VÅREN 2025
Här finns något för alla som vill konfirmera sig !
MUSIKERN BÖRGE RING: ”Jag har fyra hattar som jag kan ta av och på”
GÖRAN GREIDER
OM VIKTEN AV GEMENSKAP FÖR
ATT FINNA HOPP
En kraft som kan bära i svåra tider
Vi är hoppets folk
Antalet oroshärdar i världen ökar. De auktoritära strömningarna växer i styrka.
Klimatfrågan är fortsatt akut.
Begreppet polykris används för att beskriva en komplex situation där flera kriser förstärker varandra och komplicerar möjligheten att lösa problem. Mot en fond som denna blir vår längtan efter hopp akut.
HOPP ÄR INTE optimism. Hoppet är kallelse, gåva och dygd. Medan optimismen är kontinuitet med det
Som
kristna är vi kallade att vara hoppets folk. Hoppet som är gåva och dygd på samma gång.
befintliga, i en förlängd linje och graf som rör sig i rätt riktning. Så ser hoppet mening trots alla avbrott, språng och sprickor.
Gläd er i hoppet säger Paulus till församlingen i Rom. Som kristna är vi kallade att vara hoppets folk. Hoppet som är gåva och dygd på samma gång. Vi tar emot det som ett löfte och på samma gång behöver det praktiseras. Hopp är handling och viljan viktig.
DEN SOM LÄNGTAR efter att hoppas gör väl i att fira gudstjänst, be och bo in sig i bibelns texter. Många som gjort så vittnar om att det finns en Gud värd att tro på! Vår kamp är inte förgäves! Och det finns en kyrka som bär!
Ann Aldén Kyrkoherde
Hopp är inte optimism. Hoppet är kallelse, gåva och dygd.
Foto: OLASER/ GETTY IMAGES
Innehåll
Din församling
4 Aktuellt
6 Jönköpingsporträttet Börge Ring, musiker
26 Påskens kalendarium
28 Fika, Gud och skidåkning – vi hälsar på hos konfirmanderna
30 De tar promenader på kyrkogården
Tema hopp
9 Hur hittar vi hopp när allt känns hopplöst?
20 Tankar om tro
Mötet
14 Göran Greider Poet, författare och journalist
Övrigt
31 Korsord
... i Svenska kyrkan!
◗ Verksamheten i Svenska kyrkan Jönköping är möjlig tack vare alla medlemmar. Välkommen att kontakta oss!
Webb: svenska kyrkan.se/ medlem
Telefon: 036–303550 Mejl: jonkopings. forsamling@ svenskakyrkan. se QR-kod:
... Kerstin Eskilsson, 18 år, som är Jönköpings församlings musikstipendiat 2024.
◗ Kerstin Eskilsson tog emot stipendiet i samband med Söndagstoner i Kristine kyrka där hon medverkade.
– Det känns jättekul, säger Kerstin som spelade ett koralförspel av Brahms på orgeln samt ett pianostycke av Mozart.
Kerstin bor i Skärstad och har spelat orgel i sex år.
– Jag har spelat piano sedan tidigare. Men jag såg en lapp på ICA om möjligheten till orgellektioner och började hos kantorn i Skärstad. Sedan skickade hon mig vidare till Fredrik Sjöblom i Kristine kyrka som jag tagit lektioner för sedan 2022, berättar hon.
Numera spelar hon bland annat i sin hemförsamling, Kaxholmen Pingst, men har också gästat Söndagstoner tidigare. Just nu läser hon samhäll/beteende på Per Brahegymnasiet, men funderar på ett yrke som kyrkomusiker.
SVANENMÄRKET
– Jag tänker att jag vill utbilda mig till organist/kantor, så jag har nu börjat fundera på vad jag sedan ska söka vidare till.
I våras vann hon en tävling som RUM, Riksförbundet unga musi-
REDAKTION
VARSÅGOD!
◗ Här kommer ett nytt nummer av tidningen Amos Jönköping. Den delas ut gratis som en hälsning från Svenska kyrkan Jönköping.
◗ Om du har synpunkter eller önskemål på innehåll är vi intresserade av att ta del av dem. Hör gärna av dig! www.svenskakyrkan.se/jonkoping jonkoping.kom@svenskakyrkan.se Telefon: 036–30 35 00, växel
kanter arrangerade. Priset var att få spela på den stora Trettondagskonserten på Spira i Jönköping.
MUSIKERNA I JÖNKÖPINGS församling delar vartannat år ut ett musikstipendium på 15 000 kronor. Denna gång går det till Kerstin Eskilsson med motiveringen:
”Hon uppfyller väl de kriterier som är uppsatta och har en verklig vilja och en mycket god förmåga att utveckla sin musikaliska gåva på högre nivå. Hennes stora intresse för just kyrkomusik är ytterligare en faktor vi har beaktat. Kerstin är redan nu en utmärkt musiker och hon kommer att kunna bidra med mycket fin musik framgent.”
Mikael Bergström
SE FILMKLIPP
◗ Kerstin Eskilsson är orgelelev och Jönköpings församlings musikstipendiat 2024. Följ qr-koden eller gå in på Youtube: https://www.youtube. com/watch?
v=D47hZ5ijsOg
Lokalredaktion: Mikael Bergström, Erik Lindfelt, Bengt Olsson, Gunilla Renöfält.
Produktion: Verbum AB
Ansvarig utgivare: Martina Croner martina.croner@verbum.se
Tryck: Printagon, Helsingborg, 2025
Distribution: Postnord
Omslagsfoto: Mikael Bergström
hallå där
Foto: MIKAEL BERGSTRÖM
Kerstin vill bli kyrkomusiker.
Tidigare kontraktsprost Harald Ehrnström kan berätta många detaljer om Slottskapellet och dess inredning.
Slottskapellets hemligheter berättas
Slottskapellet från 1694 har en lång, brokig och spännande historia. Dessutom är det Jönköpings äldsta träbyggnad.
Erik Dahlbergh var landshövding i Jönköpings län 16871693.
◗ – Det är ett fantastiskt kapell, med en intressant historia om bland annat orgel, predikstol och altartavla, säger tidigare kontraktsprost Harald Ehrnström, som har fördjupat sig i kapellets historia.
Slottskapellet, Jönköpings äldsta träbyggnad. Foto MIKAEL BERGSTRÖM
ningar skett från stolen.
– Själv har jag bara stått i den några gånger. Jag höll ofta mina predikningar här nere på golvet, säger Harald Ehrnström.
FRAMME VID ALTARET finns den berömda altartavlan, skapad av konstnären Sven Ljungberg i Ljungby.
SE FILMEN
◗ ... om Slottskapellet genom att följa qr-koden.
Många Jönköpingsbor har någon gång besökt Slottskapellet för en andakt, dop, vigsel eller begravning. De har då klivit in i den byggnad som landshövding Erik Dahlbergh ritade 1692.
– Det året kom kung Karl XI på besök till Jönköping. Erik Dahlbergh lämnade en skrivelse där han begärde att få pengar till ett kapell och gjorde sedan en ritning, säger Harald Ehrnström. Han visar predikstolen. Också
ritad av Erik Dahlbergh 1692 och skuren i Borås av bildhuggare Gustav Kihlman. Den sattes upp i Jönköpings slott, men räddades vid den stora slottsbranden 1737 och kom till kapellet 1741.
– Den visar Kristus som håller världen i sin hand, tillsammans med evangelisterna. Matteus med ett människobarn, Markus med lejon, Lukas med oxen och Johannes med örnen. Fantastiskt fin. Genom åren har många predik-
Sven Ljungberg var en stridbar man, men efter klartecken från dåvarande biskop Sven Lindegård tog Harald Ehrnström kontakt med Sven Ljungberg, som sa ja. – Sedan hade vi ett väldigt fint samarbete och det blev en väldigt vacker altartavla.
Mikael Bergström
LÄS MER
◗ ... och se fler bilder på Slottskapellet genom att följa qr-koden.
Teologiska föreläsningar
◗ Vill du lära dig mer om teologiska frågor? Då är föreläsningsserien inom Teologiskt forum i Jönköping något för dig. Denna ekumeniska ideella förening arrangerar föreläsningar inom aktuell teologisk forskning och livsåskådning, öppna för alla. Föreningen bildades 1984 för att, enligt stadgarna ”på ekumenisk basis erbjuda information, fördjupning och tankeutbyte i aktuella teologiska ämnen”. – Sedan dess har vi varje år genomfört en föreläsningsserie, med sex till åtta föreläsningar per år, säger stiftsprost Hans Boeryd, ordförande sedan 2017, där Svenska kyrkan ingår som ett av flera samfund.
+Bivax blir fina påskljus
◗ Det är gult, äggformat och luktar honung när det brinner. Lagom till fastetiden och påsk lanserar Jönköpings församling återigen ljus tillverkade av bivax.
– De är jättesöta, en läcker påskpresent, säger Birgitta Svensson, samordnare av Ljushjälpen i Jönköpings församling.
Den som skänker hundra kronor till ACT får ett ljus som gåva från Ljushjälpen.
VÅRENS PROGRAM
Alla samlingar börjar 18.00 18 mars
Föreläsning: ”S:t Franciskus av Assisis betydelse för kristenheten. Föreläsare: Pater Joseph Maria Nilsson, kyrkoherde i Sankt Franciskus Katolska församling i Jönköping. Plats: Sofiagården, Ceciliasalen.
18 april
Föreläsning: ”Ekumeniska mötet i Stockholm 1925 - Kyrkans kallelse till enhet och fred i historia och nutid”. Föreläsare: Jan Eckerdal, direktor för teologi på Sveriges kristna råd. Han är teologie doktor i systematisk teologi med livsåskådningsforskning på Uppsala universitet och präst i Svenska kyrkan. Plats: Sofiagården, Ceciliasalen.
22 maj
Föreläsning: ”Min farfar försökte mörda Hitler”. Föreläsare: Barbara Felllgiebel, kultureldsjäl i södra Sverige, som berättar om sin farfar Erich Fellgiebel, tysk yrkesmilitär och general inom signaltrupperna. Han deltog i attentatet mot Adolf Hitler den 20 juli 1944, dömdes till döden för högförräderi och avrättades i fängelset Berlin/Plötzensee. I samarbete med stadsbiblioteket. Plats: Samlingen hålls på biblioteket.
