Amos Ängelholm nr 1 2016

EN TIDNING FRÅN FÖRSAMLINGARNA I ÄNGELHOLM • MUNKA L JUNGBY • FÖRSLÖV- GREVIE • HJÄRNARP-TÅSTARP

Tema: Från mörker till ljus Möt Gustav Kraitz

# 1 • 2016

PÅSKNOVELL

l

SPIRANDE PROJEKT

l

LOKALSIDOR

1

Vill du läsa Amos? Vänd på tidningen!

t t

De nyanställda i församlingarna presenteras

Utges av församlingarna i Ängelholm Munka Ljungby Förslöv-Grevie Hjärnarp-Tåstarp Redaktion: Gunilla Carlsson, Bella Flodén, Åsa Hagberg, Ann Lidgren.

Omslagsfoto: Michael Faes

Vänd ansiktet mot ljuset EN MAN FRÅN andra sidan jordklotet var på besök i vårt land en dag i början av mars. Solen hade precis tittat fram och mannen undrade vilken konstig sedvänja vi hade i det här landet. ”Folk står och blundar och vänder ansiktet uppåt. Vad är det för tradition?” undrade han.

Visst känns det igen! Det är så härligt att få njuta av de första solstrålarna att vi kan ställa oss nästan var som helst och vända ansiktet mot solen.

När den första vårsolen börjar lysa och värma så vänder vi ansiktet mot solen för att ta emot ny energi och kraft efter vinterns mörker och kyla.

Vi läser med spänning tidningens rapport om hur många minuter dagen har ökat? Det känns väldigt skönt att dagen blir längre, att ljuset kommer tillbaka!

TÄNK VAD LJUSET betyder mycket –

både för kroppen och för själen.

I Psaltaren står det: ”Herren är mitt ljus och min räddning, vem skulle jag frukta?”

FÖR GUD FINNS inget mörker. På ett annat ställe i Psaltaren står det uttryckt så här starkt: ”Om jag säger: mörker må täcka mig, ljuset omkring mig bli natt, så är inte mörkret mörkt för dig, natten är ljus som dagen, själva mörkret är ljus.”

Till och med det mörkaste mörka – döden – har Gud förvandlat. Påskens ljus bryter igenom och vi får tillsammans fira LIVET. Genom Jesu uppståndelse har Du och jag möjlighet att ta emot Livet.

Det liv som börjar här och som fortsätter in i evigheten.

Vår- och Påskhälsningar

Kontakt: Ängelholms församling 0431-43 75 00 angelholm.forsamling@svenskakyrkan.se www.svenskakyrkan.se/angelholm Munka Ljungby församling 0431-40 23 00 munka-ljungby.forsamling@svenskakyrkan.se www.svenskakyrkan.se/munka-ljungby Förslöv-Grevie församling 0431-41 56 50 forslovgrevie.pastorat@svenskakyrkan.se www.svenskakyrkan.se/forslovgrevie Hjärnarp-Tåstarps församling 0431-41 51 70 hjarnarp-tastarp.forsamling@svenskakyrkan.se www.svenskakyrkan.se/hjarnarp-tastarp Produktion: Verbum AB Tryck: Sörmlands Grafiska 2016

FRÅN CECILIA REUTER

VARSÅGOD!

Vi får vända ansiktet mot det stora ljuset, Gud, för att ta emot ny energi och kraft.

Här är dina lokala församlingsnyheter i tidningen Amos. Bilagan är lokalt präglad och delas ut gratis som en hälsning från församlingarna i Ängelholm, Munka Tema: Från Ljungby, Förslövmörker till ljus Grevie, HjärnarpTåstarp.

DET KAN SE mörkt ut många gånger både

inom oss och runt omkring oss, men Gud vill påminna oss om att Han finns också där. Gud finns i mörkret. Han går med oss och det gör att mörkret blir lite ljusare. ”Gud, för dig är allting klart, allt det dolda uppenbart.

Mörkret är ej mörkt för dig och i dunklet ser du mig.” Ps. 217

EN TIDNING FRÅN FÖRSAMLIN

Möt Gustav

Nästa nummer av Amos kommer den 2 september 2016. # 1 • 2016

GARNA I ÄNGELHOL

M • MUNKA L JUNGBY

• FÖRSLÖV-

GREVIE • HJÄRNARP

-TÅSTARP

Kraitz

De nyanställd a i församling arna presenteras

PÅSKN OVELL

l

SPIRAN DE

PROJEK T

l

LOKAL SIDOR 1

CECILIA REUTER KOMMINISTER

2

# 1 • 2016

Ann Nerborg, nygammal präst i Förslöv-Grevie NEJ, DET GÅR knappast att säga att den som

Min första tjänst var i Tomelilla m.fl. för­ samlingar. Därefter fick jag tjänst i Malmö.

Efter några år där tog jag ett sabbatsår för att kunna återvända till mina hemtrakter i Halmstad och familjen som betyder mycket för mig och alltid gjort. Det var då jag också fick kontakt med ett gruppboende. Det var en annan längtan som fötts i mig efter tidigare fina möten med personer med funktions­ nedsättningar, att arbeta och vara nära dem.

Därför stannade jag kvar i Halmstad och arbetade som stödassistent, förutom det året jag var komminister i Båstad-Östra Karups församling. Men när John frågade mig om att arbeta 25 % som kontraktsadjunkt blev det möjligt för mig att under många år göra både ock. Det var en rikedom att arbeta i båda dessa världar och märka hur dessa arbeten berikade varandra.

redan varit i en församling i 10 år är ny. Men skillnaden märks tydligt när man kommer in på församlingsexpeditionen i Förslöv där det ofta lyser i Anns rum och ett ansikte ler välkomnande inifrån den öppna dörren. Ann som förut bara var 25 % kontraktsadjunkt, men nu gått in i församlingen på heltid.

Vad gör du i ditt nya arbete?

– Mina nya 75 % handlar framförallt om den vuxenverksamhet som Carina hade påbörjat före mig, grupper som möts kring olika teman för att samtala och dela livets stora och små frågor och funderingar med varandra. I ”Bibelstudiegruppen” fördjupar vi oss i 1 Mosebok och samtalar varje gång runt några kapitel som alla läst i förväg. Jag har också gruppen ”Nyfiken på kristen tro och tradition” där vi nu är inne på att samtala om gudstjänsten och dess olika delar, just nu handlar det om måltiden. Och så finns ”Fördjupningsgruppen” som möts varan­ nan vecka för att samtala om kommande söndags tema och evangelietext, men det kan också uppstå samtal kring det nya handboks­ förslaget eller artiklar i Kyrkans tidning eller något annat som känns angeläget. Glädjande nog har jag också kunnat påbörja en ”Levavidare grupp” för dem som nyligen mist en anhörig. Det blir en fin och nära gemenskap där man hjälper varandra genom sorgen och saknaden. Även om jag fått ta över grupperna och mycket av utformningen från Carina finns ett genuint intresse hos mig att göra just detta, det är en så enastående möjlighet att få ta del av varandras livsberättelser. Det har alltid legat mig varmt om hjärtat.

Sedan är jag förstås glad att ha kvar mina tidigare uppgifter med gudstjänster och för­

Från mörker till ljus – vad tänker du om det?

rättningar, och så arbetskretsen i Grevie. Det är en fantastiskt rolig grupp utan åldersgräns eller krav på hur man måste vara. Man måste inte handarbeta, utan alla är välkomna i en gemenskap som ändå har en sådan drivkraft att vara en hjälpande hand och stödja utsatta människor.

När visste du att du skulle bli präst?

– Jag har haft en tro så länge jag kan minnas, men kallelsen har varit mer smygande. Inte en stark röst, utan mer som en viskning och en närvaro som pekat ut min riktning mot kyrkan. När jag gav efter visste jag att det var den vägen Gud kallat mig att gå. Då var jag 23 år och började direkt läsa i Lund.

– Jag tänker på hur vi är vana vid att se livet i motsättningar. Vi ser det i naturens växlingar, hur det som i vintern ser ut att vara dött, återuppstår på nytt när ljuset åter­ vänder. Men det kan också vara livet som ena dagen är glädje och lycka för att nästa dag vändas i det motsatta. Samtidigt som livet är en unik gåva till var och en av oss är vi också del av en större berättelse som omsluter oss.

Vi kan leva burna av att den håller oss genom glädje och sorg, mörker och ljus. Jag ser det i Johannes ord: ”Ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det”.

