Bazar Masarin December 2023

Page 1

ISSN 2002-1585

Ur: Chiquita, Anna Font Garcia. 2023

Nummer 2023/02


Bazar Masarin 2023 /2 Bazar Masarin är en nättidskrift för barn- och ungdomslitteratur och illustrationer/ bildkonst. För fördjupning och spridning av kunskaper, erfarenheter och analyser av barn- och ungdomslitteratur och bildkonst. För att öppna upp för diskussioner och debatter och vara en mötesplats där disparata röster och samtal ges utrymme. Vi vill titta på barn- och ungdomslitteratur med olika perspektiv och skärpa.

Bazar Masarin är inte ansvarig för de åsikter och tankar som förmedlas i texter/ bilder - de är författarnas/illustratörernas. Publikationen får inte reproduceras utan tillstånd från ansvarig utgivare. © för bild : illustratören © för text : författaren Logga:Kenneth Andersson Kenneth Andersson är illustratör, grafisk designer och bilderboksmakare Bazarmasarin@gmail.com www.facebook.se Redaktör & ansvarig utgivare: Susanne Sandström Redaktör: Jenny Edvardsson Redaktör:Carola Forslund


D

et här kan nog uppfattas som ett splittrat nummer, utan några sammanbindande teman. Tiden är splittrad – en jäktig vardag här ställs mot en omänsklig vardag annorstädes. Lätt att gå sönder i kontrasten. Lätt att tröttna på småsaker. Det här numret blev till trots allt. Vad kom då med? I september var det Göteborgs bokmässa och Bazar Masarin hade reportrar på plats. Språkliga minoritetet var ett tema på bokmässan och i det här numret möter Sara Lindalen författarna Anna Nutti Wiandt och Vanna Rosenberg. Jag ställde några frågor till Maria Nordvall som illustrerat Nutti Wiandts Jag är Elle -Marja. Baharan Kazemi talar utifrån den egna erfarenheten, och forskning, om vikten av flerspråkighet. Ett annat tema på mässan var ljudböcker och det kommer med i nästa nummer. Susanne Köhler skriver om den grafiska romanen och har också med läsningar av några intressanta och/eller aktuella. Som vanligt är vi nyfikna på illustratörer och i det här numret har vi ställt frågor till Paloma Valdivia, vinnaren av BIB Grand Prix, Cecilia Codoni, Anna Font Garcia och Dominika Czerniak-Chojnacka. Och slutligen har vi med alla läsningar som spretar härligt, och kastar ljus på olika saker, eftersom de är skriva utifrån olika personligheter, erfarenheter och preferenser precis som det ska vara i Bazar Masarin. Tack till alla förlag som skickat recensionsexemplar och bistått med annan service! Bazar Masarin uppmuntrar alla att stötta IBBY Sveriges, i samarbete med andra organisationer Ukraina-projekt för att ge barn tillgång till litteratur och läsning under krig och för att bygga upp barnbibliotek och tillgång till litteratur efter kriget slut gå in på IBBY Sveriges hemsida för att läsa mer och donera pengar.


Bazar Masarin 2023 /2 Innehåll Bokmässan 23: Möte med Vanna Rosengren Sara Lindalen s.1

Jag är Camille Susanne Köhler s.23

Läsningar

Bokmässan 23: Samtal med Anna Nutti Wiandt Sara Lindalen s.5

Rädda Sorya Susanne Köhler s.27

Jul för unga läsare Margaretha Ullström s.89

Frågor till Maria Nordvall Susanne Sandström s.9

Illustratörer

Alla kläder på Jenny Kvick Sandberg s.103

Cecilia Codoni s.37

Några pärlor Margaretha Ullström s.107

Vurmen för det inhemska Baharan Kazemi s.11 Den grafiska romanen Susanne Köhler s.15

Paloma Valdivia s.49

Anna Font Garcia s.63 Dominika Czerniak-Chojnacka s.75

Vi blev ninjor Sofia Cullberg s.121 Häxor går på bio Jennie Claesson s.123 Bobbo och Pip Jennie Claesson s.127


Iggo och Gurkan Christina Wedenmark s.131

Lilly, Hanna och de sju badtanterna Christina Wedenmark s.179

Lavakatastrofen Jennie Claesson s.137

Frekes fot Carola Ankarborg s.185

Pyjamaspartyt Jennie Claesson s.141

Darya va Donya Pouran Djampour s.189

Vägen hem Maria Wingsäter s.145

Högst upp Susanne Sandström s.193

Fågel fisk eller mittemellan Christina Wedenmark s.149

Jordgubbstjuven Nathalie Persson s.197

Att lura ett lejon Maria Jourdanis s.151

En nattpromenad Maria Wingsäter s.199

Billie, Korven och fjället Ellinor Spång s.155

Dödskallen Christina Wedenmark s.201

Alla är barn Susanne Sandström s.161

Farsan och jag Linda Boodh s.205

Bara rumpor på kryssning Linn Johansson s.167

Superotursdagen Sara Lindalen s.209

Morsan är haffad Christina Wedenmark s.171

Hemliga boken Tanja Serova s.211


Mina brott, utbrott och sammanbrott Jennie Claesson s.241 Världens sämsta syster Jennie Claesson s.213

Pestblommor Linda Valle s.245

Vitsippor och pissråttor Teres Wramell s.217

Bror Susanne Köhler s.249

Odjuren Sara Lindalen s.219

Aldrig förstå, aldrig förlåta Brijdeep Kaur s.251

Totalvägra Agneta Krohn Strömshed s.223

Afrosvenskar Baharan Kazemi s.253

Tolv Brijdeep kaur s.225

Pet Klara Önnerfält s.257

Brinn alla hästar Sara Lindalen s.229

De tar allt ifrån mig Stina Liffnere s.259

Dödsramsan Jennie Claesson s.233

Medverkande s.261

Gengången Sara Lindalen s.237



Bazar Masarin 2023:2

Möte med

Foto: Stefan Tell

Vanna Rosenberg

1


E

Sara Lindalen

n strålande vacker höstdag så var det äntligen dags för bokmässan igen. Just denna dag var jag lite mer nervös än vanligt, jag hade stämt träff med Vanna Rosenberg för att samtala kring hennes bok Stjärntecknarna. En bok som jag läst för min fjärdeklass och som väckte många funderingar och tankar kring en hel del svåra livsfrågor för såväl stora som små. Vi kan uppehålla oss en stund vid själva boken i vilken huvudkaraktärer Dora och Franz tar oss med på en vindlande resa i tid och rum, själ och hjärta. Berättelsen börjar i sensommarens förväntansfulla tider, skolan ska starta och Doras familj beger sig hemåt från kusten in till hemstaden. Redan på tåget blir de varse om att det inte är som vilken hemfärd som helst; soldater på tåget och illavarslande oroliga röster avslöjar att något är helt annorlunda än förut. Dora anar oråd och när hon kommer till skolan första dagen så förstärks känslan av att något inte är som det ska vara. Läraren hänvisar Dora till en plats längre bak eftersom barnen nu är uppdelade i olika typer av människor.

2


Bazar Masarin 2023:2 Detta är början av en mardröm för Dora, hon får inte heller bo kvar i sin vanliga lägenhet utan flyttas till en lägenhet i ett getto innanför murar som bevakas av de slocknade, människor som slocknat i själen, tappat sitt blänk och lyder order. De får lämna nästan alla sina ägodelar men de får i alla fall med sig ”Den Gudomliga Komedin”, himmel och helvetesboken, en bok som kommer att betyda mycket för Dora framöver. Dess verser kommer både att erbjuda tröst och ingjuta mod när det är som svårast. Mina elever och jag drog paralleller till hur det skulle kännas att helt plötsligt tvingas flytta och bli instängda i en del av staden som vi kanske inte alls var hemma i.

Borde vi inte oftare anta ett barns tillitsfulla syn på världen? Att vara barnsliga och skratta, är det inte det som egentligen håller oss vid liv? Men hur håller man då blänket vid liv i en tid som känns så mörk och hopplös så att man egentligen bara vill stänga av. Vanna pratar om att det händer något när man läser böcker, är nyfiken, känner förundran och kommunicerar med andra. En stor del av berättelsen kretsar kring just kommunikation och då genom det skrivna ordet i form av brev. När jag frågar Vanna om hur idén till boken väcktes så berättar hon en historia om Frans Kafka och hans flickvän Dora; en dag så möter de en flicka som gråter för att hon har tappat bort sin nalle. Frans bestämmer sig då för att skriva ett brev från nallen och ger detta brev till flickan för att trösta henne. Just denna historia är alltså nyckeln till berättelsen som handlar mycket om att finna och erbjuda tröst i svåra situationer,

I gettot träffar hon Franz, en jämnårig pojke i festkläder, de blir genast goda vänner och börjar fantisera och filosofera på det mest förtrollande sätt. Som läsare rycks man med i deras värld och deras planer på hur de ska kunna fly och rädda andra barn som är fast i gettot. De träffar på Mimza, en gammal dam med ett minst sagt gripande livsöde och Chaya som kommer att spela en stor roll i deras liv. Vanna målar fram så vackra personporträtt med varsam hand och vi får, ibland med hjärtat i halsgropen, följa dem på deras väg. Fram träder starka bilder av mänsklig samhörighet, mod och tillsammans lyckas de hålla hoppet och livslusten vid liv, eller blänket som Vanna väljer att kalla det. Låt oss stanna till lite vid detta blänk, ett ord som jag direkt fäster mig vid. Jag älskar det för det är så ett ord som så fint sammanfattar det där onämnbara som får människor att hålla sig vid liv trots fruktansvärda omständigheter. Vad vore vi utan blänk, vad blir vi när blänket håller på att slockna? När vi inte längre tror, känner lycka och hopp? Utan lekfullhet? Jag och Vanna pratade mycket om hur vi som vuxna ofta tappar vårt blänk, vår tro på att allt ska bli bra igen och den där styrkan att alltid kämpa på trots att det verkar hopplöst. Detta blänk är det som Dora och Franz konstant försöker hålla vid liv trots att de utsätts för både svält och skräcken att deras flyktplan ska bli påkommen av de slocknade. 3


vilket jag känner igen från hennes bok Singers melodi (2016) och vi pratar en stund om några likheter mellan dessa två berättelser, det färgglada, hoppfulla och det rörliga. I båda böckerna så är huvudkaraktärerna på väg.

Vanna väjer inte för det svåra men målar det i vackra bilder och lyfter språk och kommunikation som en överlevnadsstrategi för människor i kris. Vanna lyfter också hur hennes egen släkts historia har vävts in i historien, det är minst sagt gripande att höra henne berätta om hur hennes farmor faktiskt upplevt det som Dora och Franz i boken upplever. Det får mig också att tänka på när jag var med på en resa till Auschwitz och vi hade med oss Joost som överlevt, hur hans historia kom till liv och satte spår i oss alla. Men Vanna är tydlig med att denna bok inte är en bok om förintelsen utan en berättelse om hur människor kan hitta sätt att överleva trots fruktansvärda omständigheter och dessa omständigheter finns ju på fler ställen i världen, så det är upp till läsaren att tolka in och sätta sina egna erfarenheter i berättelsens sammanhang. Läsaren kan kliva in i världen och det måste vara upp till varje människa var den är. Det kan vara vilket krigsutsatt land som helst.

I hennes sätt att skriva finns det också en innovation med ord, en fantasi kring hur man använder ord och språk. Jag fastnade särskilt för ord som förutligheter, ett ord som dyker upp när Franz och Dora leker att de är på väg till skolan och allt är som vanligt, det handlar om en tillbakalängtan till vardagen. Jag berättar att just detta ord väckt många tankar hos både mig själv och mina elever, hur det vardagliga kan vara det man längtar efter som mest när det inte är som vanligt. Ibland behöver man stanna upp och njuta av sina vanligheter medan man har dem. Vi samtalar vidare och kommer in på skillnaden mellan det talade och det skrivna ordet, Vanna berättar att det är när hon skriver som hon känner frihet att uttrycka sig, det är då hon får måla språket och fylla språket med liv. Det skrivna blir som en oas, man blir klokare och får en riktning, tankarna kommer till sin rätt på ett annat sätt än när man talar. Det är i det skrivna man ger sig själv plats och fördjupar sig. Vi avslutar ett samtal som varit fullt av både eftertanke, skratt och som berört på djupet och både hon och jag ska strax försvinna ut i vimlet på bokmässan igen. Jag tänker utifrån detta att nu när vi lever i en sådan orolig tid så är det så viktigt att vi inte väjer, inte undviker det svåra utan använder det kraftfulla verktyg som det skrivna ordet är. I litteratur som Stjärntecknarna kan vi möta våra rädslor men också behålla vårt hopp. Vi kan inspireras att vara lekfulla och modiga, ta fram vårt blänk och hålla fast vid det oavsett vad som händer.

Vi kommer in på frågan om hur mycket av Vanna själv som finns med i boken och hon säger att hon har skrivit boken för att trösta sig själv och andra. Hon är också noga med att poängtera att det är barnen som är i fokus, det är de som sitter på lösningen. De vuxna här är, precis som vi vuxna ofta är, låsta i sin egen oro och det krävs ett blänk, en snillrikhet och en kontakt med den inre lekfullheten för att klara sig i svåra stunder. När jag läser boken så upplever jag att mycket är uppbyggt i mönster och jag frågar Vanna om hon själv tänker mycket i bilder och mönster. Hon berättar då att hon letar efter samband, hon vill finna synkronicitet och knyta samman egna upplevelser med historier och det hon läst. I boken ger hon Dora och Franz ett eget språk och ett system som ingen kan knäcka, de får ha det för sig själva och hon drar paralleller till hur hon som barn själv var fascinerad av att hitta på hemliga språk. Vanna är varsam med orden och behandlar dem med respekt, men hon leker också med orden och fyller i så att språket får färg. För Vanna är det viktigt att få med alla sinnen och att det finns en melodi i det hon skriver, 4


Bazar Masarin 2023:2

Foto: Tjállegoahte, Författarcentrum Sápmi

Samtal med Anna Nutti Wiandt

5


I

Sara Lindalen

vimlet på bokmässan, av en ren slump, springer jag på Anna Nutti Wiandt, och jag inser snabbt att det här är en författare som jag vill prata med och bokar intervjutid. Det blir ett fint och viktigt samtal kring hennes senaste bok Mon Lean (jag är) Elle-Márjá, om språk och identitet. Anna Nutti Wiandt, är författare och har skrivit boken om Elle-Márjá som är den andra boken i serien Barnen i Sápmi. I boken får vi möta Elle-Márjá som precis har börjat i första klass, vi får följa med i hennes vardag i såväl skola som hemma. Elle-Márjá har två hemma, ett i byn med pappa och ett i stan med mamma. Illustrationerna av Maria Nordvall är detaljrika och samspelar fint med texten som är skriven både på svenska och på nordsamiska. Det är en lärorik och spännande historia som når fram till läsaren och skapar mer kunskap kring hur vardagslivet kan te sig för en same i modern tid. Anna finner sin inspiration i det vardagliga livet, hon gör också mycket research och behöver fundera över vad hon kan skriva och inte. Det är en balansgång, säger hon.

6


Bazar Masarin 2023:2 I boken om Elle-Márjá så försöker hon vidga normerna genom att skriva in att Elle-Márjá bor varannan vecka med sin pappa och hans pojkvän. Som Anna säger så är det inget hon skriver läsaren på näsan utan det är som en sidogrej som läsaren upptäcker själv eller kanske missar helt och inte alls tänker på.

ser det som sin uppgift att vara kunskapsbärare och visa att här finns vi. Som hon uttrycker det: “Vi bråkar inte men vi finns här” Nu har Anna under en tid haft möjligheten att verkligen nå ut till fler genom ett projekt som är ett samarbete mellan åtta inlandskommuner i Västerbottens län, varav sju är samiska förvaltningskommuner. Den samiska kulturbussen Julla Maja åker runt i de olika kommunerna och Anna är med och berättar om sina böcker och håller workshopar. Julla Mája vann för övrigt det fina priset årets mobila bibliotek, bara en sådan sak! Anna menar att trots att samhället har öppnat upp för samiskan finns det fortfarande krafter som motverkar den samiska kulturen och Anna själv är väldigt noga med att visa att hon är stolt för att hon är same, hon har gärna på sig kolten men det är när hon väljer själv. Anna Nutti Wiandt påtalar att det är viktigt att tänka på är att en same inte pratar för alla samer, men när hon åker runt och träffar elever och pratar om sina böcker så innehar hon rollen som språkrör men ibland vill hon bara vara Anna. En Anna som jag är väldigt glad att jag fick träffa och hoppas på att få möta igen. Jag lämnar bokmässan med mer kunskap och djupare förståelse för den samiska kulturen och jag inser att jag bara gläntat på en dörr till något mycket större än jag kan få ner i den här texten.

Jag frågar Anna om hur det kom sig att hon började skriva böcker och hon berättar att hon alltid haft en dröm att skriva. Hon tror att det finns en vilja och önskan hos många lärare att ge ut sin egen litteratur och nu har hennes dröm blivit sann. Vi kommer också in på detta med att det finns ett stort glapp när det gäller ungdomslitteratur på samiska, att det är svårt för lärare att hitta litteratur som passar ens elever. Anna har försökt att skriva så att det passar både den samiska och den svenska kulturen, men hon nämner också att just hennes böcker är skrivna på nordsamiska och att det ju bara är ett av alla samiska språk. När man skriver en bok på två språk så är det viktigt att man använder uttryck som funkar idiomatiskt både på samiska och svenska eftersom man ska nå ut till både icke-samiska och samiska läsare. Anna berättar vidare om hur många olika språk och dialekter det finns och jag inser hur lite jag vet om det här. Vi pratar om okunskapen som finns och hur den ska kunna motverkas, att man måste börja någonstans, och att skriva böcker på två språk är ett sätt att nå ut. Jag är nyfiken på hur det ser ut med kunskaper i samiska, hur starkt det samiska språket är och hon nämner att det är mycket beroende på föräldrarnas inställning; de barn som är duktiga har föräldrar som fokuserar på att ge sina barn språket via litteratur och kultur. Samiska barn har ju rätt till sitt språk och det har blivit bättre med tillgängligheten i skolan med modersmålsundervisning men det behövs en ökad förståelse hos skolledare och politiker för att hålla språket levande. Det finns sår som ännu inte läkt vad gäller rätten till det egna språket, vi pratar om att det finns en arvsynd och att det är viktigt att återerövra sitt språk. Där har kulturen en viktig roll och Anna 7


8 Omslag: Mon lean Elle-Márjá, Anna Nutti Wiandt & Maria Nordvall. Vombat förlag 2023


Bazar Masarin 2023:2

Foto: privat

Frågor till Maria Nordvall

9


Berätta om samarbetet med Anna Nutti Wiandt och hur boken kom till?

Mitt och Annas utbyte har varit en av de vackraste aspekterna av den här bokens tillkommablivande. Vi har kunnat dela våra egna erfarenheter som samer och haft många fina samtal som sträcker sig bortom vad en läsare kanske ser. Vi har haft dialog genom hela processen om hur bild och text samtalar och jag har verkligen fått en stor integritet och frihet som konstnär. Hur går dina tankar kring att gestalta den samiska identiteten/kulturen i bild? Finns det ett ”rätt” sätt? Skulle det gå utan samiska kulturella markörer?

Det finns, enligt min mening, inget ”rätt” sätt. Det skulle antyda att den samiska identiteten och kulturen är homogen istället för heterogen, som då inte tar hänsyn till det stora mångfalden vi har och områdestraditioner. I bokens bilder finns det smådetaljer för vissa kulturella markörer som samiska barn kan känna igen. En stor del av inspirationen kommer från min egen barndom och uppväxten i en skogssamisk renskötarfamilj. Men jag och Anna har också varit måna om att frångå stereotypa, exotifierande bildspråk som ett led i en dekolonialiseringsprocess. Samisk identitet innehåller så mycket, inte bara yttre attribut i form av koltar och duodji (slöjd) – det handlar om en hel världsbild.

Susanne Sandström Berätta om dig själv som illustratör

Konsten och skapandet har alltid varit kärnan i vem jag är, något som varit min tillflykt men även mitt sätt att få fram ståndpunkter och hantera världen. Tidigare har jag haft två utställningar och jobbat med uppdrag till bland annat Ájtte svenskt fjäll och samemuseum, Samernas utbildningscentrum, Jokkmokksmarknad och olika typer av loggor. Parallellt har jag ritat och målat vad som för stunden har varit viktigt för mig. Mitt estetiska uttryck kännetecknas av grafiska mönster, detaljrikedom, naturen, samisk kultur och politik.

Vad har du fått för reaktioner på er bok, hur har er bok emotttagits (av barn, pedagoger, samhälle)?

Ärofyllda, fina reaktioner. Jag har upplevt att många uppskattar färgerna i bilderna och att boken är skriven på samiska och svenska parallellt. Och hur det är något som uppmanar både föräldrar och barn att lära sig språket tillsammans oavsett vilka förkunskaper man har. 10


Bazar Masarin 2023:2

Vurmen för det inh Baharan Kazemi

S

verige är ett litet land med ett litet språk. Vi har ett internskämt med vänner och kusiner från Iran, som nu är spridda över tre kontinenter. Vi säger att Sverige är Europas blindtarm, den där utbuktningen där människor har fina kläder och roliga vokaler, men som ingen vet något om. Den svenska självbilden är inte alls speciellt medveten om hur vi är en global minoritet. Tvärtom verkar nordisk exceptionalism frodas mer än någonsin, vi är övertygade om vår förträfflighet, både i relation till ”dumma amerikanare” och resten av världen. Det är fascinerande i en globaliserad samtid. När jag senast var i Iran, köpte jag på mig 23 kilo barnböcker, som fyllde en av våra fyra resväskor. Det var översättningar av framförallt nordamerikanska storsäljare, varav några få finns översatta till svenska. Det var också barnens favoriter, Lassemaja-serien översatt av svenskiraniern Namdar Nasser, Alfonsböcker åt mina kompisars barn och en del tvåspråkiga böcker. Vi tog några på azeri också, den turkiska dialekt som barnens pappas familj pratar, i hopp om att han ska lära barnen även det språket. Iran är en diktatur med hård censur på all konst och litteratur. Det är också en befolkning vars nationalism till stor del bygger på stolthet över språken, litteraturen, poesin, kulturarvet.

11


hemska

Hur kan de ha så mycket översättningar, medan vi här, i Europas blindtarm, bara älskar oss själva? Jag har ingen aning. Däremot vet jag, tack vare SBI:s senaste rapport, att 68 procent av den tryckta barn- och ungdomsboksutgivningen 2022 är originalsvensk. Översättningarna utgör en historiskt låg andel. Tidigare rapporter från SBI har visat att när översättningar görs, är det ofta från nordiska språk och engelskan. För mig, som förälder till flerspråkiga barn och som barnboksförfattare som skriver på mitt modersmål, är det här lite häpnadsväckande. Iranier utgör ungefär en procent av Sveriges befolkning. Det gör våra persiska barnböcker till något marginellt, jämfört med Musse och Helium på svenska som de övriga 99% kan tänkas vilja köpa. Arabiska, som talas av ungefär 400 000 svenskar, möts också upp lite bättre, exempelvis genom Bonnier Carlsens initiativ Fenix, där svenska barnböcker översätts till arabiska. Men är det good enough? En snabb titt hos barnbokhandlare i de länder jag har besökt sedan jag blev förälder, alltså i Iran, Storbritannien, Frankrike och Kanada, gör mig missnöjd med det svenska utbudet. Vi må vara en minoritet, men vi är ändå tillräckligt många för att inte räknas bort.

Enligt en artikel i Språktidningen (https:// spraktidningen.se/sprakbloggen/sverige-harflest-flersprakiga-i-eu/) har Sverige störst andel flerspråkiga i hela EU. Bara 3,4 procent av befolkningen är enspråkig. Då har de förvisso räknat in svenskar som är flytande på engelska som flerspråkiga, vilket man kan ha invändningar emot, men ändå. Plötsligt är det vi flerspråkiga som är i majoritet. Jag är övertygad om att vi skulle kunna utgöra en köpstark grupp, även om varje minoritet i sig är liten. Tänk Musse och Helium på somaliska, kurdiska, persiska, ukrainska. Det behöver inte vara tusentals ex per upplaga. Med all modern teknik borde det gå att lösa med små upplagor, kanske rentav print-on-demand, om intresse fanns, om vi som målgrupp blev sedda och erkända, och om den svenska assimileringsideologin inte var så stark. Forskning om flerspråkighet visar att ett starkt modersmål också kan bidra till att stärka andraspråket. När jag var liten kämpade min mamma sig igenom Astrid Lindgrens Ronja Rövardotter och Bröderna Lejonhjärta när hon knappt var klar med SFI. Jag rättade hennes uttal, vi slog upp ord som ingen av oss kunde. Det var också bra, men nu kan min man läsa samma böcker på persiska, tack vare utgivning av översättningar från vårt kulturfientliga ursprungsland. 12


Bazar Masarin 2023:2

Barn som pratar arabiska, persiska, somaliska, tigrinja och andra språk utgör det svenska kollektivet. Vi är medborgare, kulturutövare och vi är läsare.

Jag är övertygad om att det påverkar både föräldra-barnrelation och språkutveckling. Tillgången på litteratur på våra internationella minoritetsspråk är en sak. Låt oss sätta det inom parantes och göra det till ett individuellt problem för oss minoritetsmänniskor. Nästa problem blir avsaknaden av representation. Det finns få berättelser om oss, eller från platser dit vi har anknytning, på svenska. Min nioåring älskar Minoo Shams böcker om Maryam och hennes mormor. Maryams längtan är lätt att spegla sig i och berättelsen påminner om min väg till Sverige, som är en del av mina barns historia.

Omslag: Islandborn, J. Diaz & L. Espinosa. Dial Books 2018

Det är viktigt att våra berättelser får existera och bli del i ett kollektivt minne. Det vanligaste är annars att barn i bilderböcker målas bruna, utan gestaltning av minoritetsblivande, vare sig språkligt eller i erfarenheter. Jämför man det med den blomstrande genren minoritetslitteratur i USA, där empowerment av afrohår, karibiska ord och andra minoritetserfarenheter får existera i olika format, med fantasi, humor och sorg, blir det tydligt att representationen här i Sverige ofta stannar vid ett ytligt plan. Jag fick låna Junot Diaz och Leo Espinosas bok Islandborn av en fellow svensk-iransk mamma, och liksom henne simultanöversatte jag den engelska texten medan vi läste. Jag beställde boken We are Palestinian av Reem Kassis och Noha Eilouti, också på engelska, för att jag inte hittade en enda faktabok för barn om Palestina på svenska. Svenskhetsnormen i Sverige är tråkig, minst sagt. Världen är så stor, vi missar så mycket, för att vi inte jobbar mer med översättning, med att 13


bjuda in till gränsöverskridande samarbeten. Det är en dröm att kunna gå in i en enda bokhandel någonstans i Stockholm och kunna köpa böcker som mina barn kan spegla sig i. Det kan vara översättningar från persiska till svenska eller tvärtom, det kan vara böcker som handlar om sådant som de upplever, som att inte kunna få besök av sin farmor för att Sverige har en superrestriktiv och obegriplig visumpolitik. Det kan vara tvåspråkiga böcker på svenska och persiska. I en tid när modersmålsundervisning, rätten till tolk och allt annat som handlar om oss språkliga minoriteter är ifrågasatt, har kulturen en potential att agera motvikt. Nationalstatens grundprinciper är att vi är ett folk som talar ett språk, har en religion och lyder under en kung. Vi invandrare rör till det och vi förväntas assimilera oss så gott vi kan, för att inte stigmatiseras. Som kändispolisen Nadime Ghazale sa i tvprogrammet Min Sanning, gör vi bäst i att inte göra barnen tvåspråkiga, för att skydda dem mot den rasism de i så fall riskerar att utsättas för. Jag har förståelse för den strategin, även om jag tror att den aldrig riktigt kommer att ge skörd. Att assimileras vaccinerar inte mot fördomar, det positionerar bara någon annan, mer nyanländ, mer avvikande, i skottlinjen. Jag tror mer på att vi behöver normalisera minoriteters närvaro i Sverige, att luckra upp självgodheten och låta variationerna forma våra identiteter och relation till varandra.

Omslag: We are Palestinian, R. Kassis & N. Eilouti. Studio Press 2023

Flerspråkiga är i majoritet och kommer att bli det ännu mer. Barn som pratar arabiska, persiska, somaliska, tigrinja och andra språk utgör det svenska kollektivet. Vi är medborgare, kulturutövare och vi är läsare. Det är helt enkelt oundvikligt att litteraturmarknaden ska förbli så homogen och svenskcentrerad. Min förhoppning är att det ska märkas redan nästa gång SBI gör en bokprovning och räknar på andelen översatt litteratur.

14


Bazar Masarin 2023:2

Den grafiska romanen

– älskad av unga, misssförstådd av vuxna

Susanne Köhler

I

dag talas det mycket om den läskris som råder bland barn och unga i Sverige. Frågan är om det verkligen är så illa som det målas upp i medier och rapporter? Jag vill hävda att barn och unga läser, men inte alltid den litteratur som vuxenvärlden vill att de ska läsa. I både Sverige och internationellt ökar barn och ungas intresse för att läsa serier, manga och grafiska romaner. Men där bilderboken har fått en självklar position för det lilla barnets väg in i litteratur och läsning, står de tecknade serierna fortfarande i skuggan och väntar. För i takt med barnets stigande ålder ökar också samhällets krav på att läsa längre sammanhängande texter och i debatten kring god litteratur ses ofta seriemediet som ”skräplitteratur”. Denna syn anser jag är ett skäl till att många barn och unga tappar intresse och motivation för läsning. Om det som barn och unga läser inte anses som litteratur eller läsning av samhället, hur ska de då kunna identifiera sig som läsare? Med denna text vill jag väcka nyfikenhet för serier och öka kunskapen om vad framförallt den grafiska romanen kan erbjuda både vad gäller läsmotivation och som litterärt verktyg i skolan. I mitt läsfrämjande uppdrag som skolbibliotekarie har jag på olika sätt försökt att hitta vägar för att nå de ovilliga läsarna. Det ledde till att jag gav mig själv en läsutmaning med målet att lära mig att läsa manga och grafiska romaner. Jag tog hjälp av några elever som coachade mig

15


n och började läsa mangaserien Demon Slayer och den grafiska romanen Heartstopper. Läsning som ledde till många intressanta samtal med många frågor (från mig) och mycket skratt (från eleverna), där jag sakta men säkert började förstå och uppskatta de tecknade seriernas litterära värld. Det gemensamma läsintresset från mig och eleverna ledde till mer inköp av manga och grafiska romaner till skolbiblioteket, vilket gav ett ökat läsintresse bland eleverna. Framför allt hos de ovilliga läsarna och i synnerhet bland pojkarna. I ett första möte med seriemediet kan det vara förvirrande att särskilja de olika serierna åt. Enkelt beskrivet kallas de korta serierna som finns i dagstidningar för seriestrippar, sedan finns det serietidningar (t ex Bamse och Kalle Anka) och seriealbum (t ex Tintin och Asterix). Manga har en egen karaktäristisk stil och uttryck som utvecklades först i Japan, men som idag även skapas i andra länder bland annat i Sverige. Sedan har vi serieromanen även kallad grafisk roman (efter eng. graphic novel) som är en längre berättelse och är uppbyggd som en skönlitterär roman. Grafiska romaner finns både som fiktiva berättelser, självbiografiska berättelser men också som adaptioner av skönlitterära romaner. Gemensamt för serier är att de är uppbyggda utifrån rutnät av tecknade bilder med pratbubblor som innehåller text och ljudeffekter vars syfte är att förmedla känslor. Även om ljudeffekterna inte låter på riktigt så registrerar man ändå att det är ljud och läser av

dem så som de skulle låta. Vid läsning av serier så samläser man både bild, text, effekter och skapar en helhet av en berättelse. Vilket tränar multimodal litteracitet, en förmåga som är viktig att utveckla för att bli goda läsare i dagens allt mer visuella samhälle. Serier innehåller också ett mellanrum, där läsaren behöver förstå det om inte explicit uttrycks. Vilket övar upp förmågan att kunna läsa mellan raderna och fylla mellanrummen med egna iakttagelser, tankar och tolkningar. Berättelsen skapas alltså av både det som syns och det som inte syns. Vilket gör seriemediet till ett litterärt verktyg i skolan för att exempelvis användas som diskussionsmaterial för att kunna reflektera, analysera och uttrycka åsikter, men också att träna läsförståelse. Inom forskning både internationellt och i Sverige har det gjorts studier som påvisar positiva effekter av att använda serier, manga och grafiska romaner i olika undervisningssammanhang. Det är som ordspråket säger: En bild säger mer än tusen ord och det är det som jag upplever är styrkan med den grafiska romanen. Att kunna berätta historier med svåra teman och där orden inte räcker till möter bilden upp och uttrycker det svåra, osagda och ibland förbjudna. Där författaren även har möjlighet att förmedla underliggande budskap som hen vill förmedla till läsaren. Avslutningsvis kommer jag lyfta fram fyra grafiska romaner som på olika sätt återspeglar detta och har potential att användas i skolundervisningen. 16


Bazar Masarin 2023:2 När vi var samer (2021) är inte skriven utifrån målgruppen barn och unga, men bär på en berättelse som berör alla åldrar. En släkthistoria som under en lång tid var en hemlighet och som förvarades i spanna - en låst trälåda. En berättelse som går från forntid till nutid, från en familj i fattigdom till en familj i välmående och från ett liv i skogslandet till ett liv i storstaden. I boken finns det en scen där serieskaparen Mats Jonsson befinner sig på Nordiska muséet med sin dotter och där bland glasmontrarna med samiska föremål berättar han för dottern om deras samiska ursprung. Men när dottern vill veta mer så kan han inte det. Där och då bestämmer sig Mats att fördjupa sig i sin familjs historia. Den historia som växer fram i serieromanen berättar om en släkt av skogssamer som levde i Mellansverige och Södra Sverige och som utsattes för statens medvetna politiska agenda, där skogssamerna inte längre hade rätt till sina marker. Skogssamerna uppmanades att flytta upp till fjällen och tvingades bort från sina marker för att ge plats åt skogs-och gruvbolagen och nybyggarna som skulle börja bruka marken. En stark historia om svek, trakasserier, rasism men också upprättelse där Mats Johnsson genom att berätta sin släkthistoria också lyfter fram en mörk del av vår svenska historia. När vi var samer nominerades till Augustpriset 2021.