◗ Varje fredagskväll 23.00 kan du lyssna på Svenska kyrkan Jönköpings program Framåt natten i Jönköpings närradio, Radio Vättervåg 98,5 Mhz, eller när du vill på nätet, radiovv.com
Varje program har sin producent: 21 mars: Kerstin Johansson och Edward Eklöf. 28 mars: Göte Johansson. 4 april: Inger Gustafsson. 11 april: Sven Johansson. 18 april: Sara Carlsson. 25 april: Laila Afzelius Johansson. 2 maj: Bengt Olsson. 9 maj: Torgny Wirén.
16 april: Harald Ehrnström. 23 april: Mats Zackrisson. 30 april: Klimatgruppen, Ydreborg. 6 juni: Solveig Bergström. 13 juni: Leif Ockander.
Varje tisdag träffas gruppen med ett 20-tal personer och skapar nya fina ljus av ljusstumpar från församlingens tio kyrkor, en verksamhet som startade i januari 2022 och hittills inbringat 250 000 kronor till ACT, Svenska kyrkans internationella biståndsoch utvecklingsverksamhet.
Lumos laddar för minimusikal
◗ På onsdagseftermiddagar fylls Kristinagården av barn i åldern 6 till 10 år. Det är dags för övning i nystartade barnkören Lumos, med ett pass med mycket sång och musik, lekar och pyssel men också berättelser. Intresset är mycket stort. Nästan 20 barn nappade på inbjudan. Kören har redan några tydliga mål. Söndag 4 maj är tanken att vara med och sjunga på gudstjänsten i Kristine kyrka. Veckan därpå blir det dags att uppföra en minimusikal en vardageftermiddag på temat ”det förlorade fåret”.
LÄS MER ◗ Följ qr-koden.
Tre kvällar om... får en fortstättning
◗ Våren 2025 fortsätter den uppskattade serien av öppna studieoch samtalskvällar i Sofia prästgård kring olika områden i den kristna tron. Sofiakyrkans präster Tojje Wirén och Gunilla Renöfält fördjupar vår kunskap och leder samtalen.
3 x om Predikarens bok
Med Tojje Wirén, präst
Datum: 5/3, 19/3, 2/4. Dag: Onsdagar. Tid: 19.00–20.30.
3 x om Böner i Bibeln
Med Gunilla Renöfält, präst
Datum: 9/4 (böner i gamla testamentet), 23/4 (Herrens bön Vår Fader), 7/5 (A broken Halleluja- Psaltarens böner. Dag: Onsdagar. Tid: 19.00–20.30. Gäst: Kerstin Wimmer, präst och teologie doktor, Lund, som fördjupat sig i Psaltaren!
Hans Boeryd.
Foto: MIKAEL BERGSTRÖM
Foto: MIKAEL BERGSTRÖM
BÖRGE RING
har många strängar på sin lyra – präst, lärare, läroboksförfattare och musiker. Sedan fyra år är han Jönköpingsbo.
50-årsjubilerande psalm
firas i Kristine kyrka
◗ Söndagen den 30 mars klockan 18.00 blir det konsert med Börge och Sebastian Ring, som framträder tillsammans med Kristine kyrkokör i Kristine kyrka. Extra fokus ligger på psalmen För att du inte tog det gudomliga, som i år firar halvsekel. Vi kommer även att få höra andra av Börge Rings sånger som blandas med berättelser om dess tillkomst.
Välkommen! missa inte
”Musik kommer rakt in i hjärtat”
TEXT: Erik Lindfelt FOTO: Mikael Bergström
◗ – Jag har fyra hattar som jag kan ta av och på.
Börge Ring ler vänligt och litet pillemariskt. Men det är helt sant. Under sitt liv har han hunnit med mycket: präst i Svenska kyrkan, lärare i religion och svenska vid Södra Latins gymnasium i Stockholm, läroboksförfattare och – det som han är mest känd för – musiker.
Att detta skulle bli hans väg i livet var knappast självklart, även om han började spela tidigt: som åttaåring på fiol i S:t Markus Metodistkyrka i Stockholm. Börge är uppvuxen inom metodismen.
Men skolåren pekade knappast mot prästvigning, lärarexamen och författarskap:
– Jag hade läs- och skrivsvårigheter. Fick gå om tre år. Men väl på universitet lossnade det;
något hände i skallen. Jag hittade koderna.
Då var han i 25-årsåldern.
LÅT OSS BÖRJA med musiken. Han skrev sin första låt i mitten av 60-talet, när årtiondet led mot sitt slut släppte han sin första skiva. Det har blivit ett 20-tal hittills, den senaste för nio år sedan. Dessutom har han skrivit några barnmusikaler. Radio- och tv-program samt turné (som drog storpublik) om och med klassisk kristen strängmusik. På Spotify finns han med: runt 300 låtar. Och i psalmboken. En av de två tonsättningarna till Olov Hartmans älskade För att du inte tog det gudomliga. Och den mest sjungna.
– Det var Tore Littmarck som hörde av sig till mig. Han ville få in
”Jag kände mig inte helt hemma i rollen som präst. Har hållit en massa predikningar. Men ingen kom med invändningar eller frågor.”
fler unga i psalmboken.
Littmarck – numera borta – var själv präst och psalmförfattare.
– Men psalmbokskommittén skakade på huvudet åt den melodi som jag skrev ihop på en kvart. ”Den håller bara ett par år”, ansåg man om musiken. Saken föll i glömska för mig.
– Kyrkans unga hade dock uppmärksammat tonsättningen och tack vare dem kom psalmen med! I år fyller den 50 – vilket kommer att uppmärksammas med en konsert i Kristine kyrka.
MEST KÄND ÄR Börge Ring för en helt annan sång. Den svenska versionen av Streets of London, Gatorna på Söder som den heter i den ringska tolkningen.
– Av en slump träffade jag en engelsman i Frankrike. Han sjöng låten för mig. Och på den vägen var det.
– Musik kommer rakt in i hjärtat. Varje vecka får jag kommentarer. Nyligen var det någon som
Börge Ring stortrivs i Södra Vätterbygden. Sedan fyra år tillbaka är han bosatt här.
kort om
Börge Ring Ålder: 78 år.
Familj: Gift med Elisabeth. Tre söner. Äldste sonen Sebastian har flera gånger framträtt på Spira.
Bor: I lägenhet på Öster i Jönköping. Sedan ett par år också innehavare till älskad kolonistuga på Ekelundshov. Favoritmusik (förutom den egna): James Taylor, amerikansk singer-songwriter. ”Honom har jag lyssnat på sedan 70-talet!”. Något mer okänt: Älskar alpin utförsåkning. ”Ett äventyr varje gång”.
”Jönköping är en lagom stor stad med ett rikt kulturellt utbud. Och så möter jag en sådan vänlighet här!”
Välgörenhetskonsert i Österängskyrkan för
Hela människan. Ett av Börge Rings många framträdanden.
dök på mig och tackade för att jag suttit på en trappa i Göteborg och sjungit. Det var i början av 70-talet. Inget jag själv minns. Åter till karriärens början. Präst alltså.
– Jag kände mig inte helt hemma i den rollen. Har hållit en massa predikningar. Men ingen kom
med invändningar eller frågor. Det blev ingen dialog som jag önskade. Ring slutade som präst och avkragade sig själv så småningom. Det blev att komplettera studierna och bli lärare.
– I skolan kände jag mig direkt hemma. Där kom frågorna – och ifrågasättanden. Jag älskade att vara lärare.
Det blev 30 år i katedern.
SÅ VID MILLENNIESKIFTET en ny karriär. Som läroboksförfattare. Det har blivit uppåt 20 böcker hittills, den senaste kom i fjol – i litteraturhistoria. Börge Ring har också fått pris för sina böcker.
– Som lärare visste jag ju vad som funkade. Men jag brukar också tänka på min egen skoltid: ”hade jag fattat detta?”.
Sedan i somras är Börge Ring åter medlem i Svenska kyrkan. Under sju år var han och hustrun medlemmar i Katolska kyrkan. Inte minst den genomarbetade liturgin i den katolska mässan lockade. Den känns också igen över hela världen. Men ändå var Svenska kyrkan mer ”hemma”. – Jag bär nu med mig både arvet från Metodistkyrkan, det katolska och det svenskkyrkliga.
URSTOCKHOLMAREN RING – han behöver inte säga många ord förrän huvudstadens tungomål gör sig gällande – är sedan fyra år tillbaka Jönköpingsbo. Och han stortrivs i Södra Vätterbygden.
– Jönköping är en lagom stor stad med ett rikt kulturellt utbud. Allt inom räckhåll med en kort promenad. Sedan är det ju så bedårande med Vättern.
– Och så möter jag en sådan vänlighet här!
Kanske också är det att komma hem något. Hans far hade småländska rötter – var från Nässjö.
tema
hopp
Hur hittar vi hopp när allt känns hopplöst?
TEXT: Ida Therén ILLUSTRATION: Sophie Ekman
hoppet är centralt i mötet med människor som drabbats av svåra sjukdomar och förluster, säger Åsa Högman, sjukhusdiakon på Karolinska sjukhuset i Stockholm. Hon möter dagligen personer som lever med stort lidande. Det kan handla om barn i livshotande tillstånd, människor som är döende och anhöriga i sorg. Åsa berättar att hon själv aldrig upplevt det ”becksvarta” mörkret, men precis som alla har hon haft perioder av svårigheter.
– Min utgångspunkt är att jag inte kan veta hur de människorna jag möter tänker, känner eller mår, men jag vill ändå försöka förstå och framför allt lyssna på deras berättelse.
”Det kan ge hopp att märka att någon orkar lyssna på mitt mörker, och inte snabbt slätar över allt eller pekar på någonting annat.”
Åsa Högman, sjukhusdiakon
Om hoppet verkar helt borta kan man försöka provtänka runt nyansskillnader, berättar Åsa. Kanske finns det en grå glipa som inte känns lika hopplös som allting annat. Men när hon möter människor som har det som allra svårast är det inte säkert att de själva kan se någon strimma av ljus. Då blir det hennes uppdrag att försöka glänta på en dörr och släppa in känslan av hopp i livet.