Vilken är din favoritpslam?

– Jag har alltid haft svårt att välja ut en, men jag tycker mycket om Gud, för dig är allting klart. ÅSA HAGBERG

Linn – en diakonisassistent med gröna fingrar LINN BORGLUND ÄR trädgårdsingenjör

med inriktning odling och arbetar som diakoni­assistent i Ängelholms församlings spännande trädgårdsdiakoniprojekt.

Linn upplever att naturen har läkande krafter och att det är något speciellt och värdefullt att få följa årstidsväxlingar, se hur olika växter och platser förändras från år till år och att odla och få följa något från frö till fullvuxen planta och sedan kunna njuta av blommorna eller skörden av exempelvis grönsaker.

Linn säger att hon vill dela dessa känslor till andra människor, och att det finns även mycket forskning kring helande trädgårdar

# 1 • 2016

och trädgårdsterapi som stödjer hennes upp­ levelser av att naturmiljöer får oss att må bra och kan hjälpa människor som har det svårt av olika anledningar.

HENNES VISION ÄR för egen del inte att för­ söka visa på att teorierna stämmer, utan att försöka hjälpa människor som står långt ifrån arbetsmarknaden att komma närmare naturen och finna en ny livsglädje, som de kanske saknat under en tid; för naturupp­ levelser är för min del på många sätt för­ knippat med glädje och sinnesro.

TEXT OCH FOTO: BELLA FLODÉN

3

Anders – ny diakoniassistent MINA BARN SA ”Pappa när man är så gam­ mal som du 60+ brukar man inte byta arbete utan stanna kvar tills man går i pension”. Jag svarade att jag är inte som alla andra pappor.

Barnen sa då att de visste det, med glimten i ögat.

Jag bor i Ängelholm och har barn och barnbarn i Stockholm.

HAR ALLTID TYCKT om att få arbeta med människor, de senaste 10 åren har jag varit anställd på Samhall som områdeschef och min uppgift har varit att utveckla mina anställda genom arbete. Periodvis har det varit en ganska tuff uppgift.

Jag har alltid haft ett behov av att få delta i gudstjänst och församlingsliv, ser fram emot nya utmaningar i Hjärnarp-Tåstarps försam­ ling.

ungdomsverksamhet likaså husmorsuppgif­ ter tex duka fint inför något evenemang då ögat måste få sin del så hela evenemanget blir en upplevelse.

PÅ MIN LEDIGA tid går jag gärna ut med våra

hundar och en kaffetermos. Utelivet är ju stärkande för själen sägs det. Tycker om att resa ut i den stora vida världen och se mig omkring för att vidga mina vyer.

Den 1:a april tillträder jag min nya tjänst i Hjärnarp-Tåstarp. Det kommer att bli riktigt roligt med nya arbetskamrater och får möta er i skilda sammanhang.

Väl mött.

ANDERS LUNDBORG

Anders välkomnas på Påskdagens familjegudstjänst.

JAG SKA ARBETA som diakoniassistent och till mina uppgifter hör ansvar för barn och

Mats – ny vaktmästare i Grevie GREVIES NYE VAKTMÄSTARE Mats

Stefansson är heller inte ett nytt ansikte i bygden. Redan som femåring kom han till Grevie för att bo, gå i skola och arbeta där.

Själv ser han det som en stor fördel. ”När jag går på kyrkogården och ser gravstenarna vet jag ofta vem det är som ligger där. Och vid allhelgona när det var fullt med folk på kyr­ kogården kände jag ju redan alla och kunde prata med dem.”

Hur kom det sig att du blev kyrkvaktmästare?

– När jag har gått inne i kyrkan och städat har jag själv undrat ”Hur har jag kunnat få det här jobbet?” Jag hade arbetat på Lindab ända sedan jag slutade skolan och hade i flera år känt att jag ville gå vidare. Jag tog taxikör­ kort för att kunna köra taxi, men så fick jag reklam om en trädgårdskurs för oss som var 50+ och tänkte att det kunde vara bra. När det sedan var dags för praktik pratade jag med kyrkan, och först var svaret att det inte fanns något just då, men två timmar senare ringde man att jag kunde få mina två veckor.

Sedan behövde man en säsongsarbetare, och när den tiden var ute behövdes en ny vakt­ mästare efter Assar som skulle pensioneras.

Jag trivdes ihop med de andra vaktmästarna så alla önskade att jag fick tjänsten. Det kän­ des förstås jättebra. Alla pusselbitar bara föll på plats till 100%.

Vad får du göra i jobbet?

– Det är väldigt omväxlande. Vi hjälps åt med allt, både inne och ute. Just nu håller

4

vi på att bygga nya redskapsskjul vid Grevie kyrkogård. Igår när det var dåligt väder var jag inne och målade en hel dag. Men jag hål­ ler fortfarande på att lära mig allt, särskilt allt som har med gravrätter och sådant att göra, det tar nog några år att komma in i det. Men jag har bra handledning av Åsa Berntsson.

Hur är det att jobba inne i själva kyrkan?

– Det går bra. Även om jag inte varit troende så har jag ju kommit till kyrkan varenda skolavslutning med barnen, eller andra högtider. Jag tycker att man blir lugn när man är i kyrkan. När jag städar kan jag gärna sätta på en av skivorna där finns med andlig musik och psalmer och om jag hinner

kan jag sedan bara sitta där i några minuter och lyssna.

Har du hunnit få någon favoritpsalm?

– ”Tryggare kan”, den finns på en av ski­ vorna. Den kan man sedan man var liten.

Eller ”Blott en dag”, den är fin på begrav­ ningar.

Och så till sist, vad visste vi inte om Mats Stefansson …?

– Jag har cyklat Bjäre Runt 42 gånger.

Första gången var jag 13 år och jag har bara missat två gånger, ena gången för att jag var i lumpen och inte kunde få permission. Jag har som mål att bli en av dem som cyklat det loppet flest gånger i livet. ÅSA HAGBERG

# 1 • 2016

Gustav Kraitz, från Ungern till Förslöv och New York Jag möter Gustav Kraitz i det som en gång var Per Siegårds hem, men sedan 1968 den plats där han och hustrun Ulla byggt vidare både på hemmet och den konstnärliga verksamheten. Att ta sig upp genom trädgården blir en vandring omgiven av de keramikfigurer som är så karaktäristiska just för Gustav och Ulla Kraitz; hästar, klot och andra former utplacerade bland gräs och äppelträd, en vandring från trädgårdens skugga upp till den ljusa ateljén där mästerverken skapats.

Gustav Kraitz, ett liv som gått från mörker till ljus. Det började inte så bra. Kriget hade just härjat i Europa, i det Ungern där Gustav växte upp. Jag låter honom själv berätta.

1945 GICK JAG på konstakademin i

Budapest. Ända sedan jag var 14 hade jag vetat att jag skulle bli konstnär, men mina föräldrar tyckte det var ett yrke för dagdrivare och inte något man kan leva på. Det var tack vare ett stipendium från Ungerska staten som jag kunde gå på akademin.

Men när Ryssland vid krigs­ slutet kom in i Ungern såg man alla som haft något med staten att göra som fiender, så det var kanske samma stipendium som gjorde att jag fängslades. Vi var 3 000 som forslades till de kolgruvor i södra Ukraina som Tyskarna först öppnat och brutit under kriget men som de sedan sprängt när de drevs därifrån. Vi fick bygga upp gruvorna igen och arbeta där i fångläger. Det var inte vanliga kolgruvor, utan antracit, det ligger mellan berglagren som fyllning i en grädd­ tårta, bara 90 cm tjocka lager. Så där kröp vi i trånga gångar med det våta taket mot ryggen. På en arbetsdag fick man skyffla 7 ton kol. Ännu värre blev det när tyfusen bröt ut. De som drabbades kunde inte behålla maten utan när de dog var deras kroppar som ut­torkade skelett. Jag fick hjälpa till att begrava hundratals, man körde ut dem utan­ för lägret och grävde en grund grav i gruset, så någon riktig begravning var det inte. Efter fem år släpptes jag och kunde återvända till Ungern. Av 3 000 fångar var vi bara 290 som överlevde.

JAG KUNDE GÅ färdigt min utbildning på

konstakademin, men när Ryssland på nytt ockuperade Ungern 1959 flydde jag. Först till Österrike, och via en vän fick jag sedan kon­

# 1 • 2016

takt med en konst­ när i Stockholm som skrev ett rekommendations­ brev så att jag kunde komma till Sverige.

