En ny era för kristendomen
startade i Nicea GĂRAN GREIDER: âI ensamhet finns aldrig nĂ„got hoppâ
ALLIANSKYRKAN TIM JANSSON ĂR PASTOR FĂR EN PIGG 150-Ă RING
En kraft som kan bÀra i svÄra tider
tema
Kyrkans tro ger ett hopp om nÄgot större
Under Ärens lopp har jag mött mÄnga ungdomar med stora drömmar. De vill bli allt frÄn entreprenörer till musikstjÀrnor och ishockeyproffs. För mÄnga lockar berömmelsen och det ekonomiska oberoendet. Det handlar dels om att fÄ bekrÀftelse, dels om att njuta av det exklusiva som inte Àr tillgÀngligt för alla. Det Àr inget nytt att ungdomars drömmar ofta handlar om att nÄ stora framgÄngar. Men det Àr fÄ jag har trÀffat som drömmer om yrken som undersköterska, busschaufför eller arkivsamordnare.
Vi vuxna har alltid haft olika vĂ€rderingar kring vad som Ă€r viktigt. En tid var det en ingenjörsexamen eller lĂ€karlegitimation. Andra gĂ„nger handlade det om att resa jorden runt, bygga ett företag eller nĂ„ politisk makt. Idag hyllar vi ofta ungdomar som lyckas förverkliga sina drömmar, och vi sĂ€ger saker som: âFölj din drömâ, âDet viktiga Ă€r att du mĂ„r braâ eller âGör det som kĂ€nns rĂ€tt för digâ.
Vi vuxna har bidragit till det samhĂ€lle vi ser iâdag, dĂ€r ungdomar har mindre hopp och drömmar om framtiden.
Problemet Àr att ungdomar sÀllan Àr redo att göra livsval helt pÄ egen hand. De följer ofta det som ser lockande ut, det som marknadsförs eller kommer med löften om att deras hopp ska infrias. Samtidigt vet vi att de flesta ungdomar inte nÄr sina barndomsdrömmar. De flesta som börjar sjunga kommer aldrig att kunna livnÀra sig pÄ musiken, och de flesta ishockeyspelare nÄr aldrig elitnivÄ. SjÀlv drömde jag om att bli fotbollsproffs, men livet tog en annan vÀg.
MYCKET AV DET som driver oss mĂ€nniskor handlar om tre saker: vad kroppen begĂ€r, vad ögonen vill ha och vad vi kan skryta med. Det kan vara reklam för viktpreparat, trĂ€ningsprogram eller sötsaker. Det kan ocksĂ„ vara exklusiva miljöer, bilar eller klĂ€der som tilltalar oss. Eller sĂ„ handlar det om status â att visa upp ett imponerande cv eller en hög samhĂ€llsposition. Dessa tre saker Ă„terkommer stĂ€ndigt, bara i oli-
ka förpackningar. Kanske Ă€r det dĂ€rför bilder pĂ„ mat Ă€r sĂ„ populĂ€ra i sociala medier â de tilltalar kroppen, ögonen och kĂ€nslan av exklusivitet.
VAD ĂR VĂ RT ansvar som vuxna? I dag ser jag en generation ungdomar som har allt mindre hopp om framtiden. MĂ„nga undersökningar och forskning visar pĂ„ samma sak. I stĂ€llet för att planera lĂ„ngsiktigt lever mĂ„nga för dagen. Miljöhot, krig och brottslighet gör att morgondagen kĂ€nns osĂ€ker. DĂ„ Ă€r det inte konstigt att mĂ€nniskor lockas av det som tillfredsstĂ€ller kroppens begĂ€r, ögonens lust och viljan att imponera.
Förr hade mina förĂ€ldrar och deras förĂ€ldrar ett annat fokus. De arbetade hĂ„rt, sparade pengar och ville att nĂ€sta generation skulle fĂ„ det bĂ€ttre. Men vĂ€rdegrunden i samhĂ€llet har förĂ€ndrats de senaste 50 Ă„ren. Vi vuxna har bidragit till det samhĂ€lle vi ser iâdag, dĂ€r ungdomar har mindre hopp och drömmar om framtiden.
DET FINNS MĂ NGA orsaker till att hoppet om framtiden har minskat. Men en viktig anledning Ă€r att tron pĂ„ Jesus har minskat de senaste decennierna hos oss vuxna. Kyrkans tro ger ett hopp om nĂ„got större â en visshet om det vi Ă€nnu inte ser. Att tro handlar om en relation med Jesus, som vi kan tala med, be till, skratta och grĂ„ta med. Det Ă€r ett hopp som inte beror pĂ„ vĂ„ra prestationer eller framgĂ„ngar. Det bygger pĂ„ löftet att Jesus Ă€r med oss, bĂ„de i glĂ€dje och sorg. Detta hopp handlar inte om att lyckas som sĂ„ngare, idrottsstjĂ€rna eller att nĂ„ andra mĂ„l som vuxna sĂ€tter upp. Det handlar om att veta att vi Ă€r Ă€lskade och att vi har en framtid som ingen kan ta ifrĂ„n oss. Kanske Ă€r det dĂ€rför Jesus som person Ă€r en kandidat som Ă„rets influencer pĂ„ sociala medier Ă„r 2025?
Jag skulle gÀrna vilja fortsÀtta samtalet med andra vuxna om hur vi kan ta vÄrt ansvar som vuxna för att nÀsta generation skall kÀnna hopp om en framtid och en evighet.
Greger Larsson Kyrkoherde
InnehÄll
Din församling
5 PÄskens gudstjÀnster
6 Allianskyrkan
150-Äring med siktet instÀllt pÄ framtiden
28 Tre orter, tre berÀttelser
29 Begravning
Tema hopp
9 Hur hittar vi hopp nÀr allt kÀnns hopplöst?
20 Tankar om tro
Mötet
14 Göran Greider Poet, författare och journalist
Mer lÀsning
4 Lidandets vÀg
26 Kyrkomötet i Nicea En ny era för kristendomen
31 Korsord
Vi mĂ„ste bli bĂ€ttre pĂ„ att vĂ„ga stĂ„ kvar i smĂ€rtan och titta efter kĂ€rlek â överallt, sĂ€ger Anna HjĂ€lm, direktor för Svenska teologiska institutet i Jerusalem.
Foto: JERIES A BASIER
Vill du skriva i vÄr tidning?
â Vill du vara med i satsningen att utveckla Svenska kyrkans tidning i Tenhult?
Vi bildar nu ett redaktionsrÄd för denna tidning. Vi vill att tidningen skall bli mer lokal. Tanken Àr att forma en tidning i orten som förmedlar syftet med Svenska kyrkan, upplyser om kunskap kring existentiell hÀlsa, fakta och kunskap om historia, omrÄdet och livet.
tidningen och sedan utvecklar vi tidningen tillsammans.
Du fÄr möjlighet att se processerna och lÀra dig arbetet med professionella aktörer kring hur man ger ut en tidning. Vi hoppas kunna göra lokala reportage och beröra lokala Àmnen som diskuteras och reflekteras över i samhÀllet.
Gillar du skriva eller fota? Hör av dig för att tillsammans med oss forma framtidens tidning. Vi trÀffas en gÄng inför varje nummer och planerar innehÄllet för
Dags att vÄrrensa gravarna
â MĂ„ndagen den 31 mars börjar kyrkogĂ„rdsarbetarna rensa och göra fint pĂ„ gravarna pĂ„ Rogberga kyrkogĂ„rd och Ăggestorps kyrkogĂ„rd. Alla kransar och allt granris, samt söndriga saker sĂ„som gravlyktor och dekorationer, rensas bort frĂ„n samtliga gravar. Det som ni önskar bevara tas bort före detta datum.
REDAKTION
Redaktionen: Greger Larsson och Sophie Torrealba.
Kontakta oss
Expeditionen: 036 39 06 80. Kyrkoherde Greger Larsson: 073 037 47 80 eller 036 39 06 82 KyrkogÄrdsförestÄndare
Dan Lundstedt: 070 649 25 63 eller 036 39 05 92
E-post: tenhult@svenskakyrkan.se
Adress: Rogberga-Ăggestorps församling, MyrstadavĂ€gen 19, 561 60 Tenhult
Inget krav: Att bidra till varje nummer. Krav: Medlemskap i Svenska kyrkan.
ĂR DU INTRESSERAD?
Kontakta Sophie Torrealba: 070 649 25 82 sophie.torrealba@svenskakyrkan.se
Följ oss
Webb: svenskakyrkan.se/tenhult
Instagram: svenska_kyrkan_tenhult
Facebook: Svenskakyrkan Tenhult
Produktion: Verbum AB
Ansvarig utgivare: Martina Croner martina.croner@verbum.se
Tryck: Printagon, Helsingborg, 2025 Distribution: Postnord
Foto om inget annat anges: Sophie Torrealba
Omslagsbild: Greger Larsson
Nu gör vi vÄrfint pÄ kyrkogÄrdarna!
LIDANDETS VĂG
Det betyder Jesu lidande för oss i dag
TEXT: Greger Larsson FOTO: Sophie Torrealba
â I en tyst trĂ€dgĂ„rd, upplyst av mĂ„nskenet och med olivtrĂ€dens skuggor som enda vittnen, knĂ€böjde en man i djup Ă„ngest. Det var Getsemane, en plats för stillhet, men den natten fylldes den av kamp. Mannen var Jesus frĂ„n Nasaret som nu stod inför sitt livs svĂ„raste prövning. Det var hĂ€r som Jesus tog pĂ„ sig din och min smĂ€rta och Ă„ngest, en handling som fortfarande talar till oss i dag. Men vad betyder det egentligen för oss, och vad kan vi lĂ€ra oss av hans exempel?
Getsemane trÀdgÄrd, belÀgen pÄ Olivberget i Jerusalem, var en plats dÀr Jesus ofta bad. Men den hÀr natten var annorlunda. Bibeln beskriver hur Jesus, med full vetskap om det lidande som vÀntade,
kĂ€mpade med en Ă„ngest som fĂ„ kan förestĂ€lla sig. Han bad: âFader, om det Ă€r möjligt, lĂ„t denna bĂ€gare gĂ„ ifrĂ„n mig. Men inte som jag vill, utan som du villâ (Matteusevangeliet 26:39).
Enligt Lukas evangelium var Jesu Ă„ngest sĂ„ intensiv att âsvetten blev som blodsdroppar som föll till markenâ (Lukas 22:44). Detta fenomen, som kallas hematohidros, Ă€r extremt ovanligt men medicinskt möjligt. Vid extrem stress kan smĂ„ blodkĂ€rl i svettkörtlarna brista, vilket gör att blod blandas med svett.
Vad betyder detta för oss?
â Jesus upplevde inte bara en fysisk smĂ€rta utan ocksĂ„ en andlig och emotionell kamp. Han kĂ€nde
Bibeln beskriver hur Jesus, med full vetskap om det lidande som vÀntade, kÀmpade med en Ängest som fÄ kan förestÀlla sig.
tyngden av alla mÀnniskors Ängest och synd. Detta visar oss att han förstÄr vÄr smÀrta och vÄr kamp. Oavsett hur mörk din situation kÀnns, kan du veta att Jesus sjÀlv gÄtt igenom djup Ängest och ensamhet för att bÀra din börda.
KORSFĂSTELSE VAR EN av de mest brutala avrĂ€ttningsmetoderna som anvĂ€ndes av romarna. Den var reserverad för de som ansĂ„gs vara de lĂ€gsta i samhĂ€llet â slavar, brottslingar och rebeller. Historiska kĂ€llor som den romerske historikern Tacitus och den judiske historikern Josefus bekrĂ€ftar att korsfĂ€stelse var en verklighet under denna tid.
Hur gick det till?
1. PISKNINGEN: Den dömde blev ofta piskad med en flagrum, en piska med metallbitar och ben som slet sönder huden. Detta orsakade extrem blodförlust och smÀrta.
2. KORSBĂRANDET: Den dömde tvingades bĂ€ra den horisontella delen av korset (patibulum), som vĂ€gde cirka 30â50 kilo. För Jesus, som redan var svĂ„rt skadad, var detta en enorm anstrĂ€ngning.
3. FĂSTNING VID KORSET: Offret spikades genom handlederna (inte hĂ€nderna, eftersom hĂ€nderna inte kan bĂ€ra kroppens vikt) och fötterna. Spikarna, som var cirka 13 cm lĂ„nga, gick genom nerver och orsakade outhĂ€rdlig smĂ€rta.