– Det kan man göra genom att bara vara där, att lyssna eller klappa på armen.
Samtidigt är det viktigt att inte försöka komma med hopp för tidigt i processen. Ibland behöver man få sörja först, innan man är redo. Även om personen själv kanske inte känner hoppet, så finns det ett hopp i att någon annan vågar ta emot och stå kvar i smärtan, säger hon.
– Det kan ge hopp att märka att någon orkar lyssna på mitt mörker, och inte snabbt slätar över allt eller pekar på någonting annat.
– Jag tror att det kan ge hopp om man inte är rädd för det svåra eller för snabb med att säga att allt blir bra.
Men hur orkar man stå kvar?
– Det är medmänniskans uppgift att se till att ha sitt eget skydd på annat håll. Man får själv ta ansvar för hur mycket man orkar.
– Och man ska aldrig lova något man inte kan hålla, som att man alltid ska finnas där.
Är man med någon som är döende måste man lägga sina egna rädslor för döden åt sidan. Lyssna, ställa öppna frågor och komma ihåg att personen kanske inte alls vill prata om sin förestående död. Då kan inte jag göra det, bara för att jag har ett behov av det, säger hon.
Ett annat sätt att skapa hopp kan vara att dela sin egen tro.
– Folk som inte själv har en tro kan fråga saker som, ”Du som ändå tror, hur är det? Finns det ett evigt liv efteråt?” Då försöker jag dela hur jag tänker och vad jag tror på. Hur Gud bär oss.
– På så sätt kan jag låna ut lite av mitt hopp, och min Gudstro kan bli den där grå strimman som kommer in i mörkret.
Ibland handlar det om att hjälpa människor att bara ta livet en minut i taget, eller ett andetag i taget.
– Det är också ett hopp, på sitt sätt. Att andas. Morgondagen kan jag inte tänka på nu, men jag tar mig igenom den här stunden.
Åsa berättar om en familj hon mötte som förlorade sitt barn i förskoleåldern. När de fick beskedet att de måste stänga av de livsuppehållande maskinerna
kort om
Åsa Högman
Ålder: 56 år.
Familj: Varm och kärleksfull.
Gör: Sjukhusdiakon på Karolinska universitetssjukhuset. Möter patienter, närstående och personal – oavsett tro – genom samtal, rituella handlingar och krisstöd.
Genom att bara vara där, att lyssna eller klappa på armen kan man glänta på dörren till hoppet, menar Åsa Högman, sjukhusdiakon.
kunde de ändå hitta en liten gnutta hopp – i vetskapen att barnets organ kunde doneras till fyra andra barn, som fick möjlighet att leva vidare tack vare det.
– Det blev något lite mer hoppfullt mitt i det svåra, att det inte bara var helt meningslöst att deras barn hade dött.
Hon nämner också hur hoppet kan spridas när familj och vänner sluter upp kring någon i kris, kanske genom att laga mat, hjälpa till att tvätta, eller bara orka lyssna.
– Det ger även mig hopp att se, och det kan bära mig, säger hon.
Även prästen Hanna Backmans dagar kretsar kring hopp, i hennes arbete med intagna på den slutna anstalten Hall utanför Södertälje. Där möter hon dömda med tung kriminell bakgrund, som ofta har vänt det vanliga samhället ryggen. De flesta tycker själva att de har gått för långt, att det är för sent att bli en del av samhället igen, berättar hon.
– Därför är det väldigt fint när man sitter i ett samtal och ser hur något tänds i dem – ett slags hopp. Att det kanske kan gå, trots allt. Att det finns en väg tillbaka. Hon förklarar att många av de intagna vet att de
fem råd +
... till dig som är anhörig eller medmänniska:
Lyssna öppet
Låt personen prata om vad som känns viktigt, styr inte samtalet.
Stå kvar
Om du orkar, försök stå kvar i smärtan när den andra delar, det hjälper att någon lyssnar utan att rygga.
Var där
Din närvaro kan betyda mycket i hopplösa stunder.
Sök stöd
Ta hjälp på annat håll om det blir tungt för dig själv att vara medmänniska.
Lova lagom Lova inte mer än du klarar av.
också har bra sidor, men de behöver hjälp att bryta det antisociala tänkandet.
– I mötet med mig blir de samtidigt vanliga personer, även om de själva ofta inte ser sig som normala.
– Det är ett slags hopp att kunna tänka att man har ett värde, trots att man gjort så mycket illa. Och att ha hopp om att man kanske kan göra något gott i framtiden.
För att uppmuntra de intagna arbetar Hanna på samma sätt som präster har gjort sedan Luthers tid: genom att påminna om att alla är skapade till Guds avbild, och att det därför finns något av Gud i varje människa.
– Vi har alla en gåva som gör oss unika, och ingen annan kan ta vår plats. Du behöver ge det du kan, för annars är det ingen annan som gör det. Om det finns någonting du brinner för och längtar efter, är det Gud som har givit dig det. Hanna berättar att hon ofta börjar med enkla
”Vi har alla en gåva som gör oss unika, och ingen annan kan ta vår plats. Du behöver ge det du kan, för annars är det ingen annan som gör det.” Hanna Backman, präst
frågor som: ”Vem är du?” och ”Vad är du bra på?” Genom att lära känna dem försöker hon hjälpa dem att se sin egen potential. – Jag tycker själv att min gåva är att se människors potential, säger hon. Hon konstaterar att många av de intagna är väldigt drivna, så drivkraften i sig behöver hon inte bidra med – bara hjälpa dem att tänka att den kan riktas i en mer positiv riktning.
– Jag försöker agera lite som en bra förälder – vara snäll och ge hopp, men samtidigt sätta gränser för att själv orka, förklarar hon.
Men hur orkar hon?
Hanna berättar att i de svåra samtalen känner hon ofta att hon inte går helt i sin egen kraft, utan att Gud är med henne.
– Jag känner att jag behöver be på ett annat sätt än jag gjorde innan. Jag har en inre dialog med Gud hela tiden och ber om att bli ledd i vardagen, säger hon.
På sätt och vis ser hon sig som en krigare – något som de intagna också ofta påpekar.
– Jag har valt att kriga för deras skull. Jag tycker att mitt liv blir lättare när jag krigar för andra. Det brukar bli så. Det är inte egentligen mitt krig.
Kanske kan man säga att hon är en krigare för hoppet.
Hanna berättar att de flesta hon möter är väldigt ärliga, men ibland kommer något nytt fram efter flera timmars samtal.
”Om man hittar tron förändras ändå något i grunden. Man har sett någonting”, säger Hanna Backman.
– Vi bär alla på skam kring något i våra liv, även vi präster. Men när den jag pratar med öppnar sig och det där skamfyllda kommer fram, då känner jag hopp. Att något rör sig i rätt riktning.
Hon konstaterar att det är speciellt att tillbringa så mycket tid ensam och isolerad. För många innebär det tid att tänka och även möjligheten att möta Gud, på ett annorlunda sätt än för de som har vanliga, upptagna liv.
– Det finns en kunskap där, i isoleringen, som gör att jag känner mycket hopp för de intagna, säger hon.
Hanna menar att om man på något sätt hittar en tro, händer något inom en som kan påverka även livet utanför anstalten. Många kanske fortsätter på den kriminella banan, fast i nätverk eller gäng som är svåra att lämna. Ändå har hon hopp om att samtalen där inne – och möjligheten att hitta en tro – kan göra skillnad.
– Jag tror ändå att man kan bli en lite annan person, kanske lite mindre arg eller våldsam. Om man hittar tron förändras ändå något i grunden. Man har sett någonting, säger hon.
Samtidigt erkänner hon att det kan kan vara svårt att förändra sitt liv helt.
– Ibland får jag höra att jag ger falska förhoppningar, när jag hjälper människor att känna hopp och tro. Då brukar jag säga: Det är inte över än. Vi har inte sett slutet.
Hanna Backman
Ålder: 43 år.
Familj: Make och två barn.
Gör: Bedriver själavård och firar gudstjänst på klass 1-anstalten Hall.
... tankar om hopp
Hanna och Åsas tankar om att hitta hopp när allt känns som svårast.
1 Identifiera en ljusglimt Försök att hitta något som inte känns helt hopplöst. Håll fast vid det och leta efter en springa av ljus i mörkret.
3
Ta små steg Om allt känns svårt, ta en dag, en minut eller ett andetag i taget. Ibland är just att andas allt man klarar, och det är tillräckligt för stunden.
2
Sök stöd Våga sträcka ut en hand till någon som är redo att lyssna, allt från familj, vänner eller kyrkan.
4
Fokusera på dina styrkor Om framtiden känns hopplös, fråga dig själv vad du är bra på. Kan du bidra med något positivt till världen utifrån den styrkan?
GÖRAN GREIDER
POET, FÖRFATTARE OCH JOURNALIST
”Jag hade en kramfattig uppväxt”
Hopp hittar vi i möten med människor, menar Göran Greider. I en värld av mörker lyfter han vikten av gemenskap – och vad en hund kan betyda för själen.
TEXT: Linda Newnham FOTO: Theresia Köhlin
om
Göran Greider
Ålder: 64 år.
Familj: Hustrun
Berit och dottern Ellen.
Bor: Årsta och Dala-Floda.
Gör: Chefredaktör på DalaDemokraten, poet, författare och debattör.
Aktuell med:
Boken Stinas bästa vän – en hundägares glädje, sorg och förtvivlan.
◗ I en värld av kris, krig och höga politiska tongångar är det få saker som lindrar som en hund. Det menar i alla fall författaren och debattören Göran Greider, och målar upp en bild av när hunden kommer emot dig med viftande svans. Lika glad att se dig den här gången också. Ja, nästan exalterad.
– Jag kanske tänker på ett socialdemokratiskt partiprogram eller barnen i Gaza, men alla sådana malande tankar försvinner direkt när hunden flyger emot mig så där förbehållslöst.
– Och alltid när jag var med om en motgång så var Stina också där som en tyst tröstare. En slags existentiell skyddsvall.