Hur hamnade du här i Förslöv?

– Det var efter att jag och Ulla gift oss. Vi bodde då i Huddinge, men ville båda två arbeta mer experimentellt med keramik inspirerade av den kinesiska tek­ niken. Det finns ingen vackrare keramik, men då behövs särskilda ugnar där man eldar med kol och ved, så vi behövde hitta någon­ stans där vi hade gott om plats för ugnar och ateljé. En vän i Hjärnarp tipsade om Siegårds hus. Siegård hade dött några år tidigare men hade skrivit i sitt testamente att det bara fick säljas till en konstnär, så det fanns kvar till oss. Det blev många år av experimenterande när vi reste både till Kina och i Europa för att studera olika tekniker, men det gav resultat.

Nu kan vi bränna stora keramikföremål utan att de spricker.

Och så blev det ni som fick uppdraget att göra Wallenberg-monumentet vid FN-skrapan i New York – hur kom det sig?

– Efter en utställning på Östasiatiska museet i Stockholm fick vi kontakter som ledde till att vi fick ha en stor utställning på Smithsonian Institution i Washington.

Det var efter den man kontaktade oss. Även

om jag inte pratar om min egen erfarenhet av kriget är det många som känner till den, och jag kunde använda mig av den när jag skapade monumentet. Stenarna i botten är gatstenar hämtade från ghettot i Budapest.

På dem står granitpelare som symboliserar de utbrända skorstenarna som stod kvar efter kriget. Men på toppen av en av dem ligger den blå kupolen. Den symboliserar hoppet.

Vid monumentet finns också en diplomat­ väska av brons. Ulla har skulpterat den, men den var min tanke för att säga oss att vi måste använda diplomati och förhandla istället för att kriga. Det är Wallenbergs väska som står kvar till oss.

Den väskan har blivit berömd, eller hur?

– Ja, den har blivit en stark symbol över­ allt i världen, som Paris, Berlin, Budapest, Washington, England …

EN UPPRÄKNING SOM nästan inte verkar ha

något slut. Av en man vars energi till nya pro­ jekt och utmaningar nästan heller inte verkar ha det. En 90-åring som håller på att skapa ett vågformat monument för skateboardåk­ ning utanför nationalarenan i Stockholm, en lekskulptur på spetsen av Roosevelt Island vid Manhattan och här på Bjäre ett kultur­ centrum i Norrviken i förverkligandet av en 25 år gammal vision. Han har överlevt vad de flesta av oss inte kan föreställa sig. Livet nu, där vi sitter i hans ljusa ateljé, som han själv beskriver det, är som himmelriket. ÅSA HAGBERG

5

När ljuset kom till Ängelholm Ute är det en ganska mörk februariförmiddag. Under ett skarpt lysrör på mitt kontor sitter Johan Brinck, bibliotekarie på Ängelholms bibliotek, och berättar för mig om Ängelholms lysande historia. Att kalla Johan för historiskt intresserad är en underdrift, han är full av intressant fakta om Ängelholm med omnejd och är en fantastisk berättare.

HAN BERÄTTAR ATT han redan som liten

försjönk i litteraturen och faktaspäckade böcker slukades som skönlitteratur. Tack vara historie—intresserade föräldrar fanns det många böcker att läsa i hemmet. Kanske inte så konstigt att Johan arbetar som biblio­ tekarie i dag. Jag har frågat om ett möte med Johan för att kunna skriva något kring Ängelholms 500-åriga historia och hur Ängelholm gick från mörker till ljus.

Johan börjar berätta där allt började.

1516 fick Ängelholms stad sina stads­ privilegier av Kristian den II, Kristian tyrann bland svenskar. Strax innan Ängelholm blev stad, blev Båstad av med sina stads­ rättigheter, kungen hade som avsikt att göra Ängelholm till en handelsplats för Bjärehalvön. Staden fick inte behålla sina stadsrättigheter speciellt länge, redan 1547 drogs den in igen av Kristian III, han ville att Landskrona skulle bli den nya stora staden och anmodade alla borgare att flytta dit. Ängelholm blev en fläck, motsvarande en köping idag. Efter detta gick det illa för staden. 1565 brände svenskarna ner staden och den befintliga kyrkan.

Då många invånare hade lämnat Ängel­ holm för Landskrona fanns det inte invånare med medel att bekosta uppbyggnaden av en ny kyrka och man firade gudstjänster i en provisorisk lokal som sköttes illa, det reg­ nade in och byggnaden förföll. Inte förrän ungefär 150 år senare kunde man riva den tillfälliga byggnaden i hörnet av kyrkogården mot nuvarande Järnvägsgatan och påbörjade byggnationen av den nya.

REDAN 1678 VAR det dags igen, denna gången

var det danskarna tillsammans med snapp­ hanarna som satte fyr på staden. Hela staden

6

brann ner utom 3 hus och kyrkan. Då, under det skånska kriget försvann prästen spårlöst, antingen dog han i branden eller avled han på annat sätt. Inte förrän i början av 1700-talet hade staden äntligen fått ekonomi att börja bygga en ny kyrka.

SÅ VAR VI äntligen framme vid där vi hade

tänkt börja från början, innan vi faktiskt började från början så att säga. Nämligen när Ängelholm gick från mörker till ljus.

Johan berättar att hans intresse för Ängelholms upplysning startade när han tittade över gatunamnen och hit­ tade Gasverksgatan som sträckte sig från nu—varande Nya torg ner mot Rönne å. Ängelholms gasverk låg nära ån inne på nuvarande Rönnegymnasiets område. Från 1870-talet hade man använt fotogenlampor i hemmen och i gatubelysningen. En entre­ prenör fick kontrakt på att tända och släcka gatubelysningen, bland annat skulle gatu­ belysningen vid tågstationen tändas 30 minu­ ter innan det första tåget kom in på stationen på morgonen och släckas 30 minuter efter att det sista tåget lämnat stationen på kvällen.

I arbetsuppgifterna ingick också att sota glas på lyktorna och att fylla på fotogen i varje lampa. Jag och Johan spekulerar kring hur mörkt det trots fotogenlamporna måste ha varit under vinterhalvåret på kvällarna.

Tidigt föreslogs av en garvare vid namn Grönvall att man skulle bygga ett elnät och gå över till eldrift i staden, men drätselkammarens ordförande Vitus Bjerke var gasförespråkare och gick vinnande ur striden, och ett gasverk bygg­ des. Gasverket drevs av acetylengas, samma typ av gas som används i Agafyrar. 1901 stod gasverket och gasledningssystemet klart. De största kunderna till gasverket var Folkets hus och sparbanken och den minsta abonnenten var en privatperson, fröken Cederström, som bara hade en lampa. Även under gasverkets tid fick man manu­ ellt tända och släcka lamporna och det var bara några få lampor som var tända på natten.

Johan skrattar till och berättar vidare om buspojkar som klättrade upp i lamporna och släckte lampor på kvällen och tände lampor på dagen.

JOHAN BERÄTTAR VIDARE.

Under 12 år var gasverket i drift innan det lades ner och gasledningssystemet byttes mot ett elsystem i Ängelholm.

ELEKTRISKA MUNKA LJUNGBY

Munka Ljungby, som var en framåtsträvande bygd, var länge även den rikaste delen i bygden. Här startade man en andels­ elförening för att kunna bygga ett eget elverk.

I brä­schen för detta gick folkskolelärare Ola Persson Sahlin. I elföreningen fick man köpa in sig i andelar så att ett elverk och lednings­ system kunde byggas. De på orten som inte ville köpa en andel kunde istället bli kunder till föreningen.

Elen hämtades från Lagans kraftstation.

Trots att Lagan producerade mycket ström till en stor del av bygden talas det om att när bion i Munka Ljungby kördes under 1920talet, räckte inte riktigt strömmen till, resten av byn fick ont om ström och elen fladdrade hos övriga abonnenter. Elföreningen i Munka Ljungby gick bra och redan 1930 var systemet betalt och föreningen kunde börja sponsra olika verksamheter, ex bekostade de en jul­ gran, musik och elektrifieringen av kyrkan.

Johan berättar att det redan på 30-talet ansöktes om att få installera elspis och kyl­ skåp driven med el i Munka Ljungby.