4. DĂDEN: Personen hĂ€ngde i en position som gjorde det svĂ„rt att andas. Dödens orsaker varierade mellan kvĂ€vning, hjĂ€rtsvikt eller chock. Enligt Johannes evangelium dog Jesus snabbare Ă€n vanligt, troligen pĂ„ grund av den extrema stress han redan upplevt.
Vad betyder korsfÀstelsen för oss i dag?
KorsfÀstelsen visar oss hur lÄngt Gud var villig att gÄ för att visa sin kÀrlek. Jesus bar vÄra
misstag, synd och vÄr Ängest pÄ korset. VÄr skuld och skam som vi ofta bÀr pÄ, har ocksÄ Jesus burit i stÀllet för oss sÄ att vi kan leva fria frÄn det.
Jesu Ă„ngest i Getsemane visar oss att det Ă€r okej att kĂ€nna sig rĂ€dd, övergiven eller osĂ€ker. Men hans bön â âinte som jag vill, utan som du villâ â visar hur vi kan överlĂ„ta vĂ„r Ă„ngest till Gud. Det handlar inte om att ignorera vĂ„r smĂ€rta, utan att ge den till nĂ„gon som kan bĂ€ra den.
Hur gör vi det praktiskt?
1. BE: Precis som Jesus gjorde i Getsemane, tala öppet med Gud om hur du mĂ„r. Du behöver inte hitta ârĂ€ttaâ orden. Gud förstĂ„r ditt hjĂ€rta.
2. PĂ MINN DIG OM GUDS LĂFTEN: Psalm 22, som Jesus citerade pĂ„ korset, börjar i smĂ€rta men slutar i hopp. PĂ„minn dig sjĂ€lv om att Gud alltid har en plan, Ă€ven i mörkret.
Jesus pĂ„ korset pĂ„ en tavla i Ăggestorps kyrka. KorsfĂ€stelse var en av de mest brutala avrĂ€ttningsmetoderna som anvĂ€ndes av romarna.
PĂ SKENS GUDSTJĂNSTER
Torsdag 17 april
SkÀrtorsdagen
Rogberga kyrka
18.30 Ekumenisk skÀrtorsdagsmÀssa
Fredag 18 april
LĂ„ngfredagen
Rogberga kyrka
15.00 GudstjÀnst
GudstjÀnsten hÄlls vid samma klockslag som Jesus dog pÄ.
Lördag 19 april
PĂ„skafton Ăggestorps kyrka
18.30 Musikandakt
Söndag 20 april
PĂ„skdagen
Rogberga kyrka
16.00 GudstjÀnst med dopförnyelse
MĂ„ndag 21 april
Annandag pÄsk
Rogberga kyrka
16.00 GudstjÀnst
3. DELA DIN BĂRDA: Prata med en prĂ€st, vĂ€n eller förĂ€lder om vad du gĂ„r igenom. Kyrkan Ă€r en gemenskap dĂ€r vi fĂ„r prata om dessa frĂ„gor tillsammans.
NĂR JESUS DOG pĂ„ korset sĂ„g det ut som om mörkret hade vunnit. Men tre dagar senare visade uppstĂ„ndelsen att det finns hopp, Ă€ven i de mest hopplösa situationer. Jesu liv, död och uppstĂ„ndelse pĂ„minner oss om att vi aldrig Ă€r ensamma i vĂ„r kamp. Han har redan burit vĂ„r Ă„ngest och vĂ„r smĂ€rta, och han erbjuder oss sitt hopp och sin frid i gengĂ€ld. SĂ„, vad gör du med din Ă„ngest iâdag? VĂ„gar du ge den till honom som redan har burit allt?
Jesus sÀger i dag:
âKom till mig, alla ni som arbetar och bĂ€r pĂ„ tunga bördor, sĂ„ ska jag ge er vila.â
Matteusevangeliet 11:28
ALLIANSKYRKAN I TENHULT. I hjÀrtat av
Tenhult stĂ„r Allianskyrkan, en plats som bĂ„de speglar Âhistoria och framtidshopp. I Ă„r firar församlingen 150 Ă„r â ett impoÂnerande jubileum för en gemenÂskap som började som ett litet initiativ och som i dag Ă€r en viktig del av lokalsamhĂ€llet.
TEXT OCH BILD: Greger Larsson
En 150-Äring med siktet instÀllt pÄ framtiden
Genom tro, gemenskap och engagemang har Allianskyrkan vuxit fram och fortsatt att utvecklas, samtidigt som den blickar framÄt med förhoppningar och visioner.
Amos fick ett samtal med Allianskyrkans pastor Tim Jansson och styrelseledamot Erik Ekedahl.
â Historien om Allianskyrkan i Tenhult börjar redan i mitten av 1800-talet, i en tid av religiös vĂ€ckelse och samhĂ€llsförĂ€ndring. Mellan 1841 och 1843 predikade de sĂ„ kallade roparna i VĂ„eryd och lade grunden för vad som senare skulle bli missionsverksamheten i omrĂ„det. Vid 1870-talet samlade missionsvĂ€nnerna ihop sig för att
bygga ett bönhus i Rogberga. Men eftersom jÀrnvÀgen drogs genom Tenhult blev önskan att bygga bönhuset nÀra tÄgstationen.
DEN 9 JANUARI 1874 donerades mark för bönhuset av lokala gÄrdar, och samma Är pÄ nyÄrsafton lades hörnstenen till vad som skulle bli missionshuset i Tenhult. Fru Sara Johansson frÄn Helgaryd spelade en viktig roll i detta genom att ta initiativ till projektet. Kravet var att bönhuset skulle anvÀndas av evangeliskt lutherskt kristna och att minst fyra gudliga föredrag skulle hÄllas per Är. 1875 stod bönhuset klart och blev snabbt en viktig samlingspunkt för bÄde andlig och social
Under 1910-talet engagerade sig prÀster frÄn Rogberga i missionsförsamlingens arbete. Detta lade grunden för en unik samverkan, dÀr de delade mÄlet att sprida evangeliet och stÀrka det andliga livet i bygden.
gemenskap. Lars Melldal, församlingens första ordförande, ledde syföreningen i 30 Är och var en central figur i att bygga upp verksamheten. Lars Melldal, församlingens första ordförande, ledde föreningen i 30 Är och var en central figur i att bygga upp verksamheten. Under hans ledning startades den upp som en syförening. Under hans ledning startades Àven söndagsskolan, ledd av faktor J P Lundell, vilket blev en grundpelare för församlingens framtida arbete.
Vid sidan av det egna arbetet fanns en koppling till Svenska
kyrkan. Under 1910-talet engagerade sig prÀster frÄn Rogberga i missionsförsamlingens arbete. Detta lade grunden för en unik samverkan, dÀr de delade mÄlet att sprida evangeliet och stÀrka det andliga livet i bygden.
à R 1933 BLEV missionsförsamlingen en del av Svenska Alliansmissionen, vilket markerade en ny fas i församlingens historia. Under dessa Är byggdes kyrksalen (1924) och sommarhemmet Furuklint (1935), vilka blev samlingsplatser för gudstjÀnster, möten och evenemang.
Det grundade sig bland annat i hur svenska samhÀllet med bland andra Albert Engström vÀnde sig mot prÀsters leverne, vilket resulterade i en större distansering frÄn Svenska kyrkan och en tydligare sjÀlvstÀndighet.
I dag ser vi Äter hur relationerna och det gemensamma missionsuppdraget som kyrkor Àr grunden för en gemenskap. Bland annat Àr RPG-Cafe 15 ett samarbete som funnits i tio Är.
ââĂven om det Ă€r ett eget samfund Ă€r jag ansluten till bĂ„de Alliansmissionen och Svenska kyrkan, dĂ„ jag tycker det Ă€r viktigt
Styrelseledamot Erik Ekedal visar broderiet som hĂ€nger i Allianskyrkan, skapat av textilkonstnĂ€r Ingrid Vist. HĂ€r syns bygdens kyrkor: Allianskyrkan, Pingstkyrkan, Rogberga kyrka och Ăggestorps kyrka.
att Àven bevara Svenska kyrkan, sÀger en av medlemmarna. 1961 bytte missionshuset namn till Allianskyrkan. Denna namnÀndring reflekterade församlingens breddade roll som en modern kyrka, samtidigt som den bevarade sin historia. PÄ 1980-talet genomfördes en omfattande renovering och tillbyggnad, och den nyrenoverade kyrkan Äterinvigdes 1987. En annan viktig milstolpe kom 1988 nÀr en tv-gudstjÀnst direktsÀndes frÄn kyrkan och satte Tenhult pÄ kartan i det bredare kristna landskapet.
FĂRSAMLINGENS HISTORIA Ă€r fylld av viktiga hĂ€ndelser och starka verksamheter. Redan 1898 startades en ungdomsförening, som senare utvecklades till den framgĂ„ngsrika UV-scoutverksamheten. Under 1960-talet överlĂ€t församlingen sitt bibliotek till det kommunala biblioteket, vilket visade pĂ„ en vilja att samverka med lokalsamhĂ€llet. Andra milstolpar inkluderar »
Församlingen har 132 medlemmar och ett genomsnittligt gudstjĂ€nstbesök pĂ„ 40â50 personer. Varje söndag samlas man för gudstjĂ€nst klockan 10.00, berĂ€ttar Erik Ekedal, styrelseledamot, och Tim Jansson, pastor, i Allianskyrkan.
barntimmeverksamheten som startades 1967. Verksamheten lockade upp till 60 deltagare och blev en hörnsten i församlingens arbete med barn. Dessutom blev den tidigare nĂ€mnda tv-gudstjĂ€nsten frĂ„n 1988 en minnesvĂ€rd hĂ€ndelse som förstĂ€rkte församlingens synlighet. Allianskyrkan idag â en plats för gemenskap Iâdag Ă€r Allianskyrkan en plats dĂ€r gemenskap stĂ„r i centrum. Med 132 medlemmar och ett genomsnittligt gudstjĂ€nstbesök pĂ„ 40â50 personer samlas församlingen varje söndag för gudstjĂ€nst klockan 10.00. Församlingen lockar mĂ€nniskor i alla Ă„ldrar och livssituationer.
KAFĂVERKSAMHETEN pĂ„ tisdagar Ă€r ett populĂ€rt inslag, dĂ€r barnfamiljer och pensionĂ€rer möts för samtal och gemenskap. Hembakat fika och en vĂ€nlig atmosfĂ€r gör att alla kĂ€nner sig vĂ€lkomna. Under pandemin flyttade bibelstudier online, vilket lockade nya deltagare och visade pĂ„ församlingens flexibilitet.
Samtidigt som man tar tillvara
âVi vill vara en plats dĂ€r alla kan kĂ€nna sig hemma.â
Församlingsmedlem i Allianskyrkan
sitt arv, dÀr Allianskyrkan ser sig som en kyrka med Jesus i centrum, dÀr bibel, bön och gemenskap Àr ledorden i församlingsarbetet.
ââPrecis som för 150 Ă„r sedan dĂ„ bönen och bibellĂ€sningen var viktig sĂ„ Ă€r den det Ă€n i dag. Till exempel startas varje Ă„r med böneveckor dĂ„ kyrksalen Ă€r öppen för bön, ljustĂ€ndning, stillhet och bibellĂ€sning, sĂ€ger pastor Tim Jansson.
Missa inte kaféet pÄ tisdagar!
Det finns numera ingen syförening, dÀremot finns Hobbygruppen pÄ mÄndagar, en plats att sy, pyssla med mera, och umgÄs. Alla Àr sÄklart vÀlkomna dit.
TROTS FRAMGà NGARNA stÄr Allianskyrkan inför vissa utmaningar. Med en Äldrande medlemskÄr finns ett behov av att engagera unga och nyinflyttade i omrÄdet. Framtiden handlar om att vara en
inkluderande gemenskap dÀr tron pÄ Jesus fÄr stÄ i centrum.
ââVi vill vara en plats dĂ€r alla kan kĂ€nna sig hemma, oavsett var de befinner sig i livet, sĂ€ger en medlem.
ââGenom vĂ„ra verksamheter hoppas vi kunna erbjuda gemenskap och mening.
ALLIANSKYRKAN I TENHULT Ă€r mer Ă€n bara en byggnad â det Ă€r ett hem för tro, gemenskap och hopp. FrĂ„n roparnas predikningar i VĂ„eryd till dagens digitala bibelstudier Ă€r Allianskyrkan ett levande exempel pĂ„ hur tro och gemenskap kan förvandla mĂ€nniskors liv.