Stina ja, den engelska springer spaniel som i 14 år var Göran Greiders ständiga följeslagare. Stina dog hösten 2022, och nu ger han ut boken Stinas bästa vän – en hundägares glädje, sorg och förtvivlan. I den skriver han bland annat om hundpromenadens betydelse för att landa i lugnet och hoppet:
”Hundpromenader blir ofta till meditationsstunder. Det egendomliga var alltid att det räckte med att gå femtio steg – och sedan var all min irritation som bortblåst. Stina tog med mig till sina ögonblick, sitt nu.”
Länge sa han dock nej till hund.
”Alltid när jag var med om en motgång så var Stina också där som en tyst tröstare. En slags existentiell skyddsvall.” » kort
– Jag bor både i Stockholm och Dalarna, och reser dessutom runt mycket och föreläser.
Men till slut flyttade den brun-vita lilla tjejen ändå hem till familjen Greider, och förändrade Göran för alltid.
Han säger att han hade en kramfattig uppväxt, vilket gör att han kan känna sig ganska känslomässigt sluten.
– Min morsa var inte särskilt kramig, och jag minns bara enstaka gånger som farsan kramade mig, skäggstubben gav nästan skrapsår på kinderna. Så jag är en obekväm kramare. Men även där kommer hundarna farande, hoppar rakt igenom alla konventioner och landar direkt i ens känsloliv. Den oreserverade fysiska omfamningen har en enorm betydelse, säger Göran, som nu i stället lånar dotterns valp Cleo.
VI SES ÖVER en kaffe på ett kafé i Årsta, Stockholm, där han och hans fru bor ungefär halva året.
– Vilka mystiska pålägg, säger han om blommorna som dekorerar mazarinen och tar sig ett bett.
Göran Greider är en av Sveriges starkaste opinionsbildare som genom årtiondena varit konsekvent i sin strävan efter ett mer jämlikt samhälle. Ett engagemang han fick med modersmjölken. Han växte upp i Vingåker i en arbetarklassfamilj med fem söner.
– Mina föräldrar hade bara sex års folkskola, men farsan var ändå intellektuellt bevandrad, hur tänkande som helst. Och min mamma, rotfast i bygden, var språkligt uppfinningsrik. I efterhand tror jag det har betytt mycket.
”Jag tror vi kommer längre med humor och vänlighet än förakt”, säger Göran Greider, som tror på att visa vänlighet även mot meningsmotståndare.
Pappan som hade jobbat till sjöss i 15 år, ”och på något sätt blivit en evig ungkarl”, hade svårt att inrätta sig i folkhems-Sveriges normer. Så familjen stack ut.
» Göran Greiders tillsammans med sin hund Stina, som dog 2022.
– Han bytte jobb för jämnan, var kommunist ibland och socialist andra gånger, så folk tyckte nog att han inte var riktigt pålitlig. Han reste också runt på marknader och höll på med olika affärer, saker jag inte tror Skatteverket var inblandat i, och blev vän med romska familjer.
I ett ganska konformt samhälle och i en ålder då man gärna vill vara som andra var det här inte alltid lätt, men Göran tror att det i förlängningen påverkat honom positivt.
– Det har gjort mig friare i anden. Min pappa var ingen mönstergosse, men brydde sig heller inte i vad folk sa. Även jag har nog blivit friare av det.
I den testosteronstinna miljö som fem söner för med sig, och med föräldrar som älskade sina barn men inte själva hade ord för det svåra i livet, pratade man sällan känslor.
”Ibland, som när stora saker händer, tror jag det vore bättre att samlas i tysta ceremonier i en kyrka och låta var och en begrunda sitt öde.”
– Var och en av oss behöll mer inom sig än vad vi släppte ut. Min mors första man och mina äldre bröders pappa blev svårt sinnessjuka. Det måste ha påverkat dem alla mycket, men det var inget vi talade om. Det låg där mer som ett mörkt moln. Länge förstod jag inte ens varför de hade ett annat efternamn.
HAN SÄGER ATT uppväxtmiljön har påverkat honom. Än i dag tycker hans fru att han är dålig på att prata känslor.
– Men samtidigt tycker jag ibland att det råder en känslohysteri i dagens samhälle. Missförstå mig rätt. Jag själv funderade tidigare på att bli psykolog, och jag förstår att vissa har behov av analys och terapi, men ibland, som när stora saker händer, tror jag det vore bättre att samlas i tysta ceremonier i en kyrka och låta var och en begrunda sitt öde.
Hans egen ventil, som han haft sedan tonåren, är att skriva. Först som poet, sedan även som journalist och debattör.
– Genom hela livet har jag haft deppiga perioder då jag blir mer inåtvänd och oföretagsam. Då har jag alltid känt mig privilegierad som har en naturlig tillgång till skrivandet där känslorna får komma ut.
Det är därför jag tycker att folk ska skriva mer, inte nödvändigtvis för att bli publicerade, utan för att göra sina egna tankestråk tydliga. Det tror jag är bra.
Du har samtidigt sagt dig gilla ditt depressiva drag.
– Ja, det har gett en viss eftertänksamhet, man blir mer varsam med sina ord.
Du är annars en person som många uppfattar som väldigt hoppfull. Du sprider hopp med dina tankar
om hur vi kan få ett mer jämlikt samhälle.
3
tankar
... om att hitta hopp i en mörk tid, enligt Göran Greider:
1 Gå med i en förening eller organisation. När du möter andra möter du också dig själv, och då uppstår hopp.
2 Sök det gemensamma hos andra oftare än det som skiljer er åt.
3 Blicka mot stjärnhimlen, och inse att du är en liten del av något stort.
– Jo, men jag tror att jag har ett starkt hopp, även om det blivit försvagat de senaste åren av alla kriser. Han säger att hopp uppstår när människor träffas. – I ensamhet finns aldrig något hopp. Bokstavligt talat har jag upplevt det tusentals gånger när jag varit på något möte, vare sig det är fem eller 200 personer där. Jag går alltid därifrån mer hoppfull. Det blir en automatisk ökning av hoppets feromoner så fort vi pratar med varandra. Det är ett tecken på att människan i grunden är en samarbetande, empatisk varelse.
SJÄLV FICK HAN möta mycket empati då han för några år sedan blev allvarligt sjuk. 2020 behandlades han först för blodcancer bara för att i slutet av samma år få RS-virus vilket ledde till lunginflammation, hjärtstopp, blodförgiftning och ”allt möjligt.” I några dagar svävade han mellan liv och död, sövd i respirator. Han säger att han ändå inte i något skede av detta drabbades av hopplöshet:
– Jag har inte anlag för ångest, så jag kände ingen dödsångest, utan tänkte alltid att jag kommer att bli frisk.
… men väl hjälplöshet.
– När jag vaknade ur koman kunde jag inte ens lyfta ett glas. Jag var hänvisad till andras välvilja. Då insåg jag ännu tydligare hur beroende vi är av varandra och samhället. När vi brakar genom isen, vilket alla kan göra, måste samhället omkring en vara starkt.
Under den här perioden fann han förtröstan och tillförsikt i tron. Det var skönt att tänka på att det finns ett större sammanhang. För ja, Göran Greider är sedan drygt 20 år tillbaka troende.
Han berättar om en sen höstdag 2001 då han be-
”När jag vaknade ur koman kunde jag inte ens lyfta ett glas. Jag var hänvisad till andras välvilja. Då insåg jag ännu tydligare hur beroende vi är av varandra och samhället”, säger Göran Greider.
fann sig i lägenheten i Årsta. Han var allmänt deppig över det mörker som på allvar började dra in över världen med start i terrorattentatet i New York.
– Plötsligt tyckte jag mig se konturerna av Jesusgestalten på andra sidan rummet. Jag blev alldeles paff, men gestalten var väldigt påtaglig och närvarande.
Där stod han alltså, en vänsterintellektuell uppvuxen i ett hem där religionen aldrig haft någon plats och undrade om han blivit kristen. Det fick honom att djupdyka i religionsvetenskaplig litteratur. Han läste om Jesus, om Koranens påbud om att respektera och vara vänlig mot andra, och Zarathustra som grundare av det goda samvetet.
– Familj och vänner undrade vad jag höll på med, skrattar han.
Göran
Greiders bok som sin hund
Stina kom ut förra året.
Vad fann du?
– Att världsreligionerna till sin kärna är ganska lika. Det är lite samma grej överallt, något jag också tror på: Gemenskap och hopp. Man återuppstår som människa i gemenskap med andra, det är där vi finner hopp. Han säger också att han ser Jesus som en ledare för en social rörelse.
– I evangelierna framträder en man som konsekvent tar ställning för de fattiga.
Sedan dess är han alltså troende, men inte kristen.
– Om man är kristen måste man förhålla sig till doktrinen, bekänna uppståndelsen och allt det där, och det kan jag som rationell människa inte göra. Det strider mot all naturvetenskap jag känner till. Men däremot tror jag att Jesus-gestalten kan återuppstå inom oss. Lite som minnet av kära familjemedlemmar.
påsken Vad betyder
för oss?
Påsken bär ett budskap om förnyelse och hopp, även genom djupa svårigheter. Har du varit med om en tid då allt verkade förlorat, men vände till det bättre? Prästen Ulf Lindgren delar sina tankar om påskens mysterium.
TEXT: Sophie Ekman FOTO: Lisa Wikstrand, Mikael M Johansson
Påsken är kyrkoårets största högtid – men varför är den så svår att förstå?
– Ja, den är inte alltid lätt att begripa sig på, eftersom den rymmer både gemenskap och ensamhet, hopp och förtvivlan, liv och död. Men just därför speglar påsken det mänskliga livet, som är fullt av motsatser, och vi får komma med våra svåra frågor.
Som vilka då?
– Vad gör jag när livet går sönder, när vänner sviker eller när kroppen dör? Kan relationer läkas och kan ljuset övervinna mörkret? Kanske får vi inga svar, men bara det att vi får sätta ord på vår rädsla inför livets skörhet kan ibland ge lindring.
Vad handlar påskens texter om?
Ulf Lindgren är präst i Västermalms församling.
fylld av ångest när lärjungarna somnar och sedan överger honom, och Maria Magdalena står ensam vid den tomma graven.
Vad kan vi lära oss av dem?