VI PRATAR OM hur vardagen måste ha lysts

upp när elen kom till var mans hem, även om det måste ändrats radikalt redan när gasen drogs in. Dygnet förlängdes och helt plöts­ ligt kunde man sitta uppe på kvällarna och skriva, läsa och handarbeta. Möten kunde hållas på kvällstid i Folkets hus, vilket i sin tur måste ha bidragit till vår samhällsut­ veckling i allra högsta grad. Även om man hade haft belysning i form av levande ljus och fotogenlampor tidigare var de ljuskäl­ lorna inte speciellt starka. Jag funderar på i vilket mörker jag hade suttit och skrivit i. Vi avslutar intervjun med att ta några bilder till artikeln och går ut i den skumma februari­ förmiddagen. Jag kan inte tala för Johan, men jag är åtminstonde glad över att ljuset kom till Ängelholm.

TEXT OCH BILD: BELLA FLODÉN

# 1 • 2016

# 1 • 2016

7

PÅSKNOVELL

Den första gryningen ALDRIG HADE DET varit så mörkt. Aldrig hade det trängt så djupt, ända in i märgen, som om själva skelettet förmörkades, som om varje låga släcktes ut.

De hade sett honom dö.

Nej, det var inte första gången de sett döden. Den ingick i livet, som en skugga i bakgrunden eller en oönskad gäst som då och då knackade på porten utan att någon kunde hejda den. Ibland var den till och med önskad för att befria en plågad kropp.

Men hans död var annorlunda.

Den var annorlunda därför att hans liv varit så annorlunda. På ett sätt inte alls.

Hans röst var en människas röst som blev torr och sprucken i vägdammet precis som deras. Hans törst var en människas törst som bad om det svalkande vattnet ur brunnen. Sin hunger delade han med dem när han bröt brödet för att de alla skulle få.

Men där visade sig också det annorlunda.

Vad inget öga hade sett, inget öra någonsin hade hört, det utspelade sig mitt framför dem. De hörde honom själv säga det, han var det levande brödet som kommit ner från himmelen. Han var livet som mättade dem, evigt och utan slut. De smakade det i varje ord han sa, såg det i hur blicken i hans ögon kunde aldrig ljuga. Det var därför de varit beredda att hänga hela sitt liv på honom.

Det hade varit outhärdligt att se honom dö. Att se hans blick slockna. Att röra hans livlösa kropp utan att den kunde ge något gensvar, blodig och sönderslagen som ett stycke kött. Alltför hastigt hade de fått tvätta den, kyssa den, smörja den, svepa den och sedan förlora den på nytt in i gra­ vens mörka hålrum. Var fanns då ljuset?

där stillheten nästan höll andan. Tiden före gryningen.

Mer behövde de inte. De hade ändå knappast kunnat sova, bara lutat sig tungt, försökt vila eller samtala lågt när inte orden stockade sig. Aningen av gryning var nog för att de skulle hjälpa varandra upp, smygande samla ihop sina knyten och sedan ge sig ut.

svaga strimman av ljus växte sig upp mot en himmel som nu hunnit bli ljusgrå. Inne bland trädkronorna kunde de märka en svag aktivitet, prasslet av fågelvingar som vaknade upp, redo att hälsa gryningen med sina röster.

De måste gå.

Det var något han hade sagt. ”På tredje dagen ska jag uppstå”.

REDAN HADE HIMLEN övergått i sin nästa nyans av mörkgrått. Fler konturer blev synliga, vägen de följde framträdde steg för steg som en ljusnande gång mellan husväg­ garnas skuggor, de kunde se trappstegen när vägen blev brant och hur den ledde dem ut ur staden. Till sist var de framme vid vägskälet där en stig gick upp till träd­ gården där gravklippan låg.

De visste att de var ute på ett omöjligt uppdrag. Ingen hade heller sänt dem, de gick där med sina knyten av oljor och kryd­ dor utan att det ens var nödvändigt. De andra skulle snarare ha sagt: ”Vad ska ni dit att göra? Vi har ju redan smort honom. Ni var själva där. Vi använde 30 kilo myrra och aloe, skulle inte det vara nog? Ja, det var lite hastigt, tiden var knapp, men det var nog. Nu är det omöjligt, dessutom livsfar­ ligt. Ni borde inte gå.”

Omöjligheten låg framför dem som en tung sten framför gravöppningen, långt tyngre än vad någon av dem skulle ens kunna rubba. Inte nog med det, den var förseglad med kejsarens sigill, och bevakad av romerska soldater som aldrig skulle svika sin order. ”Vem ska hjälpa oss med stenen?”

SÅDANA ORD SKULLE de ha släppt för längesedan om de sagts av någon annan.

Döden är döden. Men aldrig någonsin förut hade han ljugit för dem. Andra hade han kallat tillbaka till livet. Men hur kan en död uppväcka sig själv?

Hoppet var nästan smärtsamt. Det hade varit enklare att bara släppa det och inse att de skulle sitta den dagen i skuggan av träden för att stirra på en förseglad grav.

När de inte orkade längre skulle de gå hem igen i oförrättat ärende. Detta plågsamma hopp! Denna låga av liv som rispades upp ur deras själar så att de måste gå. De måste se graven. De måste vara där, om … Om det allra mest omöjliga skedde den dagen? ”När tror ni att … om …?”

De måste vara där innan den ens bör­ jade. ”Hur tror ni att … om …?” ”Vi kanske inte ens märker något?”

LÅNGSAMT BÖRJADE MÖRKRET lösas upp.

förföljt dem. Stenen, soldaterna, omöj­ ligheten, de gick ändå, som drivna av ett tvång som steg upp allt starkare i takt med att gryningen kom allt närmare. Den

Den som sov märkte ännu inte hur det nattsvarta övergick i en nyans av mörkaste grått. Aningar av konturer över den jord

8

UNDER HELA VANDRINGEN hade frågan

DERAS RÖSTER BLEV alltmer viskande. De

var så nära graven att de såg silhuetterna av de beväpnade soldaterna i knivskarpa konturer mot en alltmer ljusnande himmel.

Det ljusgrå var redan högt över dem medan horisonten fick toner av aprikos, av citron och glödande liljor. Den första fågeln bröt tystnaden, sedan nästa och nästa och strax var hela dungen ett hav av fågelkvitter. Den första solstrålen sköt upp över kullarna i en kaskad av ljus och färger.

Jorden skalv.

# 1 • 2016

Just då, just i den första solstrålen och gryningens inträde. Bara några sekunder när de kvinnor som tagit sig ut till graven måste kasta sig till marken. Bara just där, en skälvning som spred sig in mot staden i en svagare vibration, så svagt att de sovande fortsatte sova, men den som väntade hörde lerkrukorna klirra mot varandra och visste.

Nu. Nu sker det.

De såg. Gruppen av kvinnor såg. Först överraskat skrämda och förvirrade.

SOLDATERNA LÅG ÄNNU kastade mot

marken. Graven stod öppen med ste­ nen vid sidan om. En ängel satt på den.

Ingen av dem hade någonsin sett änglar förut, men vad skulle det annars vara?

Skepnaden var ljus som gryningens stråle, de bländades och vågade nästan inte titta. ”Var inte rädda. Jag vet att ni letar efter Jesus, som blev korsfäst.”

Nej, de var inte längre rädda. Smärtan i hoppet sköljdes undan. ”Han är inte här. Han har uppstått pre­ cis som han sa. Kom och se var han låg.”

DE GICK DE sista stegen på sin vandring

från mörker till ljus. Stegen hade fått en lätthet de inte visste att de hade kvar, kraft någonstans ifrån att nästan springa.

Gravens hålrum förlorade sin djupaste skugga när gryningsstålen lyste in genom öppningen. De steg in, de såg det tomma rummet, de som visste, som hade varit där, som hade sett när man bar in hans livlösa kropp. Nu låg hans grav som en öppen port mot ljuset. De såg och trodde.

Hoppet slog ut i glädje. ”Kom! Vi måste berätta för de andra.

Kom, vi skyndar oss!”

Vändningen Så stilla är det när det vänder, nästan obemärkt, från en nyans av mörker, till djupast himmelsblå.

I jordens mull i det fördolda dit en droppe sipprar ner, sipprar stilla, stilla möter fröets väntan.

Så stilla är det när det vänder, nästan obemärkt, från en nyans av djupblå, till aning av smaragd.

I trädets stam där saven stiger gren för gren att nå sin topp, stiger stilla, stilla möter knoppens väntan.