Under sitt 150-Ärsjubileum ser Allianskyrkan tillbaka pÄ en lÄng och rik historia, men blickar ocksÄ framÄt. I september 2025 planeras konserter med en gospelkonsert och andra festligheter för att markera detta betydelsefulla jubileum. Församlingen bjuder in alla, bÄde frÄn Tenhult och dess omnejd, att delta i firandet. Under hösten startar församlingen sitt arbete för framtiden.
tema
hopp
Hur hittar vi hopp nÀr allt kÀnns hopplöst?
TEXT: Ida Therén ILLUSTRATION: Sophie Ekman
hoppet Ă€r centralt i mötet med mĂ€nniskor som drabbats av svĂ„ra sjukdomar och förluster, sĂ€ger Ă sa Högman, sjukhusdiakon pĂ„ Karolinska sjukhuset i Stockholm. Hon möter dagligen personer som lever med stort lidande. Det kan handla om barn i livshotande tillstĂ„nd, mĂ€nniskor som Ă€r döende och anhöriga i sorg. Ă sa berĂ€ttar att hon sjĂ€lv aldrig upplevt det âbecksvartaâ mörkret, men precis som alla har hon haft perioder av svĂ„righeter.
ââMin utgĂ„ngspunkt Ă€r att jag inte kan veta hur de mĂ€nniskorna jag möter tĂ€nker, kĂ€nner eller mĂ„r, men jag vill Ă€ndĂ„ försöka förstĂ„ och framför allt lyssna pĂ„ deras berĂ€ttelse.
âDet kan ge hopp att mĂ€rka att nĂ„gon orkar lyssna pĂ„ mitt mörker, och inte snabbt slĂ€tar över allt eller pekar pĂ„ nĂ„gonting annat.â
à sa Högman, sjukhusdiakon
Om hoppet verkar helt borta kan man försöka provtÀnka runt nyansskillnader, berÀttar à sa. Kanske finns det en grÄ glipa som inte kÀnns lika hopplös som allting annat. Men nÀr hon möter mÀnniskor som har det som allra svÄrast Àr det inte sÀkert att de sjÀlva kan se nÄgon strimma av ljus. DÄ blir det hennes uppdrag att försöka glÀnta pÄ en dörr och slÀppa in kÀnslan av hopp i livet.
ââDet kan man göra genom att bara vara dĂ€r, att lyssna eller klappa pĂ„ armen.
Samtidigt Ă€r det viktigt att inte försöka komma med hopp för tidigt i processen. Ibland behöver man fĂ„ sörja först, innan man Ă€r redo. Ăven om personen sjĂ€lv kanske inte kĂ€nner hoppet, sĂ„ finns det ett hopp i att nĂ„gon annan vĂ„gar ta emot och stĂ„ kvar i smĂ€rtan, sĂ€ger hon.
ââDet kan ge hopp att mĂ€rka att nĂ„gon orkar lyssna pĂ„ mitt mörker, och inte snabbt slĂ€tar över allt eller pekar pĂ„ nĂ„gonting annat.
ââJag tror att det kan ge hopp om man inte Ă€r rĂ€dd för det svĂ„ra eller för snabb med att sĂ€ga att allt blir bra.
Men hur orkar man stÄ kvar?
ââDet Ă€r medmĂ€nniskans uppgift att se till att ha sitt eget skydd pĂ„ annat hĂ„ll. Man fĂ„r sjĂ€lv ta ansvar för hur mycket man orkar.
ââOch man ska aldrig lova nĂ„got man inte kan hĂ„lla, som att man alltid ska finnas dĂ€r.
Ăr man med nĂ„gon som Ă€r döende mĂ„ste man lĂ€gga sina egna rĂ€dslor för döden Ă„t sidan. Lyssna, stĂ€lla öppna frĂ„gor och komma ihĂ„g att personen kanske inte alls vill prata om sin förestĂ„ende död. DĂ„ kan inte jag göra det, bara för att jag har ett behov av det, sĂ€ger hon.
Ett annat sÀtt att skapa hopp kan vara att dela sin egen tro.
ââFolk som inte sjĂ€lv har en tro kan frĂ„ga saker som, âDu som Ă€ndĂ„ tror, hur Ă€r det? Finns det ett evigt liv efterĂ„t?â DĂ„ försöker jag dela hur jag tĂ€nker och vad jag tror pĂ„. Hur Gud bĂ€r oss.
ââPĂ„ sĂ„ sĂ€tt kan jag lĂ„na ut lite av mitt hopp, och min Gudstro kan bli den dĂ€r grĂ„ strimman som kommer in i mörkret.
Ibland handlar det om att hjÀlpa mÀnniskor att bara ta livet en minut i taget, eller ett andetag i taget.
ââDet Ă€r ocksĂ„ ett hopp, pĂ„ sitt sĂ€tt. Att andas. Morgondagen kan jag inte tĂ€nka pĂ„ nu, men jag tar mig igenom den hĂ€r stunden.
à sa berÀttar om en familj hon mötte som förlorade sitt barn i förskoleÄldern. NÀr de fick beskedet att de mÄste stÀnga av de livsuppehÄllande maskinerna
kort om
à sa Högman
Ă lder: 56 Ă„r.
Familj: Varm och kÀrleksfull.
Gör: Sjukhusdiakon pĂ„ Karolinska universitetssjukhuset. Möter patienter, nĂ€rstĂ„ende och personal â oavsett tro â genom samtal, rituella handlingar och krisstöd.
Genom att bara vara dÀr, att lyssna eller klappa pÄ armen kan man glÀnta pÄ dörren till hoppet, menar à sa Högman, sjukhusdiakon.
kunde de Ă€ndĂ„ hitta en liten gnutta hopp â i vetskapen att barnets organ kunde doneras till fyra andra barn, som fick möjlighet att leva vidare tack vare det.
ââDet blev nĂ„got lite mer hoppfullt mitt i det svĂ„ra, att det inte bara var helt meningslöst att deras barn hade dött.
Hon nÀmner ocksÄ hur hoppet kan spridas nÀr familj och vÀnner sluter upp kring nÄgon i kris, kanske genom att laga mat, hjÀlpa till att tvÀtta, eller bara orka lyssna.
ââDet ger Ă€ven mig hopp att se, och det kan bĂ€ra mig, sĂ€ger hon.
Ăven prĂ€sten Hanna Backmans dagar kretsar kring hopp, i hennes arbete med intagna pĂ„ den slutna anstalten Hall utanför SödertĂ€lje. DĂ€r möter hon dömda med tung kriminell bakgrund, som ofta har vĂ€nt det vanliga samhĂ€llet ryggen. De flesta tycker sjĂ€lva att de har gĂ„tt för lĂ„ngt, att det Ă€r för sent att bli en del av samhĂ€llet igen, berĂ€ttar hon.
ââDĂ€rför Ă€r det vĂ€ldigt fint nĂ€r man sitter i ett samtal och ser hur nĂ„got tĂ€nds i dem â ett slags hopp. Att det kanske kan gĂ„, trots allt. Att det finns en vĂ€g tillbaka. Hon förklarar att mĂ„nga av de intagna vet att de
fem rÄd +
... till dig som Àr anhörig eller medmÀnniska:
Lyssna öppet
LÄt personen prata om vad som kÀnns viktigt, styr inte samtalet.
StÄ kvar
Om du orkar, försök stÄ kvar i smÀrtan nÀr den andra delar, det hjÀlper att nÄgon lyssnar utan att rygga.
Var dÀr
Din nÀrvaro kan betyda mycket i hopplösa stunder.
Sök stöd
Ta hjÀlp pÄ annat hÄll om det blir tungt för dig sjÀlv att vara medmÀnniska.
Lova lagom Lova inte mer Àn du klarar av.
ocksÄ har bra sidor, men de behöver hjÀlp att bryta det antisociala tÀnkandet.
ââI mötet med mig blir de samtidigt vanliga personer, Ă€ven om de sjĂ€lva ofta inte ser sig som normala.
ââDet Ă€r ett slags hopp att kunna tĂ€nka att man har ett vĂ€rde, trots att man gjort sĂ„ mycket illa. Och att ha hopp om att man kanske kan göra nĂ„got gott i framtiden.
För att uppmuntra de intagna arbetar Hanna pÄ samma sÀtt som prÀster har gjort sedan Luthers tid: genom att pÄminna om att alla Àr skapade till Guds avbild, och att det dÀrför finns nÄgot av Gud i varje mÀnniska.
ââVi har alla en gĂ„va som gör oss unika, och ingen annan kan ta vĂ„r plats. Du behöver ge det du kan, för annars Ă€r det ingen annan som gör det. Om det finns nĂ„gonting du brinner för och lĂ€ngtar efter, Ă€r det Gud som har givit dig det. Hanna berĂ€ttar att hon ofta börjar med enkla
âVi har alla en gĂ„va som gör oss unika, och ingen annan kan ta vĂ„r plats. Du behöver ge det du kan, för annars Ă€r det ingen annan som gör det.â Hanna Backman, prĂ€st
frĂ„gor som: âVem Ă€r du?â och âVad Ă€r du bra pĂ„?â Genom att lĂ€ra kĂ€nna dem försöker hon hjĂ€lpa dem att se sin egen potential. ââJag tycker sjĂ€lv att min gĂ„va Ă€r att se mĂ€nniskors potential, sĂ€ger hon. Hon konstaterar att mĂ„nga av de intagna Ă€r vĂ€ldigt drivna, sĂ„ drivkraften i sig behöver hon inte bidra med â bara hjĂ€lpa dem att tĂ€nka att den kan riktas i en mer positiv riktning.
ââJag försöker agera lite som en bra förĂ€lder â vara snĂ€ll och ge hopp, men samtidigt sĂ€tta grĂ€nser för att sjĂ€lv orka, förklarar hon.
Men hur orkar hon?
Hanna berÀttar att i de svÄra samtalen kÀnner hon ofta att hon inte gÄr helt i sin egen kraft, utan att Gud Àr med henne.
ââJag kĂ€nner att jag behöver be pĂ„ ett annat sĂ€tt Ă€n jag gjorde innan. Jag har en inre dialog med Gud hela tiden och ber om att bli ledd i vardagen, sĂ€ger hon.
PĂ„ sĂ€tt och vis ser hon sig som en krigare â nĂ„got som de intagna ocksĂ„ ofta pĂ„pekar.
ââJag har valt att kriga för deras skull. Jag tycker att mitt liv blir lĂ€ttare nĂ€r jag krigar för andra. Det brukar bli sĂ„. Det Ă€r inte egentligen mitt krig.
Kanske kan man sÀga att hon Àr en krigare för hoppet.
Hanna berÀttar att de flesta hon möter Àr vÀldigt Àrliga, men ibland kommer nÄgot nytt fram efter flera timmars samtal.
âOm man hittar tron förĂ€ndras Ă€ndĂ„ nĂ„got i grunden. Man har sett nĂ„gontingâ, sĂ€ger Hanna Backman.
ââVi bĂ€r alla pĂ„ skam kring nĂ„got i vĂ„ra liv, Ă€ven vi prĂ€ster. Men nĂ€r den jag pratar med öppnar sig och det dĂ€r skamfyllda kommer fram, dĂ„ kĂ€nner jag hopp. Att nĂ„got rör sig i rĂ€tt riktning.
Hon konstaterar att det Àr speciellt att tillbringa sÄ mycket tid ensam och isolerad. För mÄnga innebÀr det tid att tÀnka och Àven möjligheten att möta Gud, pÄ ett annorlunda sÀtt Àn för de som har vanliga, upptagna liv.
ââDet finns en kunskap dĂ€r, i isoleringen, som gör att jag kĂ€nner mycket hopp för de intagna, sĂ€ger hon.
Hanna menar att om man pĂ„ nĂ„got sĂ€tt hittar en tro, hĂ€nder nĂ„got inom en som kan pĂ„verka Ă€ven livet utanför anstalten. MĂ„nga kanske fortsĂ€tter pĂ„ den kriminella banan, fast i nĂ€tverk eller gĂ€ng som Ă€r svĂ„ra att lĂ€mna. ĂndĂ„ har hon hopp om att samtalen dĂ€r inne â och möjligheten att hitta en tro â kan göra skillnad.
ââJag tror Ă€ndĂ„ att man kan bli en lite annan person, kanske lite mindre arg eller vĂ„ldsam. Om man hittar tron förĂ€ndras Ă€ndĂ„ nĂ„got i grunden. Man har sett nĂ„gonting, sĂ€ger hon.
Samtidigt erkÀnner hon att det kan kan vara svÄrt att förÀndra sitt liv helt.
ââIbland fĂ„r jag höra att jag ger falska förhoppningar, nĂ€r jag hjĂ€lper mĂ€nniskor att kĂ€nna hopp och tro. DĂ„ brukar jag sĂ€ga: Det Ă€r inte över Ă€n. Vi har inte sett slutet.