– Påsken visar att när allt verkar vara över finns det ändå en väg framåt. Den uppståndne Jesus söker upp sina lärjungar, äter med dem och påminner dem om att allt inte är slut. Som profeten Jeremia beskriver det: livet är som en kruka som formas på drejskivan, ibland blir det fel och då behöver allt göras om – men leran är densamma. Livet går sönder, men ändå fortsätter det, även om formen känns ny.
Hur kan vi själva leva med påskens budskap?
– Bibeltexterna vi läser handlar mycket om gemenskap. Vi ser det när folket sjunger och firar när Jesus rider in i Jerusalem, i nattvarden när han bjuder in sina lärjungar till en djupare relation med Gud, och i Emmaus där två lärjungar förstår att relationen med Gud fortsätter även efter Jesu död. Men påsken rymmer också ensamhet och sorg. I Getsemane är Jesus
”Påsken påminner oss om att vi inte behöver hålla fast vid allt, utan att morgondagen kan bli bra, även om den ser annorlunda ut.”
– Påsken är en tid för förvandling och en chans att släppa taget om det gamla för att välkomna något nytt. Den påminner oss om att vi inte behöver hålla fast vid allt, utan att morgondagen kan bli bra, även om den ser annorlunda ut.
– Men påsken är också en tid då vi lär något nytt om Gud. Påskens märkvärdiga budskap är att Gud inte är som vi tror. Gud sitter inte på troner av kristall och bestämmer allt som händer. Gud gör sig själv maktlös, för Gud vill dela livets alla ögonblick med oss. När Jesus dör på Långfredagen, betyder det att Gud dör med varje människa. Vi är inte övergivna, inte ens i det smutsiga och hemska, också där håller Gud vår hand och leder oss från förtvivlan till samhörighet, från mörker till ljus. Också i din församling kommer denna förvandlingsprocess att äga rum denna påsktid.
”Påsken är en tid för förvandling och välkomna något nytt”, berättar domkyrkokaplan Ulf Lindgren.
EN TID FÖR HOPP. I en tid med mörka rubriker, i en orolig omvärld – hur kan vi känna hopp? Werner G Jearound, teolog och professor emeritus, menar att vi lever i hoppets idealtid. För Anna Hjälm, direktor för Svenska teologiska institutet i Jerusalem, handlar det just nu mycket om att bära hoppet åt varandra.
TEXT: Maria Widar FOTO: Jeries A Basier
Anna Hjälm, direktor för Svenska teologiska institutet i Jerusalem:
”Glöm
inte bort att titta efter kärleken”
◗ När tillvaron ter sig hopplös behöver vi hoppas åt varandra. Det säger Anna Hjälm som menar att vi också måste bli bättre på att våga stå kvar i smärtan. Och titta efter kärlek – överallt.
– Det är rätt kyligt i dag, här i Jerusalem, berättar Anna Hjälm som har slagit sig ned vid skrivbordet på sitt kontor i västra delen av staden.
– Vi har funnits i den här byggnaden sedan 1950talet och har, genom alla år, tagit emot människor från olika håll i världen för utbildning, forskning och interreligösa dialoger. Sedan 7 oktober 2023 har många av de uppgifterna satts på paus. Allt är på vänt efter att kriget bröt ut.
Frågan om hopp – du har brottats en del med den?
– Ja, det har jag. Något som ofta slog mig förr, när jag arbetade för Kyrkornas världsråd här i Jerusalem, var att när vi fick besök av en grupp svenskar frågade de ofta lokalbefolkningen vad som gav dem hopp. Frågan ställdes i all välmening men kunde lätt tolkas som en vilja att skynda till en snabb lösning. Det finns ofta en oförmåga att stå kvar i det som är smärtsamt.
Det pratas om hopp för tidigt?
– Precis. Alla här har i dag en anhörig eller vän i Gaza eller i armén. Vi måste kunna stå kvar i smärtan.
– Jag befinner mig just nu elva minuters promenad från platsen där Jesus dog. När jag går in i kyrkorummet där ser jag inte bara hålet där korset stod, jag ser också framför mig de människor som stod kvar. De kunde inget göra och visste inget om morgondagen.
Det finns en kraft i att känna sig maktlös och ändå inte springa därifrån.
Hur kan vi känna hopp när tillvaron ter sig hopplös?
– Genom att hoppas åt varandra. Precis som vi bär varandra när vi tvivlar i tron. Vi behöver acceptera hopplösheten som en del i hoppet. Vi kan säga till varandra, ”jag ser din hopplöshet, jag bär den åt dig i dag”.
Varför är det viktigt att bära varandra i hoppet?
– Av tusen skäl, men framför allt för att det är det som får oss att ta nästa steg och ge oss in i svåra situationer, även när vi inte vet om vi kommer lyckas.
Hur kan vi smitta varandra med hopp?
– En journalist som hade arbetat i utsatta situationer sa en gång att de i alla bilder försökte leta efter medmänsklighet. I alla katastrofer finns det någon som håller mormors hand eller som hjälper någon att ställa sig upp. Vi får inte glömma bort att titta efter kärleken, det är där vi ser hoppet. När det gäller Israel och Palestina kanske det finns hopp, men vi är inte där än. Och då är frågan var vi är.
Ja, var är vi?
– Vi är i Ylva Eggerhorns psalm om koltrasten, raden som berättar om fågeln som sjunger i timmen innan gryningen. Här, där jag befinner mig, ser vi inte i gryningen just nu, vi ser inte hoppet. Men vi ser koltrasten, den kommer börja sjunga och vi kommer ana ett hopp.
”Det är rätt kyligt i dag, här i Jerusalem. Allt är på vänt efter att kriget bröt ut”, säger Anna Hjälm.
Werner G Jearound, teolog och professor:
”Vi lever i hoppets idealtid”
◗ Hopp är inget vi kan stå ensamma i och bära själva, hopp kräver en större gemenskap som vi ingår i. En förväntan om att världen är större och bättre än vi kan förstå. Teologen Werner G Jeanrond menar dessutom att hoppets tid är nu.
”Vi behöver kärlekens perspektiv och hopp, vi har inte råd att bygga en värld på förtal, lögn och machoism”, säger Werner G Jeanrond.
– Vi lever i hoppets idealtid. Vi lever i en utmanande och brådskande tid och har kommit till vägs ände på flera håll. Vi behöver kärlekens perspektiv och hopp, vi har inte råd att bygga en värld på förtal, lögn och machoism.
Machoism, på vilket sätt?
– Ta Donald Trump till exempel. Han gör en lista på människor han vill hämnas på. Där finns ingen kärlek och inget hopp. Och i Vladimir Putins trossystem finns ingen plats för Ukraina. Han har egna förhoppningar men inget hopp, och det är en stor skillnad mellan dessa två.
Så vad är hopp för dig?
– För mig är hopp en gemenskap jag ingår i med Gud och hela skapelsen. En förväntan om att världen är större och bättre än jag kan förstå, att något bättre kommer. Det är en rörelse som drivs av Guds närvaro. I hoppet är jag aldrig ensam.
Hur kan vi låta hoppet bli en positiv drivkraft?
– Genom att känna och visa kärlek till medmänniskan, Gud, skapelsen och oss själva. Eftersom hoppet vilar i kärleken är den öppen och obegränsad, och det är i kärleken drivkraften uppstår.
– Kärlek tillåter också den mest radikala förvandlingen. Med kärlek kan vi älska Guds skapelse och våra fiender och vilja ingå i en förändring tillsammans.
Du vill ändra ordningen på tro, hopp och kärlek?
– Ja, det vill jag. Kärleken är störst, det är den som drar in oss i Guds närvaro och som står för mer än vad vi själva ensamma kan åstadkomma. Därför tycker jag att det ska vara ”kärlek, hopp och tro”. Hoppet och tron dör med oss människor men kärleken är evig.
I utmanande tider – hur kan vi hålla fast vid hoppet?
–Fråga i stället hur du kan bli ett ljus i mörkret, ett hoppets människa? Jag kan bli det när jag – återigen –avhåller mig från förtal, hämnd och lögn och i stället håller mig till sanning och kärlek. Vi måste våga öppna oss, vara sårbara och låta Guds närvaro skina igenom.
När upplever du att hoppet hjälper dig?
– Det gör det varje dag. Jag och min fru Betty börjar varje morgon med bibelläsning och bön. Från första andetaget öppnas vi upp för en förvandlingskraft som är mycket större än vi själva.
Hoppfull väg till förändring
Även om vi vet att våra val påverkar klimatet kan det kännas svårt att leva mer hållbart. Att ändra på gamla vanor och bekvämligheter är inte lätt. För att vi ska lyckas krävs mer än bara kunskap – vi måste hitta motivationen i våra egna värderingar.
◗ – Vi behöver träna våra ”omställningsmuskler”. Det handlar om att bygga inre styrka för att kunna göra yttre förändring, säger Lisa Svensson, stiftsadjunkt för hållbarhet i Lunds stift. Hon har varit med och tagit fram samtalsmaterialet Den mänskliga faktorn, som är tänkt att hjälpa oss att ta små steg mot en mer hållbar vardag. Materialet bygger på Inner Development Goals (IDG), en modell som fokuserar på färdigheter och förmågor vi behöver för en omställning. Det kan till exempel handla om närvaro, uppskattning, tillit och uthållighet. Övningar i materialet hjälper oss se helheten och hitta motivationen inom oss.
– Vi har gjort en teologisk tolkning av IDG och anpassat det för kyrkan, men materialet funkar för
Lisa Svensson, stifts-
adjunkt.
alla. Det kan användas i konfirmandträffar, i studiecirklar eller andra grupper. Målet är att göra det enkelt och lustfyllt. Vi vill visa hur förändring kan ske – inte bara varför den behövs.
Många tycker det är svårt att skapa förändring, varför?
– Vi tror att vi måste förändra allt på en gång, och då blir vi paralyserade. Men det stora börjar med det lilla. Börja enkelt, kanske med en vegetarisk dag i veckan
eller att cykla en dag i veckan i stället för att ta bilen, tipsar Lisa. Hon lyfter också vikten av att inte göra det ensam:
– Försöker vi göra allt själva tappar vi lätt både ork och motivation. Gemenskap med andra, som i en församling, kan ge stöd och inspiration.
DE SOM REDAN testat materialet är positiva.
– En präst berättade att hon känner sig tryggare med att predika om hållbarhet.