Omslag: När vi var samer, Mats Johnsson. Ordfron Förlag

Ur: När vi var samer, Mats Johnsson. Ordfron Förlag 2021

17


Fallet (2023) är en unik och stark berättelse som är skapad av den tyske serietecknaren Mikael Ross. Boken är en fiktiv berättelse men är baserad på en verklig plats och dess invånare. Huvudkaraktären är Noel som har en funktionsnedsättning och bor ensam med sin mamma.

bra i en grafisk roman. Det som gör berättelsen ännu mer intressant är att staden Neuerkerode finns i verkligheten och grundades 1868 för att skapa ett inkluderande samhälle för människor med funktionshinder. I boken finns det också en passage som berättar om när nazisterna tog över samhället under andra världskriget och det kom en buss som skulle ta med sig några av invånarna på en resa, men de kom aldrig tillbaka. 2018 firade Neuerkerode 150 år och Mikael Ross fick i uppdrag att skapa ett verk om samhället och dess invånare, vilket resulterade i denna grafiska roman.

Mamman är hela hans värld och berättelsen inleds med ett födelsedagsfirande som börjar med glädje och upprymdhet men slutar i sorg och förvirring. Noel och mamman firar genom att grilla marshmallows på balkongen och Noel vill att mamma ska lova att de alltid ska vara tillsammans. Men på natten hör Noel en duns och hittar sin mamma liggandes på golvet i badrummet i en pöl av blod. Plötsligt är Noel helt ensam och tvingas försöka komma ihåg vad han måste göra och minnas numret till ambulansen. På sjukhuset får han reda på att hans mamma sover en djup sömn. Noel får åka till den lilla staden Neuerkerode där de flesta invånarna har en funktionsnedsättning. Där får Noel nya vänner, ovänner, möta sin första kärlek, möta nya utmaningar och möjligheter, men framförallt skapa sig ett nytt liv och sammanhang. Fallet är ärlig, dråplig men ändå en varm berättelse som ger läsaren en insyn i hur det kan vara att leva med en funktionsnedsättning. En bok som fyller ett tomrum då funktionsnedsättning sällan är ett tema som det skrivs om i skönlitterära böcker, men som gör sig väldigt 18


Bazar Masarin 2023:2 Med sin grafiska roman Jag minns varje slag (2020) blandar Daniel Thollin fiktion och verklighet där han skildrar sin barndom under 80 och 90 talet och den mobbning han blev utsatt för. En känslosam berättelse, där Daniels uttrycksfulla svartvita illustrationer förstärker känslor av rädsla, oro och smärta av slag och hårda ord. Daniel är mörkrädd och har ont i magen. Varje dag i skolan blir han antingen slagen eller kallad för lipsill, glasögonorm och bög. Vuxenvärlden består av föräldrar och lärare som är oförstående och tycker att Daniel måste bli starkare och behöver slå tillbaka. Utav sina föräldrar får han ett par boxningshandskar och en studsmatta för att träna. ”Pojkar ska inte gråta, de ska slå tillbaka”. På rasterna sitter Daniel kvar inne i klassrummet och tecknar serier av actionhjältar som är både starka och modiga. Daniel Thollin självbiografiska bok bjuder inte på ett lyckligt slut, utan visar den brutala vardag som många utsatta barn och unga får utstå. Men boken är ändå en upprättelse, ett sätt att slå tillbaka och inte vara tyst utan låta historien blir berättad och kunna vara en hjälp för andra.

Ur: Jag minns varje slag, Daniel Thollin. Kartago 2020

Omslag: Jag minns varje slag, Daniel Thollin. Kartago 2020

19


tillgänglig att nå ut till fler läsare. Det är en berättelse som vi aldrig får glömma och sluta att berätta för våra barn och unga. Omnämnda: Folman, A. & Polonsky, D. (2020). Anne Franks dagbok. Norstedts Gotouge, K. (2018). Demon Slayer. Viz Media Jonsson, M. (2021). När vi var samer. Galago Osman, A. (2019). Heartstopper. Hodder Children´s Books Ross, M. (2023). Fallet. Galago Thollin, D. (2020). Jag minns varje slag. Kartago För mer läsning: Wallner, Lars (2020). Det rutiga klassrummet. Serier, multimodalitet och litteracitet. Lund: Studentlitteratur Strömberg, Fredrik. (2005). Vad är tecknade serier? – en begreppsanalys. Seriefrämjandet Omslag: Anne Franks dagbok, A.Follman & D. Polonsky. Norstedts 2020

Ur: Anne Franks dagbok, A.Follman & D. Polonsky. Norstedts 2020

Anne Franks dagbok gavs ut för första gången 1947 och har blivit översatt till 60 olika språk. Nu finns den också som grafisk roman, en önskan från Anne Franks Fond som grundades av Annes pappa Otto Frank. En dagbok där läsaren får följa de två åren som Anne och hennes familj höll sig gömda från nazisterna. Där Anne berättar om det vardagliga livet i gömstället, men också om tonårskänslor, irritationen att leva så tätt inpå varandra, framtidsdrömmar och hotet som lurar utanför. Författaren Ari Folman såg uppgiften att omskapa originalromanen till en grafisk roman som en stor utmaning. Det var viktigt för honom att vörda Anne Franks författarskap och vara trogen till originaltexten. Men också att bevara Anne Franks humor och drastiska uttryckssätt. Vissa utdrag av romanen har därmed förblivit en sammanhängande text. Men större delen av texten har omarbetats till illustrationer gjorda av David Polonsky. Anne Fransk dagbok gör sig väldig väl som grafisk roman där illustrationerna förstärker orden och ger liv åt originalet och gör den mer 20


Ur: Anne Franks dagbok, A.Follman & D. Polonsky. Norstedts 2020



Bazar Masarin 2023:2

Jag är Camille Susanne Köhler

C

amille, skynda på, vakna! ropar mamma med panik i rösten. Det går inte att komma för sent första dagen i skolan.

Camille har precis flyttat tillbaka till Frankrike med sin familj och ska starta ett nytt liv. Länge har hon och mamma funderat på vad Camille ska bära för kläder. Mamma tycker byxor men Camille gillar kjolar, men för säkerhets skull väljer hon en enkel och diskret kjol. Även om Camille ser fram emot det nya livet, finns ändå mardrömmarna och ångesten där. Ångestbollen som bor i både magen och halsen. Skoldagen börjar bra, men Camilles tankar vandrar tillbaka till dagen då hon bar kjol för första gången. Dagen då livet föll sönder. Jag är Camille är en bilderbok som på ett finstämt sätt berättar om att vara ung och att vara trans. Redan som liten har Camille känt att det kön som hon tilldelades vid födseln inte är det kön som hon identifierar sig med. Camille har nu tagit steget från att vara pojke till att vara flicka. Därmed också att bryta mot de traditionella normer och förväntningar som finns i samhället. Redan första dagen hittar Camille en fin vän i Zoé, som också delar hennes passion för musik. Efter skolan träffas de och spelar in låtar, de planerar också att starta ett band. Men även om vänskapen känns äkta och bra, vet Camille inte hur hon ska berätta om sin hemlighet. Hur berättar man för sin vän om en sådan hemlighet? Vad kommer Zoé att tycka? När Camille en dag har bråttom till toaletten, väljer hon att kissa stående och plötsligt står Zoés faster där i den olåsta dörren. Panik, vad ska Camille göra, vågar hon berätta?. 23


Omslag: Jag är Camille, Jean-Loup Felicioli. Natur & Kultur 2023

Ur: Jag är Camille, Jean-Loup Felicioli. Natur & Kultur 2023

Jag är Camille Jean-Loup Felicioli Natur & Kultur 2023

24


Bazar Masarin 2023:2 Jag är Camille är skapad av Jean-Loup Felicioli som är en fransk grafiker och animatör och har bland annat vunnit en Oscar för bästa animation med långfilmen Ett kattliv (Une vie de chat, 2010). 2021 tilldelades Jag är Camille UNICEFs pris för ung litteratur i kategorin 9-12 år. Nu har den också översatts till svenska av Jean Ploteau. Boken är välgjord där text och bild samspelar på ett fint sätt. Som läsare får man dela Camilles oro och ångest, men också lycka att vara den hon är. Förutom oron för att berätta sin hemlighet lyfter boken också två andra problematiska situationer som Camille hamnar i. Simningen i skolan och att en kille blir intresserad av henne. Då Camille står under stor känslomässig press är det lätt att de känslorna får ta över och i en scen i boken befinner sig Camille vid ett stup och funderar på om det inte vore bättre att hon inte fanns. Men då finns föräldrarna där och jag är så tacksam över att Felicioli valt att låta föräldrarna vara både accepterande och stöttande. Det finns alltför många HBTQ+ böcker där föräldrarna är oförstående och vägrar att acceptera sina barns val av könsidentitet, vilket ofta får negativa konsekvenser och sorgliga slut. – Förlåt mig mamma, jag ville bara glömma allt, inte göra er illa. – Det vet jag, min älskade, och du är så modig…Du har valt att leva genom att lyssna på vad du känner djupt inom dig. Och det är ingen lätt väg. – Jag vet inte om jag kommer att klara det, mamma. – Lita på dig själv. Du är mycket starkare än vad du tror.

Boken visar på hur viktigt det är att se människan och inte bara fokusera på kön. Att få vara den man är och vill vara. Jag tycker att Jag är Camille är en bok som bär på viktiga budskap som kan ge kraft, tröst och igenkänning. Men också att användas i olika sammanhang för att prata om transfrågor. I slutet av boken finns det även ett efterord av Edward Summanen som är sakkunnig i transfrågor och förklarar vad det innebär att vara trans. Där skriver han: Att vara transperson handlar om din könsidentitet, alltså vem du känner på insidan att du är… Vi är alla olika, och ingen annan än du själv kan veta vilket kön du känner att du är.

25


26

Ur: Jag är Camille, Jean-Loup Felicioli. Natur & Kultur 2023


Bazar Masarin 2023:2

Rädda Sorya By Nanook2018 - Own work, CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=77768894

– Chang och solbjörnen

Ja de m oc upp bj

E

Susanne Köhler

n dag på väg hem från skolan hör Chang ett förfärligt ljud från ett hus. När hon nyfiket kikar in får hon se något fruktansvärt som kommer att förändra hennes liv. Det hon ser är en björnfarm. I Vietnam har man i tusentals år använt björngalla i olika mediciner. Där och då bestämmer sig Chang för att göra allt hon kan för att hindra att människor skadar björnar och andra djur. Rädda Sorya är ett seriealbum som är skriven av den vietnamesiska författaren Trang Nguyen som också är en erkänd forskare, naturvårdare och miljöaktivist. Bokens historia bygger på verkliga upplevelser från hennes arbete som naturvårdare i Vietnam. Nguyens kärlek och engagemang till djur och natur lyser starkt som en röd tråd genom hela berättelsen. En kärlek som på ett fantastiskt sätt avspeglas i illustratören Jeet Zdungs konstnärliga akvareller. Där Zdung blandar manga med traditionell vietnamesisk konst med hjälp av både blyertspennor, akvarell, bläck och digitala verktyg.

Ur: Rä

27


Rädda Sorya – Chang och solbjörnen Trang Nguyen & Jeet Zdung Barnets val 2023

ag förstod et inte då, men min vän ch jag hade pptäckt en jörnfarm.

Björngalla har använts som medicin i tusentals år. De försökte ta en vätska, som kallas galla, ur björnens kropp.

Men nu finns medicin utan galla, som inte skadar björnar.

Den natten lovade jag mig själv att inte låta människor skada björnar, eller några andra djur - inte så länge jag kunde hindra dem.

ädda Sorya- Chang och solbjörnen, T. Nguyen & J. Zdung. Barnets val 2023

28


Bazar Masarin 2023:2

Ur: Rädda Sorya- Chang och solbjörnen, T. Nguyen & J. Zdung. Barnets val 2023

Först måste hon lära sig engelska, men också att träna upp sin skicklighet att rita och föra fältanteckningar. När Chang får jobb som naturvårdare i Nationalparken Cat Tien i norra Vietnam får vi följa hennes kamp att rädda björnen Sorya. När Chang möter Sorya (betyder sol) är hon bara en björnunge som förlorat sin björnmamma. Chang får då i uppgift att lära Sorya alla kunskaper en björn behöver för att kunna överleva, som att jaga och leta föda och vatten och att hitta en säker plats att sova på. Men det finns saker som Chang inte kan lära ut, saker som Sorya måste lära sig själv tillsammansmed andra djur, för att kunna överleva ute i det fria. Chang måste också att hitta plats där Sorya

Det är ett klokt val att använda seriemediet som format då illustrationerna får stort utrymme och ger liv till texten. Som läsare är det som att stiga in i naturen. Illustrationerna är både rikligt detaljerade och verklighetstrogna och är målade i behagfulla kulörer. Invävt i berättelsen finns också fakta om björnar, där läsaren får lära sig om vilka skador björnarna kan få i fångenskap och om deras väg tillbaka till frihet. I boken får läsaren följa Changs beslutsamma kamp för att blir naturvårdare. Vilket visar sig inte vara så lätt, då alla naturböcker är skrivna på engelska. 29


Stinksvamp Den här växten är fylld med vätska.

m it t te

ljusare fläckar

Det här är dess frukt

kan släppas fri, en uppgift som inte är så lätt då människans påverkan på naturen är stor. Rädda Sorya är en välskriven berättelse om en ung flickas kärlek till djur och natur och om att kämpa för något viktigt. Det är en berättelse med flera viktiga budskap om miljön och människans girighet, men att alla på olika sätt kan göra skillnad genom kunskap. Genom att göra medvetna val, vara rädd om jordens natur och att låta djuren ha rätt att leva sina liv i trygghet och frihet. Serieboken har getts ut av det nystartade bokförlaget Barnens Val, vars vision är att berika den svenska barnlitteraturen med berättelser från andra kulturer. En vision som det ska bli intressant att följa. 30

myrtenträdets blad (upp till 20 cm långa)

R

långa hår på bladets undersida

ny planta som växer ur

BJÖ

Myrtenträd

min lägereld intill floden

NB

AJS GS C HA NA G B O K TD FÄ L



Ur: Rädda Sorya- Chang och solbjörnen, T. Nguyen & J. Zdung. Barnets val 2023


Bazar Masarin 2023:2

Hej då, So

33


Ur: Rädda Sorya- Chang och solbjörnen, T. Nguyen & J. Zdung. Barnets val 2023

orya.

34


Bazar Masarin 2023:2

. Cecilia Cod . Paloma Val . Anna Font . Dominika C

ILL

USTRA

35


doni ldivia Garcia Czerniak-Chojnacka

ATÖRER : 36


Bazar Masarin 2023:2

Cecilia Codoni

Susanne Sandström, översättning Allyson Nunez

Vem är Cecilia Codoni? Jag är engagerad i det jag gör, jag är en samlare av papper och former som kan eller inte kan försegla något. Jag uppfinner/hittar på jobb när jag inte har något. Jag gillar att hålla workshops och dela med mig av allt jag vet och att inte hålla tillbaka något. Jag är min workshop jag är bläck Jag är det tryckta Jag är mina förseglingar/stämplar Jag är mitt material Jag är slump Jag är lek/spel Jag är den som aldrig ger upp Jag är den som överraskar med mina verk Jag är den som har resplaner Jag är den som är på jakt efter tävlingar Jag tar ansvar och är engagerad 37


38

Ur: Quien le pone nombre al gato?, Maria P. Lopez & Cecilia Codoni, Biblioteca Nacional 2022


Ur: Un cuento Ileno de problemas, Cecilia Codoni, Biblioteca Nacional 2022

Bazar Masarin 2023:2

39


Hur kom du in på konst/illustration och bilderboksmakande? Jag studerade konst vid fakulteten för konst vid UNLP i La Plata, Argentina, och under min utbildning kom jag i kontakt med fanzines, oberoende publikationer, artistböcker… Under studietiden fick jag lite mer kunskap och förståelse för den illustrerade boken. Jag experimenterade också mycket utifrån min inriktning som alltid har varit gravering och tryckkonst. När jag var klar med mina studier gjorde jag många workshops, bl.a. i illustration. Jag satte igång med egna projekt. Jag ägnade mig åt att ställa ut verk/ collage fram till 2017 då jag började fokusera fullt ut på arbetet som illustratör. Under pandemin, då jag hade andra tider att förhålla mig till, kunde jag ägna mig mer åt att illustrera och det var då uppdragen att illustrera böcker och andra illustrationsjobb började dyka upp. Jag måste här också lyfta fram Juego de Dibujos betydelse för mig under pandemin, ett teckningsspel som innebär attman gör teckningar varje dag utifrån förslag från någon annan deltagare i spelet – det var mycket viktiga övningar för mig. Att varje dag skissa, tänka på det jag skulle skicka tillbaka. 40


Ur: Mi Papa, Luciano Barberan & Cecilia Codoni, GERBERA



Bazar Masarin 2023:2

tekniker som stämplar, schabloner, frottage och alltid collage. Anledningen till att jag använder desa är att de tillåter mig att utforska och leka, att använda mig av misstagen och överhuvudtaget för att överraska mig. Ingenting är statiskt.

Hur ser din arbetsprocess ut? Min process består av flera steg (vissa delar av den förändrar sig inte): Välja palett/färger, skriva ut, rita/måla eller försegla papper, skissa online, hitta figurerna/gestalterna, miljön (beroende på deadline). Experimentera mycket och framför allt leka. Inte vara still, vara i rörelse i processen. De tekniker jag mest använder är olika tryck-

Var hämtar du inspiration till ditt arbete? Vad påverkas du av? Min inspiration finner jag i föremål/saker som 43


©Cecilia Codoni

jag hittar under promenader, i olika texturer och stämplar. I böcker, hos andra illustratörer, i skiftande material, i tidskrifter. Musiken är alltid mitt sällskap i studion.

att kunna visa upp mina projekt /ställa ut mina projekt. Vilka böcker/bilder har du med dig från din barndom? Varför har de stannat kvar tror du?

Vilka utmaningar möter du? (i förlagsbranschen, på det personliga konstnärliga planet)?

Jag minns inte att jag hade många böcker, några om Mafalda av Quino. Jag hade även några pop-up-böcker och flik-böcker från Disney.

Att fortsätta illustrera många böcker, resa till bokmässorna i Bologna och Guadalajara och 44


Bazar Masarin 2023:2

45


Har du någon favorit bland andra illustratörer/bilderboksmakare? Många: Yael Frankel, Yara Kono, Madalena Matosso, Catarina Sobral, Paloma Valdivia, Gustavo Aimar och många fler. Det bästa och det sämsta med att vara illustratör? Det bästa är att kunna hitta på från noll, det sämsta är när projekten tar slut, den där tomheten tills man får nya. Väntan… Drömjobbet (som konstnär/illustratör) – hur skulle det se ut? Att endast illustrera, att kunna ägna mig endast åt det… inte behöva ha andra jobb som inte är kopplade till illustration. Göra många böcker, många nya utmaningar! Kan du berätta något om någon av dina bilderböcker? Jag väljer Otra cosa (tillsammans med Katya Adaui), som handlar om hur bandet mellan en far och dotter stärks. De leker, skapar och delar med sig av olika (upphittade, osedda) föremål. Vad skulle du säga är utmärkande för moderna barnböcker/bilderböcker jämfört med tidigare? I moderna böcker har texten och bilden lika stor betydelse. Det finns många nya alternativ. Det finns böcker med interaktiva flikar, böcker för att kunna rita/måla med aktiviteter etc. Vad vill du skicka med till barnläsaren? Låt din förtjusning för bilder fortsätta och upptäck nya saker för första gången när du läser Vad arbetar du med just nu? Just nu arbetar jag med en samling illustrerade böcker från förlaget Biblioteca Nacional, varav två böcker släpps i år. Dessutom arbetar jag också med två egna projekt som jag är väldigt exalterad över.

Ur: Otra Cosa, Cecilia Codoni. Monimo 2021

46


Bazar Masarin 2023:2

Ur: Otra Cosa, Cecilia Codoni. Monimo 2021

47


48


Bazar Masarin 2023:2

Paloma Valdivia How did it all began…how and why did you start making art/illustrations? I always enjoyed drawing as a child; my fondest memories involve sketching while adults conversed around me. Almost naturally, I pursued studies in design. What I truly loved was drawing, although at that time, I didn’t yet know that my passion was called illustration. In Chile, just emerging from dictatorship, there were few publishers producing illustrated books. I had few such books in my childhood as well. Fortunately, I had the chance to meet my mentor, Valentina Cruz, who was dedicated to illustration. Having recently returned from living in Spain, she taught me everything I needed to start. Most importantly, she showed me that book illustration was a profession in culturally developed countries.

Susanne Sandström

Who is Paloma Valdivia? I am a Chilean woman who, above all else, loves books and children. Both seem sacred to me. I illustrate, write, and am an editor at Ediciones Liebre (www.edicionesliebre.cl), a publishing house dedicated to early childhood. I am also, the mother of two children, and what I love most about being a mom is being able to teach them the beautiful things in life. That is ultimately what saves us in a complex world that sometimes seems horrible, but there is beauty and a lot of it. 49


50


Bazar Masarin 2023:2

What does your (creative) working process look like? What techniques and tools are important for the process/ which do you use most often (and why)? Primarily, my memory— I’ve never been one for sketches or notebooks like most illustrators. I have long processes, sometimes spanning years, where I develop ideas and visualize images solely in my head. Once they are more refined, I translate them into pencil drawings. I work with very few materials: graphite pencils, ink, markers, and paper. Coming from a design background, I draw as if I’m creating a poster—I enjoy moving the pieces around, changing colors, enlarging, shrinking. For this, I use Photoshop or Procreate. Where do you get your inspiration, or input, from? I love the art created by individuals who have self-taught themselves without going through university or school. Art Brut, Naive painting, pre-Columbian art, cave art, folk art from various cultures, craftsmanship, and children’s drawings are among my favorites. I also appreciate painters like Peter Brueghel.

Ur: Titta på min svans, Sanna Borell. Opal 2022

Challenges? On an individual and Market level - Which are they? I spent 6 years illustrating Neruda’s book, during which I had to learn a lot to illustrate poetry and questions that couldn’t be easily answered. I read the poet’s entire body of work, visited his homes, watched documentaries, and studied biographies to explore ways to expand the question rather than answer it. This extensive research proved valuable in illustrating a theme. 51


52

Ur: Frågornas bok, Pablo Neruda & Paloma Valdivia. Tranan 2023


Ur: Frågornas bok, Pablo Neruda & Paloma Valdivia. Tranan 2023

53


54


Bazar Masarin 2023:2

Ur: Frågornas bok, Pablo Neruda & Paloma Valdivia. Tranan 2023

55


My challenge now is to replicate the same process for any other project I undertake but to complete it in a year instead of six! Which books from childhood do you remember? Why do you think these specific books remain? Not many books made their way to Chile when I was a child. I fondly remember my mom reading Naricita by Monteiro Lobato, a Brazilian writer. I also loved Smurfs comics, where I learned to read - the first word I read was ’Papa Pitufo’ (Papa Smurf), and the Mafalda series by the Argentinian author Quino. Even though it wasn’t specifically for children, its drawings were amazing.” Do you have a favourite illustrator/artist? Among contemporary artists, I really admire Jon Klassen; I think his creativity is unparalleled. Kitty Crowther has an unmatched ability to capture beauty and tenderness. Isol has been a guiding light with her work, which is free, intelligent, and humorous. Among the older artists, Kveta Pacovska stands out for the freedom and beautiful madness in her books. The best and the worst when it comes to being an artist/illustrator? The best part is how free you can be, but the worst is the overwhelming freedom you face when starting something new. Dream assignment – what would it look like? Creating an animated film with the story of my dad. He was a glaciologist geologist who spent 56


Bazar Masarin 2023:2

much of his life building a self-sustainable house with underground shelters in case a pandemic or a third world war caused by water scarcity occurred. He never finished the house; he passed away before the pandemic. Probably he wasn’t the best dad in the world, but he was an amazingly free and eccentric person, full of life, humor, and ideas that seemed crazy but he wasn’t entirely wrong. He showed me beautiful things of nature, art and life. Can you tell us something about your picture books? Something about the work with The Book of Questions? About my books as a comprehensive author, such as Es Así, Los de arriba y los de abajo, or Nosotros, they are fixed ideas that begin to circulate in my head—obsessions, recurring thoughts, things I don’t understand, and that I end up explaining to myself in a book. El Libro de las Preguntas by Neruda was a journey; I worked on it for 6 years alongside its editor Claudia Bedrick from Enchanted Lion Books, with whom I had a lot of dialogue. For me, it was like completing a doctorate in illustrating poetry; my work improved a lot both graphically and, above all, conceptually. And congratulations for winning the Grand Prix of BIB 2023! What was your reaction when you got the message? What does winning the award mean to you? It was an enormous joy! 22 years ago, I won a BIB Plaqué with the first book I made. That was also my first trip to Europe, a nod that reassured me that my career choice was on the right path. 57


58

Ur: Frågornas bok, Pablo Neruda & Paloma Valdivia. Tranan 2023


Bazar Masarin 2023:2

Ur: Frågornas bok, Pablo Neruda & Paloma Valdivia. Tranan 2023

59


I never participated in the competition again, and 22 years later, I felt that this book could enter, and I won. I couldn’t believe it—a new award 22 years later that was so meaningful to me. I think awards are like lights on the road, little flags that signal you are on the right path. What would you say is characteristic of modern/today children’s books/picture books? I can only say that children’s books should not have a lack of hope, little aesthetic value, stories designed for adults to adults, or moralizing tones. I believe the world is already rough enough, and I prefer humor, beauty, and tranquility. I see a book as a refuge, a moment of calm, pleasure, and joy. What message would you like to forward to the child reader? That books are life’s best companions, that through reading, one will never feel alone, and by reading, they become freer as they can choose better paths in life by being able to see more options—a tool provided by culture. The world is so vast and overwhelming, but books make the world accessible to us. What are you currently working on? I’m working at my publishing house, Ediciones Liebre, as an editor. 15,000 books are on their way to the printing press in China! I’m also working on a project for McMillan Mexico and Amanuta Chile. Additionally, I’m in the process of creating a new book, both written and illustrated by myself. I haven’t authored a book since 2014, and a lot has happened in the meantime, including changes in homes, countries, the pandemic, and the addition of two children! Books in childhood are lighthouses, lights that are etched into our lives forever. Those first words heard are the gateway to identity and culture. The initial words, poems, and stories are imprinted so strongly in our memory that if we speak with elderly people who have Alzheimer’s or senile dementia, they remember those first songs and words; they are never forgotten. 60


Ur: Frågornas bok, Pablo Neruda & Paloma Valdivia. Tranan 2023



Bazar Masarin 2023:2

Anna Font Garcia Susanne Sandström

Who is Anna Font Garcia? I’m an illustrator born and based in Barcelona. I graduated in Creative Illustration and Visual Techniques in Eina and in Illustration and Children’s picture books in Escola de la Dona, both schools of art in Barcelona. I have been working since 2017 with what I like the most: drawing and telling stories. I have published illustrated children’s books for several publishers in Spain, as Kalandraka, NubeOcho, Bromera, or Akaiarabooks, and have been awarded by some of them, recently for example the XVI Premio Internacional de Álbum Ilustrado de Santiago de Compostela (2023) and the Critica Serra d’Or award for children’s literature (2020). I was listed as a finalist for two years at the Bologna Children’s Book Fair, in 2020 and 2021. I also teach courses and illustration workshops for primary schools and art schools, and lately in my own studio. How did it all began…how and why did you start making art/illustrations? My father is a cartoonist, so I was born in a house full of books and art supplies. I watched my father draw and I fell in love with the magic of telling stories with images. 63


64


Bazar Masarin 2023:2

Ur: Chiquita, Anna Font Garcia. 2023

65


Thus, I am one of the illustrators who started drawing as a child and never stopped. What does your working process look like? What techniques and tools are important for the process? I’m not very methodic or organized when i draw. I don’t have recipes or a step by step method to begin a story or a simple illustration. I like to play and experiment with the materials, colors, or compositions, at the same time that my brain thinks about possible contents. A first illustration can give me an idea to develope a full story. And the process is really organic, i first draw the images i have more in mind, then i see if it fits with the goal i have, and at some point there appears a story board or sketches for the rest of the illustrations in a book. I feel really comfortable with the collage, and i have used it in most of my projects. I use traditional techniques such as gouache, acrylics, ink and pencil colors to work. The main part of my work has a collage base, even if I do digital illustration. When working digitally, I transfer handmade paper cuts and textures having a mix media work as a result. Where do you get your inspiration, or input, from? It could be, like I said, an image or illustration that I have in mind and need to draw. But at the same time, everything can serve as inspiration: something I’ve read, a conversation, a visit to a museum, something funny my daughters said, a landscape from a trip, the lyrics of a song... 66


Bazar Masarin 2023:2

67


68

Musics, Anna Font Garcia


Bazar Masarin 2023:2

Challenges? On an individual and Market level - Which are they?

colleagues in the illustration sector, people I admire and who are an inspiration for me, as a way of knowing that I am going in the right direction.

My real challenge is to get assignments and work continuously, as a way to see my work improve every day. But I would be happy if on this path I could achieve some objectives such as seeing some of my books published in other countries besides Spain, and knowing that my work is liked and well considered, not only by the public that reads and enjoys my books (that is most importantly), but also by the rest of my

Do you have a favourite illustrator/artist? The list here could have no end. I admire and love a lot of artists and illustrators. But i would try to say some of them, the ones that means a clear inspiration to me, like Miroslav Šašek, Leo Lionni, Gianni Rodari, Bruno Munari, Beatrice Allemagna, Anne 69


Ur: Plous o fas sol?, Mireia Vidal & Anna Font Garcia. Akiara Books 2020

Herbauts, Abner Grabof, Mary Blair, Violeta Lopiz, Jon Klassen, Jesús Cisneros.... As you see, it’s a hard work to try to say only one.

The worst thing is to have confidence in yourself even if commitments and work opportunities seem much slower than you would like. I think the only way to achieve this is with enthusiasm and perseverance.

The best and the worst when it comes to being an artist/illustrator?

Dream assignment – what would it look like?

The best thing without a doubt is to feel that you are working on something that you love and need to do, so that it becomes the best job you can dream of.

Anything that involves a children’s picture book by my own, both text and illustrations, in which i have the freedom to explore my own voice.