Hanna Backman
Ă lder: 43 Ă„r.
Familj: Make och tvÄ barn.
Gör: Bedriver sjÀlavÄrd och firar gudstjÀnst pÄ klass 1-anstalten Hall.
... tankar om hopp
Hanna och à sas tankar om att hitta hopp nÀr allt kÀnns som svÄrast.
1 Identifiera en ljusglimt Försök att hitta nÄgot som inte kÀnns helt hopplöst. HÄll fast vid det och leta efter en springa av ljus i mörkret.
3
Ta smÄ steg Om allt kÀnns svÄrt, ta en dag, en minut eller ett andetag i taget. Ibland Àr just att andas allt man klarar, och det Àr tillrÀckligt för stunden.
2
Sök stöd VÄga strÀcka ut en hand till nÄgon som Àr redo att lyssna, allt frÄn familj, vÀnner eller kyrkan.
4
Fokusera pÄ dina styrkor Om framtiden kÀnns hopplös, frÄga dig sjÀlv vad du Àr bra pÄ. Kan du bidra med nÄgot positivt till vÀrlden utifrÄn den styrkan?
GĂRAN GREIDER
POET, FĂRFATTARE OCH JOURNALIST
âJag hade en kramfattig uppvĂ€xtâ
Hopp hittar vi i möten med mĂ€nniskor, menar Göran Greider. I en vĂ€rld av mörker lyfter han vikten av gemenskap â och vad en hund kan betyda för sjĂ€len.
TEXT: Linda Newnham FOTO: Theresia Köhlin
om
Göran Greider
Ă lder: 64 Ă„r.
Familj: Hustrun
Berit och dottern Ellen.
Bor: Ă rsta och Dala-Floda.
Gör: Chefredaktör pÄ DalaDemokraten, poet, författare och debattör.
Aktuell med:
Boken Stinas bĂ€sta vĂ€n â en hundĂ€gares glĂ€dje, sorg och förtvivlan.
â I en vĂ€rld av kris, krig och höga politiska tongĂ„ngar Ă€r det fĂ„ saker som lindrar som en hund. Det menar i alla fall författaren och debattören Göran Greider, och mĂ„lar upp en bild av nĂ€r hunden kommer emot dig med viftande svans. Lika glad att se dig den hĂ€r gĂ„ngen ocksĂ„. Ja, nĂ€stan exalterad.
ââJag kanske tĂ€nker pĂ„ ett socialdemokratiskt partiprogram eller barnen i Gaza, men alla sĂ„dana malande tankar försvinner direkt nĂ€r hunden flyger emot mig sĂ„ dĂ€r förbehĂ„llslöst.
ââOch alltid nĂ€r jag var med om en motgĂ„ng sĂ„ var Stina ocksĂ„ dĂ€r som en tyst tröstare. En slags existentiell skyddsvall.
Stina ja, den engelska springer spaniel som i 14 Ă„r var Göran Greiders stĂ€ndiga följeslagare. Stina dog hösten 2022, och nu ger han ut boken Stinas bĂ€sta vĂ€n â en hundĂ€gares glĂ€dje, sorg och förtvivlan. I den skriver han bland annat om hundpromenadens betydelse för att landa i lugnet och hoppet:
âHundpromenader blir ofta till meditationsstunder. Det egendomliga var alltid att det rĂ€ckte med att gĂ„ femtio steg â och sedan var all min irritation som bortblĂ„st. Stina tog med mig till sina ögonblick, sitt nu.â
LĂ€nge sa han dock nej till hund.
âAlltid nĂ€r jag var med om en motgĂ„ng sĂ„ var Stina ocksĂ„ dĂ€r som en tyst tröstare. En slags existentiell skyddsvall.â » kort
ââJag bor bĂ„de i Stockholm och Dalarna, och reser dessutom runt mycket och förelĂ€ser.
Men till slut flyttade den brun-vita lilla tjejen ÀndÄ hem till familjen Greider, och förÀndrade Göran för alltid.
Han sÀger att han hade en kramfattig uppvÀxt, vilket gör att han kan kÀnna sig ganska kÀnslomÀssigt sluten.
ââMin morsa var inte sĂ€rskilt kramig, och jag minns bara enstaka gĂ„nger som farsan kramade mig, skĂ€ggstubben gav nĂ€stan skrapsĂ„r pĂ„ kinderna. SĂ„ jag Ă€r en obekvĂ€m kramare. Men Ă€ven dĂ€r kommer hundarna farande, hoppar rakt igenom alla konventioner och landar direkt i ens kĂ€nsloliv. Den oreserverade fysiska omfamningen har en enorm betydelse, sĂ€ger Göran, som nu i stĂ€llet lĂ„nar dotterns valp Cleo.
VI SES ĂVER en kaffe pĂ„ ett kafĂ© i Ă rsta, Stockholm, dĂ€r han och hans fru bor ungefĂ€r halva Ă„ret.
ââVilka mystiska pĂ„lĂ€gg, sĂ€ger han om blommorna som dekorerar mazarinen och tar sig ett bett.
Göran Greider Àr en av Sveriges starkaste opinionsbildare som genom Ärtiondena varit konsekvent i sin strÀvan efter ett mer jÀmlikt samhÀlle. Ett engagemang han fick med modersmjölken. Han vÀxte upp i VingÄker i en arbetarklassfamilj med fem söner.
ââMina förĂ€ldrar hade bara sex Ă„rs folkskola, men farsan var Ă€ndĂ„ intellektuellt bevandrad, hur tĂ€nkande som helst. Och min mamma, rotfast i bygden, var sprĂ„kligt uppfinningsrik. I efterhand tror jag det har betytt mycket.
âJag tror vi kommer lĂ€ngre med humor och vĂ€nlighet Ă€n föraktâ, sĂ€ger Göran Greider, som tror pĂ„ att visa vĂ€nlighet Ă€ven mot meningsmotstĂ„ndare.
Pappan som hade jobbat till sjöss i 15 Ă„r, âoch pĂ„ nĂ„got sĂ€tt blivit en evig ungkarlâ, hade svĂ„rt att inrĂ€tta sig i folkhems-Sveriges normer. SĂ„ familjen stack ut.
» Göran Greiders tillsammans med sin hund Stina, som dog 2022.
ââHan bytte jobb för jĂ€mnan, var kommunist ibland och socialist andra gĂ„nger, sĂ„ folk tyckte nog att han inte var riktigt pĂ„litlig. Han reste ocksĂ„ runt pĂ„ marknader och höll pĂ„ med olika affĂ€rer, saker jag inte tror Skatteverket var inblandat i, och blev vĂ€n med romska familjer.
I ett ganska konformt samhÀlle och i en Älder dÄ man gÀrna vill vara som andra var det hÀr inte alltid lÀtt, men Göran tror att det i förlÀngningen pÄverkat honom positivt.
ââDet har gjort mig friare i anden. Min pappa var ingen mönstergosse, men brydde sig heller inte i vad folk sa. Ăven jag har nog blivit friare av det.
I den testosteronstinna miljö som fem söner för med sig, och med förÀldrar som Àlskade sina barn men inte sjÀlva hade ord för det svÄra i livet, pratade man sÀllan kÀnslor.
âIbland, som nĂ€r stora saker hĂ€nder, tror jag det vore bĂ€ttre att samlas i tysta ceremonier i en kyrka och lĂ„ta var och en begrunda sitt öde.â
ââVar och en av oss behöll mer inom sig Ă€n vad vi slĂ€ppte ut. Min mors första man och mina Ă€ldre bröders pappa blev svĂ„rt sinnessjuka. Det mĂ„ste ha pĂ„verkat dem alla mycket, men det var inget vi talade om. Det lĂ„g dĂ€r mer som ett mörkt moln. LĂ€nge förstod jag inte ens varför de hade ett annat efternamn.
HAN SĂGER ATT uppvĂ€xtmiljön har pĂ„verkat honom. Ăn iâdag tycker hans fru att han Ă€r dĂ„lig pĂ„ att prata kĂ€nslor.
ââMen samtidigt tycker jag ibland att det rĂ„der en kĂ€nslohysteri i dagens samhĂ€lle. MissförstĂ„ mig rĂ€tt. Jag sjĂ€lv funderade tidigare pĂ„ att bli psykolog, och jag förstĂ„r att vissa har behov av analys och terapi, men ibland, som nĂ€r stora saker hĂ€nder, tror jag det vore bĂ€ttre att samlas i tysta ceremonier i en kyrka och lĂ„ta var och en begrunda sitt öde.
Hans egen ventil, som han haft sedan tonÄren, Àr att skriva. Först som poet, sedan Àven som journalist och debattör.
ââGenom hela livet har jag haft deppiga perioder dĂ„ jag blir mer inĂ„tvĂ€nd och oföretagsam. DĂ„ har jag alltid kĂ€nt mig privilegierad som har en naturlig tillgĂ„ng till skrivandet dĂ€r kĂ€nslorna fĂ„r komma ut.
Det Àr dÀrför jag tycker att folk ska skriva mer, inte nödvÀndigtvis för att bli publicerade, utan för att göra sina egna tankestrÄk tydliga. Det tror jag Àr bra.
Du har samtidigt sagt dig gilla ditt depressiva drag.
ââJa, det har gett en viss eftertĂ€nksamhet, man blir mer varsam med sina ord.
Du Àr annars en person som mÄnga uppfattar som vÀldigt hoppfull. Du sprider hopp med dina tankar
om hur vi kan fÄ ett mer jÀmlikt samhÀlle.
3
tankar
... om att hitta hopp i en mörk tid, enligt Göran Greider:
1 GÄ med i en förening eller organisation. NÀr du möter andra möter du ocksÄ dig sjÀlv, och dÄ uppstÄr hopp.
2 Sök det gemensamma hos andra oftare Àn det som skiljer er Ät.
3 Blicka mot stjÀrnhimlen, och inse att du Àr en liten del av nÄgot stort.
ââJo, men jag tror att jag har ett starkt hopp, Ă€ven om det blivit försvagat de senaste Ă„ren av alla kriser. Han sĂ€ger att hopp uppstĂ„r nĂ€r mĂ€nniskor trĂ€ffas. ââI ensamhet finns aldrig nĂ„got hopp. Bokstavligt talat har jag upplevt det tusentals gĂ„nger nĂ€r jag varit pĂ„ nĂ„got möte, vare sig det Ă€r fem eller 200 personer dĂ€r. Jag gĂ„r alltid dĂ€rifrĂ„n mer hoppfull. Det blir en automatisk ökning av hoppets feromoner sĂ„ fort vi pratar med varandra. Det Ă€r ett tecken pĂ„ att mĂ€nniskan i grunden Ă€r en samarbetande, empatisk varelse.
SJĂLV FICK HAN möta mycket empati dĂ„ han för nĂ„gra Ă„r sedan blev allvarligt sjuk. 2020 behandlades han först för blodcancer bara för att i slutet av samma Ă„r fĂ„ RS-virus vilket ledde till lunginflammation, hjĂ€rtstopp, blodförgiftning och âallt möjligt.â I nĂ„gra dagar svĂ€vade han mellan liv och död, sövd i respirator. Han sĂ€ger att han Ă€ndĂ„ inte i nĂ„got skede av detta drabbades av hopplöshet:
ââJag har inte anlag för Ă„ngest, sĂ„ jag kĂ€nde ingen dödsĂ„ngest, utan tĂ€nkte alltid att jag kommer att bli frisk.
⊠men vÀl hjÀlplöshet.
ââNĂ€r jag vaknade ur koman kunde jag inte ens lyfta ett glas. Jag var hĂ€nvisad till andras vĂ€lvilja. DĂ„ insĂ„g jag Ă€nnu tydligare hur beroende vi Ă€r av varandra och samhĂ€llet. NĂ€r vi brakar genom isen, vilket alla kan göra, mĂ„ste samhĂ€llet omkring en vara starkt.
Under den hÀr perioden fann han förtröstan och tillförsikt i tron. Det var skönt att tÀnka pÄ att det finns ett större sammanhang. För ja, Göran Greider Àr sedan drygt 20 Är tillbaka troende.
Han berÀttar om en sen höstdag 2001 dÄ han be-
âNĂ€r jag vaknade ur koman kunde jag inte ens lyfta ett glas. Jag var hĂ€nvisad till andras vĂ€lvilja. DĂ„ insĂ„g jag Ă€nnu tydligare hur beroende vi Ă€r av varandra och samhĂ€lletâ, sĂ€ger Göran Greider.
fann sig i lÀgenheten i à rsta. Han var allmÀnt deppig över det mörker som pÄ allvar började dra in över vÀrlden med start i terrorattentatet i New York.