Lisas dröm är att fler ska tycka det är lättare att prata om klimatfrågan, och hitta lösningar som funkar i vardagen.
– Varje liten handling spelar roll. Som jag brukar säga: Änglarna sjunger i himlen när du väljer en köttfri måndag!
Sophie Ekman
små steg
... mot hållbar förändring
1
Reflektera över dina val Vad är viktigast i ditt liv? Vilka små förändringar kan du göra? Att öva tacksamhet – för ren luft, vatten eller nära relationer – kan göra det lättare att bli medveten om dina val och prioritera hållbarhet.
2
Börja smått Gör en förändring i taget, som att minska matsvinn, ha en vegetarisk dag i veckan eller att reparera något istället för att köpa nytt.
3
Sök gemenskap Ta hjälp av andra! Samla en grupp, som en församling eller en vänkrets, för att stötta och inspirera varandra på vägen.
VILL DU GÖRA ÖVNINGARNA?
Ladda ner materialet eller delta i en digital studiecirkel.
”Vi tror att vi måste förändra allt på en gång, och då blir vi paralyserade. Men det stora börjar med det lilla.”
Foto: Sofia Lindstrand
3 tips som ger hopp
VI ÄR FÅGLAR
Kristin Lidström Natur & Kultur
◗ När koltrasten eller lärkan börjar sjunga igen påminns vi om att livet vaknar efter vintern och att ljusare tider är på väg. Vi är fåglar är en nyfiken och vackert illustrerad faktabok där fascinerande fakta blandas med fördjupningar om fåglars liv och egenheter. Här får du möta den lilla stjärtmesen, som lever i små familjeflockar och turas om att sitta i mitten, där det är varmast, under kyliga kvällar. Eller följa nötskrikans arbete med att bygga upp sitt vinterskafferi på hösten. En inspirerande och rolig bok att ha med på utflykter och promenader – året om!
!visste du att
... Frälsarkransen har en pärla för hopp
◗ Frälsarkransen är ett omtyckt radband skapat av biskop emeritus Martin Lönnebo. Varje pärla har en särskild betydelse. Den vita Uppståndelsepärlan symboliserar godhetens seger över ondskan och hoppets kraft att övervinna oro och rädsla. Du kan ha med dig Frälskarkransen överallt – på armen, i väskan eller i fickan – och låta pärlorna hjälpa dig reflektera över dina böner och drömmar. I år fyller Frälsarkransen dessutom 30 år!
Helena von Zweigbergk och Cilla Ramnek funderar kring hur man ska bli gammal i dag.
Foto: SOFIA RUNARSDOTTER/ NORSTEDTS
”Vi var nyfikna och lite smårädda för åldrandet”
DET NYA GAMLA Cilla Ramnek och Helena von Zweigbergk Nordstedts
◗ I Det nya gamla reflekterar konstnären Cilla Ramnek och författaren Helena von Zweigbergk kring åldrande och livsglädje.
Varför ville ni skriva en bok om åldrandets konst?
– Det är inte samma sak att bli gammal i dag som det var för tidigare generationer. Vi ville undersöka det. Vi var nyfikna och lite smårädda för vad som skulle hända.
Hur hanterar vi att kroppen åldras medan själen känns oförändrad?
– Vi har inget annat val än att hantera det så gott vi kan. Acceptera att vi är kropp och ande, att det hänger ihop. Försöka att inte göra det till en konflikt. Det handlar om att vara ödmjuk inför
förändringen och göra vårt bästa för att ta hand om kroppen. Vi kan inte sluta vara biologiska varelser, och det kräver mod att inse.
Tankar på döden kan komma närmare, hur kan vi acceptera döden och ändå leva fullt ut?
– Att gå över en kyrkogård kan sätta saker i perspektiv. Kanske är det först när vi accepterar döden som vi kan leva fullt ut. Medvetenheten om att livet rinner iväg blir en uppmaning att ta vara på det. – Genom att förundras över ynnesten att få finnas till kan vi känna oss hoppfulla inför den tid vi har.
Vad hoppas ni att läsarna ska ta med sig?
– Att livet är något ständigt pågående, och att äldre människor egentligen bara är yngre människor som blivit äldre. Det handlar om en gradskillnad, inte en artskillnad! Efter att ha skrivit boken tycker vi oss bättre förstå det, och förhoppningsvis smittar det av sig.
Sophie Ekman
Så kan vi finna hoppet i begravningsgudstjänsten
◗ Till en begravningsgudstjänst kommer vi ofta med många olika känslor och minnen. Ibland har döden kommit som en befriare undan sjukdom och lidande, efter ett långt och innehållsrikt liv. Ibland har döden kommit oväntat, oönskat, kanske alltför tidigt. Vi kan komma med känslor av lättnad, sorg, tacksamhet, skuld, saknad, oro …
Vi minns den döda på olika sätt och i griftetalet försöker prästen knyta ihop den dödas liv med Guds löften och vårt kristna hopp. Men griftetalet är inget minnestal över den döda, och begravningsgudstjänsten är inte i första hand en minnesakt. Visst är minnen viktiga. Vi letar oss bakåt i tiden och minns, både det goda och det mindre goda vi delat med den vi tar avsked av. Begravningsgudstjänsten vill vara
en bro med tre fästen – låt oss gå över den bron en stund!
ETT FÄSTE BAKÅT i tiden, här finns våra olika minnen. Vi får lämna både det som blev gott och det som blev krokigt och svårt, i Guds barmhärtiga händer.
Så går vi till ett fäste i nuet, nu är vi samlade. All koncentration är runt den döda. Blommor läggs ner. Sånger sjungs, böner beds. I nuet, i den starka närvaron, är vår själ vidöppen. Vidöppen mot evigheten, mot det Heliga.
Nu kommer vi till tredje brofästet, ett fäste framåt. För framtiden finns för Dig som ska leva vidare. Du ska inte alltid sörja. Du ska inte alltid sakna. Du ska hitta nya sätt att vara Dig på och leva ditt liv. Glädjen ska komma åter. Det är Guds löfte till dig när du vill
Begravningsgudstjänsten vill vara en bro med tre fästen och kan ge hopp och förtröstan.
Foto: ALEX GIACOMINI/IKON
leva nära det gudomliga, eviga, märkliga.
VÅRT HOPP GÄLLER också den vi nu överlämnar till Gud, när livet på jorden är till ända. Vi vet inte hur, men vi vet att den som vill leva i Guds gemenskap aldrig blir utestängd, inte ens döden kan rå på Guds liv.
Jesus sa: Gud är inte en gud för döda utan för levande, ty för honom är alla levande. (Luk. 20:38) Det kallar jag hopp och förtröstan!
Gunilla Renöfält
Präst Svenska kyrkan Jönköping
”Gud är inte en gud för döda utan för levande, ty för honom
är alla levande.”
Luk. 20:38
Fira påsken i din kyrka
Måndag 14 april
Kristine kyrka
18.00 Passionsandakt
Sofiakyrkan 18.00 Passonsandakt
Tisdag 15 april
missa inte
Uppståndelse - en stilla vandring i passionens tecken
◗ Konstutställning på Sofiagården med bilder av konstnär Tomas Ivarsson och texter av Peter Ljung.
När: 12-15 april, vernissage på lördagen den 12 klockan 13.00.
Tid: 12.00-17.00 Läs mer på: svenskakyrkan. se/jonkoping
Kristine kyrka
18.00 Passionsandakt
Sofiakyrkan
18.00 Passionsandakt
Onsdag 16 april
Kristine kyrka
18.00 Passionsandakt
Sofiakyrkan
19.00 Johannespassionen
Torsdag 17 april
Skärtorsdag
Ekhagskyrkan
18.00 Skärtorsdagsmässa
Järstorps kyrka
18.00 Skärtorsdagsmässa
Ljungarums kyrka
18.00 Skärtorsdagsmässa
Kören Vox.
Österängskyrkan
18.00 Skärtorsdagsmässa
Råslätts kyrka
18.30 Mässa med vaka
Bymarkskyrkan
19.00 Skärtorsdagsmässa
Dalvikskyrkan
19.00 Skärtorsdagsmässa
Gräshagskyrkan
19.00 Skärtorsdagsmässa
Sofiakyrkan
19.00 Skärtorsdagsmässa
Kristine kyrka
20.00 Skärtorsdagsmässa
Fredag 18 april
Sofiakyrkan
11.00
Långfredagsgudstjänst
Råslätts kyrka
15.00
Ekumenisk bön vid korset
Sofiakyrkan
15.00 Långfredagsmusik
Österängskyrkan
16.00
Långfredagsgudstjänst
Ljungarums kyrka
18.00 Ro för själen
Lydia Hjalmarsson, cello och sång, Jonathan Hjalmarsson, gitarr, och Karin Hjalmarsson, violin, piano och sång.
Ekhagskyrkan
18.00
Musikgudstjänst
Gräshagskyrkan
18.00
LADDA NER
Kyrkguiden
◗ Upptäck över
3 000 kyrkor och platser.
Hitta aktuella gudstjänster och evenemang.
Långfredag
Bymarkskyrkan
10.00 Långfredagsgudstjänst
Dalvikskyrkan
10.00 Långfredagsgudstjänst
Kristine kyrka
11.00 Långfredagsgudstjänst
Musikgudstjänst – Stabat Mater
Damkören Con Spirito under ledning av Valentina Viktorovitch. Mari Wall Söderhjelm, cello. Pilgrimsvandring innan gudstjänst.
Lördag 19 april
Påskafton
Kristine kyrka
23.00
Påsknattsmässa
Sofiakyrkan
23.00
Påsknattsmässa
Påsken är kyrkans största helg. Då firar vi att Jesus uppstod och besegrade döden.
Söndag 20 april
Påskdagen
Ekhagskyrkan
09.30 Påskdagsmässa
Bymarkskyrkan
10.00 Påskdagsmässa
Dalvikskyrkan
10.00 Påskdagsmässa
Järstorps kyrka
11.00 Påskdagsmässa
Kristine kyrka 11.00 Högmässa
Ljungarums kyrka 11.00 Påskdagsmässa med små och stora Körerna Lux, Aqua och Viva. Linnea Gustafsson, trumpet.