70


Bazar Masarin 2023:2

Can you tell us something about your picture books? I try to draw and explain things to children as if I were a child myself. So I need to play a lot when I start a project, experiment with materials, trying to surprise myself creatively. What would you say is characteristic of modern children’s books/picture books? I love illustrated books for children, I look for them and buy many of them, even for my daughters or also for myself. I think there is a whole world of art and literature in them, and a complete tool to create a bond with children who begin to discover the world that is out there. I think that now there are many good books, with excellent graphic proposals and good texts. What message would you like to forward to the child reader? I don’t like to send closed or obvious messages to child readers. I prefer to offer good books, with good illustrations and good texts, so that they enjoy, ask questions when reading them, awaken the desire to read and look for new books. What are you currently working on? I am working on a book of beautiful poems by Fran Pintadera that will be published next year by Akiara Books. Also in an illustrated book for another publisher, with a funny story about a cat who ran out of boots. At the same time, I try to finish and give life to some of my own projects, which is what I enjoy the most. 71


72


Bazar Masarin 2023:2

Ur: Plous o fas sol?, Mireia Vidal & Anna Font Garcia. Akiara Books 2020

73


74


Ur: Dwa slowa, Anna Taraska & Dominika Czerniak-Chojnacka. Dwie Siostry 2022

Bazar Masarin 2023:2

Dominika Czerniak

75


k-Chojnacka

Susanne Sandström

Who is Dominika Czerniak-Chojnacka? Artist from Poland, academic teacher. Mum to three-year-old and a pug. Constantly worried person. And a pretty creative one. How did it all began...how and why did you start making art/illustrations? I think it all happened because of my love for books and Disney movies. And I always had this strong urge to draw and to develop stories. I remember my dad was bringing home some one side printed paper (some prints with flaws) and I was using the clean side to draw stories, like they were animating. Like it was a movie happening as I draw. Wow, that was a great feeling! And so I somehow always knew I really neededto do what I do. It gives me chills of joy. No chocolate can do that. What does your (creative) working process look like? What techniques and tools are important for the process/ which do you use most often (and why)? It all starts in my head of course — once a creative problem occurs, I am walking around thinking and sketching, and collecting some information, doing research. Inspirations are everywhere! 76


Bazar Masarin 2023:2

I love this part very much. Everything is possible. So head, paper, pencil — that is for a start. Then I choose the tools — whether it will be computer or iPad, or maybe the idea needs to be hand painted or whatever. It all depends on the idea — it is the key. But lets be frank, at the end all the projects land in the computer. Sooner or later. Where do you get your inspiration, or input, from? Everywhere! I love how everything is inspiring. Love to scroll Pinterest and Instagram, of course. But there is so much more around us. Contact with students gives me a lot of inspirations as well. It is like a little spark is jumping when we start to discuss their ideas during our classes. Electrifying! Cannot get bored of it. Some professors say that you cannot get old thanks to that as well. We will see, haha! Challenges? On an individual and Market level - Which are they? I fear them but I love them. There is no better way to grow than through challenges. There are plenty of challenges, and the biggest is... the TIME. Which books from childhood do you remember? Why do you think these specific books remain? Pinokio, Moomin series, Winnie the Pooh. And Lassie Come Home was the first book I’ve read all by myself in the second grade. It took me almost half of a year (haha) but I will never forget this story. And the other ones were read to me by my parents. And I reached for these books again when I was growing up, and then when I was studying, and now — as a mother myself — I am reading them to my son (alongside many marvelous new books I’m constantly buying for him and for me. Sorry shelfs.) All books you’ve read in your life leave something in you. Always.

Ur: Dwa slowa, Anna Taraska & Dominika Czerniak-Chojnacka. Dwie Sio

77


ostry 2022

78


Bazar Masarin 2023:2

© Dominika Czerniak-Chojnacka 2023

79


Do you have a favourite illustrator/artist?

prescribe yourself any medicine when you need and have to go to the real doctor. Thats a pity.

I’m pretty amorous in that matter. Keep falling in love every time someone’s art astonishes me. I’m really fond of being the ”grandchild” of the polish school of design — especially polish school of illustration and poster. I’m being constantly amazed and surprised by it.

Dream assignment – what would it look like? Any assignment with fair payment and a reasonable deadline! But also currently I am obsessed with designing silk scarfs. Last year I was given this opportunity to design two and I’m in awe ever since. I always dreamed of being involved in fashion industry. That is insane how I am still excited when I can wrap a scarf I designed around my neck. Cannot wait to do more!

The best and the worst when it comes to being an artist/illustrator? The best is that you are a creator. Practically god-a-like. The worst is that you cannot 80


Bazar Masarin 2023:2

Can you tell us something about your picture books? Some of them are author’s books, and most of are unpublished ones — this is why I am really happy to be a part of my own idea Regal - the Bookcase project which is a travelling exhibition showing unpublished books from around the country. We will be organizing this event for the sixth time this year! My picturebooks used to be the way of how I communicate with the world; my main mean of artistic expression. I am still quite sure that books are the best way to show your mind to others; to communicate with them.

And a well-designed book proves the artistic level and experience of the designer. We can discuss it, for sure, but years of observing how easy it has became to design stuff that is nicely-looking and neat led me to this conclusion. The book becomes a litmus test for the designer, an artist. Not only artist’ sensitivity, but also her/his compositional skills and control over an object composed of many spaces and elements. 81


82 © Dominika Czerniak-Chojnacka 2023


Bazar Masarin 2023:2

© Dominika Czerniak-Chojnacka 2023

What would you say is characteristic of modern/todays children's books/picture books? We are observing some kind of return to traditional tools. We got fed up with empty, flat but nicely drawn illustrations. In AI times, which for sure will change a lot here, we crave mistakes, human touch, human hand traces. Illustrations that are sincere. 83


these old ghost stories I illustrate. Still have a few illustrations to finish. It took me a half of a year to get it done. I am so tired, but so so happy and cannot wait to see the result! Hurray! I leave few links here: www.instagram.com/czerniakzly www. instagram.com/domami.handmade www.behance.net/czerniakzly www.czerniakzly.tumblr.com and for the Bookcase Project: www.facebook.com/projektregal

What message would you like to forward to the child reader? Don’t be afraid. Choose what you like. Change what you like regularly. The world of books is full of wonders that want to be discover. What are you currently working on? Ghost-guide book. I am so amazed how this work is going. How not scary but touching are 84


Ur: Dwa slowa, Anna Taraska & Dominika Czerniak-Chojnacka. Dwie Siostry 2022

85


86


Bazar Masarin 2023:2

LÄSNINGAR Jul för unga läsare Margaretha Ullström s.89

Vägen hem Maria Wingsäter s.145

Darya va Donya Pouran Djampo s.189

Alla kläder på Jenny Kvick Sandberg s.103

Fågel fisk eller mittemellan Christina Wedenmark s.149

Högst upp Susanne Sands s.193

Några pärlor Margaretha Ullström s.107

Att lura ett lejon Maria Jourdanis s.151

Jordgubbstjuve Nathalie Persso s.197

Vi blev ninjor Sofia Cullberg s.121

Billie, Korven och fjället Ellinor Spång s.155

En nattpromen Maria Wingsät s.199

Häxor går på bio Jennie Claesson s.123

Alla är barn Susanne Sandström s.161

Dödskallen Christina Wede s.201

Bobbo och Pip Jennie Claesson s.127

Bara rumpor på kryssning Linn Johansson s.167

Farsan och jag Linda Boodh s.205

Iggo och Gurkan Christina Wedenmark s.131

Morsan är haffad Christina Wedenmark s.171

Superotursdag Sara Lindalen s.209

Lavakatastrofen Jennie Claesson s.137

Lilly, Hanna och de sju badtanterna Christina Wedenmark s.179 Frekes fot Carola Ankarborg s.185

Hemliga boken Tanja Serova s.211

Pyjamaspartyt Jennie Claesson s.141

Världens sämst Jennie Claesson s.213


Vitsippor och pissråttor Teres Wramell s.217

Bror Susanne Köhler s.249

Odjuren Sara Lindalen s.219

Aldrig förstå, aldrig förlåta Brijdeep Kaur s.251

en on

Totalvägra Agneta Krohn Strömshed s.223

Afrosvenskar Baharan Kazemi s.253

nad ter

Tolv Brijdeep kaur s.225

a our

ström

enmark

Brinn alla hästar Sara Lindalen s.229 Dödsramsan Jennie Claesson s.233

gen

Gengången Sara Lindalen s.237

n

Mina brott, utbrott och sammanbrott Jennie Claesson s.241 Pestblommor Linda Valle s.245

ta syster n

Pet Klara Önnerfält s.257 De tar allt ifrån mig Stina Liffnere s.259


Bazar Masarin 2023:2

Jul för unga l

J

Margaretha Ullström

ulen är en tid för gemenskap. Att läsa, berätta och lyssna är kanske själva kittet i denna gemenskap. Där behövs böcker med anknytning till julen. Och varje år kommer flera nya sådana titlar. Några av dem presenteras här. För de yngsta barnen, de s.k. toddlarna, finns serien Kompisarna på förskolan. Författare är Ellen Karlsson och Laura Di Francesco illustrerar. Serien är utgiven av Rabén & Sjögren. Inför julen har författarparet skapat berättelsen Jul på förskolan. Den utspelar sig på Luciadagen 13 december. Kompisarna har därför inte vanliga kläder, utan är utklädda till lucior, tomtar, pepparkakor och så en robot. Det innebär att de ståtar med sådant som lucianattlinne med glitter och ljuskronor, tomteluvor, och bruna pepparkaksjackor med vit glasyr. Det allra roligaste är att föräldrar och morföräldrar och syskon är välkomna att fira. Det bjuds på lussekatter och pepparkakor precis som det brukas i samband med luciafiranden. Men som ofta, när det är dags för barnen att stå framför alla gäster för att sjunga, är det någon som inte vågar. men till slut reser sig nästan alla vuxna och deltar i framträdandet tillsammans med kompisarna. vi möter här en vardagsnära skildring med tydlig igenkänningseffekt. Bilderna visar att kompisarna inte är vanliga barn utan någon form av gosedjur, med stora runda ögon och svarta pupiller, mjuka och vänliga. Boken inleds med ett stämningsskapande uppslag i gråvitt med dragning åt blått, med några detaljer i färg, som en grön dörrkrans. En adventsstjärna lyser upp ett fönster. Berättelsen har ett tydligt barnperspektiv som förmedlar en trygg situation, där barnet kan vara lugnt trots utmaningen att sjunga för besökarna. 89


Jul på förskolan Kompisarna på förskolan 6 Ellen Karlsson & Laura Di Francesco Rabén & Sjögren 2023

läsare

Ur. Jul på förskolan. Ellen Karlsson & Laura Di Francesco. Rabén & Sjögren 2023

90


Bazar Masarin 2023:2

91


Kommer inte tomten snart? Frida Naemi Persson & Moa Graaf Rabén & Sjögren 2023

Ytterligare en bilderbok om julen som riktas till de minsta barnen är Kommer inte TOMTEN snart? av Frida Naemi Persson och Moa Graaf (Rabén & Sjögren). På rimmad vers berättas om allt som ska göras innan Tomten kommer. På den första bilden är det första advent och ett ljus i adventsljusstaken på bordet är tänt. Runt bordet sitter tre barn med varsitt papper och en penna i händerna. De skriver nog en önskelista till tomten eller? På nästa sida ligger ett av barnen i sin säng och versen berättar: Räknar, längtar nätter många, Önskelistorna skrivs långa Någon nyser, alla myser. Titta, första ljuset lyser.

Ur: Kommer inte tomten snart? F. Naemi Persson & Moa Graaf. Rabén & Sjögren 2023

Nu bakas lussekatter, och snön faller i stora vita flingor. Det blir pulkaåkning. Snöbollar rullas och en snögubbe tar form. Ett luciatåg vandrar över snön för att uppvakta någon med saft och lussekatter. Så leder verserna och bilderna läsarna och lyssnarna vidare i allt som brukar räknas till julförberedelser. Kanske att hugga egen julgran inte är så vanligt för barn i vår tid men bilden förmedlas också med viss ironi: Hugga gran eller köpa? Stearinljus kan vi stöpa. Mormor är entusiast! Pappa köpte en av plast. Viktigast är ljusen ju! Alla fyra lyser nu.

Några få saker återstår dock innan julafton kan komma - en ”uppesittarpyntarkväll” skapar plats för detta. En stämningsfull bild med en stjärnbeströdd mörkblågrå himmel välver sig över hustak med vit snö avslutar berättelsen. I ett fönster lyser det. På ett tak sitter räven, haren, ekorren och musen. Intensivt betraktar de renen med tomtesläden som kommer farande över himlen. Verserna på rim är lekfulla och eggande. 92


Bazar Masarin 2023:2 De alluderar ibland till kända sånger och berättelser. Som till exempel: Goder morgon, goder afton, Varmt välkommen varje gäst! Räven raskar, överraskar Med sin fröjdefullfest.

Bilden i anslutning till denna vers visar en räv med synliga tänder som sitter på en liten stol vid ett bord. På bordet står en hög gräddtårta, kanske gjord av pepparkakor. Många möss och små figurer rör sig i rävgrytet. Festballongerna hänger här inte i taket, men väl i rävens svans. Bilduppslagen förmedlar julstämning och ger dessutom många detaljer att stanna upp vid som leder berättelsen vidare i olika spår. Det är detaljer som det lilla barnet med hjälp av en vuxen kan fantisera vidare utifrån. Lilla Piratförlaget publicerar inför julen ytterligare en del av den norska serien om Bockarna Bruse av Björn F. Rørvik och Gry Moursund, Bockarna Bruse firar jul. Den är översatt av Pija Lindenbaum. Den här boken är större i formatet än de ovan presenterade, nästan kvadratisk till formatet och slösaktigt rik på härliga bilder. Den yngsta bocken Bruse tvingar mellanbocken att skriva en önskelista till tomten. Bockarna är upprörda över att tomten aldrig kommer till deras hem med julklappar på julafton. Nu önskar sig de två, lilla bocken och mellanbocken Bruse, en pulka med ratt på för att kunna styra bättre när de susar nedför backen i full fart. Önskelistan skrivs och stora bocken Bruse lovar att lämna listan så att tomten får den. När julafton kommer , står de två bockarna och tittar ut genom fönstret i hopp om att tomten ska komma. Men ingen tomte är i sikte. Då går stora bocken ut för att hämta ved. Strax därefter knackar det på dörren, och, se, där står tomten. Han lurar de två bockarna att krypa ner i säcken för att hämta paketen. Sen knyter han ihop säcken, och bockarna förstår att de är lurade. Av vem? Stora bocken Bruse försöker rädda de små. Äventyret slutar gott, men jag avslöjar inte hur här... Det är en härligt galen historia, fyndig och med en god portion humor i text och bild. 93

Ur: Bockarna Bruse firar jul, B. F. Rørvik & G. Moursund. Lilla Piratförla


aget 2023

Bockarna Bruse firar jul Björn F. Rørvik & Gry Moursund Översatt Pija Lindenbaum Lilla Piratförlaget 2023

94


Ur: Tomtarnas tävling. Johanna Thydell & Lisa Moroni. Rabén & Sjögren 2023

Bazar Masarin 2023:2

95


Tomtarnas tävling. En julsaga i 24 kapitel. Johanna Thydell & Lisa Moroni Rabén & Sjögren 2023

I år har Rabén & Sjögren gett Johanna Thydell och Lisa Moroni uppdraget att göra en julberättelse i 24 kapitel, att läsas från 1 december fram till julafton. Deras bok heter Tomtarnas tävling. En julsaga i 24 kapitel. Grundberättelsen handlar om att en ny slädtomte ska utses. Det sker genom en lång rad uttagningar och många tomtenissar vill gärna pröva lyckan. Tomtenissarna tilldelas också en ren. De bildar alltså ett par, nissen och renen. Ibland används inte helt justa metoder. Det är många tricks och försök att motarbeta konkurrenterna. Noel är en av de minsta nissarna och han är nyinflyttad i tomtebyn. Han vill mycket gärna bli slädtomte, men någon försöker absolut hindra honom. Han och hans ren Mackarena kom långt i tävlingen och var kvar ända fram till den sjunde avslutande deltävlingen, när två ekipage ställs mot varandra. Den som blir snabbast kommer att utses till slädtomte. Men Noel hör att någon ropar på hjälp och inser att de måste stanna för att se vad som hänt. Det visar sig att tomteflickan Stearin har trillat ned i ett livsfarligt hål och Noel och hans ren får dra upp henne. Det innebär samtidigt att de förlorar tävlingen och det andra ekipaget kommer först i mål. Även den här berättelsen slutar efter en del dramatik, lyckligt. Det lönar sig att vara ärlig och hjälpsam.

Pippi räddar julen Astrid Lindgren Rabén & Sjögren 2023

En bok som vållat en del diskussion hemma hos oss är Pippi räddar julen av Astrid Lindgren. Det är en nyutgivning av en julberättelse som publicerades första gången som Pippi firar jul i jultidningen Julbocken 1949. Den återupptäcktes 2002 i Kungliga bibliotekets arkiv. Jag vill betona att det är väsentligt att Lindgrens mer okända texter blir kända och tillgängliga för en bred läsekrets och hoppas egentligen på en textkritisk utgåva av Lindgrens samlade verk. Samtidigt har just denna nyutgåva skapat viktiga samtal som nuddar lite vid den text- och bildkritiska aspekten. På baksidan kan man läsa att bilderna i nyutgåvan är inspirerade av Ingrid Vang Nymans Pippi-illustrationer. Och så är det helt uppenbart. Men vid närmare granskning så kan man i dessa tider tro att det här rör sig om en AI version där Vang Nymans bilder kopplats samman med Disneybilder för att skapa något ”nytt”.

Frågan är förstås hur nära originalet är det försvarbart att ligga och hur viktigt är det att Nymans klassiska illustrationer värnas från missförstånd beträffande upphovspersonen? Jag måste erkänna att jag är kluven till dessa bilder. Det är värdefullt att berättelsen publiceras och görs tillgänglig för många läsare, men hade den inte vunnit på om man avstått från att härma Vang Nymans Pippibilder? Eller är det nödvändigt att Pippi ser ut som Vang Nymans Pippi, åtminstone nästan? I vår tid där gränserna förskjuts genom AI, är detta en nödvändig diskussion att föra. 96


Bazar Masarin 2023:2

Ur: Pippi räddar julen. Astrid Lindgren. Rabén & Sjögren 2023

97


98


Bazar Masarin 2023:2

En bok som ska läsas tyst av någon som knäckt läskoden och börjat få flyt i sin läsning, är fjärde delen i serien om ”Hemliga klubben”: Pepparkakshuset av Johanna Schreiber och Frida Malmgren, på B. Wahlströms förlag. Hemliga klubbens medlemmar är Elvira, Arvid och Leo. Klubben har en alldeles egen klubblokal, där den förvarar en massa saker som är bra att ha när de ska lösa olika uppdrag. Eller gömma saker för Leos storasyster Li, klubbens fiende nummer ett. Uppdraget denna gång handlar om att vinna en tävling i att bygga skolans bästa och finaste pepparkakshus. Reglerna är enkla och tydliga. Bara degen från skolan får användas. 900 gram, Inget fusk är tillåtet. Ingen vuxen får hjälpa till, utom om det behövs när plåten med husbitar ska tas ut ur ugnen. Hemliga klubbens medlemmar satsar alla sina pengar för att köpa godis och glasyr att dekorera huset med. De gömmer det väl för att storasyster Li inte ska ta det. Och en söndag är det dags för att baka ut det. Arvid är arkitekten bakom konstruktionen. Han inser snart att något är fel. Någon har tagit av deras deg. Den väger inte längre 900 gram. Vem är skyldig? Vad räknas egentligen som fusk? Och får lärare binda fast elever i ribbstolar? Humor och allvar blandas i berättelsen, där sensmoralen är att det är lika bra att berätta vad som hänt, och inte försöka lura sig till något. För alla de som gillar böckerna om Lasse Majas detektivbyrå har Bonnier Carlsen publicerat Jul i Valleby. Hårda paket, av Martin Widmark och Helena Willis, där Lasse och Maja åter igen löser ett mysterium. I denna del behöver Lasse och Maja hjälp av läsarna att lösa mysteriet. Under berättelsens gång presenteras gåtor och frågor där svaren hittas om läsaren iakttar bilderna noga. Och rätt svar finns på nästkommande uppslag. Det gäller alltså att läsa berättelsen och lösa uppgifterna. Det skapar en form av cliffhanger som driver läsningen vidare. Det har alla chanser att locka och roa många LasseMajafans. 99


Jul i valleby, Hårda paket Martin Widmark & Helena Willis Bonnier Carlsen 2023

Monica Wallén

TRE

Tre små grisar

Rövarligan

Hemligheter

Julgransmysteriet Brott i mörkret

Råttan i hatten

Monica Wallgren

Klas fladdermus

Tr

oll

Sture Snorlas son

Baskervilles hund

Mord och vis or

vit

ö

Sn 20 sago

tor

r

Kodknäckarna Nötknäpparen Brott på

sjukan

Rån i bageriet

ten

jak

pp

Kla Brott och straff

Mysteriet på slottet

Berit Brönnergök

ln? Vem äger bokhande av böckerna

gar, på en Titta på böckernas ryg äger bokhandeln! står namnet på den som

100

Ur: Jul i valleby, Hårda paket, M. Widmark & H. Willis. Bonnier Carlsen 2023

Spöket

ETT TU

Misstänkt

gr

ån

et

En mystisk jul Monika Mikkelsen

Julkul

Borta!

Ko

dk

ul

Tomtar

Ur: Pepparkakshuset, J. Schreiber& F. Malmgren. B Wahlströms 2023

Pepparkakshuset Johanna Schreiber & Frida Malmgren B Wahlströms 2023


Bazar Masarin 2023:2 En kapitelbok för bokslukare har Johanna Lindbäck skapat med berättelsen God jul, Ester Jansson, utgiven på Lilla Piratförlaget. Berättelsen utspelar sig till större delen i Visby under några dagar i samband med jul. Det är en romantisk berättelse om en trevande förälskelse, där Ola hamnar i samma hus i Visby som Ester Jansson, en tjej som han i hemlighet gillar. De går i sexan på samma skola, fast i olika klasser, men de läser franska tillsammans. Ett problem är att Ola under hela sin barndom, så länge han kan minnas har varit vän med Jackson. Det är bara det att Jackson börjat hänga med ett par andra killar. Tillsammans bildar de ett gäng som inte är riktigt jyssta och som mobbar yngre skolbarn på lågstadiet. Ola gillar det inte men har inte haft mod att säga ifrån eller att diskutera det med Jackson. Han försöker hålla en låg profil för att inte förlora Jackson som vän. Ester å sin sida håller ihop med ett par flickor som är modiga och som törs säga åt killgänget att sluta. Till killgänget räknas givetvis Ola. Hur skulle tjejerna kunna veta att Ola är annorlunda, att han i hemlighet inte heller tycker att det är OK att mobba yngre eller vara otrevlig mot lärare? Ester och Ola blir så sakta med säkert vänner under tiden de är insnöade och inblåsta i Visby. Det är en annorlunda jul som gestaltas, utan särskilt många typiska julseder. Istället blir det en berättelse om julen som en tid för möten människor emellan och om relationer.

101


I Eva Hildéns nya julbok, Jakten på norrskenet. En juldeckare i 24 kapitel utgiven på B. Wahlströms är det lite mer juligt. Den utspelar sig i Abisko, dit mamman och jagberättaren Stina reser för att fira jul på ett nytt sätt, tillsammans med mammans syster och hennes familj. Systern Karin driver turiststationen i Abisko och har fullt upp att ordna i samband med julfirandet där. Två större aktiviteter är på gång. En pepparkakshus-tävling genomförs varje år och i år har Stina och hennes kusiner byggt ett hus som ska delta i tävlingen. Det ska också vara en utställning där om norrsken och till den utställningen har turiststationen fått möjlighet att ställa ut en berömd norrskenskristall.

God jul, Ester Jansson Johanna Lindbäck Lilla Piratförlaget 2023

Hildén har ett driv i sin berättelse och droppar ledtrådar redan från början av historien. Miljön har stor betydelse i berättelsen, där fjällvidderna, tystnaden, och djuren relateras och kontrasteras mot storstaden. Den uppmärksamme läsaren har möjlighet att själv lista ut vem eller vilka som är de skyldiga.

102

Jakten på norrskenet Eva Hildén B Wahlströms 2023


Bazar Masarin 2023:2

Alla kläder på!

Ur: Alla kläder på, Hanna Albrektson. Lilla Piratförlaget 2023

103


Alla kläder på! Hanna Albrektson Lilla Piratförlaget 2023

Hej då stövlarna, regnjackan, byxorna, strumporna och tröjan! Med ett färgglatt och expressivt uttryck lyckas Albrektson förmedla kroppsförnimmelsen av att vakna upp, koncentrationen vid byxbalanserandet och glädjen att få slänga av sig alla kläder. Perspektivet växlar mellan det klädesplagg som barnet ska ta på sig och barnets påklädning av olika plagg. Att plaggen presenteras en och en bidrar till en tydlig berättelse som flörtar med det klassiska pekboksberättandet. Bilderna är det centrala i bokens berättande och texten består främst i korta uppmaningar, beskrivande ord och konstateranden. Precis som i Hela fina jag är det barnets upplevelse och värld som är i centrum och det vuxna perspektivet saknas. Barnet har förmågan att leva i nuet och tar sig an morgonens utmaningar därefter. Läsaren kan ana att det är barnets vuxna som är den som är drivande i handlingen, från god morgon, konstaterandet av väder och påklädnad men den vuxnas röst är sekundär. Även i bokens slutkläm väljer Albrektson att skildra det förändrade vädret ur barnets perspektiv och med barnets lösning. I familjers vardag kan påklädnad och väder spela en central roll och även vara en källa till konflikt men Alla kläder på! går snarare att läsa som en hyllning till denna vardag. Det är dessutom befriande att läsa en barnbok som inte ger ironiska blinkningar till den vuxna läsaren utan håller ett stadigt, glädjefyllt barnperspektiv som en röd tråd igenom hela läsningen. Alla kläder på! är en värdig uppföljare och Albrektson briljerar åter igen med sitt unika uttryck för de allra yngsta.

Jenny Kvick-Sandberg “Foten säger... STAMP, STAMP Benen säger... SPRALL, SPRALL Rumpan säger... sväng, sväng”!

2019 kom Hanna Albrektson ut med småbarnsboken Hela fina jag som skildrar godnattstunden genom ett barns kroppsglädje och kroppsutforskande. Läsaren får följa ett barns upptäckt av den egna kroppens förmågor och talanger fram tills att munnen gäspar och det är dags att sova. Då är det dags att önska alla kroppsdelar och hela fina jag godnatt. Perspektivet växlar från hela barnet till den kroppsdel som används. Hela fina jag lyckas förmedla självkärlek och kroppsglädje utan att vara det minsta tillrättalagt. Texten är dessutom rytmisk och rolig att läsa. Under hösten 2023 är det dags för uppföljaren Alla kläder på! där läsaren möter samma barn men denna gång under en morgon. Barnet vaknar i sin säng, sträcker på sig så att tårna spretar och armarna flyger upp i luften. Framme vid fönstret konstateras det att det är regnväder ute och att det idag blir regnkläder. Pyjamasen tas av och sen är det dags för att ta på kläderna. Linne på, tröja på, krångliga strumpor på, byxor på, regnjacka på och stövlar på! När barnet väl kommer ut genom ytterdörren är det inget regn längre utan sol och då är det alla kläder av som gäller. 104


Bazar Masarin 2023:2

Ur: Alla kläder på, Hanna Albrektson. Lilla Piratförlaget 2023

105


106


Bazar Masarin 2023:2

Ur: Fånga dagen, Mattias Käck & Karin Ahlin. Alfabeta 2023

107


Några pärlor

I

Margaretha Ullström

nför julen handlar jag alltid julklapps böcker och födelsedagsböcker. Det blir ganska många till barn och barnbarn. Då gäller det att hitta några små pärlor som ingen redan köpt, fått eller läst. Inte helt lätt. I år har jag funnit några titlar som jag ska dela med mig av här. Så fort jag läste om Fånga dagen av Mattias Käck och illustrerad av Karin Ahlin från Alfabeta förlag förstod jag att den skulle passa ett barn i min närhet. På baksidan står att läsa: ”Fånga dagen den som kan, nynnar pappa och öppnar fönstret. Klart vi kan! sjunger vi.” Det är också inledningstexten till bokens två första bilduppslag. Pärmens sidor domineras av blått som i havet och gult som i solen, med titel och författarnamn i rött. Två barn håller i varsin fjärilshåv och ser förväntansfulla ut och är på väg i en rörelse. De är på jakt efter en dag att fånga. De prövar ett par olika dagar, men kommer fram till att de ska fånga ”dagen som är idag”. Och det händer en hel del den här dagen då tiden går snabbt och det plötsligt är kväll och läggdags. Det är en bilderbok med slösande rika bilder. Inte så många detaljer utan färgstarka och fantasieggande bilder. Där finns både fantasidjur och perspektivbyten som bidrar till att sprida glädje. En lustfylld levnadsglad berättelse.

108


Bazar Masarin 2023:2 Till en nybliven tonåring valde jag en diktbok från Lena Sjöbergs hand, Utan att du vet utgiven på Rabén & Sjögren. Den tilltalar mig som den fjortonårig jag en gång var och hoppas att den ska finna nåd hos dagens. Tjugonio rimmade dikter med en ung människas kärleksdrömmar, kärleksfantasier och om sorg, saknad och längtan placerade i en nära vardag där verkligheten tar plats som i dikten om Svart Labrador där de två första stroferna lyder: Du nafsar mig i hasorna

Du följer mina spår. Du flåsar mig i nacken, min svarta labrador. Vi sneddar genom parken, Löv virvlar kring oss två. Jag längtar hem till värmen. – Du vill fortsätta att gå.

I vardagen passerar världen här och långt borta, årstider kommer och går. I dikten ”JORD OCH FRÖ OCH KANNA” fångas tiden så här i den första strofen: Nu är tid för tålamod

och jord och frö och kanna och fastän våren rusar Vill jag ropa: Snälla, stanna!

Så vidgas världen och synen på människan och dikten Liten mänska ställer en av de stora frågorna på sin spets: Liten mänska Stor i orden Styr och ställer Här på jorden Vassa nypor Stenhårt skinn Aldrig släppa Tvivlet in Hata, hota och skandera Muta, pika Och raljera Men i själen Mörk och kall Fruktan bor I alla fall Mur av pansar Taggtrådsklädd Hellre hård och tuff

Liten mänska

Stor i orden Styr och ställer här på jorden

I samlingen har andra stora frågor som klimatkris och flyktingproblematik behandlats varsamt med ett ömsint, smekande språk som samtidigt spikar fast vår tids dilemman. Alla sidor är färglagda i mjuka pastellfärger där konturer och bilder av människor, löv, träd är inristade.

än rädd 109


Ur: Utan att du vet, Lena Sjöberg. Rabén & Sjögren 2023

110


Bazar Masarin 2023:2

Ur: Hjälpa pappa städa, F. N. Persson & S. Gimbergsson. Lilla Piratförlaget 2023

111


En helt annan sorts bok är Hjälpa pappa städa! av Frida Naemi Persson med bilder av Sara Gimbergsson, utgiven av Lilla Piratförlaget. Denna småbarnsbok med styva pärmar har rimmade verser på alla uppslag. Första uppslaget visar barnet, pappan och en liten katt, och ett köksbord där porslin och annat vittnar om en nyss avslutad måltid. Versen berättar: Vad ska vi göra? Städa stöket? Ja! Vi börjar med köket!

Ett par uppslag senare har pappan och barnet lämnat köket för att städa nu med skurhink, mopp och trasa i ett annat rum: Svabba golvet, stora fläcken Damma råttan, röda strecken.

På bilden försöker barnet torka bort en bild som någon ritat på den målade väggen, och senare kryper hon med dammvippa under ett skåp. Så fortsätter barnet och pappan gemensamt att städa hemmet. Till sist bär det iväg till återvinningen med skräpet. Där sorteras allt efter konstens alla regler, kartonger och plast till skilda containrar. I hastigheten försvinner barnets leksakshäst ned i en container. Men en snäll tant som också är på plats för att sortera sopor hjälper barnet att återfå sin leksakshäst. Berättelsen avslutas med att barnet och pappan fikar tillsammans, och nya smulor hamnar på golvet: Nya smulor? Jättebra!

Städa mera. Du och jag!

Barnet är verkligt pepp på att fortsätta städa, medan pappan ser trött och lite uppgiven ut för att golvet efter en dags städjobb åter igen är smuligt och i behov av dammsugning Färgsättningen växlar huvudsakligen mellan blått och grönt i klara nyanser. Bilderna fokuserar på barnet och pappan, där minspel och rörelsemönster berättar en hel del om vad som pågår. Detaljerna är framförallt städredskap, dammsugare, skurhink, mopp och dammtrasa. Den lilla blå leksakshästen återkommer på många av bilderna. 112


Bazar Masarin 2023:2

Till en läsare som knäckt läskoden men ännu inte riktigt nått slukaråldern har jag valt Alma Thörns finkänsligt berättade Onsdagarna på badhuset från Alfabeta. Annika har ont i magen när hon vaknar på onsdagar. Redan natten till onsdagen börjar hon känna av den oroliga magen konstaterar hon efter ett tag. Det blir värre och värre ju närmare tiden för klassens besök i badhuset kommer. Hon kan faktiskt simma 10 meter när skolans lektioner i simning startar och hon är ett av de fyra barn i klassen som kan simma tio meter och får träna i den djupa bassängen. Det är bara så att Annika inte vågar simma på den djupa delen av bassängen. Hon blir helt stel och törs inte. Hennes rädsla bara växer och växer. Där på det djupa bottnar hon inte och hon bär på en massa fantasier om hur otäckt det är på bassängens botten. I hennes fantasi är den djupa delen av bassängen lika djup som Marianergraven. Marianergraven i Stilla haven kallas den plats där havet är som allra djupast och där finns en mängd märkliga djur, som encelliga amöbaliknande djur, sjögurkor och några maskliknande djur. Det har hon sett på TV tillsammans med sin mamma. Hela höstterminen passerar, liksom halva vårterminen då det händer något som får hennes rädsla och onsdagsmagont att ge vika. När rädslan är övervunnen tar det inte lång tid för Annika att simma sakta och lugnt på det djupa. Det är en inkännande skildring med ett barnnära perspektiv.