Så stilla är det när det vänder, nästan obemärkt, från aning av smaragder, till strimmor i det blå.

Så stilla som när vinden vänder, hämtar upp en annan doft, den som återvänder, nynnar jordens längtan. ÅSA HAGBERG

ÅSA HAGBERG

# 1 • 2016

9

ÄNGELHOLM Påskens gudstjänster PALMSÖNDAG 20 MARS Högmässa. Ängelholms kyrka 11.00.

Efterföljande kyrklunch. Sångsolisten Eva-Lis Carlsson medverkar.

Fredrik Höggren. Anmälan senast 17/3 tel. 43 75 00.

Gudstjänst. Höja kyrka 11.00.

Cecilia Reuter.

Musikgudstjänst. S:t Mikael 17.00.

OBS tiden! ”Vägen till korset” medverkar gör Mari Sjöberg och Marie Brandt Wilhelmsson.

Cecilia Reuter.

SKÄRTORSDAG 24 MARS Mässa. Ängelholms kyrka 18.00.

Ann-Sofie Söderström.

Mässa. Höja kyrka 18.00.

Britt-Marie Petersson.

Mässa. Rebbelberga kyrka 19.30.

Britt-Marie Petersson.

Mässa. S:t Mikael 20.00.

Anna Johansson sjunger.

Cecilia Reuter.

LÅNGFREDAG 25 MARS Gudstjänst. S:t Mikael 9.00.

Sofie Kuchler Lundström.

Gudstjänst. Ängelholms kyrka 12.00. Sofie Kuchler Lundström.

Gudstjänst. Rebbelberga kyrka 15.00. ”Vid nionde timmen” lång­ fredagsmeditation. Lars Hellberg spelar cello. Britt-Marie Petersson.

Gudstjänst. Höja kyrka 18.00. ”Död och begravd” Höja Sångare sjunger under ledning av Lars Hellberg.

Britt-Marie Petersson.

LÖRDAG 26 MARS Påskafton Mässa. Ängelholms kyrka 23.30.

Colours of S:t Mikael gospel sjunger under ledning av Marie Brandt Wilhelmsson.

Kristina Bengtsson spelar trumpet och flygelhorn.

Heléne Thomasson, orgel.

Ann-Sofie Söderström.

Årets påskspel

GOSPEL PÅ LJUSFESTEN Traditionsenligt gospelgung i Ängelholms kyrka 23.00.

10

För exakta tider se svenskakyrkan.se/angelholm

Vård av själen vad betyder det?

HOS VÅRA DIAKONER och präster kan du komma

och prata om saker som bekymrar eller tynger dig.

För prästen och diakonen är tron på Gud en självklar grund i själavårdssamtalet. Men för dig som söker någon för samtal behöver tron inte vara självklar eller ens finnas. Både diakon och präst har tystnadsplikt om det som sägs under ett enskilt själavårdssamtal, men diakonen har anmälningsplikt.

Behöver du komma i kontakt med en präst eller en diakon? Ring till vår växel: 43 75 00

Kyrkans dag 21 maj Aktiviteter för alla i och kring Ängelholms kyrka. Vad gör händer i de olika verksamheterna? Vad gör en präst hela dagarna? Få svar på dina frågor på kyrkans dag.

Specialprogram kommer.

SÖNDAG 27 MARS Påskdagen Högmässa. S:t Mikael 10.00. Mikaelikören sjunger. Cecilia Reuter.

Högmässa. Ängelholms kyrka 11.00.

Oratoriekören medverkar.

Fredrik Höggren.

Högmässa. Höja kyrka 11.00. Höjakören och Rebbelkören sjunger. Albin Norrving spelar trumpet. Lise-Lott Hjorth.

MÅNDAG 28 MARS Annandag påsk Emmausmässa. Rebbelberga kyrka 18.00. Lise-Lott Hjort

Påsk på gång för förskole- och låg­stadiebarn spelas i Rebbelberga för­ samlingshem måndagen den 14 mars, på S:t Mikael tisdagen den 15 mars o onsdagen den 16 mars, i Ängelholms kyrka torsdagen den 17 mars och fredagen den 18 mars, förmiddagstider.

Kvällsföreställning för allmänheten onsdagen den 16 mars kl.18 i Ängelholms kyrka.

Sommaraktiviteter

Håll utkik efter vårens kalender! Här kan du läsa om allt som händer i församlingen.

I sommar kan du komma och avnjuta en kopp kaffe på något av våra caféer, njut av skön musik på ett musikcafé eller äta en bit mat på en av våra sommarkvällar.

God mat, trevligt sällskap och härlig musik utlovas.

För exakta tider se vår kalender eller läs mer på vår hemsida www.svenskakyrkan.se/angelholm

# 1 • 2016

MUNKA LJUNGBY FOTO: HENRK NILSSON

Pannkakor och bio FILMKVÄLL fredagen den 15/4 kl.18.00

för vuxna och barn i Munka Ljungby församlingshem! Kom och ät pannkakor tillsammans för att sedan på vår filmduk titta på ”Insidan ut”.

Anmäl er till Diakon Erica Svensson 070-207 90 19 senast 10 april. Begränsat antal platser, först till kvarn.

OBS! Barnen måste ha en vuxen med sig under kvällen.

Vill du vara med som ideell medarbetare och fixa under kvällen? Hör av dig till Erica!

Vi tjuvöppnar kyrkan!

PÅ ASKONSDAGENS KVÄLL firade vi mässa

i den snart färdigrenoverade kyrkan. Mitt i byggkaos och damm syns nu de fina vitkalkade väggarna. Man kan också ana hur cafédelen och den nya sakristian ska se ut. Det gamla kapellet från 1100-talet har tvättats

och de medeltida målningarna träder fram.

I väntan på att allt blir klart öppnar vi upp kapellet på baksidan av kyrkan. Här kommer vi att fira kvällsbön måndag till onsdag kl. 18.30 i stilla veckan och mässa på skärtorsdagen kl. 18.30. Välkomna då!

”Skitviktigt” KONFIRMANDERNA i årets måndagsgrupp

samlar in pengar till ett projekt för att bygga toaletter på olika håll i Afrika. Med enkla medel kan man dels ta tillvara dyrbar näring för jorden, vilket möjliggör odling och försörjning, dels bidrar det förstås till rent vatten och bättre hälsa.

Konfirmanderna gjorde en temamässa

där de samlade in pengar och kommer också att ta upp kollekt till projektet vid konfirmationsgudstjänsten den 8 maj.

Självklart kan man stödja deras arbete med gåvor via bg 5831-2166, kontakta oss genom expeditionen.

Under våren bjuder vi in till nya konfirmandgrupper – håll utkik!

Hälsning från barnverksamheten UNDER HELA TERMINEN använder vi frälsarkransen som tema i alla våra barngrupper och det kommer att märkas på våra familjemässor under våren. Söndagen den 17 april firar vi babyrytmikmässa i Munka Ljungby församlingshem kl. 10.00 och söndagen den 24 april planerar vi att ha en frälsarkransmässa med små och stora i Munka Ljungby kyrka kl.

10.00. Även på vårfesten i Össjö söndagen den 15 maj kl. 14.00 som Onsdaxbarnen håller i kommer detta tema att märkas. I vår åker vi till Lunds domkyrka på en rolig utflykt med Maxen. Det ser vi fram emot.

All barnverksamhet slutar i vecka 21. Kyrkis

# 1 • 2016

Sommar i våra kyrkor ALLA ONSDAGAR från den 1 juni till den

31 augusti kl. 18.30 bjuder vi på sommarmusik eller firar mässa i någon av våra kyrkor. Håll utkik efter mer info.

Välkommen!

Swisha ditt bidrag NU KAN DU

för 4-5-åringar och Öppen verksamhet för barn 0-5 år med vuxna startar igen vecka 34.

Minix, Mixen, Maxen och Onsdax börjar vecka 35. Håll utkik efter mer info!

använda swish hos oss, både för att ge kollekt och betala fika/lunch i våra församlingshem.

Märk betalningen med datum och vad det gäller!

Swishnummer 123 561 49 04.

11

FÖRSLÖV-GREVIE

Cabaret Mix kommer till Förslöv Hej Malin Nilsson, en av ledarna för sång­ gruppen Cabaret Mix, vad är ni för några?