ââPlötsligt tyckte jag mig se konturerna av Jesusgestalten pĂ„ andra sidan rummet. Jag blev alldeles paff, men gestalten var vĂ€ldigt pĂ„taglig och nĂ€rvarande.
DÀr stod han alltsÄ, en vÀnsterintellektuell uppvuxen i ett hem dÀr religionen aldrig haft nÄgon plats och undrade om han blivit kristen. Det fick honom att djupdyka i religionsvetenskaplig litteratur. Han lÀste om Jesus, om Koranens pÄbud om att respektera och vara vÀnlig mot andra, och Zarathustra som grundare av det goda samvetet.
ââFamilj och vĂ€nner undrade vad jag höll pĂ„ med, skrattar han.
Göran
Greiders bok som sin hund
Stina kom ut förra Äret.
Vad fann du?
ââAtt vĂ€rldsreligionerna till sin kĂ€rna Ă€r ganska lika. Det Ă€r lite samma grej överallt, nĂ„got jag ocksĂ„ tror pĂ„: Gemenskap och hopp. Man Ă„teruppstĂ„r som mĂ€nniska i gemenskap med andra, det Ă€r dĂ€r vi finner hopp. Han sĂ€ger ocksĂ„ att han ser Jesus som en ledare för en social rörelse.
ââI evangelierna framtrĂ€der en man som konsekvent tar stĂ€llning för de fattiga.
Sedan dess Àr han alltsÄ troende, men inte kristen.
ââOm man Ă€r kristen mĂ„ste man förhĂ„lla sig till doktrinen, bekĂ€nna uppstĂ„ndelsen och allt det dĂ€r, och det kan jag som rationell mĂ€nniska inte göra. Det strider mot all naturvetenskap jag kĂ€nner till. Men dĂ€remot tror jag att Jesus-gestalten kan Ă„teruppstĂ„ inom oss. Lite som minnet av kĂ€ra familjemedlemmar.
pÄsken Vad betyder
för oss?
PÄsken bÀr ett budskap om förnyelse och hopp, Àven genom djupa svÄrigheter. Har du varit med om en tid dÄ allt verkade förlorat, men vÀnde till det bÀttre? PrÀsten Ulf Lindgren delar sina tankar om pÄskens mysterium.
TEXT: Sophie Ekman FOTO: Lisa Wikstrand, Mikael M Johansson
PĂ„sken Ă€r kyrkoĂ„rets största högtid â men varför Ă€r den sĂ„ svĂ„r att förstĂ„?
ââJa, den Ă€r inte alltid lĂ€tt att begripa sig pĂ„, eftersom den rymmer bĂ„de gemenskap och ensamhet, hopp och förtvivlan, liv och död. Men just dĂ€rför speglar pĂ„sken det mĂ€nskliga livet, som Ă€r fullt av motsatser, och vi fĂ„r komma med vĂ„ra svĂ„ra frĂ„gor.
Som vilka dÄ?
ââVad gör jag nĂ€r livet gĂ„r sönder, nĂ€r vĂ€nner sviker eller nĂ€r kroppen dör? Kan relationer lĂ€kas och kan ljuset övervinna mörkret? Kanske fĂ„r vi inga svar, men bara det att vi fĂ„r sĂ€tta ord pĂ„ vĂ„r rĂ€dsla inför livets skörhet kan ibland ge lindring.
Vad handlar pÄskens texter om?
Ulf Lindgren Àr prÀst i VÀstermalms församling.
fylld av Ängest nÀr lÀrjungarna somnar och sedan överger honom, och Maria Magdalena stÄr ensam vid den tomma graven.
Vad kan vi lÀra oss av dem?
ââPĂ„sken visar att nĂ€r allt verkar vara över finns det Ă€ndĂ„ en vĂ€g framĂ„t. Den uppstĂ„ndne Jesus söker upp sina lĂ€rjungar, Ă€ter med dem och pĂ„minner dem om att allt inte Ă€r slut. Som profeten Jeremia beskriver det: livet Ă€r som en kruka som formas pĂ„ drejskivan, ibland blir det fel och dĂ„ behöver allt göras om â men leran Ă€r densamma. Livet gĂ„r sönder, men Ă€ndĂ„ fortsĂ€tter det, Ă€ven om formen kĂ€nns ny.
Hur kan vi sjÀlva leva med pÄskens budskap?
ââBibeltexterna vi lĂ€ser handlar mycket om gemenskap. Vi ser det nĂ€r folket sjunger och firar nĂ€r Jesus rider in i Jerusalem, i nattvarden nĂ€r han bjuder in sina lĂ€rjungar till en djupare relation med Gud, och i Emmaus dĂ€r tvĂ„ lĂ€rjungar förstĂ„r att relationen med Gud fortsĂ€tter Ă€ven efter Jesu död. Men pĂ„sken rymmer ocksĂ„ ensamhet och sorg. I Getsemane Ă€r Jesus
âPĂ„sken pĂ„minner oss om att vi inte behöver hĂ„lla fast vid allt, utan att morgondagen kan bli bra, Ă€ven om den ser annorlunda ut.â
ââPĂ„sken Ă€r en tid för förvandling och en chans att slĂ€ppa taget om det gamla för att vĂ€lkomna nĂ„got nytt. Den pĂ„minner oss om att vi inte behöver hĂ„lla fast vid allt, utan att morgondagen kan bli bra, Ă€ven om den ser annorlunda ut.
ââMen pĂ„sken Ă€r ocksĂ„ en tid dĂ„ vi lĂ€r nĂ„got nytt om Gud. PĂ„skens mĂ€rkvĂ€rdiga budskap Ă€r att Gud inte Ă€r som vi tror. Gud sitter inte pĂ„ troner av kristall och bestĂ€mmer allt som hĂ€nder. Gud gör sig sjĂ€lv maktlös, för Gud vill dela livets alla ögonblick med oss. NĂ€r Jesus dör pĂ„ LĂ„ngfredagen, betyder det att Gud dör med varje mĂ€nniska. Vi Ă€r inte övergivna, inte ens i det smutsiga och hemska, ocksĂ„ dĂ€r hĂ„ller Gud vĂ„r hand och leder oss frĂ„n förtvivlan till samhörighet, frĂ„n mörker till ljus. OcksĂ„ i din församling kommer denna förvandlingsprocess att Ă€ga rum denna pĂ„sktid.
âPĂ„sken Ă€r en tid för förvandling och vĂ€lkomna nĂ„got nyttâ, berĂ€ttar domkyrkokaplan Ulf Lindgren.
EN TID FĂR HOPP. I en tid med mörka rubriker, i en orolig omvĂ€rld â hur kan vi kĂ€nna hopp? Werner G Jearound, teolog och professor emeritus, menar att vi lever i hoppets idealtid. För Anna HjĂ€lm, direktor för Svenska teologiska institutet i Jerusalem, handlar det just nu mycket om att bĂ€ra hoppet Ă„t varandra.
TEXT: Maria Widar FOTO: Jeries A Basier
Anna HjÀlm, direktor för Svenska teologiska institutet i Jerusalem:
âGlöm
inte bort att titta efter kĂ€rlekenâ
â NĂ€r tillvaron ter sig hopplös behöver vi hoppas Ă„t varandra. Det sĂ€ger Anna HjĂ€lm som menar att vi ocksĂ„ mĂ„ste bli bĂ€ttre pĂ„ att vĂ„ga stĂ„ kvar i smĂ€rtan. Och titta efter kĂ€rlek â överallt.
ââDet Ă€r rĂ€tt kyligt i dag, hĂ€r i Jerusalem, berĂ€ttar Anna HjĂ€lm som har slagit sig ned vid skrivbordet pĂ„ sitt kontor i vĂ€stra delen av staden.
ââVi har funnits i den hĂ€r byggnaden sedan 1950talet och har, genom alla Ă„r, tagit emot mĂ€nniskor frĂ„n olika hĂ„ll i vĂ€rlden för utbildning, forskning och interreligösa dialoger. Sedan 7 oktober 2023 har mĂ„nga av de uppgifterna satts pĂ„ paus. Allt Ă€r pĂ„ vĂ€nt efter att kriget bröt ut.
FrĂ„gan om hopp â du har brottats en del med den?
ââJa, det har jag. NĂ„got som ofta slog mig förr, nĂ€r jag arbetade för Kyrkornas vĂ€rldsrĂ„d hĂ€r i Jerusalem, var att nĂ€r vi fick besök av en grupp svenskar frĂ„gade de ofta lokalbefolkningen vad som gav dem hopp. FrĂ„gan stĂ€lldes i all vĂ€lmening men kunde lĂ€tt tolkas som en vilja att skynda till en snabb lösning. Det finns ofta en oförmĂ„ga att stĂ„ kvar i det som Ă€r smĂ€rtsamt.
Det pratas om hopp för tidigt?
ââPrecis. Alla hĂ€r har i dag en anhörig eller vĂ€n i Gaza eller i armĂ©n. Vi mĂ„ste kunna stĂ„ kvar i smĂ€rtan.
ââJag befinner mig just nu elva minuters promenad frĂ„n platsen dĂ€r Jesus dog. NĂ€r jag gĂ„r in i kyrkorummet dĂ€r ser jag inte bara hĂ„let dĂ€r korset stod, jag ser ocksĂ„ framför mig de mĂ€nniskor som stod kvar. De kunde inget göra och visste inget om morgondagen.
Det finns en kraft i att kÀnna sig maktlös och ÀndÄ inte springa dÀrifrÄn.
Hur kan vi kÀnna hopp nÀr tillvaron ter sig hopplös?
ââGenom att hoppas Ă„t varandra. Precis som vi bĂ€r varandra nĂ€r vi tvivlar i tron. Vi behöver acceptera hopplösheten som en del i hoppet. Vi kan sĂ€ga till varandra, âjag ser din hopplöshet, jag bĂ€r den Ă„t dig i dagâ.
Varför Àr det viktigt att bÀra varandra i hoppet?
ââAv tusen skĂ€l, men framför allt för att det Ă€r det som fĂ„r oss att ta nĂ€sta steg och ge oss in i svĂ„ra situationer, Ă€ven nĂ€r vi inte vet om vi kommer lyckas.
Hur kan vi smitta varandra med hopp?
ââEn journalist som hade arbetat i utsatta situationer sa en gĂ„ng att de i alla bilder försökte leta efter medmĂ€nsklighet. I alla katastrofer finns det nĂ„gon som hĂ„ller mormors hand eller som hjĂ€lper nĂ„gon att stĂ€lla sig upp. Vi fĂ„r inte glömma bort att titta efter kĂ€rleken, det Ă€r dĂ€r vi ser hoppet. NĂ€r det gĂ€ller Israel och Palestina kanske det finns hopp, men vi Ă€r inte dĂ€r Ă€n. Och dĂ„ Ă€r frĂ„gan var vi Ă€r.
Ja, var Àr vi?
ââVi Ă€r i Ylva Eggerhorns psalm om koltrasten, raden som berĂ€ttar om fĂ„geln som sjunger i timmen innan gryningen. HĂ€r, dĂ€r jag befinner mig, ser vi inte i gryningen just nu, vi ser inte hoppet. Men vi ser koltrasten, den kommer börja sjunga och vi kommer ana ett hopp.
âDet Ă€r rĂ€tt kyligt i dag, hĂ€r i Jerusalem. Allt Ă€r pĂ„ vĂ€nt efter att kriget bröt utâ, sĂ€ger Anna HjĂ€lm.
Werner G Jearound, teolog och professor:
âVi lever i hoppets idealtidâ
â Hopp Ă€r inget vi kan stĂ„ ensamma i och bĂ€ra sjĂ€lva, hopp krĂ€ver en större gemenskap som vi ingĂ„r i. En förvĂ€ntan om att vĂ€rlden Ă€r större och bĂ€ttre Ă€n vi kan förstĂ„. Teologen Werner G Jeanrond menar dessutom att hoppets tid Ă€r nu.
âVi behöver kĂ€rlekens perspektiv och hopp, vi har inte rĂ„d att bygga en vĂ€rld pĂ„ förtal, lögn och machoismâ, sĂ€ger Werner G Jeanrond.
ââVi lever i hoppets idealtid. Vi lever i en utmanande och brĂ„dskande tid och har kommit till vĂ€gs Ă€nde pĂ„ flera hĂ„ll. Vi behöver kĂ€rlekens perspektiv och hopp, vi har inte rĂ„d att bygga en vĂ€rld pĂ„ förtal, lögn och machoism.