113


114

Ur: Onsdagarna på badhuset, Alma Thörn. Alfabeta 2023


Bazar Masarin 2023:2

Ur: Sveriges historia, Bengt Fredriksson & S. Andreas Palmaer. Alfabeta 2023

En facklitterär bok har smugit sig in bland mina pärlor från bokfloden. Det är Sveriges historia. 25 sanna berättelser av Bengt Fredrikson och Andreas Palmaer, utgiven på Alfabeta. Ju mer jag läser i den desto bättre blir den. Boken rymmer 25 berättelser som i huvudsak fokuserar var sin person. Det berättas om många fascinerande personer. Vem har hört talas om ”Mats Israelsson Sveriges snyggaste lik? ” Eller om ”Lorentz Stobée – soldaten som räddades av en björn”? Eller om ”Märta Bums – mamma till en slav?” Det är spännande människoöden. Den inleds dock med en berättelse om slutet av 400-talet om Sandby borg på Öland ”– En riktig spökhistoria”. Från 400-talet förflyttas vi till en annan plats – och år 793 då vikingar anfaller klostret på ön Lindisfarne i norra England. En av Englands mäktigaste män befinner sig i närheten och skriver ned berättelsen om när de vilda männen den 8 juni 793 anfaller. Därefter förflyttas läsaren dryga fyrahundra år fram i tiden till Nyköpings Gästabud 1317. Den första kvinnan som får ett eget kapitel är givetvis Den heliga Birgitta. Därefter följer en lång rad för mig mer eller mindre kända och okända kvinnoporträtt där deras historia sätts in ett historiskt sammanhang. Det är till exempel fascinerande att läsa om Gustav den II Adolfs hustru Maria Eleonora, vars kärlek till honom var så stark att hon följde honom till Tyskland och som när beskedet om hans död kom, blev helt förkrossad. 115


Hon lät skära ut hans hjärta ur kroppen ”lägger det i ett skrin av guld som hon alltid bär med sig”. Sörjandet fortsätter, men hon överlever sin älskade i över tjugo år. Därefter läggs hon bredvid sin man i samma kista i Riddarholmskyrkan. Ett annat fascinerande kvinnoporträtt handlar om den fattiga flickan Mary Andersson som emigrerar till USA blott sexton år gammal och där blir en aktiv fackföreningskämpe och så framträdande att hon senare blir rådgivare åt fem olika presidenter i USA i deras strävan att förändra situationen för kvinnor på den amerikanska arbetsmarknaden. Hon är 92 år när hon avlider 1964. Det är dessa mindre väl kända personers öden som fängslar mig allra mest. Det är intressant och välskrivet. Den nära historien placeras in i ett större sammanhang på ett elegant sätt. Boken avslutas med en förteckning över viktiga personer och händelser i Sveriges historia, samt uppgifter om invånare i Sverige under skilda historiska sekler eller för senare tid, olika decennier. 116


Ur: En förbjuden bok, David Levithan. Lilla Piratförlaget 2023

Bazar Masarin 2023:2

117


I En förbjuden bok av David Levithan, utgiven av Lilla Piratförlaget, berättas om elvaårige Donovan som lämnar boken Äventyrarna på diskbänken. De läser den i skolan och han har tagit med den hem för att fortsätta läsa det spännande äventyret om två killar som försöker stoppa en skurk. Det är ju helt enkelt en riktigt bra äventyrsbok. Men när Donovans mamma läser boken tolkar hon den på ett helt annat sätt och försöker få den förbjuden att använda i skolundervisning. Berättelsen ger en god inblick i hur föräldrar i USA kan gripa in i en skolvardag och ställa krav som underminerar lärarens auktoritet. Det finns ju en rad böcker av kända författare som är förbjudna på skolor i olika amerikanska delstater. Det gäller till exempel Harry Potter-böckerna, och flera av ALMA-pristagaren Jacqueline Woodsons böcker. Donovans mamma menar att boken Äventyrarna handlar om homosexualitet och de elvaåriga eleverna är alldeles för unga för att utsättas för sådan påverkan. Det utbryter en stark debatt i omgivningen och många föräldrar ställer upp för lärarens val av bok.

Foto: William Morris

En förbjuden bok är både välskriven och inspirerande. Den handlar på ett plan om mod. Mod att stå upp för vad man tycker är rätt. Och att den är skriven med en stor portion humor gör inte boken sämre. 118


Bazar Masarin 2023:2

En riktig pärla har kommit ut på Bonnier Carlsen. Mina lovord gäller Ulf Nilssons sista bok Kära hälsningar från Döden, briljant illustrerad av Stina Wirsén. Nilssons text har ett lyriskt anslag och ställer många frågor om vad döden innebär. Illustrationerna skiftar i färg från gråblåsvarta till rosa, och övergår i blått när slutet närmar sig: ”Liten människa lägger sig somnar drömmer. ” Och på följande sida: ”Varför skulle svart vara dödens färg, varför inte himmelsblått?” Den avslutande texten lyder:

Varma öron, kall om nosen, trycker huvudet mot din hals?

Hälsningar från Döden. Ingenting, ingenting att oroas av. Allt är enkelt. Våga lita på döden! Livet håller händerna runt dig – och döden också. Kära hälsningar från Döden. Jag är alltid med dig.

Bilden på motstående sida visar det lilla barnet och den äldre mannen, båda i blått med en katt i famnen. Ulf Nilsson försöker hantera den unga människans många frågor om döden men utan att skriva någon något på näsan. Många av svaren är formulerade som nya frågor. En av bilderna kan uppfattas som skrämmande, där frågan som ställs är: ”Eller är döden en grov djävul, som stryker utanför fönstret? Det kan vara bra att förbereda en ung lyssnare på att detta. De slösande generösa akvarellerna är kongeniala. En läsupplevelse för ung och gammal.

Liten människa lägger sig, somnar,

Ur: Kära hälsningar från döden, Ulf Nilsson & Stina Wirsén. Bonnier Ca

119


, drömmer.

Varför skulle svart vara dödens färg, varför inte himmelsblått?

arlsen 2023

120


Ur: Vi blev ninjor, Lina Sandvist. Opal 2023

Bazar Masarin 2023:2

121


Vi blev Ninjor! Lina Sandquist Opal 2023

Vi blev ninjor Sofia Cullberg Vi såg ett mysterium. Vi blev ninjor. Så startar Lina Sundquists bok om två syskon på vardagsäventyr som passar de lite yngre läsarna.

Det förstärker känslan av att berättelsen sker genom barnens lek, utan någon vuxens påverkan.

Läsaren får vara med och lösa mysteriet

Nybakad och nyligen prisad författare

Omslaget pryds av de två syskonen, utrustade med ficklampor, röda ninjaband samt ett till synes oroligt enhörningsgosedjur och en orange katt. De är omgivna av en mörkt blå kvällshimmel. Det borgar för mörkerspaning! Men trots att berättelsen utspelar sig efter mörkrets inbrott blir det inte läskigt, utan skojigt och klurigt. Bilderna som är gjorda i färgglad tusch och gouache är i huvudfokus och utvidgar den verbala berättelse (som endast är 61 ord lång!), på ett kreativt sätt. Läsaren och medläsaren får exempelvis själva lista ut vem som är ”en starkt misstänkt”, som syskonen spanar på vid ett av uppslagen, genom att titta på bilderna.

Innan Lina Sandquists debutbilderbok utkom 2022 var hon en flitigt anlitad bilderboksillustratör. Att kunna binda ihop en berättelse med få ord och låta bilderna göra det mesta jobbet vittnar även på stor fantasi och skicklighet i att göra en verbal berättelse. Vi är ninjor! är Sandquists andra bok som hon skriver och illustrerar själv. Hennes debut Vi gjorde det! vann Opals Bengt Christell-pris 2022, med motiveringen: I Vi gjorde det! berättar Lina Sandquist med lågmäld humor och igenkänning om fantasi och lek i vardagen. Fint samspel mellan text och bild och vacker linjeföring i illustrationerna formar en i sin enkelhet fin berättelse ur barnets perspektiv.

Fokus på barnen

Den som läst båda böckerna om de kreativa syskonen kan se att motiveringen skulle kunna gälla även Vi är ninjor! med den positiva skillnaden att Sandquist i den här berättelsen målar hela uppslag med härliga färger former och detaljer.

Syskonen är bokens huvudpersoner, med enhörningen och katten som fantasifulla sidekicks. Vuxna illustreras på håll i bilderna, förutom i de två sista uppslagen, varav det ena endast visar underkroppen av den vuxna. 122


Bazar Masarin 2023:2

Rimmat biobesök med bångstyriga häxor

H

Jennie Claesson

äxor går på bio är ännu en busig bok om bångstyriga häxor på stan. I föregångaren Häxor åker buss tar de över kollektivtrafiken. Här är det dags för ett biobesök, där häxorna också snabbt tar över. Ebba Forslind har gett ut flera bilderböcker på Rabén & Sjögren, bland annat Jane och vilde Bill och Farfars trädgård, samt Vill du va min ponny? illustrerad av Hanna Klinthage som ges ut nu i januari. I Häxor går på bio skriver Forslind rimmade verser med fint flyt och ofta med en rolig vändning eller detalj. Tråkig lördag klockan tio Åtta häxor går på bio Bokar upp en halv salong Oj! En häxa är för lång

123


Häxor går på bio Ebba Forslind & Mari Ahokoivu Rabén & Sjögren 2023

Ur: Häxor går på bio, Ebba Forslind & Mari Ahokoivu. Rabén & Sjögren 2023

124


Bazar Masarin 2023:2

Välskrivna rim som gjorda för högläsning

Boken är rolig att läsa och ger mycket att prata om, som vad häxorna har för sig och vad som händer då. Jag som ofta tycker att rim inte håller måttet blir extra glad åt hur välskrivna dessa är. De är härliga att läsa!

Häxorna vill inte sitta still och inte är de tysta heller. När filmen börjar och häxorna inte tycker att den är bra, testar de istället skuggteater och snart flyger popcorn över biosalongen. De har svårt att hänga med i filmen, ställer frågor och kan inte lugna sig. Till slut har resten av besökarna gått ut och eftersom det är kallt i salongen trollar häxorna en brasa, men vad är det som tjuter?

Lekfulla illustrationer som sprudlar av liv

Berättelsen har en tydlig framåtrörelse, från att häxorna ska gå på bio tills de går därifrån. På några sidor rör sig bilden från vänster till höger, medan andra uppslag är ett collage av figurer i olika situationer. När vi så växlar perspektiv och möter exempelvis publiken rakt framifrån ger det en maffig effekt och goda möjligheter att

Allt blir plötsligt trist och blött och minsta häxan – jättetrött! Nu tänds ljuset i salongen häxor går mot nödutgången

125


Ur: Häxor går på bio, Ebba Forslind & Mari Ahokoivu. Rabén & Sjögren 2023

studera alla detaljer lite extra. Boken är illustrerad av Mari Ahokoivu, som med tydliga streck från färgpenna/krita målar fram liv och rörelse i varje bild, inte minst i ansiktsuttrycken. Både häxor och djur får sina speciella utseenden genom lek med proportioner och djup. Här finns alltid mer att upptäcka!

Fristående delar som kan bli fler

Finlandsfödda Mari Ahokoivu är en känd illustratör och serietecknare, numera bosatt i Danmark. På Rabén & Sjögren har hon tidigare publicerat de tecknade serieböckerna om Sanni och Jonas, samt illustrerat bilderböckerna om Dorran med text av Moa Eriksson Sandberg.

Föregångaren Häxor åker buss är lika tokrolig som den här och kanske blir det fler delar. Böckerna kan läsas fristående och jag tänker att de uppskattas av barn i alla åldrar mellan ungefär tre och åtta år.

Nästa lördag klockan tio blir det ingen bio för häxorna, de tänker vägra. Men på sista sidan är häxorna vända mot läsaren och knackar på rutan från utsidan. Får de komma hem till dig? Ett gott underlag för samtal, hur skulle det gå?

126


Ur: Bobbo och Pip, Jarvis. Alfabeta 2023

Bazar Masarin 2023:2

127


Bobbo och Pip : Utflykten och andra berättelser Jarvis Alfabeta 2023

Bobbo och Pip : Utflykten och andra berättelser

Jennie Claesson Filosofiskt och humoristiskt för nybörjarläsaren

Fyra berättelser om vänskap

Bobbo och Pip är vänner. Bobbo är en björn och Pip en liten fågel. De bor i varsitt hus intill varandra, varav Pips uppe i ett träd, och de träffas så ofta som möjligt. De tycker om varandra och det bästa båda vet är att göra den andra glad.

I kapitlet Blomman ramlar Pip ner bland några kronblad och Bobbo som går förbi tror att det är blomman som gråter och ber om hjälp. Bobbo vill berätta om den talande blomman för Pip men när Bobbo nyser och Pip tumlar ut är blomman tyst, och Pip avslöjar inte för Bobbo hur det låg till. I nästa kapitel Utflykten påminner Pip Bobbo om att ta med sig allt de behöver på vandring, och Bobbo försäkrar att allt är med. Men när det är dags att spela radion, slå sig ner i picknickstolarna och äta matsäcken ger Bobbo förslag på vad de kan göra istället, som att lyssna på fågelsången. Pip skulle inte bli glad om hon visste att Bobbo glömt att packa ner allt och att Pip är glad är det viktigaste.

I

den här första boken i en planerad serie får vi följa vännerna i fyra berättelser från deras vardag. Tonen är filosofisk och påminner om Nalle Puh, där de båda funderar på sakers tillstånd och vad den andra vill. Samtidigt för tilltalet ibland tankarna till tecknad film, eller kanske snarare seriestrippar, som Snobben och Woodstock! Signaturen Jarvis lyckas med sin kombination av dråplighet och milda färger skapa något som ser ut som en klassiker och samtidigt något helt nytt. 128


Ur: Bobbo och Pip, Jarvis. Alfabeta 2023

Bazar Masarin 2023:2

Men Nisse Gris som knackar på och vill vara med får vända om och gå.

På samma sätt berättar inte Pip att hon förstått att Bobbo glömt allting, för det enda hon vill är att Bobbo är glad. I kapitlet Tavlan visar det sig att Bobbo är en fantastisk konstnär, men inte Pip, och i sista kapitlet Filten tror Pip att Bobbo har fått en ny vän som han hellre vill vara med. När det visar sig att vänskapen inte har någon konkurrens gosar de ner sig under filten och skrattar åt tidigare talande blomma och Pips konstverk, så nu berättar de tydligen för varandra ändå.

Att läsa själv eller högt tillsammans

Jag gissar att boken är skriven för nybörjare som har kommit lite längre att läsa själv. Boken är något större än börja läsa-böcker men inte en bilderbok så den platsar som kapitelbok. Luftig text på beigetonat papper inbjuder till läsning och de stora, varma illustrationerna på varje sida är både fina och underfundiga. 129


Ibland tycker jag att innehållet är lite klurigt för nybörjarläsaren, det är mycket som är outtalat och poängen kanske går läsaren förbi. Läs även med fördel högt tillsammans! Fler delar att vänta

Peter Jarvis är en prisbelönad barnboksförfattare och illustratör från Storbritannien, som vi känner igen från bland annat bilderboken Arnes stora, läskiga tänder. Under 2024 kommer uppföljaren Bobbo och Pip: Stjärnorna och andra berättelser. 130


Bazar Masarin 2023:2

Iggo & Gurkan hittar ett ägg

M

Christina Wedenmark

usen Iggo spelar kort. Farfar har inte tid att spela så Iggo spelar med Nöten. Det är ganska tråkigt. Då får Iggo ett uppdrag av farfar. Han skall göra en toddy och vill att Iggo hämtar ett ägg. Akta dig för fåglar, säger farfar. Dem kan man inte lita på. Det är första gången Iggo går ensam i skogen. Han ser inga fåglar och inga ägg men han får syn på en luddig figur som sover på marken. Han vet inte vad det är för något. ”Du är inte en sån där fågel, va?” undrar Iggo. Den luddige svarar att han är Gurkan och han vet nästan allting om ägg. Han hjälper gärna Iggo att leta. Mötet med familjen Kroksvans är en upptäcktsfärd i skogen på marknivå, även om blicken ofta riktas upp mot skyn och eventuella hot från fåglar. Inledningsvis sitter Iggo inne i ett träd och spelar kort. I texten står det att han har tråkigt men på bilden ser han avspänd och nöjd ut.

På marken ligger färgpennor och en uppslagen bok, förmodligen spår av andra aktiviteter. Iggos huvud har musens form och attribut men hans smala kropp och kroppsspråk påminner om en människas. Han har små shorts och ger ett näpet intryck. Farfar står i dörröppningen. Han är kraftig och täcker nästan hela öppningen. Ovanför hans huvud står namnet Kroksvans, passande för en musfamilj. Farfar är “redan hundra år ungefär”. Han har både skjorta, byxor och förkläde. I ena handen håller han en slev. Ett tecken på att det är toddy på gång. Iggo står på en liten spång omgiven av myror, ekollon, en fjäril och olika växter. Ovanför farfars huvud flyger två fåglar som ser lite farliga ut. Växten som slingrar upp för trädstammen har hjärtformade blad som för att visa att det finns ett kärleksfullt hem här. När Iggo vandrar i skogen döljer sig allehanda djur bakom stammar och stenar, ett ormhuvud kikar fram, några skalbaggar, sniglar och paddor. 131


132

Ur: Iggo & Gurkan hittar ett ägg, Emma Åkerman. Lilla Piratförlaget 2023

Iggo & Gurkan hittar ett ägg Emma Åkerman Lilla Piratförlaget 2023


Bazar Masarin 2023:2

Foto: privat

133


Iggo går på två ben och det gör att han befinner sig lite högre upp än djuren han möter, som om han har bra en bra översikt. Fåglar gömmer sig i trädens bladverk men här ser de bara nyfikna och snälla ut. När Iggo möter Gurkan ser vi en svagt rosa oval varelse med fågelfötter som ligger på marken. En mjuk, luddig dunboll som verkar helt ofarlig. Omgivningens alla djur riktar sina blickar mot Iggo och Gurkan som för att se vad som kommer att hända. Nästkommande uppslag visar de båda nyfunna vännerna i samspråk. Runt omkring dem är det många fåglar. Läsaren anar det Iggo inte har insett. Gurkan är nog en fågel ändå. Han vet dessutom att de kommer att hitta ett ägg om de följer fågelbajset. Gurkan håller en svamp som hatt för att inte få bajs i huvudet. Snart hittar de ett ägg. ”Säkert det största ägget i hela skogen”. Hur skall de kunna ta hem det till farfar? Jo, Gurkan är stark och kan bära det. Tillsammans bär och rullar de ägget som flyger iväg. Nu är det trasigt och går inte att laga. Är allting förstört nu? De två håller om varandra när tårarna rinner ner för kinderna. Det är då de märker att ägget rör på sig. Det poppar ut ett ben och ett till. Ägget ställer sig upp och kan själv promenera hem till farfar. Farfar muttrar surt när han får syn på Gurkan. “Inga fåglar, sa jag ju”. Då får han syn på ägget och dänger till med sleven. Nu skall det bli äggtoddy! Ut ur skalet kommer Toddy. Han är väldigt gullig. Farfar gillar inte fåglar men han gillar Toddy och Gurkan är väldigt bra på att spela kort. Slutscenen är så fin. Farfar har tagit av sig sina glasögon och sitter med slutna ögon i en trädgårdsstol. I knäet har han Toddy, som sitter inlindad i en filt och sover. Intill sitter Iggo och Gurkan med saft och kakor och spelar kort. Vi har som läsare fått följa med Iggo när han modigt har gått hemifrån på egen hand för första gången. Han har fått en ny vän som är både hjälpsam och skön att umgås med. Farfar har ändrat sin inställning till fåglar. De går visst att tycka om. Hans fördomar har försvunnit. I alla fall när det gäller Toddy och Gurkan.

mycket uppmärksamhet. Emma är utbildad på Konstfack i Stockholm och på HDK i Göteborg. Emma berättar att hon har arbetat med bokidéer och manusskisser under några år. Efter ett tag dök Iggo upp. Hon hade en karaktär och en värld där Iggo befann sig. Det som behövdes var en spännande kompis. Så dök Gurkan upp... En andra bok om Iggo och Gurkan är på gång. Emmas förebilder är Barbro Lindgren, Tove Jansson och Jan Lööf, som ju också har sina egna världar. Emma Adbåges Gropen har också varit en inspirationskälla. Själv tänker jag lite på Lennart Hellsing och Fibben Halds bok Ägget. Där Fibben Hald leker med äggets olika möjligheter i livet. Lite grann som när ägget i Emmas bok reser sig upp på två ben och promenerar iväg. Det skall bli spännande att följa Iggo, farfar och Gurkan på nya äventyr i den vackert fantasifulla skogen målad i milda färger i en omgivning som skildrar vänskap och nyfikenhet.

Detta är Emma Åkermans första egna bilderbok. Hon har tidigare illustrerat andras texter. Bilderna av Iggo och Gurkan presenterades på Barnboksmässan i Bologna i år, 2023, och väckte 134


Bazar Masarin 2023:2

Ur: Iggo & Gurkan hittar ett ägg, Emma Åkerman. Lilla Piratförlaget 2023

135


136


Ur: Lavakatastrofen, Ylva Karlsson & Katarina Strömgård. Rabén Sjögren 2023

Bazar Masarin 2023:2

137


Lavakatastrofen eller när Ester var ensam hemma Ylva Karlsson & Katarina Strömgård Rabén & Sjögren 2023

Lavakatastrofen

eller när Ester var ensam hemma Jennie Claesson För alla som har lekt ”The floor is lava in three, two, one–”

E

ster känner sig stor och vill verkligen vara ensam hemma. När mamma går ut tar Ester chansen och leker sig igenom lägenheten med sitt gosedjur kängurun, djupt inne i fantasin. Så blir klockan 11:11 och den som har barn idag kanske vet att det betyder att golvet blir lava! Som en inte nudda golv-lek men på största allvar, nu gäller det att ta sig upp!

Det blir så fint att de måste ha en gäst, alla gosedjuren känns så vanliga. Ester beslutar sig för att ta ner den ömtåliga, glittriga enhörningen av glas som mamma förvarar högst upp på en hylla och som Ester inte får röra. Enhörningen blir så tacksam att den dansar för Ester och kängurun, och ännu fler som vill se på. Sedan är enhörningen hungrig och Ester går till köket för att hämta silverkulor och glitterströssel. Då ser hon på mikron att klockan är 11:11, då blir golvet lava! Det har hon hört från en på förskolan vars storasyster har berättat att man dör om man inte tar sig upp från golvet då. Men golvet är inte ens varmt. Det är först när Ester når vardagsrummet som hon ser att hela golvet har blivit till glödande lava. Enhörningen seglar på trätårtan och möblerna flyter omkring som båtar. Nu är det upp till Ester att rädda alla, med bara en sopborste till hjälp.

Ja, Ester vill verkligen vara hemma själv. Hon är ju inte rädd för någonting, inte för att somna själv och inte för böcker med läskiga vulkaner. Mamma säger att hon går ner på gården en stund, det är så nära att det nästan inte räknas, men Ester gör det mesta av situationen. En picknick som urartar

Så snart mamma har gått ordnar Ester en picknick, med filt på golvet, trätårta, kängurun och en riktig blomma. 138


Bazar Masarin 2023:2

Ur: Lavakatastrofen, Ylva Karlsson & Katarina Strömgård. Rabén Sjögren 2023

139


Ester samlar allt sitt mod

De färgstarka rummen krumbuktar när orange lava väller in, och Esters kroppsspråk visar en liten människa som samlar allt sitt mod. I den sista avgörande sekunden när hon hoppar från den flytande fåtöljkudden till hallmattan i säkerhet ser hon så levande ut att jag nästan gör mig redo att hjälpa henne. Men det är mamma som tar emot, nu tillbaka från gården, och lavan rinner bort. Ester gråter och vill aldrig vara ensam hemma igen och de läser aldrig mer den läskiga boken om vulkaner, förrän kanske nästa tisdag på Lindgrenskt maner. Färgrika akvareller förstärker stämningen

Illustrationerna av Katarina Strömgård består av färgrika akvareller som följer med i bokens stämningar. Lika maffigt som det är när lägenheten fylls med lava, lika fridfull är bilden på bokens baksida där mamma ses sitta i den soliga trädgården och läsa en bok. På Rabén & Sjögren har Ylva Karlsson givit ut flera böcker, som adventsboken En bästa vän till jul, också den illustrerad av Katarina Strömgård. De har båda givit ut flera böcker på förlaget, även i samarbete med andra kreatörer. Lavakatastrofen eller när Ester var ensam hemma är den tredje fristående boken om Ester, efter Nappresan eller när Ester slutade med napp och Krokodiljakten eller När Ester kom bort i affären, som också är läsvärda. Jag hade föredragit endast huvudordet som titel, tillägget ”eller när Ester” tycker jag är överflödigt och gör titeln onödigt invecklad.

140


Bazar Masarin 2023:2

Ur: Pyjamaspartyt, Elin Johansson. Rabén Sjögren 2023

141


Pyjamaspartyt Elin Johansson Rabén & Sjögren 2023

Pyjamaspartyt Jennie Claesson Bland sovsäckslarver och kvarhängande vuxna

A

tt sova borta är stort, och i en större grupp kan det vara ännu mer spännande. I boken Pyjamaspartyt ska berättarjaget sova över i skolan, med hela klassen! Elin Johansson har skrivit en mysig berättelse om att vara ifrån sin förälder, som tyvärr vägrar ge sig av. Pappa följer barnet till skolan, fast det är kväll och nästan helt mörkt. Klassen ska ha pyjamasparty, och barnet som ska sova utan pappa för första gången har med sig både kudde, sovsäck och gosedjuret Frassen. Inne i klassrummet rullar de ut liggunderlaget och bäddar i ordning. När allt är klart fortsätter pappa med onödiga saker, som att sopa det rena golvet och sudda den rena tavlan. Faktiskt är nästan en förälder per barn kvar, först sysselsatta med något lika onödigt som pappa eller så står de bara och glor. Och när fröken frågar hur många som är redo för pyjamasparty svarar föräldrarna ”Jag!” nästan ännu mer uppspelta än barnen. Särskilt bokjagets pappa är högst motiverad att stanna kvar, för att se till att barnet mår bra eller för att han själv är sugen på att sova borta? När fröken väl har fått ut alla föräldrar är det bara hon och de femton barnen kvar, i det jag gissar är en förskoleklass med dagens mått mätt. Det högläsningslyssnande barnet kanske inte reagerar på det, men efter att ha jobbat i skolans värld hakar jag upp mig på det orimliga i att dels få övernatta i skolbyggnaden med alla förbud som finns, och dels att göra det med en ensam vuxen.

Förvecklingar som leder till ljuvliga kravlande larver

Äntligen börjar pyjamaspartyt! Det ger lite av samma bubblande känsla som när översovningen börjar i Pija Lindenbaums Siv sover vilse. Barnen byter om och fröken poppar popcorn, men utan att det byggs upp någon spänning får vi veta att brandvarnaren börjar pipa och barnen måste gå ut på gården. Där får de en hink med vatten över sig som pappa kastar, och bakom honom står en rad föräldrar med fyllda hinkar. Ingen reagerar på att föräldrarna är kvar, och barnen går tillbaka in så snart det har slutat pipa. Kläderna hängs in i torkskåpet och de avklädda barnen bäddar ner sig i sovsäckarna, där fröken serverar dem festis och popcorn. Pyjamasparty utan pyjamas! Lite konstigt, tycker bokjaget, men mysigt ändå. När filmen som visas är som mest spännande går projektorn sönder och klassen protesterar över att inte få veta hur filmen slutar. 142


Bazar Masarin 2023:2 Medan fröken mixtrar med projektorn bläddrar vi till bokens i mitt tycke bästa uppslag. Två barn börjar åla runt i sina sovsäckar och snart rullar, kryper och krockar hela klassen som larver. Hanna Granlunds uttrycksfulla och färgglada illustrationer, som är en fröjd genom hela boken, får här extra liv. Fröken står i mitten halvt omkullkrupen och barnen kravlar omkring huller om buller. Att barnen börjar leka tyder både på att nervositeten har släppt och att den där planerade aktiviteten kanske inte var det viktigaste, utan att vara här på kvällen, tillsammans.

gång på gång tillåts störa barnen förflyttar återkommande fokuset till dem. Jag hade hellre läst mer om de individuella barnen och de verkliga svårigheter som kan uppstå vid utmaningen att sova borta. Här är det ingen som slår sig, ingen som blir ledsen, ingen som tappar ut sina popcorn och ingen som känner sig utanför. Det är inte ens någon som vill hem, eller rubbas av att föräldrarna dyker upp gång på gång. Fast det är så klart en saga, eller möjligen en berättelse som utspelar sig ungefär när jag gick i skolan, då klasserna var mindre, allergierna färre och läraren kallades fröken istället för som nu oftare vid namn. Barn som får boken läst för sig – och som förstås är målgruppen – tänker nog inte på det, men jag tror inte att de hade misstyckt med lite mer verklig spänning. Att studera bilderna och upptäcka detaljer ger

Föräldrarna kommer in igen och igen

Barnen vägrar lugna ner larvandet förrän de får se slutet på filmen, så fröken öppnar fönstret och kallar in barnens vuxna som ännu står kvar utanför (suck). Fröken kan filmen utantill och berättar vad föräldrarna ska göra för att dramatisera den, det blir som en teater. Efteråt skickar fröken hem föräldrarna (för tredje gången?), barnen tar på sig sina nu torra pyjamasar och fröken hjälper dem att borsta tänderna. Under kvällens gång har barnen enbart glada miner, utom de som ännu inte fått hjälp att borsta tänderna och som tittar fundersamt på sina tandborstar. När barnen är nerbäddade störs de igen, nu av plingande mobiltelefoner och knackningar på dörren. Föräldrarna kommer in, frusna och trötta, och får provligga sovsäckarna. Där somnar de så klart och fröken som smugit ut barnen i köket så länge tar nu med dem till gymnastiksalen, där de bäddas ner tillsammans på tjockmattan. Alla barn ler, utom bokjaget som tycker att också detta känns konstigt, men så kommer fröken in med Frassen och alla andras gosedjur som hon har vridit ur händerna på de sovande föräldrarna. Och så somnar barnen på pyjamasparty i gympasalen i stället. Det är till och med ännu bättre än i klassrummet, tycker bokjaget. Mer ängsliga föräldrar än verklig spänning

Jag tycker att berättelsen är charmig, med de förväntansfulla barnen, förberedelserna och storheten i att sova borta. Men riktigt spännande blir det inte. Förvecklingarna som avlöser varandra får inte tillräcklig skjuts, och att föräldrarna 143


den största behållningen av det som sammantaget är en mysig bok att läsa högt tillsammans. Gosedjur som en enhörning, tiger och lemur känns igen från föregångaren Gosedjursfesten, där fröken också går utanför ramarna och tar med hela klassen på en räddningsaktion. I Elin Johanssons värld är vad som helst möjligt!

även skrivit två böcker tillsammans med Ellen Svedjeland, En vän till tant Irene som också kom ut i år och Ett rum till Lisen, den senare nominerad till Augustpriset 2021. Om Hanna Granlund

Hanna Granlund debuterade som illustratör med Mårten Melins alltjämt växande serie Spöksystrar. Hennes karaktärer har nästan ett serietidningsmaner över sig, där blickar och rörelser gör varje illustration till en berättelse i sig. Hanna Granlund har illustrerat åtskilliga barnböcker, som tidigare nämnda Gosedjursfesten med flera såväl bilderböcker som kapitelböcker, samt den egna diktsamlingen Ösregn och glitter utgiven i år där hon debuterade som författare.