AVSLUTNING av FASTEKAMPANJEN;

MATRÄTTEN – FÖR ALLAS RÄTT TILL MAT SEDAN FASTLAGSSÖNDAGEN pågår

Svenska kyrkans rikstäckande kampanj MATRÄTTEN – för allas rätt till mat, i sin strävan att nå insamlingsmålet på 37 miljoner kronor! Idag lever 795 miljoner människor i ständig brist på mat, trots att jordens resurser skulle kunna räcka till alla. Förslöv Grevie församling har stöttat kampanjen genom att sälja pins och receptböcker och inte minst genom Brödförsäljning i samband med Mid­fastosöndagen!

Kanske har du också sett den lilla sparbössan som delats ut i olika sammanhang?

Nu på Palmsöndagen 20 mars avslutas kampanjen och vi hoppas naturligtvis på ett gott och generöst slutresultat från församlingen.

Kom gärna och fira Högmässa i Grevie kl.10 då du kan lämna bössan och/eller kom och bidra under festliga former på Cabarén i Förslövs församlingshem kl. 15.

Förutom gott kaffebröd på entrébiljetten finns tombola, lotteri och försäljning av kampanjmaterial och en massa musik.

Mer om detta vid ”Melodifestival i Förslöv”.

MIMMI ERLANDSSON, INTERNATIONELLA GRUPPEN

Finstämd körkonsert LÖRDAG 21 MAJ klockan 17 gästas Förslövs kyrka av Midnattskören under ledning av Jan Olof Rydström och flick­ kören Campanella från Helsingborg under ledning av Ingrida Kvelde.

Det blir ett mycket varierat program som innehåller bland annat musik av Ellington, Bach, Mozart, B Andersson och Söderman.

Välkommen till en fin musikstund i försommartid!

JAN OLOF RYDSTRÖM

12

– Vi började för över trettio år sedan med en grupp ungdomar som träffades på om­sorgens fritids i Landskrona en gång i veckan för att sjunga. På den tiden kallades vi ”Myggorna” och blev snabbt populära när gruppen ställde upp i talangjakter för funktionshindrade. Vi är nu två ledare som håller i det tillsammans med en gitarrist.

Har ni haft några stora framträdanden?

– Varje år har vi en stor konsert på Landskronateatern, med kostymer och smink så att det blir som en riktig föreställning. Då är det alltid fullspikat i lokalen. Men störst var när vi fick resa till Landskronas vänort Vöru i Estland och sjunga i konserthuset där för 1000 personer.

Vad får vi höra i Förslöv?

– Det är gitarristen som bestämmer repertoaren, men det blir lite Hasse Andersson, Sivan och andra kända, fina svenska låtar.

PÅSKENS DRAMA VECKAN FRAM TILL påskhelgen, Stilla veckan, är den mest dramatiska tiden under hela kyrkoåret.

Passionshistorien koncentreras, och tillsammans med lärjungarna följer vi Jesus från Palmsöndagens intåg i Jerusalem till våndan i Getsemane örtagård efter påskmåltiden, vi lyssnar till anklagelserna på översteprästens gård, förhö-

SKÄRTORSDAGEN 24/3 KL 19.00 firar vi nattvard i Förslövs kyrka.

Anna Swenzohn sjunger. Efteråt kläds altaret helt av inför fredagen.

Präst: Mimmi Erlandsson LÅNGFREDAGEN 25/3 KL 10.00 Jesus dör. Vi firar en stämningsmättad gudstjänst i Grevie kyrka. Orgeln är tyst - trumma ackompanjerar psalmerna.

Kyrkokören sjunger bl a Improperierna av Palestrina.

Präst: Ann Nerborg

Gruppen besöker trivselträffen TORSDAG 14 APRIL kl 11.30.

ANMÄLAN senast 12 april 0431-415650 kl 10-12.

Kostnad för lunch: 60kr.

Välkomna!

ren inför Pilatus och den dom som leder fram till korsfästelsen på Golgata kulle på Långfredagen.

PÅSKDAGEN, med Jesu uppståndelse är än i dag kyrkans största högtidsdag och orsaken till att vi har ”vilodag” just på en söndag. Kampen genom djupaste mörker till strålande ljus har fascinerat människor genom årtusenden.

På våra breddgrader stämmer dramat väl in med pånyttfödelsen i naturen.

PÅSKDAGEN 27/3 KL 10.00 firar vi årets ljusaste gudstjänst i Förslövs kyrka - en festmässa med glada sånger av Kyrkokören och Barnkören, som delar ut påskliljor vid utgången.

Präst: John Liljeblad ANNANDAG PÅSK 28/3 KL 17.00 i Grevie kyrka handlar det om lärjungarnas händelserika vandring till den lilla orten Emmaus. Blandade Röster framför en Påskmusikal komponerad av Jan Olof Rydström 1981 tillsammans med Music Hill Band under ledning av Bo-Göran Fritzon Präst: Mimmi Erlandsson, Recitatör: Ingrid Lyckefors.

Melodifestival i Förslöv 20/3 Äntligen kommer Melodifestivalen till Förslöv! Ja, fast i en annan version än i Globen … På Palm­sön­ dagen 20/3 klockan 15 ordnar Internationella gruppen café och cabaret

i Församlingshemmet. Blandade Röster och barnkören Musica presenterar 10 olika svenska finalister genom åren. Det blir röstning och pris till det vinnande bidraget. Missa inte detta tillfälle att ekonomiskt hjälpa till att lindra nöden i vår värld!

JAN OLOF RYDSTRÖM

# 1 • 2016

HJÄRNARP-TÅSTARP Stilla veckan och påskens gudstjänster Måndag 21 mars kl 19.00 Hjärnarps kyrka Meditationsmusik i Passionstid. Mats Reuter, violin, Leif Ahlberg, orgel.

Tisdag 22 mars kl.19.00 Hjärnarps kyrka. Meditationsmusik i Passionstid. Mats Reuter, violin, Leif Ahlberg, orgel.

Onsdag 23 mars 8.30 Tåstarps kyrka Morgonmässa.

Frukost i Sockestugan.

Onsdag 23 mars kl. 19.00 Hjärnarps kyrka. Meditationsmusik i Passionstid. Mats Reuter, violin.

Leif Ahlberg, orgel.

Torsdag 24 mars kl. 19 Skärtorsdagsmässa i Tåstarps kyrka.

Fredag 25 mars kl. 15 Långfredagsgudstjänst i Tåstarps kyrka.

Söndag 27 mars kl. 10 Påskdagen Familjegudstjänst i Hjärnarps kyrka.

Mariakören och Barnkören Light, Anette Ekdahl, trumpet medverkar. I gudstjänsten välkomnas Anders Lundborg församlingens nya diakoniassistent. Efter gudstjänsten är det påsklunch i Församlingsgården.

Påskäggsjakt för de små.

Måndag 28 mars kl 14.00 Annandag Påsk.

Vägen till Emmaus, Åshaga Vårdboende i Hjärnarp. Manskören Lyran medverkar under ledning av dirigent Bo Stendahl.

Lekman i kyrkan bjuder på kaffe och tårta.

Den 21 augusti 2016

Onsdagen den 13 april 9.00 Samling i Hjärnarps kyrka för kort introduktion och andakt.

12.00 Gemensam lunch i Församlingsgården i Hjärnarp.

Vi kommer att vandra tillsammans och stanna upp vid några stationer. Vid en av dem kommer vi att ha kaffe. Bra att ha med sig/på sig: bra skor, vattenflaska, regnkläder, sittunderlag och frukt.

Pilgrimsledare Åke Svensson.

Anmäl dig senast den 8/4 till Pastorsexpeditionen tfn 0431- 415170 tisdag, onsdag, fredag mellan kl. 10-12 eller E-post hjarnarptastarp.forsamling@svenskakyrkan.se Om du undrar över något hör gärna av dig till Anette Boman, diakon tfn 0431- 284 05.

E-post anette.boman@svenskakyrkan.se

FOTO:FLICKR.COM/PHOTOS/SALGO/7648701146

Diakonins Söndag

Pilgrimsvandra i natursköna Hjärnarp

ran land. Rosor, kryddor och blommor som haft och har fortfarande en helig innebörd, som finns att hitta även i våra nutida trädgårdar.

10.00 Gudstjänst i Tåstarps kyrka, Medmänsklighet förändrar världen!

11.00 Lunch i Sockenstugan i Tåstarp. Anmälan till Anette E-post: hjarnarp-tastarp.

Boman eller Ann-Marlen Cronforsamling@svenskakyrholm. Kostnad 50 sek. (Arrangkan.se pastorsexpeditioerars av församlingens frivilliga).