Machoism, pÄ vilket sÀtt?
ââTa Donald Trump till exempel. Han gör en lista pĂ„ mĂ€nniskor han vill hĂ€mnas pĂ„. DĂ€r finns ingen kĂ€rlek och inget hopp. Och i Vladimir Putins trossystem finns ingen plats för Ukraina. Han har egna förhoppningar men inget hopp, och det Ă€r en stor skillnad mellan dessa tvĂ„.
SÄ vad Àr hopp för dig?
ââFör mig Ă€r hopp en gemenskap jag ingĂ„r i med Gud och hela skapelsen. En förvĂ€ntan om att vĂ€rlden Ă€r större och bĂ€ttre Ă€n jag kan förstĂ„, att nĂ„got bĂ€ttre kommer. Det Ă€r en rörelse som drivs av Guds nĂ€rvaro. I hoppet Ă€r jag aldrig ensam.
Hur kan vi lÄta hoppet bli en positiv drivkraft?
ââGenom att kĂ€nna och visa kĂ€rlek till medmĂ€nniskan, Gud, skapelsen och oss sjĂ€lva. Eftersom hoppet vilar i kĂ€rleken Ă€r den öppen och obegrĂ€nsad, och det Ă€r i kĂ€rleken drivkraften uppstĂ„r.
ââKĂ€rlek tillĂ„ter ocksĂ„ den mest radikala förvandlingen. Med kĂ€rlek kan vi Ă€lska Guds skapelse och vĂ„ra fiender och vilja ingĂ„ i en förĂ€ndring tillsammans.
Du vill Àndra ordningen pÄ tro, hopp och kÀrlek?
ââJa, det vill jag. KĂ€rleken Ă€r störst, det Ă€r den som drar in oss i Guds nĂ€rvaro och som stĂ„r för mer Ă€n vad vi sjĂ€lva ensamma kan Ă„stadkomma. DĂ€rför tycker jag att det ska vara âkĂ€rlek, hopp och troâ. Hoppet och tron dör med oss mĂ€nniskor men kĂ€rleken Ă€r evig.
I utmanande tider â hur kan vi hĂ„lla fast vid hoppet?
âFrĂ„ga i stĂ€llet hur du kan bli ett ljus i mörkret, ett hoppets mĂ€nniska? Jag kan bli det nĂ€r jag â Ă„terigen âavhĂ„ller mig frĂ„n förtal, hĂ€mnd och lögn och i stĂ€llet hĂ„ller mig till sanning och kĂ€rlek. Vi mĂ„ste vĂ„ga öppna oss, vara sĂ„rbara och lĂ„ta Guds nĂ€rvaro skina igenom.
NÀr upplever du att hoppet hjÀlper dig?
ââDet gör det varje dag. Jag och min fru Betty börjar varje morgon med bibellĂ€sning och bön. FrĂ„n första andetaget öppnas vi upp för en förvandlingskraft som Ă€r mycket större Ă€n vi sjĂ€lva.
Hoppfull vÀg till förÀndring
Ăven om vi vet att vĂ„ra val pĂ„verkar klimatet kan det kĂ€nnas svĂ„rt att leva mer hĂ„llbart. Att Ă€ndra pĂ„ gamla vanor och bekvĂ€mligheter Ă€r inte lĂ€tt. För att vi ska lyckas krĂ€vs mer Ă€n bara kunskap â vi mĂ„ste hitta motivationen i vĂ„ra egna vĂ€rderingar.
â ââVi behöver trĂ€na vĂ„ra âomstĂ€llningsmusklerâ. Det handlar om att bygga inre styrka för att kunna göra yttre förĂ€ndring, sĂ€ger Lisa Svensson, stiftsadjunkt för hĂ„llbarhet i Lunds stift. Hon har varit med och tagit fram samtalsmaterialet Den mĂ€nskliga faktorn, som Ă€r tĂ€nkt att hjĂ€lpa oss att ta smĂ„ steg mot en mer hĂ„llbar vardag. Materialet bygger pĂ„ Inner Development Goals (IDG), en modell som fokuserar pĂ„ fĂ€rdigheter och förmĂ„gor vi behöver för en omstĂ€llning. Det kan till exempel handla om nĂ€rvaro, uppskattning, tillit och uthĂ„llighet. Ăvningar i materialet hjĂ€lper oss se helheten och hitta motivationen inom oss.
ââVi har gjort en teologisk tolkning av IDG och anpassat det för kyrkan, men materialet funkar för
Lisa Svensson, stifts-
adjunkt.
alla. Det kan anvĂ€ndas i konfirmandtrĂ€ffar, i studiecirklar eller andra grupper. MĂ„let Ă€r att göra det enkelt och lustfyllt. Vi vill visa hur förĂ€ndring kan ske â inte bara varför den behövs.
MÄnga tycker det Àr svÄrt att skapa förÀndring, varför?
ââVi tror att vi mĂ„ste förĂ€ndra allt pĂ„ en gĂ„ng, och dĂ„ blir vi paralyserade. Men det stora börjar med det lilla. Börja enkelt, kanske med en vegetarisk dag i veckan
eller att cykla en dag i veckan iâstĂ€llet för att ta bilen, tipsar Lisa. Hon lyfter ocksĂ„ vikten av att inte göra det ensam:
ââFörsöker vi göra allt sjĂ€lva tappar vi lĂ€tt bĂ„de ork och motivation. Gemenskap med andra, som i en församling, kan ge stöd och inspiration.
DE SOM REDAN testat materialet Àr positiva.
ââEn prĂ€st berĂ€ttade att hon kĂ€nner sig tryggare med att predika om hĂ„llbarhet.
Lisas dröm Àr att fler ska tycka det Àr lÀttare att prata om klimatfrÄgan, och hitta lösningar som funkar i vardagen.
ââVarje liten handling spelar roll. Som jag brukar sĂ€ga: Ănglarna sjunger i himlen nĂ€r du vĂ€ljer en köttfri mĂ„ndag!
Sophie Ekman
smÄ steg
... mot hÄllbar förÀndring
1
Reflektera över dina val Vad Ă€r viktigast i ditt liv? Vilka smĂ„ förĂ€ndringar kan du göra? Att öva tacksamhet â för ren luft, vatten eller nĂ€ra relationer â kan göra det lĂ€ttare att bli medveten om dina val och prioritera hĂ„llbarhet.
2
Börja smÄtt Gör en förÀndring i taget, som att minska matsvinn, ha en vegetarisk dag i veckan eller att reparera nÄgot istÀllet för att köpa nytt.
3
Sök gemenskap Ta hjÀlp av andra! Samla en grupp, som en församling eller en vÀnkrets, för att stötta och inspirera varandra pÄ vÀgen.
VILL DU GĂRA ĂVNINGARNA?
Ladda ner materialet eller delta i en digital studiecirkel.
âVi tror att vi mĂ„ste förĂ€ndra allt pĂ„ en gĂ„ng, och dĂ„ blir vi paralyserade. Men det stora börjar med det lilla.â
Foto: Sofia Lindstrand
3 tips som ger hopp
VI ĂR FĂ GLAR
Kristin Lidström Natur & Kultur
â NĂ€r koltrasten eller lĂ€rkan börjar sjunga igen pĂ„minns vi om att livet vaknar efter vintern och att ljusare tider Ă€r pĂ„ vĂ€g. Vi Ă€r fĂ„glar Ă€r en nyfiken och vackert illustrerad faktabok dĂ€r fascinerande fakta blandas med fördjupningar om fĂ„glars liv och egenheter. HĂ€r fĂ„r du möta den lilla stjĂ€rtmesen, som lever i smĂ„ familjeflockar och turas om att sitta i mitten, dĂ€r det Ă€r varmast, under kyliga kvĂ€llar. Eller följa nötskrikans arbete med att bygga upp sitt vinterskafferi pĂ„ hösten. En inspirerande och rolig bok att ha med pĂ„ utflykter och promenader â Ă„ret om!
!visste du att
... FrÀlsarkransen har en pÀrla för hopp
â FrĂ€lsarkransen Ă€r ett omtyckt radband skapat av biskop emeritus Martin Lönnebo. Varje pĂ€rla har en sĂ€rskild betydelse. Den vita UppstĂ„ndelsepĂ€rlan symboliserar godhetens seger över ondskan och hoppets kraft att övervinna oro och rĂ€dsla. Du kan ha med dig FrĂ€lskarkransen överallt â pĂ„ armen, i vĂ€skan eller i fickan â och lĂ„ta pĂ€rlorna hjĂ€lpa dig reflektera över dina böner och drömmar. I Ă„r fyller FrĂ€lsarkransen dessutom 30 Ă„r!
Helena von Zweigbergk och Cilla Ramnek funderar kring hur man ska bli gammal i dag.
Foto: SOFIA RUNARSDOTTER/ NORSTEDTS
âVi var nyfikna och lite smĂ„rĂ€dda för Ă„ldrandetâ
DET NYA GAMLA Cilla Ramnek och Helena von Zweigbergk Nordstedts
â I Det nya gamla reflekterar konstnĂ€ren Cilla Ramnek och författaren Helena von Zweigbergk kring Ă„ldrande och livsglĂ€dje.
Varför ville ni skriva en bok om Äldrandets konst?
ââDet Ă€r inte samma sak att bli gammal i dag som det var för tidigare generationer. Vi ville undersöka det. Vi var nyfikna och lite smĂ„rĂ€dda för vad som skulle hĂ€nda.
Hur hanterar vi att kroppen Äldras medan sjÀlen kÀnns oförÀndrad?
ââVi har inget annat val Ă€n att hantera det sĂ„ gott vi kan. Acceptera att vi Ă€r kropp och ande, att det hĂ€nger ihop. Försöka att inte göra det till en konflikt. Det handlar om att vara ödmjuk inför
förÀndringen och göra vÄrt bÀsta för att ta hand om kroppen. Vi kan inte sluta vara biologiska varelser, och det krÀver mod att inse.
Tankar pÄ döden kan komma nÀrmare, hur kan vi acceptera döden och ÀndÄ leva fullt ut?
ââAtt gĂ„ över en kyrkogĂ„rd kan sĂ€tta saker i perspektiv. Kanske Ă€r det först nĂ€r vi accepterar döden som vi kan leva fullt ut. Medvetenheten om att livet rinner ivĂ€g blir en uppmaning att ta vara pĂ„ det. ââGenom att förundras över ynnesten att fĂ„ finnas till kan vi kĂ€nna oss hoppfulla inför den tid vi har.
Vad hoppas ni att lÀsarna ska ta med sig?
ââAtt livet Ă€r nĂ„got stĂ€ndigt pĂ„gĂ„ende, och att Ă€ldre mĂ€nniskor egentligen bara Ă€r yngre mĂ€nniskor som blivit Ă€ldre. Det handlar om en gradskillnad, inte en artskillnad! Efter att ha skrivit boken tycker vi oss bĂ€ttre förstĂ„ det, och förhoppningsvis smittar det av sig.
Sophie Ekman
KYRKOMĂTET I NICEA. 2025 Ă€r det 1 700 Ă„r sedan den historiska hĂ€ndelsen i det romerska imperiet.
En ny era för kristendomen
TEXT: Greger Larsson
â Ă r 325 samlades en grupp biskopar frĂ„n hela det romerska imperiet i den dĂ„varande huvudstaden Nicea (nuvarande Iznik, Turkiet) för det historiska Nicenska kyrkomötet. Detta markerade en av de mest avgörande och omvĂ€lvande hĂ€ndelserna för kristendomens utveckling, för alla tider.
I denna artikel ska vi förklara varför detta möte var sĂ„ viktigt, belysa den ekumeniska betydelsen och fördjupa oss i nĂ„gra av de mest fundamentala trosbekĂ€nnelserna som fortfarande pĂ„verkar den kristna vĂ€rlden i dag â inklusive den apostoliska och nicenska trosbekĂ€nnelsen.
Denna mÄlning av kyrkorÄdet i Nicea finns i Sumelaklostret i Trabzon, Turkiet.
Foto: SIEGHARTATELIER/ GETTY IMAGES »
Under kejsar Konstantin den store hade romarriket antagit kristendomen som sin officiella religion, vilket gav de kristna frihet att utöva sin tro.
En ny era för kristendomen
â NĂ€r det första ekumeniska mötet hölls Ă„r 325 var kristendomen pĂ„ vĂ€g in i en helt ny era. Under de första tre Ă„rhundradena hade de kristna i det romerska imperiet varit utsatta för systematiska förföljelser. Men nĂ„got hade förĂ€ndrats. Under kejsar Konstantin den store, som sjĂ€lv konverterat till kristendomen, hade romarriket nyligen antagit kristendomen som sin officiella religion genom Ediktet i Milano Ă„r 313, vilket gav de kristna frihet att utöva sin tro utan rĂ€dsla för förföljelse.
