Bazar Masarin: Representation
De försvunna
Cecilia Lidbeck
Text: Jenny Edvardsson
F
örfattaren Cecilia Lidbeck vet hur hon ska få läsaren att sitta som på nålar. Redan från första sidan förstår man att något hemskt ska hända. Judith, som är bokens huvudperson, befinner sig på en buss. Hon är ett av nio barn som ”ska på läger, så är det i alla fall tänkt, men om bara några minuter kommer något att ske som förändrar allt.” Resan med buss tar dem djupare och djupare in i den mörka skogen och längre och längre från bebyggelse och civilisation. Mitt ute i ingenstans händer det som inte får hända. Bussen åker av vägen. Busschauffören dör och barnen och deras ledare är lämnade ensamma. Mobiltäckning saknas och ledaren bestämmer sig för att gå tillbaka och söka hjälp. Han ber alla barn stanna kvar vid bussen. Tiden går, ledaren kommer inte tillbaka, något måste göras. De kan inte bara sitta still och vänta. Barnen bestämmer sig. De ska tillsammans försöka hitta hjälp. Snart är de lämnade till varandra. Det blir en kamp på liv och död. Vem kan man lita på? Vem ska bestämma? Berättelsen är skriven i ett långsamt tempo och det tänker jag är en av bokens styrkor.
Som läsare får man följa med in i en mardröm, där barnen på bästa Robinson-vis försöker överleva i en natur som inte bara är vacker och magisk utan också mörk och fientlig. Under min läsning gör jag inte bara kopplingar till Daniel Defoes Robinson Crusoe utan också till William Goldings Flugornas herre. Kanske är det för att boken handlar om mänskliga relationer, om grupptryck och vad som händer med en människa när hon är så långt ifrån en civilisation som det bara är möjligt. En annan styrka är den fina skildringen av vänskapen som växer fram mellan Judith och en av flickorna i gruppen, Noomi. Genom deras samtal kommer man som läsare allt närmare Judith. Man förstår att det finns saker i hennes barndom som har påverkat och påverkar henne. Saker som hon inte riktigt vågar släppa fram och prata om. Det här är en bok som vinner på att få läsas högt i ett klassrum. Berättelsens tempo, tematik och att det finns mycket att läsa mellan raderna gör att den är tacksam att använda för samtal och diskussion. Det är en bok som kräver sin läsare.
198