Studentnejklikan är nen, tisdag, onsdag och 12.00 ”Korsfararnas blomster” en av många blommor fredag mellan kl. 10-12 teleföredrag av Lars Fernebring fd korsfararna tog med sig. fon nummer 0431-4151 70 radioproducent, som i ord och bild eller Anette Boman, diakon, berättar om växter som korsfarare, munkar telefon 0431-284 05 e-post: anette.boman@ och nunnor haft med sig till Sverige från fjär�svenskakyrkan.se

En Stilla Dag på Dymmelonsdagen Onsdagen den 23 mars i Tåstarp 8.30 Mässa, Tåstarps kyrka 9.00 Frukost med stilla samtal i Sockenstugan, Tåstarp 10.00 Stilla musik i Tåstarps kyrka

# 1 • 2016

10.00 Vandring kring Tåstarps sjöarna.

På sju stationer kan vi stanna upp och läsa texter.

12.00 Lunch i Sockenstugan med samtal kring dymmelonsdagens traditioner.

13.00-16.00 Stilla musik i Tåstarpsoch Hjärnarps kyrka.

ATT KONFIRMERAS ÄR SOM ATT MÖTA SIG SJÄLV. INTRESSERAD ?

Inbjudan sänds ut under maj månad!

Undrar Du över något så ring eller sms Staffan 073 6638633 eller Ann-Marlen 073 316 97 67.

Carolina Söderman sjunger den 21 juli.

Musik i Kyrkan 24 april kl. 18.00 Hjärnarps kyrka Old Singers.

7 juli kl. 22.00 (Obs tiden!)

Tåstarps kyrka ”Musik i Sommarkväll” Mats Reuter, violin och Leif Ahlberg orgel.

14 juli kl. 20.00 Hjärnarps kyrka ”Con Voce Festival” Maria Lafveskans, sopran, Christer Ekstedt, barochtrumpet, Lotta Olsson Wounsch, orgel/piano.

21 juli kl. 20.00 Tåstarps kyrka ”Himlen runt hörnet” Carolina Söderman, sång, piano och Janne Andersson, trummor, bas, sång.

28 juli kl. 20.00 Hjärnarps kyrka, Woodmans, gruppen som får kyrkan att svänga. Charlotte Polson, saxofon, Thomas Klint, gitarr, Lina Holmberg, slagverk, Modesty Sofronenkoff, sång, bas.

13

Agera – tillsammans gör vi skillnad I en källarlokal på Valhall Park i Ängelholm håller föreningen Agera till. Där kan vem som helst lämna in kläder, möbler, barnvagnar, spjälsängar, osv, allt stort som smått som kan vara till nytta och det ska vara helt och rent.

TIDIGARE HÖLL FÖRENINGEN till i en lokal

mitt i stan där det var enkelt att komma in och lämna saker men man kan lämna sina kassar på Turistbyrån vid torget så hämtas de där. Kläderna och sakerna som kommer in delas ut, dels till dem som bor på flykting­ boendet på Valhall och dels körs saker ut till asylboendena i bland annat Hemmeslöv, Strövelstorp och Röstånga. För närvarande är det varma kläder, skor, hygienartiklar och underkläder i obrutna förpackningar som det är störst behov av.

Då och då under intervjun kommer famil­ jer in för att hämta ut kläder. De boende på Valhall får komma gruppvis och plocka till sig max sju plagg per gång. Det skrivs upp på rumsnumret vad var och en får för att man ska ha koll på vad som delats ut och vad som kan tänkas behövas. På engelska, enstaka ord på svenska och många gester går det att göra sig förstådd. Det är en varm stämning i loka­ len där alla hjälps åt. Många från asylboendet på Valhall är här för att hjälpa till – de vill ha något att göra. Ett gäng yngre killar står och packar upp kläder och med stor noggrann­ het viker de snyggt ihop en hög med byxor.

Det dricks också mycket kaffe – det förenar människorna som är här. Allt arbete utförs

av frivilliga volontärer och Peab som äger lokalerna sponsrar genom att låta föreningen vara här gratis, de ser nyttan och behovet.

ALLT BÖRJADE I september när Sara Janson liksom många andra såg bilderna på tre­ årige Alan som drunknade i Medelhavet.

Hon kände sig maktlös och tog steget in i en enorm vilja att göra skillnad. ”Kan jag rädda en familj har jag gjort något, jag kan

Mirvat, Somayeh och Yara hjälper gärna till i klädinsamlingen

14

Allt började i september när Sara Janson liksom många andra såg bilderna på treårige Alan som drunknade i Medelhavet. inte rädda alla men jag kan rädda någon. Vad kan jag som enskild person göra?” var frågan som hon ställde sig. Hon gjorde ett upprop på facebook. Första dagen svarade 20 perso­ ner, andra dagen 40 och 3:e dagen bildades en facebookgrupp som efter en vecka hade 2000 medlemmar och insamlingen av kläder startade. Sara insåg att fler kände samma vilja att göra något. En vän som är egen före­ tagare erbjöd en lokal för insamlingen. På tre dagar fylldes 80 kvadratmeter med kläder, blöjor, sovsäckar mm och de blev tvungna att hitta en ny lokal. I oktober bildades den officiella ideella föreningen Agera med en styrelse där bland annat de goda vännerna Emma Johansson, Jessica Christensson och Katarina Christensson lägger ner mycket tid och bidrar med stor kunskap. Till exempel har det skapats en digital plattform med hemsida och volontärdatabas.

NÄR PROJEKTET DROG igång gick det ut på att samla ihop förnödenheter till människor på flykt ute i Europa. Flera fyllda lastbilar gick ner till gränsen mellan Ungern och Serbien och till Grekland. I takt med flyk­ tingströmmarna som började komma till Sverige ändrades fokus från flyende till dem

# 1 • 2016

som mot alla odds tagit sig hit och leveran­ ser började skickas ut till olika asylboenden i vår närhet.

Många ville vara volontärer och hjälpa till men det fanns ingen organisation för att samordna alla de goda viljorna. Över 100 volontärer är anmälda varav ca 20 st är mycket aktiva. Resten stöttar på olika vis och väntar på att olika integrationsprojekt ska dras igång där de vill engagera sig. En av alla volontärerna säger ”Jag har förstått att det viktiga är att vara medmänniska. Alla kan bidra med något, stort eller smått och jag har fastnat i detta stora hjärta där det vinns stor kärlek”. Merparten av volontä­ rerna är pensionärer med tid över och några är egenföretagare men gemensamt är att alla vill välkomna flyktingarna till vårt sam­ hälle och visa att ett nytt liv kan ta fart. Alla jobbar helt ideellt utan ersättning. Å andra sidan ställs det inga krav eller åtagande på volontärerna. Allt bygger på att var och en bidrar efter förmåga med kunskaper och andra resurser.

I FAS 1 handlar det om praktisk insamling, sortering och utdelning av förnödenheter för att täcka materiella behov, detta är den drygaste uppgiften. Fas 2 handlar om att flyktingarna ska komma in i vårt samhälle genom olika projekt. Just nu är två på gång, dels ”Skapa och pyssla” där barn och vuxna är inbjudna att komma till lokalen och dels ett fikaprojekt där man umgås över en kopp kaffe, pratar och försöker hitta gemensam­ ma intressen. Intervjuer kommer att göras med hjälp av tolkar om hur de asylsökande vill få något att göra. Fas 3 handlar om att få samhället att öka acceptansen för sina medmänniskor. Det kommer att hållas före­ läsningar om allt vad vi gjort och vad vi står för och volontärerna ska engagera sig i tex läxhjälp.

Restad gård i Vänersborg är ett av Sveriges största asylboende där det har vuxit fram ett koncept som med framgång hjälper de nyanlända att hjälpa sig själva genom stöd från civilsamhället och samarbete med offentliga instanser. En modell som skapar sysselsättning och meningsfull tid för många under asylprocessen. Denna modell arbetar Agera för att sprida här i Skåne.

SARA GILLAR ATT vara spindeln i nätet, hon ser möjligheter som ges och tar dem. Hon har ett stort eget engagemang och är bra på att smitta av sig av entusiasm. ”Det rullar på väldigt bra, vi har volontärer och ett kon­ stant flöde av skänkta kläder och saker. Vissa saker önskar vi mer av: barnvagnar, hygien­ produkter i obrutna förpackningar, nya underkläder och cyklar – det får gärna vara renoveringsobjekt, många av de nyanlända är händiga på att laga saker” hälsar Sara.