Det var under denna tid av nyvunnen frihet som kyrkomötet sammantrÀdde Är 325. HÀr samlades över 300 biskopar för att diskutera och faststÀlla enhet i tro och lÀra, vilket var nödvÀndigt efter Ärhundraden av förföljelser och sekteristiska stridigheter. Detta möte markerade alltsÄ början pÄ en mer samordnad och organiserad kristen kyrka.
Ekumenisk enighet och stridigheter â Ett av de mest betydelsefulla resultaten frĂ„n kyrkomötet i Nicea var den ekumeniska enigheten som det strĂ€vade efter. Med kristendomens plötsliga vĂ€xande inflytande behövdes en gemensam plattform för att sĂ€kerstĂ€lla att alla kristna delade en enhetlig tro. Den största kontroversen pĂ„ mötet handlade om Arianismen â en lĂ€ra som förnekade Jesu fulla gudomlighet och som hade spridit sig över flera delar av det romerska imperiet. Arrianerna, som leddes av prĂ€sten Arius, pĂ„stod att Jesus inte var evig utan skapad av Gud, vilket stred mot den etablerade doktrinen om treenigheten â att Fadern, Sonen och den Helige Ande Ă€r av samma vĂ€sen och evigt Gud. Mötet fördömde Arianismen och fastslog i den sĂ„ kallade Nicenska trosbekĂ€nnelsen att Jesus Kristus Ă€r âav samma vĂ€sen som Fadernâ. Detta var ett betydande
steg för att stÀrka en enhetlig tro i kristna kyrkor och för att förhindra ytterligare splittring.
TrosbekÀnnelserna
â Den Apostoliska trosbekĂ€nnelsen, som fortfarande anvĂ€nds i vĂ„ra kyrkor i dag, formulerades tidigare men hade ocksĂ„ stort inflytande pĂ„ den tidens debatter. Den sammanfattar den kristna tron i korthet och handlar om Guds skapelse, Jesu död och uppstĂ„ndelse samt tro pĂ„ den helige Ande och kyrkan.
Nicenska trosbekĂ€nnelsen, Ă„ andra sidan, Ă€r mer specifik och detaljerad, och formaliserades pĂ„ det Nicienska mötet. Den slog fast den doktrin som vi iâdag kĂ€nner som treenigheten och markerade ett klart och tydligt avstĂ„ndstagande frĂ„n Arianismens tankegĂ„ngar. Det var denna trosbekĂ€nnelse som skulle komma att bli grunden för den kristna lĂ€ran genom hela medeltiden och lĂ„ngt fram i den moderna tiden.
I denna ikonbild, som finns i det Stora Meteoron-klostret i Grekland, syns prÀsten Arius lÀngst ner i bilden, var troslÀra fördömdes av mötet.
Konstantins koktalskonst
â En mindre kĂ€nd men humoristisk detalj frĂ„n mötet Ă€r den sĂ„ kallade âkoktalskonstenâ som kejsar Konstantin sĂ€gs ha varit en mĂ€stare pĂ„. Enligt vissa kĂ€llor ska han under mötet ha hĂ„llit ett passionerat tal dĂ€r han förklarade att hans kejsardöme skulle stĂ„ fast vid den enade kristna tron. Enligt legenden ska han ha lyckats övertyga mĂ„nga biskopar genom att pĂ„ ett dramatiskt sĂ€tt hĂ€vda att det var bĂ€ttre att hĂ„lla sig till en gemensam tro Ă€n att fortsĂ€tta att splittras och dĂ€rmed riskera hela kyrkans framtid.
Vad betyder detta för svensk nutid?
â För Sverige, dĂ€r kristendomen Ă€r den största religionen, Ă€r arvtagandet av den Nicenska trosbekĂ€nnelsen och de principer som upprĂ€ttades pĂ„ det Nicienska kyrkomötet grundlĂ€ggande. De tankar om ekumenik och samarbete som mötet strĂ€vade efter har pĂ„verkats Ă€ven av den svenska kyrkans dialog med andra kristna samfund vĂ€rlden över. Ăven om Sverige idag Ă€r ett sekulĂ€rt land med en betydande andel ickeÂtroende, sĂ„ finns det fortfarande ett behov av att förstĂ„ och bevara de historiska rötterna i den kristna traditionen.
Det Àr ocksÄ viktigt att notera att det möte som en gÄng syftade till att stoppa sekterism och förföljelse, i dag fortsÀtter att inspirera till dialog och samarbete i mÄnga av de utmaningar vi stÄr inför, bÄde lokalt och globalt. Ett konkret exempel Àr att ordet kommun kommer frÄn kommunion, som Àr kyrkans nattvard. Platsen dÀr alla mÀnniskor kan mötas med lika vÀrde. TrosbekÀnnelsen Àr grunden för den gemenskapen som vi idag tar för en sjÀlvklarhet i vÄrt demokratiska samhÀlle dÀr varje mÀnniskas röst Àr lika mycket vÀrd i ett politiskt val.
SÄ, Àven om vi inte i dag lÀngre Àr förföljda eller splittrade pÄ samma sÀtt som de tidiga kristna, Àr vÄrt arv frÄn det Nicienska mötet en pÄminnelse om hur viktigt det Àr att söka enhet och samförstÄnd, Àven i en vÀrld som ibland kÀnns alltför polariserad.
Kejsare Konstantins byst i Rom.
Foto: CDASCHER/ GETTY IMAGES
Den romerska amfiteatern som i dag ligger i den turkiska staden Iznik, tillhörde pÄ 300-talet den grekiska staden Nicea.
Foto: CANEROZKAN/GETTY IMAGES
DEN APOSTOLISKA ...
Vi tror pÄ Gud Fader allsmÀktig, himmelens och jordens skapare.
Vi tror ock pÄ Jesus Kristus, hans enfödde Son, vÄr Herre, vilken Àr avlad av den helige Ande, född av jungfrun Maria, pinad under Pontius Pilatus, korsfÀst, död och begraven, nederstigen till dödsriket, pÄ tredje dagen uppstÄnden igen ifrÄn de döda, uppstigen till himmelen, sittande pÄ allsmÀktig Gud Faders högra sida, dÀrifrÄn igenkommande till att döma levande och döda.
Vi tror ock pÄ den helige Ande, en helig, allmÀnnelig kyrka, de heligas samfund, syndernas förlÄtelse,de dödas uppstÄndelse och ett evigt liv.
En teologisk fördjupning av de olika trosartiklarna: https://www. svenskakyrkan. se/kristentro/ trosbekannelsen
OCH DEN NICENSKA TROSBEKĂNNELSEN
...
Jag tror pÄ en enda Gud, allsmÀktig Fader, skapare av himmel och jord, av allt vad synligt och osynligt Àr; och pÄ en enda Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid, Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma vÀsen som Fadern, pÄ honom genom vilken allting Àr skapat; som för oss mÀnniskor och för vÄr salighets skull har stigit ned frÄn himmelen och tagit mandom genom den helige Ande av jungfrun Maria och blivit mÀnniska; som ock har blivit för oss korsfÀst under Pontius Pilatus, lidit och blivit begraven;
som pÄ tredje dagen har uppstÄtt, efter skrifterna, och stigit upp till himmelen och sitter pÄ Faderns högra sida; dÀrifrÄn igenkommande i hÀrlighet till att döma levande och döda, pÄ vilkens rike icke skall varda nÄgon Ànde; och pÄ den helige Ande, Herren och livgivaren, som utgÄr av Fadern och Sonen, pÄ honom som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och Àras och som har talat genom profeterna; och pÄ en enda, helig, allmÀnnelig och apostolisk kyrka. Jag bekÀnner ett enda dop, till syndernas förlÄtelse, och förvÀntar de dödas uppstÄndelse och den tillkommande vÀrldens liv. Amen.
Tenhult, frĂ„n det fornsvenska ordet teinn, som betyder âtunn kvistâ, medan hult betyder âliten skogâ.
Foto: GETTY IMAGES
TRE ORTER,
TRE
BERĂTTELSER.
FrĂ„n Rogbergas bördiga Ă„krar och Tenhults grönskande skogar till Ăggestorps nybyggaranda
â varje plats har sin unika historia. Men gemensamt Ă€r deras koppling till livet, hoppet och en pĂ„minnelse om Bibelns tidlösa visdom.
Ortsnamnet gör nÄgonting med vÄr identitet
â KrĂ€kĂ„ngersnoret â en bortglömd ort? I VĂ€sterbotten finns byn Lövsele efter E4:an som tidigare hade namnet KrĂ€kĂ„ngersnoret. Betydelsen av namnet var djur vid en liten sjövik dĂ€r ett litet vattendrag förbinder tvĂ„ öppna vattenomrĂ„den. Allt eftersom tiden gick började namnet fĂ„ andra betydelser och byaborna krĂ€vde dĂ„ att byn skulle fĂ„ ett annat namn. Ortsnamnet gör nĂ„gonting med vĂ„r identitet.
TENHULT
DĂ€r skogen talar om hopp
â Tenhult Ă€r en plats som andas grönska och historia. Första gĂ„ngen vi hittar namnet i skrift Ă€r 1455, dĂ„ som âTenoltâ. SjĂ€lva namnet kommer frĂ„n det fornsvenska ordet teinn, som betyder âtunn kvistâ, medan hult betyder âliten skogâ. Man kan nĂ€stan höra vindens sus i trĂ€dkronorna och förestĂ€lla sig de smala kvistarna som dansar i luften. HĂ€r var skogen inte bara natur â den var en plats för livets cykler, för förnyelse. I Bibeln dyker skott och kvistar upp som kraftfulla symboler. I Jesaja 11:1 stĂ„r det: âEtt skott skall skjuta upp ur Jishajs avhuggna stam, en telning frĂ„n hans rötter skall bĂ€ra frukt.â Ăven om denna text syftar pĂ„ Messias eller Jesus sĂ„ Ă„terkommer det som en bild för hur nya generationer vĂ€xer fram. Precis som skogen stĂ€ndigt förnyar sig, ger Tenhult en kĂ€nsla av hopp och framtidstro â att nytt liv alltid Ă€r pĂ„ vĂ€g genom barn och ungdomar.
ROGBERGA
RĂ„gens och brödets hjĂ€rta â Rogberga Ă€r en ort med djupa rötter i jordbruket. Redan Ă„r 1250 dyker namnet upp som âRugbiargerâ, vilket betyder ârĂ„gbergenâ. Det Ă€r inte svĂ„rt att förstĂ„ varför â de bördiga markerna kring Rogberga kyrka har lĂ€nge varit perfekta för odling av spannmĂ„l. HĂ€r fĂ„r man en kĂ€nsla av att varje Ă„kerplĂ€tt bĂ€r pĂ„ generationers slit och hopp om att skörda nĂ„got som inte bara mĂ€ttar magen utan Ă€ven sjĂ€len. Man kan se kopplingarna till Betlehem i bibeln, âbrödets husâ. I Rut 4:12 lĂ€ser vi om hur Rut och Boas skördade pĂ„ fĂ€lten. Precis som i Rogberga handlade det om mer Ă€n bara skörd â det var en plats för gemenskap, försörjning och framtid. Rogberga bĂ€r samma anda. Kanske bĂ€r varje bröd bakat pĂ„ rĂ„g frĂ„n dessa fĂ€lt med sig en pĂ„minnelse om att livet sjĂ€lv Ă€r en gĂ„va.
De bördiga markerna kring Rogberga kyrka har lÀnge varit perfekta för odling av spannmÄl.
ĂGGESTORP
Nybygget som pekar framĂ„t â Ăggestorp Ă€r ett namn som andas nybyggaranda. Första gĂ„ngen det dyker upp Ă€r Ă„r 1268 som âYggelsthorpâ. Namnet tros komma frĂ„n en person, kanske Ăgge eller Hyggiolf, och syftar pĂ„ ett nybygge (âtorpâ). TĂ€nk dig detta: En person bestĂ€mmer sig för att bygga nĂ„got frĂ„n grunden, pĂ„ en plats dĂ€r ingen annan tidigare slagit sig ned. Modigt, eller hur?
I OrdsprĂ„ksboken 24:3 stĂ„r det: âMed vishet byggs huset och med förstĂ„nd blir det fĂ€rdigt.â Det passar in pĂ„ Ăggestorp. Att bygga ett hem handlar inte bara om tegelstenar och brĂ€der â det handlar om vision och hopp. Hyggvil hade genom sitt Ăggestorp ett uttryck för en dröm om framtiden. En dröm om en by vid kyrkan. Och den drömmen lever Ă€n i dag.