Om Elin Johansson

Ur: Pyjamaspartyt, Elin Johansson. Rabén Sjögren 2023

Elin Johansson har skrivit flera vardagsnära böcker som har blivit mycket både omskrivna och omtyckta, som de fina Veckan före barnbidraget och Hemma hela sommaren, båda illustrerade av Ellen Ekman. Pyjamaspartyt är ett slags uppföljare till boken Gosedjursfesten, också illustrerad av Hanna Granlund, med samma berättarjag och som utspelar sig i samma klass. Elin Johansson har

144


Bazar Masarin 2023:2

Vägen hem

T

Maria Wingsäter

änk att komma bort alldeles! Inte veta var man är. Att vakna på en gräsplätt i skogen och inte veta hur man ska ta sig hem. Att tvingas förlita sig på främlingars goda råd och vägledning. Pojken får hjälp att hitta vägen hem genom mörk och skrämmande skog, med lådbuss, ut på öppet hav och ner i djupet, in i en stuga och ut ur ett slott. Hela tiden med uppmaningen att följa den gula vägen. Hela resan känns spännande på gränsen till skrämmande, precis som drömmar brukar vara. Pojken verkar förlita sig på att allt ska lösa sig och fortsätter framåt även när det känns tveksamt. Texten är full av humor och underfundigheter, även citat som är värda att lägga på minnet, såsom Det finns många vägar att gå... Och många hem. Och vem skulle inte vilja ha en bottenlös ryggsäck som innehåller exakt det man för stunden behöver mest? Illustrationerna, illustrationerna, illustrationerna...Det är topp tre i den här boken. Från första sidan där bokens jag ligger på marken i en lätt konturlös sömnig miljö till resten av berättelsen där detaljerna fångar och fascinerar på välbekant Sven Nordqvistskt manér. Vad som är nytt är de serierutor som finns inklippta här och var, de ger sagan en lite filmisk dimension, ännu lite mer liv och action.

Det finns så mycket att upptäcka och prata om, att analysera och fundera över. Miljöer att stanna länge i. Att räkna hur många glasögonpar Gumman-som-vet-allt har, tänka ut en lösning på förvaring av glass i ryggsäck, drömma om att bli bjuden på teparty i havets djup...det finns inga begränsningar och ingen hejd. Boken lockar fram och främjar fantasi och föreställningsförmåga hos både barn och vuxna, ingen kan värja sig mot detta äventyr. 145


Vägen hem Sven Nordqvist Opal 2023

146


Bazar Masarin 2023:2

Ur: Vägen hem, Sven Nordqvist. Opal 2023

147


148


Bazar Masarin 2023:2

vakten som står intill henne. Visserligen är hon upptagen med sin mobil, men hon finns nära Mumlan. När Maja är på ett viktigt möte i lärarrummet ser vi genom fönstret tårtan och kaffet som serveras därinne, precis som många barn föreställer sig att det är när de inte får vara med. Mumlans glädje när hon får vara med i leken, när hon börjar leta och smyger runt, förbyts snart i osäkerhet. Trots att hon står högt uppe på en kulle med bra sikt kan hon inte se de tre barnen som har gömt sig. Det kan läsaren däremot. Ett staket skiljer Mumlan och barnen. Det gör att hon inte ser dem men att vi ser deras ryggar. Så småningom börjar det skymma och Mumlan kommer längre och längre bort ifrån skolgården. Hon får ont i magen, blir blöt och smutsig och tappar bort sin ena vante. Hon hittar fortfarande inte barnen och när läsaren nu ser dem ser de inte snälla ut. De håller händerna för ansiktena och skrattar elakt. De är iakttagna av en nyckelpiga som irriterat tittar på dem ifrån luften. Stressen kommer, skogen känns hotfull och taggig, det känns som om allting snurrar. Det är inte roligt längre. Nu kommer tårarna. På ett blad ovanför Mumlans huvud ligger en nyckelpiga som en skyddande ängel och vakar över henne. Det finns någon mer som ser vad som händer. Maja står i lärarrummet och ser de tre barnen rusa förbi när Mumlan gråter. Nyckelpigan slår sig ner på Mumlans hand och hon hör en röst som säger varmt. Mumlan går i röstens riktning, tillbaka mot de ställen hon redan varit på. Där inne i ruschkanan tittar ett ansikte fram. Det är Bim. Hon har hittat Mumlans vante och vill gärna leka med Mumlan. Parallellt med att de två nyfunna vännerna leker ser läsaren Maja peka ut vägen för de tre barnen som sa att de skulle leka med Mumlan. Hukande går de på rad som om de skäms. Här finns en del att tala om och fundera över. Allt omgivet av en höstklädd natur som får mig att tänka på en av Elsa Beskows bilder av hösten.

Fågel, fisk eller mittemellan

M

Christina Wedenmark

umlan skall börja i en ny skola. Hon känner inte någon och känner sig nervös. Hon har lovat att vara modig och inte gråta. Den första rasten är rastvakten, Maja, ute på skolgården. Mumlan står och trycker mot väggen. Hon tittar på när de andra barnen leker men hon vågar inte gå och säga hej. Nästa rast är Maja på ett viktigt möte i lärarrummet och Mumlan är ensam på skolgården. Hon tar mod till sig och går fram och frågar om hon får lov att vara med och leka. Det får hon, på ett villkor. De skall leka fågel, fisk eller mittemellan och Mumlan skall vara den som börjar leta. Mumlan ställer sig vid väggen och räknar men när hon börjar leta kan hon inte hitta de andra någonstans. Emmelie Salomonsson har illustrerat ett flertal böcker tidigare och debuterar här som författare. Ämnet är allvarligt och berörande. Det är också lätt att identifiera sig med Mumlan, både för barn och vuxna. Vem har inte varit nervös inför att börja skolan eller ett nytt jobb? Mumlan omges av varma höstfärger. Hennes hår har samma färg som höstlöven, hennes kläder har naturens färger och vantarna ser ut som ett par nyckelpigor. Hon ser ut som en snäll flicka. Hennes nervositet återspeglas när hon står med ryggen tryckt mot skolans vägg och iakttar de andra barnen. Väggen skyddar henne men det gör också rast149


Fågel, fisk eller mittemellan, Emmelie Salomonsson. Opal 2023

Fågel, fisk eller mittemellan Emmelie Salomonsson Opal 2023

150


Bazar Masarin 2023:2

Ur/beskuren: Att lura ett lejon, Masoud Gharehbaghi. Opal 2023

151


Att lura ett lejon Masoud Gharehbaghi Opal 2023

Att lura ett lejon

S

Maria Jourdanis

agan bygger på det klassiska temat att en liten kan överlista en stor och stark. Denna gång är det 2 barn som överlistar ett hungrigt lejon. Vi besöker barnens by och får vara med i deras vardag. De blir skickade ut att hämta hem ved. Men på väg dit ser de en lejonsvans i det höga gräset och inser att de måste vara försiktiga. De lyckas smyga förbi lejonet utan att bli upptäckta på väg upp genom att ta en omväg, men när de ska gå vill den ena pojken inte gå den längre omvägen och de går åt varsitt håll. Den som går närmast besten blir givetvis upptäckt. Lejonet berättar att han hört att människors hjärnor är goda och att han kommer bli smart om han äter en hjärna av en intelligent person. Och där ser pojken sin chans att undkomma lejonets gap genom att övertyga det om att det väl inte var så smart att gå så nära lejonet? Kompisen som tog omvägen är ju mycket smartare! Lejonet tror honom och springer raskt efter den andre pojken. Sen lurar pojkarna lejonet om och om igen med olika bevis på att den andre är smartare hela vägen ner tills de kommer i säkerhet. Lejonet tycker det finns för många människor i byn och drar sig undan utan sitt skrovmål. Jag läste boken för två olika barngrupper. Den ena gruppen förstod direkt hur lejonet blev lurat medan de lite yngre barnen fick fundera lite mer innan de förstod att lejonet blivit vilselett.

152


Bazar Masarin 2023:2

Det kom en del insikter under läsningen. Ved var ett okänt begrepp och det faktum att man på vissa ställen i världen måste göra upp eld med trädgrenar för att få ljus, värme och för att kunna laga mat var något nytt. Tapetsidan är fylld av vackra apbrödsträd – en trädsort vi inte är vana vid här. Bilderna är i milda och varma färger som är

inbjudande. Uppslaget när lejonet springer fram och åter med flera huvuden och svansar i båda ändarna blev förvirrande för de yngsta medan de lite äldre skrattade gott. Det var skönt att det hela slutade lyckligt. Men det var ju samtidigt lite synd om lejonet som fick gå och lägga sig hungrigt!

153


Ur: Att lura ett lejon, Masoud Gharehbaghi. Opal 2023

154


Bazar Masarin 2023:2

Billie, Korven och Fjället

S

Ellinor Spång

å har böckerna om Billie och Korven blivit tre.

2020 gavs den första boken i serien, Billie, Korven och havet, ut. Den nominerades till Augustpriset. För första gången fick vi stifta bekantskap med barnet Billie, hennes yviga hund Korven och Billies mamma. I boken besöker de stranden. Det är varmt där. Barnen runt omkring skriker och skvätter vatten. Billie vill vara någon annanstans. Helst ifred. Hunden Korven har fullt upp med att springa runt och tugga på lite tång. Hon älskar havet, vilket Hansson fångar med briljans i de livfulla illustrationerna. Som läsare kan man riktigt känna stänket från Korven när hon skakar det salta vattnet ur pälsen. Man kan känna Billies motstånd till att kliva i vattnet och man kan känna hur manetens trådar bränner henne när hon till slut vågar. Den som bränt sig på maneter och på livet i stort känner igen sig i Billies konstaterande: “Det är inte alls roligt att våga”. Men med Korvens hjälp och ett cyklop så tar hon sig under ytan igen. Väl där nere hittar hon en dov och hemlig värld. I den finner hon något som glimrar. Något hon återvänder till stranden med. En trygg hemlighet att hålla i handen på vägen hem. 155


Billie, Korven och Fjället Julia Hansson Natur & Kultur2023

Ur: Billie, Korven och fjället, Julia Hansson. Natur & Kultur 2023

156


Ur: Billie, Korven och fjället, Julia Hansson. Natur & Kultur 2023

Bazar Masarin 2023:2

2021 kom uppföljaren; Billie, Korven och staden. Hansson skildrar här en välmående del av staden. Den är olik livet i de hyreskomplex som skildras i Gunna Grähs “Hej-hej”-serie eller Gunilla Bergströms böcker om Alfons. Billies hem är nämligen ett hem med bokhyllor där böcker om Picasso och samlade verk om konsthistoria står uppradade. På golvet ligger en BRIO-hund. På soffbordet finner vi DN Kultur, på väggen hänger affischer likt dem vi finner på instagrams välkurerade inredningskonton. Allt är noga uttänkt på ett välbekant innerstadsvis. Även utanför dörren möts vi av en snäll och vacker värld. Billie och Korven passerar Gelaterior, vackra blomsterbutiker och färgglada husfasader.

Staden är snäll i pastell tills de tappar bort sig. Men mörkret som lägger sig stannar inte särskilt länge: Korven drar i rätt riktning och sedan är de hemma igen. Uppslaget där de båda pustar ut på hallmattan efter en promenad i staden stannar kvar lite extra länge. Igenkäningen är stor: stadens intryck som måste smältas, helst liggande på rygg innanför ytterdörren, kan introverta i alla åldrar relatera till. En blomma följer med in och påminner om äventyren utanför hemmets trygga väggar. Den placeras i en vas på soffbordet. Den skiner likt minnet, likt den hemlighet som Billie i den föregående boken fann under vattenytan. 157


Återigen lämnar vi Billie med en glimrande erfarenhet rikare.

Tidigare har hon åkt pulka efter mamma, något hon nu är för stor för. Nu är hon nämligen stor nog för skidskola, tycker mamma, som själv “måste vila för att det har varit mycket på jobbet”. En samtidsmarkör lika samtida som vardagsrummet i föregående bok om Billie. Väl i skidskolan tycker Billie att backen är för stor, liften för svår och när hon väl plogat nerför backen har mamma inte sett någonting av hennes bedrifter. Ni hör: Skidor är ingenting för Billie. Istället beger hon sig på eget bevåg ut med pulkan fastspänd på den alltid lika äventyrslystna Korven. De far runt i skogen över stock och sten.

Så kom då den tredje boken om Billie, Korven och mamma. 2023 var året de åkte till fjällen. Vilken hemlighet, vilket äventyr och vilket mod möts vi av här? Jo. Först möts vi, som alltid, av omslaget. Billie och Korven sitter bakom en fönsterruta och ser på världen på andra sidan glaset. Det är ett omslag som har stora likheter med den föregående boken om när duon möter staden. Även där ses världen utanför på avstånd. En behaglig distans för en introvert och försiktig själ som Billie. Nu ska hon för första gången åka skidor själv. 158


Bazar Masarin 2023:2

Ur: Billie, Korven och f

159


Så sakta ändras färgernas toner. De vurpar, Korven blir rädd och försvinner och Billie kurar ihop sig under en snötyngd gran. Men då, i den mörka ensamheten, möter hon något glänsande, likt hemligheten på stranden och blomman i staden. Det är ett glänsande vitt snödjur som visar Billie vägen tillbaka till backen och allt det ljusa. Sedan åker hon störtlopp i pulkan ner till mamma, som väntar oroligt vid backens slut. Hur hon hittade tillbaka till backen? Hemligt, svarar Billie. Hon är nöjd. Hon har återigen mött ensamheten för att sedan ta sig tillbaka till gemenskapen. I Billie, Korven och fjället stärks bilden av Billie som ett vaksamt och vaket barn. Med försiktiga kliv intar hon en del av världen. Hon är eftertänksam, med en stark vilja och vilda känslor. Effektivt ställs hennes försiktighet mot Korvens yviga kroppsspråk. Korven som får stå för infallen och impulserna. De två tillsammans skapar även i tredje boken äventyr ihop. I bakgrunden och vid hemkomsten finns alltid mamma. Böckerna om Billie påminner om flera samtida bilderböcker. Barnets vilja och känsloliv ges plats likt i Matilda Rutas Dumma mamma. Barnets ambivalens inför att våga skildras med samma fingertoppskänsla som i Fideli Sundqvists Hopptornet. Beskrivningen av hur barnet vid ett solitärt möte med omvärlden växer sig allt större påminner om Mari Kanstad Johnsens Livrädd på playan. Böckerna om Billie sällar sig till en fin skara bilderböcker som tar barnet på allvar. Det är dock lätt att luras av Hanssons pasteller som inledningsvis möter läsaren i samtliga böcker om Billie. Stranden är till en början solvarm. Staden är en sockersöt innerstad. Fjället är ljust och bländande. Men när Billie möter havets djup, när staden blir en främling, när skogen blir ensam och kall så är stämningen som förbytt. Det plötsliga skiftet från pastell till mörker skapar en stor dramatik och blottar människans grundläggande rädsla för det okända.

fjället, Julia Hansson. Natur & Kultur 2023

Billies mod att möta det okända belönas hon för. Vi ser henne gång på gång återvända med en glimrande erfarenhet rikare. Havsglitter, blommor, ett glänsande vitt snödjur; alla en symbol för allt hon vågat. Minnet av något stort som skett. Något att bära varsamt genom livet. 160


Bazar Masarin 2023:2

161


Alla är barn Britta Persson & Emma & Lisen Adbåge Natur & Kultur 2023

Alla är barn

A

Susanne Sandström

tt ge barn verkshöjd, ja det är av vikt. Och att samarbeten kan ge just denna verkshöjd och berika på riktigt är sant. 2019 kom boken och musiken Folk. Främlingar och vänner - Nån du kanske känner med text och illustrationer av Emma och Lisen Adbåge och musik av Britta Persson. Skivan Folk gick lätt som en plätt och vann en grammis för bästa barnmusik 2021. 2023 kom en slags fortsättning på det fruktsamma, kreativa samarbetet med Alla är barn, nu med text, och musik – för det blev en skiva igen – av Britta Persson och illustrationer av systrarna Adbåge. Och långt tidigare, vi kan se den som en prelud,fick vi läsare Emma och Lisen Adbåges Halsen rapar, hjärtat slår. Rim för 0–100 år som ju är en språkpuff, en sprallig stimulans för rimkonsten och, som alltid när det kommer till Adbågarna, för barnbokskonsten.

Trions verk kan enkelt införlivas i raden av snillen som skapat välljud, tonsatt och med ord, för både för barn och vuxna. Ingen gräns råder ju här egentligen. Bra är bra. Jojje Wadenius, Beppe Wolgers, Olle Adofsson, Hasse & Tage, Lennart Hellsing, Bröderna Lindgren. De skrev och sjöng om livets beståndsdelar, stort och smått, abstrakt och konkret, allvarligt och humoristiskt. Det gåtfulla folket eller Okända djur är ju vi alla stora och små människor. Och om detta talar även Alla är barn. Hej barnet, du som lyssnar är ju ett barn (och ett djur). Vi vuxna har också alla varit barn och det barnet bär (kånkar kanske) vi på livet ut. Minnen, erfarenheter - den man föddes som och skulle bli, blev finns med. Vissa vuxna växer bara upp på längden för att de inte förmår eller kan annat…Vissa vuxna tycker att det är bra att inte bli vuxna, de vill vara kvar i leken, ha nära till lekfullheten och fantasin. 162


Bazar Masarin 2023:2 För alla dessa vuxna passar den här boken. Men mest och bäst för alla barn.

Ur: Alla är barn, B. Persson, E. Adbåge & L. Adbåge. Natur & Kultur 2023

Alla är barn berättar i text, bild och musik om livet, hur det levs och upplevs av oss alla tillsammans på den här blå, snurrande planeten. Blott en stund här och likväl med stor strävan, tävlan (innerst inne bävan) …STÖRST, BÄST, MEST – det kan väl göra detsamma när man tänker efter – säger boken. Å det är mjukt och finstämt! Yes, vad det svänger härligt! Både Britta Perssons musik och illustrationerna av Lisen och Emma Adbåge. Det är roligt och innerligt på samma gång och utgår från barns vardag, erfarenheter och intressen. Men samtidigt över generationerna, allmänmänskligt, existentiellt – att vi delar erfarenheter, upplevelser, känslolägen stor som liten, överallt i alla tider. Adbågarnas estetik, konstnärliga stilar utgör en salig blandning. Här bejakas det spretiga, här ses influenser från olika håll. Jazziga bilder i svartvitt eller knalliga med utdragna vinklade lemmar, blandas med stillsammare uppslag i softa pastelltoner och de med influenser från Hilma af Klints spritistiska/andliga konst. Alla är barn är ett utropstecken av gemenskap, sång, musik, skratt och med den där välbehövliga gnuttan civilisationskritik. Jag har några favorituppslag med favorittexter. Gråtnödig – Hur lätt är det inte att se det sorgliga, ödesmätta i alla förgängliga ting. En ensam vante, en brännmärkt tidtabell och en dinosauries sista kväll på jorden. Natten – hommage i bild till Kitty Crowther och text till Sov du lilla videung (Zacharias Topelius), Vargsången (Astrid Lindgren), Trollmors vaggsång (Margit Holmberg), Alla ska sova för nu är det natt (Astrid Lindgren). Inga vaggvisor i världen får barnet att somna. Barnet har avsagt sig föräldrars trygga ”lögner” för eget iakttagande. Lämnar vidskepliga vaggvisor för vetenskapliga storheter – jag är stor nu! Brev till en äventyrare – Hoppet är som alla vet, eller bör lära sig, det sista som överger en. Som, tänker barnet, en katt på äventyr. Det är väl som det ska? Barnet har förberett, väntar tålmodigt. Den är oändligt sorglig. Köttfärsträdet – visst är det härligt, underbart med realism mixat med nonsens och surrealism. Det är den bästa boken 2023. 163


164



Ur: Alla är barn, B. Persson, E. Adbåge & L. Adbåge. Natur & Kultur 2023


Bazar Masarin 2023:2

Bara rumpor på kryssning

F

Linn Johansson

ör de som ännu inte vet eller hunnit se, så har det kommit ännu en bok i bilderboksserien ”Bara rumpor” som är skriven av Annika Leone och illustrerad av Bettina Johansson. I boken Bara rumpor på kryssning får läsarna åka med på en kryssningsfärja, och det är ju, som huvudkaraktären Mira förklarar, som att vara på ”ett flytande hotell”. En kryssningsfärja har troligen många vuxna turat med över diverse hav förut men för barnläsaren kan boken ge en första bekantskap med en sådan resa. För Mira och katten Lakrits, är det debut på kryssning. Leone och Johansson samberättar och informerar om allt viktigt som tar plats på en kryssningen. När man reser med kryssningsfärja, brukar man sova i en hytt. I Miras hytt finns det fyra sängar, några drar man ner från väggarna. Där finns ett fönster som Mira och Lakrits kan titta ut och se hur vågorna slår mot skrovet. Båten går med full fart; gardiner fladdrar, människor rör sig som på svajig båtfärd. 167


Bara rumpor på kryssning Annika Leone & Bettina Johansson Lilla Piratförlaget 2023

Ur: bara rumpor på kryssning, A. Leone & B. Johansson. Lilla Piratförlaget 2023

168


Bazar Masarin 2023:2

Ur: bara

169


Massvis av aktiviteter finns att ta del av på den stora kryssningsfärjan. Här finns lekrum, showframträdanden, disco, spa, butiker att shoppa i och restauranger med massor av mat. Buffé, pappas favoriträtt!, är väl rena rama drömmen för ett barn om det finns efterrätt. Mira kan äta hur mycket glass med chokladsås hon orkar. Bettina Johanssons bilder låter oss verkligenkänna bristen på tålamod och höra suckarna i kön för de olika maträtterna. Färjan är full av aktiviteter och semesterkänslan som förmedlas är stor. Det blir ingen Bara rumpor-bok utan några bara rumpor, utan att normkreativt, kroppspositivistiskt, realistiskt skildra nakna kroppar. Så här badas det i pool och här syns alla möjliga olika kroppar (så som vi ju är) runda, smala, långa, korta kroppar i olika hudfärger/hudnyanser. Lite spänning blir det också under kryssningsfärden då en stackars dansare i Los Baros tappar bort sin plym. För att det ska bli show får Mira hjälpa till att hitta den. Annika Leone och Bettina Johansson skildrar med stora delar igenkänning och humor en, för vissa, typisk semester. I de vardagsrealistiska illustrationerna, med många roliga detaljer att titta på, fångar Johansson mänsklighet, vi ser det i kroppars hållning i ansiktsdragens känslouttryck. Det här är en härlig bok för både barn och vuxen.

rumpor på kryssning, A. Leone & B. Johansson. Lilla Piratförlaget 2023

170


Ur: Morsan är haffad, D.Sjölin & K. Bartilsson. Bonnier Carlsen 2023

Bazar Masarin 2023:2

171


Morsan är haffad Daniel Sjölin & Klara Bartilsson Bonnier Carlsen 2023

fridlyst. Redan på bokomslaget slår Klara Bartilsson an tonen genom att låta titeln, upphovspersoner och den Gyllene Jättebaggen lysa i guld och anspela på att den stora skattjakten är inledd. På bilden syns en polisbil med registreringsnummer 112 köra i skogen. Flera av träden och stubbarna i bild har besjälats med ansikten, som för att visa att de är levande varelser. En bild porträtterar Karl Hygge stående med knutna nävar framför en saboterad skogsmaskin. Omgivningen framstår som ett skövlat kaos. På motsatt sida syns de två syskonen tillsammans i ett lugn omgivna av all den skönhet naturen kan erbjuda. Syskonen och deras mamma bor mitt ute i skogen i ett äldre trähus med tinnar och torn. Trädgården är en vacker plats för grönska och lek. När polisen kommer för att hämta mamman blir kontrasterna tydliga mellan polisernas uniformer och skoklädda fötter mot mammans enkla klänning, långa fläta och strumpklädda fötter. Första natten när barnen är ensamma hemma visas barnens ombonade rum där lillebror Sabeltand ligger i sin tigerliknande dräkt på golvet och sover omgiven av små tigrar som gosedjur. På väggen visas en affisch med texten Kalhygge nej tack, med ett leende träd som symbol. Från sovrummets ombonade varma miljö förflyttas vi till förhörsrummet med bildbevis som hänger på väggen och mamman som dricker kaffe med poliserna under förhöret. Hemma ordnar barnen en glänsande fälla för att locka den Gyllene Jättebaggen. Sabeltand går runt med förstoringsglas och letar samtidigt som läsaren kan se Jättebaggen flyga ovanför Sabeltands huvud. Vi ser men inte pojken. När fällan har slagit igen ser vi det kaos som uppstått när Karl Hygge har fastnat

Morsan är haffad

K

Christina Wedenmark

arl Hygge är rasande. Under natten har någon saboterat hans skogshuggarmaskin. Nu går den inte att använda. Sabeltand och hans storasyster tycker att det är bra. De vill ha skogen kvar. Hemma ligger deras mamma och sover. Hon har varit uppe hela natten och behöver vila ut. Knepigt, tycker syskonen. Det dröjer inte länge förrän polisen knackar på dörren och tar med sig mamman till häktet. Det finns avgörande bevis för att det är hon som är sabotören, men hon nekar till allt. Daniel Sjölin har tillsammans med Klara Bartilsson gjort en dramatisk berättelse om naturförstöring och civil olydnad. När har man rätt att ljuga? Hur gör man för att med en lögn klara sig ur en svår situation? Ja, det finns en hel del att diskutera. Vad är rätt och vad är fel? Klara Bartilsson tolkar Sjölins text med humor och kärleksfulla skildringar av naturen. Det finns många små detaljer gömda i bilderna. I texten får vi veta att det enbart är en sak som kan rädda skogen och det är om de hittar den sällsynta Gyllene Jättebaggen. Då kan skogen bli 172


Bazar Masarin 2023:2

i den. Det blir kaos så fort han dyker upp. Om en nödsituation uppstår… står det på en lapp. Nu är det nöd och syskonen ringer ett samtal. Det visar sig vara mammans syster, tvillingsyster, som kommer åkandes. Hon är lite lik deras mamma men inte helt. Systern är hårt sminkad, bär många smycken och doftar flärd. Hennes namn Clementine Bardolle von der Lancken, bara det låter märkvärdigt. Det verkar hon tycka själv också. Hennes bil har registreringsnummer CBVDL som hennes initialer, hennes näsduk är broderad med initialerna och runt halsen har hon ett hängsmycke format som ett C. En detalj som visar på samhörigheten mellan systrarna är Clementines väska som bär emblemet H.C. Baggarna, Hockey-klubben Baggarna. Tillsammans med barnen åker Clementine i nercabbad folka genom den vackert ornamenterade skogen. Sabeltand med fjärilshåven i handen där han utan att riktigt förstå det fångar upp Jättebaggen. Scenen i häktet är laddad och komisk på samma gång. Väggarna pryds med förbudsskyltar, en lång lista med regler finns på polisens skrivbord. Bakom polisens rygg syns polisens attribut som handbojor, övervakningskamera, bilder på efterlysta personer, larmklockor och nycklar. På ena sidan står Clementina och barnen mittemot finns polisen och Karl Hygge. I bakgrunden bakom galler syns barnens mamma. Det dröjer inte länge förrän bevisen förklaras ogiltiga och systrarna kan återförenas samtidigt som Karl Hygges vredesutbrott förpassar honom 173

bakom lås och bom. Uppslaget som visar syskonen när de möter Jättebaggens blick är magisk, nästan religiös. Det starka ljuset som uppstår, pojkens uppspärrade ögon, detaljrikedomen i tecknandet av varje hårstrå i flickans frisyr får mig att tänka på konstären Hans Arnold. Som på en flygande matta i skogen sitter de två systrarna, som båda två har serverat var sin lögn för att göra det bästa av situationen. Samtidigt badar de två syskonen nakna i sjön omgivna av näckrosor, fisk, småkryp och en


halväten macka. Slutscenen visar en kärleksfull bild av två Jättebaggar som tittar kärleksfullt på varandra. Jättebaggarnas samhörighet med barnens mamma syns i deras flätade antenner, som anspelar på mammans fläta. Tillsammans håller de ihop för att rädda naturen. Det finns hur mycket som helst att skriva om Klara Bartilsson bilder. Hon har en fingertoppskänsla för stämningar, dekorationer, detaljer, färgsättning och humor. Hennes bilder gör boken till en riktig skatt! 174


Bazar Masarin 2023:2

175


176

Ur: Morsan är haffad, D.Sjölin & K. Bartilsson. Bonnier Carlsen 2023


Bazar Masarin 2023:2

Ur: Morsan är haffad, D.Sjölin & K. Bartilsson. Bonnier Carlsen 2023

177


178


Bazar Masarin 2023:2

Lilly, Hanna och de sju badtanterna

L

Christina Wedenmark

illy och pappa skall åka till badhuset. Lilly har längtat hela veckan. När det är dags att gå kan pappa inte följa med. Pappas nya tjej, Hanna, följer med i stället. Inte kul alls, tänker Lilly. Hanna är så sur och tråkig. Det blir precis som Lilly befarat. Hanna spänner armpuffarna för hårt och hon orkar inte åka vattenrutschkana. I stället sitter hon på bassängkanten och tittar på sin mobiltelefon. Nu är det Lilly som blir sur. Ilsket simmar hon iväg i bassängen, långt bort tills hon får syn på sju små tanter som gympar i vattnet. När tanterna får syn på Lilly blir de bekymrade. Vad gör Lilly här alldeles ensam? De lovar att ta hand om henne. Många barn och vuxna kan känna igen sig i situationen. Det är inte lätt vare sig för ett barn eller en vuxen att tvingas in i en ny relation som man inte själv har valt. Det som är anmärkningsvärt här är att den vuxna inte har uppsikt över barnet hela tiden. Även om avsikten inte är ond så blir utgången riskabel. De sju badtanterna kommer som räddande änglar och undrar mycket över varför Lilly inte har någon vuxen med sig. De tar med henne till fiket och bjuder henne på ett äpple. 179


Ur: Lilly, Hanna och de sju badtanterna, Elsa Paulson. Alfabeta 2023

Lilly, Hanna och de sju badtanterna Elsa Paulson Alfabeta 2023

180


Bazar Masarin 2023:2

181


När Lilly sätter äpplet i halsen kommer Hanna störtande och ingriper så att äpplebiten lossnar. Återföreningen blir positiv när Hanna berättar att hon har letat överallt. Hon är dessutom väldigt upprörd och känslosam vilket med all säkerhet gör att Lilly förstår att Hannas känslor är äkta. Hon bryr sig verkligen om Lilly och Lilly är mogen nog att förlåta henne. Ett lyckligt slut alltså. Är det något i berättelsen som känns igen? Något som får läsaren/betraktaren att fundera? Bra i så fall! Debuterande Elsa Paulson berättar att hon under höstterminen 2021 gick en kurs i bilderboksberättande på Konstfack. Eleverna fick välja olika sagor att arbeta med och Elsa hade under en period målat mycket vatten. Hon valde att arbeta med Snövit och bestämde sig för att placera henne i ett badhus. “Lillys utseende är baserat på Disneys Snövit. Den knallblå baddräkten från livet på klänningen, de gula armpuffarna från ärmarna, de röda hårsnoddarna och det svarta håret förstås”. Det är lätt att se inspirationen från sagan. Den elaka styvmodern, de sju hjälpsamma badtanterna och vad som händer när Lilly biter i äpplet.

Ur: Lilly, Hanna och de sju badtanterna, Elsa Paulson. Alfabeta 2023

182

Elsa föredrar att rita och måla för hand. I den här boken har hon använt färgpennor och gouache. Hennes inspirationskälla är Stina Wirsén. Hon tycker om Wirséns bildspråk och hur färgerna flyter ut. Hur hon lyckas säga så mycket med små medel. Som barn tyckte Elsa Paulson mycket om Sven Nordqvist och Peter Cohen och skulle gärna vilja göra en bilderbok som är lika hisnande som Olssons pastejer av Peter Cohen och Olof Landström, (Raben & Sjögren 1988).


Foto: privat

Bazar Masarin 2023:2

Om man tittar närmare på bilderna syns redan på omslaget att relationen mellan Hanna och Lilly inte är den bästa. De ser sura ut båda två trots att de håller varandra i handen. De tittar inte på varandra. Hanna bär en bikini där hennes bröst tippar neråt. De ser ledsna ut. Elsas skildring av kropparna är skön. Alla former och utseenden är tillåtna. Bland de sju badtanterna syns flera med celluliter. Det verkar inte påverka deras glada humör alls. De har alla egna personligheter precis som dvärgarna i sagan om Snövit. Rätt så fräcka utseenden på dem allihopa. De verkar ha roligt tillsammans i bassängen. I scenen när pappan säger att Hanna blir den som följer med till badhuset håller han armen om Hanna som för att visa att även de hör ihop. Han ser glad ut när han presenterar “lösningen”, som om han kommit på ett bra sätt att föra de två samman. Hanna däremot har ett kroppsspråk som visar på återhållsamhet. 183


Castorpriset:

Hon verkar inte direkt öppen inför förslaget men ser ännu inte sur ut. I slutscenerna är det stor dramatik när Lilly sätter i halsen. Då är Lilly och Hanna i fokus. Badtanterna syns enbart som silhuetter. Vi anar också att Hanna inte alls är så tråkig som hon verkar. Hon har till och med åkt vattenrutschkana för att leta efter Lilly. Humor och allvar i en bra kombination i både text och bild. Kroppspositivism och livsglädje.