Råslätts kyrka
11.00 Högmässa med doperinran
Sofiakyrkan
11.00 Påskdagsmässa
Gräshagskyrkan
16.00 Påskdagsgudstjänst med nattvard
Österängskyrkan
16.00 Mässa
Måndag 21 april
Annandag påsk
Kristine kyrka 11.00 Högmässa
Sofiakyrkan 11.00 Högmässa
Svenska kyrkan utvecklar i nya bostadsområden
Södra Munksjöstaden/Skeppsbron och Strandängen är två av Jönköpings snabbt växande stadsdelar. Här vill Svenska kyrkan Jönköping finnas på plats och erbjuda invånarna verksamhet.
◗ – Det är viktigt för oss att finnas där människor finns, med till exempel andakter, gemenskapsträffar, musik, diakoni och öppen förskola, säger Anna-Karin Hultman, präst i Gräshagskyrkan, med ansvar för Södra Munksjöstaden/ Skeppsbron.
Där har Svenska kyrkan en närvaro sedan några år. Torsdagskvällar arrangeras Andrum på Café Rosetten, en stilla stund med musik och textläsning. Sommaren 2024 arrangerades en allsångskväll på kajen och en samtalsgrupp om existentiella frågor har genomförts.
– Den pilgrimsvandring runt Munksjön vi gjorde i höstas kommer vi i år att fortsätta med en söndag varje månad. Den 6 juni och 3 juli blir det allsångskvällar på området, likt förra året och 19 och 26 juni arrangerar vi walk and talk runt Munksjön. Dessutom fortsätter förstås Andrum
varje torsdag, säger Anna-Karin Hultman.
JÖNKÖPINGS församlings verksamhetsplan för 2025 anger tydligt satsningar på de båda områdena:
”Vi behöver ta nya djärva steg så att vi i vår tid upplevs som en både modig och relevant kyrka”.
Någon byggnation av kyrka eller kapell är inte aktuellt. I stället vill man ha närvaro i andra former, där förstås lokalfrågan är viktig.
På Strandängen har bostadsbolaget Vätterhem skapat samlingslokalen Framtiden och nätverket Hjärta för Strandängen har bildats.
– Det är en mobil öppen förskola. Vi har köpt in lekutrustning som vi förvarar i ett förråd. Det har kommit fem–sex familjer varje gång.
UNDER 2025 SKA verksamheten utökas. Här finns tankar på samtal om Bibeln, skrivarstuga och samtalsgrupp om existentiella frågor, med hjälp av ideella krafter.
Stina Dittschlag och prästen Tore Karlsson tycker att atmosfären på Strandängen är väldigt fin.
– Här arrangerar Bankeryds missionskyrka och Fjällstugan träffar med gudstjänst och våffelcafé på söndagar. Vi i Svenska kyrkan har blivit alltmer involverade, och bjöds till exempel in att medverka på årets julmarknad. Vätterhem gör ett fantastiskt jobb, säger Stina Dittschlag, diakon i Bymarkskyrkan.
Hösten 2024 startade Svenska kyrkan en öppen förskola.
– Det är en härlig gemenskap, ett område där människor bryr sig om varandra, säger Stina.
– En välkomnande och tillåtande atmosfär där man arbetar gemenskapsfrämjande och har ett intresse för oss. Vi vill utveckla kontakten med skolan och vi har redan goda kontakter med områdets tre äldreboenden. Det ska bli riktigt, riktigt roligt att utveckla vår verksamhet här i detta vackra område, säger Tore Karlsson.
Mikael Bergström
”Här vill vi vara”, säger TJ Bobbert, församlingsassistent, Linn Storbaek, diakonikandidat och AnnaKarin Hultman, präst, och blickar ut över Södra Munksjön/ Skeppsbron där Svenska kyrkan Jönköping vill bygga upp en verksamhet.
Foto: MIKAEL BERGSTRÖM
läs mer
◗ ... om vad som händer i områdena Strandängen och Munksjöstaden/ Skeppsbron genom att följa qr-koderna.
Strandängen:
Munksjöstaden/ Skeppsbron:
Stina Dittschlag.
Tore Karlsson.
Skynda, skynda! Konfirmationsundervisningen
är fylld av lekar. Här handlar det om att med en uppblåst ballong få med sig pappmuggar till en liten stapel, allt övevakat av församlingsassistent Nadine Rosenkvist, i mitten.
Fika, Gud och skidåkning – ett sätt konfirmera sig
TEXT
OCH FOTO: Mikael Bergström
◗ Bymarkskyrkan är deras samlingspunkt varannan torsdagskväll. På programmet står fika, undervisning, lekar och andakt. De 30-talet ungdomarna i konfirmandgruppen bygger upp en allt starkare gemenskap och kunskap, med målet att konfirmeras i maj. Det är lite stojigt och livfullt när en stor grupp 14-åringar samlas. Bakom sig har de en skoldag och nu väntar ett par timmars häng kombinerat med undervisning om kristendom, under ledning av vänliga och fasta händer från diakon Stina Dittschlag, pedagog Linda
”Har Gud skapat hela världen så är det coolt.”
Gustav Uddemar, konfirmand
Fröding (fram till jul), församlingsassistent Nadine Rosenkvist (från årsskiftet) och prästerna Tore Karlsson och Tojje Wirén.
AMOS HAR HÄLSAT på vid några tillfällen under hösten för att höra om undervisningen.
– Det är jättekul och har blivit jättebra. Vi har lärt oss mer om Gud och Jesus, sammanfattar Alma Hyckenberg, Beata von Oelreich-Österlig och Olivia Hedbäck, tre av konfirmanderna.
Varje träff innehåller flera moment: fika, undervisning, lekar och andakt.
– Man får godis och så har det varit mer fika än vad jag trodde, säger Love Johansson på frågan om hur första terminen varit.
Ellie Gustafsson, Emma Sand-
berg och Bella Karlsson uppskattar också lekarna och att de bland annat får uppleva andakter.
– Min kusin konfirmerade sig. Det verkar kul att lära känna nya människor, nya aktiviteter och lära mer om kristendomen. Jag vill lära mig mer om vad jag ska tro på, säger Bella.
– Mina föräldrar och kusiner har konfirmerat sig. Jag fick hemskickat information från Svenska kyrkan, med frågan om jag ville konfirmera mig. Att det är en skidkonfa, den enda i Jönköping, är en bonus, säger Emma.
– Är det så att Gud har skapat hela världen så är det coolt, rätt häftigt. Särskilt om det finns flera världar, säger Gustav Uddemar eftertänksamt.
Lekarna handlar om att lära
känna varandra och den kristna tron. Allt ifrån att hitta gemensamma nämnare på vad man gjort eller vad man tycker, till att fundera på vem Gud är, eller vad Gud är. Eller hur den är som är kärleksfull. Som några exempel.
I UNDERVISNINGSDELEN FÅR ungdomarna förståelse vad kristendom handlar om, men också möjlighet att lära känna sig själva.
– Det är en skön gemenskap som är tillåtande, där man får vara den man är. De lär känna kyrkan, och efter ett tag märker jag att ungdomarna ”vuxit in” i vad kyrkan är för något. Vi pratar både om livet och tro, både om det fina och glada och det som är svårare, säger Tore Karlsson.
Sång blir också ett allt viktigare inslag, med sånger kopplade till kvällens undervisningstema.
– Vi räknar med att få mer sång i konfirmationsundervisningen. De får en sång- och psalmskatt med sig.
Vad får man då lära sig som konfirmand?
– Man får en förtrogenhet med Svenska kyrkans gudstjänstliv samt ren Bibelkunskap. Vi vill ge dem en känsla av att de är värdefulla och älskade och förmedla ett hopp. Det blir den goda atmosfären att vi vågar tro på något, i motsats till att man är värdefull för att man är snygg och har fina kläder. Det handlar om att hitta ett värde i sig själv, säger Stina Dittschlag.
Alla som konfirmeras får frågan om de sedan vill fortsätta som unga ledare. Just nu är det 10 av de
17 i förra konfirmandgruppen som har fortsatt som unga ledare.
– Vi har lyckats med detta. De unga ledarna blir otroligt bra förebilder, och de tidigare unga ledarna kan fortsätta i ungdomsgruppen som träffas samma kväll, säger Stina Dittschlag.
TORE KARLSSON, TOJJE Wirén och Stina Dittschlag har haft många konfirmandgrupper genom åren. De brukar se en tydlig utveckling.
– Det brukar inte vara samma ungdomar som lämnar oss på våren som kom på hösten. Jag tycker att de växer mycket som människor och lär sig mycket, säger Tore Karlsson.
Utifrån detta perspektiv är det förstås positivt att antalet konfirmander ökar, även i Jönköping.
– Vi är så otroligt materiella. Jag tror att det finns en längtan efter något djupare. De börjar ofta för att detta är en kul grej som ger gemenskap. Här behöver de inte
KONFIRMANDGRUPPER
I Jönköpings församling finns just nu dessa konfirmandgrupper:
Konfirmanderna placerar sig på olika platser i kyrksalen när prästen Tojje Wirén frågar om de är bra, mittemellan eller kan bli bättre på olika saker, som till exempel att lära sig ett nytt språk eller pyssla, i en övning som vill visa att alla är bra på olika saker.
heller ”brösta upp” sig eller vara ”macho”. 14 år är en ålder då man bryts mellan att vara liten och stor. Men de växer och får en djupare förståelse för både kyrkan och livet, säger Tore och Stina. Huruvida den personliga tron växer under konfirmandtiden är förstås svårt att mäta.
– Vi avkräver ingen någon tro. Men när de önskar att vi ska sjunga psalmen Du vet väl om att du är värdefull, har de tagit till sig det budskap som behövs. Märker vi att de tycker att de är värdefulla i någons ögon, då har vi lyckats. Vi märker att konfirmationen betyder något för dem, och vi har gett dem förutsättningar för att leva ett liv i kyrkan med sin tro, säger Tore Karlsson och Stina Dittschlag.
LÄS MER
◗ ... och se fler bilder genom att följa qr-koden.
Sommarkonfa
Sofiakyrkan
◗ Regelbundna träffar, samt läger en helg i november, över Kristi himmelsfärd och en vecka vid kusten.
Konfirmation: 28 juni 2025.