Vad hÀnder rent praktiskt nÀr
1
nÄgon dör?
NÀr nÄgon avlider tillkallas alltid en lÀkare för att faststÀlla dödsfallet. LÀkaren skriver ett dödsbevis, som skickas till Skatteverket. Om personen avlider i hemmet och dödsfallet var vÀntat, till exempel vid livshotande sjukdom, kontaktas i första hand den som hade ansvar för personens vÄrd. Vid olycka och misstÀnkt brott kontaktas polisen.
2
LÀkaren faststÀller Àven dödsorsak och skriver ett intyg om dödsorsak. Detta skickas till Socialstyrelsen. Om lÀkaren inte kan faststÀlla dödsorsak kan det behövas göras en obduktion. Om det finns orsak att tro att döden inte var naturlig behövs det göras en rÀttsmedicinsk undersökning av en sÀrskild lÀkare, en rÀttslÀkare.
3
I Region Jönköping transporteras den avlidne till Ryhovs bÄrhus. I bÄrhusets nya vackra avskedsrum finns det möjlighet för anhöriga att ta ett personligt avsked av personen som avlidit. Personligt avsked kan Àven göras tidigare om personen avlidit pÄ vÄrdinrÀttning till exempel.
4
PÄ bÄrhuset sker svepningen, vilket innebÀr att den avlidne klÀs i utvalda klÀder, lÀggs i utvald kista och bÀdden iordningstÀlls. Eventuella minnessaker lÀggs i kistan innan locket skruvas pÄ. Vid svepningen finns det möjlighet för anhöriga att vara med och hjÀlpa till om de önskar.
5
Begravningsceremoni hÄlls med kista eller med urna, beroende pÄ om den avlidne ska kremeras eller ej. Ibland sker ocksÄ kremering efter begravningsceremonin med kista.
6
Kremering innebĂ€r att kistan med den avlidna förbrĂ€nns. Askan hĂ€lls i en urna som sedan gravsĂ€tts. PĂ„ vĂ„ra kyrkogĂ„rdar i Rogberga och Ăggestorp finns jordgrav, minneslund och askgravplats. Jordbegravning innebĂ€r att den avlidna gravsĂ€tts i sin kista i en jordgrav. GravsĂ€ttning av kista och kremering ska ske inom 30 dagar efter dödsfallet. GravsĂ€ttning av urna ska ske inom ett Ă„r efter kremationen.
Askgravplatsen pÄ Rogberga kyrkogÄrd. Foto: SOPHIE TORREALBA
lÀs mer +
... om sorg: www.svenska kyrkan.se/sorg
... om begravning: www.svenska kyrkan.se/ begravning
â Mer information och checklistor frĂ„n Skatteverket, FörsĂ€kringskassan och Pensionsmyndigheten: www.efter levandeguiden. se
Att ankra
Livet bygger egentligen fullt ut pĂ„ hoppet, frĂ„n dess början till dess slut. Vilka förĂ€ldrar hoppas inte pĂ„ det bĂ€sta för sitt barn. Vi hoppas en massa under livets gĂ„ng och vid livets slut tĂ€nker mĂ„nga kring vad man kan hoppas pĂ„ efter döden, bĂ„de för de som gĂ„tt före och för en sjĂ€lv. Detta hopp nĂ€r Ă€ven den âicke-religiöseâ. En vĂ€rld utan hopp Ă€r tomhet.
Hoppet finns med oss överallt, i varje situation. I begreppet hopp finns i regel en djupare mening. En önskan om en hjÀlpande kraft som leder, bÀr och Àlskar oss. Det hopp som mÄnga av oss kallar Gudstro.
MÄ hoppets Gud fylla er tro med all glÀdje och frid och ge er ett allt rikare hopp genom den helige andes kraft (Romarbrevet 15:13)
Tro, hopp och kÀrlek. Tre ord som hör ihop. De kan synas banala och har anvÀnts slarvigt ibland, men Àr sÄ viktiga, kanske nÄgra av de viktigaste ord vi kan bÀra med oss.
Livet Àr ju rörigt och rörligt ibland, man behöver nÄgot som hÄller fast mot det som Àr viktigt.
Jag tÀnker pÄ hur jag inför en operation greppade efter det dÀr ankaret, hoppet om att allt skulle gÄ bra. Bad och nÀr jag rullades ner mot operationsenheten nynnade jag pÄ sÄngen I dina hÀnder. Plötsligt infann sig lugnet hos mig och jag kunde kÀnna tro hopp och kÀrlek som en treenighet som bar mig och som ankrade mig.
TRO ĂR FUNDAMENTET, i alla fall för mig. NĂ„got stabilt att stĂ„ pĂ„, luta sig mot, förlita sig pĂ„. Gud finns dĂ€r, för dig och för mig, till tröst och till ledning. Hoppet liknas i symbolkonstellationen vid ankaret
VÀgglampett i mÀssing med symbolerna för tro, hopp och kÀrlek av arkitekt Lars Israel Wahlman.
som grundar mot fundamentet. Livet Àr ju rörigt och rörligt ibland, man behöver nÄgot som hÄller fast mot det som Àr viktigt. Familj, mÄlsÀttning, sammanhang. Alla behöver vi ankra mot det som ger trygghet och en gnutta stabilitet. I botten och djupet kan vi likt fartygen finna fÀste med ankaret, hoppet.
Hopp att kunna rÀdda miljön, som vi handskats rÀtt vÄrdslöst med.
Hopp för vÄra nÀra och kÀra, att de ska finna lagom mÄtt av stabilitet och spÀnning men framför allt hÀlsa och helhet i livet. Detta gÀller inte minst de unga idag, som behöver laddas med mycket hopp inför framtiden. Ankra mot VÄr Fader. DÄ kan du ocksÄ fÄ uppleva friden och lugnet trots oron runt omkring.
OCH KĂRLEKEN⊠DEN bör finnas som syret i luften vi andas, kĂ€rleken till vĂ„r nĂ€sta, till natur och miljö. Men inte heller den Ă€r sjĂ€lvklar, den Ă€r svĂ„r ibland. Liksom luften Ă€r den förorenad. Vi Ă€r mĂ€nniskor, vi kĂ€nner avund, illvilja, ibland avsky. Cynikern kan skratta Ă„t ordet kĂ€rlek och avfĂ€rda det som fjolligt trams. EgenkĂ€rleken, och dĂ„ menar jag inte den sunda sjĂ€lvtilliten, kan ibland vĂ€xa oss över huvudet. Det finns en bibeltext som Ă€r fantastisk och som lyfter kĂ€rleken som vĂ„r vĂ€g framĂ„t, pĂ„ det sĂ€tt som ĂR Ă€kta kĂ€rlek. Första Korinthierbrevet 13. LĂ€s hela det kapitlet. För mig Ă€r den texten âmagiskâ. Texten avslutas:
Men nu bestÄr tro, hopp och kÀrlek, dessa tre, och störst av dem Àr kÀrleken.
Meningen med livet undrar vi ibland över. För mig vacklar ibland tankarna kring det, man kÀnner sig ofta liten och som ett gruskorn i en öken. Men kanske Àr det sÄ enkelt eller svÄrt som att vara en bÀrare av tro, hopp och kÀrlek till sina medmÀnniskor. Att hjÀlpa dem ankra!
Birgitta âTittiâ Sunnqvist Församlingsbo
TILLSTĂ ND KĂKPARTI
SKYLDIGHET SES KRĂSEN MATEN
SKA HELST VARA TORR
DISTRAHERA
FĂRLORADE FOTFĂSTET
MODERN TEKNIK
SES UPPĂ T VĂGGARNA YTMĂ TT
OOLONG HĂ LGĂRARE INSATSER VĂGER LĂTT
ODLAD MARK BENDEL
GĂ PĂ NĂ GONS NERVER
ANGELĂGENHET
GRĂNSOMRĂ DE
REKLAM FĂRST RAMSA
OSTMASSA STĂ R FĂR NOTAN
RĂR SIG SNABBT
VARSĂ GOD
â Lös korsordet och fĂ„ fram meningen i de fĂ€rgade rutorna. Lycka till!
SKRED TILL VERKET
ĂTA FRĂ N MARKEN ĂNGEL
ĂPPNA ARMAR ANVĂNDER Ă ROR
SLĂ KLACKARNA I TAKET
MATERIEPARTIKEL
KASTA UT ? MED BADVATTNET
BLĂ SA FRAM LJUD
SEGRARE
POWERNAP
KOMMA UNDERFUND MED
PERIOD
SOCKERKORN
VANLIG FRĂ GA EFTER SO
RĂSE
PRONOMEN
SVAGARE ĂN PARFYM
PRATA I NATTMĂSSAN
SNURRAR RUNT
BIBLISK HUSBĂ T
KISEL
FISKENĂT EN TRĂDGĂ RD ĂSTERUT
HĂRD SOM ĂR GULD VĂRD
BELĂ TNA GRĂNT VARA CHEF FĂR GREKISK Ă
SĂTTER KANSKE ARG FOTEN
Ă TER KORT
ĂMKLIG
BATTERI
HAR PĂ KĂNN
INGA VISOR UR VĂGEN!
DANSK FĂDA
Foto: EGAL/ GETTY IMAGES ... önskar vi alla korsordslösare.
Hoppet överger dig inte
Jag hoppas verkligen att ...â
Hur mÄnga gÄnger har du inte uttalat dessa ord, i ett prekÀrt lÀge dÀr utgÄngen kan vara av avgörande betydelse, eller i ett lÀge dÀr din önskan gagnar en medmÀnniska som behöver ditt stöd, din tröst. Att hoppas Àr att knyta tilltro till nÄgot önskvÀrt, nÄgot du vill Ästadkomma.
Jag önskar att du som lÀser detta hyser hopp om framtiden, ocksÄ om du befinner dig i en utsatt situation. Att ingjuta hopp hos din medmÀnniska, att med tröstens förtecken söka ge tro, Àr ett beteende, en samtalsform, som vill ge hjÀlp att överbrygga svÄrigheter, att byta hopplöshetens mörker till det ljusa som hoppet kan bringa.
âJo, tack, vi lever pĂ„ hoppet!â, Ă€r ett svar man ofta fĂ„r pĂ„ sin spontana, artiga frĂ„ga om medmĂ€nniskans hĂ€lsotillstĂ„nd.
WIOLA ISAKSSON, I Livets mening och mÄl, under rubriken SÄngen:
âOch in i drömmens ljusa vĂ€rld jag fördes, dĂ€r hörde jag en sĂ„ng sĂ„ underbar. En sĂ„ng, som ej av nĂ„gra missljud stördes, ty varje röst var helgad, ren och klar.
DĂ„ kĂ€nde jag igen de sköna orden frĂ„n psalmen som vi sjöng i Herrens hus, men aldrig, aldrig nĂ„gon sĂ„ng pĂ„ jorden jag hörde sjungas med sĂ„ hĂ€rligt brus.â
Hoppet för oss kristna Àr en slags belöning och tröst, dock ofta prövad, testad; hur stark Àr din tro?
Foto: LIUDMILA CHERNETSKA/ GETTY IMAGES
Hopp, som vi mÀnniskor bÀr som en mental gÄva, en ljus bild av en skenbar framtid, kan för mÄnga ge vÀrdefulla utsikter i en i övrigt dyster och grÄ framtidsvision. Hoppet för oss kristna Àr en slags belöning och tröst, dock ofta prövad, testad; hur stark Àr din tro? NÀr din medmÀnniska tappar sitt hopp kan hon Àven förlora tron pÄ framtiden, ljus och lockande. Hoppet testas, prövas. Hoppet bidrar till viljan att leva. Utan hopp blir vardagen grÄ, utan mening, utan livsglÀdje. Hoppet överger dig inte! Hopp Àr förvÀntan.
ATT I ANDAKTEN kÀnna lugnet och ron Àr en tillgÄng, en förutsÀttning för hur livet gestaltar sig; relationer till avsnitt ur texterna i bibeln som vi hör kan omsÀttas till verklighetens vardagliga grÄa eller till helgdagens ljusa mönster. Det ges hopp, uppmuntrande, förvÀntansfullt och med ljusa framtidsperspektiv. Utan hopp lever vi ett armt liv. Hoppet överger dig inte!
Ingemar Ström, församlingsbo
DÄ Àr du med och bidrar till att kyrkan kan fortsÀtta vara en vÀrdefull mötesplats för barn och familjer.
För mer information, se svenskakyrkan.se