”Det är inte lätt att bli besviken, varken för stor eller liten. Men härligt när det vänder. Allt fint skildrat, med inkännande bilder, ur lilla Lillys perspektiv. Men även med stor igenkänning för oss badtanter och -gubbar. Grattis till Elsa Paulson för hennes vinnarbidrag ”Lilly, Hanna och de sju badtanterna”. Lars Klintings böcker om den praktiska och idérika bävern Castor har glatt och inspirerat hundratusentals barn i mer än tjugo länder. Castorpriset är ett bilderbokspris instiftat i Castors och Lars Klintings anda. Priset utlyses vartannat år och vinnaren får 50 000 kronor och sin bok utgiven på Alfabeta Bokförlag (Från Castorprisets hemsida)

Ur: Lilly, Hanna och de sju badtanterna, Elsa Paulson. Alfabeta 2023

Elsa Paulson tilldelades Castorpriset för sin bok

184


Ur: Frekes fot, Pija Lindenbaum. Lilla Piratförlaget 2023

Bazar Masarin 2023:2

185


Frekes fot Pija Lindenbaum Lilla Piratförlaget 2023

Frekes fot

N

Carola Ankarborg

är Freke somnar har han sina nya snygga snabba skor på sig. Precis sådana skor han alltid har önskat att få. Morgonen efter är ena skon borta och också foten. Han börjar genast att leta och där tar berättelsen fart. Freke skriver en lapp där han eftersöker sin sko och sin fot. Freke går runt till olika ställen. Freke frågar fiskaren, sotaren, skomakaren, polisen, vaktmästaren på sporthallen och alla han möter och kan komma på om hjälp. Det finns väldigt många borttappade skor, både i stan och i skogen, men ingen som tillhör Freke. Frekes fot är en absurd berättelse för barn från 3 år med inslag som för tankarna till Bröderna Grimms sagor och Nikolaj Gogols surrealistiska novell Näsan. En liten tjej i röd luva som Freke träffar på i skogen är såsom Rödluvan på väg till mormor med korg i handen. En borttappad sko är förstås också lätt att associera till ytterligare en saga: Askungen. Här är det dock ägaren som letar efter sin sko och inte bara en sko har kommit bort – utan även en fot! Till skillnad från Gogols novell, Näsan, där en major plötsligt en morgon vaknar utan näsa, ses den borttappade foten inte som en överraskande katastrof som måste döljas. Snarare som något naturligt som ibland händer. De Freke möter reagerar inte alls på att han också söker sin fot. Hans mamma reagerar med ett ”jaha”. ”Och foten också ser jag”, säger mamman när Freke berättar att han förlorat sin sko. Freke själv tänker att skon ”ville väl springa och glömde ta av sej foten” helt enkelt.

186


Bazar Masarin 2023:2

Berättelsen verkar utspela sig i en modern tid, i moderna miljöer, men Freke kallar sin mamma för Mor, vilket med gammaldags klang kan ses som en koppling till sagotemat. Alternativt är det hennes namn eftersom det konsekvent stavas med versalt M. Att den första person Freke möter på sin färd är en grävling med stövlar titulerad herre passar också in denna sagovärld. Här talar både djur och människor. Pia Lindenbaum är en av Sveriges främsta bilderboksskapare med ett flertal prisbelönta böcker som hon författat och illustrerat bakom sig.

Bland annat har hon skrivit böckerna om Gittan. Liksom övriga böcker är Frekes fot en humoristisk berättelse ur barnets perspektiv. Lindenbaums karaktäristiska tecknarstil känns också igen med mycket rörelse och lutande horisonter. Nytt är att karaktärerna har lämnats med vita konturer, vilket gör att de ser mer urklippta ut. Uppslagen är heller inte helt färgfyllda. Mer har lämnats till fantasin och en nyans. Fokuset dras till karaktärerna. 187


Ur: Frekes fot, Pija Lindenbaum. Lilla Piratförlaget 2023

Typsnittet som är valt är också intressant. Vissa bokstäver har större grad än andra och blir då mer markerade, vilket troligen gör texten mer lättläst. Gissningsvis är det valt för att hjälpa barn att läsa själv. I beskrivningen av boken står det att berättelsen ”handlar om hur det kan vara att längta efter något, förlora det och sedan vandra vidare ändå.” Under sökandet bleknar betydelsen av skon och foten.

”Han är liksom van vid EN fot nu.” heter det i slutet av berättelsen. Ja, Frekes fot, kan ses som en fin skildring om att vänja sig vid nya förutsättningar, men Freke vinner också något, något kanske ännu finare. Han vinner en vän. En ny bilderbok av Pija Lindenbaum är alltid något att se fram emot och även Frekes fot visade sig vara smått underbar. 188


Bazar Masarin 2023:2

Daryá va Donyá – Májerá-ye eid Högtidsäventyret

J

Pouran Djampour

ag tillhör den generation som föddes i Sverige av iranska föräldrar, som aldrig gick på hemspråk men som talade och än idag talar persiska med mina föräldrar. När jag var fem eller sex år gammal var min svenska redan bättre än min persiska. Och den språkliga klyftan mellan mitt känslospråk (persiskan) och mitt vardagsspråk (svenskan) kom att växa alltmer under uppväxten. Litteraturen, som annars hade kunnat utgöra en brygga för den iranska och den svenska identiteten, blev inte tillgänglig för mig på grund av min oförmåga att läsa persisk text. När Baharan Kazemi kom ut med boken om havet och världens systrar var det som att jag fick möjlighet att äntligen börja släta ut den identitetsplats som jag saknat så länge under hela min uppväxt. Och att dessutom få föra vidare mitt blandade arv till mina barn som växer upp i ett tvåspråkigt hem – med min knaggliga persiska och deras pappas standardsvenska. Här kommer nu alltså den tredje boken om systrarna Darya och Donya – Högtidsäventyret. Den här gången finns förutom standardtexten på fingilisi, det vill säga persiska med latinskt alfabet, även en översättning på svenska. Till vår stora glädje här hemma kan barnens pappa därmed förstå vad det är han läser för barnen och därmed alternera mellan fingilisi och svenska. Dessutom, vissa av orden som jag annars inte hade förstått på persiska blir nu tillgängliga även för mig tack vare den svenska översättningen.

Ur: Daryá va Donyá/Högtidsäventyret, B. Kazemi & P. Goodarzian.Bellin

189


Daryá va Donyá (del 3) Baharan Kazemi & Parinaz Goodarzian Bellinova Media 2023

nova Media 2023

190


Bazar Masarin 2023:2

Ur: Daryá va Donyá/Högtidsäventyret, B. Kazemi & P. Goodarzian. Bellinova Media 2023

191


På slutet bjuds det på två högtidssånger som är översatta till persiska, som en extra bonus. Nu till själva innehållet. Den här gången tar den busiga lillasystern Donya med sin storasyster Darya på ett äventyr in i högtiderna, där en hybrid av svenska och iranska ceremonier vävs in i varandra. Det är med ett stort mått fantasi och lekfullhet som berättelsen tar oss genom vinter och vår, mörker och ljus. Och därmed genom de arketyper som är sammanvävda med firanden under dessa årstider: påskharen, Nane Sarma, Lucia, Yalda, tomten och amu noruz. Jag vet inte hur många gånger iranska släktingar och vänner påtalat att den ena eller den andra västerländska högtiden är ett plagiat av iranska högtider. För att ge ett exempel: ”Lucia och julen är i stort sett det vi har firat i alla decennier – Yalda – firandet av att ljuset vinner över mörkret, och att den mörkaste tiden är förbi.” Att med lekfullhet och pedagogik väva samman dessa högtider såsom Baharan Kazemi gör, utan att falla i fällan av nationalistiska romantiseringar, gör att läsaren och i synnerhet våra barn kan lära känna sin historia i en världslig kontext. I den kontexten finns såväl identiteter och symboler från den iranska som den svenska (västerländska) historien närvarande. Det finns väldigt lite att kritisera i den här boken. Om något ska nämnas är det kanske att det hade varit önskvärt med överbryggningar mellan några sidor, och därmed högtiderna. Ibland går en händelse in i en annan, där det för läsaren kan saknas en röd tråd (säger den torra akademikern). Jag vänder mig till Baharan Kazemi och Parinaz Goodarzian, som har skrivit respektive illustrerat Daryá va Donyá, och tackar stort. Ni har hjälpt mig att skapa en brygga till en del av min historia och mitt lilla jag känner sig erkänd och sedd. Upprättelse och samhörighet. Och framför allt, mina barn och många flera barn får tack vare den här boken ännu ett verktyg att förstå sin mixade historia och samtid.

192


Ur: Högst upp, Klara Persson & Charlotte Ramel. Lilla Piratförlaget 2023

Bazar Masarin 2023:2

193


Högst upp Klara Peresson & Charlotte Ramel Lilla Piratförlaget 2023

Högst upp!

V

Susanne Sandström

ad skall du bli när du blir stor? Ska du bli som far och mor? Nu är du ung och rebellisk som fan Du sätter hårt mot hårt Du vet precis vad du vill Och du vill inte bli en av dom där Fortsätt fortsätt å va rebell Fortsätt fortsätt å va dig själv Vad ska du bli när du blir stor? Ska du bli som (Ebba Grön, 1979)

....dina mammor? Nej! De är rädda för höjder. Inte alls jag, Ewa. Högst upp av Klara Persson och Charlotte Ramel är en vilda bebin i modernare tappning. Vi möter ett lika vilt och kompetent barn, men med två mammor som framstår som mer kuvade och räddhågsna i jämförelse med Barbro Lindgrens och Eva Erikssons mamma som agerade, hanterade med (trött) lugn och jämnmod. Om vi rotade lite längre in i referensbanken skulle vi också kunna plocka fram en Pippilotta Viktualia Rullgardina Krusmynta Efraimsdotter. Intratextuell, och en början, kan kanske Jag vaktar Allan sägas vara då Ramel i den gestaltat i bild vad Johanna van Horn berättar med ord. Här syns ett barn som har har stora likheter med Ewa – kanske fick detta barn en spinoff? I Jag vaktar Allan finns två mammor till Allan och ett Jag (lik Ewa) som starkt, jättestarkt och jättemycket önskar sig ETT SYSKON! Med subtil användning av fotocollage, väldigt snyggt , får vi syn på hur Jag (lik Ewa) är ömsint, iakttagande "kär" i lille Allan. Vaktar honom noga och ofta. Nästan är som barn i det hemmet. 194


Bazar Masarin 2023:2 Samma kavata och självsvåldiga (som från ett vuxenperspektiv kan uppfattas som en osjälvkritisk och mästrande) karaktär som senare då kanske fick en viktig roll i Min! av Klara persson och Charlotte Ramel. Garderober i barnböcker är magiska har vi lärt oss. Och det är ju garderoben även i Min! Sallys vänner Nico och Ewa ska komma på besök. Det grejas lite inför det, dammsugs och så. Sally vill inte dela med sig av sina saker, vill inte låna ut – för de är bara hennes! Inte ekorren, inte tåget, eller parkeringsgaraget eller den eller den eller den. Alla ska de läggas undan, gömmas. In med dem i garedroben! Sängen får bara Sally hoppa i, inte Nico. När mamma lämnar scenen kan Sally själv stoppa undan allt hon inte vill dela med vännerna. Och det visar sig verkligen vara allt i lägenheten, blommor, badkar och ett favoritkylskåp som måste läggas undan – sjyss in i garderoben.

den måste ägas, den är Nicos, Ewas och min! Min-barnen äger i den här finurliga bilderbok som inte bara ger en omskrivning av den härliga leken som böljar fram och tillbaka mellan verklighet och fantasi, utan också säger något om ägandet kontra delandets ”natur”.. I Högst upp möter vi åter Ewa, nu som huvudperson. Högst upp. Stark och alltid jättehögt, HÖGST upp. Överallt i hela världen. Med ens börjar klättrandet uppåt – från mammas mage svingar sig Ewa snabb upp på bordet med välkomstfika. Tack, jag är HÄR uppe! Och så fortsätter det, Ewa tar sig ständigt uppåt i gardinstänger, upp på statyer, affärsskyltar, glassbilens tak – högre och högre. På en semesterresa till Paris bestiger Ewa Eiffeltornet och då får mammorna nog och nu är det stopp! Finito med klättring. Men Ewa kan bara inte sluta klättra högt och på Ewas födelsedag när hon sitter högt uppe på ett tak och äter tårta händer det som alla föräldrar är rädda ska hända, Ewa ramlar ner och bryter sig lite överallt. Med ganska mycket gips återhämtar sig Ewa och mammorna måste hitta en lösning på Ewas höga begär. (För det är föräldrars ansvar). Trots sin egen rädsla för höjder bygger de en väldigt hög klätterställning till Ewa. Så hög att det till slut blir Ewa som får bära ner båda mammorna på raka armar. Kärlek övervinner allt. Vad gissar ni att Ewa blev som vuxen? Naturligtvis bestigare av all världens berg! Högst upp kan, på ett subtilt (för vuxenläsaren) sätt sägas handla om att ta sig fram, att utvecklas och att klättra uppåt på karriärstegen. Men främst handlar båda, Min och Högst upp, om att se till och ta tillvara barns känslor, längtan och förmågor. Här finns bejakande av fantasi, lek och visar på samtidens förstående, mer tillåtande föräldraskap med en syn på barn som kompetenta och agenter med egen agenda Vi rör oss från födelserummet till hemmet och ut i världen – med barnets ålder utökande, vidgande. Samtidens barn behöver inte längre vara rebeller, göra upp med generationen innan – samtidens föräldrar krattar och puffar och bäddar för att deras telningar ska bli ”sig själv, sina egna” Kanske räcker det långt med Vilda bebin-mammans oängsliga tilltro. Jag kan! Ja det kan du! Gör det.

Skrattigt att mamma blir mer förvånad över att Sally har ett favoritkylskåp än att Sally själv, så liten hon är, hämtar och får med sig det tunga. Och så kommer Sally på att mamma verkligen bara är hennes! Så även mamma hamnar i garderoben. Bra att där redan finns en säng. När Nico ringer på ytterdörren har lägenhetens alla rum tömts och garderoben fyllts. Slutligen kommer Sally på att kompisen Ewa som är på ingång kanske vill låna Nico! Den känslan går inte alls att härbärgera, det känns svårt - så in även med Nico bakom garderobsdörren. På ett dubbelt uppslag får vi vrida på boken till stående format för att beskåda tomheten som är resultatet av Sallys känsla för mitt och ditt (ja,barnets utvecklingsålder). Det blev ju riktigt bra. Blev det riktigt bra? Om allt, mamma, vännen Nico befinner sig därinne tillsammans så är det ju mycket troligt att de hittar på något där och har kul UTAN Sally. Sally måste hastigt öppna garderoben och ut väller och välter ALLT. Vi får åter vrida på boken till stående format för att få syn på kontrasten till tomhet - nu fullt, mycket, huller om buller och intressant. Se där, Nico får syn på en koja. Så kommer Ewa och Nico deklamerar nu att det är hans koja. Mamma försöker diplomatiskt ordna upp att det kan vara allas koja. Icke sa nicke menar Sally 195


Ur: Högst upp, Klara Persson & Charlotte Ramel. Lilla Piratförlaget 2023

196


Bazar Masarin 2023:2

Jordgubbstjuven

K

Nathalie Persson

im och Hilma är tillbaka i ett fartfyllt äventyr i Jordgubbstjuven av Kristina Murray Brodin och Leo Brodin med illustrationer av Joanna Schmidt. Åter möter vi de två underbara karaktärerna som är nyfikna på allt som finns runt omkring dem. De två kompisarna som lyckas hitta de små sakerna i vardagen som blir till ett äventyr i sig. Det här är den sjätte boken om Kim och Hilma. Författarna, som är mor och son, har verkligen lyckats locka fram, (troligen egna minnen från uppväxten) äventyr i det vardagliga. I Jordgubbstjuven kopplas temat kring en ”gårdsfest”, något som väl inte sker så ofta nuförtiden. Däremot är det säkerligen något som många vuxna likt mig själv var med om flera gånger som liten. Den här berättelsen om Kim och Hilma går ut på att de ska hitta tjuven som tagit den största jordgubben på festens tårta. Man känner verkligen, förmedlat i text och bild, att de som bor i området har saker gemensamt och värnar om varandra. Det är en mycket familjär och trygg miljö som Kim och Hilma omges av, vilket också skapar en härlig känsla hos läsaren, både barn och vuxna. De vardagliga händelserna och de lite spännande teman som presenteras i alla böcker om vännerna Kim & Hilma har en hög igenkänningsfaktor och gör också böckerna väldigt omtyckta av barn. Bokens utförande med färg och form är oerhört tilltalande och härlig att bläddra i då illustratören Joanna Schmidt lyckas förmedla den där speciella känsla, så svår att sätta fingret på, som gör att man vill läsa och bläddra i boken flera gånger om. 197


Ur: Jordgubbstjuven, K. Murray Brodin, L. Brodun & J. Schmidt. Idus 2023

Jordgubbstjuven Kim & Hilma Kristina Murray Brodin, Leo Brodin & Joanna Schmidt Idus Förlag 2023

198


Ur: En nattpromenad, Marie Dorléans. Lilla Piratförlaget 2023

Bazar Masarin 2023:2

En n

199


En nattpromenad Marie Dorléans Lilla Piratförlaget 2023

nattpromenad

M

Maria Wingsäter

itt i natten öppnar mamman dörren och väcker sina barn. Utan ett ord stiger de upp och klär på sig. De måste hinna fram i tid. I tid till vad? Familjen går ut i sommarnatten och börjar sin vandring. De går genom den lilla sovande staden, passerar det upplysta hotellet, fortsätter ut på landsvägen och in i skogen. De vilar bara en liten stund under stjärnhimlen innan de måste fortsätta gå igen. För de måste ju hinna. Hela promenaden sker såsom boktiteln säger i nattmörkret, varje uppslag bjuder på nya scener enbart upplysta av enskilda ljuskällor. Man skulle kunna tro att det blir tråkigt, men icke. Det är vackert så det förslår och nästan lika spännande som att själv smyga ut i den blå timmen. Även i natten levs livet och såväl bilder som text förmedlar suset i trädkronor, kornas stilla vila och knakandet av grenar som knäcks i skogens dunkel. När jag läste den här boken tillsammans med några av mina förskolebarn bad jag dem att leta efter ljuskällorna, ett för dem nytt begrepp. Det tillförde en dimension till berättelsen som till slut nådde sin kulmen. För visst hann de fram i tid till det som väntade. Nattpromenaden får mig att tänka på alla de familjer som tvingas vandra av helt andra orsaker, de som måste fly bort ifrån något mer än söka sig till. På en annan plats, i ett annat sammanhang, blir promenader en flykt med ett helt annat fokus. Men här får vi se det som är vackert och som det alltid borde vara när familjer ger sig iväg hemifrån. Sammanfattningsvis är det här en av de mest harmoniska barnböcker jag läst och framförallt sett. Den bjuder inte på häftig action eller snabba omkast, den bjuder på ögonvila.

200


Bazar Masarin 2023:2

Dödskallen

J

Christina Wedenmark

on Klassen är en kanadensisk bilderboksmakare som började med att göra bilder till animerade filmer, musikvideor och tidskrifter. 2011 debuterade han med första delen i trilogin om hatten, I want my hat. För andra delen i trilogin This is not my hat, 2012, var han först med att få både Caldecott Medal och Kate Greenaway Medal för samma bok. Klassen har illustrerat andras böcker men trivs bäst med att skriva och illustrera sina egna. Tidigare i år kom De tre bockarna Bruse på Lilla Piratförlaget. Här återberättas den kända sagan ur trollets perspektiv av Mac Barnett och Jon Klassen har gjort bilderna. I höst kom Jon Klassen med Dödskallen på Lilla Piratförlaget, som även den är baserad på en folksaga. I en kommentar berättar Klassen att han var på föreläsningsturné i Alaska när han under en paus besökte ortens bibliotek och bläddrade i en bok om folksagor. Han fastnade för titeln, Dödskallen, och tänkte att den skulle vara bra för en kommande bok. När han kom hem försökte han rekapitulera sagan men var osäker på om han kom ihåg den rätt. Efter kontakt med biblioteket fick han en kopia på sagan och insåg då hur han i sitt huvud omarbetat den på ett sätt som passade honom. Han bestämde sig för att använda sig av en egen variant och skriver att: ”Jag gillar folksagor för det är så de är tänkta att fungera. De är tänkta att förändras beroende på vem som berättar dem, och förekommer aldrig i exakt samma version två gånger. ” 201


Ur: Dödskallen, Jon Klassen. Lilla Piratförlaget 2023

Dödskallen Jon Klassen Lilla Piratförlaget 2023

202


Bazar Masarin 2023:2

I bildromanen Dödskallen följer vi Otillas flykt in i skogen. Vi vet inte varför eller varifrån hon flyr men hon behöver någonstans att gömma sig. I ett övergivet hus träffar hon dödskallen. Hon är välkommen in till honom. Så småningom får vi veta att dödskallen också behöver fly men att han är för gammal. Han orkar inte längre springa ifrån sin förföljare. Otilla får veta att det är ett huvudlöst skelett som jagar dödskallen. Hon skall se till att skelettet försvinner en gång för alla! Dödskallen är på många sätt en annorlunda saga. Det som skulle kunna vara skrämmande är tvärtom naturligt. Otilla tar hand om dödskallen.

Hon vårdar honom ömt. När hon ser en målning i dödskallens hus frågar hon om det är han som är avbildad där. Ja, men det är länge sedan, får hon veta. Trots att dödskallen inte är levande längre behandlar hon honom på ett sätt som om han fortfarande är det. Hon lägger filten försiktigt över honom när det är läggdags. Hon matar honom med ett päron, visserligen faller päronet rakt igenom men det gör ingenting. Han säger att päronet är gott, som om det är en njutning. Två främlingar möts med öppna sinnen. De känner ingen rädsla inför varandra utan vill hjälpa och skydda varandra. 203


Ur: Dödskallen, Jon Klassen. Lilla Piratförlaget 2023

När Klassen avbildar dödskallen gör han det på ett mjukt sätt. Huvudets rundning, de runda ögonhålorna och hålet för nästippen. Dödskallen har inga tänder. Det bidrar till att ge honom ett stilla och vänligt intryck. På omslagsbilden håller Otilla dödskallen i sin famn. Hennes ansikte vilar i mörkret där dödskallen lyser vit. De står tillsammans framför ett träd som om de gömmer sig. Dödskallen är rädd för det huvudlösa skelettet. Det är läskigt när det kommer springande och ropar att det vill ha skallen. Detta accentueras i texten där skelettets rop har fått stora versaler. Otilla låter sig inte skrämmas.

Hon har det mod som krävs för att en gång för alla göra sig kvitt skelettet och befria dödskallen från sina rädslor. Klasssen arbetar i en gråbrun färgskala, som om vi befinner oss i skymning. Han arbetar med spännande kontraster i ljus och skugga och ställer öppna rum mot slutna ytor. Ingenstans nämns döden eller främlingskapet som något skrämmande utan i stället som en trygg vän med starka känslor och egna rädslor. Så vackert och stillsamt. En flykt, ett möte och en lång vänskap.

204


Bazar Masarin 2023:2

F

Den mest befo

205


Farsan och jag Sanna Hedin Natur & kultur 2023

Farsan och jag

olkade folktomma bok jag läst

U

Linda Boodh

ppspikad mot boktapeten i Sanna Hedins debutbok Farsan och jag hänger en broderad tavla med texten:

Varje litet barndomsminne göm det i ditt sinne Göm det intill ålderns dar som det bästa livet har”

Hur kan man berätta om barndomsminnen så att de känns? Hedin har svaret: skapa ett montage. Och! Använd en lakonisk stil, förtätad genom en kristallklar barnblick. Det bästa jag vet är att sitta i farmors kök och titta ut genom fönstret. När som helst drar vi på husvagnssemester. Farsan och jag.” På bilden ovanför texten syns ett kök med gröna luckor och gulblommig tapet. Här finns inga möbler och hyllorna är tomma. Fönstret gör en solig fyrkant på väggen. Utanför skymtar skogen. Friluftscamping är vår grej. ’Platt och plånboksvänligt’ tycker farsan. Står det under en bild på en gammal nedlagd mack och en tom parkering. 206


Bazar Masarin 2023:2 På så vis träs det också sömlöst in en civilisationskritik i berättelsen: den om den avbefolkade landsbygden. Benke, Farsans kompis, uttrycker missnöjet i form av en lågintensiv aktivism genom att ständigt upprepa frågan om de har varit i Fredrika.

Såhär fortsätter det, boken igenom. En knapphändig prosa intill poetiska bilder. När isen bär drar farsan och jaget på roadtrip genom en avfolkad landsbygd. Tomma hus och lador, trasiga bilar, skog och konserver. Farsan kommer och går, jaget bor hos farmor och farfar. Farsan är fåordig, ”tomprat är inte hans grej” men det gör inte så mycket för de har ”ett osynligt band” mellan sig, hävdar jaget. Montaget är en effektiv berättarteknik. Den klassiska formen för ett lyckat montage är 1+1=3. Det vill säga, två bilder eller texter läggs till varandra, och ur dessa väcks något helt nytt, en tredje berättelse som läsaren är medskapare av. I Hedins fall är det ur detta tredje – i mellanrummet, eller låt kalla det gömstället, mellan bild och text – som minnena gestaltas och känslorna väller upp, tragiska som komiska. Efteråt har man blivit berörd liksom underifrån: man vet knappt hur eller av vad, det bara känns. Av något. Mycket. Särskilt tydlig blir den insikten kanske på den enda sida där det inte fungerar. Det dyker upp en illustration när Farsan och jaget pimplar. Vuxenfötterna bredvid ett par barnfötter, vars osäkra inåtpekande blir en övertydlig manifestation av barnets inre tillstånd. Illustrationen invaderar det annars så avskalade bildspråket. Läsaren klarar sig bättre utan. Det räcker gott med den frusna sjön och texten:

Nu för tiden ska alla åka till nåt land fjärran. Men ingen har varit i Fredrika Benke har alltid undrat varför alla vill bort, varför ingen trivs hemma.”

Vi drar upp röding efter röding. ”Bara en till, bara en till”, säger farsan. Det gnager i min mage. Snön tar sig in på huden. ”Jag vill tillbaka”, säger jag tyst. ”Jävlar”, säger farsan när han tittar upp från hålet. Alla bilder i övrigt är öde. Frånvaron av människorna är just det som skapar den intensiva närvaron. Ödsligheten bidrar inte bara till det lyckade montaget, utan det berättar också rent faktiskt om en byggd som sedan länge har övergivits. Liksom händelserna som utspelade sig där för länge sedan, är människorna nu borta. Genom att låta läsaren befolka bilderna ger man kalejdoskopiskt utrymme för en mängd olika berättelser, snarare än att servera en enda. 207


Så, förutom att boken säger något om det egna barndomsminnet och dess gömställen tränger också det kollektiva minnet fram, ett minne som makteliten gärna vill att vi ska glömma och gömma undan. Det berättar historien om de platser i Sverige som har dött till följd av urbanisering, centralisering och likgiltigheten för det lilla lokala. Eller som baksidestexten gör gällande, berättelsen om livet där allmän väg slutar.

208


Bazar Masarin 2023:2

Superotursdagen

J

Sara Lindalen

ag vet knappt var jag ska börja med att beskriva denna bok, kanske om jag jämför den med en påse lösgodis; det är en mix av mys, rys och roligheter. Den bäddar in mig i samma mysiga känsla som när jag läste om Mimmi av Viveca Lärn eller såg på Sunes jul. Den brokiga familjen med föräldrar, såväl bonus som biologiska, som gör allt för att barnen ska ha det bra och så blir det kaos på självaste Lucia, en dag som brukar kunna framkalla en och annan känsla av stress hos både vuxna och barn. Att familjen ska ha det skärmfritt är inte populärt och stämningen är en smula spänd till en början, sedan bryter kaoset ut och det blir en riktig otursdag Det blir ett sådant underbart varmt kaos som faktiskt alltid ordnar sig till slut. Det är en berättelse som är fartfylld och full av humor och spänning, färden till akuten med gubben vid ratten får mig att skratta högt och dialogerna är så verkliga och så fina.

Boken har verkligen allt som jag vill ha en i berättelse. Illustrationerna tecknar så fina porträtt och är så stämningsfulla så att jag nästan blir tårögd, jag har alltid önskat mig en sådan familj, min var aldrig sådan. Vi hade kaos utan det varma och mysiga. Det är många som har det så och behöver få andra bilder att landa i när verkligheten känns svår. Det får mig att tänka på hur mycket litteratur betyder för att man ska kunna glömma sin vardag för en stund och fokusera på något helt annat, den skänker tröst och väcker hopp. Hela berättelsen genomsyras av kärlek och bilderna förstärker texten på det allra ljuvligaste sätt, jag vill bara ha mer av hennes bilder. De är tecknade i varma toner och har träffsäkra uttryck. Micaela lyckas måla upp så fina och ömsinta människoporträtt och hon ger karaktärerna liv på ett alldeles fantastiskt sätt. Allas olikheter får ta plats; den gamla gubben med den svarta katten, grannen Eivor och den fnissiga gumman som upplevt ett spännande luciafirande på sitt äldreboende. Den kastar ljus på hur olika liv människor lever och hur man kan bo i samma trappuppgång utan att lära känna varandra. Samtidigt påminner den om att vi nog ändå kan lita på att människor ställer upp för varandra när det gäller. Det är så fint att alla finner varandra tillslut. En främling kanske är en hjälte i nödens stund och skärmfritt kanske inte alltid är det bästa…

Hon beskriver syskonkärlek som innehåller både ilska och omtanke, försök till skärmfritt och så den där underbara lilla Juno som inte vill annat än att de ska råka ut för olyckor, det är ju ändå fredag den 13:e… och olyckor blir det.. Juno är så härlig i sin fascination för det obehagliga som blod och andra läskigheter. Jag själv är precis tvärtom, kan knappt se blod utan att bli yr, medan min dotter älskar sådant precis som Juno. Jag tycker det är intressant att vi människor är så olika. 209


Omslag: Superotursdagen, Micaela Favilla. Lilla Piratförlaget 2023

Superotursdagen Micaela Favilla Lilla Piratförlaget 2023

210


Ur: Hemliga boken. Teresa Glad. Natur & Kultur 2023

Bazar Masarin 2023:2

211


Hemliga boken Teresa Glad Natur & Kultur 2023

Hemliga boken

Tanja Serova

Ä

rlig. Knasig. Varm. Teresa Glads självbiografiska Hemliga Boken är full av spännande pinsamheter och nakna hemligheter. I boken är Teresa 6 år gammal, och hon tycker att hon är stor, “men ingen annan ser det. De ser ett barn.” 6-åriga Teresa iakttar och funderar. “Jag tänker ofta på så mycket och så stora saker att huvudet vill sprängas och sen blir jag rädd.” 6-åriga Teresa har stor integritet. Hon vägrar att delta i sådant som hon inte vill. “Jag är inget popcorn. Jag är stor och mig kan ingen tvinga till någonting.” Så tänker Teresa när barska läraren Kerstin vill att alla barn ska springa omkring, hoppa och poppa som låtsasmajskorn. Illustrationerna i Hemliga Boken fångar upp, förstärker och förtydligar lilla (stora) Teresas observationer och fantasier: ett gäng nyckelpigor ridandes på leksakshästar, en snopp – även den – ridandes på en häst, en naken tant med en telefonlur mellan sina särade ben, ett rum fullt av nyckelpigor, skräckslagna Teresa omringad av gigantiska tuttar. 212

Illustrationerna förmedlar även mycket värme: Teresas mys med katten Knatten, mammans kärleksfulla tröstkram, Teresa som blundar och lyssnar på musik sittandes mellan sina föräldrar, Teresa som går med sin storasyster och storasysterns kompis på varsin sida, de håller henne i handen, stadigt och tryggt, trion personifierar systerskap och syskonkärlek. Jag har dock ett litet problem när jag läser Hemliga Boken. Vem skriver den vuxna Teresa Glad för? Vem är den tilltänkta läsaren? Jag har svårt att föreställa mig ett barn 6-9 år slita sig från TikTok, YouTube, Netflix, LasseMaja och Handbok för Superhjältar för en stunds läsning av Hemliga Boken. Som mamma och som pedagog har jag även svårt att se Hemliga Boken som en högläsningsbok, varken hemma eller i skolan. Men plötsligt förstår jag. Hemliga Boken behöver ingen tilltänkt, tydligt definierad läsare. Hemliga Boken är skriven i syfte att ge den 6-åriga Teresa röst, för att verbalisera och synliggöra hennes stora och komplexa tankar. Hemliga Boken är 6-åriga Teresas revansch. Och kanske passar den som allra bäst för nostalgiska tjejtanter och killgubbar vars analoga barndom var på 70-80-talet. Tänk att vartenda litet barn rymmer ett universum av tankar, funderingar och obesvarade frågor! En svindlande tanke. Tänk också att Du, och jag, rymmer alla våra åldrar – 6 år, 12 år, 29 år, 44 år, 58 år, 83 år. Ju äldre vi blir desto fler universum bär vi inom oss. En ännu mer svindlande tanke. Eller tänk tvärtom. Tänk att vi – kanske – inte finns på riktigt utan bara är “med i en dröm som någon annan drömmer?”


