stads privilegier av Kristian den II, Kristian tyrann bland svenskar. Strax innan Ängelholm blev stad, blev Båstad av med sina stads rättigheter, kungen hade som avsikt att göra Ängelholm till en handelsplats för Bjärehalvön. Staden fick inte behålla sina stadsrättigheter speciellt länge, redan 1547 drogs den in igen av Kristian III, han ville att Landskrona skulle bli den nya stora staden och anmodade alla borgare att flytta dit. Ängelholm blev en fläck, motsvarande en köping idag. Efter detta gick det illa för staden. 1565 brände svenskarna ner staden och den befintliga kyrkan. Då många invånare hade lämnat Ängel holm för Landskrona fanns det inte invånare med medel att bekosta uppbyggnaden av en ny kyrka och man firade gudstjänster i en provisorisk lokal som sköttes illa, det reg nade in och byggnaden förföll. Inte förrän ungefär 150 år senare kunde man riva den tillfälliga byggnaden i hörnet av kyrkogården mot nuvarande Järnvägsgatan och påbörjade byggnationen av den nya.
REDAN 1678 VAR det dags igen, denna gången
var det danskarna tillsammans med snapp hanarna som satte fyr på staden. Hela staden
6
brann ner utom 3 hus och kyrkan. Då, under det skånska kriget försvann prästen spårlöst, antingen dog han i branden eller avled han på annat sätt. Inte förrän i början av 1700-talet hade staden äntligen fått ekonomi att börja bygga en ny kyrka. SÅ VAR VI äntligen framme vid där vi hade
tänkt börja från början, innan vi faktiskt började från början så att säga. Nämligen när Ängelholm gick från mörker till ljus. Johan berättar att hans intresse för Ängelholms upplysning startade när han tittade över gatunamnen och hit tade Gasverksgatan som sträckte sig från nu—varande Nya torg ner mot Rönne å. Ängelholms gasverk låg nära ån inne på nuvarande Rönnegymnasiets område. Från 1870-talet hade man använt fotogenlampor i hemmen och i gatubelysningen. En entre prenör fick kontrakt på att tända och släcka gatubelysningen, bland annat skulle gatu belysningen vid tågstationen tändas 30 minu ter innan det första tåget kom in på stationen på morgonen och släckas 30 minuter efter att det sista tåget lämnat stationen på kvällen. I arbetsuppgifterna ingick också att sota glas på lyktorna och att fylla på fotogen i varje lampa. Jag och Johan spekulerar kring hur mörkt det trots fotogenlamporna måste ha varit under vinterhalvåret på kvällarna.
Tidigt föreslogs av en garvare vid namn Grönvall att man skulle bygga ett elnät och gå över till eldrift i staden, men drätselkammarens ordförande Vitus Bjerke var gasförespråkare och gick vinnande ur striden, och ett gasverk bygg des. Gasverket drevs av acetylengas, samma typ av gas som används i Agafyrar. 1901 stod gasverket och gasledningssystemet klart. De största kunderna till gasverket var Folkets hus och sparbanken och den minsta abonnenten var en privatperson, fröken Cederström, som bara hade en lampa. Även under gasverkets tid fick man manu ellt tända och släcka lamporna och det var bara några få lampor som var tända på natten. Johan skrattar till och berättar vidare om buspojkar som klättrade upp i lamporna och släckte lampor på kvällen och tände lampor på dagen. JOHAN BERÄTTAR VIDARE.
Under 12 år var gasverket i drift innan det lades ner och gasledningssystemet byttes mot ett elsystem i Ängelholm. ELEKTRISKA MUNKA LJUNGBY
Munka Ljungby, som var en framåtsträvande bygd, var länge även den rikaste delen i bygden. Här startade man en andels elförening för att kunna bygga ett eget elverk. I bräschen för detta gick folkskolelärare Ola Persson Sahlin. I elföreningen fick man köpa in sig i andelar så att ett elverk och lednings system kunde byggas. De på orten som inte ville köpa en andel kunde istället bli kunder till föreningen. Elen hämtades från Lagans kraftstation. Trots att Lagan producerade mycket ström till en stor del av bygden talas det om att när bion i Munka Ljungby kördes under 1920talet, räckte inte riktigt strömmen till, resten av byn fick ont om ström och elen fladdrade hos övriga abonnenter. Elföreningen i Munka Ljungby gick bra och redan 1930 var systemet betalt och föreningen kunde börja sponsra olika verksamheter, ex bekostade de en jul gran, musik och elektrifieringen av kyrkan. Johan berättar att det redan på 30-talet ansöktes om att få installera elspis och kyl skåp driven med el i Munka Ljungby. VI PRATAR OM hur vardagen måste ha lysts
upp när elen kom till var mans hem, även om det måste ändrats radikalt redan när gasen drogs in. Dygnet förlängdes och helt plöts ligt kunde man sitta uppe på kvällarna och skriva, läsa och handarbeta. Möten kunde hållas på kvällstid i Folkets hus, vilket i sin tur måste ha bidragit till vår samhällsut veckling i allra högsta grad. Även om man hade haft belysning i form av levande ljus och fotogenlampor tidigare var de ljuskäl lorna inte speciellt starka. Jag funderar på i vilket mörker jag hade suttit och skrivit i. Vi avslutar intervjun med att ta några bilder till artikeln och går ut i den skumma februari förmiddagen. Jag kan inte tala för Johan, men jag är åtminstonde glad över att ljuset kom till Ängelholm. TEXT OCH BILD: BELLA FLODÉN
# 1 • 2016