4. FYSISK STRUKTURUTVECKLING Möjligheterna för förverkligandet av det hållbara och bärkraftiga samhälle som beskrivs i visionen och samtliga sju strategiska utvecklingsmål påverkas direkt av bebyggelse- och infrastrukturutvecklingen samt användningen av mark- och vattenresurser. Ett helhetsperspektiv över Ålands mark- och vattenresurser samt fysiska struktur är därför ett väsentligt verktyg för att också kunna uppnå de strategiska utvecklingsmålen. Sambandet mellan naturens givna förutsättningar och människans byggda miljö påverkar graden av bärkraftighet i ett samhälle. Markanvändning och exploatering för bebyggelse, infrastruktur, teknisk försörjning och produktion ger påverkan på den aktuella marken, men även på hav och vatten, luft, biologisk mångfald, landskapsbild, resurser och energi, liksom på graden av attraktivitet. Detta kopplar till alla strategiska utvecklingsmål, på olika vis och omfattning, och betyder att den byggda miljön; de fysiska strukturerna och dess utveckling behöver vara hållbar.
försörjningsstruktur och den icke bebyggda miljön i grön- och blåstruktur (mark och vatten). Bebyggelsestrukturen innefattar samtliga byggnader, vilka i sin tur har många olika roller och funktioner: bostäder, fritidshus, kulturminnen, industrilokaler och kontor – plus tillhörande infrastruktur med vägar och tekniska försörjningssystem. NULÄGE Regionala skillnader på markanvändningen
Markanvändningen: bostäder, bebyggelse, service och arbetsplatser vägar, försörjning, liksom markkaraktär, areal och därtill invånarantalet skiljer sig över olika delar av Åland, vilket också ger olika avtryck i mark och vatten. Mariehamn har till exempel allra störst andel markyta bestående av bebyggelse, fysisk infrastruktur och trafikytor. På landsbygden och i skärgården används ca 60 procent av markytan av för jord- och skogsbruk. Andel bebyggd markyta inklusive trafik och samhällsteknik är lägst i skärgårdsregionen.
Samtidigt är den fysiska samhällsstrukturen en långsamt växande och förändrande process; den största delen av det samhälle vi lever och verkar i är redan byggt. Det främsta spelrummet för hållbara fysiska strukturer är alltså det vi ser och har omkring oss. Och därför är det relevant att på djupet analysera nuläget; hur och var bygger, bor och använder vi de åländska mark – och vattenresurserna? Det vill säga, var odlas vår mat, var bor och lever vi, hur ser våra trafik- och transportleder ut, var finns större grönområden, kulturhistoriskt värdefull bebyggelse och skyddsområden- hur ser Åland ut rent fysiskt?
Bebyggelsestrukturen är omfattande
Den åländska bebyggelsestrukturen består idag av ca 16 000 bostäder (egnahemshus, radhus och flervåningshus), ca 9 000 fritidshus, affärs- och offentliga byggnader med olika funktioner, liksom av industrianläggningar, ladugårdar, förråd, båthus och andra typer av byggnader. Bostäderna är belägna både vid större centrala områden med tät bebyggelse liksom mer glest belägna; i mindre bostadsområden eller enskilt placerade. Den mest täta bostadsbebyggelsen finns i Mariehamn och delar av Jomala. Det finns även tätare bostadsbebyggelse i och kring Godby, i Eckerö runt Storby, vid Haraldsby och
Rapporten ”Den fysiska strukturen på Åland” (2018) redogör för nuläget. Innehållet i detta kapitel bygger på ett urval av information från rapporten. För en mer fördjupad nulägesbeskrivning rekommenderas läsaren att ta del av rapporten i sin helhet. I slutet av kapitlet redogörs för möjliga nästa steg utgående från rapportens innehåll. Den byggda miljön kan beskrivas i termer av fysiska strukturer: bebyggelse-, trafik - och teknisk
42