Bazar Masarin 2023:2

Världens sämsta syster Jennie Claesson Pricksäker vardagsskildring i Göteborgsmiljö

V

ilken härlig bok! Stort format, fina färger och snygg textning. Världens sämsta syster pockar på att bli läst, och jag är glad redan innan jag har börjat. Elin Lindell har skrivit och illustrerat många omtyckta böcker för barn i åldrarna sex till tolv år. Nu har hon skapat sin första seriebok för mellanåldern, och jag hoppas på fler. Världens sämsta syster är Elin Lindells debut som serieboksmakare. I tretton kapitel får vi följa Dani som bor med sin mamma i en tvårumslägenhet i stadsdelen Majorna i Göteborg. Dani vet inte vem hennes pappa är, men hon fantiserar om honom. Mamma åkte till Danmark och blev inseminerad för att Dani skulle bli till, därför har hon fått sitt namn från färjan – Danica. Det är illa nog, men kunde ha varit värre. (Cinderella! Titanic!) Tjat som lönar sig

Dani har länge velat ha ett syskon och använder olika metoder för att försöka övertala mamma. Dessa avbildas i serieteckning efter serieteckning, som tjat, mera tjat och att hänvisa till att ensambarn blir egoistiska och osociala (för sent, hehe, säger mamma). Men så en dag när Dani kör ännu mera tjatmetoden säger mamma att Dani SKA få ett syskon. Dani tänker sig en liten gullig unge med krulligt hår och mjuka kinder och hon pratar uppspelt till mammas mage. Hallå där inne! (Vilket för tankarna till den fantastiska boken av Ulf Stark och Stina Wirsén – läs den också.) Det är du och jag mot världen nu, okej!?! 213


Ur/beskuren: Världens sämsta syster.Elin Lindell. Alfabeta 2023

Världens sämsta syster Elin Lindell Alfabeta 2023

214


Bazar Masarin 2023:2

Ur/beskuren: Världens sämsta syster.Elin Lindell. Alfabeta 2023

215


vara ihop. Och även om Dani aldrig vänjer sig vid Björns linsgrytor (som ger veganfisar från helvetet) eller synen av Björn som gör morgonyoga i Y-frontskalsonger, så blir Jujje och hans pappa så sakteliga familj. Dani får också veta varför Jujje blev så upprörd när Dani ville måla över nalletapeten i sitt rum. Det där syskonet hon längtat efter känns inte så viktigt längre. Och Minna som verkar ha hittat en ny bästis i Diss-Dessi, tja, det kanske är okej. Dani har två nya klasskompisar att prata med och som vill att hon hänger med ut. Det blir nog bra till slut.

Råkat svajpa höger

Men mamma är inte gravid, Dani ska få en bonusbror som är son till mannen mamma tydligen har börjat träffa. Hur gick det till? Dani minns hur hon och bästisen Minna tittade i mammas telefon, gick in på Tinder och svajpade vänster på massor av otänkbara kandidater, som ynglingen med magrutor men inget huvud, storfiskaren som stolt håller upp sin fångst (vem av dem var det som hette Henrik?) och en jägare som tronar på sitt nedlagda byte. Och så Björn då med sin fula mössa, herregud, vilken tönt. Men Dani råkade svajpa höger och nu har mamma träffat honom massor av gånger.

Första serieboken

Elin Lindell är bland annat känd för kapitelböckerna om Jördis, som Borttappat: Katt, kompis, kalsong och mellanåldersböckerna om Johnny Jonsson Johnson. Hon har även illustrerat flertalet böcker. Detta är första gången Elin Lindell själv kombinerar text och bild, och första gången hon placerar sin berättelse i Göteborg. I ett samtal med sin förläggare på Litteraturhuset i Göteborg härförleden berättade Elin Lindell om bokens miljöer, att hon själv är förvånad över att hon aldrig tidigare har skrivit om staden där hon växte upp, och gatorna runt Mariaplan där hon bodde då, där Dani bor i berättelsens början. Boken innehåller också mängder av landmärken från Göteborg att känna igen sig i eller bli nyfiken på, som de gamla varvskranarna i hamnen, den nedbrända och återuppbyggda klättervalen på lekplatsen i Slottsskogen och KORV KIOSK. Elin Lindell tycker lika mycket om att skriva som att illustrera, och det märks. Båda konstformerna är omsorgsfullt genomförda.

Ett oväntat bonussyskon

Dani har inget annat val än att träffa Björn och hans son, Jujje, som trots att namnet låter gulligt inte alls är så där krullhårig och mjukkindad som Dani har föreställt sig. Nej, Jujje är en gänglig tonåring med finnar, långt stripigt hår och svarta kläder året runt, åtminstone tills det finns någon mörkare färg, som det står på hans t-shirt. Dessutom är han vegan som sin pappa, glutenintolerant och tjurig. Men nu har Dani i alla fall en bonusbror, hon borde kanske vara glad. En riktig halvbror

Dani och mamma flyttar in hos Björn och Jujje i deras stora villa, och Dani börjar i en ny skola. En kille i klassen med fräknar och actionhaka påminner Dani om någon. Så inser hon, Elton ser ju ut precis som hon! Dani frågar mamma om donatorn kan ha gett spermier till fler, så att Dani har biologiska halvsyskon. Det är inte omöjligt, säger mamma. När Elton och Dani visar sig gilla och ogilla samma saker blir hon allt mer övertygad om att de är syskon på riktigt och gör flera försök att berätta. Elton missförstår Dani och tror att hon är kär i honom, som han är i henne! Men det går ju inte, och sittande på mytomspunna Röda sten med utsikt över Älvsborgsbron reder de ut situationen och kan i alla fall vara vänner.

Världens bästa syster

Jag tycker att Världens sämsta syster träffar mitt i prick. I ett dagboksliknande upplägg ryms funderingarna och tvekan kring Danis ursprung, familjeliv och skolgång med gamla och nya vänner. Boken är klassad Hcg, skönlitteratur för barn från nio till tolv år, men kan lika gärna placeras och promotas som seriebok eller grafisk roman. Och Dani är så klart inte världens sämsta syster, för som Jujje säger till henne, vem skulle inte vilja vara din bror?

Nya konstellationer

Mamma och Björn däremot verkar fortsätta att 216


Bazar Masarin 2023:2

En viktig bok som går dit det bränner

Ur:Vitsippor och pissråttor, O. Kroon & H. Klinthage. Rabén & Sjögren 2023

217


Vitsippor och pissråttor Oskar Kroon & Hanna Klinthage Rabén & Sjögren 2023

Krister blir inlåst på toaletten, hans gympapåse eldas upp och var han än går ekar hånskratten. Det enda stället som är en frizon och där Krister kan vara sig själv är astronomiklubben. Men den finns på andra sidan stan, inte på skolan, och nu dröjer det inte länge innan Krister sjunker allt djupare ner i ett svart hål. Bredvid står Kaj, maktlös som en överkörd hund. För vad gör man när ens bror blivit tyst, när han slutat prata om parallella universum? När magen värker och man inte vet hur en lillebror kan fortsätta finnas om det inte finns någon storebror? Det här är en finstämd berättelse om utsatthet och syskonkärlek i fem takter och där var och en leder fram till det stora crescendot. Hämnden. För när vuxenvärlden står handfallen tar man saken i egna händer. Kaj och Naima bestämmer sig för att rädda Krister. Men vem är det som räddas – egentligen? Snömodden smälter och vitsipporna knoppar sig. Hämnden går inte riktigt som det är tänkt. Solen går i moln, vitsipporna kryper tillbaka och knyter sig. Oskar Kroons berättande är träffsäkert och griper tag. Överallt i berättelsen finns referenser till annan litteratur, från Min vän Percys magiska gymnastikskor av Ulf Stark till Trollkarlens hatt av Tove Jansson. Intertextualiteten sätter in berättelsen i ett sammanhang och kan hjälpa en ung läsare att förstå och tolka det som sker. Det blir som en hand att hålla i när världen går under. För precis som i sina tidigare verk Mitt fönster mot rymden och Vänta på vind vågar Oskar Kroon gå dit det bränner. Det dubbla tilltalet gör också att boken, vars målgrupp är 6-9 år, passar bra att högläsa. Varför inte i ett klassrum? Hanna Klinthages illustrationer är grafiskt svartvita och snudd på naivistiska. Vitsipporna har ansikten prydda med glasögon. Vad ser de? Ser de hur saker bara händer, hur lätt det är att dras med i något? För dig, för mig, för alla som levt i detta universum? För alla vitsippor som ute i backarna står, niger och tyst ser på. Det här är en viktig bok. Ge den till ett barn i din närhet. Snart är det vår.

Vitsippor och pissråttor

V

Teres Wramell

itsippor ute i backarna står, niger och säger att nu är det bråk. Det hade kunnat vara ledmotivet till den Augustprisvinnande barnboken Vitsippor och pissråttor av Oskar Kroon och Hanna Klinthage. Det är kallt, nysnö och kaos. Hela skolan är ute på rast och alla klasser har blandats i ett stort snöbollskrig nedanför kullen. Kaj och bästisen Naima drar sig undan, bort mot buskarna, för att få vara i fred. Då hör de skratt och skrik. Någon ropar ”sluuuta” med panik i rösten. Det är Krister, Kajs brorsa, han som lärt sin lillebror allt han kan om solsystemen. Nu ligger han på marken snötäckt och omringad av elaka leenden, utslagen som en fallen stjärna. Glasögonen är trasiga och på eftermiddagen låter han bli att hämta sin lillebror på fritids. Istället kommer pappa, han är trött och förklarar att Krister gått hem tidigt. ”Han mådde inte riktigt bra.” Inte så konstigt. Skolan är full av virus och bakterier som härjar runt – och så pissråttor värre än den värsta influensan. Krister stannar hemma i flera dagar, på teve är det vinter-OS och brödernas robotbygge står still. Men på skolan väntar Zacke och hans två kompanjoner som likt Crabbe och Coyle i böckerna om Harry Potter står som två tysta försvarare av den mobbning som pågår. Och väl tillbaka i skolan blir det värre. 218


Bazar Masarin 2023:2

Odjuren

S

Sara Lindalen

kogen ligger mig varmt om hjärtat och jag tror inte att jag är ensam om det, vi är många som förfasas och oroas över i vilken takt vi avverkar skog just nu. Många försöker på olika sätt få skogsägarna att hejda sig, men det tunga kravet på lönsamhet har fått gå före det långsiktiga och omtänksamhet kring naturens egenvärde. Som barn såg jag filmen Trollsommar som handlar om just detta att skogen är en egen värld och har sina egna invånare som vi människor kanske inte riktigt förstår oss på eller ens tror på. I min barndoms skogar, där också mina förfäder levt sedan generationer tillbaka så fanns det gott om berättelser och magiska platser, dessa platser är nu i stor utsträckning kalhyggen som ter sig som sår i landskapet. I den grafiska romanen Odjuren så tecknas just detta fram och med Kerstins text så blir det en suggestiv och stundtals otäck berättelse som griper tag i mig från första stund. Den slår an något som till viss del legat vilande sedan jag som barn var i skogen dagligen; när jag växte upp var jag i skogen varje dag på ett eller annat sätt, red där, sprang där och det var i skogen jag hämtade kraft. När man är mycket i en skog så händer det saker i ens inre, fantasin väcks till liv och man förstår på något vis vem man egentligen är och om man är lyhörd så talar skog till en på ett särskilt sätt, till ens fantasi och undermedvetna. 219


Ur: Odjuren, K. Lundberg Hahn & E. Widmark. Rabén & Sjögren 2023

Odjuren Kerstin Lundberg Hahn Elisabeth Widmark Rabén & Sjögren 2023

220


Bazar Masarin 2023:2

221


Det ska vi människor inte underskatta och därför är den här boken så viktig. Det är inte första gången som Kerstin och Elisabeth samarbetar och det märks eftersom det finns en säkerhet och självklarhet i det de gör och det är ju just samspelet mellan text och bild som skapar en ytterligare dimension och gör det där extra för berättelsen. Jag får stundtals känslan av att jag ser på film och jag sträckläser den och glömmer omgivningen för en stund. Elisabeths fantastiska illustrationer i blyerts är stundtals obehagliga i sin mörka framtoning men hon får också fram vackra och uttrycksfulla porträtt av huvudkaraktärerna. Den person som står i centrum är Anna som ska åka med sin moster Emma och morbror Harald till en släktstuga i Trolltjärn där de ska fixa med jakttorn och bara koppla av. Så blir det ju inte riktigt utan det händer saker som är både oförklarliga och läskiga. Bandet mellan dessa tre tecknas fint fram och man kan som läsare känna av deras samhörighet. Det målas fram en skörhet i dem men också en försonlighet och omtänksamhet som kanske kommer fram i oss när verkligheten ifrågasätts. Det är skickligt gjort att varva dåtid med nutid, fantasi och verklighet, för det är just det som skapar magi. När vi i vår upplysta och förklarelserika tid faktiskt kan få landa tillbaka i förunderligheter och våga tänka tanken att det kanske finns alternativa verkligheter. Allt är inte som det ser ut och allt kan inte förklaras. Jag tror att vi människor behöver hålla fast vid detta, hålla såväl sagor som skog vid liv. När vi tappar ödmjukheten och respekten för naturen så dör vi lite inombords, vi är ju alla en del av den egentligen även om många har glömt det. Ibland behövs en berättelse som denna för att påminna oss om detta och den här berättelsen gör det. Nu längtar jag ännu mer till skogens förtrollade värld, kanske ser jag mig en gång extra över axeln så jag inte har något odjur efter mig.

Maria Wingsäter

Ur: Odjuren, K. Lundberg Hahn & E. Widmark. Rabén & Sjögren 2023

222


Omslag: Totalvägra, Johan Rundberg. Natur & Kultur 2023

Bazar Masarin 2023:2

Foto:© Ylva Sundgren

223


Totalvägra Johan Rundberg Natur & Kultur 2023

Totalvägra

1

Agneta Krohn Strömshed @bibbloagneta

2-åriga Leonore kallas Leo och hon är en helt vanlig tjej som ser fram emot sommarlovet. Nja, så vanlig är hon nu inte (hur är man då egentligen?). Leo försöker hitta sin plats i tillvaron. Tillsammans med bästa kompisen Kryckan går det för det mesta bra, och med Leos mormor Jackie som är 65 och fortfarande punkare. Men mormor börjar förändras och Kryckan ska gå på musikkollot hon kom in på till skillnad från Leo. En dag när Leo sitter på en bänk och vilar hjärnan får hon sällskap av en tjej som kanske kommer att förändra Leos liv... Jag tyckte verkligen om Totalvägra, som är något helt annat än Johan Rundbergs tidigare böcker om Mika Månvind, men även här återfinns den varma undertonen och kärleken till det udda. Jag skulle önska att varenda mellanstadielärare läste Totalvägra högt, jag tror nämligen att den kan hjälpa många barn att se att man får vara olik alla andra och att man är alldeles tillräckligt bra ändå.

224


Bazar Masarin 2023:2

Tolv

T

Brijdeep Kaur

Tolv är skriven av den eminenta trion Lisa Bjärbo, Johanna Lindbäck och Sara Ohlsson som även har skrivit de populära böckerna om tjejer; nämligen Fula tjejer, Jobbiga tjejer och Svaga tjejer.

olv barn. Tolv pickande hjärtan. Tolv människor redo för tonåren. Tolv själar med drömmar- stora och små; längtan, intressen och fantasi. Tolv tolvåringar. Några med kopplingar till varandra- som vänner, ovänner eller med samma intresse. Några med önskan om att ha kopplingar till de andra; och andra helt fria själar. Tolv barn. Tolv kapitel.

Innehållsförteckningen är kort men koncis; precis vad målgruppens läsaren behöver– ett namn per kapitel (namnet på barnet) samt vilken sida kapitlet börjar på. Här får läsarna träffa Fatimas som har intresse för spelet Minecraft, en kärlek till Iris som sträcker sig lite mer än till bara vänskap, Charlie som älskar Minecraft och lyssnar på musik och som är vän med Husse som har vågat färga håret blått. Melvin som bor i familjehem och är rädd för att göra misstag; Melvin som har varit ihop med Molly som pluggar spanska och nu är kär i Liam. Hjalmar som har en krävande lillebror hemma och som ofrivilligt måste hjälpa till och som är kompis med Vincent som räknar plus och minus i alla sina handlingar och som ibland

Med en färgstark framsida med ordet ”TOLV” på omslaget bjuder boken in till tolv olika perspektiv, i tolv kapitel. När vi öppnar boken möter vi av en bild på en samling barn - alla klädda i en kombination av färger svart, grön och mörkröd; ett genidrag som visar på att även om det handlar om tolv olika personer hör de ihop på något sätt. Och det gör de. De är klasskamrater i årskurs sex på Frejaskolan. Bilden förmedlar en känsla av att läsaren är välkommen in i deras värld att ta del av det de har att erbjuda. 225


Omslag: Tolv, L. Bjärbo, J. Lindbäck & S. Ohlsson. Lilla Piratförlaget 2023

Tolv Lisa Bjärbo, Johanna Lindbäck, Sara Ohlsson Lilla Piratförlaget 2023

226


Bazar Masarin 2023:2

227


spelar elak för att imponera på sina vänner, men som egentligen är godhjärtad. George älskar fakta och gillar att vara förberedd, Alba tycker inte om sin bonusmamma men har en bästa vän i Kerstin. Kerstin har fått en ny kompis, Leila, som hon delar andra spännande aktiviteter med men vågar inte berätta för Alba. Selma älskar att umgås med sig själv, hon längtar bort och är säker på att världen kommer att öppnas upp för henne när hon börjar gymnasiet.

Foto:© Gustav Gräll

På cirka tio sidor får läsaren följa en tolvåring innan det blir dags för den nästa och i början på varje kapitel finner man en svartvit bild och namn på personen det kommer att handla om; det gör det lätt att följa och ha koll. Det här är en otroligt skickligt skriven novellsamling med tolv noveller om vara tolv. Den handlar om allt möjligt och väsentligt för målgruppen. Tolv tolvåringars vardag helt enkelt – och det låter kanske inte så intressant, men jag kan lova att dessa tolvåringars berättelser kommer att engagera, beröra och påverka dig! Du som är en tolvåring kommer att känna igen dig själv, du som är förälder till barn i mellanstadiet kommer att förstå ditt barn bättre, du som är lärare i mellanstadiet kommer att vilja ha den som högläsningsbok, och sist men inte minst- du som är en högst ordinär läsare utan någon som helst koppling till tolvåringar (som jag); tänk att du har ju också varit tolv år. Kanske var det länge sedan? Eller kanske inte. Hur vore det att återuppleva minnen från den magiska tiden? Det här är genialt, snyggt, perfekt! Allt hålls ihop, men varje enskilt kapitel berättar något särskilt, skapar sin egen historia. Läs boken från pärm till pärm eller läs ett kapitel i taget. Boken är skriven så att du kan läsa hur du vill. Här finns många ämnen att välja och reflektera över, tänka och diskutera. Jag tänker att bättre än så här blir det inte. 228


Omslag: Brinn alla hästar, helena Hedlund. Natur & Kultur

Bazar Masarin 2023:2

229


Brinn alla hästar Helena Hedlund Natur & Kultur 2023

Brinn alla hästar

I

Sara Lindalen

bland läser man en bok som träffar en rakt i magen och tar en tillbaka till en tid som faktiskt kanske var den allra tuffaste, då närman var som mest sårbar och ännu inte hade byggt upp det försvar som livets erfarenheter ger. Som lärare på mellanstadiet sedan flera år tillbaka så ser jag detta om och om igen. Hur mina elever ibland rent av desperat försöker navigera i den stundtals tuffa miljön som dryper av känslor och ord som flyger runt i luften, Helena Hedlund har tagit sig an att skildra det här och hon gör det med den äran. Det är inte första gången Helena skriver om barn som behöver navigera bland kamratrelationer och motstridiga känslor, hon har tidigare skrivit böckerna om Kerstin som också befinner sig någonstans i ett gränsland mellan att vara cool eller hålla fast vid sitt kanske mer barnsliga och lekfulla jag. Det händer något i mig när jag nu läser om Dora som ska börja femman, jag minns själv hur alla relationer helt plötsligt hängde på en skör tråd, hur vi sakta men säkert började lämna det barnsliga, naiva och lekfulla bakom oss, eller hur vi alla fall försökte dölja det inför varandra. Man visste inte från dag till dag vilka som skulle vara ens vän och man gjorde det mesta man kunde för att passa in.

230


Bazar Masarin 2023:2

Liksom Dora så var mitt största intresse hästar och det delade jag med min nära vän Ulrika. Vi var i stallet praktiskt taget varje dag. Till skillnad från Dora så höll jag stenhårt fast vid mitt intresse utan att dölja det trots de obligatoriska kommentarerna om att “leka med maten” och “Luktar det inte lite häst här”. Jag tänker att det beror på att jag och Ulrika höll ihop trots att det ibland kändes svårt att komma överens och det fanns stunder då jag trodde att vår vänskap var över för alltid. Dora blir ju kastad in i en kris på flera plan i livet direkt när vi möter henne i berättelsen; mamma och pappa ska skiljas och bästa vännen Hillevi börjar mer och mer hänga med andra tjejer i klassen. Allt som varit hennes trygghet kastas omkull och hon behöver omvärdera allt, och framför allt hästarna. Hästarna ska suddas ut och hon ifrågasätter hur hon ens har kunnat vara hästtjej, Hillevi är ju inte det längre så varför ska hon fortsätta vara det? Just att sudda ut hästintresset försvåras betydligt då pappan, i ett försök att göra Dora glad igen, ser till att Dora får en alldeles egen häst. Helena skriver det här så skickligt så hon får mig som sagt att kastas tillbaka till min egen mellanstadietid, till och med porträttet av läraren är träffsäkert, hon har lyckats fånga en i mitt tycke typisk lärare och jag gissar att hon själv har nära till sina minnen av mellanstadiet. Språket är tilltalande i sin trovärdighet och det är just det som är så fint, det känns på riktigt. Jag känner med Dora och kan som sagt identifiera mig med henne. Bara det att det fanns särskilda platser som var viktiga, som hästkastanjen som var mötesplatsen för Dora och Hillevi, det fanns en symbolik i ens värld och det var viktigt, platser som var näst intill heliga, Nu när jag nu hastar runt i livet så glömmer jag lätt olika platsers magi men de kommer snabbt

tillbaka när jag är tillbaka i min hemstad. Detta med att börja dölja sidor av sig själv för att passa in är också bekant och jag ser det i skolan nu också ur ett annat perspektiv. Någon ändrar sin frisyr och för en vuxen kanske det inte verkar som en stor sak, men för ett barn i femteklass kan det betyda allt för stunden. Några börjar sminka sig och byta klädstil, helt plötsligt blir det yttre viktigt. Det handlar om att höra till, att passa in. Helena är också bra på att lyfta fram saker som oroar vuxna och som i sin tur påverkar barnen, hur ska det gå med ekonomin efter en skilsmässa till exempel. Vuxnas bekymmer är också ofta något som barnen tar på sig, de är som små känslodetektorer och det är få känslor som vi vuxna faktiskt lyckas dölja. Med värme skildrar Helena Hedlund detta och Doras omtanke om sin pappa. Hon väjer inte heller för att skildra den ilska och känsla av svek som Dora upplever gentemot sin mamma. Hon beskriver också känslan av att vara hos 231


Foto© Kick iN ilss on

mamma i den nya lägenheten så starkt att det känns som om det är självupplevt. Dora känner sig inte alls hemma där och inte blir det bättre när det dyker upp en ny man där också. Attvi som Helena Hedlund knyter ihop allt det här så arbetar i skolan och fint och jag lämnas med en varm känsla och möter dessa barn en större förståelse för vad mina elever kan som är i någon form av livskris är uppmärksamma och tänkas gå igenom. ser detta är så viktigt. Bjarne som kommer in som resurs i klassen är just en person som har förmågan att se barnen och jag tycker det är så fint att läsa om hur han möter barnen där de är och fångar upp dem. Det blir också kring Bjarne som Hillevi och Dora kan enas igen, de får båda starka känslor för honom och mycket kretsar plötsligt kring honom. Helena Hedlund knyter ihop allt det här så fint och jag lämnas med en varm känsla och en större förståelse för vad mina elever kan tänkas gå igenom. 232


Bazar Masarin 2023:2

Dödsramsan Jennie Claessonn

V

Spännande sträckläsning av debuterande skräckälskare Dödsramsa till blodig ritual

älskrivna Dödsramsan är överraskande nog en debut, av Max Byström Beydogan som här samlar all sin kärlek till skräck som en gåva till barn och ungdomar. Jag hoppas att många upptäcker den här boken, som både gör en vettskrämd, bjuder på gastkramande spänning och samtidigt är envacker berättelse. Doris är tolv år och bor med sin mamma och storasyster i en lägenhet, sedan de tvingades sälja huset. När Doris var sju år gick pappa ut på isen och försvann, ingen vet om han lever eller är död. Nu vill mamma och storasystern att de får pappa dödförklarad, kanske kan det ge dem lite välbehövliga pengar. Plus att en begravning skulle betyda ett riktigt avsked, men vad ska de begrava?

Doris är inte säker på att pappa verkligen är död, så hennes kompis Tindra lär henne en ritual som ska få henne att kunna prata med de döda. Om Doris får kontakt med sin pappa vet hon att han är död, menar Tindra. Till ritualen krävs en särskild dödsramsa och en del noggrant utvald rekvisita, bland annat ett ormhjärta, helst färskt. Boken börjar skoningslöst mitt i den här ritualen, avbildad på omslaget av Reine Rosenberg, som också har illustrerat vinjetten i inlagan. Först verkar ritualen ha gått snett och Doris blir väldigt sjuk, vilket hon skyller på Tindra. Men snart börjar Doris upptäcka saker hon inte har hört eller sett förut, dova knackningar i väggarna och plötsligt luktar det rök i lägenheten. 233


Omslag: Dödsramsan, Max Byström Beydogan. Natur & Kultur 2023

Dödsramsan Max Byström Beydogan Natur & Kultur 2023

234


Bazar Masarin 2023:2

Foto© Mikael Wallerstedt

Om Max Byström Beydogan Max Byström Beydogan är journalist och har bott större delen av sin uppväxt i Uppsala, som också har fått låna miljöer till den här boken. Numera bor han i Stockholm och tillbringar somrarna på Öland. Författaren har alltid älskat skräck och gör så även i vuxen ålder. Dödsramsan är boken han själv skulle ha sträckläst som barn.

235


Doris ser döda människor lite varstans, som en vresig gammal polis på toaletten hemma. I hissen står en äldre kvinna i smutsigt nattlinne och talar direkt till henne och på lekplatsen väntar en liten flicka i pyjamas på sin mamma som aldrig kommer att hämta henne. Men pappa har Doris ännu inte sett. Reliker kopplade till de döda

Så småningom listar Doris ut att de döda personerna som visar sig har en koppling till ett visst kärt föremål, en relik, som deras vålnad följer. Till en början håller Doris utvecklingen hemlig för Tindra, hon ser det som sin uppgift att hjälpa de döda personerna att komma över till andra sidan. Men Doris behöver Tindras hjälp och tillsammans tror de sig ha hittat pappans relik. Det visar sig dock ha funnits två likadana och den andra ägdes av pappans bästa vän, som också försvann på andra sidan isen när de var unga. Vännen har inte heller fått ro och med flickornas hjälp får pappan äntligen säga farväl till sin vän. Filmiskt berättande

Jag gillar inte läskiga böcker, läser helst inte spänningsböcker ens för mellanåldern, jag blir för rädd! Men den här boken blev snabbt en av mina favoriter, alla kategorier. Språket är rappt med korta meningar och kapitelslut som gör det omöjligt att inte läsa vidare. Berättelsen är filmiskt utformad, där scen följer på scen på ett sätt jag ser tydligt framför mig, och gärna skulle se igen på tv! Jag har mailat ett av de större streamingföretagen och föreslagit att de gör en originalproduktion. Tills det blir förverkligat ser jag till att tipsa om och sätta Dödsramsan i händerna på varenda läsare mellan 9 och 99 som jag kommer på.

236


Omslag: Gengången, Ingelin Angerborn. Rabén & Sjögren 2023

Bazar Masarin 2023:2

237


Gengången Ingelin Angerborn Rabén & Sjögren 2023

Gengången

Det är som om hon dras till det vackra gamla smyckeskrinet och man kan känna det själv, hur speciellt det där skrinet är. Ellinor måste bara ha det men det är bara till salu om det är rätt person – här börjar mystiken. Jag drar mig till minnes alla gånger som jag varit inne på en loppis som ligger lite avsides, ofta i en gammal lada där föremålen sjuder av historia och har något magiskt över sig. Ofta följer det med något med mig hem som jag sedan upplever har en energi med sig. En gång var det en gammal bok som jag nästan inte vågade röra vid för den kändes som om den verkligen tillhörde någon som inte ville att jag skulle läsa den. Ibland hittar föremålen sin nya ägare och vill bli funna tror jag och i Gengången så vill skrinets gamla ägare att skrinet ska bli funnet för att sår från det förflutna ska kunna läkas och saker ska ställas till rätta. Ellinor godkänns av kvinnan som äger loppisen och hon får med sig smyckeskrinet hem, sedan händer en rad märkliga saker med speglarna i smyckeskrinet som förflyttar Ellinor tillbaka i tiden. Någon behöver hennes hjälp. Det finns också en annan huvudkaraktär, en pojke som bor på en adress som har en central roll i boken; Gengången 1. Tilllsammans med honom vågar Ellinor ta sig an det hon är utvald att göra och de får en fin vänskap, kanske mer än så. En viktig del av berättelsen är att hon drömmer om svanar och jag tycker om hur Ingelin beskriver drömmarnas styrka och hon får verkligen fram känslan av att drömma drömmar

F

Sara Lindalen

örväntningarna är som vanligt skyhöga då jag sätter mig i fåtöljen med en ny bok av Ingelin Angerborn. Hon är ju en mästare på att skapa berättelser som man dras in i och inte kan släppa ifrån sig förrän man har läst klart. Att skapa mystik och hålla läsaren fångad till sista ordet är något som jag förknippar med Ingelin Angerborn. Mina förväntningar infrias och redan omslaget fångar mig. Det är vackert och stämningsfullt, mystiskt och eggar fantasin direkt. Jag tycker också att titeln ger en hint om att det kommer att handla om gengångare; något som jag själv är mycket intresserad av. Historien tar sin början i en loppisrunda, huvudkaratären Ellinor och hennes mormor åker till en loppis inne i skogen och där fastnar Ellinor för ett smyckeskrin. 238


Bazar Masarin 2023:2 som känns så verkliga och fulla av symboler så att man börjar fundera på vad som är på riktigt och inte. Var går gränsen mellan dröm och verklighet och hur kan drömmar varsla om händelser eller ge oss ledtrådar och vara en guide till hur vi ska agera? Kan vi lära oss något av drömmar, detta är ju en fråga som många forskat kring. Berättelsen handlar också mycket om besvikelse när man inte når dit man vill, inte duger och de sår det kan skapa i själen. Hur ett fysiskt funktionshinder kan sätta käppar i hjulen för den karriär man drömt om. Men också om upprättelse och försoning på det allra finaste vis. Ingelin skriver också fint om relationen mellan mormor och Ellinor, de har det så fint tillsammans och hittar på sådär lagom mycket. Det finns en värme mellan dem och en kärleksfull vardaglighet. En trygghet som jag känner igen från min egen relation till min mormor och farmor. Det fanns ett lugn när man var med dem. Förutom besöket på loppisen så besöker Ellinor och hennes mormor ett leksaksmuseum på ett gammalt slott, där det finns dockhus och dockor som också har något magiskt över sig. Den här berättelsen är verkligen rik på symboler, föremål som är laddade och får mig att tänka på olika skräckfilmer som ju också ofta byggs upp kring det. Jag får också mycket musik i huvudet när jag läser eftersom Svansjön har en central roll i berättelsen och det lyfter verkligen hela historien att Ingelin beskriver dansen och musiken så levande. Det här är en berättelse som väcker tankar och tilltalar alla sinnen, det är ett pussel som läggs bit för bit allt eftersom berättelsen förs framåt. Alla bitar faller på plats och historien vävs samman på ett sätt som är så karaktäriskt för Ingelin. Det är en berättelse med ett rikt bildligt språk så det känns som om man ser berättelsen framför sig när man läser. Hon ger karaktärerna liv och väcker min empati och jag sträckläser den i fåtöljen medan världen runtomkring försvinner. Den lämnar mig med många tankar kring gengångare, parallella världar och en känsla av att det finns mer än vi kan se med blotta ögat. Jag vill läsa mer men boken är slut så jag får vänta på nästa.