Segelkonfa Dalvikskyrkan
◗ Regelbundna träffar, samt två helgläger. Under det sista mönstrar vi på segelbåten Shalom som utgår från Oskarshamn.
Konfirmation: 8 juni 2025.
Skidkonfa Bymarkskyrkan
◗ Regelbundna träffar, samt två helgläger, ett på hösten och ett sent på våren. På sportlovet åker vi till fjällen för några härliga skiddagar.
Konfirmation: Maj 2025.
Berlinkonfa Kristine kyrka, Kristinagården
◗ En möjlighet att lära sig mer om sig själv, träffa nya människor, upptäcka spännande saker, åka på läger och resa till Berlin.
Konfirmation: 24–25 maj.
Konfa i Ljungarum Ljungarums kyrka, S:t Olofsgården
◗ Regelbundna träffar med bland annat fullt ös i gympan, samt tre läger under året, två på Tallnäs och ett på Gransnäs.
Konfirmation: 10-11 maj 2025.
... du kan konfirmera dig som vuxen?.
◗ Kanske är det så att du missade konfirmandtiden som tonåring, men nu som vuxen är nyfiken på kristen tro. Då finns det en grupp även för dig! Läs mer om höstens konfirmationsgrupper på: svenskakyrkan. se/jonkoping
Kompiskonfa
Sofiagården
◗ För dig som går i anpassad grundskola i årskurs 8 och till gymnasiet. Lär dig mer om kristen tro genom skapande och upplevelser i en mindre grupp.
Konfirmation: Enligt överenskommelse med gruppen.
Rolf Henriksson och Anneli Magnusson uppskattar den fina miljön på Skogskyrkogården under sina dagliga promenader med hunden Pompom. Den ger både frisk luft och tid till tankar på de människor som stått dem nära i livet.
Foto: MIKAEL
BERGSTRÖM
visste du att !
◗ ... på Östra kyrkogården startade i februari arbetet med att bygga ett helt nytt område med så kallade askgravplatser, där urnan med aska sänks ner i marken med en namnskylt på pelare, mur eller smidespelare beroende på vald plats. Här skapas ett helt område med cirka 350 platser, runt stenpelare, utmed granitmur och vid häckar. Allt ska vara klart till allhelgonahelgen.
Grannarna Anneli och Rolf går promenader på kyrkogården
Grannarna och nära vännerna
Anneli Magnusson och Rolf Henriksson tar sin dagliga promenad på Skogskyrkogården. För att få frisk luft och motion, uppleva stillheten, besöka gravar och rasta Rolfs hund Pompom.
◗ – Rolf tillhör nu min familj, det har skapats ett familjeband mellan oss, säger Anneli med ett varmt leende mot sin granne, som på senare år kommit att bli en nära vän.
De bor nära Skogskyrkogården, i samma område och kan se varandras fönster tvärs över gården. De lärde känna varandra i samband med att en gemensam vän blev svårt sjuk och avled.
Sedan dess har vänskapen utvecklats. När Rolf blev sjuk mitt
i natten var det Anneli som tog hand om hans hund. När Annelis mamma blev sjuk fick hon besök av Rolf och när Anneli var hos sin mamma en lång period såg Rolf till hennes sommarstuga.
DE KONSTATERAR BÅDA att de dagligen tänker på sina anhöriga som inte längre finns i livet. Rolf på hustrun Gun, begravd på Skogskyrkogården, Anneli, på sina föräldrar som är begravda på Östra kyrkogården. Dessutom många vänner som avlidit de senaste åren.
Promenaden på Skogskyrkogården har därför sina givna stopp.
– Klockan 9 varje morgon ringer Rolf och jag varandra, och kollar hur vi mår och föreslår promenad,
”Varje kväll tänder Rolf sin lavalampa om han mår bra. Vi kallar den för en levalampa.”
Anneli Magnusson
en runda på cirka 45 minuter. Även om krämpor har satt sina spår för Rolf så hakar han på.
POMPOM BEHÖVER FÖRSTÅS en morgonpromenad. Miljön i sig är värdefull för dem.
– Vi uppskattar kyrkogården som en stilla, lugn och fin plats, och personalen som arbetar här är fantastisk, har alltid tid för en liten pratstund, säger Anneli. Deras vänskap har stor betydelse:
– Varje kväll tänder Rolf sin lavalampa om han mår bra. Om han inte gjort det ringer jag och kollar, och svarar han inte går jag över. Vi kallar den för en ”levalampa”, säger Anneli.
– Det är väldigt skönt att ha den tryggheten, tycker Rolf.
Mikael Bergström
LÄS MER
◗ ... och se fler bilder.
TILLSTÅND KÄKPARTI
SKYLDIGHET SES KRÄSEN MATEN
SKA HELST VARA TORR
DISTRAHERA
FÖRLORADE FOTFÄSTET
MODERN TEKNIK
ODLAD MARK BENDEL
GÅ PÅ NÅGONS NERVER
ANGELÄGENHET
GRÄNSOMRÅDE
REKLAM FÖRST I RAMSA
SES UPPÅT VÄGGARNA YTMÅTT
SKRED TILL VERKET
ÄTA FRÅN MARKEN ÄNGEL
ÖPPNA ARMAR ANVÄNDER ÅROR
SLÅ KLACKARNA TAKET
MATERIEPARTIKEL
KASTA UT ? MED BADVATTNET
BLÅSA FRAM LJUD
SEGRARE
POWERNAP
KOMMA UNDERFUND MED
BELÅTNA GRÖNT
PERIOD
SOCKERKORN
VANLIG FRÅGA EFTER SO
RÖSE
PRONOMEN
SVAGARE ÄN PARFYM
PRATA NATTMÖSSAN
OOLONG HÅL-
OSTMASSA STÅR FÖR NOTAN
RÖR SIG SNABBT
Vårkrysset
GÖR SÅ HÄR
◗ Lös korsordet och skicka in meningen du får fram i de färgade rutorna. Kom ihåg att ange din adress så att vi kan skicka eventuell vinst. Fem vinnare får varsin snygg tygkasse med Svenska kyrkans nya logotyp och budskapet ”En kyrka som bär”.
SNURRAR RUNT
BIBLISK HUSBÅT
FISKENÄT EN TRÄDGÅRD ÖSTERUT BATTERI
KISEL
HÄRD SOM ÄR GULD VÄRD
VARA CHEF FÖR GREKISK Ö
SÄTTER KANSKE ARG FOTEN
ÅTER KORT
ÖMKLIG
HAR PÅ KÄNN
Tack till alla som skickade in svar. Vi gratulerar vinnarna i korsord nr 4 2024:
◗ Karin Olsson, Örebro
◗ Stig Fransson, Eksjö
◗ Ulrika Johansson, Jönköping
◗ Sylvia Hansson, Jönköping
INGA VISOR UR VÄGEN!
DANSK FÖDA
◗ Eva Petersson, Jönköping
Rätt korsordssvar i förra numret: Vila i din väntan
Namn:
Sänd in lösningen till: Östra Storgatan 45, 553 21 Jönköping ... eller mejla lösningen till: jonkoping.korsord@ svenskakyrkan.se
◗ Vi vill ha ditt svar senast 15 april 2025
Adress:
Postadress:
Telefon:
E-post:
1. Samling i soffhörnet för
SKUFFE, Svenska kyrkans Unga Ulfsparregården, där det är dags att planera vårens program.
2. Veckans höjdpunkt! Det tycker ungdomarna i SKULJ, Svenska kyrkans Unga i Ljungarum.
2 1
KYRKANS UNGA OM KYRKOVALET:
”Man
vill inte vara en soffpotatis”
LÄS MER
◗ ... genom att följa qr-koden.
SKUFFE:
SKULJ:
Engagemanget i församlingens ungdomsgrupper är stort. Men till kyrkopolitiken kan tröskeln kännas hög. Dock räknar de ungdomar som Amos träffar med att rösta i höstens kyrkoval.
◗ – Man vill ju inte vara en soffpotatis. Finns det möjlighet att påverka, ska man ta den chansen, tycker Oliver Jarenmark, medlem i Svenska kyrkans Unga Ljungarum, SKULJ. Måndagskvällar träffas SKULJ i S:t Olofsgården i Ljungarum. Onsdagskvällar gör kompisarna i SKUFFE detsamma i Ulfsparregården på öster. På programmen står en bit mat, brädspel och tvspel, ibland en gästföreläsare eller ett studiebesök. Men viktigast av allt, ett kravlöst ”hängande”
tillsammans efter en lång dag i skola eller på jobb. En mötesplats helt enkelt.
ENGAGEMANGET ÄR STARKT för frågor som rör den egna generationen, men också generellt för församlingslivet. Höstens kyrkoval står knappast överst på agendan, men är inte heller främmande. Rösta ska man, är den vanligaste uppfattningen. Men steget till politiskt engagemang är större:
– Tanken har slagit mig, men jag har inte jättebra koll vad det innebär och hur man ska göra. Det jag hör är också att det är många från en äldre generation som är engagerade och att det då kan vara svårt att påverka utifrån sin egen
”Jag vill i så fall bli invald för vad jag tycker, inte för att någon grupp ska få sätta en 22-åring på listan – bli ett pynt på tårtan.”
Kajsa Andersson
åldersgrupps åsikter. Men alla tycker ju inte lika utifrån sin ålder. Så kanske skulle man försöka hitta fler och ställa upp i valet tillsammans, säger Tilda Cronqvist i SKUFFE.
HOS SKULJ ÄR diskussionen likartad och nästan alla har åldern inne, 16 år, på valdagen, en del med god marginal:
– Jag behöver först och främst sätta mig in i lite mer vad det handlar om för att rösta i kyrkovalet. Men det är viktigt att ta chansen, säger Nellie Engdahl.
På frågan om att engagera sig politiskt pekar alla på Kajsa Andersson, som haft en rad förtroendeuppdrag inom Svenska kyrkans Unga.
– Vi får se. Det behöver ju hända saker men är ett stort steg att ta sig in och engagera sig politiskt. Jag vill i så fall bli invald för vad jag tycker, inte för att någon grupp ska få sätta en 22-åring på listan –bli ett pynt på tårtan, säger hon.
Mikael Bergström
Foto: MIKAEL BERGSTRÖM