Läs mer på hemsidan: www.agera-nu.org

TEXT OCH BILD: GUNILLA CARLSSON

# 1 • 2016

Ett nytt spännande projekt spirar i Ängelholm BAKOM ÅVALLA FÖRSAMLINGSGÅRD i cen­ trala Ängelholm växer en för församlingen ny diakonal verksamhet upp. Sedan årsskiftet har sex deltagare börjat i församlingens träd­ gårdsdiakoni.

Carina Berglund arbetar som diakon och leder verksamheten tillsammans med diako­ niassistenten Linn Borglund. Projektet är ett EU-finansierat projekt.

– Att vistas i natur och trädgård har en positiv inverkan på människors välbefin­ nande, är känt sedan länge. Naturens läkande kraft har använts under mycket lång tid.

Visst är det något fridfullt och otroligt belö­ nande att gå och påta i en trädgård? Se hur det spirar och växer fram under säsongen.

Människan mår bra av att finnas i ett sam­ manhang där hon kan känna tillhörighet och gemenskap med andra, säger Carina.

Hennes visioner för gruppdeltagarna är att de ska kunna minska sin eventuella sociala isolering och passivisering och få en ökad förståelse för sin egen situation och därmed kunna få nya perspektiv på hur deras liv ser ut och varför. Kanske kan gruppdel­ tagarnas framtidshopp och livsglädje ökas.

Genom att se resultat av sitt slit och får man

känna att man visst klarar av att skapa och få det att gro. Existentiella frågor behandlas också i gruppen, vad krävs för att en planta ska växa? Vad krävs för att jag ska växa?

Förhoppningen är att deltagarna genom sitt arbete i gruppen, där de ser resultat av sina ansträngningar, får bättre självkänsla och självförtroende och känner att det är ett steg närmre studier eller jobb.

– Tanken är att trädgårdsdiakonin ska samverka med sjukvård, integrationsen­ heter, kommuner och myndigheter, avslutar Carina.

BELLA FLODÉN

Och solen har sin gång ERNST HEMINGWAYS ROMAN från 1926 tar

upp frågor kring mening och mål i livet och om Guds vara eller inte. Temat och frågorna är eviga och finns i varje tid och varje plats där människan rör sig och är till. Människan är meningsskapare som söker ständigt efter något eller någon som kan ge mening i och kanske också med livet.

Samtidigt har solen sin gång eller som Predikarens författare uttrycker det Släkte går och släkte kommer, jorden är evigt densamma. Spelar mitt liv en roll i detta flöde som ändå tycks gå av egen kraft? Solen har sin gång på himlavalvet och vi kan trots allt förundras över naturen och allt den bjuder på helt utan våra insatser. Den har sin egen gång.

TVÅ GÅNGER OM året inträffar solståndet då

jordaxeln lutar som mest in mot eller bort från solen. Det är nu som vi som bor i det Norra halvklotet får uppleva hur jordaxeln allt mer lutar mot solen, vilket gör att solen till slut runt midsommar står högst på himlen. Dagarna blir allt längre och förlängs dessutom genom att vi stäl­ ler om våra klockor. När vår natur möts av solens värme och ljus vaknar den åter till liv med all sin glans.

Så är det även med våra smått frusna kroppar i det norra halvklotet. Vi får uppleva ett naturspel som vittnar om en Gud som inte bara gjorde det gott utan mycket gott. Våren och sommaren står inför dörren. I vår del av världen infaller påsktiden och våren sam­ tidigt. Hela naturen vittnar om påskens hän­ delser då livets gång inte längre går genom liv till död utan död till liv.

VETEKORNET, SOM JOHANNES i sitt evang­ elium kallar Jesus, ger en mening med våra människoliv som sträcker sig bortom tid och rum. Medan solen har sin gång har jag som människa en uppgift att fylla och leva i efterföljelse av påskens stora händelser. Gud kallar oss att vara medarbetare i en värld som behöver våra insatser. Våra frågor vad det innebär att leva som människa finner sitt svar i mötet med min nästa.

När vi möts nästa gång i ett nytt AMOS har en ny lutning börjat ske med jordaxeln. Då är det höst och doften av äpplekaka möter oss samtidigt som solens centrum passerar himmelsekvatorn på väg söderut. Höstdagjämningen får dock vänta. Solen har sin gång, först är det vår sedan sommar.

Sedan kommer ett nytt efter­ längtat AMOS.

ANN D LIDGREN

15

Frågan

När gick ditt liv från mörker till ljus?

Ann-Kristin Johnsson, Förslöv

Charlott Pantzar, Munka Ljungby

DET VAR EFTER skilsmässan, när jag träffade Berne. Jag var egentligen en glad person, men livet hade varit så jobbigt att då var allt mörkt. Jag vågade inte gå ut bland folk ens för att handla. Att träffa Berne var som att få ett helt nytt liv. Han hjälpte mig att få tillbaka min självkänsla och våga tro att jag dög. Han blev min stötta i allt.

Sedan blev det en mörk tid igen när han blev sjuk. Ofta kändes det som att ”jag orkar inte mer”. Då bad jag alltid en bön och på något sätt fick jag styrkan tillbaka. Jag brukar säga att ”han där uppe hjälper mig”. Det var bara efter skilsmässan det var så mörkt att jag inte kände att Gud vakade över mig.

Jag fick vara med Berne när han dog. Då hade vi pratat om allt, och han var så sjuk att jag inte ville hålla kvar honom även om jag visste att jag skulle sakna honom. Så jag sa: ”Nu får du kasta in handduken” och då var det som om det glimmade till i hans ögon och sedan dog han.

Nu har det gått fyra år, och ibland känns det som om jag inte riktigt sörjt färdigt, men jag har kvar allt han gav mig. Jag kan vara glad för livet, och så mycket jag kan försöker jag hjälpa andra så som han gjorde.

I DECEMBER 2013 dog min bror plötsligt och jag vet faktiskt inte om jag ännu är ur det mörkret. Jag har ifrågasatt och varit arg på Gud men känner att Gud säger att det är okej att jag är förbannad och att han ändå står kvar vid min sida. Hur jobbigt det än har varit så har jag kunnat lita på Gud och att jag inte är ensam. Jag har en stark känsla av att min bror är hos Gud, vilket ger mig hopp och en ljusstrimma. Min bror är inte ensam, han är omhändertagen och för mig är det en tröst i sorgen.

När jag förlorade min bror ville jag bara lämna allt det mörka och slippa känna all smärta. Jag ville packa ner all sorg i en rygg­ säck som jag kunde ge till Gud för att slänga bort. I samma stund som jag kunde sätta ord på all den smärtan och sorgen så insåg jag att jag även skulle kasta bort alla mina minnen.

Det var minnena som orsakade all smärta, men utan minnena så skulle det vara som att min bror aldrig hade funnits. Han lever vidare genom mig när jag tänker på och delar mina minnen av honom. Sorg är priset som jag får betala för att jag älskar honom och jag hade aldrig velat vara utan den kärleken.

Minnena är väldigt värdefulla för mig och något som jag idag vårdar ömt. Minnena är ljuset och ljuset är kärlek.

Ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det Joh 1:5

ÅSA HAGBERG

Petra Oddson, Hjärnarp,

snart 4 barns mamma KD politiker Ängelholm, aktiv i församlingen, ledig från Bebiscafeét och mm!

OJ ... JAG har väl aldrig varit i något riktigt mörker egentligen... Men det var rätt mörkt ett tag när vi inte trodde att det skulle bli någon liten trea.... Och sen kom han och lyste upp våra liv! Och nu är vi snart välsignade med ännu en solstråle!

ANN D LIDGREN

ERICA SVENSSON

Vill du vara en viktig del av Svenska kyrkan?

Ditt medlemskap ger oss möjligheten att fortsätta forma en levande och engagerad kyrka, nära dig. Som medlem får du bl. a gifta dig i kyrkan, sjunga i kör, och dessutom stöttar du samhällets mest utstötta i både Sverige och utomlands.

16

Du bidrar även till kyrkobyggnaders bevarande och till ett internationellt arbete för bistånd och utveckling. Gå in på hemsidan www.svenskakyrkan.se/medlem och ansök eller vänd dig till närmaste församling.

Välkommen! # 1 • 2016