Hon ger karaktärerna liv och väck och jag sträckläser den i fåtöljen m runtomkring försvinner. Den lämnar mig med många tanka gengångare, parallella världar och det finns mer än vi kan se med blo

Om Ingelin Angerborn född 1966 i Göteborg och bosatt i Linköping. Hon debuterade 2002 med bilderboken Pelle Pyton på friarstråt. Året därpå vann hon Tidens barnbokstävling med Om jag bara inte råkat byta ut tant Doris hund. Sedan dess har hon skrivit en lång rad barnböcker, bland andra serien Klant och kompani och Mebel-trilogin: Rum 213, Sal 305, Fyr 137 (Rum 213 filmatiserades 2017). För yngre barn skriver hon bilderböckerna om Alice, en alldeles underbart självklar tjej med härligt självförtroende, illustrerade av Johanna Kristiansson. Hjärtserien bjuder på härligt mysrys för spänningsälskande läsare i slukaråldern. De fem delarna är: Hjärta av damm, Hjärta av sten, Hjärta av mörker, Hjärta av glas och Hjärta av eld./text hämtad från Rabén & Sjögrens hemsida. 239


ker min empati medan världen

kar kring h en känsla av att otta ögat.

Foto© Maria Ostlin

240


Bazar Masarin 2023:2

Mina brott, utbrott och sammanbrott Jennie Claesson En vecka i en högstadiekilles komplexa liv

F

jortonåriga Seb har fått en anteckningsbok av sin bror Simon, där han kan skriva ner sina tankar och känslor. Skolans kurator tycker också att Seb ska skriva dagbok så han gör ett försök, även om han inte är van att beskriva sina känslor och ingen brukar förstå hur han tänker. Det är den boken vi läser, från en vecka i Sebs liv. Det mesta i Sebs liv kretsar kring skolan och rutiner. Han har svårt med vissa saker, men hans kompis Alex brukar kunna läsa av sådant som Seb missar. Därför har de ett eget teckenspråk som gör att de kan signalera ljudlöst till varandra, till exempel om Seb bör lämna en argumentation för att personen han talar med börjar bli arg och ändå inte förstår. Seb kan också behöva springa undan, ta sig till en annan plats för att bli lugn. Ibland måste han bort från skolan och han känner till skogarna runt om samhället där de bor betydligt bättre än bostadsområdena. Även under idrottslektionen varje torsdag är han ute och promenerar, det går ju inte att duscha i skolan mitt på dagen, det skulle ta alldeles för lång tid att göra rätt. 241


Mina brott, utbrott och sammanbrott Åsa Stenholm Rabén & Sjögren 2023

Foto© Elin Stahre

242


Bazar Masarin 2023:2 Men när idrotten ligger sist på skoldagen kan han vara med och sedan duscha hemma. Idrottsläraren tror att ämnet är bra för Seb, att han behöver röra på sig, men det är för att läraren buntar ihop Sebs och Alex diagnoser. Alex har adhd och kan ha överskottsenergi att göra sig av med. Han får medicin som ska hjälpa honom att hantera vardagen. Seb har AST, autismspektrumtillstånd utan intellektuell funktionsnedsättning eller språkstörning, däremot ligger han socialt på nivå 1.

Att någon blir så arg att den säger att den ska slå ihjäl någon har Seb lärt sig av Alex att det bara är ett talesätt, men med gymnasieungdomar kan man inte veta säkert. Insiktsfullt om skolan

Delen om medicinförsäljningen är (efter?)konstruerad som bokens dramaturgiska resa. Den initieras just som jag började tycka att boken är för episodisk, och jag hade gärna sett en starkare röd tråd. Mina brott, utbrott och sammanbrott ger dock en insatt beskrivning av Sebs förmågor och utmaningar, och jag känner igen mycket från mitt arbete med unga. Även skolmiljön beskrivs detaljerat med många av de ibland obegripliga regler som elever måste förhålla sig till och lärarnas eviga kopierande av papper istället för att kunna dela ut läroböcker. För den som inte har jobbat i skolans värld kan detta ge en stor insikt om de utmaningar vardagen medför för en kille som Seb, och andra också förstås, samt värdefull kunskap om framför allt autismspektrumtillstånd. Men, påminner jag mig, boken är ju inte till för att vuxna skall lära sig mer utan skulle kunna få ungdomar att både känna igen sig och förstå mer om andra, förutsatt att de läser Mina b vidare.

Verklighetens obegriplighet

Det är fantastiskt att följa med i Sebs tankar. Han observerar och kommenterar människors beteenden i all deras besynnerlighet, för det är inte det att han inte förstår vad han borde göra, det är det att han antingen inte klarar av det – som obefogad kroppskontakt, det gör att han mår illa, eller att hänga med på meningslösa beskrivningar av något helt ointressant inom ett ämne, istället för att få lyssna till och lära sig om något som är intressant på riktigt. Boken ger också utrymme för en möjlig romans och kattungen Stina som är den enda som får röra Sebs öron. Medicin till salu

Alla på skolan, ja kanske hela samhället, känner till Seb och Alex. De blir inte bjudna på fester och skulle förmodligen inte vilja gå på någon heller. Men så får Alex veta att det är en fest för gymnasieungdomar i helgen, en som Alice som han har varit intresserad av länge troligen kommer att gå på, och Alex fokus övergår till att lyckas bli bjuden på festen. Max som är en annan udda fågel i klassen och därför ofta buntas ihop med Seb och Alex, även om de inte är direkt vänner, vill köpa lite av Alex medicin i tron att han ska bli piggare och göra bättre ifrån sig på prov. Alex behöver dock sin medicin själv, han tar bara en tablett om dagen som mamma tar fram ur ett låst skåp, så med Sebs hjälp hittar de en annan, kanske laglig, väg att tillgodose Max. Det blir också deras biljett till festen, men tänk om det är fler som testar medicinen, som inte är vad den utlovas vara, och avslöjar bluffen. Då skulle de förmodligen bli både ihjälslagna och inte få ha sitt planerade lan.

Utrymme för fler perspektiv

insatt och ja Även s ibland till/--/

Boken är indelad i sju kapitel med namn efter veckodagarna och med underrubriker som Kemi, Svenska och Kvarsittning vilket jag tycker är ett kul grepp. Efter några kapitel i Sebs huvud saknar jag dock något ytterligare perspektiv. Jag väntade mig att senare få hoppa in i Alex huvud för att se vad han egentligen tänker, och hur han ser på Seb. Även om killarna känner varandra väl kan Seb inte stå för den enda sanningen så klart, och fler perspektiv hade gett en djupare bild. Det är också ett vanligt upplägg på barn- och ungdomsböcker idag, vilket i sin tur kommer från vuxenlitteraturen, så boken kändes ibland lite ensidig. Å andra sidan lämnar bokens handling utrymme för en uppföljare, jag skulle gärna läsa om Alex nästa gång! 243


Fyller en lucka

Mina brott, utbrott och sammanbrott är skriven av Åsa Stenholm som har utgått från sin egen autism. Jag gissade under läsningen att det var en förälder till ett barn med AST som hade skrivit boken, och som kanske dessutom var lärare eftersom inifrånperspektivet på skolan är så tydligt. Åsa Stenholm arbetar på skolbibliotek sedan tolv år så hon är väl insatt i både skolmiljön, elevernas olika förutsättningar och behov samt inte minst barnboksutgivningen, där det saknas böcker om högstadieelever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Denna bok är ett svar på den bristen. Att intresset är stort märks inte minst på populära tv-serier om personer med AST, som The Good Doctor och Young Sheldon, den senare om en rollfigur i The Big Bang Theory som barn, vars första säsong jag sträcksåg med min dotter igår. Jag hoppas att representationen i litteraturen också fortsätter att öka, inte bara som huvudtema utan som en självklar del i alla sammanhang.

brott, utbrott och sammanbrott ger dock en beskrivning av Sebs förmågor och utmaningar, ag känner igen mycket från mitt arbete med unga. skolmiljön beskrivs detaljerat med många av de d obegripliga regler som elever måste förhålla sig /

244


245 Foto© Peter Knutsson

Omslag: Pestblommor, M. Strandberg & E. Sandström. Rabén & Sjögren 2023

Bazar Masarin 2023:2

Pes


Pestblommor Mats Strandberg Ill. av Elin Sandström Rabén & Sjögren 2023

stblommor

M Linda Valle

ats Strandberg har äntligen skrivit en ny ungdomsbok. Den här gången är det varken fantasy eller apokalyptiskt, utan en spännande berättelse som utspelar sig på 1700-talet. Det är Magdalena som är huvudperson och berättar om hur det var hösten 1710. Då var hon 15 år och bodde med sin mor, far, lillasyster Ebba och deras tjänstefolk i en stor våning i Stockholm. Den fruktade sjukdomen pesten härjar skoningslöst i huvudstaden. När deras mamma dör av sjukdomen kan systrarna inte längre vara kvar i stan. De blir ivägskickade till mammans syster, moster Katarina, som bor på Svartdamms slott. Där ska systrarna bo nu, oklart hur länge, trots att de inte alls känner varandra. Ändå tycks moster Katarina tycka väldigt illa om dem, särskilt om Magdalena. Det visar sig finnas många dolda familjedramer, hemligheter och lögner bakom den vackra slottsfasaden. Det är spännande och intressant att läsa om hur det kan ha varit förr i tiden. Som läsare kliver jag in i en annan värld. Det känns trovärdigt. Det är hästdroskor och tjänstefolk. Lydnad och kyrkobesök. Skenande rädsla för en vidrig sjukdom som sprider sig.

246


Bazar Masarin 2023:2 Moral och religion är dominerande teman. Prästen porträtteras på ett skrämmande sätt. Han har stort inflytande och alldeles för mycket makt. Dessutom utspelas berättelsen i slottsmiljö och med okända hemligheter och historier under ytan. Det finns även övernaturliga inslag i boken. Det är till exempel stor mystik kring Axel, Katarinas styvson, som bor på slottet men som systrarna aldrig får träffa eller ens ställa frågor om. Finns han ens på riktigt? Magdalenas drömmar rör sig också i något slags gränsland. Hon träffar och talar med sin döda mor. Verkligheten flyter ihop med andra tillstånd.

Både de sympatiska och de osympatiska karaktärerna känns levande och trovärdiga. Jag vill fortsätta läsa om dem, försöka förstå dem bättre och veta mer. Jag bryr mig om dem. Stor del av spänningen i berättelsen finns där, för mig. Elin Sandströms illustrationer är fantastiska och förstärker verkligen dramatiken och känslan i texten. Pestblommor rymmer mycket. Den handlar om familj, syskonskap, tillhörighet, kärlek, svek, hat, lögner, sjukdom, död, rädsla, religion, makt, moral, uppfostran, identitet och drömmar. Boken är som ett slingrande mäktigt epos som knyter ihop historia med vår tid. Berättar om människorna och det mänskliga. Hittar det gemensamma. Den är som en slags studie i mänskligt beteende, om vad som kan hända när vi utsätts för stora utmaningar. På ett allmänmänskligt sätt som på något sätt förenar oss. I bästa fall.

Stundvis är berättelsen väldigt brutal. Det förekommer till exempel detaljerade och obehagliga beskrivningar av hur mamman plågas av pesten. Hur sjukdomen tar sig uttryck. Hur den tar över. Hur läkare iklädda mask med lång näbb desperat försöker få bort bölderna på olika sätt, genom att bränna med eld och syra eller skära bort dem. Hur pesten får folk att skrika oupphörligt och rasande. Hur människor smittas, dör och sedan ligger i högar längs gatorna. Matilda ser allt detta och plågas av otäcka mardrömmar. Matilda och Ebba blir även inlåsta och dåligt behandlade hos moster Katarina. Systrarna är väldigt utsatta och utlämnade i moster Katarinas hårda klor. Det är svårt att läsa om hur de har det. Om de olika slags bestraffningar som förekommer, alltid väldigt grymma. De skärmas av från omvärlden och sin far i Stockholm. Det är starkt berörande och ondskefullt när moster Katarina med hjälp av prästen försöker splittra syskonen och vända lillasyster Ebba mot Magdalena. Hon lyckas också, under en period, och det knäcker nästan Magdalena. Som tur är har hon någon slags kontakt med Axel, moster Katarinas mystiska styvson. Det ger henne andrum och livslust. På slottet finns även Lovisa, en av tjänstefolket, som beter sig så mänskligt hon vågar mot systrarna. Trots all spänning, dramatik och mystik, är det karaktärerna och hur de beskrivs som lyfter boken. Som vanligt. Karaktärsbeskrivning är verkligen Mats Strandbergs styrka, tycker jag. 247


Foto© Albin Händig

Ur: Pestblommor, M. Strandberg & E. Sandström. Rabén & Sjögren 2023

248


Omslag: Bror, Alex Khourie. Rabén & Sjögren

Bazar Masarin 2023:2

249


Bror Alex Khourie Rabén & Sjögren 2023

Och när man väl är inne i gänget är det nästintill omöjligt att ta sig ur. Särskilt för Hussein som står i stor skuld till gänget. För även om man vill lämna det kriminella livet, finns det ingen plats att gömma sig på för de hittar dig alltid till slut. Och får de inte tag på dig, ger de sig på din familj och då måste du tillbaka och skydda dem du älskar.

Bror

I

Susanne Köhler

förorten bland höghus, svåra hemförhållanden och nedläggningshotade fritidsgårdar, är vänskap och brödraskap allt. Där skolan inte är värd det slit som krävs för att lyckas, lockar istället drömmen om snabba pengar, att bli sedd och respekterad och framförallt att få tillhöra gänget. Redan som fjortonåring inleder Hussein sin kriminella bana tillsammans med kompisarna Bilal och Charbel, där de stjäl cyklar, går in i omklädningsrum och baxar idrottsväskor och stjäl energidryck och chips från butiken. De kallar sig för Alby 4 Life. Men en kväll på fotbollsplanen förändras allt när M kommer gående mot dem, ger dem varsin femhundring med uppmaningen att köpa något fint till deras mammor. M är ortens hjälte och den som lånar ut pengar och hjälper dem som behöver. M äger både en bilverkstad och restaurang men blir rik genom att sälja knark. Hussein känner sig sedd och utvald och blir en del av Albys yngre. Det börjar med att han får göra småuppdrag, att överlämna en kasse, gömma pengar eller att cykla runt i området och hålla uppsikt. Ett väl utfört jobb ger nya uppdrag och leder till att man hamnar högre och högre upp i hierarkin.

Kulor i brevlådan. Ett hot om att rätta in sig i ledet. Annars skulle kulorna träffa mig. Eller – Gud förbjude – mamma. Golade jag var livet över. Vi skulle behöva få skyddade identiteter. Och troligtvis ändå inte känna oss säkra. Albys äldre hade relationer med kriminella från Boden hela vägen till Trelleborg – och alla banditer däremellan. Även i de minsta byar fanns det folk

Bror är en mörk och brutal, verklighetstrogen ungdomsbok som berättar en historia om vad som finns bakom de nyhetsrubriker vi hör och läser om i tidningar och nyhetsprogram. En gängkriminalitet som rekryterar barn och unga som är nyfikna, på glid och söker efter spänning. En gängkriminalitet som kryper allt närmare vardagslivet och finns mitt ibland oss. Knark som göms på våra förskolor och säljs på våra skolor och centrum. Skjutningar som planeras och avlossas var som helst, när som helst. När jag läser Bror blir en del scener så känslostarka att jag måste lägga ifrån mig boken. Och samma dag som jag läser ut boken möts jag av nyheten att en 20 åring skjutits till döds i min egen hemstad på en gata jag ofta passerar. Alex Khourie är en pseudonym och bakom namnet finns en man i 30-årsåldern som under en lång tid har arbetat med ungdomar som hamnat i gängkriminalitet. Bror är Alex Khouries debutbok och jag hoppas att det finns fler berättelser att berätta. Genom att läsa och samtala om bokens innehåll med våra unga kan drömmen om snabba pengar och kriminella gäng inte te sig lika lockande, då de också ser vad det kostar – såväl för en själv, vännerna och familjen. Är det verkligen värt det?

Jag säger så här, Hussein. Ni är dominobrickor i dom äldres spel. Och en efter en kommer ni att falla. Du kommer krossa din mammas hjärta, bratko. Så lyssna på mig när jag säger det här: lämna när du fortfarande har chansen.

Även om Hussein har en stark tro på Gud och att vara en rättfärdig människa och son, är lojaliteten till gänget starkare. 250


Omslag: Aldrig förstå, aldrig förlåta, Lina Stolz .Rabén & Sjögren 2023

Bazar Masarin 2023:2

251


Aldrig förstå, aldrig förlåta Lina Stolz Rabén & Sjögren 2023

Hur kan hon vilja ha sex med en man som har våldtagit någon? Hon försöker tänka, och hela tillvaron förvandlas till en mardröm. Författaren Lina Stolz låter läsaren känna, undra och lida med den nästan vuxen tjejen Savanna som känner sig sviken , ensam och förtvivlad med sina tankar och känslor som hon omöjligen kan få stilla. Tankarna går så långt att hon börjar undra om det är en annan pappa som är våldtäktsmannen men som hennes mamma har lämnat och att hon gift om sig med pappan som bor där hemma nu. Hon vill så gärna att det hela ska visa sig vara ett misstag, att hennes pappa egentligen inte gjorde något, att han har blivit feldömd, men tyvärr visar det sig bara vara ett önsketänkande. Som vuxen läsare blir jag nyfiken på flera perspektiv – pappan som har avtjänat straff för sin handling, mamman som är tillsammans med en dömd fd våldtäktsman, och en storebror som har vetat om men har tigit. Vad är straffet för ett sådan brott; och hur länge sträcker straffet sig? 10 år? 20 år? Hela livet? Räcker det? Hur lever man ett vanligt liv efter att ha avtjänat fängelsestraff och vad händer med de anhöriga? Efter att ha läst boken har jag vänt och vridit på olika perspektiv – vem har rätt och vem har fel? Det uppstår så många frågor men det ges väldigt få svar. Vi följer Savanna och hennes kamp med att förstå eller förlåta sin pappa. Det är en drabbande läsning som hade kunnat vara mycket mer mångfacetterad med flera perspektiv – särskild pappans sida av historien hade varit intressant att få ta del av. Jag tycker att Aldrig förstå, aldrig förlåta går utmärkt att läsa och diskutera i en bokcirkel – även för vuxna, ja kanske framförallt för vuxna. Det är en berörande bok om ett fruktansvärt brott som har begåtts – går det att förlåta eller förstå?

Aldrig förstå, aldrig förlåta

M Brijdeep Kaur

ånga familjehemligheter är just det– hemligheter. Som döljes, göms undan och bortses; inte sällan av familjen. De som är skamfyllda och bäst sopas under mattan. Men hur går man vidare när hemligheten är ett brott? På grund av en felsägning får 17-åring Savanna reda på att hennes pappa har suttit i fängelse och hela hennes värld rasar samman. Och det är inte vilken vanligt brott som helst man hör att ungdomar ibland begår – som snatteri, stöld eller skadegörelse; utan ett brott av allvarligare slag– nämligen en våldtäkt. Och inte nog med det verkar hela hennes familj redan veta om det och har låtsats som ingenting. Läsaren får följa den unga Savannas tankegångar när hon funderar på det horribla brott som hennes älskade pappa har begått; det blir nästintill omöjligt att förstå hur har han kunnat göra så, han som är så rolig, underbar och kärleksfull? Hur kan detta ha hänt utan att hon fått veta? Och hur kan hennes mamma fortfarande vara tillsammans med honom? 252


Bazar Masarin 2023:2

Afrosvenskar – en bok om svensk historia

D

Baharan Kazemi

Johanna Berg © Maria Fröhlich

Maria Fröhlich © Maria Fröhlich

et som skrivs ner som ett lands officiella historia blir också det vi bygger vårt kollektiva minne och identitet på. Jag kan inte minnas att jag någonsin, varken i skolan eller utanför, har tagit del av någon formell berättelse om afrosvenskar i svensk historia. Svarta kroppars närvaro i Sverige beskrivs ofta som något nytt och som en avvikelse, en konsekvens av migration. Det svarta omnämns i syfte att markera skillnader och gränser mot svenskheten, som därmed fastställs som vit. Den afrosvenska närvaron har, i alla fall så vitt jag minns, inte skrivits fram som en del i Sveriges historia. Det är därför ett angeläget projekt som Johanna Berg har tagit sig an. I boken Afrosvenskar presenteras femton personers öden från 1600-talet och framåt. Det är berättelser om trumslagare på hästar i slaget vid Poltava och barnmorskor i Dalarna. Vi möter alkoholiserade lösdrivare, barn som adopteras av insektsforskare på resor och pigor som får barn med namnlösa älskare som kanske är spanjorer eller afrikaner eller både och. Varje sida är illustrerad av Maria Fröhlich, bilder som ger ytterligare ton åt historierna med aktiva individer som ser ut att vara fulla av liv. Det är en kontrast mot hur ras- och etnicitet ofta illustreras genom bilder av våld. 253


Omslag: Afrosvenskar, J. Berg & M. Fröhlich. Lilla Piratförlaget 2023

Afrosvenskar – 15 berättelser ur historien Johanna Berg & Maria Fröhlich Lilla Piratförlaget 2023

254


Bazar Masarin 2023:2

har ett osmickrande resultat, vare sig det drabbar majoritetsbefolkningen eller afrosvenskar, samtidigt som de mest brutala formerna av våld antagligen har städats bort med hänsyn till den unga målgruppen. Bilderna, tidslinjen i mitten och att avsnitten är korta underlättar när det är mycket ny information som ska smältas. Läsåldern uppges till 12-15 år, vilket nog är rimligt. Jag läste vissa avsnitt med min nioåring, som tyckte att det var spännande, om än lite svåra ord. Boken kan absolut läsas av vuxna, den borde rentav det, för som sagt, det här är ett stycke svensk historia som utelämnades ur läroplanen. En bonus är att boken har källhänvisningar, till och med till bilderna, vilka den nyfikna läsaren kan använda för att lära sig ännu mer.

Insprängt mellan kapitlen finns faktarutor som förklarar historiska företeelser som slaveri, kolonialism, utvandringen till Amerika och begrepp som behöver förtydligas, till exempel exotism. Även om fokus är på individer, skyggar författaren inte från kontroversiella teman som Sveriges roll i den transatlantiska slavhandeln och det personliga sätts på så vis i en historisk kontext, med indirekt kritik mot rasistiska strukturer som Europeisk samtid vilar på. Det blir kanske som tydligast när den franska upplysningsfilosofins hjälte Rousseau får en egen faktaruta för sin idé om ”den ädla vilden”. Det är en avancerad nivå som kräver en alert läsare. Mycket sägs på få ord, många perspektiv ryms samtidigt. Jag får känslan av att Berg har gjort det aktiva valet att inte gömma undan efterforskning som 255


Ur: Afrosvenskar, J. Berg & M. Fröhlich. Lilla Piratförlaget 2023

I bokens efterord tilltalar Johanna Berg läsaren direkt och förklarar på ett pedagogiskt sätt hur historisk forskning går till. Hon skriver att det historiska källmaterialet, som brev och tidningsarkiv, sällan ger svar på de intima frågorna om vad människorna kände, drömde om och längtade efter. Om vi vill fylla i sådana luckor måste vi jobba mer med igenkänning och fantasi, skriver hon. De femton människor vars liv berättas, har diametralt annorlunda erfarenheter. Ändå är boken skriven på ett sätt som gör det möjligt att känna identifikation, att deras liv på en del sätt också varit lika vår nutid. Vi läser om dessa liv, inlemmar dem i vår kollektiva historia och bildar en föreställd nationell gemenskap där vi alla ingår. 256


Omslag: Pet, Akwaeke Emezi. Trasten 2023

Bazar Masarin 2023:2

Foto:© Vo

257


Pet Akwaeke Emezi Översättning: Helena Hansson Trasten 2023

Jams bästa kompis heter Redemption och bor i en stor-regnbågsfamilj med sina tre föräldrar i ett hus med ett stort välkomnande kök fullt av farbröder, fastrar, brödbak, gemenskap och kärlek. Jams mamma är konstnär, och en natt kliver en varelse ur en av hennes tavlor, framkallad av blod som droppat från Jams hand ner i tavlan. Varelsen är monstruös, men hävdar att den inte är ett moster, utan en jägare. Den kallar sig Pet och är på jakt efter ett monster som finns i Lucille. För naturligtvis finns det moster i Lucille, inget samhälle kan vara fritt från det som är fel. Just det här monstret finns hemma hos Redemption, säger Pet och nu måste Jam hjälpa den i jakten. Språket i Akwaeke Emzis första ungdomsroman är lekfullt och vackert i Helena Hanssons översättning: Pet ”vimlar av okändheter”, Jams ord är ”tunga av förakt som låg utbrett över ett skelett av rädsla”, paniken beskrivs som ”vingarna som fladdrade som en präriebrand i huvudet” och ”rättvisan steg upp som en sol över kullen en prålig morgon”. Först och främst handlar den här boken om att våga se det som är fult och obehagligt och ha modet att agera på det man ser. Inte sopa saker under mattan och leva i lögnen om den bästa av världar. På ett annat plan handlar den om att vara tonåring, på väg mot att bli vuxen. Som ett annorlunda barn – av vilken anledning man är det – är man ofta mer beroende av sina föräldrar än andra. Då blir det också svårare att bryta sig fri, att bli sin egen utanför familjens trygga ram. Jam känner det som att hon och hennes föräldrar tidigare var en treenighet, men nu ser hon hur det är de två, de har varit en enhet länge, innan hon ens fanns, och nu, när hon måste möta Pet och det monster de jagar helt själv, ser hon sig som utanför deras tvåsamhet. Det är en brutal berättelse som läggs i dagen, ett övergrepp har begåtts och en fruktansvärd hämnd utkrävs av Pet. Att vara förblindad och att våga se blir ödesmättade teman i boken som också väcker svåra frågor om brott och straff, hämnd och om ifall förlåtelse är möjlig.

Pet

N

Klara Önnerfält

är mina barn gick på mellanstadiet gick de på en ganska liten skola med engagerade pedagoger. När en förälder frågade om skolan hade någon antimobbingpolicy, fick hen veta att det hade de inte, eftersom de inte hade någon mobbning på sin mysiga lilla skola där alla kände alla. Det var så klart inte sant, mobbning finns på alla skolor. Och det finns inget farligare än att påstå att man inte har några problem med den saken, det är lika dumt som att påstå att man inte har några fördomar, för det gör en blind för de missförhållanden som finns. Om det handlar ungdomsboken Pet från bokförlaget Trasten. Jam bor med sina föräldrar i Lucille, i en tid efter revolutionen då folket i staden gjort upp med en massa saker som var fel. De har rivit statyer av slavägare, förbjudit vapen och sett till att de som varit korrupta eller begått övergrepp fått betala skadestånd och ”återanpassats”. Så nu finns inte längre några monster i Lucille, bara änglarna, de som genomförde revolutionen och som styr nu. Jam är en tjej som mest kommunicerar med händerna. Hon kan prata, men gör det bara i sammanhang då hon känner sig väldigt trygg. De första åren av sitt liv levde Jam som pojke, men bestämde sig tidigt för att det var flicka hon var. 258


Bazar Masarin 2023:2

Förutom jakten kretsar handlingen mycket kring just Marken och Landsbygdens plats i dagens samhälle. Landsbygden som i regel monteras ner, men aldrig byggs upp. Detta gör att Markens invånare blir mer sårbara. Det är tydligt att just nedmonteringen har fått ett stort missnöje hos Markens invånare att gro. Deras känsla är att dom ständigt är lämnade åt sitt eget öde. Exempelvis vill politikerna lägga ner Markens enda äldreboende och mobiltäckningen är så dålig att folk inte kan ringa 112. Författaren Linda Jones är själv från Norrland och har jägarexamen, vilket utan tvekan bidrar till den autentiska känslan som finns i berättelsen. Under läsningens gång blir det allt mer tydligt att Markens invånare har tröttnat på sin maktlöshet och dom tar därför saker och ting i egna händer. Dom väljer att inte tillkalla polis utan sköter saker på eget vis. Detta är något som eskalerar i berättelsen och det är nästan lite obehagligt att läsa om. Huvudpersonen i berättelsen är Frida. Hon är väldigt duktig på att skjuta, bättre än flera av sina jämnåriga kamrater. Frida är dessutom tuff och har skinn på näsan. Generellt sett är det en del tuffa kvinnor i boken som får ta plats. Fridas mamma Jorun är en av dessa kvinnor. Hon är som tidigare nämnt byns jaktledare och hon är den första kvinnan att inta den positionen. Genom boken får läsaren ta del av hur Frey och Frida börjar lära känna varandra. Dom trivs båda två med varandra trots att dom är väldigt olika. Frey är exempelvis vegan och blir något av en motpol mot Frida. Genom deras relation lär sig läsaren också mer om jakt. Medan Frida försöker nyansera bilden av att vara jägare ställer Frej frågor som ifrågasätter jakten och dess syfte. Berättelsen passar ungdomar från cirka 15 år, men även vuxna kan finna ett intresse i berättelsen. En annan svensk ungdomsbok dom berör Norrland och landsbygden är Vad rimmar på Flora av Nils-Petter Löf. Det händer vid flera tillfällen under läsningen att jag stannar upp och jämför de båda böckerna med varandra. Avslutningen är bra, historien kan mycket väl ha sitt slut med den här boken men den skulle lika väl kunna få en fortsättning.

De tar allt ifrån mig

O Stina Liffner

mslaget till boken De tar allt ifrån mig väcker min uppmärksamhet. Bilden föreställer en kvinna i vit klänning som lär en liten flicka att skjuta. Vad siktar flickan på? Lär sig flickan att skjuta för att jaga, skydda eller oskadliggöra? Det är en berättelse som är ytterst intressant. Mitt intresse för handlingen, det levande språket och karaktärerna håller sig flytande genom hela boken. Boken handlar om 15 åriga Frida som bor i det lilla samhället Marken i Norrland. I Marken är i princip alla invånare jägare. Fridas mamma är jaktledare och Fridas dröm är att jaga precis som hon. Frida börjar vid den här tiden också lära känna en ny kille i sin klass, Frej. Han som i mångt och mycket är Fridas raka motsats. Den härliga känslan inför att jaktsäsongen snart ska börja blir snabbt bortbytt när Länsstyrelsen meddelar att dom ställer in årets älgjakt. Detta på grund av att ett sällsynt djur, kallat ”korsningen” har synts till i skogarna. Jägarna i Marken blir upprörda. Ur detta föds en ilska och en längtan att visa vem som bestämmer. Jakt är ett ämne som såväl i boken som i verkligheten väcker debatt och mycket känslor. Jägarna argumenterar för, medan djurrättsaktivister kommer med motargument. I boken blir det tydligt att jakten har en särskild betydelse för Frida och dom andra i Marken. Det dom menar är viltvård, att dom tar hand om skogen. Det framgår tydligt jaktens betydelse för Marken ”… här är man först någons flicka eller pojke. Sen jägare”. 259


Omslag: De tar allt ifrån mig, Linda Jones. Bonnnier Carlsen 2023

De tar allt ifrån mig Linda Jones Bonnnier Carlsen 2023

260


Bazar Masarin 2023:1

Medverkande Maria Jourdanis, förskollärare Jenny Edvardsson, lärare, föreläsare, redaktör, författare Klara Önnerfält, skolbibliotekarie, skribent Sofia Cullberg, kommunikatör Jennie Claesson, barnbibliotekarie, litteratör Ellinor Spång, skribent, bibliotekarie Susanne Sandström, redaktör, layout, grafisk formgivn. bibliotekarie Brijdeep Kaur, skribent, lärare Susanne Köhler, skolbibliotekarie, litteraturpedagog, boktipsare Maria Wingsäter, förskollärare Margaretha Ullström, universitetsadjunkt, president IBBY Sverige Pouran Djampour, fil dr i socialt arbete, forskare Tanja Serova, konstnär, bilderboksskapare Carola Ankarborg, grafisk formgivare, skrivpedagog, författare Christina Wedenmark, skribent, bibliotekarie, litteraturpedagog Cecilia Codoni, bilderboksmakare, illustratör Paloma Valdivia, bilderboksmakare, illustratör Anna Font Garcia, bilderboksmakare, illustratör Dominika Czereniak-Chojnacka, bilderboksmakare, illustratör Linda Boodh, skribent, litteraturvetare Sara Lindalen, lärare, skribent Agneta Krohn Strömshed, bibliotekarie Baharan Kazemi, forskare, utvecklingsledare Linda Valle, barnbibliotekarie Stina Liffner, skribent Terese Wramell, skribent, författare, kommunikatör Nathalie Persson, skribent Linn Johansson - skribent



© Anna Font Garcia


Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.